måndag 25 oktober 2010

Hopplöst läge efter ett utvecklingssamtal

Hörrni, vad gör man om man har en 7-åring som skulle behöva flytta upp en klass, men som inte vill för att hon vill ha kvar alla kompisar?

...och som får kommentaren av fröken att "lära sig att andra inte har det lika lätt för sig och det måsta man respektera", typ, när talibanen klagar på att hon kan alla frågor innan fröken ens hinner avsluta dem.

Vad gör man? Ska hon hämmas bara för att hon kanske ligger lite längre fram än andra?

Edit:
Hörrni, TACK för alla era svar ni kommer med. Ni är så himla kloka och jag lyssnar verkligen på era åsikter. Jag känner att en flytt upp inte är aktuellt i dagsläget. Jag kommer däremot undersöka det här med IUP och kräva att de höjer ribban lite. Hjälper inte det, då får hon flytta. Hon är otroligt mogen även socialt så det är jag inte så orolig för heller.

53 kommentarer:

Cosmopolit sa...

Har själv varit i den sitsen. Understimulans hämmar utvecklingen och att flytta upp en klass (förutsatt att man klarar det socialt) löser problematiken. Att kräva att en 7-åring ska anpassa sig efter sin mindre begåvade omgivning är ju galet och så typiskt Jantesverige. Alla barn ska få en utveckling efter sina individuella förutsättningar.

Helena m. 4 sa...

Har två egna "brains" i familjen, men jag vet faktiskt inte vad jag skulle göra i ett sånt' läge... Det kommer säkert att jämna ut sig om ett tag när de andra kommer ikapp, men under tiden borde skolan kunna kompensera henne med extramaterial och till viss del rikta hennes undervisning
- Jösses kvinna, du bor ju i Äppelviken, där de utbildat blivande drottningar, kräv lite extra ! ;-)
*obs - FET ironi det sista*

Anonym sa...

Nix, det ska hon inte ! Hon har rätt till andra läroböcker om det är så att hon hunnit jobba klart med de andra. den INDIVIDUELLA LÄROPLANEN som alla tjatar om men som mycket sällan tillämpas i jantesverige.

I sonens klass är det samma problem de är några barn som är före inom vissa ämnen (sonen bla) och det är ett mindre helsike att få läraren att fatta att de har rätt till nya grejer och inte bara lösblad med extrauppgifter.

Ibland får de inte ens de utan får gå och spela spel eller leka när de är klara och på så sätt stör de resten av klassen som blir avis på att de aldrig får spela spel på lektionen *suck*

Stå på er !

Linnéa sa...

Stå på er och kräv mer. Det är lika illa att ett barn är understimulerat i skolan som att det går för fort fram för vissa som inte hänger med. Jag var snabbt klar, jämt. Vilket ledde till att jag pratade och störde andra när jag jämt fick sitta och vänta.. mao fick jag ofta skit för det. Nä, kräv mer så hon utvecklas. Om varken de eller hon vill flytta upp en klass måste de kunna ge henne mer material på sidan om, så hon får de utmaningar hon behöver.

Linnea sa...

Jag har också varit på samma plats.Har fått exakt samma kommentar av min gamla fröken. För mig blev lösningen också att flytta upp en klass. Men det tog ett tag innan det blev aktuellt och under den tiden lät min fröken mig jobba på i min egen takt. jag fick extra matte böcker och längre läsböcker, vilket lättade på frustrationen lite.

Carin H sa...

Ååh, den svenska "alla ska vara lika smarta"-skolan. Hade samma problem när jag var liten (eller ja, hela grundskolan för den delen). Om det är så som Anonym säger att hon har rätt till andra läroböcker, så kräv och tjata och stå på dig, för alla ska ha rätt att utvecklas i skolan. För det kan väl inte vara tänkt att de barn som har lätt för sig i vissa ämnen ska hållas tillbaka tills de andra kommer ikapp?

Kanske finns det något ni kan göra hemma för att hon inte ska bli helt uttråkad? Köpa hem lite mer avancerade skolböcker, börja träna på ett nytt språk eller bara läsa en massa böcker?

Helena m. 4 sa...

... nu menade jag så klart bara att "drottningkommentaren" var ironi - inte kraven...

Chris_P sa...

läs vad Anonym säger - IUP!!! Det hänger på läraren nu!

Sara sa...

Också fundersam. Min sexåring har jättelätt för sig men fyraåringen är värre ändå. Han läser redan och leker med plus och minus. Oroar mig för bemötandet när han kommer till skolan. Satt själv av många lektioner för att jag var klar jättesnabbt, tyckte skolan var urtrist många gånger.

