lördag 30 april 2011

Jag tänker semester i Skåne, jag tänker helst inte kosta skjortan

Vi lurar lite på att hyra en stuga i Skåne i juli, så jag går in på nätet och ska kolla läget lite.

Den första jag hittar, helt random, är en kåk som kostar 65 000 kr per vecka. Så jag undrar om jag sett fel och kanske möjligen surfar runt på den franska rivieran.

Icke, jag är i nåt som heter Röstånga. Och det visar sig att det är ett slott med plats för 40 personer.

Asså, jag nöjer mig med ett hus för 5 personer. Gärna med var sin säng. Eller ja, jag och maken kan naturligtvis dela. Likaså tonåring med pojkvän. Talibanen däremot, hon behöver egen säng OCH eget rum tacksåmycket. Sen vore det det ju kul om de ligger badvatten i närheten.

Vi har dessutom mycket nära vänner i Limhamn, SÄPO-chefen med fru ni vet, så det vore ju förträffligt om man slapp åka flera mil för att hälsa på dem ofta.

Så ni skåneraringar, har ni nåt schysst plejs ni kan hosta upp? Vi måste spara pengar till en förestående dränering, och massa annat, så det får inte vara dyrt.

Jeezus, vilka krav man har.

Om att bli irro på sin äkta hälft

Jag stör mig så hårt på att femtioelva gånger om dagen, så säger maken  "Va?" så fort jag säger nåt. Eller nån annan också för den delen. Och jag blir skitirro eftersom jag talar tyyydligt men ändå måste halvskrika.

Men så slår det mig plötsligt att hans pappa, som jag aldrig hann träffa, hade grava hörselproblem på äldre dar.

Maken är 45.

Köpa sig en megafon tror jag visst.

Lovely

fredag 29 april 2011

Samtal mellan make och hustru

Husfrun: "Du, det blir mer och mer fukt i källaren, det har börjat lukta."
(Typ, kan vi ta och dränera i år...som vi har varit på g med i 4 år men köpt upp olika företag istället..)

Make Timellski: "Kan vi inte köp en sån där stor fläkt och ställa ner?

Husfrun: "Que?"

Make Timellski: "Jamen, han..grannen..gubben därborta du vet, han har alltid haft en sån...sa han."

Husfrun: "Ehh, jo, "alltid haft" betyder ju att det är just därför han inte har några fuktproblem. Det är liksom lite för sent här!"

Make Timellski: "Jamen, kan vi inte köpa en i alla fall?"

Att sorteras in i avdelningen för Hur man tror att man löser ett galopperande problem.

Om när man ska leka hemsideproffs

Ett av våra företag har en hemsida som suger hästballe. Pardon the france.

Jag är mindre begåvad när det gäller internet och teknik. Eller ja, det vara nog snarare en överdrivet snäll komplimang.

Hur som. Jag fick i veckan höra att det webbhotell vi har, eller vad f-n det nu heter, har färdiga mallar som man kan fixa och trixa med. Så jag tänkte: hur svårt kan det vara.

Sladdar in på deras hemsida, loggar in. Pillar lite. Pillar lite till. Oj så enkelt det här var. Tänker jag. Och testar att öppna en ny flik och skriva in vår webbadress. Ähhum...den var borta. I stället ploppade det upp en mall. Helt ofärdig.

Ujuj, snacka om att jag blev skitnödig. Tänkte att en dålig hemsida är ju bättre än ingen alls. Men en bild på en mall är katastrof.

Så jag letar efter ett nummer till supporten. Amenellerhur att de har. Hittar till slut en live chat. Ja, det ska särskrivas eftersom det är engelska. Får tag i en Joss. Som snabbt ångrade att han gick till jobbet idag, för han blev fast med mig.

I en och en halv timme.

Jag förstår inte varför jag ska ge mig på saker jag inte klarar av. Ja, jag vet att det finns proffs, men dom kostar en miljon kronor.

Kan själv liksom. Eller inte. 

Tänk om vi alla vore lika

Ja, ibland skulle det inte skada om alla hade samma humor som jag. Det skulle onekligen underlätta. Eller om alla insåg min självkritiska ironi som jag ibland tar till mellan raderna. Jag fick ett spam-mail som jag sågade helt enkelt eftersom jag inte i mina vildaste drömmar kunde tro att man säljer en sån maskin till kreti och pleti. En maskin som jag alltid trott man måste ha en medicinsk utbildning för att använda. Plus det faktum att den som sagt landade i min spam-mail.

Herregud, slappna av. Solen skiner, det är fredag och jag har lyckats köra moppe till och från skolan utan att köra i diket! Riktigt jobbigt är det om nån morsar på en, då försöker jag se cool ut och höja handen till en vinkning, för att genast vingla till och sniffa på väggrenen. Nu ska jag bara lära mig att få upp parkeringsstödet. Ser lite fjantigt ut när jag lutar den nämlich.

Jobba sig lite ett par timmar, sen drar jag in till Syster Lycklig och kollar läget lite. Vet ni att de får upp till 10 varuleveranser om dagen? Ni som har varit där vet ju hur liten butiken är, så det är helt ofattbart.

Å andra sidan så är ni ju ett gäng som har shoppat loss lite hos dom under april. Nu är det bara idag och imorgon som ni har möjligheten till 20% om ni uppger mitt bloggnamn. Skynda, skynda.

torsdag 28 april 2011

Något ironiskt

På min jobbmail så regnar det in skitmail. Fick just det här erbjudandet bland min spam;

RÄDDA LIV!
Hyr en hjärtstartare till din arbetsplats.
NU FÖR 379:-/mån (Ord.pris 399:-/mån)
Du kan hyra eller köpa marknadens bästa hjärtstartare av oss. Det finns många fördelar med att hyra. Vill du veta mer så klicka nedan för att komma till vår hemsida.

Undrar hur det kommer sig att just ett sånt erbjudande hamnar hos mig..

Varför gå över ån, förlåt; Atlanten

Asså, jag hade nöjt mig med 5 miljoner. Lätt. Och jag är också mörk...med långt hår..och har ett par tatueringar...och stora tuttar..och..ehhäum..där tog det kanske slut. 

Men ändå liksom.

Ska man vidga sina vyer lite kanske

Jag funderar på att åka ned till Malmö för att hälsa på en av våra största kunder, på deras huvudkontor.

Själva besöket tar ett par timmar, så what to do resten av dygnet...

...anybody?

När man saknar fågeljäveln...typ lite

Ni som har läst mig länge vet att min huvudkudde är placerad cirkus 5 meter från vårt anabola körsbärsträd.

Alltså ett enormus gigantus träd utanför sovrumsfönstret.

Jag har bott här i 11 år och varje, v a r j e, vår så har det suttit en fågel och kvittrat på en gren som nästan legat slickat mot fönstret. Han/hon har kvittrat så att jag fått hål i huvudet. Varje natt så sätter den igång vid 03.00-tiden.

Tidvis så har jag varit desperat. Letat i hela huset efter en luftpistol så jag kunde skjuta den. Jamen jag skojar, men ni fattar. För det finns inget värre än att inte få sova, och när det då är en liten jääävla fågeljävel som, år efter år, saboterar sömnen, så blir man till slut galen på riktigt.

I alla år har jag också hävdat att det rör sig om en och samma skitfågel. Få har trott mig.

Men, något är fel, för nu är det tyst. Jag hör hans kusiner i andra träd, längre bort, men min polare är gone.

