tisdag 30 november 2010

En grinig unge. Och än ännu grinigare morsa

Vi har ju mat från Matkomfort. Otroligt god mat.

Tycker alla utom den 7-årige talibanen. Hon har tjatat i ett halvår på att vi ska "sluta med restaurangmaten" och börja äta "vanlig mat igen". Att hon inte "står ut längre." Idag har hon dessutom varit på osedvanligt dåligt humör. Liksom jag, tack vare sug-DHL. Man kan säga att vi clashade rätt hårt.

- Hur länge ska vi ha det så här?
- Jaadu, tills du flyttar hemifrån tror jag visst.
- Men mamma, jag vill inte. Kan vi inte sluta?
- Du, vi kan sluta den dagen du ställer dig och lagar mat. Nu har vi bestämt att vi vill ha den här maten, så då får det vara så.
- Mammaaaaa, det är inte rättvist att inte jag får bestämma, jag kan ju laga chile con carne och spaghetti och köttfärssås och då måste jag också få vara med och bestämma
- Mmm, det kan ju tyckas, men det kan vi ju inte äta 7 dagar i veckan direkt så du får nog ta och hotta up dina skills lite.
- Vad betyder det?
- Äh, inget. Men nu är det som det är, så det är bara att gilla läget.

Två timmar senare sitter man i soffan och mår som en rutten potatis över vilken sopmorsa man är.

Men glöm att jag slutar med Matkomfort.

DHL, ni kan dö långsamt!

Okey, det här är mitt sista inlägg om SKITFÖRETAGET DHL.

Två personer på DHL har hört av sig till oss: den första när han läste mitt första blogginlägg. Han var inte ens inblandad men fixade en sak till mig. (Tack Thomas)

Den andra personen hör av sig idag. Förmodligen är det hennes första arbetsvecka på DHL och hon har därmed inte hunnit bli förstörd.

Som av en händelse upptäcker hon att 8 kollin, som skall till Norge, sitter fast i Jönköping. ÅTTA paket! Och då kan man ju tro att vi skickade dem samma dag, men nej då. De är skickade olika datum mellan den 4 november och den 19 november, och nån JÄVLA inkompetent klåpare på deras terminal i Rosersberg har slarvat bort våra tullpapper.

Vi blir ombedda att faxa alla våra fakturakopior men eftersom TELE2 inte har hunnit kopplat in vårt faxnummer ännu, så måste jag dra hem och faxa hemifrån. Innan jag gör det så ringer både jag och chefen, från varsin telefon, till DHL för att prata med nån chef.

Men det där jävla skitföretaget är mycket noga med två saker: aldrig någonsin lämna ut telefonnummer och ha så många chefer som möjligt, så att ingen jävel vet vem dom ska koppla samtalet till.

Man ber alltså specifikt om en CHÄÄÄF, de låtsas koppla en till någon, men när det kommer till kritan, när man börjar hosta om kompensation, ja då heter det plötsligt att "såna beslut kan inte jag fatta".

Så varor för bortåt 100.000 kr sitter på en pissterminal i Jönköping. Julvaror. Som kunderna med all säkerhet inte kommer hinna sälja = returnera = vi måste kreditera.

Vi spenderar närmare en halv miljon om året på DHL och det är möjligt att vi anses vara en skitkund, men nu är jag så förbannad att inte ens är trevlig när jag pratar med dem.

Och det är ju synd att man inte är kriminell för då hade jag sprängt varenda DHL-byggnad i Sverige.

Ni kan fara åt helvete. I morgon kl 10.00 har jag en date med Thomas på Schenker.

När man spär på, utan att veta



Måste skicka en grej till smeden i Lettland, eller om det nu var Lituaen, så jag köper frimärke på posten. Tittar inte så noga på det förrän det ska klistras på kuvertet.

Bra, bra, skitjävla bra.

Han står bergis med ett fång rosor på flygplatsen på torsdag. Då lägger jag mig ned och dör. Långsamt.

måndag 29 november 2010

Hur man blir av med vuxenpoäng



För första gången på snart 10 år så har jag glömt att byta till vintergardiner.

Betyder det att jag är ganska ung när det kommer till kritan?

Men så lägligt, bring it on bara

När jag klev in i badrummet i morse så fick jag frostskador på fötterna. Vi har golvvärme. Eller jag kanske ska säga att vi hade golvvärme.

Först trodde jag det var maken som var igång med dags-att-spara-in-lite-på-elen-sätt-på-er-tofflor. Tills jag insåg att dessa frostskador skulle drabba honom hårdare då han är aningen pipigare än vi andra här i hushållet. Just nu mäter det 11 grader. Man kan säga att somliga skulle få första pris i en wet t-shirt-tävling.

Vi har ett väldigt stort badrum. Med väldigt stora kakelplattor...modell hotellvariant. Så jag undrar stillsamt att, om det nu är så att golvvärmen pajat, måste man slita upp hela skiten då, och därmed få kakla om även väggar då det är sammalika all over? Med ett kakel som mest troligt inte finns att få tag på längre.

Vi har elburen, eller vad det heter, i alla fall inte vattenburen golvvärme.

Sa jag att vi hade 51 000 i räkningar den här månaden? Och då har jag inte handlat nåt..eller bara lite.

Sa jag att jag starkt överväger lägenhet just nu?

När man fattar rätt businessbeslut

Vi har precis bestämt oss för att sälja ett av företagen. Halleluja. Jag fick just mitt liv tillbaka!

Och jag tror bestämt att jag ska passa på att hitta på nåt annat. Har kommit på att jag är värd min vikt i guld.

Änyone who wants me?

Update:

Jag och tredje delägaren bestämde oss för att fortsätta. Och se till att maken håller sig så långt borta som möjligt.

Bra så.

Blinda män



128 gånger har jag informerat maken om att man inte kan stoppa våra frukost-macks-brickor diskmaskinen.

Nu öppnar jag lådan och hittar den här. Tror han att jag inte märker nåt, eller vadå?

söndag 28 november 2010

Hjälp kärringen här nu va

Jag eldar i vår öppna spis typ varje dag. Bränner en säck om dagen när det är säsong och det är väl inga konstigheter med det.

Om det inte vore för att jag köper veden på Statoil. Mmm, exakt: bara puckon köper ved på en bensinmack.  Till det facila priset om 70 pickadoller säcken. 500 hundra i veckan alltså. Dessutom pluttsäckar.

Och så kan vi ju inte ha det. Var hittar jag billig ved? Helst vill jag ha det hemkört. Och ingen skitkvalitet.

Se så, kom igen nu. Jag vet att ni har koll.

Dagens agenda

Söndag - Check

1:a advent - Check

Hämta upp alla julprylar från källaren - Not check

Fortsätta flytten av vårt andra kontor - FYFAN vad jag hatar att flytta - Skitjobbigt check

Gå på vår lokala julmarknad, som jag har lyckats missa de senaste 10 åren - over my dead body att jag missar det i år - Nästan check

Fortsätta att tjafsa lite med chefen, som tycker att jag har "checkat ut" eftersom jag inte har jobbat 10-12 timmar om dagen de senaste två veckorna. (Och hej och hå vad han glömmer de timmar på helgerna som jag har spenderat på jobbet lately.) Kammar han inte till sig så måste jag komma på nåt sätt att ha ihjäl honom. För gott. - På planeringsstadie-check

lördag 27 november 2010

Skitpetig make



För hundra år sen så köpte jag den här i Hustler-affären i Los Angeles. Den är asskön men av någon märklig anledning så vill inte maken att jag visar mig ute i den här i finhooden.

Fattar ingenting, vad är problemet liksom?

It´s all about goodie bags....och sömn

Efter middag med alla föräldrar i klassen, så kommer in till stan igen för att vara med vid förhandsvisningen av Mikael Håfströms "Shanghai" med John Cusack.
Nämen hoppsan, TVÅ goodie bags råkade visst hamna i min hand. Än så länge har jag ingen aning vad som är i.