Anonym sa...

Cosmopolit nämnde det, men jag vill betona; att flytta upp en klass är många gånger bra, men det innebär stora krav på social mognad. Inte bara intellektuell. Problemen kan iblan märkas först i puberteten, då den upphoppade kan tänkas ligga efter. Kanske anar talibanen sitt eget bästa? IUP-krav KAN vara en bättre lösning.
Kram och lycka till!

portfreedom sa...

Tjata och stå på dig. Att ständigt flytta runt barn i klasserna (det kan ju behövas både upp och ned) är ingen bra lösning. Många lärare är så rädda att släppa taget och låta de försigkomna ånga på.
Är själv lärare från början och ser nu problemen från föräldrasidan. Visst är det svårt att som lärare hinna med alla, men då kan man åtminstone låta föräldrarna hjälpa till, med förslag på uppgifter och böcker. Sedan får man stötta upp hemma. Vi har börjat med engelska för att ge vår lilla en ny utmaning.

Fisken sa...

Det verkar som om de flesta kommentarerna är överens...
Det är en sjukt svår sits! Jag förstår att din 7-åring inte är så sugen på att hoppa en klass och byta kompisar. Trots du enligt skollagen har rätt till individuell anpassning är inte alltid så självfallet att du får det. Om jag själv hamnar i detta dilemma så tror jag att jag skulle kräva att skolan fixade fram extramaterial och extrauppgifter och sen skulle jag nog hyra en högskolestudent ifrån lärarhögskolan några timmar i veckan för privatskola. Det kostar typ 200-300:- tim och förmodligen går det att böja lite på definitionen så att det räknas som RUT-avdragbart.
På så sätt så kan ditt barn gå kvar i samma klass OCH bli utmanat på det sätt som han/hon behöver!

Isa sa...

Jag har en 7-årig dotter som läser flytande sen minst ett år tillbaka. Hon är jätteduktig i matte och kan också "alla" frågor innan de är ställda typ. Men hon har jättebra lärare som ser allas behov och ger henne extra uppgifter och ibland låter henne vara med tvåorna. Hon får material som är anpassat för henne och har hela tiden något att bita i. Det har din tjej också rätt till, stå på dig!

Det låter lite "stenålders" att behöva flytta upp henne en klass om det beror på lärarna och deras hämmande synsätt på barn som ligger lite före. Oftast kommer de andra ikapp inom ett par år och det kan vara jobbigt rent socialt att flytta upp en klass. Min dotter är väldigt mogen på många plan men på en 6-7-årings på andra. Kan ju bara tala för henne men det skulle bli rejält tufft att hamna bland 8-9-åringar.

Hoppas att det ordnar sig!

Iseika sa...

Men Mona, du förstår väl att man inte får göra så. Du vet, i det lilla landet Sverige är det fruktansvärt fult att vara lite mer snabbtänkt eller intelligent än någon annan. Själv minns jag med fasa hur klasskamraterna ljudade sig igen om läseböckerna när vi hade högläsning i lågstadiet. Själv hade jag tyst läst igenom hela texten redan. Tyvärr kunde inte läraren se att jag låg längre fram. Istället bedömdes jag vara okoncentrerad när jag inte riktigt orkade ljuda bokstäver och följa texten med fingret...

Vivi sa...

Enligt styrdokumenten som läraren ska följa så är det ju faktiskt så att man ska möta eleverna på deras nivå. Detta innebär att även Talibanen måste utmanas och utvecklas även om hon inte flyttar upp en klass.

Ta med dig dessa dokument när du har samtal med läraren och hjälper inte det så blanda in rektorn. Men ge dig inte - lycka till.

http://www.skolverket.se/publikationer?id=1069 Ladda ner den som PDF och skriv ut så ser du precis vad du kan ställa för krav.

Anonym sa...

Jag var ruskigt duktig i engelska som åttaåring efter två år utomlands... Min skola försökte hantera det genom att sätta in mig i sexornas engelskaundervisning. Det slutade med att den fröken slängde ut mig eftersom jag utklassade hennes egna elever. Vissa lärare kan inte hantera "prestigen". Plus att svenska skolan över lag tycks ha ruskigt liten förberedelse för smarta ungar...

MonasUniversum sa...