Så nu vaknar jag automatiskt till runt 3-snåret.

Skitbra. Not.

onsdag 27 april 2011

Am I alone?

Är det bara jag som tycker det är tråkigt att sitta på toa?

Jeezus, vad det tar tid ibland.

Inspirerande vänner och bortlovade äkta män

En gång i kvartalet käkar jag middag med 4 tjejkompisar. Det har vi gjort i snart 8 år. Mycket givande. Tre av dem bor här i finhooden. En av dem går och dansar en gång i veckan i den lokala finskolan, och har nån Let´s Dance-dansare som lärare.

Maken älskar att dansa. Det gör inte jag. En av tjejerna älskar att dansa. Det gör inte hennes man.

Så jag lovade henne att min man ställer upp. Från och med nästa vecka. Hon blev eld och lågor.

Nu ska jag bara lägga fram det lite snyggt för maken. Å andra sidan så är hon snygg som få, och då kan han ju få passa på att klämma lite på nån annan än en trött och gnällig fru.

tisdag 26 april 2011

Halleluja, ett dygn senare



Min bambubuske lever fortfarande!

Man kanske skulle satsa på ett nytt yrke..

Vem ska man tro på, tro på, tro på..

Under flera dagar så har jag haft en äcklig metallsmak i munnen. Googlar lite och fick upp flera påståenden;

1) kronisk njursvikt
2) cancer i tarmarna
3) "pinjemun" efter intag av mycket pinjenötter
4) gravid

Det är ju en djefla tur att man inte är hypokondriker.

För min del väljer jag nr 3.

Detta eftersom 1 låter "pensionärigt", 2 har jag redan nära och kära som gått/går igenom, 4....ehh, skulle inte tro det va.

Dessutom åt jag mängder av pinjenötter i helgen.

måndag 25 april 2011

Lovely påskmåndag

Sätter talibanen på moppen och drar hem till Finfrun på en snabbvisit.
Fin va?!
Tredje gången jag kör moppen och det går bra så länge jag slipper svänga, för då blir jag skitnervös. Men en vänster- och en högersväng så är jag där. Utan att krocka, hejochhå.

Finfrun var upptagen med att sola på finaltanen. Detta efter att ha hjälpt en av döttrarna med en föreläsning som hon ska hålla. Vad den handlar om?


Är vi förvånade? Icke det minsta. Fast det finns nog en hel del matnyttigt i de här böckerna. Smyglåna sig lite tror jag visst.

Efter det puttrade vi iväg till det lokala fiket. Utanför satt halva grevskapet och såg mig göra en snygg insladdning..not. Klev av moppen, tog av mig hjälmen och försöke se jävligt världsvan ut. Gick så där kan jag säga.
Kom hem och tänkte jobba lite i trädgården. Talibanen fick för sig att vårstäda sin lekstuga och tömde den på varenda möbel. Själv behövde jag lite peppning för att komma igång. Trädgårdsarbete är liksom inte min grej.

Lite champagne och jordgubbar är aldrig fel, inte ens på en måndag.

"Mamma, ska du bara sitta där?"

"Japp", sa jag. Njuta sig lite. Och tänkte att hon lider av samma sjukdom som maken: kan absolut inte jobba om inte alla runt omkring också jobbar.

Sen sprack bubblan när jag hörde makens bil på uppfarten. Han hade varit på jobbet hela dagen. Svälja sig lite champagne och trycka i sig resten av jordgubbarna för att sen be honom gräva ned min nyinköpta bambu-buske.

Fast, först var vi givetvis tvungna att tjafsa om var buskjäveln skulle planteras.
Jag vann.

Nu gäller det bara att få den att överleva. Mina skills är rätt obefintliga när det kommer till allt som behöver vattnas.

När jag ska laga middag upptäcker jag den här på köksön. Alldeles intill spisen. Mina domäner alltså. Och ingen verkar kännas vid den.

Kan tänkas att Syster Lycklig-Tina smugit dit den. Både hon och maken hånskrattade nämlich lite härom dagen för att jag inte hade koll på kråkor och skator.
What the fuck liksom, same same skitfågel, och ingendera av dem gör nån nytta.

Nähä. Då är påskhelgen 2011 över och nu ska kärringen sova. Ny vecka, nya problem väntar. Godnatt

Är det någon som har spelet Tabu?

Jag måste få tag i ett sällskapsspel som heter Tabu. Numer säljs bara den engelska versionen, Taboo, men jag vill alltså ha den svenska.

Om du vill sälja ditt kompletta spel till mig, så maila mig på mona@hemslojdsprodukter.se

Jag har en kompis som har letat land och rike runt efter det här, och jag skulle vilja överraska honom, så gräv lite i era garderober nu hörrni!

För er som undrar över GBP-operationen

Några av er frågar mellan varven hur det har gått efter min GPB-operation.

För folk i min närhet så är det fullständigt ofattbart att jag har tappat 43 kg med tanke på att jag inte alls var så fet. Trodde dom. För vi vet ju alla att vågen ibland visar mer än verkligheten, och så var det för mig.

Ni undrar om jag är nöjd.

Ehh, man kan säga att det är det absolut bästa jag har gjort ever. Jag har inte haft en enda komplikation och kan bara hitta en nackdel: jag tappade nästan hälften av mitt långa, tjocka hår. Detta drabbar de flesta som opererar sig och jag var allvarligt orolig där ett tag. Nu börjar det växa ut igen, men det känns halvjobbigt när man alltid har haft lång, tjockt hår, och nu är det bara tunt och frissigt. Ser förjävligt ut, men hey, det var det värt.

Ni som varit feta/överviktiga vet ju vilken otroligt skön känsla det är att vara smal. Bara det att man mår så mycket bättre fysiskt! Prettomänniskor hävdar ju att det är "insidan som räknas", vilket jag tycker är en jävla floskel, för det är en enorm skillnad på hur man behandlas.

Den största "vinsten" i det hela är det här med att ständigt tänka på bantning. Dygnetjävlarunt. Så var det för mig. Det fanns inte en enda dag som jag inte tänkte på det. Först efter operationen förra året så insåg jag HUR mycket av min vakna tid som gick åt till det. En GBP-operation är ingen bantningskur, även om jag faktiskt tycker att det inte är långt ifrån. Jag vet att det är som att svära i kyrkan när jag säger det, men det är ett faktum. Skillnaden är att man är tvungen att lära sig äta bättre och därmed ställa om sitt liv.

Alla frågar mig om maten. Om jag kan äta som vanligt. Det är nog det vanligaste missförståndet bland alla oinvigda: ja, jag kan äta som vanligt, ja, jag kan äta ALLT! Men, jag kan inte äta lika mycket som förr, och kroppen vill inte gärna ha fett (skitont i magen=bajsa satan) eller socker (måste sova en kvart) och vet ni, jag kan fan klara mig utan de mängder jag proppade i mig förr!

Den svåraste omställningen för mig har varit att äta 6 gånger om dagen: frukost/lunch/middag plus 3 mellanmål. Såsom ALLA borde äta. Jag stressar så mycket i mitt jobb att jag glömmer att äta och därför har jag gått ned lite mer än vad jag velat. Jag försöker dock rätta till det nu när jag har lågsäsong på jobbet. Det är nämligen så att sköter man maten så går man inte ned i vikt. Man måste vara "jämn".

