torsdag 4 november 2010

Ni kan skita i det här inlägget, måste bara få skriva av mig

Man kan säga att man har känt att man lever idag.

Dagen börjar ju sådär måste jag säga. Vid 4-tiden rasslar jag ned i köket för att hämta Alvedon till maken, som självklart har blivit sjuk. Och det vi ju hur det är med sjuka män.

Efter det stora misstaget att knapra i mig en sömntablett strax efter det, så var man ju lagom groggy i huvudet när man kom till jobbet. Eftersom jag är flyttgubbe på heltid just nu, så ligger allt administrativt arbete efter. I dag var jag dock tvungen att ta tag i några brinningar. Bl a lägga nästa års hela varuorder hos smeden. Jag och matematik går inte hand i hand och nu skulle jag alltså räkna ut hur mycket vi kommer sälja under tre olika perioder nästa år. Till slut gick det. With a little help from a friend i form av den förre ägaren, som är på besök under ett par timmar. Han informerar mig om att jag måste göra slag i saken och åka till Indien på inköpsresa direkt efter mässorna i början av februari. Puh vad jag inte hade räknat med det.
Vi pratar produktutveckling och jag har ett par riktigt bra idéer, men so little time. Mitt i allt ringer smeden, han den där som..hmm, låt oss säga har ett gott öga till mig. Han suger hästballe på engelska och jag är stressad. Lovar därför ringa honom i morgon. Han vill diskutera svägerskans förslag på ritningar på nyheter, and "why have'nt you booked the trip to see me yet, you need to come here." Och jag får genast rysningar ut i tånaglarna. Lovade komma för en månad sen.

Sen kommer flyttgubbarna med allt skit vi packade ned igår. Bl a ett hyllsystem modell för-jävla-tungt-help-me-God. Ungefär. De lyfter, släpar och drar. Jag stressar runt och försöker rodda så de kommer in med allt, samtidigt som jag reggar ordrar som ramlar in på mailen.

Då kommer ena flyttgubben och berättar att bottnarna, som hyllsystemen står på, 6 st, inte går in i vare sig hiss, eller i någon av de två trappuppgångarna. Det är dom svarta, rektangulära små raringarna framför bilarna;
Ser ju ganska små ut men de är 4 meter breda och väger cirkus 700 kg. Det enda sättet är lyftkran.

Och jävlar vad många man känner som har en lyftkran ståendes hemma i garaget. Eller inte.

Dessutom så har vi för små fönster. Men jag är en driftig kvinna. Jag har fixat nyckel till grannlokalen, som står tom och har stora fönster. Sen råkar en av mina närmaste vänner heta Fabian Fredell, som äger Fredells Byggvaruhus i Nacka, (ja, lätt att jag ger dem gratisreklam). Han svarar inte så jag drar iväg ett paniksms och frågar om inte dom har lite resurser. 5 minuter senare ringer hans transportchef och lovar lösa saken i morgon.

Jag skickar sms till Fabian: "Fy fan vad jag ska gifta mig med dig, love you."
Han är för övrigt den i särklass snällaste och omtänksammaste människan som finns. Min champagnekompis som bor här i hooden. Just det ja, han är singel också.....

Jobbar vidare med att instruera kollegorna om vad de måste göra och inte göra och i vilken ordning. Hämtar en lunch och trycker i mig den, minns inte ens vad den smakar. Mitt i allt ringer flyttgubbarna...från hissen...som har fastnat...Får till slut ut dem. Sa jag att dom kostar 1400 spänn i timmen..

Sen tar självklart patronen till färgskrivaren tar slut men lyckligtvis så bor vi ovanpå en kontorsvaruleverantör, så jag tar hissen ned och spenderar 2000 jävla kronor på en gul patron. Grattis. (Förre ägarens extremt dåliga köp av en oekonomisk skrivare.) Köper mig lite champagnechoklad och tröstar mig. Sen ringer Kina och undrar om jag har hittat en speditör för varorna, som är färdiga för avhämtning, och varför jag inte svarat på deras 3 mail. H-e, inte hunnit rodda med det. Lovar att maila tillbaka senare. Hinner inte det. 

