måndag 31 december 2007

Gott Nytt År kära vänner!

Eftersom jag inte vet var min mobil befinner sig just nu, och således är oförmögen att önska vänner och bekanta ett Gott Nytt År, så gör jag det här!

Tack alla ni som tar er tid att läsa mina, oftast fööör långa, inlägg, och tack alla ni kända, som okända, som tar er tid att kommentera!

Maken och jag bestämde oss för att vara hemma, bara vi. Mycket skönt. Talibanen har somnat på soffan, och väntar på att vi ska väcka henne så att hon får se fyrverkerierna.

Så ringer några goda vänner och önskar gott nytt. De bor i Helsingborg, och vi får aldrig tummen ur för att hälsa på varandra. De berättar att de ska till Goa i Indien.

Det lät ju kul.

Så vi bestämde att vi skulle ses där i stället. Upp med laptopen och klick, klick. Vi sticker den 28 februari!

Se där ja. Äntligen en anledning att lyfta huvudet och se framåt.

Rösta på mig

Jämförelser

Talibanen berättar att hon igår haft jättekul med granntjejerna.

Hon har haft så kul att hon gärna vill göra en jämförelse, så att jag VERKLIGEN förstår hur himla kul hon hade;

"mamma, det var så kul, det var så kul som att det var nystädat"

Översättning;

Det var lika kul för mig som om hela huset var nystädat för dig.

Hhhm. Jag vet inte riktigt hur jag ska ta det där. I hennes värld så är det alltså så att ett nystädat hus gör mamma riktigt, riktigt glad.

Måste fundera lite.

Rösta på mig

söndag 30 december 2007

Stööööön!

Vad fan är det i vårt dricksvatten?

Dottern har rensat i sitt rum.

Sen sätter maken igång och rensar sina garderober. Han som aldrig gör nåt sånt.

Och han får sååå fint. Men all skit som ska slängas läggs på sovrumsgolvet. Vårt sovrum är 40 kvm (jag vet!) och det är inte många fria ytor där just nu.

"Jag fixar det sen."

Och jag vet att "sen" betyder några dagar senare. Och innan dess har jag fått ett psykbryt och tagit hand om det.

Idag får maken för sig att städa sitt kontor hemma. Han är en yrkeshamster. Han sparar på allt som går att spara, så när han städar, så betyder det att han tömmer rummet på alla lösa prylar, och lägger ute i matsalen. Överallt. Och så blir vi osams några gånger. För hans ordning är inte densamma som min ordning.

Sen blir han trött. Och måste vila. Och måste åka iväg till butikerna för att fixa lite.

Så här sitter jag och ser ut över ett hav av skit. Och är stensur.

Ikväll tar jag in på Scandic Hotel i Alvik.

Rösta på mig

Omvända roller

För nån vecka sedan så gick vår svindyra-går-aldrig-sönder-tvättmaskin sönder. Eftersom jag är lat så finns den på sovrumsplanet.

Jag, som i normala fall, gärna slänger allt som går att slänga, valde att inte slänga den maskin som redan fanns i huset. Eller rättare sagt, i tvättstugan i källaren.

Thank God for that.

Men just nu så känns det som om jag bor i ett våningshus, eftersom jag måste ned från tredje våningen med smutstvätten, och sen upp med allt igen.

Det ingår dock i min markservice här hemma, så jag klagar inte. Inte högt i alla fall.

Men häromdagen så skulle vi ha massor av gäster och jag hann inte ned med smutstvätten. Den hamnade på hallgolvet i väntan på att jag skulle få en sekund över.

Maken kommer hem. Som vanligt typ 20 minuter innan alla gäster kommer. Jag ber honom att ta ned tvätten och stoppa i maskinen.

Vis av erfarenhet så vet jag att även de enklaste instruktioner till min make (män över lag kanske) inte fungerar, så jag ber talibanen följa med honom.

När de kommer upp så visar det sig, mycket riktigt, att maken inte fattade hur man sätter i gång maskinen.

Men det visste talibanen. Även gradantalet.

Det är väl för jävla tur att jag har drillat henne att kunna tvätta kulör- och vittvätt....

Rösta på mig

lördag 29 december 2007

Kuala Lumpur next.

Om öppningen i de gula brevlådorna hade varit stora nog för en 4-åring, så hade jag satt ett fett frimärke på hennes rumpa, tryck ned henne i lådan och skickat henne till Kuala Lumpur idag. Trust me.

"Jag vill inte."
"Jag bestämmer själv"
"Jag ska visst göra det."
"Jag vill inte prata med dig."
"Jag tänker inte gå och lägga mig."
"Jag gör som jag vill."

Och dagiset öppnar inte förrän den 7 januari.

Stöööön!

Rösta på mig

Eld i baken minsann!

Tonåringen har en klädkammare.

Tonåringen har en mor som gillar ordning och reda.

Tonåringen har INTE ärvt den genen.

Tonåringens rum är ändå oftast välstädat.

Om man inte öppnar klädkammaren. För då ramlar man baklänges av trycket från alla prylar som rasar ut.

Tonåringen önskade sig en omtapetsering av rummet från mormor och morfar i julklapp.

Modern sa att villkoret är att klädkammaren töms, och städas/organiseras först. (Som modern har tjatat om hårt i ett år.)

Modern ångrar sig. För nu har tonåringen tömt klädkammaren.

Och dumpat allt UTANFÖR hennes rum. Det ser ut som en jävla bomb har slagit ned.

Tonåringen har jävligt bråttom med att få allt i ordning. Så att hon kan ringa mormor & morfar och säga att dom kan sätta igång. Pronto.

Modern får däremot tillbringa de närmaste två dagarna med att rensa och slänga allt skit som ligger i drivor utanför rummet.

Skitkul.

