lördag 31 oktober 2009

Belöningen.


Och efter en timmes strumpsortering kan man inte skölja ned frustrationen med nåt annat the real stuff. Men jag vidhåller ändå att Änkan är godare.

Hörrni, ni män! VAD är problemet?


Vad är det med er och er strumpkultur? Efter ett drygt decennium så har jag fått nog.

Detta är makens 136 strumpor, minus de som ligger i tvätten och de han har på sig. Och alla dom som tonåringen 'lånat'.

28 av dom är de hål i, och slängda i soporna sedan 5 minuter. Detta eftersom maken, trots alla år tillsammans, inte fattar svenska när jag förklarar att strumpstopperskor sedan länge är ett utdött yrke och 'släng dem för f-n'. Men nejdå, här ska sparas.

Och trots att han då har minst 108 st hela, fördelat i TVÅ byrålådor, så får jag i alla fall en gång i veckan höra: ''var är mina strumpor, inga passar ihop'' och ''det är ju själva f-n att dom är spårlöst borta i det här huset!'', övertygad om att jag ger bort eller slänger dom.
99% av dem är svarta, fast ändå olika, men om man har så många att det räcker till att förse en hel byhåla med karlar, så det ju inte så jäkla konstigt att han aldrig får dem att matcha!

Och kalsonger ska vi inte ens prata om. 3 stora byrålådor.

Alltså: exakt vad är det för sjukdom ni lider av?

När man snöar in på tidningsrubriker.

Sydsvenska Dagbladet: 21-åringen anhölls misstänkt för grov stöld av åklagare. (Åklagare är hett eftertraktade på Svarta börsen har jag hört!)
Nordvästra Skånes Tidningar: Mannen dog medan kvinnan avled.
(Och skillnaden är...?!)
Örebrokuriren: Gynekolog hittade knarkgömma.
(Var undrar man genast?!)
Svenska Dagbladet: Färre gökar i södra Sverige.
(Vilket låter märkligt med tanke på hur många barn som fötts hittills i år!)
Ingen av de omkomna hade livshotande skador
(Istället dog de av...??)
Uppsala Nya Tidning: Högsta Domstolen prövar manlig omskärelse.
(Tur att man inte är anställd där ...)
Huset som brann ned till grunden blev totalförstört.
(Nähä...?)
Ölandsbladet: Mindre poliser till Borgholm.
(Vad är maxlängden?)
Expressen: Svältdöd blir vardagsmat.
(Vad blir då festmat?)
Dagen: Lam pojke bortsprungen.
(Hur lam var han sa du?)
Aftonbladet: Arbetslösa har rätt till dagisplats.
(Då är de ju åtminstone sysselsatta!)
Polisen grep torsk i fiskhamnen.
(Var hittar man annars torsk?)
Storgråtande bedyrade den 30-åriga porrstjärnan sin oskuld.
(Yeah right!)
Östersundsposten: Krockade med älg på motorcykel.
(Åker älgar motorcykel...?)
Metro: Yrkesmördare misstänkt för mord.
(Vadå, han gjorde ju bara sitt jobb!!)
Tre greps för våldtäkt på Finlandsfärja.
(Hur stor är sannolikheten att det finns TRE män som tänder på Finlandsfärjor??)

Barlast


Maken får för sig att FAMILJEN, inklusive tonåringen, ska storhandla tillsammans. Inte nog med att det blev dyrare: min enda timme-totally-allåne-i- veckan rök all världens väg.

fredag 30 oktober 2009

Jag älskar min blogg.


Herregud så många vänner jag har fått!

När man får oemotståndliga erbjudanden.

Bästa väninnan vill att jag hänger på till Mexico efter jul.

Bo väry lyxigt...och gratis...äta gott...shoppa sig lite. Vi har varit där förr tillsammans så jag vet vad som vankas.

Jag svarar att maken aldrig i livet skulle låta mig åka eftersom han inte kan sköta både företag och taliban.

I synnerhet inte en mässmånad..

Fifan vad livet suger ibland.

Nu pratar vi kyssar. Och kom inte här och ljug.

Jag undrar en sak.

Varför slutar man att kyssas i ett förhållande?

Alltså, jag pratar dom däringa kyssarna som känns ända ned i sydligare trakter.

De som man gick igång på för 100 år sen.

Och kom inte och säg att ni fortfarande får såna, för då hittar ni bara på. För jag vet nog. Ni som hängt ihop med era respektive kortare tid än tre år räknas inte. För så länge borde man ju ändå hålla på, eller?

Jag brukar tänka på det. Typ att; ska man ALDRIG mer i HELA livet få några fler såna där?

Likadant med sex på diskbänken, eller andra icke-horisontella ställen. Det händer ju tamejf-n aldrig nu för tiden.

Gud så tråkigt.

Så jag har lagt in en promemoria om det här tll maken.

torsdag 29 oktober 2009

Det här med lastbilar som kör i Alaska

På TV4 finns en serie som heter Ice Road Truckers. Man får följa ett gäng olika chaufförer som kör mycket tunga transporter i Alaska. På livsfarliga vägar över sjöar. Och man kan bara köra under två månader, sen spricker isen. Lägg också till en himla massa stormar där man inte kan se en meter framför sig, och laviner...och bergskedjor. Väry farligt alltså.