Rattar runt palldragaren, en sån som man drar pallar med grejer på, och försöker bringa ordning i den ofantliga jävla röra vi har. Att packa en order tar hur lång tid som helst då det tar 5 minuter att hitta en enda vara. Jag är en ordningsmänniska och blir helt handlingsförlamad när det är rörigt. Hela jag slutar att fungera och jag blir en Hitler. Allt hänger på det nedmonterade hyllsystemet.

Den förre ägaren, som besökte mig på förmiddagen, har åkt hem till Nyköping, ringer och har panik. Han glömde sin datorväska hos mig. Rodda sig lite med det.

Något i lunchen var för fett. Och vad händer en Gastric Bypass-opererad människa då tror ni? Ni som har koll vet att denna nya 500 kvm lokal icke har någon toalett. Eller pentry. Detta skall byggas nu i november. Jag är bra på att hålla mig. I vanliga fall. Har som sagt nyckel till grannlokalen. Som har stått tom i 5 år. Det är ett f d tryckeri. Där finns 4 toaletter på rad...av nån anledning. Man kan säga att företaget måste ha lämnat allt på ett par timmar och skitit i att städa. Its väry äckligt. Jag och mina nya Gucci-pjuck är väldigt tveksamma till att ens gå in där.

Men, ont i magen för mig är inte detsamma som ont i magen för dig. Jag övervägde därför starkt att dra hem, men kände att det var nog inte så fiffigt. Jag har beige klädsel i bilen.

Så det var bara att stövla in och öppna första toadörren. Skulle inte tro det. Nästa. Amenfyfan, varför kan inte män hålla koll på drulen. När jag kommer till den tredje så hade jag inte längre något val. Eller ja, alternativet var att göra på sig.

Så för första gången i mitt liv så STOD jag upp och gjorde ni-vet-vad. När jag var klar så sträckte jag mig efter papper. Som inte fanns. Man kan säga att jag fick panik. Tonåringen, som tagit ett sabbatsår från studierna, och som jobbar för mig det närmaste året, var inne på kontoret, så lösningen var ju enkel. Ringa henne och be henne hjälpa mig. Mmm, om man nu hade haft med sig telefonen. Som ALLTID ligger i min byxficka. Utom idag.

Så en fyrtiofemårig kärring, med byxorna i runt fotlederna, hasar sig sakteliga in till granntoan och löser problemet. Och önskar att livet tog slut där och då.

Kommer sen på att jag har lovat att ordna en sak för talibanens kompis, som opererade bort en hjärntumör i förra veckan. Järnet från jobbet till en av våra videobutiker och fylla en kasse med film för vidare färd hem till familjen med dem.

Sen hem. Till en make som ligger och piper i soffan. Dödssjuk. Och tack gode Gud för att han självmant gick upp och la sig.

För det hade blivit droppen.

32 kommentarer:

Chrissan sa...

Jag får ansträngningsastma bara av att läsa om din dag.
Du som upplevt den måste ha hjärnblödning vid det här laget.
Om inte annat lär du få det av all stress.
Ta hand om dig Mona!

XXX sa...

Du, när jag läser det här önskar jag på fullt allvar att jag kunde åka ner och hjälpa dig! Allvar alltså. Ingen ska behöva ha det så här. Kram!

Lennart Pettersson sa...

Min dag är 50% disk, 50% kassaarbete, 50% köksarbete, 50% städning och kan du räkna ut det är du lika smart som jag tror du är! Kram!

Ting sa...

Men Mona.
<3

Anonym sa...

Oj!

Minkamera sa...

Hahahaha fy faan vad du är bra Mona! Se till att ha ett paket pappersnäsdukar eller våtservetter med dig i byxfickorna:-)

Häxan sa...

Men jösses vilken dag du haft. man blir ju helt slut bara av att läsa detta.
Men du.....sjuka män. Vad är det som händer med dom? Jag har en här hemma som nästan ligger för döden av lite feber, hosta och snor. Veklingar säger jag bara!
Men du måste ta tag i din sömn innan det barkar åt helvete.

Kram!!

Agneta sa...