Det enda negativa jag kan säga om systemet i sig är att landstingen i Sverige jobbar på olika sätt. Jag opererades t ex på St Göran, där man har 3 månaders fysisk träning efteråt...tillsammans med andra opererade. Hur kul som helst. Dock är St Görans ensamma om detta. Shame on the andra. Sen finns det en annan aspekt: landstinget borde se till att det finns tillgång till pyskologer efter operationen eftersom operationen är så enormt livsförändrande och många kan inte/vet inte hur att hantera sitt nya liv. Det är inte heller inte för inte som GBP-operationer kallas för "Skilsmässooperationen". Den fysiska och psykiska förändringen är enorm. Den plötsliga uppmärksamhet man får som tjej/kvinna är svår att hantera för många.

Fast, jag tänker mig fortfarande som tjock. Går jag in i en butik så går jag automatiskt till tjock-avdelningen. Och jag tar gärna på mig "tält"-kläder fortfarande. (Därför packade jag igår ihop i stort sett hela min garderob. När jag var färdig i går kväll så hade jag 4 st 260-liters sopsäckar. Och då gjorde jag ändå en jätterensning i höstas.) Jag måste helt enkelt lära mig att klä mig "smalt".

Sen så finns ju belackarna. Idioterna som tycker att det "bara är att röra på sig". Jag orkar inte ens kommentera det. De människorna har ingen som helst insikt i obesitas-problemet. Eller de som tycker att det är förjävligt att man låter skattebetalarna betala. Orkar inte ens kommentera det heller...Helt klart är i alla fall att metoden spar enorma summor åt samhället på sikt i form av färre hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes och en himla massa annat.

Så för att sammanfatta det hela så kan jag återigen säga att det verkligen är det bästa jag har gjort. Och gör man exakt såsom kirurgen/dietisten/medicinavd. säger så är risken för komplikationer ytterst, YTTERST små.

Jag har aldrig i hela mitt liv mått så bra som jag gör nu.

Uppdaterat:
Jag har flera gånger blivit ombedd att lägga upp en före- och efter bild. Kan dessvärre inte göra det eftersom jag varit mycket noga med att inte finnas med på bild när jag var tjock.

I´m an evil mom

Drar med mig talibanen till Plantagen. Vi ska bland annat köpa en bambubuske. Förra sommaren var jag hos kompisar i Trelleborg, och de har en sån i sin trädgård. Jag gillade prasslet av bladen, och inbillar mig nu att en sån ska överleva i min ägo. Hehe, lycka till liksom.

Och sen skulle blommor för plantering införskaffas. Under tiden jag kör så sitter talibanen i bak och gör en inköpslista.
Och jag som är allergisk mot fler än två-tre färger, som dessutom måste matcha, fick mässlingen när jag såg listan.

Hur jag löste det?

Efter att ha plockat i lila och vita blommor så "hoppsan, pengarna tog visst slut nu".

Men, talibanen är ju dotter till en ûbersäljare så hon lyckades förhandla till sig en knallröd pelargon. My number one hate-blomma.

Villkoret var dock att den skulle planteras på hennes lekstugealtan.

söndag 24 april 2011

Hemma Hos: katten bland hermelinerna

50 spänn på att jag är den ende i finområdet som har blingbling-gardiner.

And I don´t care.
Problemet är att de är 5 cm för korta..not so good.
Nu har talibanen beställt picknick på Ålstensängen. Och husfrun ska köra moppe.

Hej och hå vad jag kommer skita i byxorna.

Überrensning



Har just rensat några av garderoberna. Tre sopsäckar med kläder.

Hejdå allt över storlek 42. Nu är det bara lite kvar, sen stannar jag på 38, och är nöjd.

Never ever more. Fifan vilken frihet.

Uppdaterat: Jag har bestäm mig för att skänka mina kläder till en kvinnojour. Detta då kvinnor som bestämmer sig för att söka skydd, sällan hinner få med sig kläder.

lördag 23 april 2011

Vänner



Blondie alias Syster Lycklig-Tina är här.  Vi pratar Indien-memories.  Bluelklints och sånt.

Att hon t ex inte har packat upp sin resväska än.  När vi kom hem?

14 mars.

Why hurry liksom...

Om när allt går åt pipsvängen inför en middagsbjudning

Sweet Lord vilken eftermiddag jag fick igår. Finfrun med familj skulle komma över och käka. Går in på nätet, till två olika matsajter, och på vardera sajt så plockar jag fram en middagsrätt och en efterrätt och låter dem ligga upp på skärmen. Inga konstigheter.

Efterrätten, en kola- och dajmpaj, som jag aldrig gjort förut, kräver att jag kokar kondenserad mjölk under 3 timmar, så jag börjar med det.

Skickar iväg en asbakfull make på fotbollsträning. Skulle ju se lite illa ut om tränaren fått ringa runt och tala om att det var inställt pga för högt alkoholintag.

Under tiden sätter jag på lite nice musik, plockar fram de nya blingbling-gardinerna till sovrummet, lägger ut dem på golvet i väntan på att strykjärnet ska bli varmt. Jag blir avbruten av telefonen och går ned till köket. Kan redan nu tillägga att dessa blir liggandes där eftersom jag totalt glömde bort dem i kaoset som skulle följa.

Ska börja med huvudrätten när jag upptäcker att jag köpt helt jävla fel ingredienser. Tänkte på en rätt, när jag skrev ned innehållet till en annan på inköpslappen. Pucko. Tänker att jag gör en variant och ska gå in på nätet, när jag upptäcker att jag klickat bort recepten. Har ingen historik inlagd, så jag kan inte spåra. Amenvadihelvete. Nu är det 50 minuter till gästerna kommer. Får rå-panik och bestämmer mig för en Kajsa Varg. Snor ihop en kassler & pastasallad, lindar bacon kring halloumibitar, med honung och skjuts in i ugnen, och gör en svamppaj. Har aldrig gjort en sån förut och undrar om jag är dum i hela huvudet som låter Finfrun med familj vara försökskaniner.

Lugnar ned mig något och sätter mig för att leta efter receptet på efterrätten på internet. Letar som en galning och till slut lyckas jag och tar itu med den.  Stoppar 13 digestivekex i en påse och står och trycker sönder dem samtidigt som jag läser receptet: "....kyl kolasåsen i kylskåpet.....över natten." What the fuck, över NATTEN?!!

Springer ned till frysen och inventerar. Hittar en Fläderblomssorbet och ett paket rabarberpaj. Ähum, not så bra ihop men det får fan funka.

Pasta- och kasslersalladen ser skittråkig ut så jag kommer på att jag naturligtvis räddar det hela med min supergoda vitlökssås. Häller creme fraiche i en burk och fram med vitlöken. DÅ kommer jag på att jag förra helgen hade sönder vitlökspressen. Så det blir till att finhacka för hand. Tar ingen tid alls. Nejdå. Drar ut besticklådan för att hämta nåt, men får själva lådluckan i handen. JamensåJÄVLAbra tajming på det liksom. Hela köket håller för övrigt på att rasa ihop.

Då kommer make och taliban hem från träningen. Jag är för stressad för att lägga märke till nåt så jag noterar inte annat än att han drar upp till övervåningen. För att duscha antar jag. En stund senare hör jag ett bankande. Fixar vidare i köket, men bankandet återkommer. Då fattar jag att det är maken.

Kommer upp i sovrummet och hittar honom liggandes på heltäckningsmattan. Han kan inte resa på sig, "yr i huvet, fattar inte vad det är", säger han.