Varje gång det går så kan jag inte låta bli att titta.

Det finns inget som helst glamour i det, inga Louis Vuitton eller Schlossberglakan, ingen champagne, inga diamanter och briljanter.

Jag pratar hål i huvudet om detta program till alla tjejkompisar.

Have one guess om en enda av dem tittar.

Mitt senaste tjatoffer var Linda-dåren på Innan du fanns. Men hon påstod att hon hellre tillbringade kvällen med Språka på Serbokroatiska.

Alltså. Är det JAG som är störd här?

Hur man skrämmer ihjäl en tonåring.

Tonåringen kommer hem med nya pojkvännen.

Och i förbifarten så säger hon att hon lovat nya tjejgänget att de ska få göra sig i ordning här innan utgång i morgon. För de ville träffa mig. För jag är ju en sån cool mamma. ..mm, eller hur..

Jag kontrar med: "Sorry, men jag är på krogen då."

"Vadå, DU går väl inte på krogen!"

Hon vänder sig om till pojkvännen och säger:

"Alltså, hon går inte på krogen. Min mamma är faktiskt inte typen som går på krogen. (Åh herregud, om hon bara visste vad jag har levt för liv den där ungen..) Var ska'ru förresten?"

Eftersom jag hade mina aningar om var hon skulle, så var svaret enkelt:

"Vi ska till en krog på söder....eh..tror den heter Metro, eller nåt."

"MEN MAMMMMMA!! Du kan inte gå dit, VI ska ju dit!"

Pojkvännen: "Men det är ju ascoolt ju!"

Sus Klurar och Ting: changes of plans ladies, vi skiter i den där restaurangen vi bokade!

Ähhum.. harkel... eller inte. Tant pallar inte ljudnivån på krogen längre.

Jag har närt en städgestapo vid min barm.

Jag hämtar talibanen i skolan.

Som för en gång skull står och trampar när jag kommer. Inget tjafs om att jag måste vänta för att hon ska leka klart. Hon springer till bilen.

Jag fattar ingenting och det enda hon säger är att hon måste hem.

Väl hemma kastar hon sig upp på sitt rum. Efter en stund går jag upp och hör redan i trappan att hon mumlar för sig själv:

"Allt måste vara perfekt. P ÄÄÄ R F E K T. Inget stök nånstans. Här är det ordning och reda."

Jag kommer in och och frågar vad hon pysslar med.

"Mamma, i morgon kommer ju radion och intervjuar mig och då vill jag att allt ska vara PERFEKT i mitt rum!"*

"Men, det syns ju inte i radion om det skulle vara stökigt!"

"Men mamma, jag vill att det ska vara perfekt. Och du måste gå ned och städa där nere. Och pappa måste städa bort sina kläder."

"Ehh, vänta sig lite här nu va, det som möjligen är stökigt därnere är DINA prylar. Och pappas klädhög i sovrummet."

Sen slår det mig: jag står och diskuterar STÄDNING med en 6-åring. Excuse me, liksom.

*Och syftar på att imorgon kommer en radioproducent hit och ska intervjua talibanen i egenskap av att vara galen i prinsessor och att klä ut sig som sådan. Ett program om det förestående kungliga bröllopet nästa sommar.

När man inte tänker hela vägen.

Maken är en jävel på att sälja.

På riktigt alltså. Det är hans begåvning. Han kan sälja allt.

Men duktiga säljare kan just inte mer än att sälja. De har inte en tanke på logistik och sånt. Oh nej.

Som när man t ex säljer 16 st barstolar på en mässa och leverantören ombeds att leverera dem till möbelaffären, för de skall skickas till köparna....men från kontoret. Glömma sig lite.

Så om ni ser en svart Volvo jeep körandes som en krondåre mellan Vällingby Centrum och Bromma/Äppelviken idag, då är det INTE maken.

Nä. Det är frun. Som i vanlig ordning får göra det där tråkiga.

Och hela det här året har jag inte gjort annat än varit Budbils-Berit och Flytt-Stina: lager har flyttats och stängts, affärslokaler har tömts, röjning av kontorslager, mässor, mässor, mässor. Ja, jag har gjort allt sånt där fysiskt som normala män brukar göra. Här är det jag som är palldragarchef. Lätt.

Så det här med att julen är i antågande passar mig ganska bra nu. Ska nämligen skriva en önskelista. Modell jävligt lång.

Hörrni kära bloggläsare, jag behöver er hjälp! Förklara om maken.

Jag har fått en ny bloggläsare (som jag hoppas stannar!) som heter Åsa. Hon är lite bekymrad över mitt sätt att hantera maken. Kan ni som hängt här och vet, vara så snälla och förklara/intyga att han är mitt livs kärlek och faktiskt min största bloggsupporter?

Jag är dock medveten om att min cyniska/ironiska/sarkastiska humor inte kan tilltala alla, och man behöver nog ha följt mig ett tag, eller gå tillbaka och läsa gamla inlägg, för att förstå mitt bloggkoncept.