Usch, vilken dag. Lider med dig.

Fraggelmorsan sa...

STOR JÄVLA KRAM till dig, för det låter som du behöver det idag!

Anonym sa...

Skönt, nu fick jag lite perspektiv. Men du, ta hand om dig!!
H

Anonym sa...

Och du undrar varför du sover dåligt....

NinaPX sa...

F-n lugna ner dig, tant! Jag får ju halsbränna och sura uppstötningar av bara läsa om din dag. Andas, in genom näsan och ut genom munnen och du måste för bövelen bli bättre på att delegera - du passerar snart utbränd till totalt vidbränd! Sluta ta hand om alla andra och ta hand om dig själv en stund; du vet "man ska alltid sätta syrgasmasken på sig själv först innan man hjälper andra!"
Må gott!

Kia sa...

Kära nån!
Det är väl klart att du inte kan sova. Ska du inte ta det lite lugnare? Men nu blir du kanske obstinat och kör på ännu mer, isf tar jag tillbaka.
Akta dig för den berömda "väggen" -den slukar folk, speciellt de som tycker att det är kul och givande att göra saker.
Nu vill jag ge dig en kram och stoppa om dig (tolka inte in en massa konstigheter i det;)) men du slipper godnattvisa för jag har ingen videra sångröst.

Amy sa...

Jag blir trött bara av att läsa om din dag. Kan man ha mer otur på en dag??
Jag säger som Chrissan: ta hand om dig!!
Jag vet att det inte är så lätt när man är egenföretagare men du kan inte stressa så mkt, förr eller senare kommer kroppen att säga ifrån. Du måste börja delegera.

I min värld sa...

Men herreminje.....jag brukar klaga över mina stressiga dagar men du tar priset fullständigt!
Din stackare jag förstår att du inte kan sova om nätterna för jag hade nog inte heller kunnat sova om jag hade stressat som du.
Såhär ska man inte behöva ha det. Anställ någon tillfälligt som kan rodda med flytt så du kan koncentrera dig på annat. Eller ta fritt en dag eller tio :-)

Anonym sa...

amen du -vilken dag, typ en tiondel hade knäckt en elefant!

fetaste vågen för dig!!!

Elenore sa...

Kram Kram Kram, och du sov gott nu!!

Smultronblomman sa...

Jag tycker jag balanserar på randen till total genomklappning. Hjärtat slår dubbla slag eller jättefort, helt plötsligt, fast jag sitter lugnt framför datorn, halsbränna och jag minns knappt var jag är eller vart jag ska. Men det du upplever är snäppet värre!!
Så för Guds skull jobba inte ihjäl dig!
Hoppas det finns en liten andningslucka i helgen. Ta ett glas Vövv eller Pålle och varva ner! Det är en order!! *tar fram den arga rösten*

MonasUniversum sa...

Tack för omtanken hörrni. Jag uppskattar det. Dock har jag kontroll, so far. Jag har lärt mig att hantera stressen. Inom kort kommer vi att anställa en till, ska bara se till att få tid över för det. Och jag jobbar så hårt eftersom jag vet att det blir bättre snart. Om ett år så kommer det se annorlunda ut.

Helena m. 4 sa...

men Mona - ett år är väldigt lång tid...
Hoppas det lättar snabbare än så !

Bitten sa...

Får inte du hjärtinfarkt snart så får ingen det. Jag får det nästan av att läsa bara.

Carina sa...

Men jäklar vilket tempo du har! Kan bara instämma med de andra, jag blir stressad av att läsa texten.
Jag vet förresten en som har en lyftkran.....en stoor maskin som lyfter tunga saker högt.
Kolla med Södra Kran i Stockholm AB nästa gång, en trevlig prick som fixar det mesta i lyftväg. ;)

Kram Carina

Carina sa...

Men Mona, nu måste du lugna ner dig. Jag blir stressad av texten stackars dig.
Jag vet förresten en som har "en Lyftkran i garaget", en stor maskin som lyfter högt, kolla med Södra Kran i Stockhol AB, en trevlig prick som ofta fixar det mesta i lyftväg ;)
För viss säljer du reklamplats;)


Kram Carina

Gabriella sa...

