söndag 31 augusti 2008

Borta bra...

I'm home.

Igår morse vaknade jag och kände mig stenpackad. Jag dricker ytterst sällan alkohol varför känslan var djävulskt obehaglig. Jag kunde inte gå, jag raglade och ramlade. Spydde som en gris. Hade ett tryck på vänster sida i huvudet.

Jag fick fullständig panik.

Maken ringde sjukvårdsupplysningen, och både han och jag fick en chock när de sa att en ambulans omgående måste tillkallas.

Efter skallröntgen konstaterar man att jag inte hade någon tumör, hjärnblödning, propp eller andra konstigheter. Man pratade latin: nåt om att det kanske var kristaller i örat som halkat snett och därmed påverkar balansen. Man vet inte orsaken, men de gissade på stress och oro. Dessvärre finns inget botemedel. Det kan hålla i sig i några veckor och man kan få tillbaka det.

Idag mår jag mycket bättre. Det svajar lite men om jag undviker att böja mig så är det helt okey.

I morgon så ska jag ringa husläkaren. För jag drog nämligen från sjukhuset innan alla prover var redovisade. Alltså, jag väntade på den sista läkaren i över 5 timmar, sen skrev jag ut mig själv vid 21-tiden; "du får underteckna detta papper, och det räknas som en avvikelse."

Längtan hem till mina barn och min familj blev för stor. Och talibanen var jätteledsen. Hon bröt ihop fullständigt när jag åkte iväg i amulansen.

Så för säkerhets skull så ska jag be husläkaren ta ett borrelia-prov. (Tack Sara för det "tipset".)

Och hörrni, tack för alla snälla kommenterar. De värmde ordentligt.

Jag älskar min blogg.

lördag 30 augusti 2008

Smaskalainen


Bakom detta draperi sitter en tant o äter. Hur jag vet? Hennes löständer klapprar så hårt att tavlorna snart ramlar i golvet!

Utflykt


Det var visst inte meningen att jag skulle till mässan idag. Nån däruppe (eller därnere!) såg till att det blev ambulans till St Göran. Nåt med balansen. De vill röntga hjärnan. Låter ju lagom kul. I väntan på det så ligger jag här och har aptråkigt. Borde ha tagit med mig datorn! Och vet ni vad det skumma är?! På akuten sa dom att det är två till med balansproblen FRÅN MÄSSAN! Vafan är det frågan om?!

fredag 29 augusti 2008

Kan man?

Kan man gå och lägga sig kl 21 en fredagkväll?

Fötter och rygg värker satan så man är ju inte direkt upplagd för vild sex med maken.

Mm. Så får det bli.

Ska bara komma på nåt sätt att ta mig från soffan upp till sängen. Just nu känns det som att det är en kilometer.

Och jag skulle utan vidare kunna krypa hela vägen.

"Crea Maria"

Idag kom det in en tjej och presenterade sig som "en som läser min blogg", eller nåt i den stilen.

Bortsett från att jag blev jävligt bajsnödig av nervositet, som jag noggrant såg till att hon inte märkte, så var det nåt bekant med den här tjejen.

Men jag var så imponerad av att hon, en (vad jag trodde) okänd människa, vågade gå in i min monter och säga hej, att jag inte kunde tänka klart.

Nu. Nu kom jag på vem du är!

VARFÖR SA DU INTE ATT DET VAR DUU!? Du måste ju f-n ha vetat att det var jag, Diva, från PappRikas gamla forum!!

Och tack gulliga du för den fina tygskon! Och stort lycka till med Skapa Hobby!

Ingen koll

Kommer hem och upptäcker en skål med plommon. Tar för givet att dessa har inhandlats i den lokala ICA-butiken.

Det visar sig att vi har ett plommonträd i trädgården.

Och ja visst, jag har noterat ett träd därborta vid stora entrén, men inte tänkt så mycket på det. Jag är ju inte så hemma på sånt här.

Och nu, efter 6 år, så har det plötsligt bestämt sig för att "frukta" sig lite.

Så nu har vi plommon så att det räcker till hela grannskapet för det bara dignar. Hmm, säger man så?

Nåväl. Man kanske måste gå en sån där trädgårdskurs.

Vilken koll jag har.

Det finns adventskalendrar


och så finns det adventskalendrar! Denna säljer vi som smör!

torsdag 28 augusti 2008

Det är ju för jävligt

Springer in till min hovleverantör av smycken och frågar var ägarinnan är.

I morgon opereras hon. Bröstcancer.

Och varje gång tänker jag att jag måste börja klämma lite.

Och nästa dag har jag glömt det.

Och jag är säker på att det en dag kommer att straffa sig.

Hmmm

Jag undrar om man ska bli orolig när laptopen låter som ett tröskvärk.

Den hyfsat nya datorn.

Som var allt annat än gratis.

"Mycket bra, sällan några problem", som det hette.

Det låter satan.

Tror det är dags att backa up sig lite.

Och det känns ju verkligen som om man har tiiiid med det denna vecka.

Hoppsan!


Det är klart att olagligheter kostar! Skit också.

Tror att


det är dags att äta lunch. Det är mycket nu.

Oj oj.


Last minute prismärkning!

Eller hur!


Gissa om jag bryr mig. Här blir bra.

Not too smart.


Om man betalar 150 000 kr, borde man inte se till att ÅTMINSTONE utställare kan parkera? Jävla puckon.

Ha, ha, det visste ni inte!

Knallar ut i trädgården för att plocka lite äpplen för dekoration i montern.

Jag brukar aldrig plocka äpplen från mina 8(!) äppelträd. För jag är allergisk.

Det har regnat hela natten.

Jag är nysminkad.

Mm, det är inte så svårt att fatta att jag blir dyngsur. Sen gör jag något, som jag INTE tänker delge er, och det resulterar i att min ena strumpa blir dyngsur.

En strumpa som jag bara var tvungen att ha idag.

Jag kan härmed meddela er att det går jävligt bra att torka en strumpa i mikron!