Så bra att salongens absolut längste man satte sig framför mig.

Filmen börjar och det är tydligen kutym att på såna här förhandsvisningar (just nu pågår ju Stockholms Filmfestival) så är filmerna inte textade. Man kan säga att det var fredag, man kan säga att kärringen var för trött för att hänga med i den engelskspråkiga konversationen, så man kan säga att filmens två timmar framstod som 20 minuter....eftersom kärringen sov.

Hem och dö i sängen. Tillsammans med maken, som..hrmpf..också visst hade sovit. Så det här med ligga lugn och ro var ju bara att glömma.

Upp i ottan och hälla ut innehållet i goodie bagsen.

Well, nu har jag sesamfröolja, sweet and sour-sås, ansiktsrengöring för män, kräm för kvinnor, parfym för kvinnor, lite annat krafs och nåt kulturellt skit i pappersform, som jag inte ens orkar öppna.

Hur som så var kvällen rolig, så mycket på en gång att jag i morse trodde det var söndag. Herregud, en hel dag extra bara så där!

Nu hem till Finfrun här borta i finhooden för lite finfrukost och byhåleskvaller.

fredag 26 november 2010

Bråttom, bråttom



Tror fan jag aldrig fått i mig mat så fort och då sällskapet var det bästa så ångrade jag att vi tackat ja till kvällens sista evenemang.

Off we go. ..

Huäää, tvi vale



Rasslar in på cocktailpartyt och greppar ett glas med vatten...tittar nämligen inte så noga.

En rejäl törstklunk och fyra sekunder senare  håller jag på att lägga en spya över bartendern.

Efter brysselkål så är whiskey det värsta jag vet.

Speedway i evenemang en fredagkväll

Maken och jag gör sällan saker ihop. Inte om man räknar bort galapremiärer, som brukar vara på måndagar.

Ikväll är det körigt;

17.30 Cocktailparty på Hotel Nordic Light - kommer inte ihåg vad det var för evenemang. Dit och visa upp sig, prata sig lite och sen järnet iväg till

19.00 Middag på lokala restaurangen hemma i finhooden för alla mammor och pappor i klassen, för att sen in till stan igen för att

21.00 Galapremiär (mmm, på en fredag..suck) på Mikael Håfströms nya film Shanghai, med bl a John Cusack

Så vi kör alltså allt på en och samma kväll. Så är det lugnt i ett kvartal sen. Talibanen är uthyrd till i morgonkväll så med lite tur så blir det lite ligga lugn och ro också

My väry sweet Lord



Är hos bästa barndomskompisen och tillika Optikern. Hade vi inte känt varandra så hade besöket kostat väldigt nära 30.000 riksdaler och jag hade gjort i byxorna.

Fatta att man är i fel bransch!

Tack darlo, I owe you! Och jag lovar att inte länka (så mycket) förrän efter din januariledighet!

Hörrni ni på DHL...

Jag har just ringt Schenker.

Som, när de fick höra vad vi betalar er per år, mer än gärna kommer hit nästa vecka med ett frieri.

Och ja, jag talade om att jag inte går över till dem om vi inte får lika bra priser som hos er.

Tänka sig, man verkar kunna få bra priser OCH bra kundservice i ett och samma transportföretag!

För droppen var när ni än idag, 14 dagar efter att ni hämtat leveransen,  FORTFARANDE inte har levererat till Norge. För att nån jävla märla till chaufför felaktigt lämnade tullhandlingarna till en SVENSK butik i södra Sverige.

Herregud vilka sopor ni är.

Behöver lite mer anti-virus-filter tror jag visst

Öppnar mailen på jobbet:

Hello Stranger!!!

I do not know whom this address belongs and has decided to check up destiny.
I free 25 years old girl from Russia and I am opened for new acquaintances.
Probably it was a joke, but I trust in destiny, I Hope my letter does not remain without attention.
My contact email: marinavalu@rambler.ru
Best Regards
Marina from Russia

Nån som behöver en ny acquaintance? Feel free to maila henne liksom.

torsdag 25 november 2010

Mitt nya knark

Klicka om du inte ser...

Har ni testat den här?

Om inte så gört!

Män - eller var det bara jag som fick hamstervarianten?

Titta här;

Det här är en hammare.

Som finns i var mans hem. Just precis i vårt hem så finns såna här i vår källare. Eller ja, de SKA finnas. För en vecka sen gick maken ned dit och hämtade den. Snickrade lite..och lade den på köksön. Where I cook.

Så då blev husfrun irro och la den framför entrén till hans arbetsrum. Mitt framför så att den skulle bli omöjlig att missa...och förhoppningsvis så kanske han skulle snubbla på den.

Skulle inte tro det.

Ser ni? Han har så fint puttat den åt sidan. Så nu ligger den intill det andra brötet han har släpat upp från källaren, men inte orkat bära ned igen.

Sen går man upp en våning och in i talibanens rum. Och genast blir man varse om vems gener som är från vem.
Ett gäng stenar som Little Missy-jag-samlar-på-stenar-och-kvistar, har gömt under en stol och inte tror att jag ska märka.

En bättre dag



Pannkaksdate i talibanens skola.

De pratar om Heliga Birgitta(!) julklappar och stränga föräldrar.

Viktiga spörsmål för 7-åringar.

onsdag 24 november 2010

Noll koll



Ska äta middag med ett gäng sköna brudar. I 7 år har vi ätit på samma hak hemma i finhooden. Nu ska vi plötsligt förnya oss.

Gissa vem som glömde och åkte fel.

På allmän begäran

Här hittar ni min anti-sex-pyjamas!

Haha, som jag kommer skrämma ihjäl maken


Jag är en frysfis.

Och när man fryser skiter man i allt vad sexiga outfits från Victoria Secrets heter. Sånt får man använda på sommaren.

Alldeles om en kvart..typ..så kommer den här landa i min brevlåda. Directly from Amerikat.

Fy fan vad maken inte kommer vilja idka umgänge med mig förrän till våren.

tisdag 23 november 2010

När man tvärnitar

Åker och jobbar ett par timmar på jobbet men bestämmer mig för att jobba resten av dagen hemifrån.

På vägen hem får jag ett infall. Talibanen äter lunch 10.30 och eftersom jag är uppe i ottan så är det lagom lunchtid för mig med. Hennes skola är känd för att servera väldigt god, hemmagjord mat som vem-som-helst får komma och äta för 30 kr.

Så jag sladdar in på skolan, parkerar bilen och strax innan jag når grinden så får jag ett infall och kollar skolmatsedeln på nätet från mobilen.

"Kålpudding med potatis, lingon och brunsås."

Om det stod några lärare i fönstren och kollade så undrade dom nog varför någon med jävligt raska steg plötsligt tvärstannade och gjorde en 180 graders tvärsväng.

Huää, fifan vad äckligt.

måndag 22 november 2010

Om Sveriges bästa bloggare

Medan några av oss kanske inte håller så jämn kvalitet alla dagar i veckan, så vågar jag påstå att den här krondåren sällan gör mig besviken. I synnerhet inte när hon skriver om sambon.

Och alla ni, typ 4 pers som inte kommer via henne till mig; var så goda och gå in och säg hej till Sveriges yngsta kärring. För trots att hon inte gillar vårt kungahus, och har en massa andra jävla helt sjuka åsikter, så är jag kompis med henne.

När man tappar favoritkniven i golvet och den går i två bitar

Om man har en 19-åring som tagit ett sabbatsår och jobbar på företaget och tjänar plenty af stålars, då kan man väl önska sig en sån här i julklapp utan att skämmas va?

