Jag stör mig så hårt på att femtioelva gånger om dagen, så säger maken "Va?" så fort jag säger nåt. Eller nån annan också för den delen. Och jag blir skitirro eftersom jag talar tyyydligt men ändå måste halvskrika.
Men så slår det mig plötsligt att hans pappa, som jag aldrig hann träffa, hade grava hörselproblem på äldre dar.
Maken är 45.
Köpa sig en megafon tror jag visst.
Lovely
Men så slår det mig plötsligt att hans pappa, som jag aldrig hann träffa, hade grava hörselproblem på äldre dar.
Maken är 45.
Köpa sig en megafon tror jag visst.
Lovely
21 kommentarer:
Båda mina föräldrar hör lika bra som en mulvad ser. Det som är mest underhållande är när min mor svara på något hon tror sig hört. Borde skriva ner allt. Helt hysteriskt. :)
Hälsningar
Behåfabrikanten
Mullvad stavas det... Jösses. :)
Vore väl enklare att skicka iväg maken på hörseltest och sen införskaffa hörapparat till honom? Släpa runt på en megafon verkar ju lite otympligt....Må gott!
Nina, det har jag försökt med. Men se det går inte. Jag har också en make som hör illa, liksom halva hans släkt. Chansar på svaren, det kan vara kul att lyssna på men inte så kul om han chansar när han svarar mig. Dessutom blir han jävligt irriterad om han inte hör vad jag säger, irriterad på mig. Men hörapparat. Där går gränsen. Nej, säger han. Klart och tydligt.
Hahaha, men det finns ju så fina små hörapparater nuförtiden - dessutom kan ni marknadsföra dem till makarna att man kan ställa in när man sitter och tittar på TV, så att man bara hör tv-ljudet. Jätteskönt för den som hör dåligt - hopplöst att titta på TV med folk runt annars om man hör dåligt. Dock kanske lite småirriterande för den som finns runt omkring, men det kanske man kan ta om man får lite bättre uppmärksamhet däremellan :-).
min pappa svetsade i ett plåtskjul på jobbet (sprängarbeten) för ett gäng år sen och råkade pricka en tändhatt han inte visste låg där, blev en skaplig smäll. så han fick ta sig i kragen å fick hörsel aparat på ena örat. men tror ni han använder den? nja oftast ligger den på bänken å skäms så får man skrika likförbannat;) för man kan ju inte ha hörapparat när man bara blir 50...
Prova med att viska saker du vet han vill höra så som...ska vi sexa lite hör han inte det heller så tala om för han att han inte hör och att han måste gå iväg och kolla hörseln annars kommer han missa alla gånger du vill sexa...
Får inte det fart på han så vete 17!
måste först säja att jag bara älskar ditt sätt helt underbart!!Får mej ett gott flabb varje gång,pratar jag bloggar med vänner så säjer jag jämt ni MÅSTE läsa Mona hon är bäst!!Jag har exakt samma problem hemma...VA??jag blir absolut skogstokig på det skogstokig!!!men inte döv bara nån annanstans helt disträ. ha det bäst sluta aldrig skriva.
Han kan ju höra dåligt, eller så är det så enkelt att han tänker på något annat. Ni verkar ju ha en hel del att tänka på. Eller så tänker han på Sanna Nielsen ;))
Garanterar att han inte har några som helst fel på sin hörsel.
Han har något som kallas selektivt hörande.
Jag har två till mig närstående personer som lider av detta syndrom.
Min röst är klar och jag talar tydligt men fem gånger av tio när jag säger något viktigt så får jag ett frånvarande: Va?
Tror faktiskt att jag måste blogga om detta fenomen när jag tänker efter.
Jag säger också "va" skitofta och skäms jätteofta ver det, men vad ska man göra om man inte hör liksom?
Hoppas ni får fason på hörseln och
Ha en underbar Valborg !
Tazz&Kram
Har samma problem... Fick iaf iväg maken på hörseltest för några år sen där han fick besked om perfekt hörsel. Döm om min förvåning! Han har varit iväg på ett till bara för att jag varit "aningens" trött på att han inte hör.
Nu har jag kommit fram till lösningen - först göra honom uppmärksammad på att jag kommer att prata (peta på honom eller säga hans namn och vänta några sek). För det är så enkelt att han är inne i sin värld och helt uppslukad av den så länge man inte knackar på.