Nåväl.

Nu kör vi så att det ryker!

Ni får hänga med från mobilen.

onsdag 27 augusti 2008

Viktiga listan

Får absolut inte glömma i morgonbitti:

lampolja
tändare
vinflaska
äpplen från trädgården
kottar, var fan hittar jag kottar?
talibanens amerikanska klänning + galge (till Connection hanger'n)
nötter
kaffebönor
Systemet: vinbox (jajamensan, vi super ner kunderna så att de handlar mycket!)

Som man bäddar.

Chips och kaktusté.

Bra middag va?

Är det konstigt att man har problem med vikten.

Men jag kan fan inte äta middag kl 21-22 på kvällarna.

Får banta nästa vecka.

Mmm.


Jag hatar mässor.

Nu så.


Det börjar ta sig!

Fina flickor håller på sig.


Men nu gick det inte längre. Dagens första besök, 17.00. Jag tänkte att det var viktig information!

Morgontankar

Jag tänker på en sak. Vi ställer ju ut på denna mässa två gånger om året. För present- och inredningsbranschen så är dom de viktigaste införsäljningsperioderna på hela året. Och det är alltid torsdag-söndag. Det är alltså nu alla butiker köper in allt som ska säljas i höst och under julen.

Och vi har ju gjort det här några år nu. Och det är samma sak varje, varje, varje gång:

Jag sliter som en jävla babian måndag, tisdag onsdag.

Torsdag 09.30 öppnar mässan.

Och då har mina batterier tagit slut.

Och då kopplar jag på autopiloten.

Och är så inihelvetejävlaövertrevligochtjolahoppsanvadlivetärkul-entusiastisk. (Men vissa kunder är kul att träffa!)

Sen packar man ned allt söndag kväll. Och det är då man kutar runt som dårar för att köpa saker billigt av andra utställare. Det är liksom lönen för mödan..

Måndag morgon kl 07.00 måste jag vara där för att vänta in transportföretaget för vidare transport till vårt lager.

På tisdagen lägger jag mig ned och dör.

I en dag ungefär.

Sen är det fullt ös igen.

Till vår 3:e mässa i oktober. Som är annorlunda för den är bara för er, allmänheten: Hem- och Villa. Och då ställer vi ut i egenskap av butiksägare, vårt tredje affärsområde.

Nån som är avis?

Skulle inte tro det.

tisdag 26 augusti 2008

Inte som vanligt.

Jag har precis kommit innanför dörren. Klockan är 20.30. Maken har hämtat talibanen och lagat middag. En mycket märklig känsla.

I normala fall hämtar ju jag, men maken smörar lite:

"Alltså, är det inte bättre att jag åker och hämtar henne och fixar mat, du är mycket bättre än jag på fixa montrarna?!"

Och jag är ju inte mer kvinna än att jag inte faller för lite rundsmörjning.

Men satan vad trött jag är.

Apropå personlighetstestet...

Min bror har identiskt svar med min man.

Hans fru har identiskt svar med mig.

Det kunde ha varit lite incestvarning här tycker jag nog.

Not enough.


Ibland hjälper det inte ens med Louis Vuitton.

Inte. Nej. Not. Nix.

Det är två veckor sedan dagiset öppnade. Ni som är föräldrar fattar vad det innebär.

Ni andra behöver då veta att det är ungefär 2 veckors inkubationstid på alla sjukdomar som ev. är i omlopp.

Talibanen, som hostar: "mamma, jag håller nog på att bli sjuk, känn vad varm jag är."

Så med detta är jag RÄTT övertygad om att det INTE är en kvinna som är planeringsansvarig för mässan på Stockholmsmässan.

Och eftersom jag är snabbast upp ur sängen så lär det ju inte bli jag som får vara hemma.

Nu måste jag rusa!

måndag 25 augusti 2008

Äktenskaplig diskussion.

Maken diskuterar min kommentar om hans personlighetstest.

Sen diskuterar han resultatet av min personlighetstext. Speciellt de yrken som jag då skulle passa för.

"Stryk det där med sjuksköterska!!"

"Vadå?" Säger jag.

"Inte fan ser man röken av dig när man är sjuk!"

Fotnot: maken ringer i morse och piper något om att han har ont i halsen. Jag svarar: "du har inte ont nånstans den här veckan, okey!"

Makens personlighetstest.

Okey. Maken gör personlighetstest. Jag vill nog lägga in ett veto här, och det som INTE stämmer skriver jag med versaler.

PRAKTISKT LAGDA, TRADITIONELLA OCH VÄLORGANISERADE. FYSISKT AKTIVA. Ointresserade av teoretiska frågor om de inte ser en praktisk tillämpning. BESITTER EN KLAR BILD AV HUR SAKER OCH TING SKA VARA. Lojala. Arbetar hårt. Ofta ledare, med GOD ORGANISATIONSFÖRMÅGA. “Goda medborgare” som värdesätter trygghet och lugn.

Tjoff, tjoff, tjoff. Det var inte mycket som stämde där..

Karriärer som skulle kunna passa dig:

Militärer, affärsföreståndare, chefer, poliser, domare, ekonomichefer, LÄRARE, säljare, regeringstjänstemän, försäkringsagenter, VÅRDCHEFER, HANDELS- OCH TEKNIKLÄRARE


Ovan yrken i VERSALER skulle vara direkt livsfarliga för omgivningen.

Tro mig.

Lättlurad? Sulle inte tro det!

Maken gjorde personlighetstestet (se lite längre ned) och jag ska med glädje delge er resultatet ikväll.

Om hur man riggar ett test till bästa fördel...

söndag 24 augusti 2008

Najs traj!

Ringer transportören och hoppas att han skall säga att jag kan få sovmorgon. Att jag kan möta upp honom 7.30 för att lasta monterutrustning till mässan.

Icke.

Jag fick order om att vara på plats 06.30.

Till och med plenty av fåglar ligger och sover då.