Jag säger som de andra: oj, oj, blir matt av att bara läsa hur du har det. Men ett och annat skratt slapp över mina läppar. As usual skriver du bara så himla underbart roligt.

Vill också tillägga: Ta hand om dig. Och (nu kommer det igen): Atarax istället för sömntabletter!

Malin J sa...

Ser att du fått tips om atarax för att sova. Jag fick det utskrivet pga stressrelaterade symptom. För mig fungerade så att jag fick sova. Men jag fick en del biverkningar .Skulle ut och dricka vatten i köket tidigt en morgon och då kom köksmattan svävande mot mig en halv meter upp i luften ^^.
Där och då bestämde jag att det fick vara med de tabletterna. Talade om för läkaren att jag skulle sluta och varför. Fick remiss till en terapeut (stavning)
som lärde mig olika tekniker för att slappna av. Ungefär som meditation.
Jag gjorde övningarna varje kväll innan jag skulle sova och efter någon vecka så började sömnproblemen ge sig.

Nu säger jag inte att atarax är dåliga. Men det är inte alla som tål dem.
Tror att det kunde vara en bra ide´för dig att kontakta någon som lär dig en bra teknik för att släppa all stress och oro innan det är dags att sova.
Det är bra att ni ska anställa en extra person men det låter inte bra att det får vänta tills du får tid. Du /ni behöver den personalen NU.
Du tror att det kommer att lugna ner sig om ett år. Raring, i den här takten så kommer du inte att hålla två månader.

Så, nu har jag föreläst klart för idag.
Jag vet ju att du innerst inne vet allt detta redan. Du är bara inte redo att ta beslutet än. Men det kommer du att bli.
Var rädd om dig tills dess. Kram .

Lena sa...

Hjälp! Och här beklagar jag mig i min blogg över att jag, med mitt relativt lugna kontorsjob, jobbat över 2 h varje dag denna veckan... skönt att få lite perspektiv på allt :) Det är väl ingen idé att tala om för dig att du skall ta det lite lugnare. Precis som du så lider jag av att inte kunna somna om när jag vaknar mitt i natten, ett toabesök kan göra att jag är uppe flera timmar. Idag vaknade jag 3.15 och här sitter jag. men i jämförelse med dig har jag inte mycket att klaga på! Skickar en kram

Jessica sa...

Fy fn vad du är värd den chokladen.

Anonym sa...

Ja du, de som säger att egenföretagare bara gräver guld, de vet nog inte vad de snackar om. Jag vet, av egen erfarenhet, att det är jobb, jobb och sen mera jobb. Har man anställda är det deras förmåner, semestrar och allt som kommer först. Helt ok., men vad många glömmer är att de s.k. "förmånerna" inte gäller alla. Efter 20 års jobb dag och natt, så hade vi jobbat upp ett företag med bra anställda. Då kunde vi börja leva, ta semester och resa! Hoppas det inte tar så lång tid för er! Var rädd om dig Mona!
/Småländskan

Anonym sa...

Herrejösses, en vanlig dag för oss "företagare" ;-)
Och varför väljer vi att vilja sälja mer/fakturera mer osv... Varför går jag "i gång på"
problemlösningar hela tiden?
Säger bara Go Girl Go!!
"Ska bara avsluta detta sen infinner sig lugnet" är mitt motto men "detta" blir bara förskjutet hela tiden - ju mer man gör desto mer MECK blir det så'ere.. Livet är häääärligt...

Raggoparden sa...

Omprioritera det där med att anställa nån .. eller hyr en firma som letar upp en bra anställd.
Köra palltruck och hantera beställningar borde inte ligga på samma person.. :)

Straggle sa...

haha, nu känns min dag helt underbar tack vare dig. Tack tack!

Anonym sa...

Mona. Du kommer att dö på toan. Nerbajsad o med brallorna nere. Din dödsannons kommer att gå i brunt och fanns det bruna rosor så hade du haft det på kistan. RIP för dig betyder rest in poop. Maj gad. Du är min bajsgud. Själv har jag problem med någon slags svettflytning - men det är inte lika charmigt som bajs.