torsdag 31 mars 2011

Om fördomar

Sitter och tittar på Jobbjägaren på 5:an. Det går ut på att en coach ska få en arbetslös ut på arbetsmarknaden.

Dagens avsnitt handlar bl a om en kvinna som är 47 år och som varit arbetslös i 25 år.

Som arbetsgivare blir jag ambivalent. Varför ska jag anställa henne?  Vad är haken liksom. 25 år utan jobb är ju helt rubbat.

Som människa har jag lust att ringa och erbjuda henne jobb på en gång.

Min drömjobb är att arbeta med/för hemlösa. Men ni fattar att jag inte skulle kunna göra det va? För hela mitt hus skulle bestå av hemlösa stockholmare.

900 kr senare



Nu stod jag rätt.

Men det tog för lång tid att lasta. Tyckte dom.

Pissråttor

Och nu blir det reklam

Jag gör inte reklam särskilt ofta här i bloggen men nu måste jag.

Som ni vet så har jag ju en kompis som heter Tina. Eller ja, mer känd som Blondie efter Indienresan. Hon och systern Anna äger en butik som heter Syster Lycklig på Tegnérgatan i Stockholm. Jättenära Sveavägen. Plättlätt att ta sig dit kommunalt. Ni som är inredningsintresserade har möjligen noterat att produkter från deras affär ständigt figurerar i alla inredningstidningar.

De här två tjejerna sliter som babianer i butiken. Den är jätteliten i två våningar, men Jesus Christ så mycket roliga grejer de har. Och inte är dom dyra heller. Och så har dom kläder till bra priser. Det är en sån där affär som man inte går ut ifrån utan att ha handlat, eftersom de har en miljon småprylar. Världsviktiga måste-ha-grejer.

Jag älskar dom här tjejerna. I synnerhet Blondie. Hon är en mycket nära vän och det känns extra kul att jag var kund hos dem långt innan jag började umgås privat med dem.

Nu till saken. Det finns hundratals bloggare som jämt och ständigt kontaktar Syster Lycklig för att tigga grejer att lotta ut på bloggarna, eller om annat samarbete. De säger konsekvent nej. Till alla.

Utom till mig. Hehe.

För jag kom på en genial idé. Eftersom butiken VERKLIGEN är otroligt rolig att besöka och jag vill att hela Sverige ska handla hos dom, så gör vi så här:

Under hela april månad så får ni 20% på allt i butiken om ni uppger "MonasUniversum" när ni ska handla. Antingen i webb-butiken eller om ni kommer dit fysiskt. Just det, inte några fjösiga 10%, utan de är generösa and youré gonna love it!

Och helt seriöst, ni som kan: åk dit. Säger bara lycka till om ni klarar av att gå ut därifrån utan att ha handlat nåt. För det är helt jävla omöjligt. Webb-sidan är som alla andra internetsidor, men butiken bara måste ses.

Som en godispåse.

Tegnérgatan 12.

Om inte annat så kan nu ju stirra på Blondie. Och påminna henne om det där med att hala upp VISA-kortet när hon skulle fylla i visumnumret. Gör hemskt gärna det.

Eller så kan ni ju snacka lite engelska med henne.

onsdag 30 mars 2011

Så mycket not sex blev det

Asså, jag hade tänkt inleda med lite jordgubbar doppade i choklad. Osså lite champagne på det.

Maken står i duschen och jag plockar fram allt. Tänker att jag ska öppna champagnen, men nåt får mig att vänta med det.

Maken kommer ned, ser inte ens vad som är på g, hämtar sin iPad och säger:

"Öh, jag går och lägger mig. Är helt slut."

Jaaahapp

Me and my Estrellapåse får ha umgänge i stället.

Som om jag hade orkat, men det lät ju bra i alla fall.

Apropå att kosta

Tänkte att vi; maken, jag och talibanen, ska flyga ned till vår kompis SÄPO-chefen i Skåne under påsken. Torsdag-söndag. Ni vet, han som är så jävla tråkig och aldrig berättar detaljer om mord, terrorister, tuffa motorcykelsnubbar och annat mucho smaskigt som händer dagligdags i hans värld. Han ska förresten till Liberia och polisa sig lite ett halvår, så vi måste dit fort som fan, innan han drar.

Uj, nu kom jag av mig. Kollade lite flygpriser.

6270 kr. Sextusentvåshundrasjuttiokronor!

Sen när ligger Skåne utomlands?

När det kostar att vara envis

Hela den här veckan är jag stationerad på Östermalm. Mellan två av våra butiker. Den ena ska tömmas, den andra ska renoveras = plenty av skit som ska till tippen.

Så jag har min bil parkerad där hela dagarna eftersom vi åker lastbil. På Östermalm kostar det stålars att parkera. Men det är ännu dyrare att låta bli eftersom varje gata har två egna parkeringsvakter. Dom är för jävliga på att böta.

Härom dagen fick jag en p-bot för att jag förvisso stod på rätt plats, men jag hade inte ställt bilen i sidled. Halva gatan var till för vanlig parkering där man ställer sig snett på rad, ni fattar,  men på lastzonen måste man ställa sig längs med trottoaren so to speak. Jag är 40+ och har nu fått lära mig att de tre strecken längst ned på denna skylt, betyder just att man måste stå längs meeeed. 
I alla fall. Jag var skittrevlig mot parkeringsvakten, hon förstod att jag var tvungen att stå där, men sorry, det var mitt problem att jag inte kunde läsa skyltjäveln rätt och ställt mig snedställt (som alla andra) i stället för längs med. Kärring. (Innan nån hetsar upp sig av ordvalet, tänk två gånger.)

Nästa dag hittar jag en parkeringsplats, vilket är synnerligen svårt just på Östermalm, så jag var överlycklig. Skuttar iväg till parkeringsautomaten och sticker in mitt kreditkort. Får upp en text som säger att jag ska trycka in kortet längre in.

Det går inte, det är intryckt så långt det går, så jag drar ut kortet och testar igen. Samma svar. För säkerhets skull så provar jag ett gäng gånger till. Mest för att det är 100 miljarder meter till nästa automat. Till slut fick jag ge mig och gå dit. Poff poff, färdigt.

På kvällen går maken igenom alla räkningar. Jag går och lägger mig. Har nästan somnat när han kommer upp. Han håller i ett papper och skrattar. "Men kärlek, gick det bra för dig med parkeringen idag?"

Hmm, jag kanske provade fler gånger än jag trodde. Och bortsett från summan ovan, så betalade jag 110 pickadoller i den andra automaten. Jag är störd. Sen har vi de finfina fakturorna från låssmeden och glasmästaren, som  gick på 15.000 kr. Verkar vara kul att vara egen företagare.

Och för säkerhets skull så ringde vi in Securitas med ett tillfälligt bärbart larm. Orkar inte ens tänka på vad det kostar. (Hantverkarna råkade klippa av larmkabeln härom dagen, därav olarmat inatt.) Kriminalteknikerna som var där i morse sa att inbrottstjuvarna mest troligt kommer tillbaka. De snodde nämligen en vinkelslip. Som är väry bra att ha när man ska få upp kassaskåp. Men av nån anledning så hann de inte försöka med våra båda skåp, de måste ha blivit avbrutna. Och på polisens inrådan så har vi öppnat dem. Det finns liksom inte ett skit att sno i hela butiken, men bring it on puckon.

Så jag går och lägger mig med en telefon på huvudkudden i natt. För det lär bli jag som får åka in. Kom precis på nu när just den butiken blev rånad för nåt år sen, och the most snyggaste jävla polis ever klev in genom dörren. Ska nog sminka mig innan jag somnar tror jag visst.