Dra åt h-e vilken vecka jag har att se fram emot.

Jag får helt enkelt köra lite mobilbloggning.

Inte bra

Vaknar och känner mig skum.

Först tror jag det är för att jag satt uppe sent = för lite sömn.

Men det känns mer som om jag har bomull i hela huvudet. Och nåt fel på balanssinnet. Konstigt skakig i kroppen.

I morgon skall jag vara på jobbet 06.30. För att följa med transportören ut till mässan med alla våra prylar. För att bygga två montrar. Som ska vara färdiga på onsdag.

Det är fan inte läge nu.

Jag gjorde ett test. Vojne, vojne!

Din personlighetstyp:

Tystlåtna, vänliga och samvetsgranna. Pålitliga. Sätter oftast andras behov framför sina egna. Stabila och praktiskt lagda. Värdesätter trygghet och traditioner. Välutvecklat sinne för form och funktion. Uppmärksamma på detaljer i det sociala samspelet. Extremt lyhörda för andras känslor. Vill vara till nytta för andra.

Karriärer som skulle kunna passa dig:

Inredningsdesigners, designers, sjuksköterskor, administratörer, operativa chefer, sekreterare, förskole- och dagispersonal, socialarbetare, personalvetare, juristassistenter, präster, kontorsansvariga, affärsinnehavare, ekonomibiträden, hemmafruar/hemmamän, trädgårdsmästare, kuratorer, familjerådgivare, hälsovårdspersonal, bibliotekarier, medicintekniker.

Okey. Fyra jobb går fetbort: förskole- och dagispersonal, ekonomibiträde , affärsinnehavare och trädgårdsmästare. Resten är hugget som stucket.

Tror minsann att det är dags att säga upp sig.

Igen.

Till testet! Som jag snodde av Dubbelörnen...tack!

Och käraste lilla make: var snäll och gör detta test för jag vill se vad du egentligen borde jobba med!

lördag 23 augusti 2008

Ibland går det fort.

Förra gången råkade jag anmäla talibanen till babysim. Alltså 4-9 månader. Typ.

Make mycket irro.

Denna gång har jag lyckats anmäla henne till en något mer avancerad simning. För 7-åringar. Typ.

Make irro.

Det verkar som om jag sladdar lite på tangenterna.

Ska nog låta maken sköta den där biten.

Korkskalle

Helt plötsligt får jag 1,5 timme helt ensam i mitt hus;

Make och taliban är på simskola och tonåringen på maskerad.

Att detta händer är mycket ovanligt.

Och NORMALA människor skulle ju ta till vara på det.

Så utan att koppla in det övre kontoret så passar jag på att byta sängkläder, ta fram nytt överkast och nya gardiner inför den stundande höst-vintern.

Jag måste f-n vara dum i huvudet.

Chefa sig lite.

Vi har 3 viktiga mässor om året; två för Sveriges alla inköpare i vår bransch, och en för allmänheten.

Och eftersom jag är en god organisatör, för att inte säga i världsklass jämförelsevis med somliga i min direkta närhet, så är det jag som är chääääf vid dessa mässor.

Jag får alltså bestämma 3 gånger om året. Utan en endaste liten protest från maken. Jag bara: gör så, sen si, fixa här, lyft där. Utan att en enda gång bli ifrågasatt på minsta vis. En mycket najs känsla.

Och tycker maken att det är Hitler-fasoner här hemma, så är det inget mot mässorna. Där pekar jag med hela handen.

Men så blir det bra också.

Kanske ska tillägga att stjärnan i familjen vad gäller försäljning dessvärre inte är jag. Maken är överlägsen. Alla kategorier. Det är väl det som kallas teamwork antar jag...

Handen i kakburken.


Är på IKEA för jobbets räkning. Går förbi fiket och tänker: ska jag? Trotsar mitt dåliga samvete och köper fika. Hinner stoppa första spadtaget med paj i munnen och har fortfarande skeden i munnen när telefonen ringer. Det är talibanen: vad gör du och när kommer du hem?!

Som sagt

För en kvart sen:

Kommer ned till maken och talibanen, som sitter i soffan. Maken "kryper upp" mot mig.

Make: Vad ska vi göra idag?
Hustru: Hhm, om du vill göra mig glad så vet jag en sak du kan göra.
Make: Vadå?
Hustru: Du kan göra rent den där kastrullen du lämnade efter dig igår! (Vi äter sällan middagar tillsammans och i normala fall står det alltid en tallrik färdigfylld med mat. Dock icke igår. Och jag får tokspel när han bara lämnar allt.)
Make, skrattar: Jaha, jag trodde du menade nåt annat. Och gav mig "sängkammarblicken".

Så då undrar jag, är det det här med kvinnor från Venus och män från Mars det handlar om....

...eller har man varit tillsammans i 10 år och det är dags för lite nytändning?

Well, nu ska jag till IKEA och handla lite sittmöbler till vår monter på mässan.

fredag 22 augusti 2008

Man kanske är nummer 2 i alla fall?!

Maken tar hand om talibanen medan jag drar iväg med tonåringen för att övningsköra.

Dryga timmen senare kommer man hem och förväntar sig en trevlig kväll i soffan med två alternativ; antingen jobba parallellt eftersom vi ligger sjukt mycket efter i mässförberedelserna.

Eller se en film tillsammans.

Vad hittar jag?

En man som sitter med mysfilten, 2 uppätna glassar, en skål med favoritchokladen och läsk.

Framför OS-sändningarna.

Det måste ha gått jävligt fort med att dumpa talibanen i säng.

Jag gör således ett test.

Slår mig ned intill med datorn i knät. Surfar sig lite. En halvtimme går. Till slut lackar jag och frågar "ska vi se det här hela kvällen? I så fall drar jag upp."

Eftersom han är en man från Mars, och uppenbarligen inte pratar kvinnospråk så greppar han inte situationen på rätt sätt. Han svarar med att attackera.