Herregud så jag älskar er. Jag skojar inte. Ni ger mig mod att gå vidare. Hon är socialt mogen för att flytta upp, och skolan är mycket liten, bara två klasser av varje årgång. Dock tänker jag nog prova det här med extramaterial först och se var det leder.

Anonym sa...

Jag har varit i precis samma sits, läraren vill att jag skulle hoppa över fyran eftersom jag redan gjort alla deras uppgifter. Men jag ville inte, också pga kompisar. Men jag fick fortsätta att göra de äldre klassernas uppgifter och ha deras böcker. Något jag redan började med i sexårsgruppen då jag räknade ettans matte.
Om talibanen inte vill byta så tvinga henne inte, på lågstadiet är det så viktigt med kompisar.
Det kommer jämna ut sig också, de andra behöver bara lära sig det hon redan kan. Men prata med läraren om extrauppgifter och även nya böcker. Det finns till exempel många olika matteböcker och att räkna två är kanske bättre än en.
Lycka till, låt talibanen välja, det fick jag och jag har aldrig ångrat mig.

Anonym sa...

Men du Mona, glöm inte det där fröken sa om att lära sig att respektera dem som inte har det lika lätt...

Anonym sa...

Även om hon är bra på lära sig saker så är det väl inte säkert att hon socialt är på samma nivå som de äldre. Jag säger bara: ställ krav på läraren. Det ingår i dennes pedagogiska utmaning att hantera också begåvade barn så att dessa känner stimulans. BASTA!!!!!!!!

MonasUniversum sa...

Anonym: Jo, jag är jättenoga med att hon ska respektera andras färdigheter. I bland slinker det ur henne att "men mamma, han kan nästan inte alls läsa", om någon. Då kontrar jag alltid med; "nä, men han kanske är jättebra på matte, eller på att simma. Alla är bra på olika saker.".

Typ så.

Fiffi sa...

Jag var i precis samma sits som din dotter men när det gällde mig var det läraren och inte mina föräldrar som såg till att jag fick hoppa över en klass.

Okej, det var ett gäng år sen som jag gick i första klass och skolan fungerar säkerligen på ett helt annat sätt nu än då men om din dotter känner att hon inte vill flytta upp en årskurs pga kompisarna så visst tusan förstår jag det, men det är bättre att hon gör det nu än sen. Jag själv hoppade över andra klass och det tog bara några veckor, sen var det min vardag och min gamla klass min gamla klass.

Lena sa...

Flytta henne absolut inte till högre klass - det är mitt råd och min erfarenhet. Har sett en hel del som gjort så när barnen varit små - och nästan alla har fått ett kraftigt bakslag i början av tonåren, där ett år yngre än alla klasskompisar kan vara en stor skillnad.
Dessutom ska man inte behöva flytta sitt barn för att det ska få uppgifter i skolan på sin egen nivå.

Din dotters kaxiga attityd när det gäller kunskapsläget (just nu..) kan du säkert hantera.
MEN däremot så är det lärarens skyldighet att stimulera och utveckla ALLA elever, absolut inte bara de som har det svårare för sig. Jag har själv varit i din sits med ett av mina barn och jag fick helt enkelt ta ett samtal med läraren för att komma tillrätta med alltihop.
Det är väldigt trist om man blir uttråkad i skolan redan som 7-åring, det blir hon bli ändå.. längre fram.

Chrissan sa...

Alla barn är ju individuella. Och när det finns några barn som är brighter än andra så innebär det mer jobb för läraren. Kanske där skon klämmer???
Så säger de iaf på min sons förskola. Och de gör allt för att han ska stimuleras sista året innan skolstart. Hittills har de inte behövt det då han hängt på de äldre barnen, men nu är han äldst...

Gabriella sa...

Lärarens attityd verkar höra hemma på 70-talet.

Klart skolan ska möta din dotters behov! Jag kunde själv läsa när jag började skolan, men mina föräldrar fick en utskällning för det. Det var ju lärarens jobb! Sen fick jag sitta och skriva F sida upp och sida ner ... när jag redan slukat massa kapitelböcker. Grrr!

Håller alltså med tidigare kommentarer om att inte flytta upp en klass, utan ställa krav på skolan i stället.

Lycka till!

msn00b sa...

nejnejnejnejnej! Inte ni också! Jag var den där ungen och jag hade precis en sådan där fröken, tack och lov flyttade min kloka mamma på mig (lejonmamma).
I Sverige tillämpas individuell läroplan och om fröken inte klarar av att ta det till sig utan istället rackar ner på Talibanen och tycker att hon skall ta upp mindre plats för att föken inte klarar av en begåvad elv...alltså nej. Ang. kommentarer om att inte utmärka sig som "duktig" (herregud, klart hon skall utmärka sig som duktig, hon ÄR ju uppenbarligen duktig.) Det är inte upp till en lågstadielärare att bestämma hur ditt barn skall få lov att utmärka sig som individ Det där kommer hon riskera att bära med sig hela livet om det bankas in i henne redan nu.