Maken och hans flirt-skills

Jag har importerat varor från Kina. Det gick lite fort och jag har ingen erfarenhet, varför jag "glömde" det här med att man ska ha en så kallad freight forwarder. Alltså ett företag typ DHL (fast nejtack) som tar hand om hela shipningen från fabrik till vår dörr. Det visar sig att man inte behöver det och därmed sparar plenty of thousands kronor.

Så tullen ringer mig och meddelar att vi har 15 lådor att hämta på Arlanda. Maken råkar befinna sig i närheten så jag skickar dit honom. Efter mycket avancerade säkerhetskontroller av både honom och bilen han åker i, så får han komma in. Han ringer från uthämtningsdisken då han inte har de uppgifter som krävs, typ organistationsnummer och annat. Allt verkar aningen krångligt. Jag hör på hans röst att han är lite reserverad. Och så hör jag den kvinnliga tullklarerarens röst. Hon låter som om hon inte haft sex det senaste decenniet så jag säger till maken att han ska sätta på sig Stomatol-smajlet och flirta så mycket som han bara kan eftersom vi tydligen inte har alla papper som man ska ha.

Han gör några trevande konversationsförsök och jag ruttnar:

"Amen du har ju för fan blivit helt värdelös på det där. Låtsas nu att det är den snyggaste bruden du nånsin har sett och smöra upp henne i brygga."

Han gör ett försök men låter som om han har en kvast uppkörd i röven, så jag ger upp och lägger på.

Jag är på allvar helt chockad. Min man som har haft svart bälte i att flirta omkull vilken lyktstolpe som helst har blivit gubbe.

Blocket - it´s working

Jag har en jobbig relation till Blocket. Tycker det är en bra försäljningskanal, men vill inte ha hem folk.

Och då kan det ju vara lite körigt om man ska sälja saker.

I helgen lade vi ut vår ena soffa. Japp, i det här hushållet så har vi två uppsättningar. Soon to be tre.

Vi tänkte att vi börjar med 15.000 kr så får vi jobba oss nedåt.

Två timmar senare kom det ett par och lade handpenning. Utan prut. Under tiden gömde jag mig på övervåningen.

Självklart tyckte maken efteråt att vi skulle ha satt ut den för 20.000.

Varför vara nöjd liksom.

söndag 21 november 2010

Om när man får så man tiger

Jag ska ju åka till Lettland om ett par veckor och hälsa på smedjan där allt vårt smide tillverkas.

En liten, yttepytte-by.

Jag har hotellskräck. Eller rättare sagt, lopp-hotell-skräck så jag får ju f-n panik när jag inser att det inte är en metropol vi ska till.

Så pass stressad att jag, när jag messar smeden (som dessutom verkar ha utvecklat ett icke hälsosamt tycke för mig) om planeringen, skriver: "...and I will spend the night with you." När jag helt enkelt menar att vi tre som kommer gärna vill äta middag med honom på kvällen. Jävla märla.

I alla fall. Jag försöker lite fint fråga om det finns nåt schysst hak att sova på. Jag skriver snällt att jag förstår om de inte har nåt Hilton, och att vi kanske borde sova i huvudstaden.

Får en länk på nedan "hak".

Ett slott. På riktigt. "this is a bite expensive hotel but if you like I can book you".

Ehh. Typ "håll käften" liksom.

lördag 20 november 2010

Om väninnor

När man är så här skitgammal som jag tydligen är så säger man inte "kompisar", nä, man säger v ä n i n n o r.  Men jag känner mig som 60 bast när jag gör det så jag skiter i det och säger kompis.

Jag har några kompisar. Väldigt bra sådana måste jag säga. Som står ut med att jag "försvinner" från jordens yta, för att dyka upp ett halvår-år senare. De är tålmodiga. Som Eva t ex. Hon har bjudit mig till sitt landställe 40 gånger. Typ. Jag har inte kunnat en enda gång. Nu hade jag för en gång skull tänkt att åka dit. Nästa helg. Men så kom något emellan. Jag måste flytta företag nummer två och kan omöjligt komma undan det. Problemet är att jag inte ens har hört av mig till fina Eva. Ja, en sån jävla sopa är jag.

Men det var inte om Eva jag skulle skriva. Nä. Jag har en kompis här i finhooden. En sån som är född på Öfvre Östermalm. En riktig Lady. En med väldigt många tunga stenar på fingrarna. Hon är så fisförnäm att hennes barn inte får äta tacos hemma för det luktar "svettig mexicansk armhåla". Japp, så säger hon. Hur hon nu kan veta hur en sån luktar. Och barnen får inte baka hemma heller, för "det blir så kladdigt". En av hennes största rädslor är knarkare. Vi pratar om att hon skulle skita på sig om hon råkade hamna i samma hiss som en sån. Ni fattar läget.

I alla fall. Den här kompisen är en person som alla känner till här. Och då menar jag ALLA. Jag har känt henne i ett par år, men har inte kunnat umgås med då det inte varit politiskt korrekt. Mer än så kan jag inte skriva eftersom jag vet att jag har en hel del läsare härifrån hooden.

Men sen i somras så har vi börjat göra det. I stort sett varje vecka. Och det är nu jag kommer till poängen här.

Den här människan är så sjukt jävla störd i huvudet så att om alla runt omkring här skulle veta vad som kommer ur hennes mun, så skulle de baxna. På riktigt. Hon är snygg som få och ser så timid och fiiin ut, men jävlar i havet vad det rör sig bakom pannbenet där.  Maken, som ibland träffar på henne på hennes arbete säger att han har svårt att se på henne nu för tiden utan att garva läppen av sig. För han vet hur sjuk hon är och vilken nivå hennes humor ligger på.

Vad jag skulle säga med det? Well, låt oss säg att man inte alltid ska döma hunden efter håren. För även om hon har lite ofriska nojor och femton par olika Hunter gummistövlar, så är hon en otroligt varm och skittrevlig böna. Jag tycker väldigt mycket om henne och hela hennes familj är helt fantastisk. Fast hon har en ännu sjukare make.

Jag smörar lite extra här eftersom hon läser min blogg. För hon kan nämligen måla tavlor och jag vill att hon målar en speciell till mig. Jag vill det väldigt mycket kan jag säga för hon är otroligt begåvad.

Låt mig få presentera henne, alla sossars mardröm, let me tell you:


Av nån anledning så vill hon inte synas i min blogg. Nåt med hennes jobb att göra tror jag visst.

fredag 19 november 2010

När man köper fyra par glasögon

Och vilket JÄVLA liv det blev.

Som jag INTE var värd fyra stycken.

"Vafan skaru med solgasögon till mitt i vintern?"

Typ så.

Och det spelar ingen roll att det är nästa sommars kollektion som jag beställde. Glasögon som inte kommit ut till butikerna än.

Nä, varför köpa nya gardiner om man redan har ett par.

Vad sa vi nu...bo ensam i ett hus var det va?

In heaven



Amen fatta. Som en 5-åring i en godisbutik.

Kära maken, är jag värd fyra?

(Nu ska vi se hur lång tid det tar innan telefonen exploderar.)

I den riktiga finhooden



Jag är i Danderyd. Bästa barndomsvännen Optikern ska ta med mig och den numera Californiska barndomsvännen till nåt exklusivt showroom med glasögon. Köpa sig lite glasögon till optikerns inköpspriser. Väry nice.

Sen brunch i stan.

Me like fridays.

...å andra sidan

..så kanske det betyder att chefen måste flytta tillbaka till sitt kontor.

Hmm

Tele 2: fuck, fuck fuck you.

Idag kom en kille och kopplade in vår telefon. Halleluja.

När han stod med handen på dörrhandtaget så råkade jag fråga hur det stod till med bredbandet.

"Ehh, nä, det får man inte samtidigt. Det tar längre tid. Du får nog ringa Tele2."