Så hustrun från Venus sliter ur datasladden, ut i köket, tar resten av hans favoritchoklad, fast man inte är ett jävla dugg sugen, går upp på sängkammarn, trycker i sig all choklad på nolltid, mår illa för att det smakar skit, och blir ännu mer förbannad.

Så attraktiv var man alltså att umgås med.

Ska nog höra mig för på stan, det kanske finns en annan fru därute.

Vafan är det frågan om!

Två timmar har gått sedan tvestjärtsincidenten. Jag skrev aldrig att jag kommenderade tonåringens pojkvän att utrota fanskapet.

Dessvärre kunde han inte hitta den.

Middag är lagad och förtärd.

Dags att jobba, med datorn i knät i soffan.

Låter dataväskan ligga intill mig på soffan.

Ser en rörelse ovanpå dataväskan i min vänstra ögonvrå.

Vänder på huvudet och ser mördartvestjärten. Den är på väg till mig.

All går i ultrarapid;

datorn flyger upp i luften och landar, gudskelov, i ena fåtöljen,

jag skriker rakt ut och skrämmer skiten ur maken och talibanen som sitter intill,

dom fattar ingenting och flyger upp ur soffan av bara farten.

Jag springer ut i köket.

Maken har till slut ihjäl den. Och garvar läppen av sig;

"En är rädd för myror (tonåringen), en är livrädd för spindlar (maken) och en är rädd för tvestjärtar, kul familj!"

Det är bara talibanen som beter sig normalt.

So far.

Fjantig. Ja. OCH?!

Jag har sagt det förr: jag har inga problem med några som helst kryp.

Utom tvestjärtar.

Sitter i godan ro i fåtöljen och läser lokalbladet.

Helt slut efter en pissvecka.
Helt avslappnad.
Kommer till mittuppslaget och noterar en tvesjärt, något tilltryckt MEN VID LIV.

Jag kan säga att tidningsfan flög flera meter. Och det var mycket länge sedan jag var så nära ett diarréanfall.

Så kan någon upplysa mig om det EXAKTA existensberättigandet en tvestjärtsjävel eventuellt har?!!

Fy f-n, jag har fortfarande hjärtklappning.

torsdag 21 augusti 2008

Oh la la

Städerskorna ringer.

Den 6 veckor långa semestern är slut.

De kommer i morgon.

Halleluja.

Jag ska fan kyssa deras fötter.

Omkullkastad

Ibland undrar jag om jag lever i en film.

Föreställ er följande;

En man är gift i många decennier med samma fru.

De har barn.

De har barnbarn.

De har eget företag.

Alla är lyckliga.

Mannen dör plötsligt.

En kvinna dyker upp.

Med en liten son.

Som är resultatet i ett pågående 7-årigt förhållande.

Och jag får plötsligt jävligt svårt att andas.

onsdag 20 augusti 2008

Svårt val

Jag tror inte jag är ensam om att tycka att när man är på jobbet så vill man inte gå hem, och när man är hemma så vill man inte gå till jobbet.

Jag har för vana att dels vara stenhård med att lämna jobbet samma tid varje dag och dels stänga av min mobil i samma sekund som jag kliver in på dagisgården. För barn är bara barn ett kort tag och vis av erfarenhet så vet jag ju hur jävla fort det går. Så även om det brinner på jobbet så drar jag. Ofta till makens förtret.

Men ibland inträffar oväntade saker.

Som idag.

Jag står med ytterkläderna på och ska rafsa ihop datorn när telefonen ringer. Jag överväger att inte svara men gör så.

Det visar sig vara inköpschefen world wide på ett multinationellt företag.

Och då är det liksom inte läge att säga; "ööh du, kan du återkomma i morgon för jag ska till dagis nu."

Och då får man smöra/ljuga för talibanen och säga att man var sen för att man stannade och köpte en påse tuggummi till henne...

Det kostar.

Okey. Efter 3 års non stop tuggande så har jag äntligen blivit fri mitt nikotinbehov.

Priset?

Låt oss säga att Viktväktarna skulle ge mig frikort.

tisdag 19 augusti 2008

Osmakliga livsöden.

Igår så var det galapremiär på andra delen av Arn. Innan premiären så hade filmbolaget bjudit in några av gästerna på en fördrink på ett hotell inne i stan.

Jag och maken anländer en timme sena. När vi står där, uppstassade och förväntansfulla så får vi höra något hårresande. Lite tidigare, 2 meter ifrån där vi står, så har någon antingen hoppat, eller blivit knuffad, från hotellets takterass.

Och det är ju lite småäckligt i sig, men det som gjorde det till en horribel historia var att mannen landat på en vägskylt, som avlägsnade huvudet från kroppen.

Så det kändes något olustigt att stå där med en drink i handen några timmare senare.

Lite körigt

Mmm, ursäkta mig men det var lite körigt igår;

Jobba, jobba, jobba

sen hem och göra sig bjutifull för att gå på galapremiären av Arn nummer 2...som var sketabra!

söndag 17 augusti 2008

Prioriteringar, eller Hitlerfasoner.

Min man och jag har varsitt sjuhelvetes humör. Och ibland kolliderar vi hårt.

När vi har nåt evenemang här hemma så är det jag som är chef. För det är jag som vet vad som ska göras. Och när det ska göras. Maken får finna sig i att bli tillsagd. Och oftast är det inga problem.

Men ibland undrar jag lite vad han styr med. Igår skall vi då ha 14 barn på stort kalas. Maken säger tidigt på morgonen; "säg bara till vad jag ska göra".

En liten passus;
Vi har mycket getingar i trädgården. Extremt många. Mycket pga av ett körsbärsträd. Så vi har köpt ett sånt där elektriskt tennisracket ni vet, så att dom liksom... ziip, brinner upp. Detta lilla racket låg ouppackat vid altanen.