Eh, undrar om man kan räkna ut att en megabaksmälla, i kombination med 3 mackor som enda matintag tillsammans med en fotbollsträning KAN ha något med saken att göra...

Drar ned till köket och gör en macka, nu kommer gästerna vilken sekund om helst, upp till sovrummet igen med ett "geggar du ned mattan så är du dödens". Typ.

Ned igen, och ringring, gästerna anländer. Och jag är helt slut. Rycker presentchampagnen ur handen på Finfrun och låter hälsa att McDonalds med stor säkerhet kommer ha 7 middagsgäster ikväll. Öppna och dricka sig lite. Eller mycket.

Maken kommer till slut ned. Samtidigt som Finfruns man börjar känna sig dålig och lägger sig på soffan.

Gudskelov för goda vänner som skiter i att menyn inte var 5-stjärnig, eller att köksluckor hänger på trekvart, och som kan crasha i soffan utan några som helst förväntningar.

I love real friends.

fredag 22 april 2011

Ur en bakfyllemun

Maken sitter i soffan och mumlar.

Två gånger säger jag "va?" eftersom jag bara hör fragment.

Och jag känner honom så väl, så jag vet att han just precis då ångrar det han säger, samtidigt som han säger det.

Efter tredje "va" så får jag ihop meningen han försöker få ur sig, men som han ångrar.

Något om att jag borde ha sagt till honom att inte dricka så mycket igår kväll.

Eh, excuse me. VAD hade hänt om jag dragit i handbromsen?

Vad sägs om "Fy fan vad du bara gnäller hela tiden." Och så ett världskrig på det.

Herregud, hur är män funtade egentligen?!

Och nu är klockan 15.25 och fotbollsträningen börjar om 35 minuter.

Hehe, ibland är Gud god. Själv ställer jag mig vid spisen och lagar mat till Finfrun med familj, som är på intågande. It´s gonna be a lovely evening.

Men maken kan glömma allt vad banka bäver heter. Im not in the mood.

Always blame the wife

"Du skulle ha väckt mig tidigare, hela dan har ju gått." Från maken 11.30.

I husfruns hjärna: "Vad fint, där har man för att man låter somliga sova ut och hindras från att störas av en sällskapssjuk taliban. Som han dessutom lovade igår att han skulle se film med nu på morgonen. Idiot"

Två sekunder senare;

"Fan, det är ju träning idag!" (Syftar på att han är förstetränare i Brommapojkarna för årskurs 1 i talibanens skola.)

I husfruns hjärna: "moahahahaha".

Nä förresten:

MOHAHAHAHA!

Oh shit



Solen skiner. Mycket.

Dock sover maken. Mycket.

Om män, alkohol och dagen-efter-sex

Igår hade vi gäster och mirakel inträffade eftersom husfrun inte somnade som vanligt vid 22-tiden, utan höll sig vaken till 01.00. Länge för en trött medelålders hagga som jag.

Kan bero på det trevliga sällskapet. Eller på att den manliga gästen och maken beslöt sig för att gå "all in" och tömma whiskylagret. Gästen klarade det galant, men maken, som inte dricker så ofta, mår inte så bra idag. Man kan säga att han har ont i håret. Och efter 15 år så vet man vad som komma skall när första glaset töms. Min man blir rätt harmlös när han är på kanelen. Och snäll. (Han kanske borde ta en whisky varje dag..)

Men sen kommer som sagt dagen efter och det slår aldrig fel. Jag vet inte hur era män fungerar, men min vill idka umgänge. Svårt sugen.

Och jag kan väl erkänna att sexa med någon som frågar om man inte kan komma tillbaka till sängen och "rasta kaninen" med en andedräkt som får hin håle att utlysa permanent amnesti, inte är så där jävla lockande.

...så jag vek tvätt i stället. Något mer givande än ett "ajajaj, mitt huvud, ojojoj, vid varje rörelse. Man har ju varit med förr liksom.

Är era exemplar likadana?

Vädrets makter Långfredag



Nämen OJ så tråkigt att det regnar idag. Vi som skulle jobba i trädgården hela dagen.

torsdag 21 april 2011

En skärtorsdag i bilder

Dagen börjar med en löneförhandling ute i norra förorten. Med ett "glad påsk!" lämnar vi en väry happy anställd och drar in till stan. Till en av våra butiker för att hämta skräp. Och påskgodis. En snabbsväng till Syster Lycklig för att hälsa på Tina, och sen en apgod lunch på Frosseri på samma gata. Maken slår till på en grillad halloumi-macka och läser inte så noga.
Maken är lite pipig när det kommer till kryddor så när han nästan var klar så väser han: "ehh, det var gott det här, men lite starkt."

Jag tittar upp på väggmenyn;

"Du, det står "het tomatröra", så det kanske inte var så konstigt". Säger jag.

"Jaha, jag tolkade "het" som varm." Sa maken. Och jag mindes just att han kommer från Ambjörnarp. Den minsta lilla håla som existerar på jorden. Där hade man bara kottar att leka med när han växte upp, så ni kan ju tro att ett och annat gått fel under vägen..

Efter maten beställde jag en chait-te av Olivia, ena ägaren. För övrigt Stockholms i särklass godaste kan jag lova. Hon gör nämligen en specialblandning. Under tiden kollade jag mitt banksaldo via telefonen. Hade en stark känsla av att det var tomt och skulle därför göra en överföring. Kom inte in på kontot. Kan kanske bero på att jag i veckan surnade till på maken och bytte kod. Problemet var bara att jag inte kom ihåg vad jag bytte till. Skitbra. Ingen som känner mig är knappast förvånad. Gudskelov så bjöd Olivia oss på kaffet så det hann aldrig bli pinsamt.

Sen stack vi till MC-Varuhuset för att hämta upp ett nytt batteri till min nya moppe. Som jag köpte förra sommaren, och som jag bara åkt med en gång. Tydligen måste man ladda batteriet varje månad, annars dör det. Eller nåt, så jag fick köpa ett nytt.
Maken var inte så intresserad av att lyssna på killens instruktioner, han gick mest och trånade efter en sån här. Som jag i ett svagt ögonblick sagt att han får köpa i år. Jag som hatar motorcyklar.

Släppte av maken på jobbet och åkte och tömde bilen på sopor. Vidare till Ullared, förlåt CityGross.
Det går jättebra att dubbelklicka på bilden.
Poff poff, handla middag till gästerna som kommer ikväll. I kön kollade jag av bloggen via telefonen och skrattar nöjt åt de amöbor som förfärat sig över mina leggings med spets (i förhållande till min ålder). Som inte syns under min klänning, men som syntes på bilden här nere eftersom jag drog upp klänningen! Ett gott skratt förlänger livet. Har jag hört.

Järnet till Posten för att hämta ut ett paket. Det verkar som om det går riktigt dåligt för denna statliga verksamhet med tanke på att man börjat sälja rakhyvlar där.

Verkar vara lite overkill tycker jag.

Hamnar i bilköer och undrar varför inte jag sitter i den där svarta bilen i stället. Jag tycker att jag passar bättre ihop med den bilen än min Volvo-jeep.

På somrarna blir jag alltid så sugen på cab. Kan man hyra en sån ett par veckor tro?

Kom på att mitt överkast är färdigtvättat hos den lokala kemtvätten. Hämta, hämta.

I morgon kväll kommer Finfrun med familj på middag och då är det till att man har bäddat. Tror minsann att jag ska göra mig till och sätta upp mina nya bling-blinggardiner i sovrummet.