Ring, ring

Efter två bortkopplingar lyckas jag komma fram. På med astrevliga rösten då jag är rätt säker på att det står "kund dum i huvudet" på skärmen.

"Hej, Mona heter jag, jo det är så att bla bla bla bla, och nu undrar jag bara varför inte bredbandet kopplas in samtidigt."

"Nä, beställningen går inte igenom förrän den 23 november."

"Jaha, så då kommer det fungera på tisdag då?" Sa jag och var jätteglad. Finally kontakt med omvärlden genom bredband och inte genom nån saggig dong.

"Mnja, sen tar det ju upp till 4 veckor innan det är klart."

"VA? Vadå FYRA VECKOR?!"

"Ja, det tar så lång tid, så på julafton ska det fungera, om inget annat inträffar."

"Jaha, så när tycker du att jag ska ringa vår datatekniker då, som för övrigt står här just nu och ska koppla in vår server?! Du säger ju: upp till 4 veckor".

"Jag kan inte svara på det, men det tar upp till 4 veckor när det är en flytt."

"Men vänta lite här nu. Det är ingen flytt. Jag tecknade nytt abonnemang för 3 veckor sen. Vi har haft Telia förut."

"Jamen det gäller även vid nytecknande och det borde någon ha upplyst dig om, så det är ju tråkigt."

"Nej, ingen upplyste mig för vet du, om jag hade vetat det så hade jag aldrig tecknat bredband via er! Men vad bra då, då kör vi en vända till i bloggen igen då, tack så mycket, hej då!"

Alltså.

Jag
orkar
inte

Jag och mina geografikunskaper

Vi jobber ju med smidesprodukter i det nya företaget och eftersom det inte finns några i Sverige som klarar att göra våra grejer så har vi vår smed utrikes. En smed som detssutom verkar ha fått nån crush på mig och gärna vill gå ut och skogen och plocka svamp. Eller gå på en sandstrand. Very well aware om att jag är happily married. Men, det var ett annat inlägg det.

Hur som.

Igår trodde jag att jag bokade en jobbresa till Litauen. Eller alltså, att det var dit vi skulle. Jag blev dessutom glatt överraskad över att hitta ett flertal 4-och 5-stjärniga hotell. Ja, kalla mig snobb, men jag gör inte om min boka-sig-lite-fel-hotell-sönderbiten-av-loppor-upplevelse i Paris. Plus att jag är en kärring med många fördomar som tror att mycket i de baltiska länderna är som att åka tillbaka 60 år i tiden.

Precis när bokningen skulle gå igenom så ville maken ta sig en titt. Han tyckte att nåt verkade konstigt. Och ser man på. Vi var på väg till fel land. Smeden huserar i Lettland. I en very liten håla. Man kan säga att vi hade kunnat få åka omkring länge i hyrbilen och letat efter den gatan.

Och tror ni att det finns några flotta hotell i den byhålan? Om inte maken och kollegan går med på att vi åker till en annan stad och sover, så är det jag som slaggar i hyrbilen.

torsdag 18 november 2010

När man ringt tant doktorn och fått nytt sömnmedel...

...att ätas varje dag i tre veckor. Och så lite eventuella biverkningar på det.

Jag gissar att det blir lite körigt här den närmaste tiden.

Med maken i hissen



I fem månader pendlade jag till Nyköping fyra dagar i veckan. Sedan snart tre veckor har jag och ett par kollegor huserat på vårt nya kontor här i Bromma. Planen var att vårt moderbolag, där maken ingår, skulle flytta hit i mitten av december.

Maken har varit här och sniffat runt lite. Tycker att "oj,  vad det blir bra här". I går ringde han och sa att han och ekonomitanten nog flyttar hit sina skrivbord som idag. Ok, sa jag, som har svart bälte i att flytta företag. Ett par skrivbord och lite pärmar kan ju inte vara nån fara.

För en stund den kom flyttbilen. Det första jag får syn på är tre stora burar med våra bildäck i.

"Eh,  och vad styr du med, varför har du släpat med dig bildäcken?

"Vadå,  dom ska ju ändå hit."

"Vad sägs om att sånt är det SISTA som ska hit! "

Det tog alltså två minuter innan vi blev skitosams. Några sekunder senare fastnar han med flyttlasset i hissen.

Gissa om han kan sitta där till nästa jul.

Fyfan, jag som har haft det så bra i ett halvår.

Nån som har ett jobb?

Undrar ni vad jag gör?



Jag travar bockar.

Riktiga bockar.


onsdag 17 november 2010

Om att åka österut

Alldeles snart så måste ska jag åka till Litauen för att visa upp mig hälsa på vår smed.

Och visst visste jag att Litauen är ett yttepytte-land, men jag blir något orolig när jag letar hotell och hittar rum som det här;
Jag vet. Bilden är yttepytte-liten men jag kunde fan inte få den större. För er som har gamla, utslitna ögon kan jag berätta att det är två enkelsängar och ett sketafult bord som får Jysk att framstå som NK. Intryckt i ett yttepytte-vindsrum. Säkert utan hiss också.

I alla fall. Är Litauen för litet för Hilton, BestWestern och de normala kedjorna? Med tanke på min felbokning av hotell i Paris för ett par år sen, när jag vaknade och var helt jävla loppäten, så känns det som om vi hyr en bil och checkar in på nåt hak i Lettland i stället, för där har dom väl riktiga hotell...eller?

Hej & hå

Som jag har jobbat idag.

Som jag inte har haft tid att blogga.

Som ni skiter i det va?!

tisdag 16 november 2010

När man får mail från rektorn en tisdagkväll

"FÖRÄLDRAINFORMATION Med anledning av den händelse där en av skolans elever efter skoldagens slut tillfrågades om att följa med en okänd man vill skolledningen meddela följande.

Incidenten är polisanmäld av elevens föräldrar.

Västerortspolisen som tog emot anmälan kommer under en period framöver att skicka civila polisbilar till området för att ”spana”.

I den händelse att polismyndigheten finner något anmärkningsvärt informeras skolledningen omgående.

Vi har inget ytterligare fall inrapporterat sedan oktober månad."

Fy fan, säger jag. Jag kommer döda idioten om jag ser honom.

Klaga sig lite på maken, del 849

Det finns två saker som stör mig enormt i vårt hem: i köket står det alltid två papperspåsar, en för tomflaskor, eftersom maken knarkar bubbelvatten, (Nä, vi gav bort vår Soda Streamer) och en påse för pappersinsamlingen.

Jag funderar 220 dagar om året på en lösning för att slippa se dom där jäkla påsarna, men har inte kommit på nåt ännu. Det här är maken väl medveten om. Min irritation alltså.

Så då blir man ju jävligt trött när man lever ihop med någon som

A) konstaterar att påsen för pappersinsamlingen är full
B) konstaterar att tomflaskpåsen också är full

men som inte orkar gå ned i garaget med dom, utan tar fram två nya påsar och ställer INTILL.

Och som grädde på moset så låter vi också påsen från gårdagens handling, vilket frun gjorde efter ett stycke jävligt lång arbetsdag, stå framme för att man inte oooorkar vika ihop den och lägga den där den skall vara.

När jag blir rik ska jag flytta. Jag ska mest troligt fortsätta att vara gift med samme man, men han får inte bo med mig. Vi ska ha var sitt hus vägg i vägg.

Är han snäll får han en nyckel.

måndag 15 november 2010

När man får ett snuskigt erbjudande

Jag jobbade ju som bekant i helgen och när jag slet som värst i lördags så fick jag ett sms. Jag noterar att det är från ett nummer jag inte har inlagt i mobilen och förvånas lite över språket, men är så inne i att flytta tunga kartonger med filtar, att jag inte ödar någon tid på att analysera:

"Ska vi ses..hitta på nåt trevligt..söndagsbus?"

Väldigt förvånad så drar jag iväg ett sms i en paus:

"Vad sägs om att jag jobbar!"