Fast först ska jag och maken ägna oss åt det här. På en alldeles vanlig onsdag.
..och skjuts in i micron..

Ingen dag är den andre lik



Och så tar vi ett litet butiksinbrott på det.

Kära tjuvar, varför borra upp en dörr till en butik, som är under totalrenovering? Eller sparka sönder glasdörren i butiksentrén?

Jävla amatörer.

Och hur ser er månad ut?

58 549 kr i räkningar denna månad. Privata alltså.

Jobba sig lite mera.

Sweet

tisdag 29 mars 2011

Åh herregud så jävla uppdaterad jag är

Jag ska göra en grej och måste köpa en massa svenska "pop"-låtar från 60-70-talet. Typ schlagers. Trallvänligt som attan.

Och eftersom jag självklart har järnkoll så ramlar jag in på iTunes och ska shoppa loss.

Ehh. Nä, det skulle jag tydligen inte. För det finns ingen sån musik.

Så kan ni som är så äckligt unga och insatta, vara så vänliga och tala om hur kärringen ska bära sig åt för att få tag i sån musik OCH få in den i iPod:en.

Hoppsan, hoppsan



Maken och jag kör lastbil. Eller,  han kör och jag kollar in butiker. Plötsligt tvärnitar han och gastar om höjden.

Tunneln klarar 3 meter. Lastbilen är 3,05.

Gissa om jag är glad över att jag totalvägrade att köra trots tjat. För jag hade dragit rätt in i tunneln.

Sen hade jag klivit ur och gått därifrån.

måndag 28 mars 2011

Så mycket smink finns nog inte

Idag har jag varit i en av våra butiker som vi renoverar. Vi har fackfolk för det men just rivning och bortforsling av all gammal inredning är sånt som jämt faller på min lott. Skillnanden den här gången är dock att chefen är med. För jag vägrar köra lastbil med manuell växellåda.

Ikväll ska jag på nåt evenmang med Tara-Christina. Det är en skönhetssajt som ska lansera en skönhetstidning. Så bra att jag kommer ihåg vad den heter också..Jag jobbar in i det sista och tänker att jag bara ska hem och ta en snabbdusch, på med trasorna och sen hasta i väg och plocka upp Christina på vägen.

Hur som. På vägen hem så råkar jag åka förbi SysterLycklig (Tinas och hennes systers butik ni vet). Där står Tina och en annan kompis. Båda två tittar på mig och först efter att jag sagt att jag mår skit, så kryper det fram:
"Ja, du ser helt utmärglad ut." Tina tycker att jag ska pigga upp tillvaron lite och trycker på mig en jacka.
Den gör sig inte särskilt fin på bild, men den är rosa och har massa roliga detaljer.

Väl hemma så gör jag en djupdykning i sminkväskan och försöker få till ett respektabelt fejs. Drar på mig fina färger, piffar till det med en jävligt snygg sjal och sätter på mig min nya jacka.

"Vafan har du på dig, det är ju kärringvolanger på den där!"

-------

Jag är en utmärglad 40+-kärring, väldigt snäll, ganska rolig, lite håriga ben, shysssta lökar, gnällig som fan om du är en stökigt typ, kan laga god mat, som söker ett nytt hem. Svar till "hurmantarlivetavsinfru".

Kameleont



Utan att överdriva så vågar jag påstå att ingen arbetsdag är den andre lik såsom egen företagare.

Och vissa arbetsuppgifter är mindre roliga än andra så då får man göra livet lite färggladare på egen hand.  Fast det hjälpte föga med somriga färger när man skulle försöka snacka bort en 900-krs p-bot, som maken orsakade. Fifan för griniga P-lisor.

Och ser ni en rosa gris på Östermalmstorg denna vecka, så kan ni ju komma fram och morsa.

Öhh, don't get it

Jag noterar att man hamnar på min blogg när man har gjort följande sökning;

badrumsskåp bauhaus barkaby
bajsa tidigt 
blåbärssoppa

"bajsa tidigt"

??

Måndag hela veckan

Jag har fått värsta herpesblåsorna under näsan. Och ska på nån premiärhistoria ikväll. Grattis

Mina fina fina innekrukor, som jag ställde ut på altanen härom dagen har med all sannolikhet spruckit..

...eftersom snöhelvetesjävelet är tillbaka och det är plenty minus ute.

Pratade vi inte vår nyss?

söndag 27 mars 2011

I´m so listig, RUT-alainen

Ser till att maken är på gott humör och får honom till slut att putsa fönster med sin Kärcher-maskin. Som funkade skitbra första året, men som han fuskade med förra året. Jag muttrar " mellan fönstren också fattar du väl". Han stönar men fortsätter.
Problemet var bara att det såg för jävligt ut. Efter varje fönster han putsade

så fick jag gå efter och putsa på traditionellt sätt. Never the less så såg det inte bra ut.

Efter 5 fönster lackade maken ur totalt. "Nu ringer vi efter nån jävel som kan göra det här, maskinen är ju fan värdelös och vi har inte tid med det här skiten!"

Jiiihaaaooo, jag ska få en fönsterputsare, jag ska få en fönsterputsare!

Eh. Var hittar jag en bra?

Me and my växter



Det ser väl alla att det är en installation.

Vavava?!

lördag 26 mars 2011

Män som lägger sig i

Okay. Min mixer brann härom dagen. Säger till maken att vi ska åka till affären och köpa en ny. Det finns många bra, men jag har bestämt mig för den här raringen från Kitchen Aid:
Av någon anledning så skulle maken lägga sig i. "Varför just den?" "Du ska bara ha den för att den är dyrast." "Vad är skillnaden?" "Varför går det inte lika bra med den här för 400 kr...måste den kosta 3500 kr?"

Det här undrar han som gick och köpte en värsting-tv utan att ens meddela hustrun. Och så fort jag ska köpa nåt så ska det förhandlas in absurdum. Han älskar att ifrågasätta och tjafsa.

Men jag hade bestämt mig. Jag gillar grejer av kvalitet och eftersom jag använder den ofta så har jag ingen lust att köpa en ny om ett par år. Maken fortsätter att muttra hela vägen in i butiken. Till slut bestämmer jag mig för att vara en snäll fru: jag låter honom välja färg. Kände att jag kunde offra mitt cremefärgade önskemål,  eftersom den ändå ska stå i skåpet så var det inte så viktigt.

Tills vi kommer hem. Då börjar nästa batalj. Maken tyckte att eftersom den var så hiskeligt dyr så måste den ju så klart stå framme. "Och den är ju snygg."

Ehh, tror inte det va. Jag är allergisk mot maskinparker som står framme. Mitt hatobjekt nummer 1 är brödrostar. Jag undviker att köpa rostbröd eftersom maken tycker att vår brödrost, inköpt strax efter andra världskriget, så klart måste stå på bänken. Allways.

Kan inte män bara låta fruar få göra som de vill. Och ge fan i att ha några åsikter. I alla fall inte när det kommer till köksregionen, dit han ändå inte hittar i normala fall.

Happy wife, happy life liksom.

När ingen kvinnlig list infinner sig

Klockan är 09.20 och jag måste få upp maken ur sängen. Och få honom att inse att putsa fönster är troligtvis det mest roliga man kan göra en vårfin lördag i mars.

Ähhum, mission pretty impåssible. Ge mig lite idéer please.