Hjälp tant här nu, jag vill inte att Åsa ska tro att jag är en manmisshandlare!

Åsa sa...
Hej!Jag är helt ny här och tycker det är lite jobbigt med dina angrepp på din man. Eller tycker han det är OK? Jag känner inte honom och heller inte dig - har aldrig träffat er överhuvudtaget... men jag reagerar. Och undrar? Är det verkligen OK...?

onsdag 28 oktober 2009

Och för er som bor i Stockholm och har lite stålingar över.

R.O.O.M. gick i konkurs igår. Halva priset på allt från och med i morgon.

Själv har jag egen möbelaffär. Där har jag 100% så jag får aldrig handla någon annanstans.

Orättvist.

(Eftersom 70% i affären är makens inköp och vi har diametralt olika smak...om nån undrar varför jag är gnällig.)

Men kolla vad fröken i skolan kom med.


Makejäveln skall massera mina fötter varje dag i 4 veckor. Punkt.

Hoppsan. En filmpremiär.

På måndag är det galapremiär på "Så Olika", Helena Bergströms nya film.

Nämen oj så jobbigt.

Hur man nästan missar en middag. Jag ÄR verkligen korkad.

Det här jäkla Facebook makes me nuts.

Jag kan bara inte tycka att det är bra. Alldeles för grötigt, femtioelva inbjudningar, hjärta mig hit och hjärta mig dit.

Och jag vet inte riktigt vilka knappar jag har tryckt på inne på Inställningar men det ramlar in konstigheter. På något sätt så kommer andras konversationer till min mail. Alltså, nån svarar på nåns inlägg. Och så vidare.

Jag bryr mig aldrig om det där. Jag bara eräjsar.

De senaste dagarna har det regnat in mail om nån tjejmiddag. Jag ser bara en massa "ja tack", "nej tack" och tänker att det var ett himla tjat and please leave me out. Och...jag måste f-n göra nåt åt det där i inställningarna. Ungefär.

Idag råkar jag klicka på länken i mailet och hamnar mitt i en middagsinbjudan.

Först fattar jag ingeting. Det känns som om jag tjuvkikar på nåt privat. Sen inser jag att jag nog har några fler blonda hårstrån än jag vill tillstå, för givetvis är jag en av de tillfrågade.

Och fick panik, omutifallattjagmissatmiddagen...men icke. Jag kan säga att jag satte världsrekord i att svara "ja tack".

tisdag 27 oktober 2009

...forts.på ryggan...

Ryggan är totally gone.

Och jag får ingen massage.

Lätt att fatta vad som är värst.

Min kärringhysteriska make.

I morse drog jag till jobbet tidigt. Och som vanligt så skulle talibanens rygga packas med smörgås/frukt och vatten. Maken sköter det där varje morgon.

När han för fjärde gången ringer mig och gastar nåt om att jag "städat bort" talibanens rygga och "hur kan du bara göra det....och jag hittar tamejfan aldrig nåt här hemma...bla bla bla", så fick jag en rejäl brinning.

Och åkte hem.

Övertygad om att jag, som vanligt, skulle hitta rätt på dagens borttappade pryl. Och med glädje trycka upp den i hans sydligare breddgrader. Men icke. Den var inte hemma och då finns det bara ett ställe: kvarglömd i skolan. Och då ska man veta att det var han som hämtade henne i fredags.

Jag drog iväg men innan jag slängde igen dörren så sa jag:

"Basattduvet: ligger den i skolan så ska du slicka mina fötter. Nä förresten, du ska massera dem varje dag den här veckan."

Ska bli mig ett sant nöje att hämta talibanen idag. För maken lyser med sin frånvaro här på kontoret, så jag skulle tro att han har lite att göra varje kväll den här veckan.

måndag 26 oktober 2009

När man är utkonkurrerad.


Båda två är matematiska snillen. Från sina fäder. Jag börjar undra vad som kommer från mig, tills jag hör talibanen säga till kompisen: ''Uppför dig ståtligt (?!) nu, tänk på att vi är prinsessor! Och glöm inte att le fint.'' Fast, jag vill nog tro att det är ett gäng Barbiefilmer som är orsaken till ordvalet.

När två 6-åringar får bestämma.


Talibanens bästis är här från London. De vill gå på restaurang, ''men inte McDonalds, en riktig restaurang!'' Sen säger de att de ska byta om innan vi åker. En kvart senare kommer de ned i varsin prinsessklänning. Och undrar om inte jag också ska ha klänning. Jomen tjena.

Är man en fjant?


Tittar på tecknat och bölar som en babian. Vuxet.

700 spänn senare.


Och bion har inte ens börjat.

söndag 25 oktober 2009

När man gör bort sig. I Kina.

Jag har under två kvällar suttit i timtal och letat efter en grej på nätet. Eller rättare sagt, på en speciell kinesisk sida. Just på denna sida finns typ 100 000 leverantörer. Man knappar bara in vad man letar efter...t ex: wood frame, så kommer 3800 fabriker upp som kan erbjuda dig träramar.