Rösta på mig

fredag 28 december 2007

Svårt med namn

Ikväll har vi varit på middag hos några kompisar. Kvinnan i familjen är med i samma "mammagrupp" från BVC som jag.

Vi umgicks med barnen mycket när de var små, men av någon anledning så har vi skippat ungarna de senaste åren, och bara träffats vi mammor. Vi går ut och äter varannan månad.

Nåväl. Nu var vi bjudna på middag hem till den här mamman. Så jag har förklarat för talibanen i flera dagar att hon kände dottern i familjen redan när de var bebisar.

Dottern heter Märta. Min taliban heter Jennifer. Båda är 4,5 år. Båda hade problem med varandras namn.

Det tog säkert 3 timmar innan Jennifer fattade att Märta inte hette BÄRTA, och Märta kunde till slut uttala "Jennifer" istället för att kalla henne Affär!

Rösta på mig

Hhmm

Jag är en vän och ordning och reda. Min familj påstår att jag är pedant, men så långt skulle jag nog inte vilja sträcka mig.

Och det är med glädje som jag noterar att talibanen tycks ha ärvt denna "egenskap".

Dock har jag en tvångsgrej. Som jag aldrig kan bli av med. Hur ordningsam jag än är.

Jag har en stöklåda. En låda som ser ut som satan själv rört om i den. Men jag bara MÅSTE ha den. För den innehåller VIKTIGA måste-ha-prylar.

Nåväl. Här är min skräplåda. Som på intet sätt är arrangerad, har bara beskurit bilden rätt kraftigt! Det ser ut som fan. Jag hittar aldrig nåt där. Och varje gång någon råkar dra ut lådan (den finns i köket) så dör jag av skam.

Har alltid undrat om det är en del av mig som gör revolt. Förvisso småskalig, men ändå!


Rösta på mig

torsdag 27 december 2007

Reflektioner

Sitter i soffan och jobbar lite.

Vid soffbordet står talibanen. Hon äter pepparkakor och försöker läsa Expressens framsida (ja, hon har börjat läsa nu, det går inte fort, men det går!).

Jag tittar på henne. Och konstaterar följande;

Hon har vita strumpbyxor med röda ränder och rosa hjärtan på.

Ovanpå det så har hon en gymnastikdräkt med STORA rosa, lila och gröna blommor.

Och som pricken över i:et så har hon sin tiara OCH ett diadem.

Vad månne det bli av henne....?!

Rösta på mig

onsdag 26 december 2007

Lugnet före stormen

Igår kväll tittade jag på filmen Tomten är far till alla barn. Och även om vi inte är så många inblandade, så känner jag igen mig.

Just nu är det lugnet före stormen. Klockan 16.00 så ramlar exmaken, med ny sambo samt tre barn in. Sen kommer ex-svägerskan med familj, ex-svärföräldrar samt mina egna päron.

Majoriteten av barnen är killar. Och vi vet väl alla att få småpojkar är av den lugna sorten.

Så nu ska jag börja städa. Sen ska jag leta fram Alvedon.

För jag är redan slutkörd.

Wish me luck!

Rösta på mig

tisdag 25 december 2007

Traditioner. Makens alltså...

Min man har en guddotter. Som säljer jultidningar. Varenda jävla år. Maken har svårt att inte beställa fler än ett par stycken.

Så varje år sitter vi andra och väntar på årets skörd av dessa jädra böcker och tidningar. Och det är inte alltid att maken tänker så långt. Som förra året, när han gav min mor en Viktväktarbok. Inte för att hon behöver, mer för att han vet att hon gillar att laga mat.

I år fick jag: "Hur man målar möbler". "Hur man lägger stenplattor, fixar trädgården etc". "Stora renoveringsboken". Förvisso intressanta böcker.

Första tanken var att jag, förhoppningsvis, ska få sparken. Eller nåt. Sen insåg jag att han mer tycker att det är "bra-att-ha-böcker". Inte för att jag vet VEM de är bra för...

Av maken hade jag önskat mig tre saker: en Louis Vuitton-grej, en skruvdragare med hög kapacitet som ALDRIG skall lämna detta hus (vi har två ute på vift) samt en rengöringskräm från Sturebadet av ett särskilt märke.

Givetvis fick jag detta. Fattas bara annat. Men han var tvungen att tillägga att när han köpte rengöringskrämen, så frågade bruden hur gammal jag var, varpå hon därefter flyttat sig en meter åt vänster. Till "gammelhyllan", för en annan variant.

Bara så att jag vet alltså...Han skrattade hjärtligt åt detta.

Fast han hade en överraskning. I februari så var vi hos Atelje Uggla i Gallerian, och tog familjefoton. Dessa har jag totalt glömt bort. Så han och tonåringen hade varit där och beställt hem tre bilder, som jag fick i kalasfina ramar.

När dessa foton togs, så var tonåringen inne i sin "blonda" period. Hon som vanligtvis är mycket mörk, fick för sig att bli blondin, så när talibanen tittade på fotografierna, så pekade hon på storasyster och frågade vem det var...Så jag bestämde mig raskt för att jag ska ringa Maria och fråga snällt om inte hon kan ta några schyssta studiobilder på mig och tonåringen. Hon kan dessutom photoshoppa bort lite dubbelhakor och andra (feta) skavanker....

Senare på kvällen så ringde det på dörren, utanför stod Malin och Johan! De firade jul hos släktingar några hus härifrån. En mycket glad överraskning, även om de avstod att komma in och dricka lite vin, då de hade en lånad fyrfota vän med sig.

Så min julafton blev kalasbra. I år igen.

God fortsättning kära vänner!

Rösta på mig

Förtvivlan till glädje...