Märkliga män, eller så är det bara mitt måndagsexemplar


Maken har under ett par dagar påtalat att hans bitsocker är slut. Inget konstigt med det om det inte vore för två saker;

1) om sockerkartongen är slut,  why not slänga den?

Gör därför ett passivt test. Noterar den tomma kartongen utan att slänga den. Köper hem nytt socker, ställer den intill kaffemaskinen på bänken.

Mycket riktigt.

2) Maken ställer in den intill den tomma kartongen.

Jamen varför göra sig av med nåt man kan spara liksom.

Morr

fredag 25 mars 2011

En dag med salmonella, DHL och betongslipar

Jag har bestämt mig för att jag inte är sjuk så dagen inleds på kontoret. Det är fullständig kaos där. Jag har inte tittat på jobbmailen på två veckor och hann inte med särskilt många innan det var dags att dra. Iväg med maken och köpa en miljard lysrörsarmaturer till en butik som vi håller på att renovera. Dit och dumpa allt.

Mitt i allt ringer akutläkaren från sjukhuset och talar om att jag har salmonella och måste äta penicillin, trots att det är högst ovanligt då salmonella läker ut av sig självt. Jag är stressad och ifrågasätter inte.

En av våra största kunder har bytt lokal och jag och maken var där igår kväll på en liten invigning. Till vår förskräckelse så ser vi inte en enda produkt från oss. Vi frågar lite diskret och får till svar att inget har kommit. Jag får ett dampanfall. Vi har nyligen gått över till Schenker, men av någon anledning så skickades dessa varor med hat-DHL. Maken har för övrigt varit svinsur på mig för att jag har bytt. Johejdu vad han höll käften nu.

Så idag ringer jag dem. "Öhh, det blev en retur i går på dom..ehh, kan vi ringa när vi kontrollerat varför?"

En dryg timme går. Jag ringer tillbaka. "Oh, varorna är på väg." Jag ringer butiken ett par timmar senare, inga varor, ringer DHL; "de har gått i retur igen." Nu är jag så inihelskotta förbannad så det pyser rök ur öronen. Samtidigt är jag på väg ut till Nacka, dit maken skickar mig för att jag ska hyra en betongslip över helgen. Hantverkarna i butiken ska slipa golvet.

Och på vägen dit ringer jag alltså DHL. Och kräver att få prata med en chef. Jag får ett löfte om att denne ska ringa mig inom kort. Jag står på mig, och vill vänta, men får till slut höra att chefen är "på damrummet". Jag lägger på och avvaktar. Jag tycker att 20 minuter räcker till att göra både det ena och det andra så jag ringer tillbaka. Nu är jag så skitarg att jag har svårt att andas. Samtidigt irrar jag omkring i Nacka och missar att svänga både höger och vänster, runt i en rondell 4 varv under tiden som jag har en mer än lovligt hög röst när jag ringer dem igen. Och meddelar att jag ska ha varorna till kunden inom en timme, en expressutkörning, och nej, jag ska inte betala ett skit för det. Butiken öppnar nyöppnar idag och det är katastrof för oss.

Till slut får jag prata med en chef. Jag talar om att jag är flyjävlaförbannad. Mannen är kolugn. Lät till och med sjukt trevlig. Så jag kommer av mig. Och han förklarar att just på den här gatan i city, Norrlandsgatan, så har speditionsföretag stora problem: Stockholms stad har sedan två månader tillbaka bestämt sig för att lappa allt som går att lappa i Stockholm city. Att det just utanför den butiken är sjukt svårt att parkera. Jag försöker förklara, på ett tydligt sätt, att det varken är mitt eller kundens problem. Att DHL, och alla andra, får ta upp saken med Stockholms trafikenhet. Det slutar med att kunden får sina varor expressutkörda.

Jag klampar in i betongslipmaskinsuthyrningsaffären (oj vilket kort ord) och säger: "eh, hej, nån har ringt och reserverat en slipmaskin". 

"Javisst", säger en av killarna. Jag skriver på alla papper under tiden som jag får hjälp med att lyfta in allt i bilen. Tillbaka genom fredagsköerna till butiken i city. Dumpa allt och drar iväg hemåt. Mot apoteket.

En kvart senare ringer maken och säger att hantverkarna undrar var maskinen är. Jag hänvisar till butikschefen, som lyfte in den i butiken. Det visar sig att KLÅPARNA på uthyrningsföretaget endast givit mig en särskild dammsugare, som jag i och för sig skulle ha. Och en stor slipskiva. Det glömde själva slipmaskinen. Och de stängde 16.00. Inte så svårt att gissa att maken fick utbrottet from hell. Vi ska ha hantverkare hela helgen i butiken för att just fixa golvet. Maken får tag i ägaren, som talar om att de minsann inte kan lösa problemet förrän på måndag. Bra kundservice Hyrpoolen i Nacka! Fuck you.

Jag sladdar in på apoteket, hämtar medicinen och åker hem. Vid trafikljuset läser jag på bipacksedeln:

används vid lunginflammation orsakad av vissa ovanliga bakterier, vid kikhosta och difteri samt vid infektioner i underlivet orsakade av Chlamydia-bakterien.

Jag undrar helt seriöst om de har lämnat ut fel medicin. Eller om doktorn glömde berätta nåt. Eller rättare sagt, om maken glömt nåt. Sannapanna kanske..Hur som så antar jag att det är rätt medicin.

Sen läser jag om biverkningar;

Vanliga (fler än 1 person av 100 drabbas): Magknip, illamående, diarré och hudutslag.

Så bra, ännu mer diarré. Det har man ju inte alls någon erfarenhet av.

Väry good start på helgen. Jag är fortfarande förbannad på DHL.

Hur jag undviker att smitta andra? God handhygien, ge fan i andra toaletter en min egen här hemma och inte hålla på med mat åt andra.

Under avdelningen väry important, or not

Eftersom vår mixer brann, japp, den brann, härom dagen så måste jag i helgen ut och köpa en ny. Jag ska ha en Kitchen Aid Blender, men det tycks vara helt omöjligt att få tag på den i en fysisk butik. De finns att beställa på diverse nätsajter men jag vill klääämma på den först.

Var, var var i Stockholm kan jag gå?

Det ska ju bli intressant

I helgen ska jag få maken att tvätta våra fönster.

Hej och hå vad jag kommer vara en skild kvinna på söndag.

En annan sak jag stör mig på

I föregående inlägg skrev jag att jag ser ut som ett mongo när jag letar efter min bil. Ett par av er tog genast illa upp. Självklart, hur kunde jag tro nåt annat. Först fattade jag inte varför eftersom ordet uppenbarligen har en annan innebörd för mig än för dem. Så jag ändrade till miffo. Som säkert kommer störa om inte dem, så andra.

Men se, det ger jag fan i. För den av er som t ex aldrig använder ordet idiot/idiotiskt/idioti är inte född än. På skoj slog jag upp ordet.

dumhuvud, dumbom, stolle, dåre, tok, fån, fåne, fåntratt, byfåne, bydåre, nöt, tosing, galning, galenpanna, knasboll, tjockskalle , knäppskalle, klantskalle, tönt, nörd; (åld.) svårt förståndshandikappad person, sinnesslö, imbecill, svagsint, kretin

Och det är ju jävligt märkligt att man kan skriva/säga idiot i tid och otid utan att någon gör en koppling till "svårt förståndshandikappad". Nä just det, ingen gör det för att sammankopplingen är förlegad.

Och tänk efter. Hur många andra ord använder du i vardagen, som kan misstolkas av nån lättsårad själ?

I rest my case.

För övrigt så satt behå:arna som smäck. Snacka om fullträff.