Vidare så har maken kommit på att det är så onödigt att åka till återvinningsstationen med all kartong och allt papper. Nä, det är bättre att elda upp skiten i öppna spisen. Problemet är att det inte görs så ofta som det borde. Så bortsett från att garaget är fullt med tidningspåsar så är även den öppna spisen full med äggkartonger och annat i pappersväg.

Så mitt i förberedelserna för kalaset så får maken för sig att här ska brännas lite papper. Jag försöker lite snyggt tala om att uppblåsning av ballonger är NÅGOT viktigare, eller att trädgården måste snyggas till så att man kan leka obehindrat.

Men nä. Jag är bara grinig och otrevlig. Och kör med Hitler-fasoner.

Jag känner hur det brinner i hela peruken, och när han upptäcker den nya bränna-i-hjäl-getingar-racketen och att den givetvis måste invigas, så får jag ett tokspel. Men biter ihop.

Han tillbringar 20 minuter under körsbärsträdet, för att se hur effektiv denna nya leksak är.

Och jag vet inte om det är manligt versus kvinnligt men jag blir lika förvånad varje gång över hans prioritering.

Ibland tänker jag att vi ska byta roller. Först då kommer han att inse VARFÖR man måste göra vissa saker, och i en viss ordning.

Se där ja. Nu fick man gnälla av sig lite så här på söndagsmorgonen.

lördag 16 augusti 2008

I'm too old!






Herrejösses. Jag har en sjuttonårig dotter. Det var med andra ord måååånga år sen jag hade ett riktigt barnkalas. I'm dead. Och bortsett från att tårtan var en besvikelse, även om talibanen och alla 14 kompisar var i fullständig extas, så blev allt mycket lyckat. Talibanen valde givetvis att bli sminkad till en prinsessa. What else..

Självklart så beställdes det pizza till middag. Inte tu tal om nåt annat.

Jag är stenslut.

A special day

Idag skall talibanen för första gången ha ett riktigt kalas. Alltså, kalas har hon alltid haft, men aldrig ett med bara en massa barn.

Men givetvis så är det skitväder så jag är tacksam för att jag inte beställde den där megastora hoppborgen.

Istället kör vi Barbietema med en jättelik tårta av en Barbidocka med en kjol av marsipan. Och så har vi beställt hit någon som kommer och gör ansiktsmålning på alla barn. Och så blir det skattjakt. Och lite till.

Så vänner, jag blir lite bissi idag.

fredag 15 augusti 2008

Mmm, man undrar ju.

Mina bromsar på bilen har betett sig lite skumt på sistone. Alltså, jag har tyckt att jag måste trampa foten genom golvet för att det ska hända nåt.

Så lilla bilen åker in på service i morse.

Några timmar senare ringer dom och säger nåt om bromsskivor, klossar, fan och hans moster. Jag lyssnar inte så noga.

Däremot så hör jag nåt om att jag "inte trampar tillräckligt hårt på bromsen".

?!

Och då undrar jag hur man tolkar mig som bilförare....

1) Att jag sällan kör fortare än 20 km/tim och således aldrig behöver bromsa.

2) Att jag kör som en Schumacher och slirar förbi alla dårar lite flinkt så där. Att det liksom säger wrooom...vroom när jag kör.

Well. Det verkar vara alternativ 2. För jag hör att maken säger till bilverkstaden: "Vadå bromsar för mjukt?! INTE min hustru, hon kör som en jävla karl."

Men. Visste ni att man vid t ex rödljus, skall trycka ned bromsen hårt en gång om dagen.

Va?Va?Va? Erkänn! Det är ingen jävel som som har en aning om det.

torsdag 14 augusti 2008

Företagsamhet..


Jag ska gå ut ikväll och försöker således göra mig något sånär bjutifull. När jag mäjkat mig klart och kommer ner så har talibanen, för första gången på egen hand, lyckats göra sig en ostsmörgås, väl medveten om att man inte äter nåt strax innan middag. Och försöker få mig att tro att detta är kvar från frukosten...

Dilemma

Efter varje sommarledighet så skall barnen på vårt dagis ta med sig ett sommarminne.

Oftast blir det sand från någon sandstrand. Eller nåt.

I år är talibanen mycket bestämd om vad det ska bli.

Givetvis så skall miniatyr-Eiffeltornet från Frankrike med.

Och det är ju inga problem.

Men så var det ett minne från Italien också.

Talibanen får inte dricka läsk här hemma. Bara när man är på semester utomlands.

Så hon bestämmer sig för att låta två skruvkorkar från Fanta/Coca Cola bli minnet från Italien.

Problemet är att hon även vill inkludera några kapsyler.

Ölkapsyler från pappas och pojkvännens (till tonåringen) öldrickande vid middagarna.

Maken känner sig något obekväm. Maken som sällan dricker får för sig att personal och övriga föräldrar lätt kommer tro att han är alkis. Eller nåt.

Så idag var den gode hustrun tvungen att ge personalen en lägesrapport.

Som givetvis skrattade och tyckte att det var en bra idé. För "det är ju ett sommarminne för talibanen!"

Rösta på mig

onsdag 13 augusti 2008

Min man och hans fiskar

Häromdagen ropar maken på mig. Han står vid akvariumet och är mycket upprörd.

"Kolla, det är nån fisk som äter upp alla växter, och ser du, ser du dom där grejerna som sitter fast på rutan; fan, jag köpte ju en fisk som skulle äta upp dom men var är den? Jag ser den inte!"

Jag tror knappt mina öron.

Han ber mig alltså komma fram till akvariumet, titta på försvunna växter och undra vart en fiskjävel tagit vägen.

Jag svarar:

"Ingen aning hörrudu. Jag har inte varit så här nära akvariumet på flera månader."

Och går därifrån.

Och tänker att jag måste köpa lite sexiga underkläder. Eller nåt.

Det är ju fan synd om honom.

Rösta på mig

tisdag 12 augusti 2008

Verklighet

Just nu så ser jag en lång tv-intervju av en kändis, med en kändis.

Jag tittar eftersom jag är mycket intresserad av intervjuobjektet.