Näst sista anhalten blir locala ICA-butiken för att hämta talibanpresenter från hennes amerikanska gudmor. Som bor i Sverige och är en jäkel på att hitta på fiffiga kartong/förpackningslösningar. (Hon bor på en ö ute i skärgården, så det är lite långt till affären.)

Vidare till bolaget för inköp av lite gott gott.
Hem och lasta in allt. Kolla så att blommorna är fräscha. Huset är nystädat och luktar Ajax. Me like.
Sen ringa maken och be honom packa ihop. Gästerna kommer om 30 minuter och jag är långt ifrån spisen.

Kommer på att jag glömt ta hem en låda godis från butikerna. Till alla påskkärringar. Så det blir till att låtsas att man inte är hemma.

I morgon ska jag övningsköra lite med min moppe. Jag är 40+ och har bara kört en enda gång i mitt liv, och jag kör som en fyllkärring för jag är skiträdd.

Roligare än så här blev det inte idag. Godafton på er!

Beat this!



Är det bara jag som är på sjukt bra humör?!

Skärtorsdag, Långfredag och alla andra påskdagar

Idag ska det inhandlas champagne. För jag ska umgås med vänner i dagarna 5, och tänker inte jobba en sekund. Eller ja, kanske bara lite idag. Yttepytte.

För övrigt så har maken bestämt att vi ska "jobba i trädgården". Och ni, mina gamla läsare, vet ju precis vad jag tycker om trädgårdsarbete. För att inte prata om hur det brukar gå när jag och maken ska göra något tillsammans.

...så det lär bli en givande blogghelg för er kan jag lova.

Holy smoke



Det är illa när man inte ser var benen börjar.

Sola sig lite tror jag visst.

onsdag 20 april 2011

Men ta bort mig härifrån

Jag sitter och frilägger bilder. För tack vare er så kom jag på att jag hade ett Adobe Photoshop Elements som låg och skräpade.

Och eftersom jag är korkad på riktigt så trodde jag att det räckte med att jag laddade in programmet. Att bilderna nog..hmm..frilade sig pretty much själva. Tänkte jag.

45 minuter tog det att frilägga den här så "frilägger bilder" var kanske att ta i. Har alltså nästan lyckats med en enda. Bra jobbat.

Och när jag var klar så fick jag inte bort den svarta bakgrunden. Asså, huuur gör man?

Ser ni förresten vad det är? Brickor. Min fiffiga idé. Jag har 47 andra varianter. Och alla ska friläggas. Help me God.
Receptbrickor i alla former
Present till mormor/morfar/farmor/farfar kanske..
Vill ni ser mera av dom så knalla in hit och sök på brickor. (De håller också på att frilägga och har en del kvar. Plus att de inte har alla brickor uppe ännu.)  Glöm inte att det fortfarande är 20% om ni uppger mitt bloggnamn!

Sicken bra koll man har

Anna på Teddykompaniet undrar vilket hotell jag ska bo på i Norge under nästa mässa i augusti. När jag var där i januari så bokade jag in mig för sommaren redan då. Vi bor alltid på samma hotellkedja, Thorn. Dock ligger mässan 20 minuter utanför Oslo så vi har således alltid bott på det sinnesjukt dyra Thorn-hotellet 10 meter i från mässan. Anna tycker att det suger eftersom det är roligare inne i Oslo. Och plenty billigare.

Så jag tänkte att jag skulle vara lite wild´n crazy. Jag bokade två hotell. Dels mina vanliga rum på dyrhotellet. Utifall att. Sen bokade jag rum på ett av Thorn-hotellen mitt inne i Oslo.

Men det var just det. Denna kedja har 15 st hotell just i Oslo. Så här 3-4 månader senare så har jag ingen som helst aning om vilket det var. Jag väljer ut ett, mailar och gör en förfrågan. I tron att de har samma datasystem i alla. Icke.

Så jag sätter mig och ringer runt. Inte nog med att det tar en jävla tid, jag har dessutom GRAVA problem med att förstå norska.

Vid hotell nummer 9 blev det bingo.

Nästa gång kanske man ska skriva upp vilket hotell man bokar rum på.

Män och deras strump-etik

Nej, denna fot tillhör inte en uteliggare.

Den tillhör en man i 45-års åldern, boendes i en stor villa i ett så kallat lyxområde i västra Stockholm. Driver flera små företag, äger ett gäng bilar och är allmänt välmående.

Om jag känner honom?

Helst inte.  

tisdag 19 april 2011

När det går upp ett liljeholmen

Kom just på en sak. En väry allvarlig sak.

När man säger till någon att denne ser lite trött ut, visst säger man egentligen att personen ser sliten ut?

På fem dagar ha två personer sagt att jag ser...hmm..trött ut. Den ene var en anställd. Bort med henne. Den andre en kompis. Bort med henne.

Och nu slår det mig att jag fick jag höra samma sak för nån månad sen, och visst bloggade jag välan om det?

Men jag måste göra nåt åt det för varje gång jag träffar nån jag inte sett på länge, så ser jag vad de tänker. Kan ju fan inte visa mig på stan snart.

Ge mig tips, vad gör ni när ni är förbrukade?

"Äntligen Hemma"

Varför ser allt så förbannat jävla lätt ut i det där programmet?

..och varför är jag inte gift med en händig man?

But why?

Uppdaterat:
Lulu Carter, dra upp tröjan för h-e. Jag ser inget annat än dina hänglökar och kan inte koncentrera mig på varför-inreda-i-olika-stilar-när-jag-kan-köra-samma-haschhisch-stuk-i-vartenda-program-inslaget med dig.

När utsidan betyder mer än insidan

Jag har en HTC Desire-telefon. Överlägsen iPhone.

Jag gillar blingbling. Skäms inte en sekund för det.

Har stört mig så hårt att det inte finns några såna skal till HTC. Det är bara iPhone som gäller.

Så jag har övervägt att byta telefon. Jamen alla säger ju att iPhone är bra, och jag kan väl leva med att den inte är LIKA bra, bara jag får ett bling-skal.

Men som av en händelse så sökte jag nyss, återigen, på blingskal för HTC, och se på fan;
....på väg hem till mig i detta nu.
I know. Jag är ytligheten personifierad.

När man nog är aningen störd

Efter min 43-kilos viktnedgång så är ju röven inte som den varit. Eller som maken säger: en dunkudde utan dun. Och det är ju väldigt smickrande. Not.

Så jag har blivit helnojig på andras häckar. Kollar in varenda kärring och ibland, när jag ser en fluffig rumpa, så har jag lust att ta fram mobilen, fota, och lägga upp på bloggen. För jag fattar inte hur kvinnor i min ålder kan ha en snygg brasa. Som sitter uppe utan att hasa ner.

Jag är inte så normal va?

Men jag ska fan visa er vad jag menar. Vänta bara.

måndag 18 april 2011

"Mamma byter bo" på 4:an

Jag
hade
dött.


riktigt.

Husfrun fixar



500 spänn senare så har man en ny slang.

Det kostar pengar att vara gift med en Timell-wannabe.

Lite mer om ålder och gamla synder

Igår så stötte vi på ett gammalt ex till maken. Eller ja, ex var ju synd att säga, mer en påsättning so to speak.

Och eftersom jag och maken var kompisar back then, så kände jag ju självklart till den här bruttan, som var en liten hang-around. Inga konstigheter. Hon har dessutom funnits kvar i pereferin genom åren utan att vare sig maken eller jag stött på henne.