Byt ut fröken, byt klass, byt skola om du behöver om stämningen blir jävlig när du varit "jobbig", det där med kompisarna går att lösa ändå.

Däremot hade jag, om jag var du, verkligen varit uppmärksam på hur stämningen bland skolpersonalen är, är det en enstaka fröken som har den här inställningen eller sitter det "i väggarna"? Styrdokument är en sak, verklighet något helt annat (förövrigt en hel forskningsinriktning inom sociologi, institutionell etnografi, 90% av alla styrdokument avviker från faktisk praxis, särskilt inom statligt avreglerade områden såsom vård och skola)Om Talibanen byter klass är det ju livsviktigt att inte den nya fröken har inställningen att "jaha skulle det här vara nödvändigt?", att stämningen i klassen är bra och att hon hamnar i en klass där det det premieras att vara duktig. Inte där det ses som ett försök att trycka ner andra (för det där lät helt vansinnigt). Kan skolan inte erbjuda det så hade jag bytt skola för att vara ärlig.

Ber om ursäkt för att det blev uppsatsen allanballan men det var som att förflyttas tillbaka i tiden till hur jag själv hade det när jag läste ditt inlägg och det önskar jag inte någon.

Johanna sa...

En nackdel med att flytta upp en klass är att när alla andra fyller 18 och får gå ut på krogen får hon stanna hemma. Eller som en tjej i min klass, hon fick inte vara med på sin egen studentskiva för hon var ett år yngre..
Finns fördelar och nackdelar med allt.. :/

Sus sa...

Skolan ska individualisera undervisningen så det borde inte vara något problem. Det har ni rätt att kräva.

Anonym sa...

Kognitiv förmåga (att hon är klar före alla andra) är en sak. Sen är den känslomässiga mognaden det som ofta överväger om ett barn ska flytta upp en klass. Om inte det känslomässiga är tillräckligt moget så låser sig det kognitiva. 1 år är ganska mycket i utvecklingen för barn. Lite att tänka på bara.

Maria sa...

Har också en dotter lite i talibanens sits, hon har inte beklagat sig dock så vi tänkte höra på första utvecklingssamtalet hur det går. Jag tänkte mest på det här att de kommenterar andras kunnande eller snarare icke-kunnande. I alla fall när det gäller min dotter är det inte så att hon kommenterar saker på ett medvetet hånfullt eller överlägset sätt, hon är nog mest förvånad att inte alla kan det hon kan och kan liksom bara kläcka ur sig "vet du inte vad det är för veckodag idag?!" för att hon blir förvånad, inte för att hon tycker att kompisen är korkad. Jag försöker precis som Mona säga att han eller hon vet eller kan säkert något annat som dottern inte är så bra på.
Vad jag vill få fram är att varken talibanen eller min dotter behöver vara överlägsna eller dryga för att de säger så här, därmed inte sagt att det är OK för kompisen kan ju förstås bli ledsen.

Angående att stimulera henne mer hemma har jag också funderat på det när min dotter t ex ville ha en övningsbok med engelska ord från bokhandeln. Jag tänkte som så att då kommer hon ju långt före alla andra den dagen de börjar med engelskan i skolan så man bara skjuter "problemet" framför sig, eller hur tänker ni andra?

Hoppas det löser sig till det bästa i samarbete med läraren!

Anonym sa...

Flytta upp henne!
Har varit i samma situation - det påverkar hela livet. Att vara konstant understimulerad i skolan är jobbigare än att skaffa nya kompisar när man är sju. OM jag kunde ändra mitt beslut hade jag verkligen flyttat upp en klass. Så, det är mitt råd!

Kristina sa...

Jag fattar problemet. Hon vill inte inte byta klass och än värre byta skola. Det är knepigt. Har en kompis vars barn gick på, kan det vara Tomteboskolan på Tomtebogatan vid St Eriksplan, där var klasserna indelade i 1-3, en klass. Så himla bra, i vart fall för dom som är 7-8 år. Finns det inget liknande i Bromma?
Min son gick i en 7-9 klass redan från VT i 6:an. Det var strålande för honom.