Och då är det jävligt störande när man vet att den som intervjuar är värsta, VÄRSTA otrevliga människan i verkligheten (vi bor inte alltför långt ifrån varandra), och man sitter och retar sig så pass att man inte kan uppskatta intervjuobjektets svar.

Ja.

Värdelöst vetande. I know.

Rösta på mig

Veckans tips

Om man man nu råkar använda en skvätt matlagningsgrädde, modell 5 dl's-tetra med skruvkork, se då till att inte lägga den ned i kylskåpet.

Men om du nu råkar göra det ändå, se då till att inte inte vänta till efter maten innan du öppnar kylen. För att upptäcka att nästan 5 dl runnit ut från översta hyllan, ned till nedersta och sen ut på köksgolvet när man öppnar kylskåpsdörren.

Bara ett tips.

Rösta på mig

Jösses

Vaknar 05.00 och har en fruktansvärd migrän. Spyr som en babian.

Inte förrän 12.30 är jag människa igen.

Och missar således en hel arbetsdag. Det är inredningsmässa om två veckor och jag har sekundschema, så det suger hårt.

Världskriget med tonåringen slutade med kapitulation.

Världskriget med maken är lagt "on hold".

Rösta på mig

måndag 11 augusti 2008

Jävla måndagar

Världskrig med maken.

Världskrig med tonåringen.

Kaos på jobbet.

En uppsägning.

Den nya maträtten smakade skit.

Städerskorna har fortfarande semester.

Jag hatar måndagar.

Rösta på mig

söndag 10 augusti 2008

Akvariehelvetet

Det blåser upp till ett världskrig här i Bromma.

Maken har ju sovit middag. Och är utvilad.

Hustru har jobbat hårt i dag med att måla lekstugan.

Så hustrun är trött som få. Och gör en kopp kaffe efter maten. För att sitta i soffan och surfa.

Hustrun noterar att det på matsalsbordet ligger vattenfyllda påsar från akvariefiskaffären.

Och har på känn vad som komma skall.

Mycket riktigt. Maken ber hustru hjälpa till. Han skall byta vatten.

(Och ni som har varit med här ett tag vet ju vad jag tycker om hans akvarium.)

Då måste han stå på en stol (hans akvarium är högt) och trycka ned nån vakuumslang i akvariet och jag måste, i andra änden, se till att vattnet rinner ned i en hink, där det ligger en annan grej som ser till att allt rinner ut i en slang bort mot badrummet och ned i toaletten. Ja, du fattar.

Hustru stensur men går fram och stoppar ned slangfan i hinken. Och säger samtidigt; "jag har inte tid med den här, nu vill JAG vila". Hustrun ser till att vattnet rinner som det ska.

Och går därifrån. Och maken är ju inte blind. Han ser ju det.

Sätter mig med mitt kaffe och hinner ta en klunk när jag hör ett illvrål och alla svenska svordomar som finns. Han har inte haft koll på slangen i hinken. Som nu ramlat utanför. Och det sprutar äckligt, bajsigt, illaluktande akvariefiskvatten ut på hela parketten.

Och eftersom huset är nästintill 100 år, så är det kraftig lutning på vissa ställen vilket gör att vattenflödet är enormt. Jag hinner slita undan kohudsmattan och maken springer ned till källaren och hämtar svabben, kommer upp och torkar.

Hustrun står och stirrar med sammanbitna tänder. Tänker att; säger han ett enda jävla ord så häller jag klorin i akvariumet nästa vecka.

En stund senare noterar jag att han har anställt en ny fiskstädarpassopp;

Talibanen sitter lyckligt intill hinken och håller slangen rätt.

Och maken tycker att hans hustru är en lat skit.

Och hustrun KOMMER att ta livet av fiskjävlarna.

Eller av maken. Snart.

Rösta på mig

Ombytta roller

Maken har sagt hela dagen att han absolut inte vill missa baskematchen mellan Kina och USA.

Status 5 minuter in i andra halvlek, eller vad det nu heter;

Hustru sitter som klistrad framför tv:n. Matchen är otroligt spännande och jämn.

Make ligger i soffan.

Och stensover.

Gissa vem som kommer bli sur när han vaknar...

Och näe, min man väcker man inte när han sover. Inte om man är rädd om livet.

Rösta på mig

"Om jag var mamma".

Talibanen leker. Jag hör att hon är mamma. Hon leker att hennes barn äter godis på en onsdag.

Jag tittar upp och ser att hon tar tag i låtsasbarnet;

"Jag kniper dig i armen, men inte så hårt, sen får du gå upp på ditt rum i 29 minuter!"

Jag frågar henne varför hon är så sträng mot sitt barn. Att inte ens jag skulle låta henne, utan förvarning, få vara på sitt rum ens i 10 minuter.

"Mamma. Nu har barnet ätit godis en hel dag på en onsdag och det får man inte. Fast det var pappan som gedde barnet godiset."

"Jamen, då får du ta dig ett snack med pappan. Barnet kan väl inte rå för att pappan ger det godis?"

Talibanen blir lack på mig. För att jag stör i leken.

"Jaha, så då kommer pappan få va på sitt rum i 29 minuter då, ELLER?!!"

"Exakt. Så då kanske han inte ger barnet godis på en onsdag nästa gång."

"Mamma. Jag vill bestämma mina regler själv och nu VILL jag vara en sträng mamma för när jag blir stor så ska jag bli en JÄTTESTRÄNG mamma, okey?!"

Rösta på mig

lördag 9 augusti 2008

Weird

Måste ju erkänna att det känns mycket konstigt att, en tidig lördag morgon se sin make bli upphämtad av exmaken, för att åka i väg och göra en grej tillsammans. Som tar halva dagen. Bara för att vi lite senare idag skall fortsätta att umgås med exmaken och hela hans släkt.