Saker jag stör mig på

1) att man fortfarande serverar nötter på flyg. Vad händer med de passagerare som är superallergiska och inte ens kan vara i samma rum som nötter..?

2) att jag fortfarande ser mig som fet och har svårt att sätta på mig "tajta" kläder

3) att maken idisslar när han äter. Herregud som jag stör mig på det

4) att jag lovar att bli en bättre fru, men glömmer bort det nästa minut

5) att jag lovar att skilja mig men glömmer bort det nästa minut

6) att jag varje vår får trädgårdsångest, gasar iväg till Plantagen, köper frön, lökar och blommor för tusentals kronor, men lik förbannat så får jag inte skiten att blomma. Jag hatar trädgårdsarbete och är noll intresserad, men grannarnas trädgårdar stressar ihjäl mig. Och jävla, jälva maken som sa "det är lugnt, JAG fixar trädgården" när jag protesterade om storleken på tomten då vi tittade på huset.

7) att jag väldigt sällan har koll på var jag ställer bilen på stora parkeringsplatser. Ytterst störande eftersom jag ser ut som ett miffo när jag går med armen i luften och trycker på nyckellåset för att se mina billampor blinka.

8) att jag ofta säger hej till alla möjliga kändisar som bor här i finhooden, utan att tänka mig för eftersom jag oftast är så stressad och disträ. Så de undrar vad det är för jävla idiot som jämt morsar. Ameh, det känns ju som om jag känner dom ju, de bor ju liksom i min verklighet hood.

9) att jag älskar min blogg, men skulle älska den ännu mer om jag kunde tjäna lite stålars på den. Så kan jag säga upp mig från bajschefen och skriva på heltid. Och bli miljonär. Och resa. Och totalrenovera huset. Jag har för övrigt kommit på att jag skulle passa jättebra som stenrik Bromma-wife.

Alltså j ä t t e b r a

10) att om jag får välja mellan att sexa med maken en helnatt varje vecka, eller städerskor i huset varje fredag, så är valet pretty easy. No blame on the make men ett Ajaxdoftande hus ger mig orgasm.

torsdag 24 mars 2011

Oj vad det är roligt med en blogg!


Kom hem och hittade dessa två ursnygga behå:ar i brevlådan. Och en jättefin nyckelring (som jag råkade glömma i bilen).
TACK snälla Annamaria på Abecita. Me like. Och jag gissar att du läste om mitt behå-äventyr på Åhléns..

När man inte fattar



Sladdar panikartat in på en Shell-mack, eftersom att jag är 1 dl ifrån soppatorsk.

Jag är en Statoilböna, varför jag blir helt vansinnig när jag inte ser "mina knappar" och inte fattar hur jag ska få bensin i slangen. Tonåringen kissar på sig av skratt när jag blir så förbannad att jag drar därifrån.

.... till en Statoilmack.

Om sponsrade tv-program

Vi som tittar på lokala nyheter på tv4 i Stockholm kan varje dag få höra en speakerröst som meddelar att "programmet sponsras av Medicare- psykiatriska utredningar".

Är det bara jag som...undrar..reagerar...?

onsdag 23 mars 2011

En alldeles sann Stockholmshistoria

Föreställ dig att du ska gå till finsalongen på Östermalm för din sedvanliga klippning.

Frisören börjar med att tvätta ditt hår och när hon börjar kamma ut det så utbrister hon: "men du har ju LÖSS!" Så att alla på salongen hör.

Föreställ dig sen att du blir tvingad att lämna salongen med blött hår, i minusgrader, eftersom frisören givetvis vägrar att klippa ditt hår.

Man kan väl lätt säga att det är årets mest pinsamma historia.

Och herregud villken tur att min frisör ligger i Vasastan.

När man tror sig veta att man är i form

..då upptäcker man att det är dags att shävja some legs. Så att inte maken hittar några andra snyggare legs liksom. Hos Sannapanna t ex.

Vadå vita ben? Dom är skitbruna ser du väl!
Sen upptäcker man att solen tittat fram. Så gott det går genom as-skitiga fönster. Time to be a housewife igen tror jag visst.

Krukor från Miljögårdens outletbutik i Trelleborg, kosta gratis, eller ja, 40 kr st, växtarrangemang gjort av begåvad kompis som vet att jag älskar blingbling. Lampa från GeKå´s i Ullared. Jajamensan. In every window.
Kommer på att jag i helgen ska stänga en butik, som vi har sålt, och flytta hela rasket till en annan butik. Som vi samtidigt ska renovera. Efter år av att vara företagets flyttgubbe/budkärring/städ-Olga, så bestämmer jag mig för att investera i ett par riktiga arbetsbrallor. Och varför ha tråkiga blå när man kan få knallrosa. Lyckas hitta det enda företaget i Sverige, som säljer såna, och får värsta kundservicen i form av leverans till kontoret i morgon.
Tack för det Protecty!
När jag ändå äntligen mår kalasfint så passar jag på att plantera om lite växter. Jag kan tänka mig hemmafrulivet ett tag faktiskt.
Stor kruka 70 kr från Miljögårdens outletbutik i Trelleborg. Väry cheap.
Men när jag är klar med den första så konstaterar jag att jordpåsen är tom. Snöpligt avslut.

Tittar ut genom altandörren och undrar hur i h-e jag ska få bort den här snöhögen. Som är bra mycket större irl. Solen tittar inte fram här förrän framåt 13-tiden på dagarna, varför snön kommer vara borta sisådär i mitten av juni.
Nu är det dags att trycka i sig lite lunch. Har ätit flytande föda i en vecka och är less. Tar fram lite av mammas mucho goda raggmunk, värmer och sätter mig andaktsfullt i soffan och börjar äta.

Får i mig en dryg halv bit innan magen bestämmer sig för att explodera. And I mean e x p l o d e r a.
Hinner precis sätta röven här innan det var för sent. Måste tillstå att jag är något trött på just den här typen av stolar. I alla fall utan vadderade sittringar. Hmm, kanske en ny affärsidé.  Kan jag please få mitt liv tillbaka.

Tillbaka på ruta 1. Te med honung. Och soffan. Sova sig lite middag.

Sen börjar vi om. För jag ÄR frisk. Jag har bestämt mig för det.

När man inte är den fisiga typen

...och ändå tycker att det är århundradets händelse att man kan släppa en prutt utan att bajsa på sig.

Det är först då man inser hur magsjuk man har varit.

I can see the light.

tisdag 22 mars 2011

När man tänkte skriva ett kärleksinlägg

Som alla vet så driver jag och maken företag tillsammans. Då är det svårt att vara frånvarande.

Jag har mycket hög arbetsmoral och jobbar alltid. Men ibland säger kroppen stopp, och då lyssnar jag.

Maken är en otålig själ som sällan har förståelse för humanitära saker. Bortsett från när han själv är sjuk förstås. Då är det ju dödsbädden som gäller, men lyckligtvis händer det sällan och jag har lärt mig att leva med det.

Jag har varit borta 10 dagar från jobbet pga av indienresan. Kommer hem och jobbar en dag, innan rövalainen sätter igång. Svinsjuk. Maken jättesnäll. Klappar på kinden och säger att han tycker synd om mig.

Imorse låg jag utmattad på soffan och sov när jag kände att han lade en filt över mig. Jag låg och funderade lite och tänkte att, "Sweet Lord så snäll han är, han som aaaldrig har förståelse för max en sjukdag. Jag tror minsanna att jag kommer vara gift med honom resten av livet i alla fall".