"Ok, när slutar du?"

"Vad sägs om aldrig."

"Ses senare kanske. Är grymt sugen på att ses senare. Puss på rumpan."

Öhh. Här inser jag att något är fel. Jag känner ingen annan än min man som vill pussa på min rumpa...väl?

Jag har inte tid att bry mig och sliter vidare. Och glömmer bort det hela.

I morse noterar jag att jag fick ytterligare ett sms:

"Ska inte störa mer, tar bort ditt nummer."

Kan inte låta bli att kolla upp numret. Utan framgång.

"Vem är du?" Frågar jag.

"Skickar en bild. Tänkte om du känner igen mig. Hade ditt nr. Kanske fick det nån sen kväll. Vet ej men du kanske vill ta en fika vid Fridhemsplan. Alex"

"Alex my dear. Du messar en lyckligt gift kärring som aldrig är ute sena kvällar..."

"Fick du bilden?"

"Ehh, nä."

"Ok, skickar snart. Kanske kan bli din älskare."

"Amenellerhur!"

"Tolkar jag det som ett ja?"

"Tack för erbjudandet, men jag står över."

"Ack ack och åter ack. Mvh han som ville bli din toy boy."

Jag bara undrar en sak. VARFÖR händer sånt här bara mig?

Om Tele2 och en ängel

Efter ytterligare ett samtal på 24 minuter så tappade jag dessvärre besinningen..

..och meddelade att jag tar mitt pick och pack och drar till nåt annat företag. Jag, som ytterst sällan, tappar tålamodet när det gäller servicemänniskor, fick tokspel på den inkompetenta idioten i telefonen. Först förnekade hon att jag hade gjort en beställning, sen kom det fram att de hade en, men inte fullständiga uppgifter. Det hela gick ut på att jag inte kunde bevisa att jag ringt in dessa uppgifter för ett par veckor sen. Bara för att jag för en gång skull inte noterade namnet på personen jag talade med, då jag var på springade fot och hade häcken full av en företagsflytt. Jag försökte tala om att jag har över 40 abonnemang i våra olika bolag, som jag labbat fram och tillbaka med genom åren, och att jag därmed har järnkoll på hur saker och ting går till. Men nejdå. Med en dåres envishet så sa hon att vi måste vänta ytterligare tre veckor.

Och droppen var när jag inte kunde få varken telefonnummer eller mailadress till hennes chef. Pang, tjoff på med luren med ett "tack så hemskt mycket för fullständig skitservice". Hade jag varit rökare så hade jag dragit i mig ett helt paket cigg efteråt. Jag var så okontrollerat förbannad att jag sparkade omkull en stol. Jävligt moget.

En timme senare ringer en ängel vid namn Malin och meddelar att telefonen kopplas in på fredag.

Tack Malin. Jag stannar med alla mina abonnemang för att du var så trevlig.

Jamen så jävla bra



Precis vad jag behöver.

Näste man till rakning: Tele2

Det går så bra att klicka sig lite på bilden.
För drygt tre veckor sedan så skickade jag in en flyttanmälan och en överlåtelse på två separata fax. För att vara säker på att Tele2 erhållit detta så ringde jag dagen efter. Då passade jag på att även beställa bredband på abonnemanget.

Eftersom jag inte är en dununge och har varit med förr, så ringer jag en gång till och talar om att då jag inte kan få fram vem föregående hyresgäst är, och att det därför kan bli problem, så får de fastighetsbeteckningen. Och för att vara riktigt säker så ber jag dem verifiera att de redan har fått vårt org. nr, namn, adress and you name it. Jomenvisst, de hade alla uppgifter. Bratacksåmyckethej.

Jag har fått bekräftelse på bredband och överlåtelse. De har tre veckors väntetid på att koppla in telefonen, vilket alltså ska ske denna vecka. Halleluja.

I fredags kommer maken förbi med ovan papper. Det brinner i peruken på mig varför jag imorse ringer Tele2. Efter att ha blivit bortkopplad två gånger så är jag helt jävla vansinnig när jag kommer fram. Men behåller lugnet.
 
"Jamen hej vad trevlig, nu ska vi se om jag blir bortkopplade en tredje gång, eller om det funkar den här gången. Jo, det är så att jag har en flyttanmälan som ligger hos er, kan du kolla numret...bla bla bla? Ni ber om uppgifter som jag redan har lämnat till er, vilket gör mig aningen konfys."
 
"Mm, men det finns ingen flyttanmälan."
 
"Vadå, skojar du med mig? Klart att det finns. Kolla igen."
 
"Jag är ledsen, men nu kollade jag även med Flyttgruppen och det ligger ingen flyttanmälan inne."
 
"Du, nu kan jag ärligt säga att jag är skitförbannad. VEM är det som sitter och röker olagligheter hos er? HUR kan jag sitta med ett brev framför mig med överskriften: FLYTT AV ABONNEMANG, om ni nu inte har nån anmälan?"
 
"Jaaadu, det vet jag inte. Jag ser bara att det inte finns nån anmälan. Bara en notering om att du ringde den 27/10 och då informerade vi dig vad som gäller vid en flytt. Alltså en ren information."
 
"Seriöst, den 27:e var mitt ANDRA samtal till er. Där jag gav er de upplysningar nån Jenny Jonsson hos er nu skickar mig ett brev om? Vad fan styr ni med därborta egentligen? Och vad menar du, ska jag behöva vänta YTTERLIGARE 3 veckor nu?!"
 
"Ja, tyvärr tar det upp till 3 veckor innan du..."
 
"NÄ, NI FÅR FAN SE TILL ATT DET LÖSER SIG DENNA VECKA, annars kommer jag flytta vartenda jävla abonnemang vi har hos er i alla våra bolag. Sorry, det är inte dig jag är förbannad på, men det är kris för oss, våra kunder får inte tag i oss. Vi är grossister inom heminredningsbranschen och vi har vår högsäsong nu!"
 
"Jag förstår att du är upprörd, men jag redan nu säga att denna vecka är omöjlig. Jag skriver prio på ordern."
 
"Nä, du skriver TRIPPELPRIO tack!"
 
Så kära Tele2. Förklara för mig HUR jag kan ha detta papper på mitt skrivbord? Min kärleksrelation med er kommer mest troligt resultera i att jag och mina 40-tal abonnemang går över till konkurrenten. Ska bara komma förbi den här högsäsongen först.

Bra början på veckan, tack så mycket.

söndag 14 november 2010

När man får betala för sina lustar



När det har fladdrat i gardinerna och man har tillbringat 30 min på toa, så var kvällens blandning inte så mycket värt det, let me tell you.

När man har olika lustar..samtidigt



Svårt sugen på chai-té och ostbågsbollar.

Bästaste svägerskan



Hon tycker att jag har jobbat mycket lately och behöver lite omtanke.

Och då kan man ju undra om maken är både döv och blind.

När man är för trött



Vad bra det inte går när man smörjer in fejset med hårinpackning i stället för dagkräm.

lördag 13 november 2010

När när man tar värdinnan på allvar



"Sätt på dig det bekvämaste du har " sa vännen i finhooden när hon bjöd hem mig på champagne.

Jag tog henne på orden och är lätt den enda som ringt på dörren i gummistövlar med blingbling, och en rosa pyjamas med vita hjärtan på.

Skål på er!

Vadå, är det lördag?



Själv ska jag bygga 36 såna här sektioner....och fylla med smide.

För att jag tycker att det är så jävla kul att jobba lördagar.

Not

fredag 12 november 2010

Förresten, har jag sagt att DHL suger?

Får just ett mail från DHL (....som fortfarande inte har hört av sig om våra paket/tullhandlingar som är på villovägar.)