Alltså en internetsida för oss som jobbar som grossister.

Om man inte hittar det man söker så kan man själv posta en efterlysning på den här sidan.

Så till slut ruttnar jag och gör det. Jag vill ha tag på en speciell klocka. En som man själv klistrar fast siffrorna med. Orkar inte förklara, men har du hängt här ett tag så vet du vad jag pratar om.

Och ibland går det jävligt fort med tangentknattrandet.

Inte förrän det är för sent så ser jag vad jag efterlyser:

"Well hanging cock. Self adhesive" (Ungefär: välhängd kuk. Självhäftande.)

Ska bli intressant och se om nån hör av sig.

Övernaturlig.


Talibanen får för sig att hon vill lära sig att sticka. Jag småler lite så där..typ ja ja. Hon plockar fram 2 st plockepin-pinnar, i brist på annat. 20 minuter senare ler jag inte längre. Grymt imponerad säger jag: "Fortsätter du så där så kommer du kunna göra en halsduk." Hon tittar på mig och svarar: "Nä, det ska bli en väst mamma!"

Man ska inte tänka efter, bara klicka vidare.

Talibanens bästa kompis är hemma på besök från London. I 24 timmar ska de umgås och schemat är späckat.

Det vill gå på bio och jag övertalar tonåringen att följa med mig så att jag får lite sällskap.

Jag rasslar in på SF's hemsida och bokar två vuxna och två barn. Av någon anledning så noterar jag för en gång skull summan.

450 kr.

Jaså, det hörs dåligt;

FYRAHUNDRAFEMTIOJÄVLAKRONOR!

...och så lite popcorn och annat på det.

Det är ju som hittat.

lördag 24 oktober 2009

Ja, vad säger man?


Make och taliban sover. Jag tröstar mig med ostbågar och champagne. Får nog söka för det här snart.

En fråga.


Inom en radie av typ 200 meter, mitt i Stockholm city, ligger 3 sådana här skivaffärer och varje gång jag åker förbi så undrar hur de kan överleva, så här i nedladdartider. Eller är de förtäckta bordeller månntro?

Dagen efter.


När man har tillbringat en kväll med vänner, för mycket alkohol och sänggång vid 2-tiden, så vet man genom många års erfarenhet, att man ska hålla sig långt ifrån varandra dagen efter.

Risken för världskrig i trötthetens tecken är överhängande.
Därför blir ett café, 2 datorer och en Tara-Christina under några timmar en najs rymning.

fredag 23 oktober 2009

Manligt och kvinnligt.


Maken vet inte att det finns champagne i huset så han köper en flaska. Plötsligt minns jag varför jag är champagnechef i det här hushållet. Jag har aldrig förstått det här med small sizes på grejer- ska det va' så ska det va' liksom.

Nörd eller smart.

De tre senaste gångerna jag har hämtat talibanen i skolan/fritids så har hon och en kompis suttit och spelat schack.

Hon är 6 år.

Ska man bli orolig nu?

När man ta're lite lugnt.


Ser ni snubben i brun jacka? Nyss gick han rakt ut i gatan så jag och två bilar till fick ställa oss på bromsen. Så där så att allt löst i bilen for sin väg. Jag fick en total brinning och skulle just sätta mig på tutan när jag såg vad han höll i handen. En yxa. Modell large. Tror jag avvaktar lite där va.

Makens uppgifter


Gör en lista till maken. Som han givetvis kommenterar. Jag tycker nog att han är en smula otacksam. Han får ju för fan mat och sex when ever he wants!

Mmm..fredag.


Hos den lokala hudvårdssalongen i finområdet. Maken är i stan på möten och tror att jag är på kontoret, hehe.

torsdag 22 oktober 2009

..och lite mer ost.

Maken kommer hem.

Går till kylskåpet och öppnar dörren.

Och backar en meter.

"Vafan!"

"Mm, det är ost."

"Men satan var det stinker!"

"Kan man säga."

Lik i kylen.

Vi får middagsgäster i morgon och jag är och storhandlar.

Blir plötsligt sugen på lite ostar. Samtidigt ringer telefonen och under tiden jag pratar så lägger jag ned några ostar i vagnen. Och lite kex. Bra så.

Några timmar senare så öppnar jag kylskåpet och ramlar baklänges.

Av stanken att döma så ligger någon död därinne. Sen kommer jag på att det måste vara ostarna.

Slänger iväg ett mess till gästerna och frågar om de gillar ost. Och det gör dom.

Herrejävlar. Dom vet nog inte vad dom tackade ja till.

Jamen javisst


Hade ändå inget för mig i helgen.

När man ska lita på sin fru.


Jag har en mycket utvecklad känsla för intuition varför jag redan första gången jag mötte dagens idiot talade om för maken att det var ett as. Efter en timme fick jag nog och bad människan dra. Sällan har maken varit så tyst. I samförstånd. Hur man slösar bort 2 timmar.

På väg. Med PMS.