Rösta på mig

fredag 8 augusti 2008

Dum, dummare, dummast

Min man är en siffermänniska. Och en duktig sådan. Och han tycker att onödiga utgifter är väääldigt onödiga. Nästan så att han ibland kan bli förbannad. På mig givetvis. För det är ju bara jag som orsakar onööödiga utgifter.

Men ibland är han korkad som få.

Vi var ju på bilsemester.

Och för att göra en lång historia kort så kan jag tala om att han var så jäääävla stolt över att vi lyckats resa för en sån billig penning. Ryan Air, bila sig lite, bo på 4-stjärnigt i stället för 5-stjärnigt.

Och så vidare.

Igår kommer han hem och öppnar posten.

Han har fått fortkörningsböter.

2 st.

I Frankrike.

På 3500 svenska riksdaler.

Bra jobbat honey!

Rösta på mig

Skilja på verklighet

Klockan 04.10 vaknar jag och tittar på klockan. Har haft värsta mardrömmen;

Jag och maken är i Thailand. För att komma hem så måste vi åka båt, buss och flyg.

Vi sitter på båten. Jag läser. Han läser. När han läser så är han i en annan värld. Jag också. En stund.

Plötsligt så har båten stannat, alla människor gått av, inklusive min man.

Jag noterar en stor buss, modell dubbeldäckare, som skall till flygplatsen.

När vi reser så har jag aldrig pengar på mig. Aldrig.

Jag kliver på bussen och konstaterar att man, lite längre in i bussen, skall betala till nån. Jag har inte en spänn. Jag tittar mig omkring men ser inte maken. Och eftersom jag inte har pengar, och människan inte pratar engelska, så kan jag inte förklara att jag vill gå upp på bussens övervåning, där min make troligen sitter och läser.

Så jag fick gå av.

Och inte en enda människa runt omkring mig talade engelska.

Jag var så jävla arg. Och ser att bussen åker iväg. Och undrar när stolpskottet kommer att upptäcka att hustrun inte är med.

Där någonstans så vaknar jag.

Och tittar på maken.

Och känner att jag vill sopa till honom. Ordentligt.

Vadå varför då?

Jo, för nåt sånt här skulle UTAN PROBLEM kunna hända i verkligheten, och då skulle JAG få skulden för att vi i slutänden missar planet hem till Sverige.

Och inte kunde jag somna om heller.

Satan. Jag är fortfarande förbannad.

Rösta på mig

torsdag 7 augusti 2008

Inte ensam

Bortsett från 10 dagar i Italien/Frankrike så har talibanen inte haft så mycket sommar. Hon har fått följa med oss till jobbet. Och det är ganska kul. De första två gångerna.

Och jag visste att dagiset (föräldrakooperativ) var öppet den här veckan. Men jag visste också att personalen, före sommaren, talade om att talibanen var mer än välkommen denna vecka men att hon i och för sig skulle vara ensam.

Så givetvis kunde jag inte vara så grym.

I måndags ringer en annan dagismamma. Hon ber mig ringa dagiset och säga att talibanen kommer torsdag/fredag.

Så att hon kan vara tillsammans med hennes barn.

Så att hon inte är ensam om att vara en sopig mamma, som tröttnat på 6 veckors ledighet.

Tror ni att jag var nödbedd?

Men, en sååå dålig mamma är jag inte för jag frågade talibanen vad hon ville. I fall hon möjligen ville leka med Axel torsdag och fredag.

Axel är för övrigt hennes "kille".

Tror ni HON var nödbedd?

Rösta på mig

tisdag 5 augusti 2008

Förtydligande

Jag står i duschen när maken kommer in och är irro. Han tycker att jag hänger ut honom för mycket i bloggen. Goes with the deal, säger jag. (Och i skaparens begynnelse så var det bra mycket värre än nu.)

Han vill att jag gör ett förtydligande angående hans dödingar till ex-kompanjoner. Han vill att jag talar om att dom dödde alldeles på egen hand.

Som om jag skulle ha några korkade läsare...

Rösta på mig

Huuuga!

Jag tar påsen med de nyinköpta färgerna och skall ställa dem i den nybyggda lekstugan.

Jag är inte rädd för några djur. Utom ett. Jag kan springa en kilometer bara nån pratar om det.

Tvestjärtar.

Jag har hellre 10 spindlar i sängen, än EN tvestjärt i trädgården.

Nu har jag problem.

Jag öppnar lekstugans dörr och konstaterar att västra Stockholms Tvestjärtsförening har samlat möte där.

Bara på tröskeln noterar jag 6 stycken. Förmodligen föreningens inkastare.

Jag släpper målarfärgsburkarna och springer. Hem. 10 meter.

Talibanen kommer rusande och undrar vad som har hänt.

Jag, som ALLTID är så satans pedagogisk, tappar ansiktet helt. Och skriker: "det är fullt med tvestjärtar därborta!"

För samtidigt inser jag att om jag säger att dom finns INNE i stugan, så kommer jag skrämma upp henne, och hon kommer vägra att leka där.

Och talibanen frågar: "var då?"

"Därborta, i gräsmattan!" Ljuger jag.

"Men mamma, gå runt trädet i stället då´ra!"

Alltså. Jag hade tänkt att tillbringa många timmar i den där lekstugan för att hotta till den.

Jag undrar om vår Anticimex-försäkring täcker en lekstuga.

Eller vet du vad man gör för att få bort dom? Och se till att dom aldrig mer kommer tillbaka?

Rösta på mig

måndag 4 augusti 2008

Pedagogisk lillasyster

I vår familj är det talibanen som i alla lägen, alltid är positiv.

Och när vi rattar ned till Statoil-macken för att köpa Övningskörnings-skylt, så sitter nerverna utanpå tonåringen. Talibanen tröstar med: "det kommer gå jättebra XX!"

Pga av att himlen bestämde sig för att fullkomligt öppna sig, så valde vi en plats närmare hemmet. Det gick så bra så att jag lät tonåringen köra hem. Om än i 10 km/tim. Talibanen stönade i baksätet.