Förseningar till Norge

DHL Express vägtransporter till Norge har tyvärr drabbats av förseningar på grund av en systemuppgradering. Detta gäller endast DHL Express vägbaserade tjänst DHL Economy Select. Gissa om jag använder DHL Economy Select...
Våra Time Definite flygexpresstjänster påverkas alltså inte.
Vi gör allt för att se till att situationen åtgärdas så fort som möjligt, och kommer att hålla dig informerad. Om du vill se aktuell status för dina sändningar kan du gå in och söka här.
DHL Express


DHL: ni suger fortfarande hästballe. Det är så sjukt dåligt att endast EN person har hört av sig till mig, och han hade inte ens med saken att göra.
 
Och by the way, ni säger att ni inte kan hämta varorna senare än 13.00 och att vi måste anpassa oss. Just nu är klockan 13.55 och fortfarande ingen chaufför i sikte.
 
Nästa vecka kontaktar jag Schenker.

Så jävla bra då



Fick lite akuta magsmärtor. En kvart senare letar jag efter papper.

..och undrar vad det är för märla som har placerat det 1,5 meter från toastolen.

torsdag 11 november 2010

Ser man på



Han hade vuxit till sig!

..och han var givetvis lika lyckligt gift som jag.

DHL - ett världsomspännande skitföretag

Idag brinner det i peruken på tant.

Vi har avtal med DHL, ett mycket bra avtal genom en organisation vi är med i. I vårt andra företag så har vi Schenker. Två gånger har Schenker fått hjälpa oss när det har krisat. Men, så länge företaget låg i Nyköping så har det alltid funkat.

Nu bor vi i Stockholm. Ny adress meddelas DHL. Första dagen kom de inte.

Dag två irrade de omkring på området och påstod att vi inte fanns.

Sen kommer en sur jävla chaufför som stönar för att vi måste åka ned och låsa upp varje gång han kommer. Detta av säkerhetsskäl då det förekommer många inbrott i området. Trots att vi ligger 200 m från Hells Angels" huvudkontor".

Men sen ett par dagar tillbaka så har vi en annan chaufför. En jävla idiot. Som första gången tyckte att det var onödigt att ta med sig palldragaren upp. "Ni har väl en och då kan ni bara köra in varorna i hissen så tar jag ut dom här nere."


Jag lackade ur och sa: "skulle inte tro att du stannar här nere, du får följa med upp". Väl uppe ringer telefonen och kollegan får ta hand om puckot. Hon får fixa och trixa med palldragaren och dra in allt i hissen. Och i hissen står DHL-idioten med armarna i kors och tittar på. Jag höll fan på få slag när hon berättade.

Igår dök han upp igen. Samma fråga: "måste jag ta med palladragaren?" "Ehh, ja, det är fyra pallar som ska hämtas." Det betydde även att han var tvungen att åka upp och ned två gånger då inte allt fick plats. Suck och stön. Sen höll han på att strula med alla papper. Hälften av godset skulle till Norge = tullhandlingar som måste sättas fast på varje paket. Vilket vi gjorde så fint.

Idag ringer en kund i Örebro, som säger att hon har fått alla tullhandlingar. Hon hade sagt till chauffören att hon inte skulle ha dem: "Asså, jag har ingen aning vart dom ska." Svarade den hjärndöde idioten..och drog.

Jag ringer upp det multinationella skitföretaget och talar om vad som har hänt. Att dom ÖGONAJÄVLABÖJ skickar dit nån och hämtar pappren, eftersom kunderna i Norge väntar och risken är stor att DHL skickar tillbaka varorna till oss om inga tullhandlingar finns. Jag var mycket trevlig, men t y d l i g.

Jag blir kopplad till olika personer och hamnar till slut hos nån som får all info. Och som avslutar med:

"Jag gör ett ärende av det här och hoppas att det löser sig."

"Eh, vadå "hoppas"? Det ska lösa sig idag." Svarade jag och lade på luren.

DHL: Ni suger hästballe. Ni kan börja med att skicka era skitlata/oservicemindade chaufförer som kör Bromma på en charmkurs. Se till att de stannar året ut på den kursen tack. Annars kommer jag börja använda det otroligt mycket mer servicemindade företaget Schenker.

Fifan så förbannad jag är.

onsdag 10 november 2010

Harkel



Glider in på det stora varuhuset i city för köpa lite ansiktskräm. Har bråttom och ber den unga fröken bakom disken om hjälp. Hon tittar lite på mitt fejs och tar fram den här. Jag betalar och ser glad ut.

Vid ett trafikljus tar jag upp förpackningen och läser den finstilta texten i mitten.

I morgon ska jag spöa en expedit på Åhléns.

När det blir fel i mail

För 108 år sen så jobbade jag på Sveriges näst största inkassobolag...i sisådär 10 år. Mycket bra företag. Sista åren startade jag upp ett så kallat Call Center. Dit alla som är skyldiga stålingar ringer. I mina arbetsuppgifter ingick det att anställa personal.

Bland annat så anställde jag en lite söt pojkvasker med farlig glimt i ögat. Jag var tant upptagen redan då, så att hålla på med flirt var inte riktigt min grej.

Nu måste jag anlita företagets tjänster då jag har en massa kunder som inte betalar i tid. Idag får jag ett mail, som bl a innehåller denna rad:
"Här kommer ett mail från den du en gång i tiden anställde!"
Givetvis var det nämnda lilla raring, som borde ha passerat 30-sträcket vid det här laget tycker jag väl.

Jag svarar och skriver bl a;
"Men bäbisen, hallååå! Ehh, så kanske man inte ska skriva..."

Vi mailkonverserar en stund och jag kommer plötsligt på att jag är inbjuden till företagets Öppna Hus i morgon, så utan att tänka mig för så avslutar jag mitt sista mail med;
"Jag tror att jag kommer i morgon. Och kollar om du har vuxit till dig."

Jag hinner trycka på Sänd innan jag kommer på hur det låter.
Hans svar är snabbt: "Låter bra!"

Herregud, det var ju inte alls så jag menade.
Jag undrar om maken kommer släppa ut mig ur huset.

Geografi



Visserligen har jag ingen Master Degree i ämnet, och jag hittar sämre än lovligt dåligt här i Svedala, men är jag ensam om att aldrig ha hört talas om det här landet?

Vågad kärring



Man måste ju variera sig.

Dum, dummare, dummast



Här på jobbet använder vi en viss sorts sprayfärg för en sak vi säljer. Den har varit slut länge och i flera veckor har jag varit på väg till färgaffären. En färgaffär som dessutom ligger på vägen till jobbet.

Igår var det panik så jag tänkte att jag MÅSTE få häcken ur vagnen. Innan jag somnade så kom jag på att det måste ha brunnit i huvudet på mig. Vår nya lokal, som vi huserat i under ett par veckor, ligger ovanpå en färgaffär.

tisdag 9 november 2010

Att vara ute i god tid....ensam

Vi kör ju något som heter Matkomfort; man får asgod mat 4 dagar i veckan. Eller får och får, det kostar ju ett par väl värda kronor men till skillnad från alla andra på marknaden så är det här företaget överlägset.

Jag rasslar in på deras hemsida och får se att de har en nyårsmeny som man kan köpa. Locki locki:

"Meny
Jordärtskockssoppa med tryffel och halstrad pilgrimsmussla
Hummer med tomat, dragon och brandade på rökt lax
Oxfilé med vinterprimörer, toppmurklor, palsternackspuré och marsalasky
Ostar, bröd, valnötter, kalamataoliver, fikonmarmelad
Tryffelprovning, 5 tryfflar
Priset är 595 kronor per person plus 150 kronor per leverans"

Jag har ingen aning om vad jag ska göra på nyårsafton, men jag är så svårt sugen på den där menyn så jag funderar på att redan nu boka upp mig för den, och skita i att gå utanför dörren. Asså, kan man låta en meny styra ens förehavanden eller är det lite väl mycket vuxenpoäng på det?
 