Julafton blev en enda stor väntan. Talibanen var mycket orolig. Hon visste att hon inte har varit världens lydigaste barn, så tomtens ankomst var i högsta grad osäker.

När han så väl dök upp utanför altanfönstret, så blev hon överlycklig. Tills hon insåg att han fortsatte, ut från vår trädgård, in till granntjejerna (enligt planen), då bröt hon ihop. Bilden ovan är tagen när hon inser att tomten går till tjejkompisarna.

"Men mamma, jag har varit mer snäll än dum!"



Vi vuxna sa att hon inte skulle ge upp hoppet. Att han KANSKE kommer ändå. Då gick hon och öppnade ytterdörren, hämtade en stol och en jacka, och satte sig och väntade. Hon tittar upp mot deras hus för att försöka se vad som händer.
Och väntar. Och väntar.

En kvart senare kommer han ut. Och eftersom han måste ha svarta solglasögon på sig (annars känns morfar igen) och det var mörkt, så stapplade han nedför deras trappentré. Hade vi inte vetat bättre, så hade vi trott att tomten var rejält packad.

Och sen var lyckan gjord. Ett axplock av alla klappar. Även om hon senare på kvällen sa till pappa att hon nog inte hade fått så mycket julklappar av tomten, om det inte var för att hon skickat honom en lista, "för jag har ju inte varit så snäll."

Hon var mest lycklig över att hon fick en tiara i plast (ja, det är nog ingen som tvivlar på att hon inte kommer ha den på sig varje dag!) och en riktig kamera. Hon är redan uppe i 70 bilder, och jag har fått order om att printa ut bilderna senare i veckan.

Rösta på mig

måndag 24 december 2007

Underlätta tomtens jobb

Talibanen vaknar, och vi går traditionsenligt ned för att kolla julstrumpan.

Efter frukost går vi med på att hon får öppna ytterligare en julklapp.

Sen tjatas det. Det tjatas hål i huvudet på oss. "Jag orkar inte vänta tills tomten kommer ikväll mamma!"

Jag säger att det är lika för alla barn. Att alla måste vänta på tomten.

"Men mamma, om jag får öppna alla mina julklappar nu, då blir det ju mindre jobb för tomten. Det är väl bra mamma?"

Ja. Vad säger man...

Rösta på mig

söndag 23 december 2007

Traditioner som är "gay".

Min tonåring lär mig mycket. Bland annat uttrycket "gay". Nu för tiden så säger man inte att nåt är töntigt. Man säger att det är "gay". Och det har givetvis inget att göra med gaykillar på något sätt.

Jaja, det är bara att gilla läget.

Tonåringen har kraftiga problem just i detta nu. Hon har ju nyligen skaffat en ny pojkvän. Så hon kan inte erkänna vissa saker ännu. För dom känner inte varandra så väl.

Nåväl. Av olika anledningar så avskyr min tonåring julen. Dock finns det en sak som har blivit tradition hos oss.

Uppesittarkväll med Bingolotto!

Japp!

Maken gör nämligen julskinkorna, och i väntan på att få ta första skinkmackan, så spelar vi Bingolotto. Det här har vi gjort i några år nu. Ingen av oss skulle givetvis drömma om att titta på Bingolotto i normala fall.

Nu har hon panik. Pojkvännen sitter på MSN och försöker övertala henne hårt om att hon ska komma över till honom. Samtidigt som hon ska hinna med tre lotter i taget. Hon kommer med alla möjliga ursäkter, men vägrar tala om varför hon inte kan komma.

Jag säger att hon ska vara ärlig, och lägga korten på bordet.

"Mamma, erunte klok! Jag kan ju inte säga att jag sitter och spelar Bingolotto, det är ju GAY!"

Herrejösses, om man ändå hade sådana små problem här i världen.

Rösta på mig

lördag 22 december 2007

Skit också!

I dag skulle jag ställa in videokameran i det skåp den alltid står i. I makens arbetsrum.

Då såg jag en välbekant påse från en affär, som jag mer än gärna besöker (ja, Rosa, DU kan ju garanterat gissa vilken), när jag har plenty av stålingar över.

Så nu vet jag vad åtminstone en av mina julklappar kommer bestå av.

Vad gör jag? Ska jag hålla färgen? Jag är inte så bra på det. Å andra sidan så var det en specificerad önskan från mig. Fast jag trodde han skulle satsa på nya elementskydd, som jag också har önskat mig.

Fan också. Jag ville ju bli överraskad.

Och nu ska vi se hur lång tid det tar innan min kära tonåring, som läser min blogg, tjallar för maken!

Rösta på mig

Talibanfunderingar

Sitter i stora matvaruhuset och tar en korv med talibanen, medan maken står i kassakön.

Talibanen funderar.

"Mamma, varför finns det inga svängda rulltrappor?"

En mycket trött mamma, som för stunden inte ooorkar vara pedagogisk, svarar:

"Jag vet faktiskt inte. Jag har aldrig tänkt på det."

"Men mamma, kan du tänka på det en stund da', och säga det till mig sen."

Geez, vad får hon allt i från?!

Rösta på mig

torsdag 20 december 2007

Dopparedagen

Talibanen är på helspänn. Hon räknar dagarna till julafton.

Jag har talat om att tomten ringer en gång till, några dagar före julafton, för att checka läget, och kolla om man uppför sig.

Och för att det inte ska ske några konstigheter EFTER jul, så har jag minsann talat om att tomten mycket väl kan komma och hämta tillbaka alla julklappar. " Och så var det när du var två år, då kom tomten och hämtade ALLA leksaker!". Talibanen såg vettskrämd ut när jag sa det.

Talibanen är en liten dam som tänker mycket. Så idag kom planen för att allt ska hålla fram till den stora dagen, och hon är allt annat än dum;

"Mamma, du måste PÅMINNA mig om att jag måste vara schysst mot dig och pappa. Och följa alla regler. Och glömmer du det, då är det faktiskt inte mitt fel om jag gör fel, eller hur mamma?!"