Och på garageuppfarten tog det stopp, det var lite för knöligt så här första gången, så vi bytte plats.

Talibanen säger plötsligt;

"XX, det kommer nog inte gå så bra det här."

Rösta på mig

Pedagogisk moder

Om exakt 1 timme och 6 minuter så skall tonåringen få sätta sig i förarsätet för första gången.

Jag bor hyfsat nära Solvalla Travbana, som har en utmärkt parkeringsplats för såna här övningar.

Och jag har redan nu talat om för henne att jag känner till varenda liten plupp och märke i lacken på min bil. Sån när hon väl tagit körkort så kommer hon aldrig att kunna säga att "det var inte jag, det måste ha funnits där hela tiden."

Men som sagt, det lär nog dröja några år. Själv var jag i 8:e månaden när jag kom på att ett körkort kunde sitta fint eftersom (ex)maken jämt var ute och reste.

Jag slet som en babian, men två veckor innan hon föddes så fixade jag det. Fast i ärlighetens namn så var jag sinnessjukt charmig och det var väl det som räddade mig.

JAG hade aldrig gett mig själv ett körkort just då!

Rösta på mig

Planering

Idag har jag inhandlat färg till lekstugan. Jag hade på förhand talat om för talibanen att stugan skall vara vit och grå, att detta icke var förhandlingsbart, men att hon självklart bestämmer färgerna inuti.

Hon tänkte länge. Och jag började skruva på mig. Hon är ju inte så, hmm...ja..duktig när det gäller vad som passar ihop och inte.

Sen kom det.

"Mamma, jag vill ha vita väggar och jätterött golv!"

Oh la la, inga problem! Så idag handlade vi alltså färg. Fort som f-n, innan hon ångrar sig.

Sen måste jag jaga rätt på en liten, liten kristallkrona. För som jag sa; det där ska bli Brommas hottaste lekstuga!

Men i morgon åker vi till metropolen Karlskoga på ett par dagar. För att hälsa på Jupp.

Hon ska visa mig hur det går till på landet.

Gudskelov så har hon en normal toalett.

Rösta på mig

Som flugor

Min man gillar att mäjka bissniss. Han har alltid många järn i elden. Gärna i olika branscher.

Jag är "Negativa-Stina" som för det mesta säger nej.

För jag brukar oftast ha rätt.

Det händer att maken startar bissniss med kompanjoner. Utan att lyssna på mig.

Tre av hans f d kompanjoner har dött.

Idag fick vi reda på att den fjärde, f d kompanjonen dog i förra veckan.

Och just nu så håller maken på dealar och weelar med en snubbe, som han vill vara kompanjon med.

Tror kanske att maken ska ta och titta lite i backspegeln.

Och lyssna lite oftare på "Negativa-Stina"...

Rösta på mig

söndag 3 augusti 2008

Tungan rätt i mun

Talibanen har ju sedan länge bestämt att man inte får säga "skit" och "hata". Då får man ge henne en "peng".

Det har nu gått nåt år och vi har stilla undrat hur i hela friden hon undgått alla våra övriga svordomar.

Vi undrar inte längre. Nu får man fortfarande betala "en peng" för skit och hata, som numer är utökat med fan och jäklar.

Däremot kostar det 10 kr för helvete och jävlar.

Men satan har hon missat helt.

Igår tillbringade hon ett antal gånger i garderoben och vi som stod utanför kunde höra: "jäkla, helvete, fan, skit", om vartannat.

För i garderoben får man svära hur mycket man vill. (Den idén snodde jag från Majsan&Malla!)

Hur som helst, talibanen har flera hundra i sina sparbössor.

Det här kommer bli jobbigt.

Rösta på mig

Ahhh, mätt och belåten

Jag har en mamma som får samtliga kändiskockar att framstå som lärljungar.

Så när familjen fick en inbjudan om att spendera några dagar på deras landställe i skärgården, så var det inte så svårt att bestämma sig.

Och mycket riktigt: frukost, lunch och middag av kvalitet i världsklass.

Ett enda aber: gäststugans sängar var som plankor. I dag kan jag knappt röra mig.

Men jag är mätt.

Rösta på mig

lördag 2 augusti 2008

Inte hemma!


Tror bestämt att det är en bit hem till badrummet i Bromma. Har stirrat på den här dörren i 40 min nu och överväger om jag ska gå in i huvudbyggnaden och använda en riktig toa, med risk för att väcka alla. Jag är nog en tvättäkta stadsböna.

fredag 1 augusti 2008

Okey, happy husband

Åkte tillbaka med alla Weber-prylar och drog till dyraffären och införskaffade skjorta, tröja och kalsonger (från talibanen) så nu är
maken glad igen.

Men jag är ganska så säker på att jag aldrig mer kommer att få infravärme när jag fyller år.

Thääänk gaad för det.

Rösta på mig

Inte så glad make

Min man är lite speciell när det kommer till födelsedagar. Det ska vara många presenter och det ska vara personligt.

I år får han ett medlemskap i en skytteklubb. Där tar det stopp. För han är en sån som "har allt". Så jag tänker att jag ska göra som han gör: köpa saker som huset behöver.

Och eftersom han gillar vår Weber-grill och "chääfar" över den så tänker jag att jag ska "pimpa" upp den lite.

Handlar således en jädra massa tillbehör.

Maken öppnade alla presenter, sa tack och jag kunde på lång väg se besvikelsen. Och jag frågar stillsamt varför det går så bra att köpa infravärme o dyl till hustrun, men inte sånt här till honom.

Så nu är han jättesur på mig. Och jag har packat bilen full med alla Weber-prylar, för dom lämnar jag tillbaka. Sen åker jag åker köper nåt PERSONLIGT till honom. Nåt som han egentligen inte behöver men som kanske gör honom lyckligare.

Och nästa jul/födelsedag som jag får ännu en opersonlig present, ja då kommer jag kasta ut honom.

Märks det att jag är lack, eller?!

Rösta på mig