Hur som. Vad jag vill komma fram till är att när man träffar en människa som man inte har sett på 20 år, så är det lätt att bli chockskadad. Alltså, hur dum är man om man tror att människan ska se likadan ut liksom...Hon kliver in, och jag ser bara en sliten kärring i närmare 50 års åldern, dock klädd som om hon vore ...hmm...yngre (f.ö. en vanlig åkomma det där). Inte förrän jag hör vad hon heter, så kopplar jag.

Och efter att ha hämtat upp hakan från golvet så blir jag skräckslagen. För  vem är jag att tro att jag fortfarande ser ut som jag gjorde när jag var 25?! Skulle inte tro det va.

Gaaahh, jag hatar att åldras. Men maken får fan slå mig i huvudet om jag börjar med klä mig som en jävla tonåring. Han som förresten inte ser en dag äldre ut än 30. Gud är taskig.

Och innan ni påminner mig om mina bling-bling-pjuck så kan jag meddela att jag överlät dem till tonåringen. Mmm, även solen har sina fläckar.

söndag 17 april 2011

Om att vara skitgammal



Är på väg till Norrtälje och småpratar med talibanen, 7 år.

-"Levde ni på 80-talet?!"

-"Ja, det gjorde vi." Säger maken

-"VA, gjorde ni?! Fanns det toaletter då?!"

lördag 16 april 2011

En lördag i april, med maken..ingenjören.

Det är 15 grader varmt ute. Efter den svinkalla och pisstråkiga långa vinter vi har haft så är alla normala människor utomhus idag. Men inte jag.

För varför inte rensa skafferiet?
En tiondel av vad som fanns.
Och känner ni igen det här?

1..2..3..4..paket
Och det här;

Jag har f-n ris för ett dagis i ett helt år. Passar på att tappa ut en kartong på golvet och går ned i källaren efter dammsugaren. Upptäcker att något fastnat i slangen, så att suget är obefintligt.
Maken, som är på väg till jobbet (jamen varför vara ledig när man kan jobba med bokföring liksom.) tänder på alla åtta. Ja, han älskar ju att demolera saker, och undersöka konstigheter. Jag blir genast jefligt nervös kan jag säga.

Och mycket riktigt. En timme senare så är dammsugarslangen, plus fästen, isärplockade utan hopp om att det går att sätta samman ever igen. För plötsligt "passar inte delarna ihop." Jag vill att vi åker till vår hovleverantör inne i stan. En butik som har just vårt märke, men nej "vi drar till Bauhaus när vi storhandlar sen, dom borde ju ha delar så ta med dig allt i bilen när du åker."

Det slår liksom aldrig fel när det gäller den mannen.

Lördagsshopping



Börjar dagen med en frukost i min favoritaffär, innan den öppnar.

...och det är som sagt svårt att gå därifrån tomhänt.

En mäklarview

När vi flyttade in i det här huset så kunde man i annonsen läsa: "viss sjöutsikt".

Utsikt från matsalen. Klicka sig lite på bilden.
...och om man inte är så knusslig så får man väl lov att hålla med. Så länge inte träden har löv vill säga.

Fast....går jag upp på vinden och sticker ut huvudet genom takfönstret, så kan jag se sjön året om.

Lite jobbigt att stå så hela dagen bara.

fredag 15 april 2011

Uppenbarligen i fel bransch

Om man inte vill betala över 8000 pickadoller för Photoshop, hur bär man sig åt då?

Oj, hoppsan, sitter visst och jobbar så här en fredagkväll..

Sista sekunden



Vadå, tycker ni att jag är sent ute med dubbdäcken?

Sen lunch med ett par kärringar. Fina kärringar.

Det är fredag och jag tänker inte jobba en sekund i helgen.

What about you?

torsdag 14 april 2011

Jag, maken och Sanna Nielsen...The Trekant. I somligas drömmar maybe.

Om jag i ett svagt, och hotat läge påstått att Sanna Nielsen är....hmm..tråkig, eller nåt, så tar jag genast tillbaka allt. Hon må vara in her twenties men jeezus så proffsig hon är. Och vilken karisma. Trist att det sällan framgår i tv-rutan.

Maken ville ta med sig talibanen. Som förkläde. Strax innan hon började så pep han i väg. Stod väl nånstans och skulle se lite lagom cool ut från scenen. Efteråt var talibanen i sjunde himlen, let me tell you.
"Min pappa röstade på dig i Melodifestivalen!" fick hon ur sig. "Jaha, hälsa din pappa!" Sa Sanna. Och log.

En stund senare stövlade jag tillbaka till henne. Som en fjant. Talade om att hon är makens frikort och kan jag please få ta ett foto till min blogg, "där jag har en följetong om dig." Typ.
Strax innan försökte jag övertala maken att följa med, "så kan jag ta kort på er två tillsammans. Det är liksom de närmaste du kommer henne honey".
...och så hade han kunnat rama in det och satt upp på kontoret hemma. Asså, man är ju en snäll fru. No hard feelings liksom. Men han vägrade.
En kvart senare ångrade han sig svårt kan jag säga. "Hon ser mycket bättre ut i verkligheten än på tv", fick han ur sig när han fått ordningen på andhämtningen.  (Och vi alla vet ju hur till sig i trasorna han varit ifrån soffan!)

Herregud, han kommer sova gott i natt den lille mannen. Keep on dreaming honey.

Sanna Nielsen



Se där ja. När man är 25+ så har man uppenbarligen inget gäddhäng, eller änglavingar som jag hellre kallar det. Gud är orättvis.

Maken är i en annan del av lokalen. Har inte sett honom sen hon äntrade scenen. Sitter säkert på toa och drömmer sig bort.

Fifan så snygg hon är irl. Och vilken pipa hon har!

Harkel...skitmycket harkel



Sitter i bilen och hör den gamla slagdängan "Vem vet, inte du.." med Lisa Ekdahl ni vet. Blir på extra bra humör för att jag för en gång skull känner igen en låt, och dessutom kan texten utan och innan. Är nämligen inte särskilt musikintresserad. (Ja, texten är ju verkligen skitsvår...)

Sjunger med för fullt och tycker livet leker.

Tills låten är slut och de upplyser lyssnarna om att det är 17 år sen den kom.

SJUTTON ÅR!

Hejdå

onsdag 13 april 2011

Hon förföljer mig

I morgon är maken och jag bjudna på ett evenemang. En "exkusiv inbjudan till en dinnershow".  En stor artist uppträder.

Vem?

SannaNielsensåjävlaklart!

Jag har förträngt glömt att berätta för maken om det här. Tycker ni att jag ska vara en snäll fru?

Vid närmare eftertanke så ska jag nog se till att han kommer så nära henne att han inte kan sova på resten av året.

Sweet Lord vilken fin människa jag är.

Klåparen



Har inhandlat en ministudio för att fota våra produkter. Till det har jag min relativt oanvända värstingkamera, som jag varken vet fram eller bak på.

När jag, något nöjd, 30 minuters fotograferande senare konstaterar att

a) tälthelvetet är upp och nedvänt

b) jag har glömt att stoppa i minneskortet

tisdag 12 april 2011

Ska ni hänga mä

Fredagen den 6 maj så är vi 25 kärringar som ska träffas på en så kallad bloggdejt. Förra gången vi gjorde det här så var vi 18 st, varav de flesta av oss aldrig träffats. Jag var så nervös före att jag höll på att göra i brallan, men vi hade skitkul.