Älvan sa...

Angående att "hoppa upp en klass" och att det skulle ge bakslag i tonåren så vill jag bara påpeka att barn födda ett år isär kan gå i samma klass - jag är född dagen före julafton och har alltså alltid varit ett år yngre än vissa klasskamrater. Jag kommer inte ihåg när på året Talibanen är född, men det kan ju vara något att tänka på.

Själv lärde jag mig läsa innan jag började skolan (i mellanstadiet skulle vi läsa en bok på en lektion och jag hann färdigt innan läraren var klar, vilket gjorde att hon inte trodde på att jag var färdig, så jag fick börja om. Hann läsa boken två ggr innan de andra var klara) men hade desto större problem med matten. Det jämnade dock ut sig - nu har jag inte mycket kvar till en civilingenjörsexamen.

Hursom, se till att Talibanen får den stimulans hon behöver, oavsett. Jag har alltid haft lätt för mig vilket gjort att jag inte kämpat ordentligt på högskolan och alltså fått lägre betyg än jag "borde" pga att jag kunnat fisa mig igenom hela min skolgång.

Mona sa...

Finns det inte möjlighet för henne att vara med på vissa utvalda lektioner i en högre klass?

Nu är hon kanske jättebra i alla ämnen, men om hon kunde vara med på tex bara matten till att börja med. Då får hon behålla sina komipisar men lär förhoppningsvis känna barnen i den högre klassen också (vilket kanske underlättar en permanent flytt nästa år).

Jag förstår ju henne att hon inte vill lämna sina kompisar men det är garanterat inte bra att vara understimulerad heller.
Svårt det där.

Lycka till hur ni än gör.

Åsa C sa...

Jag känner igen mig på flera sätt. Både jag själv och min yngste son har varit i samma situation.
Själv började jag skolan ett år för tidigt eftersom jag redan kunde läsa som fyraåring och var generellt sett mycket före mina jämnåriga. De enda gångerna jag kommer ihåg att jag märkte av att jag var yngre än mina klasskompisar var när vi var i tonåren och de fick komma in på krogen, medan jag var för ”ung”. Men i och med att jag fyller i februari så kom jag snart in jag också på de ställena.
När det var dags för min yngste son att börja skolan så hade vi en lång diskussion med skolan om han skulle börja tidigare eftersom han också har lätt för sig. Vi blev då rekommenderade att inte låta honom börja tidigare med följande motivering: Att även om han är mogen både socialt och utvecklingsmässigt gentemot sina jämnåriga så har de (skolan) märkt att den fysiska mognaden ligger efter för de barn som börjar tidigare, vilket märkas senare på ex vis gymnastiken. Vi valde att inte låta honom börja tidigare eftersom han är född i december och skulle då vara nästan två år yngre än den äldsta i klassen.
Vi har fått lösa hans utvecklingsstimulans genom mer avancerade böcker när de hade läsning, extra böcker i undervisningen. I högstadiet fick han t ex specialundervisning i engelska tillsammans med en kille som hade engelska som modersmål för att stimulera hans utveckling.
Det jag vill säga, som många andra, är att ni ska tänka er noga för innan ni flyttar upp Talibanen en klass. Det kommer nog bra för vilket alternativ ni än väljer. Men som andra har påpekat så går det att stimulera ett barns utveckling utan att flytta upp dem i en klass. Det är skolans skyldighet att göra det på samma sätt som de är skyldiga att stötta barn som inte riktigt hänger med i undervisningen. Stå på er och gör en +/- lista för att väga för- och nackdelar.

Ber om ursäkt för ”uppsatsen”.

Lisa sa...

jösses vad intressant att läsa alla kommentarer!
Inser just att vi måste ha en toppenskola här.

Med en 12-åring som i åk6 snart ska börja läsa av 8-ans matte!

Att flytta upp en klass har inte varit aktuellt för honom ang. den sociala biten även om han säkert klarat det kunskapsmässigt. Tycker det är underbart att lärarna hämtar hem material istället från dom högre klasserna och låter honom arbeta med dessa.

Sen har jag en som snart fyller 6 som redan både läser och skriver obehindrat! Här frågade fröken om jag ville att hon skulle vara med och läsa osv med klass 1 istället, men jag sa att låt henne göra som hon vill - är det nån panik liksom? Ser ni att hon behöver lite mer stimulans och svårare saker så ge henne det då. (och det vet jag att dom fixar)

Mitt tips är att stå på dig Mona! Låt Talibanen själv välja om hon vill flytta upp eller inte ifall det skulle vara aktuellt. Vill hon stanna för kompisarnas skull ska hon göra det! Lärarna får helt enkelt servera henne svårare uppgifter - BASTA! Tror att du om någon har lite pondus att kräva det. ;-)

PEWS sa...