Well, jag gav honom lillfingret nån timme senare med att fråga: "vad vill du att jag ska göra idag?" För idag känner jag mig kalaspigg (så länge jag är i närheten av en toalett) och kan ju jobba hemifrån.  Just nu håller vi dessutom på med en del akuta grejer som inte går att flytta på.

Det var som att trycka på en knapp. En miljard saker poppade upp och under tiden han pratar så ångar han upp sin egen stress så pass att jag ett tag tror att han ska få en hjärtinfarkt. Jag manar honom till lugn och säger att jag ska fixa en hel del av det han stressar upp sig om.

Men när han väl har satt igång så är det svårt att få stopp på honom så det slutar givetvis med att jag lackar ur och får en hjärnblödning. I synnerhet när idioten kläcker ur sig att om det inte vore för att jag var sjuk så skulle han inte ha det så här. Det är alltså mitt fel. Det slutar med att han drar i väg ett sms med. "..jag orkar inte med ditt psychohumör bla bla bla..." (Här skrattar samtliga personer som känner honom, ihjäl sig.)

Well, det krävs ju ingen raketforskning för att fatta att jag blev fullkomligt jävla galen.

Så han kan hoppa och skita med sina företag.

Och skaffa sig en ny fru.

Jävla idiot.

Skinnflådd

Man kan säga att babianröv fått en ny innebörd.

måndag 21 mars 2011

Apropå skit-tider

På sms idag;

Detta är billigt! Hel bal toa- eller hushållspapper 39,95 kr st vid köp för minst 200 kr. Max 2 st/kund. Välkommen till CityGross!

Lite skumt att man får detta erbjudande just precis nu. Är det möjligen så att jag har läsare som jobbar på CG´s marknadsavdelning?

Skickar dit maken i morgon. Han får gå ut och in i butiken 8 gånger typ. Då har vi nog täckt veckans behov.

....för gissa om jag fortfarande är sjuk...

När man är arbetsplatsbefriad pga smittorisk

...så kan man ju alltid roa sig med att undra hur man kunde vara så korkad och ställa två ljuskandelabrar i ett söderfönster.


...eller konstatera att maken tror att jag ligger på dödsbädden. Eftersom han hängt upp två billiga "tack-för-att-du-fortsätter-prenumerera"-handdukar från det djuplodade herrmagasinet Café, och tror att de ska hänga kvar där.


Over my dead body.

söndag 20 mars 2011

Ameh!



Hon förföljer mig.

Hemma från akuten. De fyllde mig med vätskeersättning och äcklig sockrig saft. Om det är nåt annat än mest trolig salmonella så får jag svar om två dagar.

....och så lite dropp på det



Man kan säga att jag är något uttorkad.

Det här är skittråkigt. Ligger ensam på ett rum. Är hellre ute i akutmottagningen där det är lite action.

Vet ni vad det här är?



Är inte så säker på att ni vill veta.

Kolla sig lite avföring. Lattjolajban.

När man ger upp


fredag 18 mars 2011

Maken och hans blondiner, Sanna the följetong

Vi diskuterar.

"Jamen jo, jag tycker hon är snygg. Kolla hennes blogg, http://www.blogg.aftonbla...bla/ blabla..."

"Du skojar, läser du hennes blogg också?!"

Maken fnissar på det där helvete-handen-i-kakburken-sättet och säger:

"Asså, nä, det var bara för att nån på bloggen skrev nåt om den.."

"Vafan ÄR det med dig egentligen? Jessica Andersson är ju mycket snyggare!"

"Tycker du? Nä, jag tycker hon ser lite opersonlig ut. Ingen utstrålning. Men hon, den där tjejen som Rybak dansade med, HON ser bra ut."

"Vadå, den där Malin?"

"Ja."

"Öh, vad hände med alla BRUNETTER?" (Hustru jättemörk as we all know.)

"Ahh, du menar typ Catherine Zeta Jones?" (Hustruns liftetime frikort när hustrun konverterar till flata.)

Hustrun funderar en stund. Och kommer på, efter 15 års samvaro, att makens två mest seriösa förhållanden innan hustrun innehöll två blondiner. What went wrong liksom.

Nu till er därute. Kan ni vara så snälla och fråga era respektive NU vem/vilka deras frikort är och återkomma om det här tack. Maken påstår nämligen att om de svarar att de inte har några, så ljuger dom.

..och jag har ingen lust att vara ensam bland alla hans jävla blonda brudar.

Hehe, ibland är era kommentarer bra mycket roligare än mina inlägg!

Om Sanna Nielsen och makens nominering i Mix Megapol

Sanna Nielsen
Hustrun nominerad
Hustru vinna och åka bort
Make ensam
Sanna Nielsen

Jag ska ingenstans

När Gud straffar

För er som är GBP-insatta:

Snacka om årets dumping. Socker i juicen, socker i äppelpajen, fett i hamburgaren.

40 minuter med svår hjärtklappning, skakningar och värsta svettangreppet. Trodde på allvar att jag fått en hjärtinfarkt.

Måste hitta en annan väg.

När man är desperat



Den här lilla tvådagars-sejouren på toaletten kostade mig 2,5 kilo. Väger nu 68 kilo till mina 172 cm.

Så för första gången EVER så köper jag onyttig mat i ett enda syfte: att gå upp.

För en som har bantat i hela sitt liv så kan jag tala om att känslan är väldigt absurd.


När man får ställa sig i skamvrån

Samtal med tonåringen:

Jag: "Nån har nominerat mig till Mix Megapols tjejplan! Fatta vad gulligt." (Utgår ju från att det är nån av er som läser här.)

Tonåringen: "Jag vet, det är maken."

Jag: "Öh, va?!"

Tonåringen: "Jag vet, jag blev skitförvånad. Han visade mig och han skrev jättegulligt om dig."

Ujuj, jag tror visst att jag får sätta på mig knäskydden i helgen. Herregud, när man tror att man känner någon efter 15 år liksom. Hur man älskar sin man lite mer än vanligt.

Så nu vill jag åka. Jättemycket. Här kan man nominera flera gånger. Please do. Så ska jag blogga för er. Ett problem bara: det är nån sorts träning inblandad. Typ jättemycket konstiga saker.F-n, jag kan ju inte ens stava till motionera. I will die.

Uppdaterat: Jag tog bort länken. Kom på att det är orättvist mot alla de andra som blir/vill bli nominerade. Jag har en jättestor blogg. Det har inte alla.

Nämen hoppsan

Hej, Gry Forssell här!

Någon har nominerat dig till Mix Megapols Tjejplan 2011 där jag tar med mig ett härligt gäng tjejer till solen på Fuerteventura.
Lyssna nu på Mix Megapol för din chans att vinna en plats på Tjejplanet, den 14:e mars börjar vi fylla planet - LYSSNA SÅ ÖKAR DU DIN CHANS ATT VINNA.
Kram Gry

Inte för att jag kommer bli utvald, och det lär ju knappast vara maken som har nominerat mig, så tack kära du som gjorde det.

Godegudihimlengörsåjagfårföljamedneedsomevacation
...och tänk vad jag skulle kunna blogga..

torsdag 17 mars 2011

När man får skylla sig själv på en torsdag

Jag har en del tics för mig. Och så är jag envis som en åsna. Den kombon är inte alltid frisk.

Jag har ätit två knäckebröd och ett ägg sen i tisdags eftermiddag. Det senaste knäckebrödet i morse. Jag ska äta 6 gånger om dagen (det ska alla, inte bara vi GBP-opererade..) så man kan säga att jag är ANINGENS hungrig.