Inbjudan är öppen för alla. Det finns plats för 65 personer, och blir vi fler så får vi dra till Globen.

Kom igen nu du som tror att du inte vågar, det blir verkligen jätteroligt! Gå in till Ting och följ instruktionerna.

Och vinnaren är...

Maj sa...Här pratar ni om penntrick och att hålla fast ett helt pennskrin.
Vad gör man om man kan hålla fast hela trädet som pennan kommer ifrån då?

Grattis Maj med alternativ D! Maila mig på mona@hemslojdsprodukter.se så får du vidare instruktioner!

Och tack Kristina på Abecita som är så schysst och sponsrar med en behå i världsklass!

Och ännu mera tack till er, kära kära bloggläsare. Ni är anledningen till att jag fortsätter blogga.

Abecita, vår frälsare

Det här med hänglökar var ju så jäkla roligt så jag vill att ni gör mig en tjänst.

Minns ni när jag var och provade Åhléns hela bh-sortiment eftersom jag inte hade koll på min storlek, och att nån på Abecita läste inlägget och skänkte mig två behåar (..som visade sig sitta som smäck, plus att de är hur sköna som helst)?

I alla fall; eftersom Abecita vurmar för bröst, (himla konstigt va?!) så har jag tiggt till mig en behå till en av er. Jag fick den här snilleblixten igår kväll och mailade dem. Kan säga att jag inte behövde fråga två gånger, de tyckte det här var skitkul och var på direkt! Problemet är att jag inte kan välja själv, så ni får utse vinnaren. Hon får sen gå in på deras hemsida, och välja själv. Där finns för övrigt en behå-skola som vi andra kan roa oss med.

Vilka av dessa 5 kommentarer var roligast/bäst? Skriv bokstaven i kommentatorsfältet. Vi kör tills ikväll.

A) Penntrick, tror inte jag behöver mäta alls då... har en gång gömt en kamera i bh:n när jag gick på konsert :P Knölar jag ihop ryggen lite så kanske jag kan stoppa in vårtan i naveln så nåt måttband kommer inte i närheten av dem utan bh på XD

B) 34 cm, jippie... 32 år gammal..

C) Det är kortare väg att mäta från knäna och upp hos mig ;o)

D) Här pratar ni om penntrick och att hålla fast ett helt pennskrin.Vad gör man om man kan hålla fast hela trädet som pennan kommer ifrån då?

E) 19 cm it is! Alltså med sportbh på. Jag mätte från hakgropen först. Då blev det liksom en halvmeter. Höll fan på börja grina asså. Notera att den här damen fuskar. Släpper hon ut dem så ramlar de förmodligen ner i källaren.

Hängpattemaffian

21 cm

Så jag dog. Eftersom jag för några år sen betalade en förmögenhet och hissade upp dom från källarvåningen till penthouse so to speak, och orkar inte med en vända till. Ja, man får ju fan inte lyfta nåt på flera veckor liksom.

Sen stoppade jag en penna under dom. Den ramlade ned på golvet. Tog en kajalpenna. Den ramlade också. Testade ett sånt där smalt, brunt, fult hårspänne ni vet, och den fastnade inte heller. Fattar ingenting.

Alltså borde jag vara home free, eller?

Men jag håller med Isabelle, som genomlidit bröstcancer: vi ska vara glada åt våra friska hänglökar.

Hörrni, TACK! Det här var det roligaste jag varit med om på länge. Snacka om att bröst berör. Över 150 kommentarer, och jag har sagt det förr; jag har överlägset de bästa läsarna bland alla bloggar. Lätt.

måndag 11 april 2011

My lovely läsare

Fy f-n, jag garvar läppen av mig. Läs kommentarerna i inlägget nedan. Här är ett smakprov:

"Det är kortare väg att mäta från knäna och upp hos mig ;o)/Maria "

Ni är helt störda hela bunten!=)

Men jag saknar några; Sus, Singlan, Ting, Hon i Båstad, Pernilla, Chrissan, Kaos-Anna (nä, förresten!), Jonna, Chrissan, Malde, Kristina, Tara-Christina och ni andra tokdårar som brukar kommentera! Komsi komsi, let´s have some fun!

Bröst, tuttar, lökar, boppar, pattar, snuttisar, brön, bring it on babes

Råkade se mig i spegeln i morse. Med glasögonen på.

Är det fortfarande 19 cm från halsgropen till bröstvårtilåtan som är gränsen för hänglökar? Ujuj

Måste gräva lite i sylådan efter måttbandet tror jag visst.

Förresten, jag utmanar er. I kväll mäter vi oss. Så ses vi i kommentatorsfältet...om ni törs vara ärliga. Ni män bör hålla er utanför, det här jävligt allvarliga grejer.

söndag 10 april 2011

När man skiter i veckodagar



Kan man dricka skumpa till pyttipanna?

Eller snarare; kan man äta pytt till champagne?

Om det här med att vara en trevlig fru en hel helg

Det gick så jävla bra.

Tills han igår ringde från jobbet och ifrågasatte varför jag inte hade gjort en viktig sak.

Och jag talade om att det KANSKE berodde på att jag varit flytt/bud/sopgubbe i vår nyrenoverade butik den senaste veckan OCH att jag informerat honom tidigare om att jag inte hunnit med saken.

Sen stängde jag av telefonen.

Fuck him.

lördag 9 april 2011

När man måste välja rätt

Jag behöver semester. Ett enkelt all-inclusive, 4-5-stjärnigt i nåt turistigt land i Europa. Gärna med spa. Är inte ute efter nån upplevelse, bara en pool, parasoll, en bok och nån som ger mig lite drinkar. Utan kackerlackor.

Skummar igenom charterbolagens erbjudanden och hittar lite alternativ. Har aldrig varit i Tunisien, Bulgarien eller Turkiet.

När jag ska trycka på beställa-knappen så kliver Snik-Stina fram. Hur var det nu med markisen på altanen... Den som jag har velat byta ut de senaste 3 åren. Just ja, den jag vill ha kostar 20-25 000 kr. Resan kostar 20-25 000 kr.

Jag tror jag stannar hemma. Kan ju alltid blåsa upp talibanens bassäng och låta maken leka kypare. Good enough.

Fru Universums chokladskola

Tina på Syster Lycklig tog med mig till ett coolt fika- och matställe igår;
Joakim & Olivia med Frosseri, TEGNÉRGATAN 11, 08-20 69 40. När ni ändå ska till Syster Lycklig så bara måste ni gå hit!
Förutom att de har Sveriges världens godast chailatte, på allvar, så fick jag smaka något annat:

Tryffel är väl sådär gott. Funkar ibland, om det är kris, eller om man måste vara artig, men tillhör inte mina favoriter direkt. Tills jag stötte på de här.

Lyssna noga nu. Det här är chokladtryffel UTAN socker! Japp,  ni hörde rätt. Jag är ju som bekant GBP-opererad och har grava problem med socker. Jag somnar ju som en jävla Skalman om jag får i mig för stora mängder. Vi pratar t ex en Piggelin-glass. 100% socker.

Men ibland så blir jag så svårt godissugen och har hittills hållt mig till lakrits, för det funkar. Till nu. Den här chokladtryffeln är to die for! Åk dit på rotmos och prova! Och den finns ingen annanstans i Sverige. Jag bad ägaren maila mig lite info. Läs och lär!

