fredag 1 oktober 2010

Ja just det, hallen..



Vi är fortfarande sams. Kan kanske bero på att jag inte är på kontoret, hehe.

Stinkbombs-snickaren skulle komma som igår. Gissa vem som glömde att konfirmera så att snickaren hann tacka ja till annat jobb?

Well, samma tomte som började renovera hallen by himself. Kolla taket.

"Hmm, det är bergis högt i taket här under." Riva sig lite och vips så har man 10 kvm hall som ser ut att komma ifrån en rysk förort till Tjernobyl.

8 kommentarer:

Anonym sa...

Jag har hört nå´t om att"det är tanken som räknas..", men det kanske inte är fras som fungerar i en situation som denna?
Känner på mig att vi inte får läsa en bokstav om fredagsmys med maken tomorrow. / Stina

Chris_P sa...

Solklart fall för Arga snickaren?!

Lotta sa...

Vad skönt att ni inte är osams, tycker ni ska hålla det så?! Mona, kan du inte skriva något snällt om din man.Blir lite ledsen att du nästan bara skäller på honom...:) Tolka mig rätt gillar din blogg skarpt men blir lite beklämd.... föölåt...

Lotta

Malin J sa...

Säger som Chris_P: Dags för Arga snickaren. Du vet, DU kan ju oxå plocka upp telefonen och ringa en snickare ;). Är du inte nöjd med makens insats så får du försöka själv.
Låter som om du och maken skulle behöva gå på parterapi eller liknande så att ni lär er att komunicera på ett sätt som båda förstår och som inte sårar någon av er.
Kanske dags att jobba mer på äktenskapet och mindre på företagen?
Var rädda om varandra nu. Kram på dig.

MonasUniversum sa...

Stina: Jag kan säga så här: han lusläser min blogg och har ansträngt sig hårt idag..så det blir fredagsmys.

Chris P: Har försökt, men det är inte tillräckligt illa!

Lotta: Jag förstår hur det ser ut utifrån, dock måste man känna oss för att se ironin, kärleken och frustrationen in between us. Vi har koncentrerat oss hårt på företagen de senaste åren, för att vi har varit tvungna och då har allt annat fått stå åt sidan. Att vara två personer med ett jävla humör är inte en så bra kombo om man dessutom jobbar ihop..Jag tror att, när du har hängt här ett tag så ser du att det finns en grundmurad kärlek. Och en sak till; jag lade ner bloggen för två år sen. I en vecka. Sen övertalade maken mig att fortsätta. HAN är den som är min största...ja, vad ska man säga, mest hängivna läsare får det bli. Det är inte alla som vet det, men jag brukar skriva det ibland...=)

Malin darling. Jag lever ihop med en man som lider av ett sjukt kontrollbehov, på gott och ont, så därför skulle jag aldrig drömma om att göra det. För hans skull. Det finns andra saker jag tar tag i istället, men ibland ruttnar jag på huset och dess behov av renovering, och då hängs han ut. Med all rätt..Dessutom så berättar jag bara en bråkdel av vad som händer.
Och du kan vara lugn för att det ska jobbas på äktenskapet. Vi har bara lite andra grejer vi måste bli färdiga med först.

Och en annan sak: hur tråkig skulle bloggen inte bli utan våra tjafsstunder..=) Nä, står jag ut så får ni stå ut!

Stina sa...

Härligt Mona! Då passade kanske frasen ändå? Jag tror iallafall att jag fattat att Ni har en riktig kärlek. Det är nog för att Ni är lika i humöret som det funkar. Väntar på en rapport imorron / Stina

Hurryville sa...

Behöver du en bitig snickare som förutom rasande trevlig luktar gott? Maila mig på hurryville@gmail.com

Smultronblomman sa...

Håller med om Tjernobyl-faktorn på denna hall. Min älskade make påbörjade tapetsering av vardagsrummet för 4 år sedan. Fondväggen blev klar och en tapetvåd på väggen bredvid kom upp. Sedan kom det nte längre. Idag står det i "Carl Bildt Zeitung", det vill säga Svenska Dagbladet att fondväggar är SÅÅÅ ute. Jaha. Får väl ha det så här tills det är dags att tapetsera om igen....