Och eftersom morgonens torra knäckemacka fick stanna kvar i magen, så bestämde jag mig för att äta en till lunch. Dock tänkte jag vara lite wild´n crazy så lade jag på två stycken salamiskivor.

Det var ju en osedvanligt korkad idé kan jag säga.

Så tio minuter senare måste jag på toa. Greppar tag i telefonen. För i den kan man spela patiens.

Och här kommer mina tics och min envishet in. Jag bestämde mig för att jag inte fick lämna toan förrän jag fått ut patiensen.

1 timme och 4 minuter senare gick den ut.

Som om jag inte hade nog med ingraverade toasitsar i röven.

Maken och hans crush on Sanna Nielsen

Men du maken. Du skojar va?

Eftersom jag är allt annat än blond så har man ju tagit för givet att smaken ligger på brudar i min ringhörna så att säga. Hejochjävlahå, så fel man hade.

Sanna Nielsen, Melodifestivalen 2011

Brigitte Nielsen
(De verkar ha lite mer än efternamnet gemensamt..blondski...boppeliopp..)

Öh, vilken jävla tur att det inte var Kim Kardashian.

 eller
Jill Johnson

DÅ hade man ju blivit riktig orolig. Så baby, eftersom jag är en sån fantastisk fru, så får du 100 frikort på Sanna. No problems.

Ehh förresten. Kom på en sak. Är det inte alltid så att om man tittar på någon som man tror att ens partner skulle gilla, så har man alltid fel? Jag vet många gånger när jag kan peka på nån och säga: "Jeezus, kolla vad snygg hon är!" Medan maken svarar "Mnjaa, nä." Och så pekar han på nån annan, heeelt otippad.

Man får fan passa sig om man tror att man har koll på läget! 

Så där ja, jag överlever

Fifan. Två helvetesdygn och en toaring ingraverad i röven, så kan jag gå utan att göra på mig.

Hemma och vilar resten av dagen medan maken går under av jobb. Apropå maken ja. Talibanen pratar hela tiden om den gångna finalen av Melodifestivalen, och att pappa bara tjatade om Sanna Nielsen kvällen lång. På en smula ohälsosamt sätt hör jag lång väg. Börjar undra om hans frikort med hon, norska metrologen Tone på fyran, är utbytt. Han är nämligen inte den som brukar bli till sig i trasorna över brudar, så jag kanske borde gå in på SVTPlay och checka in hur bönan såg ut.

Ser att Svenska ambassaden avråder oss från att åka till Japan. Nämen nähää.

onsdag 16 mars 2011

En bild säger mer än tusen ord



Här har jag tillbringat större delen av natten, och nästan hela förmiddagen. En kudde mellan mage och lår, en handduk som täcke, med huvudet på tvättkorgen.

Lägg där till en termometer som just äntrat 39 grader.

Thank you India.

tisdag 15 mars 2011

Indienmage i lite fel ordning

Tryckte i mig en salladslunch från Statoil och precis när jag är klar så ringer telefonen. Det är en kund från Tyskland. Jag älskar bögar och det här måste ha varit the queen of the ärkefjollor, för nån mer feminint får man leta efter. Har aldrig pratat med människan förr, varför jag fick svårt att hålla mig för skratt. Samtidigt som jag pratar så får jag värsta magknipet.Värsta, let me tell you.

Jag blir superstressad. För inom några minuter så väntar vi ett viktigt besök från vår advokatbyrå. Jag sitter alltså i telefon med en tysk ärkefjolla, håller på att bajsa på mig och väntar besök. Till slut spricker jag och med fjollan i luren så kutar jag in på toaletten, ni som har varit här vet att det är en bit att springa. Försöker prata så högt jag bara kan för att överrösta min sjukt dåliga mage. Jag har så ont att jag har svettpärlor i pannan. Då hör jag hur ytterdörren öppnas. Den är 2 meter från toadörren. Jag är dessutom tillfälligt ensam på kontoret.

Får stopp på den snacksalige fjollan, fixar till mig, tänder en tändsticka (japp, har hört att odören försvinner när man gör så) och eftersom fikabordet är 1 meter utanför så gissar jag att besöket slagit sig ned där och det vore ju kul om han skulle sitta i min bajslukt liksom. Öppnar toadörren och pressar mig ut på 10 cm öppen yta. Där står en av våra butikschefer. Som man kan vara normal med.

Snacka om att jag var genomsvettig. Och ni globetrotters, varför har jag ont i magen idag? Värken går inte över. Trodde jag var home free nu liksom.

Rullgardin ned

768 nya mail.

Gå och dö.

Borta bra, men hemma nästan bäst

Det finns bara två saker som kan få mig att gråta; barn som far illa, eller skildringar av människors om dör i cancer. Så jag känner rätt fjantig när jag sitter och mesbölar åt era kommentarer på förra inlägget.

Hemresedagen: upp tidigt och klä på oss så mycket som möjligt. Det är för övrigt första gången som jag har fått kasta så mycket jag bara kunde av mina egna kläder, för att få med oss allt vi köpt.

Tina såg ut som en Michelin-gubbe när hon var klar.

På vägen ut till flygplatsen, en 30-minuters färd, så trodde jag att jag var rökt. Fick sjukt ont i magen och så där "måste-på-toa-NU"-feeling. Tina babblade på för att distrahera mig men vid nåt tillfälle, när det var riktigt illa, föreslog hon att vi skulle stanna. Jag ba': "Amen vafan ska jag bajsa nånstans då?" Hon ba': "Men vadå, måste du så måste du, då är det väl bara att sätta sig i väggrenen!"
Men där går fan min gräns så det var bara att snörpa ihop rektum och hålla sig. Tror för övrigt att Tina anpassat sig lite too much.

Vid incheckningsdisken kom första hindret att klara: vår övervikt. Finnair är rätt hårda men jag bestämde mig för att köra charmoffensiven och babblade som f-n för att distrahera personalen. Vi klarade oss. Och väl innanför röntgenkontrollen så tog Tina av sig de extrakläder hon bar. Eftersom hon inte orkade gå in på toaletten så kan man lugnt säga att människor runt omkring fick sig ett gott skratt.

Köpte lite vatten och förfasade oss över det hutlösa priset. Nu när man liksom har vant sig vid priserna on the street så att säga.

2,80 kr betalade vi. I know. Tänk er då vad det kostar utanför flygplatsen.

Satt spikrak i flygstolen under 7,05 timmar och glodde på film. Har aldrig gjort några långflygningar med Finnair förut, men kan varmt rekommendera dem.
Och det gör den här solstrålen också. Tina har tagit nästan 2000 bilder. Vi har lite att gå igenom sen. Ehh, om man tar bort alla bilder på kor, apor och bajsande vuxna.

Landar på Arlanda och väntar på våra väskor. Fullt övertygade om att åtminstone en av dem borde ha spruckit med tanke på hur full den var. Nu skulle vi bara klara oss igenom sista anhalten. Tullen. Alltså inte för att vi smugglat något olagligt, inte alls på långa vägar. Däremot skulle de nog ha ställt en och en annan fråga. Och skrattat.

Väl utanför står en taliban och hoppar. Hon var i Spanien veckan innan jag drog, varför jag inte har sett henne på 14 dagar. Världsrekord. Och så maken förstås.

Hur mycket jag än anstränger mig så kan jag inte hålla mig vaken. Efter en god middag från Matkomfort, som innehöll fisk med curry, haha, så somnade jag 19.10.

...och vaknar prick 03.00. Grattis. På med tv:n, wow, glömt bort hur det är att se på en LCD-tv och inte analogt, som de har i Indien. Till och med Text-tv blev sexigare.