Maken vill ha med mig på ett viktigt möte. Med en idiot. Jag har sett fram emot det hela morgonen eftersom jag skulle kunna få ur mig lite frustrationer och gasta av mig lite. Tills nu, när vi är på väg och maken säger att jag måste vara svintrevlig och ödmjuk. Att det här viktiga hänger på mig. Så nu blir det jobbigt för jag har bara lust att kräkas på idioten.

onsdag 21 oktober 2009

Se där ja. Då är man med domän.

Jag har köpt min egen domän.

Och i samma sekund som jag tryckte på "Beställ" så fick jag svår ångest.

Alltså. Jag är ju inte så jäkla bra på det här med internetteknik.

Så det ska bli intressant att se hur lång tid det tar innan jag är up & running.

Kärringar bakom ratten. Och dumma jävla bloggsvar!


Hur kommer det sig att kärringar har såna enorma problem med högerregeln? Som den här idioten. Som drog upp fönstret och låste dörren när jag skulle lära henne lite trafikvett. Så jag sparkade på hennes dörr istället. Lagom moget. Och hon höll på att bajsa på sig.

När bopparna anar ugglor i mossen.



Idag ska jag på den vartannat-årliga mammografiundersökningen, och det är ungefär det värsta jag vet.

(Näst efter gyn.)

Och tydligen känner bopparna på sig att något är i görningen för jag har ont som attan i dem. Liksom ont i förskott. Ni kvinnor vet ju vad exakt vad det handlar om.

Så för att ni män ska förstå vad jag snackar om så kan ni ju försöka föreställa er att lägga fram snorreborren på en kall platta, för att sen se en maskin, med en motsvarande platta, sakta åka ned och trycka till utav bara helskotta. Och vi pratar TRYCKA TILL!

Men eftersom ni bara har EN drule så behöver ni bara stå ut med två tryck: en uppifrån och en från sidan.



Så efteråt känner man sig helt mörbultad. Men ändå tacksam för att man får göra det här.

På förkommen anledning;
Det är INTE mina boppar. Herregud, vad tror ni?! Jag har snygga boppar!
För övrigt var det FÖRRA onsdagen jag skulle ha varit där. Bra jobbat.

tisdag 20 oktober 2009

Rastlös


Jag lämnade datorn på jobbet, väry ovanligt. Och korkat, för då fick jag umgås med maken framför tv:n. Och eftersom sport är osedvanligt tråkigt så ger jag upp, tvättar mig och hoppar i säng.
Herregud vilken osedvanligt tråkig bloggdag, det här gör jag inte om. Godnatt!

Vilja men inte kunna.


Kommer hem och känner lukten av kraftigt bränd mat. Så bränd att samtliga av husets brandvarnare måste ha tjutit satan. ''Det gick åt helvete, jag brände alla utom en''. Well, han försökte i alla fall, det kan man inte ta ifrån honom.

Koncentration


Varannan tisdag så är det några glada amatörer som går danskurs. Med tanke på hur det dånar så verkar det vara squardance och samtliga deltagare måste väga över 100 pannor.

Ångesten


Varannan tisdag så blir jag övertygad att jag skriver som en tonåring. Ingen bra idé med den kursen. Eller så var det det.

På skrivarkurs.


Startar med en Alvedon. Brukar behövas kan jag säga.

Slut på arbetsdagen.


Nu in till stan för möte med Tara-Christina. Och fika sig lite. Känns som om jag varit ledig idag: inga brandkårsutryckningar, ingen gastande chef, inga galna idioter på telefon. Halleluja.
Fast, i ärlighetens namn så skulle jag gå bananas om varje dag vore så här.

När man förhandlar!


Har tydligen fått årets erbjudande, men den här sötnosen vet inte att hon har hamnat hos Sveriges Prut-Stina. När jag är klar så har annonsen sjunkit från 29.450 kr till 8.500 kr. Wait and see.

Nöden har ingen lag.


Ja, om ni ska följa med mig hela dagen så är det allt eller inget som gäller! Visste ni att man får bort oönskad odör om man tänder en tändsticka? Nu vet ni. Och kollegorna också.

Årets julbord.


Så där ja, då var julbordet för butikscheferna bokat. Herregud vilken slapp dag idag. Normalt arbetstempo är inget för mig.

Våra nya raringar.


Till senaste mässan för inköpare, så fanns det en del som trodde att vi var rökta med att få ut dessa på svenska marknaden. Jösses så fel de hade! Vi packar för fulla muggar!

Lunchtime


Från ViktVäktarna. Jävligt upphetsande. Or not.

Fika sig lite.


Notera min mugg. Jag är tjatig på jobbdt också,.

Beställa varor.


Måste beställa fler varianter av våra superpopulära handtovade väskor. Får välja fritt ur sortimentet. Oj så jobbigt, hehe.

Det här är min äckliga To-Do-hög.


Och i den ligger grejer som inte bara brinner: vi pratar aska. Men jag kör strutskvarianten. Funkar skitbra. Eller inte.

Telefonen ringer.


En man undrar om vi möjligen har gröna dörrknoppar från Madame Stoltz. Ehh, svar nej. Men vi har übersnygga i rostfritt stål, designade av Mats Theselius...nähä, det gick inte lika bra nä.

Varför man inte gillar City Mail.