Very smart unge.

Very not så snäll morsa, som kommer med hittepåhistorier.

Jag bävar för den dagen hon inser att tomten inte finns.

Hon kommer att spöa skiten ur mig.

Rösta på mig

Galakväll

Var ju på galapremiären av Arn i går.

Men först var det lite förberedelser hemma. Jag bestämde mig för komma hem vid 14, gräva fram en långklänning, ta fram alla smycken och leta fram sminket, som numer är väl gömt. Sen skulle jag hämta talibanen, leka lite, och vara färdig för avfärd 17.15.
Men så fick jag ångest. ...dålig mamma..och allt det där. Så jag hämtar talibanen kl 14.00 på dagis.

Big mistake. Värsta skithumöret.

Hur som helst. Lyckas göra mig färdig, med henne tjatandes vid fotknölarna.

Jag bestämmer att vi tar bilen. Maken tycker att jag är tråkig. (Men hustru känner på sig att det var rätt val. För taxibilarna lyste med sin frånvaro många timmar senare..)

Nu är inte jag den som blir särskilt imponerad av s k kändisar. Maken däremot, som är uppvuxen not in Stockholm, tycker fortfarande att det är fascinerande. Eftersom alla människor som är värda epitetet kändis var där. Alla. Hade nån slängt in en bomb i biografen, så hade Se&Hör, och allt vad dom heter, fått lägga ned nästa dag.

20 minuter in i filmen somnar maken. Jag blir varse det genom tunga andetag, som är på god väg att övergå i snarkningar. Så jag väcker honom. Tänker att han kan fan inte sitta och sova till en film som kostat 210 miljoner kronor. Och som vi lyckats få 3 biljetter till, trots att merparten av just videobranschen, som vi representerade, inte fick några biljetter alls. Så han höll sig vaken.

Filmen var otroligt bra. Ett par ställen svajade lite, men den var mycket välgjord.

Efteråt så stod det bussar utanför för vidare transport till Stadshuset för middag. Givetvis tog vi bilen. Och parkerade utanför.

Herr Bindefelt hade som vanligt överträffat sig själv. Vi har varit i Stadshuset förr, men den här gången så hade man även öppnat upp Gyllene Salen för kaffe och dessert samt magdansuppträdande(!).

Och det var ungefär där jag blev imponerad. För det var en konstig känsla att gå upp för trappan, som man sett så många gånger på Nobelfesten, och in i den Gyllene Salen. Det spelades musik i bakgrunden, och plötsligt bjuder en branschkollega upp mig till dans.

Och även om det kändes pinsamt att vara det enda paret som dansade, eftersom det inte var nån sedvanlig dansevenemang, så var det en häftig känsla att dansa där alla nobeltomtar dansar varje år!

Och tonåringen blev svårt imponerad av att jag hade stått och pratat med Stellan Skarsgård.

Men nu är man tillbaka i verkligheten igen.

Rösta på mig

onsdag 19 december 2007

Tacksam

TACK gode gud för www.delicard.se

TACK för att Kista Galleria stänger 21.00 på kvällarna.

TACK för de hemsidor som lovar snabb leverans.

TACK för att det finns stora leksaksvaruhus när man har 18 barn att köpa julklappar till.

TACK för att jag har två egna inredningsbutiker och välja mellan när jag fixar julklappar.

TACK för att jag är egen, så att jag kan dra när jag vill på dagarna.

TACK för att jag har en laptop, så att jag kan sitta i soffan på kvällarna och fixa jobbmailen.

TACK för att jag har barnvakt i kväll när jag ska gå på galapremiär av filmen ARN. Ska bara ner till källaren och gräva fram en långklänning.

TACK för att det gick så snabbt att boka en resa till Las Vegas med American Express.

TACK för att jag har så trevliga bloggvänner!

Rösta på mig

måndag 17 december 2007

Rutten rumpa

Jag har sagt det förr; min man har många goda kvalitativa sidor. Dock finns det några mindre roliga. Och de sticker ut ordentligt.

Ett av mina största "problem" med honom är hans bakdel. Mja, inte det fysiologiska, utan mer det som kommer ut. Som inte luktar så gott.

Han har en tendens att fisa i tid och otid. Och jag tycker att det är SKITÄCKLIGT!

För det är alltid samma sak. Igår var vi och handlade julklappar. Står och tittar på nåt, då han plötsligt försvinner. Och lämnar kvar en odör som kan väcka döda till liv.

Och som ALLTID så kommer det någon. Som tror att det är JAG.

Igår stirrande en kärring på mig och gav mig det onda ögat. Först fattade jag inte vad det var, hade jag snott hennes tänkta julklapp? Sen andades jag in. Då ramlade poletten ned.

Jag gick bort till maken och fräste. För jag blir så förbannad.

Och så gör han det igen. Och drar. Kvar står jag. Och en gubbe. Först tror jag att det är han. Tills han inte står ut med stanken och drar därifrån.

Sen går vi in till vår ena inredningsbutik. För att slå in alla julklappar. Personalen jobbar på med kunderna. Sen blir det tomt bakom kassan. Och jag känner stanken. Och fram kommer en kund.

Så jag gör som jag brukar. Säger något högt. Varpå maken har mage och bli irro.

Alltså. Det här är inte kul. "Kan du ge fan i och fisa ditt äcklo, jag blir skitförbannad!!"

"Jag kan inte rå för det, det är magen."

"Eller hur, det är för fasen bara och knipa igen!" Sa jag.

Undrar om jag ska köpa en sån där anal butt plugg, eller nåt. Verkar kunna bli en bra julklapp.

