"Om jag var mamma".

Talibanen leker. Jag hör att hon är mamma. Hon leker att hennes barn äter godis på en onsdag.

Jag tittar upp och ser att hon tar tag i låtsasbarnet;

"Jag kniper dig i armen, men inte så hårt, sen får du gå upp på ditt rum i 29 minuter!"

Jag frågar henne varför hon är så sträng mot sitt barn. Att inte ens jag skulle låta henne, utan förvarning, få vara på sitt rum ens i 10 minuter.

"Mamma. Nu har barnet ätit godis en hel dag på en onsdag och det får man inte. Fast det var pappan som gedde barnet godiset."

"Jamen, då får du ta dig ett snack med pappan. Barnet kan väl inte rå för att pappan ger det godis?"

Talibanen blir lack på mig. För att jag stör i leken.

"Jaha, så då kommer pappan få va på sitt rum i 29 minuter då, ELLER?!!"

"Exakt. Så då kanske han inte ger barnet godis på en onsdag nästa gång."

"Mamma. Jag vill bestämma mina regler själv och nu VILL jag vara en sträng mamma för när jag blir stor så ska jag bli en JÄTTESTRÄNG mamma, okey?!"

Rösta på mig