Med åren så har man lärt sig att använda det till nåt bra - exvis kan jag alltid hävda att jag berättat saker även om jag missat det. ;-)
Min make blir 50 i år. Säger va väldigt ofta. Fast aldrig om jag säger något som han mår bra av. Då hör han kristallklart. Selektivt hörande.
Jag vill också börja selektera, guu va skönt!
Han hör inte illa, Mona.
Han selekterar.
*high five, maken*
Juppalainen: Hej älskling. Jag har saknat dig. Allt bra?
Är tvungen att kommentera denna gång:-) Jag (30 i vår) kände att jag började höra dåligt i gymnasiet, fick remiss till öron och fick veta att jag hade "perfekt" hörsel. Ok, tänkte jag, då är jag väl bara lat då. Kämpade på som FAN genom hela gymnasiet, oftast hörde jag knappt vad lärarna sa, så det var ett sjukt slit, men gick ändå ut med 20,0. Sen samma sak genom 5,5 år på universitet, tyckte knappt jag hörde föreläsarna, hade grymt jobbiga praktiker, och fick läsa mycket mer litteratur än mina kursare för att kunna fylla mina mål och få högsta betyg på alla tentor och aldrig kugga. Nu, efter 7 år i mitt yrke (och två svängar sjukskrivning à 3 veckor var när jag helt enkelt kört slut på mig) kände jag att jag var helt slut när jag kom hem på kvällen efter att ha tagit anamneser på 10-15 patienter, hade svårt att orka fokusera på vad maken sa och när han och jag dessutom höll på att gå isär för att han ansåg att jag inte "lyssnar" på honom fick jag nog och krävde en ny hörselutredning. Det visade sig att jag har en skada på hörselnerven (auditiv perceptionsstörning) som inte visar sig i vanliga hörseltest. Jag hör som sagt alla frekvenser, och klarar av att urskilja frekvenser som egentligen bara barn kan höra, MEN, vid test av "tal i brus" (alltså höra vad som sägs när det är ljud omkring, vilket i stort sett alltid är fallet i vardagen) visar det sig att jag hör ungefär 40% av vad jag borde. Kändes både som en otrolig lättnad för mig, jag var inte ouppmärksam eller oartig, men samtidigt, vad FAN! Har levt mer än halva mitt liv som hörselskadad utan att sjukvården märkte det. Är sjukt glad att vi flyttade till Uppsala, är nämligen ENDA hörcentralen i Sverige som letar efter den här specifika hörselstörningen visade det sig, tur för mig!
Tyvärr finns det inte bra hörapparater i Sverige idag. Folk tror att om man får en hörapparat hör man lika bra som en "vanlig" person, men så är inte fallet. Det som händer är att ljudet blir något högre, eller i vissa andra fall (som min apparat) något klarare då störande ljud filtreras bort, men lika bra som en "vanlig" människa, no way! Dessutom är min hörapparat extremt klumpig, det är ett par hörlurar som är kopplade till något som ser ut som en iPhone i storlek, och sedan är det en annan "iPhone" som jag lägger på bordet mellan mig och patienten eller på mötesbordet. Smidigt i vardagen, nä, inte speciellt, men det är enda som finns för min problematik.
Summa: hörselnedsättning är ett dolt handikapp i Sverige, många av oss tror att vi helt enkelt är dum i huvudet eftersom de inte upptäcker vårt handikapp (eller som i mitt fall; du kan omöjligt höra dåligt, du har ju högsta betyg i allt). Hörselnedsättingar har så låg förståelse bland folk att det lätt kan knäcka ett i övrigt riktigt bra äktenskap (vi klarade oss, men det var fan så nära!) och hjälpmedlen som finns är helt ok, MEN INTE BRA!
Puh! orkade ngn läsa?;-)
Gillade Evas lösning ovan! :-D Jag är också en sån där disträ människa och min fru blir tokig när jag säger va, men vad gör man när man inte lyssnat/varit någon annan stans?
Intressant att läsa vad du Lena, Hudiskvall, skrivit!
Och jag håller med Cissi; mycket intressant läsning, tack för att du delade med dig!
Darling, It´s all good! ;-)
You´ve got mail.
De hör inte dåligt. De behöver bara mer betänketid på frågan du just ställde. Därav alla Va ?? =)
Skicka en kommentar