Rösta på mig

söndag 16 december 2007

Ha!

Jag har vågat mig ut på Tradera-marknaden och gjort årets klipp!

Betalade 2500 kr för nåt som kostar över 9000 kr.

Ha! Det här var ju jättekul!

Rösta på mig

Undrar bara

Är man tokgalen om man önskar sig en soptunna till badrummet för 3500 kr?

Den skulle ju göra sig såååå bra där!

Eller?

Rösta på mig

lördag 15 december 2007

Jag kunde se rubrikerna!

Idag åkte hela familjen och storhandlade. Som vanligt så skulle talibanen absolut åka i en sån där bilkundvagn. En kundvagn med en bil framför, ni vet.

Hon var dessutom extremt gnällig och tjatig. Och som jag tidigare nämnt så har hon rätt bra röstresurser, även när hon talar "vanligt". Dessutom är det mycket ovanligt att hon inte pratar konstant.

Efter nån dryg timme är tonåringen, maken och talibanen framme vid lösgodisavdelningen. Ja. Vi är ju så intelligenta i vår familj, så hon får köpa sitt lördagsgodis där. För det verkar väl onödigt att vi åker till den närmaste av våra egna 10 videobutiker, när vi kan BETALA för det.

Nåväl. Jag har halkat efter och har ingen aning om var övriga tre har för sig. Plötsligt kommer maken rusande. Talibanen är BORTA!

Tonåringen drar undan våra kundvagnar i en hörna sen springer alla tre runt i panik och letar i butiken. Som är stor. Maken kutar ut på parkeringen för att se om någon rent av snott henne.

Det går en kvart, och nu är alla tre kallsvettiga. Jag har tidningsrubrikerna fullständigt klara i huvudet.

Jag är på väg till informationsdisken då jag får syn på maken. Som sitter knäböjd intill våra kundvagnar. Och pratar med talibanen. Som suttit i sin kundvagnsbil hela tiden. Som inte sa ett pip när storasyster drog undan vagnarna för att kuta runt i butiken.

Och hade någon av oss tänkt till, så hade vi givetvis insett att det finns två tillfällen när talibanen sitter tyst; när det äts glass eller godis. För där satt hon och åt av sitt obetalda lördagsgodis.

Övriga familjemedlemmar hade svår huvudvärk under bilfärden hem.

Rösta på mig

Merry Christmas!

Tack gode gud för julklappsshopping via nätet!

Nu är det bara talibanen och personalen kvar!

Fast jag undrar en sak.

Om man antas ha mycket pengar, bara för att man har flera företag, (även om ALLA pengar återinvesteras för att bygga upp allt); varför är det så att vissa människor i ens bekantkskapskrets alltid önskar svindyra presenter från oss till sina barn?

Rösta på mig

fredag 14 december 2007

Ragga sig lite barnvakt

Jag måste smöra hårt med tonåringen.

För på onsdag ska jag på jättebaluns i Stadshuset. Och det är smoking som gäller. Så jag måste gräva fram nån sorts långklänning ur gömmorna.

Det är nämligen galapremiär på filmen Arn.

Där rök en möjlighet att komma i kapp föregående inlägg.

Himla jobbigt jag har det va?!

Rösta på mig

Juletid

Det är fredagen den 14 december och jag kan konstatera följande;

1) Har inte lyckats ordna ett julbord för jobbets räkning.

2) Har inte kommit på vad jag ska köpa för julklapp till personalen (ca 60 pers) samt till alla butikschefer.

3) Är inte ens i närheten av nån form av inköpslista till nära och kära.

Och jag, som i alla år, varit värsta ordningsmänniskan!

Men vadå, det är ju 10 dagar kvar. Nemas problemas!

Rösta på mig

torsdag 13 december 2007

Tonårssex och gammal morsa

Tonåringen har sina vänner hemma. Hon har, som bekant, inlett ett nytt förhållande sedan några veckor. Häromdagen frågade jag henne om de haft sex. "Ärunte klok, nej det har jag inte." Med hänvisning till att det var så färskt.

Sitter och pratar med tjejerna och får nåt som i det närmaste liknar ett slaganfall.

För dom talar om för mig "hur det är nu för tiden".

Det visar sig nämligen att tonåringen och den nye har haft oralsex. Bara den informationen kändes något onödig för en gammal kärring som jag. Jag kontrar då med att "dom visst har haft sex".

Och då går dom igång. Och talar om att oralsex är INTE att ha sex. "Oralsex nu för tiden Mona, det är förspel serru!"

On "nu för tiden" så heter det att man "strular runt" och det är lika med oralsex!

Jag är modig och fråga då vad poängen är; om man nu har oralsex, varför inte gå hela vägen?"

"Ame, fattrunte, det är som när ni hånglade på er tid, fast det är lite mer nu. Och då BEHÖVER man inte ha sex! Asså, man bara strular runt."

Jag känner att det blir lite för mycket för min senila hjärna, så jag reser på mig för att gå, men de vill absolut att jag stannar kvar och pratar mer.

En timme senare ligger jag i sängen och känner mig som om jag är 60 år. För allt var så självklart för dom. Inte det minsta konstigt.

Gode Gud, om du nu finns, se till att tonåringen blir religös. Eller nåt. Det här är för mycket för mig. Hur cool morsa jag än anses vara.

Rösta på mig

tisdag 11 december 2007

Utmaning: Önskelista

Jag har blivit utmanad att skriva en önskelista. Och det passar ju bra så här lagom till jul!

1) EN SKRUVDRAGARE, med mitt namn ingraverat. Japp, i det här huset konsumerar vi verktyg. Eller rättare sagt; maken tar med sig till butikerna/mässorna, sen försvinner dom.

2) EN LEDIG DAG I VECKAN. För att göra sånt man aldrig hinner.