Hej Mona
Hoppas att du har njutit fullt ut av chokladen idag! Lite om den:
Den här chokladen är, till skillnad från "vanlig choklad", inte rostad. Anledningen till att man rostar kakaobönan är för att det frambringar en mängd med spännande aromer och smaker, dock så blir den bitter och måste där med sötas med socker, vilket per automatik gör chokladen onyttig.
Zendegii tryfflarna är inte rostade och heller då inte sötade med socker och därmed nyttiga. Eftersom man undviker rostningsprocessen så framhäver man inte alla de smaker som man tycker att choklad ska ha. Men med hjälp av naturens sötningsmedel (ex daddlar, fikon samt olika kryddor osv.) har dessa 2 killar från London lyckats få tryfflarna söta och krämiga med naturliga medel.
Därav är tryfflarna minst lita nyttiga om inte nyttigare än ett äpple eller fikon. Ta en av dessa tryfflar ca 30 min innan en måltid och dessa får dig inte bara att äta mindre, då de i sig är ganska fylliga och ger en mättnads känsla, utan de innehåller dessutom bra fibrer, fetter och andra saker som gör att kroppen får betydligt lättare att ta upp och förbränna det du sedan äter till exempelvis lunch/middag. Dessa tryfflar kan alltså utan tvekan hjälpa en person som vill gå ner i vikt, att faktiskt nå sitt mål:)
Anledningen till att man ska ta dessa tryfflar ca 30 min före måltiden beror på att det tar ca 20-30 min för hjärnan att uppfatta mättnadskänslan efter att man har ätit någonting (det är även därför man ska tänka på att äta långsamt:) )
Då tryfflarna inte innehåller någon form av snabba kolhydrater och raffinierat socker så hjälper dessa dig även att hålla ditt blodsocker på en jämnare nivå till skillnad från annat godis och choklad.
Tusen tack för trevligt samtal idag!
Vänliga hälsningar Joakim

fredag 8 april 2011

Shall I tell you about my day?

Åker till tippen med maken i morse. Alltså, jag slänger inte honom. Inte än. Drar in till stan och tar en morgonfika med Tina på Syster Lycklig. Måste givetvis shoppa lite. Hur kan man låta bli liksom.
Sen vidare till en av våra butiker. Fylla bilen med så mycket skit som möjligt. Jag har svart bälte i att packa bilen maximalt.
Järnet ut till Upplands Väsby för att hämta film från vårt lager. Vi är inte bara butiksägare inom videofilmsbranschen, vi är även distributörer av film och maken hade slut på en titel.
In till stan igen eftersom maken ringer och meddelar att ett av kontorets tangentbord pajat. Jag kutar in på Webbhallen på Sveavägen och köper ett.

Vidare bort till Högtorget för att köpa mina favoritblommor. Vill betala med kort, men se, det gick inte. Orkar inte fundera på om Skatteverket totalt glömt bort handlarna på just Hötorget. Springer bort till en bankomat. När jag står där så knackar det på axeln. En man i min egen ålder visar ett polisleg. Han är civilspanare, eller nåt. Han talar om att den här, som dinglar i brallan när jag går..
...är väry much förbjudet och att jag just precis nu begår ett brott. Ähhumm..ehh...oj..hoppsan. Hur tänkte jag där. Som tur var så släpade han mig inte till finkan. Han sa bara att jag kanske skulle ta och tänka på saken och ta bort kniven. Apppsåluuut. Sa jag. Och glömde självklart genast bort det hela två minuter senare.

Tillbaka till hötorgetomten och betala. 16 vackra favoritblommor följde med mig hem.
Vidare in på Apoteket. Köpa sig lite nu-kommer-pollen-skiten-tabletter, i väntan på att El Doctore ska skriva ut mina riktiga tabletter. Får förresten tips om dessa. De är exakt på öret 100 kr billigare än det märket som maken åt förra året. Ha, hans fru kanske inte är så oekonomisk som han påstår!
Rasslade ut till ÅVC:n i Bromma. Glömde bort att just den inte tar företagssopor. Eller ja, jag försökte smyga lite, men de har en gestaposnubbe där, som tog mig på bar gärning. Hänvisade mig till en annan ÅVC som ligger 48 000 mil från Bromma. Inte orka. Åkte till jobbet, lämnade filmer och tangentbord.

Messar Finfrun och frågade om hon ville fika på vår lokala Gateau här i finhooden, men se, hon var på väg till en annan lekkamrat här i krokarna, så det gick inte alls.

Drar till skolan för att hämta talibanen, som blev stensur över att jag var så tidig. Kul unge.
Kommer hem och älskar att det är fredag och städerskorna precis gått härifrån. Inget får mig så glad som doften av Ajax. Sätter favoritblommorna i en vas och njuter.
Tillfällig blomvas på bordet. Makens bajsakvarium i bakgrunden. I hate it.
Hänger upp mitt fina blingbling-hjärta från Syster Lycklig på ytterdörren.

Tror jag köpte den sista, men det finns andra varianter på hemsidan, och ännu fler i butiken.
Talibanen är på skitdåligt humör, men anstränger sig. Hittar den här när jag kommer ut i köket.

Lite blommor och en blingbling-grej som jag har i mitt ena äppelträd.
Vidare upp till sovrummet för att dressa om. Tänker att det är dags att plocka fram vårskruden i sovrummet: nytt överkast och nya gardiner. Är det inte så hemmafruar gör?
Överkast USA, gardiner Hemtex, kuddar Laura Ashley, USA, Ullared, Miljögården och Mio. Ja, jag gillar kuddar, vavavavadåra?!
Sen vänder jag mig om och ser att vissa saker aldrig lär förändras. Som att vi fortfarande inte kommit överens om hur vår walk-in-closet ska byggas. Under tiden använder vi stolar som galgar. Väry svårt att gissa vems stol som är vems.
Går ned för trappan och ser att vissa gener passerat till somliga andra i hushållet.
Jaaa, trappan är inte klar än, VADDÅÅÅRA! Eller rättare sagt, allt runtomkring är inte klart. För att vi inte är överens. Jävla ovanligt.

...och apropå inte klart. Välkomna hem till min hall. Nu kan ni sluta och pipa om era hallar och vad det må vara, för här snackar vi Ångesthall.

Notera kofoten som står mot glasrutan. Näst efter att göra Excel-filer så är det här makens absoluta favoritsysselsättning. Det är strax 1,5 år sen han började riva hallen med sin älskade kofot. Varför vi inte är klara?

Well, vad sägs om att vi tycker sjukt olika om inredning. Eller vad säger ni om hans senaste förslag nu i veckan. "ta fram tre olika förslag på hur du vill ha det, så kan vi gå igenom det sen."

Jag ba': "Ehh, är du helt störd. Inte fan tar jag väl fram TRE förslag när jag vill ha det på ETT enda sätt?! Och vad sägs om att DU tar fram ett förslag, så får vi se hur vi kan mötas?!"

Fan, ibland undrar jag vad jag gifte mig med för ufo. T r e förslag. Han är ju helt störd.

Märker att jag sitter och ångar upp mig och kom av mig lite här.

Faktum är att jag har hållit mig lugn hela dagen. Maken har ringt 48 gånger,  men jag har varit såå trevlig. Jag till och med köpte en liten present till honom.

Det är någonting ätbart i den som jag ska berätta mer om senare. En helt revolutionerande grej som nu finns i Stockholm.