Märkligt. Företaget har legat på den här adressen i ett år. Posten hittar, men inte dom här tomtarna. Har de särskilda anställningsvillkor där, eller?

Göra lite skyltar till butikerna.


Ja, jag vet att det är rörigt på skrivbordet!

På jobbet har vi inneskor. Very praktiskt.



Om idag.

Idag tänkte jag att ni ska få följa min dag via bilder. Får se hur det slutar.

måndag 19 oktober 2009

Ibland är det bra att ha en privat blogg. För er med barn:

För då kan man göra hur mycket reklam som helst. Och bara skriva om sånt man står för. Som det här. Ni som bor i Stockholm med omnejd, och har barn: missa inte detta MYCKET billiga tillfälle att få insikt och lite råd;

Det är inte så väldigt enkelt att alltid vara helt cool och stadig i sin föräldraroll när ungarna börjar utmana en. Det är inte så enkelt att hålla fast vid regler och gränser när barnet vräker ur sig både det ena och det andra för att få sin vilja igenom. Det är heller inte världens roligaste umgänge med en unge som bara vill hänga framför datorn eller som inte har lust att följa med till sommarstället längre och gärna talar om hur trist det är.

Ibland kan osäkerheten vara stor när vi ska hantera våra stora barn. Många handböcker och ”färdiga lösningar” hjälper rätt sällan. Varje situation och varje barn och familj är speciell.

Beny Plüss är terapeut och arbetar dagligen med barn och ungdomar på bla BUP. Och varje dag möter han föräldrar som undrar vad de ska göra för att få bukt med ungen. Nu föreläser han i Stockholm den 3 november. Han berättar om den viktiga latensperioden när barnen är 9-10 år och han berättar om hur man kan bli lite tryggare i sin föräldraroll och lita på sig själv mycket mer.

Föreläsningen är öppen för alla, kostar 260:-/person ex moms. Läs mer här.
www.punct.se

När man vet att det är dags att banta.

Hänger upp tvätten och undrar vad det för konstigt vitt linne som har korvat ihop sig.

Tills jag ser att det är ett par trosor.

Mina trosor.

Dra åt h-e vad det är dags att banta nu.

Väsentligheter.

Jag har köpt apsnygga kuddar på Mio Möbler.

Men eftersom jag inte kan bestämma mig för vilka gardiner jag ska ha i sovrummet, så har jag varit där och bytt färg några gånger.

Idag var jag där för 4:e gången.

Och varje gång är det samma brud i kassan.

Nu såg hon mig på håll och pekade att jag bara kunde gå rätt in och hämta nya. Behövde inte se kvittot liksom.

Och jag ser på henne att hon undrar vilken av alla bokstavskombinationer jag lider av.

När man inte hittar ut.


Är i Täby Centrum och för andra gången på ett år så går jag vilse. På riktigt. Det finns typ 10 utgångar men jag hittar inte tillbaka dit jag kom ifrån. Har irrat omkring i 20 min nu och vägrar att fråga nån. HUR kan man gå vilse i ett köpcentrum?!

Not so practical.


Vi har vita jackor med företagsloggan på. Gissa vem som beställde dem? Ledtråd: han är inte tvättmaskinsansvarig där hemma.

Allt suger inte.


Det finns trots allt några fördelar att vara egen. Som att fika med folk man tycker om. När som helst. Medan maken är hemma med sjuk taliban.

söndag 18 oktober 2009

Det här med min man ja.

Tänkte på en sak.

Jag är gift med en ärkehamster. Alltså vi pratar nån som samlar på ALLT. Eller rättare sagt, s p a r a r på allt.

Varje gång vi ska försöka oss på att rensa så blir vi så inihelskotta osams. Och jag fattar aldrig varför han alltid envisas med att jag ska vara med.

För jag har ingen som helst förståelse för att han vill spara på sina gamla jul- och födelsdagskort från 1987. Typ. Han tycker att jag lägger mig i. Och är tjatig.

Folk tror att jag överdriver. Tills jag visar hur källaren ser ut.

Och med tanke på att vi förmodligen har en musfamilj i bastun så kom jag just på att därinne står det cirkus 15 kartonger med vhs-filmer.

Ja, ni som är typ tonåringar och läser här ska veta att det är en sorts kassett, som man FÖRR I TIDEN såg på film med.

NU FÖR TIDEN så har man dvd.

Och jag har ett ANTAL gånger frågat maken vad exakt han ska ha skiten till. För vi kan inte ens se på dem även om vi ville.

Men nä, de ska sparas. För "man vet aldrig".

Och jag blir bara tröttare och tröttare.

En mus, flera musar. Och alla har vi olika lösningar.

Igår berättade jag för maken att jag tror att vi har möss i bastun. Och att vi (läs:han) kanske borde göra något åt det.

Idag gick jag förbi utanför, och noterade att dörren till bastun för en gång skull var stängd.

Maken tog tag i saken oväntat fort måste jag säga...

Om hur man drömmer om andra. Sandra Gustafsson. Hon som kan.

Det finns en författare som heter Sandra Gustafsson. En mycket trevlig människa med en blogg utöver det vanliga.