3) EN TRÄDGÅRDSMÄSTARE. Jag hatar löv och äppelträd.

4) LITET KASSASKÅP, som jag kan lägga in mitt smink i...tonåringen...

5) MER TID, så att jag kan umgås med mina vänner, som jag försakar.

6) EN HANTVERKARE, som kan fixa klart allt som behövs i huset. Han lär stanna hela 2008!

7) ATT MAKEN UPPHÄVER MITT KÖPSTOPP. Så att jag kan börja handla satan igen.

Jag utmanar: Rosa, Bloggoholic och Lantluft.

Rösta på mig

måndag 10 december 2007

Och så var det det här med bajs igen då'ra.

Det har varit mycket snack om nr 2 den senaste tiden. Och jag har fått höra många roliga historier.

Jag ska därför bjuda på ytterligare en historia, som jag hoppas stannar här;

För några år sen, innan Talibanen äntrade mitt liv, så var jag och maken på Bali.

När vi skall lämna landet och befinner oss på flygplatsen, så känner jag att min mage inte riktigt mår som den ska. Så jag letar upp "damrummet". Som, på så många andra flygplatser, ser ut som de brukar: ett avlångt rum med femtioelva toaletter i rader mitt emot varandra.

Jag hinner knappt landa på toalettringen innan den beryktade "Bali-magen" ger sig till känna. Till den ett enormt magknip. Vi pratar svimfärdig av smärtor. När 20 minuter har passerat, så känner jag mig mogen för sorti. Upptäcker då att det inte finns något toalettpapper.

Panik uppstår. Det går ytterligare några minuter. För jag måste förvissa mig om att jag är totalt ensam i lokalen. Jag har klänning, trosor och sandaler på mig. Av naturliga skäl, så kan jag inte sätta på mig trosorna, så jag tar av mig dom, hänger dom på en krok och öppnar dörren.

Inga människor. Jag har klänningen uppdragen vid midjan, kutar in på toan intill, för att konstatera att toapappret är slut även där.

Strax innan jag är framme utanför den 4:e toaletten så händer det som inte får hända.

Ehh, låt mig säga så här; jag fick ett akut diarréanfall samma sekund som dörren till damrummet öppnas.

Så där står jag. 30+, utan trosor, med klänningen uppdragen till magen och totalt nedskiten. Ner till sandalerna. In kliver två kvinnor. Jag kastar mig in på närmaste toalett. Inget papper. Så jag har inget val. Jag krånglar mig upp på handfatet, akrobatiskt ståendes med halva kroppen på toaletten och gör mig ren. Tilläggas skall att jag inte är särskilt petit..

När jag kliver ut i, förvisso rena, men plaskblöta sandaler, så har en städerska med vagn kommit in. Hon städar alla toaletter. Jag kilar in på första toaletten för att hämta mina trosor. Som inte hänger kvar på kroken.

För er som inte har varit på Bali så kan jag tala om att det är GANSKA många restimmar hem.

Och det var första, och sista, gången i mitt liv som jag flugit över halva världen utan trosor.

Och ja, jag hade klippkort på flygplanstoaletterna hela vägen hem också...

Rösta på mig

PS Efter den resan så har jag aaaalltid ett par extra trosor i handbagaget med mig...you never know.

söndag 9 december 2007

Ärliga barn

Jag står i vardagsrummet och fixar med julprylar. Talibanen står i matsalen. Jag ser henne.

Plötsligt säger hon;

"Mamma, kan du flytta på dig!"

"Varför då?"

"Jag ska göra nåt som jag inte får!"

Japp. Det blir noga inga problem med henne i framtiden.

Rösta på mig

lördag 8 december 2007

Lovely evening

Tonåringen är utleasad.

Maken skall lägga talibanen, och ger mig mycket strikta order om att absolut väcka honom "om jag somnar, annars är hela kvällen förstörd, och jag vill se filmen."

"OM jag somnar." Vilket skämt. Det gör han varje helg. Och det är samma procedur;

Jag går upp, rycker honom i fötterna, han mumlar, jag går ned, väntar en kvart. Och så upp igen. Några gånger.

Sen slutar det på samma sätt.

Antingen sover han vidare, för att vakna mitt i natten och byta säng. Eller så vaknar han av mina knarrande steg i trappan, när jag ska gå och lägga mig och;

"vafan väckte du mig inte för, nu är hela kvällen sabbad" och sur som ättika.

Så nu sitter jag här. Med lite alternativ;

1) Sätta på filmen och garanterat ha en överjävligt sur make i morgon, som missat den.

2) Gå ned till hobbyrummet och sätta igång det där projektet som jag tänkt göra i ett par månader, och som har en deadline.

3) Skita i alternativ två, som kommer ta flera timmar, och bara soffpotata vidare framför tv:n.

I vilket fall som helst så tror jag att jag kilar ned till källaren, och sover där i natt.

Verkar bäst så.

Rösta på mig

Har precis

kommit hem från svärmors 80-års kalas.

Jag tror jag ska ta och hälla upp ett glas whiskey.

Jag hatar whiskey.

Det är allt jag har att säga om saken.

Rösta på mig

Upplösning på nattgästen...

För flera år sedan var tonåringen grymt förälskad i en skolkompis. De blev ihop. Efteråt fick jag reda på att han behandlat henne mycket illa.

Och när jag satt och tuggade fradga i morse, så började pusslet i huvudet. Denna kille har dykt upp i umgänget igen. Och HANS bästa kompis bor i närheten av oss. Och den senaste tiden har alla börjat "hänga" där. Den f.d killen bor en bit ifrån oss. En tunnelbanebit.

Så jag var i det närmaste säker på att det var exet, som inte orkat åka hem. Och jag visste inte hur jag skulle hantera situationen. Skulle jag gå fram och göra honom oförmögen att avla eventuella barn? Eller låtsas som om det regnade?