Flytta henne till en montessoriskola ... där jobbar man i egen takt. Dessutom kan du redan nu ställa henne i kö till Kunskapsskolan (6:an). Där jobbar barnen också helt i egen takt och planerar redan i 6:an vilka betyg dom vill uppnå i 9:an. Min dotter har gått montessori sedan dagis-tid och har nu börjat på Kunskapsskolan i Botkyrka och trivs utomordentligt. Satsar på höga betyg men vet också exakt vad hon måste hinna med i varje ämne varje vecka för att uppnå sina höga mål. Jag tycker det är HUR BRA som helst!
www.kunskapsskolan.se
Ha det gott!

Anonym sa...

Flytta upp en klass, hon får snabbt nya kompisar. Ännu bättre byta skola typ Montessori. Hon måste ju få bli stimulerad i skolan inte bara utanför.

Elin - Bondmora sa...

Hon ska ges utmaning på den nivå hon är, inte på den nivå de övriga är, och oavsett årskurs. Det ingår i lärarens uppdrag.
/fröken Elin

åsa sa...

Kräv att hon ska få undervisning på hennes nivå!! Att hon ska anpassa sig till de som inte hunnit lika långt är lika dumt som att kräva av barn som inte har lika lätt för sig att försöka hinna ikapp!!

Min dotter hade redan i sexårs" (som vi säger här ;)) gjort klart läsförståelsen för första terminen i första klass. Dotterns skola jobbar uteslutande med individuellt riktad undervisning, lika mycket för de som ligger lite efter som de som ligger före. Understimulering ger uttråkade elever, prata med rektorn om du inte får gehör hos hennes lärare. Lycka till!

Cicki sa...

Jag blir bara så arg när jag läser det här. Inte på dig alltså utan på den svenska skolan som urartat totalt. Man försöker stoppa i runda små goa barn i fyrkantiga hål och tror att de ska komma ut som en skock exakt likadana individer på andra sidan. Så är det ju inte.

Jag har en son som fått gått den tuffa vägen. Han har alltså väldig stora svårigheter. Normalintelligent men har inte kunnat ta in vanlig undervisning den vanliga vägen, så att säga.

Ibland säger jag att det är tur att han började skolan på åttio-talet. Då fanns det fortfarande resurser så han fick rätt bra anpassad undervisning.

Det är på precis samma sätt om eleven går för fort fram eller för långsamt fram så är det skolans ansvar att se till att det gagnar eleven. Man måste lära sig att anpassa för det enskilda barnet.

Ni har rätt till en anpassad läroplan för Talibanen. Helst ska ni också skriva ett kontrakt med skolan om vad de ska uppnå med sina mål. Har man ett sådant kontrakt så krävs det även uppföljning, vilket är bra. Det sätter press på skolan. Hon ska ha den undervisning som är bäst för henne. Hon ska heller inte behöva byta klass för att hon ligger före de andra.

Stå på er. Läs läroplanen och använd er av det som står där. Då kan de inte smita undan. Lycka till.

Anonym sa...

Jag började skolan ett år tidigare och tycker inte att jag lidit av det. Snarare tvärtom. Jag var duktig i skolan när jag var liten o lärde mig läsa o räkna jättetidigt, så hade jag inte fått hoppa fram ett år så hade jag antagligen blivit frustrerad. Jag tappade inte mina kompisar som jag hade i förskolan och fick fler kompisar i skolan. Lärarna reagerade bara positivt (som jag har märkt åtminstone) men fick en del smågliringar från klasskompisarna när jag var minstingen i klassen. Naturligtvis. Men ingenting jag lidit av.
Inte riktigt samma situation som med dig o talibanen kanske, men jag själv skulle åtminstone rekommendera klassbyte om talibanen är mycket före sina andra klasskamrater!

Anne sa...

Svår fråga. Håller med Maria att om hon börjar med engelska hemma så skjuter man bara problemet framför sig o det gäller väl även om hon i 1:a klass läser tvåans böcker osv. Vad ska hon då läsa i 9:an?

Min syster hoppade över 1:a klass, har alltid haft lätt för att lära sig. Periodvis fick hon det lite tyngre under tonåren, pga mognad, men gick ändå ut med 4,7 (lr nått) o hade kunnat haft högre betyg om hon orkat plugga... Hon fyller år i september så hon var dryga 1,5 år yngre än flera av sin klasskompisar men har aldrig fått lida för det.

