Skilja på verklighet

Klockan 04.10 vaknar jag och tittar på klockan. Har haft värsta mardrömmen;

Jag och maken är i Thailand. För att komma hem så måste vi åka båt, buss och flyg.

Vi sitter på båten. Jag läser. Han läser. När han läser så är han i en annan värld. Jag också. En stund.

Plötsligt så har båten stannat, alla människor gått av, inklusive min man.

Jag noterar en stor buss, modell dubbeldäckare, som skall till flygplatsen.

När vi reser så har jag aldrig pengar på mig. Aldrig.

Jag kliver på bussen och konstaterar att man, lite längre in i bussen, skall betala till nån. Jag har inte en spänn. Jag tittar mig omkring men ser inte maken. Och eftersom jag inte har pengar, och människan inte pratar engelska, så kan jag inte förklara att jag vill gå upp på bussens övervåning, där min make troligen sitter och läser.

Så jag fick gå av.

Och inte en enda människa runt omkring mig talade engelska.

Jag var så jävla arg. Och ser att bussen åker iväg. Och undrar när stolpskottet kommer att upptäcka att hustrun inte är med.

Där någonstans så vaknar jag.

Och tittar på maken.

Och känner att jag vill sopa till honom. Ordentligt.

Vadå varför då?

Jo, för nåt sånt här skulle UTAN PROBLEM kunna hända i verkligheten, och då skulle JAG få skulden för att vi i slutänden missar planet hem till Sverige.

Och inte kunde jag somna om heller.

Satan. Jag är fortfarande förbannad.

Rösta på mig