Men, så kom personen ifråga ned, och det var inte exet. Det var exets bästa kompis. Som jag förvisso träffat som hastigast för flera år sen. Men glömt bort.

Oh my God, vilken liten goding. Eller liten, han var typ 1,95. Söt som socker. Artig som få.

Jag presenterade mig. I min sedvanliga t-shirt och mysbrallor. Kände mig lagom representativ. Jag visste inte vilket ben jag skulle stå på riktigt, det kändes mycket märkligt.

Men efter att han gjorde en omelett, och samtidigt talade om att han lagar familjens mat 3 dagar i veckan, så bestämde jag mig.

Han får klart godkänt. Även om han röker, det får jag ta ur honom sen.

Men är han inte snäll mot tonåringen, så kastrerar jag honom.

Så mycket är säkert.

Rösta på mig

Tips tack. Fort som fan!

Tonåringen gick ut i går kväll. Hon är dessutom singel nu för tiden.

I morse kl 6 vaknar maken, och behöver göra ett toalettbesök. På vägen dit möter han någon. Som inte var tonåringen. Eller någon av hennes kvinnliga kamrater.

Han kommer tillbaka till sängen och säger: "hon har släpat hem nån!"

Så nu sitter jag här. Klockan är 10.30. Och väntar. Hur ska jag bete mig? Gillar jag det här?

Jag noterar att snubben i alla fall måste vara lång. För hans dojjer i hallen är modell big size.

Jag ska nog ha ett allvarligt snack med min tonåring idag. Passar bra att ta det efter att jag har varit på svärmors 80-års kalas. Kommer vara på lagom bra humör då.

Rösta på mig

Desperatnotwives

För några månader sen så ramlade det in två besökare hos mig. Som är helt jävla galna. Överallt. Men ska du in på deras blogg, så se till att du är spik nykter. Annars är du rökt.

För övrigt är hämnden alltid ljuv.

Rösta på mig

I-landsproblem av stora mått.

Familjen fasar.

Eller, rättare sagt, maken och tonåringen.

För städerskorna kommer på måndag. Och det är ju bra. Om det inte vore för att de sen är "jullediga" fram till mitten av januari. JANUARI! Fattar ni?!

För nån som tycker om när det är ordning och reda, men som TYVÄRR inte får vara hemma en dag i veckan, och själv ombesörja städningen, så är detta KATASTROF.

Men det är maken och tonåringen som bävar mest.

För dom vet att jag brukar förvandlas till värsta Hitlerkärringen när vi är utan proffsstädning.

Så jag riktigt kände hur tänderna på dem skallrade när jag levererade "nyheten";

no more gå-in-med-skorna-när-inte-morsan/hustrun-märker-nåt

no more skita-i-att-plocka-i-ordning-efter-sig

no more slafsäta-i-soffan

Så ni män, som läser det här; fatta hur bra ni har det! Ni kunde haft mig som fru...

Rösta på mig

(Och ja, jag betalar vitt för denna tjänst...)

fredag 7 december 2007

Yes. Lösningen på åldersångesten!

Sitter med talibanen i bilen, när hon plötsligt säger;

"Mamma, jag tycker du fyller år för ofta!"

??? Sa jag.

"Jamen du är så MÅNGA år!"

Så vi kom helt enkelt överens om att jag ska fylla år var femte år istället.

Mmm. En väry gudd idé tycker jag.

Hon ska nog få lite extra lördagsgodis i morgon.

Rösta på mig

Ingen svärdottersdröm precis..

I morgon ska jag på kalas.

Min svärmor fyller 80 år.

Min svärmor avskyr mig.

Jippiyee, vad kul det kommer att bli.

Min "riktiga" svärmor, dvs min före detta svärmor, älskar mig.

Det är bara det att hon har en släng av Alzeimers. Så hon har glömt det.

Rösta på mig

torsdag 6 december 2007

Häpp! Vad är det som händer?

Alltså.

När jag skrev mitt inlägg om att sitta på toa och ...hmm.. ja...göra nummer 2, och samtidigt prata i telefon, så var jag mycket tveksam. Till att skriva om det alltså. För jag tyckte det var så grönjävligt pinsamt.

Men det är ju tur att man kan roa åtminstone en läsare. Så till den milda grad att han har lagt ut en tävling på sin blogg, som handlar om November månads inlägg.

Så nu får jag skämmas ännu mer.

Blä på dig Peter! Trodde du hade fullt upp med att byta packning....

Rösta på mig

Totalt stiltje

Jag har så tråkigt. För det är totalt stiltje i mitt liv just nu. Och jag fattar ingenting;

-Talibanen bråkar inte
-Tonåringen sköter sina uppgifter
-Maken städar efter sig här hemma
-På jobbet är det visserligen mycket att göra, men allt under kontroll

Och det är ju precis det jag eftersträvat.

Säg mig då varför det är så jädrans tråkigt?

Kan nån komma och röra om lite i grytan nu. Så att jag kan få explodera lite.

(Och ja, filmen var sanslöst bra (Guldkompassen), passar alla över 10 år. Se den!)

Rösta på mig

onsdag 5 december 2007

Fullspäckad dag = inget bloggande...

Jösses, idag har jag fullt upp;

1) Till BVC för årlig Talibancheck
2) Till banken för glöggparty
3) På kändismingel och Galapremiär av Nicole Kidmans senaste film: Guldkompassen.

Och så är det ju bra om man jobbar innan. Och har tid att handla mat. Och göra sig beautiful.

Kämpig dag det här....

Rösta på mig

tisdag 4 december 2007

Man hör sig själv genom sina barn. Tror jag visst.