Själv har jag dyslexi o fick svettats hårt för de låga betygen jag fick.

Tack o lov har våra föräldrar alltid uppskattat våra skillnader o det var o en av oss är bra på, vilket var värre med lärarna som inte förstod att jag hade lika lätt som min syster...

Anonym sa...

Det är inte helt tokigt att vilja gå kvar med sina vänner och när de kommer till högstadiet så är det, trots varaition i mognad, bra att gå tillsammans med jämnåriga. Är själv högstadielärare och har märkt att ett år kan spela stor roll när det kommer till tonårsutveckling. Men man blir ju rädd! Det finns ju hur mycket som helst att lära sig oavsett vilken nivå man ligger på. Man kan ju hoppas på att läraren har hört talas om den individuella utvecklingsplanen, IUP, som ska ange varje elev möjlighet att utvecklas utifrån sina egna förutsättningar. That´s why it´s called individuell, liksom. Det finns uppnåendemål (G) och strävansmål. Tänk att det ska vara så fult att vara duktig, hon är ju en utmärkt förebild. Anti-Jante! Inget barn ska vara uttråkat i skolan, alla har rätt till en utmaning. Så det så!

Jessica sa...

När jag gick på 80-talet så löste man det genom att jag fick andra läroböcker. Jag gjorde samma prov som alla andra men mina läxor var ibland lite annorlunda. Det var aldrig några problem för lärarna och uppstod det problem så löstes de ganska omgående. Så borde man väl kunna göra idag också?
Jag nästan förutsätter att man ska kunna få till samma deal den dag mina barn börjar skolan och deras utveckling håller i sig som nu.

Anonym sa...

Ja du vet ju vad jag tycker :) sonen är numera uppflyttad 4 årskurser (på SKOLANs initiativ vill jag poängtera här!) och han trivs utmärkt.

Han skulle aldrig orka med att gå med jämnåriga längre(av just sociala skäl!) men när han var yngre gick det enklare med det. Men eftersom gapet hela tiden vidgas så blir det till slut omöjligt att gå kvar i sin åldersgrupp.

Se tiden an lite OM hon får lite stimulans. Annars är min åsikt att barn faktiskt inte får bestämma om sånt de inte kan ta fullt ansvar för - skolan och utbildning är en sak som absolut kvalar in där. Vi har haft gråt och tandagnisslan med det andra barnet när vi bytt skola mot hans vilja men VI BESTÄMMER om hans skola. Punkt. OCH det blev jättebra (säger han också!).

Lite champagne snart???!! Jag ska häta ut 24 flaskor på onsdag :) KAAAAN inte du och Christina ta er ut till mina hoods en kväll??!!

/ChampagneÅsa

Anonym sa...

Högstadiefröken, eller öhhhh dööööh som jag också kallas på jobbet, tipsar också om att be att få titta på den lokala kursplanen, dvs där det står angivet vilka mål barnen ska lära sig. Har de nått vissa mål kan de gott blicka framåt på kommande mål. IUP är hela bilden av barnets utveckling i skolan, målsättning och utvärdering. Målen sätts i samband med utvecklingssamtalet och ska dokumenteras. Vilka mål som ska sättas i de olika ämnena, hur och när de ska utvärderas. Kika på Skolverkets hemsida för att läsa mer. Jag är helt säker på att dotterns skola har allt detta klart för sig. De lärare jag har träffat på från den skolan, om jag tänker på rätt, verkar väldigt kompetenta och väl medvetna om omgivningens krav.

Emmy sa...

Detta med att alla ska börja skolan vid sju års ålder och sen läsa samma böcker, räkna samma tal etc är helt galet. Vissa "har lätt för sig", andra behöver mer tidskippa åldersindelade klasser och låt barnen ha uppgifter som utmanar dom. Detta skiver jag inte för att mina barn ligger före andra i sin ålder, tvärtom. Två av mina barn har svår dyslexi och behöver mer hjälp än andra. Om man skippar årskurser som nu finns och ger barnen uppgifter som passar dom tror jag att det skulle gynna alla. Det är inte fråga om "elitklasser" utan att man ser varje barn som dom är. Märkligt sätt att klumpa i hop alla och begära samma av alla i alla lägen (hoppsan så många "alla" det blev) Nej, se till varje individ, uppmuntra och led dom till sitt max av kunnande oavsett om det handlar om att man är ett matttegeni eller att man tecknar väl.