Vid 05.00 ger jag upp och kliver in i duschen. Jösses så jag fryser. Går ned i köket och tittar ut.

Kan man bli mer deprimerad? Det enda som möjligen gör mig glad är mina 30-tal glasprismor som hänger där i äppelträdet. Vore fint om våren kunde komma och glittra upp mitt träd lite.

Eftersom indiska hotell suger på frukost så har jag sett fram emot mina ost- och kaviarmackor, och mitt kaktus-te.

Ser ni brickan? Min fiffiga idé som jag tog fram till mässan i januari: brickor i olika storlekar med recept och visdomsord på. Ska bara se till att sälja in dem i Sveriges alla butiker. Då kan jag åka till andra länder och göra reseskildringar för er. Nästa tripp blir till Kina. Den mässan är i april och oktober, men jag hinner inte med april, så ni får hålla er till oktober. Med lite tur så kanske jag kan få med mig Blondie också.

Nu är klockan 7 och jag ska väcka resten av familjen. Sen åker jag till jobbet. Fifan vilken ångest jag har.

Fick nyss ett sms från Blondie. Snacka om att man blev varm i hjärtat:

Morrn Mona! Allra först och främst ett fantastiskt STORT TACK för en ljuvlig, magisk och alldeles underbar resa med dig! Vad kul att dela och fundera kring produkter som kollegor i samma bransch. Fast allra mest underbart kul, roligt och alla andra positiva adjektiv som finns i världens alla lexicon var att få uppleva denna resa just med DIG. För att DU är denna alldeles speciella unika person som DU är. Anar att jag inte väcker dig nu? Själv har jag varit vaken sen 4. Somnade i och för sig 21.30, som vanligt!

Tror fanimej att jag ska gifta mig med henne. På riktigt.

söndag 13 mars 2011

Sista inlägget från Indien

I går fick jag äntligen skypen att funka med maken. Och bortsett från att han tvingade mig att ta med mig en crappig dator, som inte hade nån kamera, så var det skönt att åtminstone jag kunde se två tredjedelar av min familj. Här är maken och talibanen, säg hej till publiken...

Idag har vi jobbat på hotellrummet hela dagen. Vid 15-tiden kom vi på att vi kunde gå ut och sätta oss på altanen. Jävla nötter liksom. Här är det 30 grader varmt och vi sitter på rummet. Dahhh

Efter möte med agenterna lite senare så bjöd de oss på middag. Vi har varit här i 9 dagar, tror jag det är, och denna middag var den godaste. Inte så konstigt kanske eftersom vi efteråt fick veta att det var en mycket välrenommérad restaurang och vi hade just ätit en avsmakningsmeny av allt de har. Fifan vad mätt jag blev.

Här äter kärringen kanelglass på pinne och konstaterar att Stockholms Glasshus kan hoppa och ...... Det HÄR är vad jag kallar glass! Ser ni vad trött jag är? Ögonen gick i kors på mig och jag orkade till slut inte ens prata engelska. Körde en Tina och blandade hej vilt. Maken messar och undrar vad 2000 t-shirtar kostar med tryck. Han får ett cirkapris av indierna på 7.25 dollar. Svarar nåt om att det minsann på nätet går att beställa för 37 kr. Please help yourself, tänker jag.

Förresten, kunde inte motstå den här färskpressade Guavajuicen till middagen.

När jag druckit upp halva så kommer jag på att man aldrig ska dricka något med isbitar i. Blir genast skitstressad och tvingar Tina att smaka också. "Jag vill fan inte vara ensam om att bajsa ner mig på planet i morgon!"

Mmm, just det ja. I morgon åker vi hem. Då är det slut på meterlånga inlägg. Och jag orkar inte ens tänka på hur min mailbox ser ut. Eller vilket kaos det är på jobbet. För det har jag fått sms om att det är, så det är ju verkligen kul att komma hem. Jag kräks redan nu.

Om ni funderar på Indien så ge fan i Goa. Det är som att åka till Rhodos och tro att man kommer uppleva ett genuint Grekland. Bortsett från äcklona som bajsade på gatan så har resan varit a lifetime memory, eller ja, de lär ju ingå där också förresten. Tina sa idag: "det har verkligen varit askul från dag ett!" Tyvärr har jag varit tvungen att låta bli att berätta lite saker. Grejer som är vansinnigt roliga, men av hänsyn till andra så måste jag vara tyst. En sak kan jag i alla fall säga; kommer vi hem helskinnade, utan komplikationer på något plan, well, då är det ett under.

Till sist vill jag verkligen, VERKLIGEN, tacka er för alla kommentarer. Inläggen har tagit megalång tid men ni visar att det är värt det. Jag älskar min blogg för att jag har så inihelskotta bra läsare. Det gör det värt att fortsätta.

Jag landar 16.00 svensk tid och kommer behöva vara mamma och fru i några timmar innan jag kliver in här. Och känner jag mig själv rätt så kommer inte sömntabletten att hjälpa, och jag kommer vara vaken eftersom jag måste hålla koll på piloterna och alla konstiga ljud. Man är ju en back seat driver.

...och så vore jag tacksam om ni kan hålla tummarna för att det inte var några baciller i isbitarna.

Tina hälsar och tackar för era snälla kommentarer.

Hejdå Indien!

Det finns tillfällen där man bör lyssna på sin make

Ibland måste man smälta saker och ting innan man kan blogga om dem. I synnerhet när man stått i skamvrån i några dagar.

När jag åkte hemifrån så växlade jag in ganska mycket pengar till dollar. Maken säger då: "Ska du inte ge Tina dina pengar så att de inte försvinner?" Jag blev skitsur och svarade att "jag är fan ingen jävla barnunge."

Matematik har aldrig varit min starka sida. Jag har massor av andra bra kvaliteter, även om jag enligt Anonym i förra inlägget ser ut som en gammal hagga....hehe. Oj, nu kom jag av mig.
I förra veckan var vi ju och åt middag på ett lyxhotell. Vid poolen fanns det en del stånd. Jag pratar BORD alltså. Med massa fina saker. Jag köper ett par sandaler och lite armband.  Mannen frågar om jag ska vara kvar nästa dag. Jag uppfattar det som om han vill sälja på mig mer saker nästa dag, så jag svarar att jag ska dra samma kväll.

När jag kommer tillbaka till vårt hotell så tycker jag att jag har kvar alldeles för lite pengar. Det är nästan tomt i plånkan. Säger till Tina att jag bränt alla ruppar och bara har dollar kvar. Konstig känsla hela tiden nästa dag.

Timmarna går och till slut så berättar jag för agenterna att jag tror att jag blev lurad på hotellet. De frågar om jag är säker och jag blir plötsligt osäker, men jag var nästan hundra på att jag hade ganska mycket rupies.

De ringer till hotellet och pratar med chefen. Efter två timmar ringer de tillbaka. Mycket riktigt. Det hade jag. Hotellet låter folk utifrån ställa upp sina små marknadsstånd på hotellet, och de har en snubbe som är ansvarig över dessa småhandlare, och för dem så är det givetvis mycket viktigt för deras anseende att alla inblandade sköter sig. Hotellchefen ber hundra gånger om ursäkt och ber oss komma.

Hotelldirektören, vice hotelldirektör och mannen som är ansvarig över handlarna står i givakt när vi anländer. Jag får ett kuvert med alla pengar.

För ett par sandaler och 8 armband hade jag i svenska kronor betalat 5.429 kronor.