Kanske snarare dum-i-hela-huvudet-poäng.

När man inte är for real

Idag satt jag på kontoret i 12 timmar. Eller satt förresten; jag sprang mellan skrivbordsjobb och packa ordrar på lagret. 1,3 ton smide måste ut till återförsäljarna (butikerna) fort som f-n. Jag har så sjukt mycket att göra, och när det började närma sig hemgång och jag såg vinterstormen utanför fönstret, så satt jag på fullt allvar och tänkte:

"om jag tog hit sängskåpet (från mitt andra kontor i Bromma...som by the way måste tömmas och flyttas över till det nya inom kort..pust och stön) så skulle man ju faktiskt kunna sova här. Värden sa ju att det finns dusch i källaren och jag ska ju ändå vara här vid 6-7 på morgnarna.."

Men seriöst. Har jag sagt att det ekar mellan öronen?

Maken och grönsaker

Maken sköter markservicen hemma och skall laga mat. Eller ja, tillreda den redan färdiga maten från http://www.matkomfort.se/...
..och ringer sig lite till frun:

"Du, hur ser purjolök ut, är det den där långa saken?"

"Ja. Skär den i tunna, tunna strimlor."

"Okey, ja, jag var lite osäker, jag blandar jämt ihop den med persilja."

Samma make som åkte till affären för att köpa nätmelon men kom hem med avokado, och var helt säker på att det var rätt.

måndag 8 november 2010

Change of plans

Något har hänt så jag kom inte i väg. Tack för alla era kommentarer, det värmer i hjärtat.

På med fejset så kör vi!

söndag 7 november 2010

När man inte kan vara rolig på ett tag

Min allra bästa vän kommer från Las Vegas, och ni som känner mig vet att det också är mitt andra hem. (Nä, jag gamblar ytterst sällan, det finns annat där.) Vännen och jag har en tradition att åka dit vartannat år och vi skulle åka nu i oktober-november, men då min arbetssituation är så pressad så har vi inte kunnat boka resan. Vi bestämde därför nyligen att vi skulle åka efter årsskiftet i stället. För mig, som har längtat så oerhört efter att få åka dit just nu, så blev beslutet tungt. Jag hade behövt komma härifrån ett tag.

Jag tillbringade helgen hos min vän när vi igår fick vi det fasansfulla beskedet att hennes mamma helt plötsligt avlidit hemma i USA. En underbar mamma som jag har kommit att lära känna mycket väl under årens lopp. Chocken för alla oss, men främst för vännen, är obeskrivbar, men jag är oerhört tacksam över att jag var hos henne då beskedet kom. Den reaktionen önskar jag ingen.

Med makens fulla support så är jag därför på väg till Las Vegas på en resa jag inte trodde jag skulle behöva få göra på många år. Jag tror att jag vilar en stund från bloggen och hoppas att ni inte försvinner från mig. Och jag säger redan nu tack för ert stöd. Min blogg = ni, betyder oerhört mycket för mig.

Å andra sidan så är mitt sätt att överleva sådana här saker, att trä på mig clownfejset, så tyck inte att jag är känslokall om jag dyker upp som som gubben i lådan med min sjuka vardag/värld.
Förlåt.

In memorian;
Bonnie Fish
1945-12-11--2010-11-06
I will miss you BonBon


lördag 6 november 2010

Och så drömmer vi lite igen..


Vad f-n är det med den här jä*la Zlatan?!

...fast den här gången var han ingen sopa.

Ujujuj

fredag 5 november 2010

ICA Maxi Nacka



Stannar traditionsenligt och köper skaldjur.

Det är helg mina vänner.

En miljon besök

Hade jag haft bättre koll på livet utanför arbetet så hade jag noterat att jag i dag fick mitt miljonte besök här på bloggen.

TACK alla ni som läser! Och i synnerhet ni som varit med länge och som noterar att jag för tillfället är en usel bloggare.

I will be back. Ska bara få ordning på jobbskiten först.

Fredells Byggvaruhus



Värsta svajfaran, en vinpust och det rasar i backen. Häruppe står tre bajsnödiga tomtar och håller tummarna. Dock är föraren skicklig, har förmodligen svart bälte i tv-spel.

I love Fredells.

När man inte har använt sin vigselring på länge...


..och har gått ned 33 pannor.

Får man åka tillbaka till Tiffany's och köpa en annan då?

torsdag 4 november 2010

När man får ett sms från en sjuk make

Maken ligger i sängen och kvider. Jag sitter på divanen och är som vanligt komatiserad.

Plötsligt ringer det på hemmatelefonen. Han är inte sjukare än att han ringer ned en våning och ber mig komma upp med bank-dosan.

Jag hämtar den, tar med mig telefonen, ger honom dosan och på vägen ut ur sovrummet så lägger jag telefonen på byrån. Med flit. Jag orkar inte leka sjuksyrra.

En timme går och jag tror att jag är home free. Tills mobilen piper till:

" Jag fattar vad du menar nu, kan inte ligga ner. Så j-a ont i ryggen. 39,6 gr." (Han syftar på att jag inte klarar att ligga för länge eftersom jag får sån värk i ryggen.)

Jag är en väldigt not kärleksfull fru idag, så jag svarar:

"Inte så kul. Du kan få en sömntablett, eller två."  Mycket väl medveten om att det knappt går att få i honom en Alvedon.

I nästa sekund kommer jag på att den sjukt sköna sängen i gästrummet i källaren är utlånad till en nattgäst. Och de tre inbyggda sängarna på den inredda vinden må se trevliga ut, men är satan så obekväma.

Tonåringen och pojkvännen har en dubbelsäng. Funderar starkt på att dom nog kommer bli tre i natt.

Och i morgon drar jag ut till skärgården. Halleluja.

Ni kan skita i det här inlägget, måste bara få skriva av mig

Man kan säga att man har känt att man lever idag.

Dagen börjar ju sådär måste jag säga. Vid 4-tiden rasslar jag ned i köket för att hämta Alvedon till maken, som självklart har blivit sjuk. Och det vi ju hur det är med sjuka män.

Efter det stora misstaget att knapra i mig en sömntablett strax efter det, så var man ju lagom groggy i huvudet när man kom till jobbet. Eftersom jag är flyttgubbe på heltid just nu, så ligger allt administrativt arbete efter. I dag var jag dock tvungen att ta tag i några brinningar. Bl a lägga nästa års hela varuorder hos smeden. Jag och matematik går inte hand i hand och nu skulle jag alltså räkna ut hur mycket vi kommer sälja under tre olika perioder nästa år. Till slut gick det. With a little help from a friend i form av den förre ägaren, som är på besök under ett par timmar. Han informerar mig om att jag måste göra slag i saken och åka till Indien på inköpsresa direkt efter mässorna i början av februari. Puh vad jag inte hade räknat med det.
Vi pratar produktutveckling och jag har ett par riktigt bra idéer, men so little time. Mitt i allt ringer smeden, han den där som..hmm, låt oss säga har ett gott öga till mig. Han suger hästballe på engelska och jag är stressad. Lovar därför ringa honom i morgon. Han vill diskutera svägerskans förslag på ritningar på nyheter, and "why have'nt you booked the trip to see me yet, you need to come here." Och jag får genast rysningar ut i tånaglarna. Lovade komma för en månad sen.

Sen kommer flyttgubbarna med allt skit vi packade ned igår. Bl a ett hyllsystem modell för-jävla-tungt-help-me-God. Ungefär. De lyfter, släpar och drar. Jag stressar runt och försöker rodda så de kommer in med allt, samtidigt som jag reggar ordrar som ramlar in på mailen.

