Två timmar har gått sedan tvestjärtsincidenten. Jag skrev aldrig att jag kommenderade tonåringens pojkvän att utrota fanskapet.
Dessvärre kunde han inte hitta den.
Middag är lagad och förtärd.
Dags att jobba, med datorn i knät i soffan.
Låter dataväskan ligga intill mig på soffan.
Ser en rörelse ovanpå dataväskan i min vänstra ögonvrå.
Vänder på huvudet och ser mördartvestjärten. Den är på väg till mig.
All går i ultrarapid;
datorn flyger upp i luften och landar, gudskelov, i ena fåtöljen,
jag skriker rakt ut och skrämmer skiten ur maken och talibanen som sitter intill,
dom fattar ingenting och flyger upp ur soffan av bara farten.
Jag springer ut i köket.
Maken har till slut ihjäl den. Och garvar läppen av sig;
"En är rädd för myror (tonåringen), en är livrädd för spindlar (maken) och en är rädd för tvestjärtar, kul familj!"
Det är bara talibanen som beter sig normalt.
So far.
fredag 22 augusti 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
å herregud var rädd om datorn!!!!!
Hoppas det kommer en stor spindel till maken *not* ;)
Jag fattar totalt! Dom kryper ju in i öronen och bygger bo! Dom é livsfarliga!!! Ingen hjälp härifrån inte.
LiSe
Tja med risk för att vara taskig... det kommer flera..sorry
Precis i kväll kollade jag i en lite tipsbok vad man kan göra mot tvestjärtar i brevlådan - strö vitpeppar. Värt att pröva kanske?
Annika: vad sägs om att hela burken tömdes! Hata, hata, hata!
Annika: vad sägs om att hela burken tömdes! Hata, hata, hata!
Mona... vitpepppar i hela huset??? Jävlar va ni ska nysa!
Juppalainen; brevlådan, brevlådan min käre Watson!!
Skicka en kommentar