Jag ska hålla käften nästa gången maken ber mig lämna över stålingarna till nån annan.

Skaruhaspöeller

"Anonym: Vet inte vad jag hade väntat mig riktigt. Men efter att ha följt din blogg ett tag så blir jag ganska förvånad. Och rätt nöjd. Du ser ju ut som vilken medelålders tant som helst! Skönt."

Tur att jag inte vet var din brevlåda bor! =)

Ni fattar att jag tar det med ro va?!

lördag 12 mars 2011

Tillbaka i Delhi

Kallt rostat bröd och gröna ägg kan inte få oss på dåligt humör denna morgon heller. Efter frukosten har vi en timme på oss innan våra agenter kommer. Tina får en fiffig idé: "vi går ut utanför hotellet och fotar lite". Så vi går förbi grindvakten och ställer oss två meter utanför hotellets gallergrindar. Bad idea.

Först är det ganska lugnt. Sen inser vi att vi håller på att skapa årets kaos. Bilarna tutar, motorcyklar åker fram och tillbaka hundra gånger. Bilar stannar till och med. Vi upptäcker dessutom att ytterligare en vakt inne från själva hotellet anslutit och står tätt bakom oss. Det är fullständig kaos och vi inser snabbt att vi måste in på hotellet igen. Herregud vilken pärs! När agenterna kommer för att hämta oss så säger dom: "You shouldnt have done that!"


Och här kommer en gående kiosk.
En daglig syn på vägarna. Denna är lätt lastad kan jag säga.
Ser ni vaktens pickadoll? Det är inte direkt så att man muckar med honom.
Jag pratar ju ofta bajs här i bloggen. Det här är kobajs. Plenty. Som man är noga med att använda när man lagar mat t ex. Alltså elda i spisen med. Såna här bajshögar finns det precis överallt.

Vi sticker iväg till första mötet. Jag hade hoppats att de inte skulle ha något av intresse men tjena. Femtielfte stället som jag hittar en miljard prylar jag vill ha. Och jag blir ännu gladare när jag hör att de inte säljer till någon i Skandinavien. Nä, inte det fula skiten ni ser på väggarna.

Här sitter jag och går igenom priserna. Det är i såna här lägen jag behöver maken.
Allt man hittar kan man få i vilket material man än vill. Och i vilka färger som helst. Så hjärtskålarna överst vill man naturligtvis ha i annat material/färg.

När dagens möten är avklarade så drar vi iväg mot Delhi. Och hamnar på en indisk McDonalds.
Ett helt kycklingburgarmål kostade 14 kr. Det kan man ju stå ut med.

Efter en stund åker vi över floden Ganges. En världsberömd flod som man tydligen går och doppar sig för att rena sig från sina synder. Hmm, jag skulle nog behöva bada en vecka där tror jag visst. Tina var till sig i trasorna, själv är jag som bekant fullständigt ointresserad av geografi och sånt tjafs. Även om en del som kommenterar tycker att det hör till allmänbildningen. Tough shit.


Sen passerar vi en vägtull á la indisk stil. Här är nästan alla tullar privata. Myndigheterna hyr ut tull-luckorna till privata företag som tar hand om stålingarna. Dock är avgiften fastställd av regeringen.

Just det ja, här finns det mycket apor. De springer omkring lite överallt. Småapor. Sen finns det större apor som folk har kopplade. Jag frågade varför. Det visar sig att småapor är ett jädra gissel som förstör allt de kommer över. Då fixar men en stor apa, som man har i koppel. De små apona är svinrädda för dessa stora, så de drar direkt om en sån är i närheten. Helt sjukt.

Bilresan tar tre timmar denna gång. Det här med regler är inte så noga. Är vägen 3-filig så går det skitbra att ligga 5 bilar i fil. Och det är inte helt ovanligt att bilarna kör i motsatt riktning. Även om det finns en bred refug emellan. Oftast gör det så för att det inte finns nån möjlighet att svänga där de vill svänga, och då är det lättare att köra mot trafiken ett par kilometer. Så vanligt att jag slutade räkna vid 22 sådana händelser under denna färd. Hemma hade man ju skitit på sig om en bil eller lastbil kom körandes rakt emot en. Här bara svänger man lite åt sidan så att man kan släppa förbi den. Och så lite tut tut på det. Vansinnigt.

Vi passerar mangoträdsodlingar, senapsfält och sockerrörsplantager. Tina kör på med sin svengelska: "Oh, oh, look, sugarrör!" Jag skrattar så jag kissar på mig och hon fortsätter: "det är fanimej viktigare att veta att de under en säsong kan skörda två gånger än att jag säger sugarrör!". Och så skrattar hon.

Till slut är vi framme i Delhi. Där bor mellan 20-30 miljoner människor. Det finns ca 20 miljoner bilar. Och var tredje månad måste man lämna in sin bil för miljökoll. Att den inte släpper ut mer än lovligt med skit. Annars får man tunga böter vid kontroller. Våra agenter skrattade åt mig idag. Det körde förbi ett gäng med såna där ambassadbilar som jag bloggade om häromdagen. De där vita med gardiner ni vet. Jag sa nåt om dom och de sa "Oh no, it´s goverment cars, not from the embassy. Embassy is the BRAND NAME of the car!" Jamen jaha. Lätt att veta liksom. De berättar att bilarna är skottsäkra och mycket moderna även om modellen är aningen gammal. Ehh, aningens va.

Sen blev vi tvungna att dra till ett mall, köpcentrum, för att köpa en resväska till Tina. När vi skulle gå in så stod de beväpnade vakter och gick igenom våra väskor. De är sjukt noga med säkerheten här. Livrädda för att man ska ha en bomb i handväskan.

Jag passade på att göra en liten taliban hemma glad med blingbling-flipflopar. Med kilklack. Hon kommer vara i sjunde himlen.


Väska inhandlades och vi frågade om vi möjligen kunde få ledigt och tillbringa kvällen på hotellrummet.
I en vecka har vi släpat omkring på en flaska champagne från Arlanda. Av med kläderna och korka upp champagnen. Eller alltså, inte så..ni fattar.

Tyvärr kan jag inte berätta men Tina har handlat en grej och det krävdes två timmars logistik för att få ned innehållet i resväskorna. Jag kan tjalla lite och berätta att när hon kliver på planet så kommer hon ha på sig ett par byxor, en kjol och över det en klänning. Och för att toppa det så har hon på sig ett par, tre sjalar också. Vi jagar vartenda gram just nu så eventuellt kommer hon ha på sig ett gäng trosor också.

Eftersom Tina aldrig har använt sig av room service så bestämde jag att vi skulle äta middag på rummet. Mitt i all packning så knackar det på dörren. Hon står närmast dörren och vi tänker inte på att hon endast är klädd i trosor och t-shirt. När killen vänder ryggen till så drar hon ned t-shirten så långt det bara går och försöker se världsvan ut. Sen "tvingade" jag henne att skriva under notan också. Sånt som hon bara har sett hur de gör på tv.
Japp, det är två påsar chips ni ser på sängen.
Återigen en matupplevelse. Och så en tallrik färsk frukt till efterrätt. Vi skålar i champagne. Vi har haft en enormt rolig resa och upplevelsen har varit total. Men vi har två dagar kvar. Eller ja, vi åker hem på måndag. I morgon ska hon och jag sitta större delen av dagen och gå igenom alla bilder och försöka strukturera upp allt. På eftermiddagen har vi möte med agenterna som vill veta vad vi tyckte om allt och hur vi planerar framtiden.

Nu ska jag skajpa lite med Tara-Christina. Morsning.