Sussi sa...

Uj, vilken igenkänningsfaktor. I lågstadiet hade vi en serie läsförståelseböcker med titlarna Äppel, Päppel, Piron, Paron, Kråkan och Tallekvist. Min bästis och jag gav fröken huvudvärk med vårt återkommande segerrop: "Fröken, jag är klar med boken - får jag en ny?" (Vi var redo för Kråkan när de andra ungarna just börjat traggla med Päppel.) Lyckligtvis var fröken en förstående själ. Hon letade upp en ny serie läsförståelseböcker med rimlig svårighetsgrad som extrajobb åt mig och bästisen. Dessutom hade vi en läshörna med kapitelböcker som vi fick läsa på lektionstid, och vi fick skriva extra sagor m.m.

Min bästa erfarenhet av sånt här är ändå matten i 9:an. Vi hade en fantastisk bok som hette Beta. Det fina var att samma bok fanns i tre parallellversioner med varierande svårighetsgrad: En enkel grön bok för dem som hade matte som problemämne och mest bara ville uppnå grundmålen för godkänt. En normalavancerad gul bok, och en ljuvligt svår röd bok. Dvs bokens grundläggande undervisning var exakt densamma i alla tre, men räkneuppgifterna hade olika svårighetsgrad och de "svårare" böckerna hade även fördjupningsfakta. Läraren bedömde i början av läsåret vem som kunde klara vilken bok (de flesta fick den gula). De elever som ville kunde efterhand själva välja att byta till lättare/svårare bok. På så vis fick alla samma grundundervisning, men behoven tillgodosågs ändå både hos dem som hade det kämpigt och dem som älskade kluriga utmaningar. Så borde skolböckerna funka i alla ämnen och årskurser!

Med detta ville jag bara ge lite egna exempel på hur man kan hantera liknande situtaioner. Lycka till med talibanen! Hoppas ni hittar en bra lösning som just hon trivs med!

Maria sa...

Min yngsta dotter var väldigt mogen och kunnig och började skolan ett år före sina jämnåriga. Det var bra då, men någonstans på vägen - i åk 9 så var det märkbart att hon var mycket yngre än sina klasskamrater. Hon försökte gå på gymnasiet tre gånger men hoppade tillslut av helt och hållet. Synd - hon är en smart tjej.
Så det är inte helt enkelt!
Nu har jag en 8 årig son i samma sits. Han är dessutom störande i klassrummet eftersom han blir så uttråkad av lektionerna... "Adhd" kallas det nu :-/

linlin sa...

Sent svar. Du har fått massor. Har en dotter i åk 2 som räknar matte för åk 5 och jag är själv specialpedagog med många tankar. Jag har valt att inte flytta upp min dotter av sociala skäl (kamrater) men också att hon är född sent på året, med tanke på tonåren. Jag är jättenöjd med hennes skola som jag tycker har löst situationen med olika nivåer i samma klassrum på ett bra. T ex räknar de alla dagens mål i ordinarie mattebok. Tar dottern ca 2 sekunder. Det är ok med mig. Jag vet att det är jätteviktigt att nöta grunderna även om man tycker att de är lätta. Därefter får hon stencilhäften (kopior av böcker för högre årskurser) som är färgkodade så att barnen inte skall kunna jämföra sig med varandra. I klassrummet finns litteratur för olika nivåer och årskurser. Så kräv på du. Och be lärarna visa var din dotter förhåller sig i relation till målen för åk 3 så att du utifrån det kan kräva stimulans.

Jessica sa...

Även om du redan fått 51 svar så kan jag säga så här: Vi har haft samma "problem" här och dottern gick t o m igenom prov för att kolla kunskapsnivåer och allt. Men, när det kom till kritan så sa de som varit med förr (rektor och specialpedagog) att deras erfarenhet säger att det ofta ofta blir problem längre fram. Det kan gå bra i flera år, men någon gång kommer det ofta bakslag. De är ju alltid ett år yngre i alla lägen - alkoholdebut, körkort, sexdebut. Det är inte alltid önskvärt att de gör saker ett år tidigare....

Jessica sa...

Och förresten: Vad f-n är det för en lärare som inte klarar av spannet mellan de mer begåvade och de som inte hänger med?! Problemet är inte er "översmarta" dotter, utan hennes lärare!!

Att lägga över ansvaret för det på er resp henne är ynkligt av en människa som skall föreställa professionell!