Och varför skulle jag, med mitt stressiga liv, drömma stillsamma, lugna drömmar? Why liksom.

Herregud så jag har drömt om dig inatt:

Du och jag bilade ned till Ullared (ja, och?!) och du satt hela vägen och förhörde mig på “Handboken om hur man blir en bra författare”. Och för att bevisa HUR bra den var så läste du boken innantill: “asså, du fattar ju, jag hade ju knappast varit så bra som jag är om det inte vore för att jag faktiskt KAN den här boken utantill.”

Resan tog 4,5.

Väl framme så gick vi in genom dörrarna. Det var packat med folk. P r e c i s när vi går igenom dörren så blir det sånt där blås du vet, baksug, eller vad fan det kallas för. Din frisyr blir helt fucked up och du får ett cepespel och tillkallar ledningen.

Butikschefen kommer men du säger att du ska “FANIMEJ SNACKA MED LEDNINGEN, SKA JAG BEHÖVA STAVA DET ÅT DIG, ELLER?!” Han lommar iväg och kommer tillbaka med de tre delägarna. Som inser att det är THE Sandra Gustafsson. De bugar och bockar och alla kunder informareras via högtalarna, att de nu får lätta från butiken. NU.

När butiken är tömd så får jag tag på två kundvagnar. Och för den som varit där så vet man att det inte är några vanliga jävla ICA-vagnar, så det var något körigt att dra dessa. Jag var GIVETVIS mest intresserad av att handla. Du surnar till på mig och säger: “Du bruden, vi har ett UPPDRAG, men, handla du så ses vi om en timme.”

Jag fyller vagnarna och är i 7:e himlen. Till slut kommer jag fram till Böcker & Papper. Du står framför en bokvägg som är cirkus 30 meter lång. Musiken, Tjajkovskij, dånar ur högtalarna, du springer som en jävla dåre fram och tillbaka. Hylla för hylla fyller du med Christinas bok. “Dom ska jävlarimig inte komma här och komma, HÄR SKA SÄLJAS!”
Hyllorna är djupa och efter 5 timmar har vi fyllt dem. Hundratusentals böcker. En och samma titel.

Sen säger du att du måste gå och bajsa och ber mig gå ut till bilen och starta motorn. “Jag kan inte sitta i bilar om inte sätet är uppvärmt, problem med hemorrojder vettu.”

Jag går ut genom dörren och går ut på parkeringen, som är enorm, men hittar inte bilen.

Jag vaknar av att vi springer upp och ned, gång efter gång och letar efter bilfan.
- - - -
Godmorgon…och vad exakt har vi att säga om det här?!

lördag 17 oktober 2009

Om att vara en lodis i finområdet.

Jag har röjarhelg.

Alltså, jag borde ha. Hittills har jag, sedan 7.40 i morse, spelat spel och lagt pussel med talibanen.

Hur som. Jag ska börja röja strax. Så jag är därmed klädd därefter också.

Och när jag kom ned i morse så glömde jag min hårklämma på övervåningen. Eftersom jag inte orkade gå hela vägen upp igen så tog jag en sån här och satte upp håret. En lång röd variant.
För en stund sen var jag tvungen att åka iväg till den lokala ICA-butiken. Samma affär som Malou von Sivers, Lennart Ekdahl, David Hellenius, Renée Nyberg, E-type, Fredrik Hammar (om det är han, den söte av dem), Katarina Janouch och en jävla massa andra handlar i. Jämt.

Kön är lång till båda kassorna. Jag står ganska långt fram där i mina luffarkläder, och tycker att folk glor en aning. När jag kommer hem och råkar böja mig ned så frågar talibanen vad det står på min hårklämma.

Först fattar jag inte. Sen kopplar jag. Och tar av mig den.

Jag har stått i en lång kö på den lokala ICA-butiken inte bara med en jäkla knallröd påsklämma. Nänä, ska man göra bort sig så ska man göra det ordentligt.

Det står ESTRELLA på den.

Vilken jäkla nolla man är.


Om att aldrig slå vad när man är onykter.

Det dracks en hel del igår.

Maken fick lov att gå hem vid 21-tiden då talibanen plötsligt fick ont i magen.

Väninnans man höll sig till rött vin. Och då hans arbetsvecka varit aningen jobbig så är det ju inte svårt att räkna ut att alkoholen tog ut sin rätt.

Själva lyckades vi få i oss tre flaskor champagne och var i finfin form.

Vi sitter och diskuterar djupa väsentligheter som juveler och dyra klockor. (Jamen vafasen, det går liksom inte att diskutera Palestina-frågan med fulla karlar, det fattar ju vem som helst!)

Denna man är ett unikum då han uppriktigt tycker om att köpa vackra saker till sin fru. Vi pratar väry vackra. Själv är jag gift med någon som jag får ge karta, kompass och helst en bild på det jag vill ha. Och tjata ett år först. Ligger liksom inte i hans geografiska gener.

Nåväl. Vännerna hamnar i en större diskussion om ett speciellt inköp. Jag hör på långa vägar att väninnan vet vad hon pratar om medan mannen, något onykter, säger sig vara säker på sin sak. Minsann.