Det är inte alltid så bra att uttrycka sig när man är frustrerad.

Vid nåt tillfälle så sa jag till talibanen att jag ville flytta hemifrån. Att det inte längre var roligt att vara mamma till en grinig 4-åring.

Payback time idag. (En liten parentes är att hon har nån fix idé om att aldrig vilja gå sist från dagis. Vilket aldrig lär hända. Och till dagens historia hör också att jag var på uruselt humör i morse, vilket hon fick en kännbar dos av.)

Talibanen sjunger mycket. Väldigt mycket. Och ibland blir det lite småfel med texterna. Och då rättar jag. Givetvis. Och det brukar funka. När hon är på bra humör.

Idag satt hon på toan och sjöng Lusse Lelle för full hals. Jag korrigerar ett ord, och hon får ett tokspel.

"Mamma. Om du gör så där EN GÅNG TILL, då flyttar jag härifrån!"

"Jasså, vart tänker du flytta då'ra?"

"Jag tänker flytta till mormor och morfar!".

"Ojdå." Säger jag.

"Vadå ojdå?" Säger talibanen.

"Jamen då blir det ju jättejobbigt för dig: du kommer vara först av alla på dagis, och du kommer vara kvar tills de stänger, för mormor och morfar jobbar mycket."

Tyst.

"Då flyttar jag till XXX och XXX (granntjejerna, som går på samma dagis) och om du inte är grinig så kan jag komma och hälsa på dig på torsdagar. Och på julafton."

Jag måste skärpa mig lite.

Rösta på mig

måndag 3 december 2007

Det är nåt mysko med maken

Jag är ju gift med en man som inte kan stava till ordning och reda.

Nåt har hänt.

Jag var borta i 4 dagar. På vägen hem är jag trött, sjuk och för att inte tala om superstressad över att hemmet kommer att se ut som fan. Har ingen ork att städa.

Kliver innanför dörren och fattar ingenting. Det är städat. Inte en pryl står framme.

Han kan väl inte bara ha ändrat sig hux flux efter 10 år?

Eller så sov han inte hemma dom här dagarna.

Ja, nåt skumt är det i alla fall. Till och med talibanen reagerade: "Har pappa städat?"

Rösta på mig

söndag 2 december 2007

Hur kan man...

vara så jävla dum att man laddar ned mailen en söndagkväll? För att konstatera att man har 46 stycken nya jobbmail.

Så att man förstör en hel kväll. Hur fan kan man vara så dum?

Va?Va?Va?!

Var någonstans hittar man en ansökan om att få bli lyxhustru?

Rösta på mig

Det blir nog tufft för tomten i år

Strax efter varje sommars slut, så börjar vi prata om tomten här hemma. Att han brukar ringa till mammorna och papporna på hösten, och fråga hur det står till på lydnadsfronten.

Det här är viktigt för talibanen. Jag måste i detalj gå igenom dessa samtal. Sen skrivs det en önskelista. Som postas.

Igår satt Jultomten på Gröna Lunds stora scen. Och alla barn fick gå fram och sitta i knät.

Talibanen stirrar på tomten när vi står i kön. Tomten ser mycket trovärdig ut i vuxens ögon.

Talibanen vänder sig till mig och säger: "den där mannen är inte tomten, han har klätt ut sig. Riktiga tomten har inga glasögon mamma (och har snabbt glömt att vår tomte har feta svarta solglasögon på sig varje år) och hans röda jacka är smutsig."

Jag försöker släta över det hela, och snart blir det hennes tur. Hon sätter sig hos honom och jag hör inte vad de pratar om.

När hon kommer tillbaka så säger hon;

"Mamma, det där var INTE tomten, han frågade vad jag önskade mig och då sa jag "men det vet ju du, jag har ju skickat min önskelista!"

Det hela slutade med att jag fick ljuga mig blå och säga att det var Tomtefar. Tomtens pappa alltså.

Hon lät sig med nöd och näppe övertalas.

Jävlar i havet vad morfar kommer få det tufft i år.

Rösta på mig

Gröna Lund, 4 år och för kort i rocken.

Igår arrangerades en Gröna Lund-dag för skärgårdsbarnen som jag besökte. Talibanen och jag fick följa med.

Det är inte så lätt att vara en taliban, 4 år och vara 102 cm lång.

Särskilt inte när 99% av attraktionerna var från 1,20, och det bara, i stort sett, var Nyckelpigan kvar.

Och i synnerhet inte när man inte är lång nog för Vikingagungan. Det finns en minivariant bredvid den stora. Jag försökte låta överentusiastisk och övertala henne till att åka den.

"Mamma, den går inte ens fort. Den är för småbarn!"

Vi pratar om en taliban som inte fattar varför HON inte får POP-Expressen och Fritt Fall (den stora). "Jag klarar visst det mamma!"

Hon var till och med så kaxig att hon klev fram till "vakten" vid POP-Expressen och frågade varför hon inte fick åka. Och inte hjälpte det ett dugg att hon puffade till sin mössa, för att hon möjligen skulle nå 140 cm-ribban som han fällde ut.

Skitsur, och 14 varv senare i Nyckelpigan, så åkte vi båten tillbaka till skärgårdsön.

Rösta på mig

Skönt i skärgården. Eller hur!

Tillbringar 4 dagar ute hos den amerikanska väninnan i skärgården.

Vaknar upp första dagen och är stensjuk. Och jag är ingen pipstina, men fan vad dålig jag var.

Som tur är så är jag "begåvad" med en väninna som älskar att leka sjuksköterska, så jag har blivit servad dygnet runt. Och iproppad allehanda medikamenter från Amerikat.

Igår tryckte hon i mig en sömntablett, så att jag skulle kunna sova obehindrat i 8 timmar.

I am back dear friends!

Rösta på mig