Då kommer ena flyttgubben och berättar att bottnarna, som hyllsystemen står på, 6 st, inte går in i vare sig hiss, eller i någon av de två trappuppgångarna. Det är dom svarta, rektangulära små raringarna framför bilarna;
Ser ju ganska små ut men de är 4 meter breda och väger cirkus 700 kg. Det enda sättet är lyftkran.

Och jävlar vad många man känner som har en lyftkran ståendes hemma i garaget. Eller inte.

Dessutom så har vi för små fönster. Men jag är en driftig kvinna. Jag har fixat nyckel till grannlokalen, som står tom och har stora fönster. Sen råkar en av mina närmaste vänner heta Fabian Fredell, som äger Fredells Byggvaruhus i Nacka, (ja, lätt att jag ger dem gratisreklam). Han svarar inte så jag drar iväg ett paniksms och frågar om inte dom har lite resurser. 5 minuter senare ringer hans transportchef och lovar lösa saken i morgon.

Jag skickar sms till Fabian: "Fy fan vad jag ska gifta mig med dig, love you."
Han är för övrigt den i särklass snällaste och omtänksammaste människan som finns. Min champagnekompis som bor här i hooden. Just det ja, han är singel också.....

Jobbar vidare med att instruera kollegorna om vad de måste göra och inte göra och i vilken ordning. Hämtar en lunch och trycker i mig den, minns inte ens vad den smakar. Mitt i allt ringer flyttgubbarna...från hissen...som har fastnat...Får till slut ut dem. Sa jag att dom kostar 1400 spänn i timmen..

Sen tar självklart patronen till färgskrivaren tar slut men lyckligtvis så bor vi ovanpå en kontorsvaruleverantör, så jag tar hissen ned och spenderar 2000 jävla kronor på en gul patron. Grattis. (Förre ägarens extremt dåliga köp av en oekonomisk skrivare.) Köper mig lite champagnechoklad och tröstar mig. Sen ringer Kina och undrar om jag har hittat en speditör för varorna, som är färdiga för avhämtning, och varför jag inte svarat på deras 3 mail. H-e, inte hunnit rodda med det. Lovar att maila tillbaka senare. Hinner inte det. 

Rattar runt palldragaren, en sån som man drar pallar med grejer på, och försöker bringa ordning i den ofantliga jävla röra vi har. Att packa en order tar hur lång tid som helst då det tar 5 minuter att hitta en enda vara. Jag är en ordningsmänniska och blir helt handlingsförlamad när det är rörigt. Hela jag slutar att fungera och jag blir en Hitler. Allt hänger på det nedmonterade hyllsystemet.

Den förre ägaren, som besökte mig på förmiddagen, har åkt hem till Nyköping, ringer och har panik. Han glömde sin datorväska hos mig. Rodda sig lite med det.

Något i lunchen var för fett. Och vad händer en Gastric Bypass-opererad människa då tror ni? Ni som har koll vet att denna nya 500 kvm lokal icke har någon toalett. Eller pentry. Detta skall byggas nu i november. Jag är bra på att hålla mig. I vanliga fall. Har som sagt nyckel till grannlokalen. Som har stått tom i 5 år. Det är ett f d tryckeri. Där finns 4 toaletter på rad...av nån anledning. Man kan säga att företaget måste ha lämnat allt på ett par timmar och skitit i att städa. Its väry äckligt. Jag och mina nya Gucci-pjuck är väldigt tveksamma till att ens gå in där.

Men, ont i magen för mig är inte detsamma som ont i magen för dig. Jag övervägde därför starkt att dra hem, men kände att det var nog inte så fiffigt. Jag har beige klädsel i bilen.

Så det var bara att stövla in och öppna första toadörren. Skulle inte tro det. Nästa. Amenfyfan, varför kan inte män hålla koll på drulen. När jag kommer till den tredje så hade jag inte längre något val. Eller ja, alternativet var att göra på sig.

Så för första gången i mitt liv så STOD jag upp och gjorde ni-vet-vad. När jag var klar så sträckte jag mig efter papper. Som inte fanns. Man kan säga att jag fick panik. Tonåringen, som tagit ett sabbatsår från studierna, och som jobbar för mig det närmaste året, var inne på kontoret, så lösningen var ju enkel. Ringa henne och be henne hjälpa mig. Mmm, om man nu hade haft med sig telefonen. Som ALLTID ligger i min byxficka. Utom idag.

Så en fyrtiofemårig kärring, med byxorna i runt fotlederna, hasar sig sakteliga in till granntoan och löser problemet. Och önskar att livet tog slut där och då.

Kommer sen på att jag har lovat att ordna en sak för talibanens kompis, som opererade bort en hjärntumör i förra veckan. Järnet från jobbet till en av våra videobutiker och fylla en kasse med film för vidare färd hem till familjen med dem.

Sen hem. Till en make som ligger och piper i soffan. Dödssjuk. Och tack gode Gud för att han självmant gick upp och la sig.

För det hade blivit droppen.

Genvägar


När man inte får dricka champagne på jobbet, så får man vara lite kreativ.

Champagnechoklad...så gott.

Note to self



Ta aldrig en sömntablett 03.30 om du ska vara på jobbet 7.00.

Bad idea.

onsdag 3 november 2010

Om den svenska humorserien "Välkommen åter"

Jag stör mig på att den efterblivna receptionisten heter Mona.

Var de tvungna att ta ett av Sveriges ovanligaste namn?

Språkkurs kanske

Apropå trailern till Ladies på Östermalm:

Varför säger människan "stritsmart". Det heter street smart. Och ja, det ska särskrivas.

Lär dig tala kärring.

Nämen förlåt. Skoja bara. Tant är trött.

Men det heter i alla fall streeeet smart.

I can´t move

Jag har aldrig i hela mitt liv lyft och släpat så mycket som idag. Dagen börjar dessutom med att jag vaknar 03.20 och har panik över några stora industrihyllsektioner som skall monteras ned och fraktas från Nyköping till Stockholm. Kommer de att passa i nya lokalen? Vad fan gör jag om de inte passar. Just det ja, dom är ju för höga..det visste vi ju..okey, då måste vi fixa en vinkelslip och såga av dem. Men när? Där nere eller i Stockholm?

Klockan noll tre tjugo. Amen fatta dåren. Och jävla jävla sömnskittabletter. Måste ringa husläkaren och be om Stillnoct, så får jag ta dom på natten istället. Måste få sova. Är så satans trött på att inte få sova.

Jobbar som en babian hela dagen. Bär så mycket tunga saker att det är ett under att gäddhänget fortfarande är kvar.

Äntligen på väg hem. Men resan som brukar ta en timme tar ganska exakt två timmar för att nån jävla dåre krockat på Tranebergsbron. Jag var tre sekunder från att ställa bilen och gå hem.

Nu halvligger jag i soffan och är komatiserad. Har ingen som helst aning om hur jag ska ta mig upp till sängen. Vartenda ben värker och jag vill bara sova. Har fått en Stillnoct av en kompis, som jag redan har lagt på nattduksbordet..intill ett glas vatten. Det gäller att var förberedd när jag vaknar vid 4-rycket.  My Lord som jag ska sova.

Men jag ärligt talat inte hur f-n jag ska ta mig till sängen.

Och när ska blogglusten komma tillbaka?

Utrikiska smaklökar



Min very bästa vän hjälper mig att tömma lokalerna här i Nyköping.  Hon vill inte att jag talar om varifrån hon kommer,  men låt oss säga att hon pratar flytande amerikansk engelska.

Hon lider av samma sjukdom som min make;  The Hamster Disease. Hon FÖRSTÅR inte hur jag kan slänga så mycket very nice stuff.

Hennes man, som är mer min typ, kommer få slag när hon kommer hem med bilen packad med crap.

Undrar ni vad jag gör?



Vad sägs om att tömma det sista på företaget i Nyköping.

Typ 30 års gammalt kan-vara-bra-att-spara-prylar-men-som-aldrig-användes...