Och det är väl här som denna fantastiska make krackelerar lite, för är det något vi kvinnor har koll på så är det när, var och hur våra juveler inhandlas.

Men han ger sig inte. Och slår till slut vad. Jag försöker att få honom att förstå att det nog inte är en sån bra idé. Dock är han så säker på sin sak, så det var inget snack.

Så när han vaknar idag och har till uppgift att rota fram kvitton från vinden, så kan jag härmed tala om att jag och väninnan under december månad checkar in tors-sönd på ett 5-stjärnig hotell i valfritt land någonstans i Europa för julshopping.

Herregud så jag ska shoppa.

The wake up call. För maken. Hehe.



Jag har ju en viss självinsikt varför jag alltid varit medveten om att jag är en tjatkärring när det kommer till vårt hem. Maken klagar ofta över att han minsann jobbar dygnet runt och sen ska behöva göra en massa skit hemma.

Är hos kära väninnan igår. Hennes man har om möjligt ett "tyngre" jobb än min make. Vi sitter och beklagar oss lite över de otroligt många gemensamma nämnare våra män har tillsammans. Över hur man kan vara så disträ att man inte SER saker. Ja ni vet vad jag talar om.

Plötsligt drar hon fram en mapp. Framsidan är utformad såsom ett husprospekt. Ett sånt man får på visningar. Jag öppnar det och kissar på mig.

Min otroligt välorganiserade väninna har gjort ett mycket genomtänkt schema över saker som måste fixas i huset, både tillfälliga grejer och återkommande rutiner. Vem som ska göra vad liksom.

Och när jag har läst igenom den 4-sidiga mappen så inser jag att min man har kommit alltför lätt undan. För plötsligt kan jag ju jämföra på rätt sätt: båda männen är egna företagare med stort ansvar. Och jobbar svinmycket.

Så gnäller han en enda gång till över att han måste tömma soporna (yepp, han är sopansvarig) så kommer jag att trycka ned väninnans mapp i halsen på honom.

Herregud som jag har skämt bort honom.

Här ska göras en mapp.

fredag 16 oktober 2009

Miss i planeringen.


Båda makarna är närvarande. Fruarna hinkar champagne och makarna tjatar business och dricker vin. Töntar.

Man ska börja i tid.


Alkoholfri champagne till talibanen och kompisen.

Bring it on.


Nu ska vi diskutera våra mäns tillkortakommanden. Kan ta en stund.

En dag ur ett flashigt företagarliv.

Tänkte att jag skulle delge den övriga världen om hur glassigt man har det som egenföretagare. Låt oss därför se hur denna fredag har varit:

- Tidigt till kontoret för att göra ett 20-tal laminerade butiksskyltar i olika storlekar.

- Lasta bilen full med omonterade stolar.

- Hämta upp en av butikscheferna för vidare färd till en godisgrossist som är specialiserade på annorlunda godis. Typ grejer som smäller i munnen och annat skit som alla barn och tonåringar gillar.

- Lasta av allt i ena videobutiken.

- Åka till möbel- och inredningsbutiken och lasta av stolarna. Kuta över till Hemtex och köpa badrumsmatta. Är wild'n crazy och köper en knallröd. Maken kommer kräkas.

- Järnet ut till Mio för att byta tidigare inhandlade soffkuddar.

- Vidare till Täby för att lasta in nedmonterad butiksinredning. Lägga på luren i örat på chefen som inte fattar när man säger "BÄR TUNGT, RING SEN!!" Skälla sig lite på idiot som parkerar i häcken på mig. Mindre bra när man ska lasta en bil. Den andra föraren saknade några väsentliga delar upptill varför aningens hårda ord yttrades. Han träffade fel kvinna vid fel tidpunkt och kommer sova dåligt i natt. Tro mig.

- Lubba in till centrumet och köpa tonfisksallad, som ätes på stående fot. Köpa sig lite gott godmorgonbröd från Gateau, väry nice.

- Köra fort in till ena butiken på Östermalm, lassa av butiksinredningen. Höggravid butiksbiträde varför man fick slita satan själv. Trampa sig lite i äcklig hundbajs, svära sig mycket. Lukta illa i bilen.

- I väg till reklamkillen och förklara hur jag vill att butiksskyltningen skall se ut i en av butikerna. Bråttom, fixa nästa vecka.

- Till återvinningsstationen för F J Ä R D E gången denna vecka. Får snart egen parkering där.

- Hem till lokala ICA, köpa sig lite middag. Hämta paket från Ellos, halleluja. Hem, lasta av allt skit. Hämta väninnans barn på dagis, samt taliban från skola. Hem med mat och ungar till väninna.


Så om någon ens andas om att jag tänker hinka champagne ikväll, well, just try!

Östermalm i detta nu.


Har jag sagt att denna stadsdel är den mest nedbajsade av dem alla?! För 20 sekunder sen så satt min doja här. Och det verkar som om det är andra regler som gäller här. Vore det inte för att det regnar så hade jag slängt skorna, för Jesus vad det stinker i bilen nu. Idioter.