fredag 29 februari 2008

Och så var det dags igen.

Talibanen är utleasad.

Hustrun och maken ska ut.

Hustrun ska göra sig bjutifull och sminka sig.

Sminket är slut. IGEN!

%&/!#§ tonåring!

Jag blir vansinnig!

Rösta på mig

torsdag 28 februari 2008

Hemligheter

När vi bokar resan så är tonåringen i Sälen.

Vi bestämmer oss för att berätta om det nu på lördag. Kruxet var om man kunde få talibanen att hålla tyst.

Hon lovade. Dyrt och heligt.

Tonåringen kom hem idag och jag åker och handlar. Talibanen säger att "vi har en överraskning till dig!"

Tonåringen försöker hårt att övertala henne att tjalla. Att "det kan bli din och min hemlighet, om du berättar vad det är för överraskning".

Men talibanen svarar att hon inte vill berätta "För jag vill inte att mamma ska bli arg på mig." Tonåringen tjatar vidare, men talibanen är tyst som muren.

Så sitter vi och äter middag. Tonåringen frågar var grannarna är, för det är mörkt där.

Jag svarar att jag inte vet, men att de åker till Thailand på tisdag.

"Och VI åker på onsdag." Säger talibanen. Av bara farten. Så klart.

Mamma-Glappkäft.

Rösta på mig

Tänkte på en sak.

Alltså.

Ni glömmer väl inte bort mig bara för att jag tar lite semester va?!

Rösta på mig

Vaccation

Vi skulle ju ha åkt till Indien. Men det blidde inget då skolan inte gick med på ledighet pga viktiga prov just då.

Så vi bestämmer oss för andra resdagar. Och till Thailand. Men eftersom vi är egna företagare så kan vi inte vara borta 14 dagar. Och 7 dagar är för kort tid. Så då faller alla charterresor bort. Vi vill vara borta 12 dagar, för två går ju åt till resandet.

Så vi bokar reguljärflyg. Och betalar. Och det är ju bra.

Och vi väljer ett ställe som många pratar om; Koh Chang, elefantön. En liten plutt-ö.

Vi sticker på onsdag. Snabba puckar.

Och när vi åker så långt så vill vi bo bra. Inte på nåt lopphotell.

Vi missade en liten detalj bara.

Kallad högsäsong.

No fucking rooms available. Och vi mailar satan runt till tänkbara ställen.

Så nu är det bara att invänta svar.

Och med min enorma tur så hamnar vi väl på nåt ryggsäcks-pang.

Gräjtans!

Rösta på mig

onsdag 27 februari 2008

Alltså, varför ens bemöda sig?

This hotell/bungalow was no good, vi hade kackerlackor on the room and it was not a clean rom. Ac maskin wasVERY noisy and was outside the wall with the bed, so we couldent sleep good, i said that to the reception personal but they dident do anything.

Jag sitter och letar hotell och är på en internationell hemsida. Letar mig fram till omdömen om hotellet. Och hittar ovan.

Jag var säker på att det var ett skämt. Men det var det inte.

Och jag undrar genast varför man skriver. Om man inte kan engelska.

Well, det blev dagens skratt i alla fall!

Rösta på mig

tisdag 26 februari 2008

Och alla har vi olika liknelser!

Talibanen har nåt tjorv med magen.

Så det har pruttats en hel del idag. Och hon är ju väluppfostrad, så efter varje prutt så kommer det ett "ursäkta mig".

När den femtioelfte ratatata-prutten kom så sa jag: "amen, nu får du ge dig!"

För det är ju inte så att det doftar rosor direkt.

"Men mamma, hör du inte, det låter ju som riktiga fyrverkerier!"

Rösta på mig

måndag 25 februari 2008

1+1=2

Talibanen är en till fysiken tunn liten sak. Jag säger ofta att hon måste äta "så att kroppen kan växa och bli stor".

Och vi har nyligen talat om det här med att barn så småningom blir stora, och flyttar hemifrån.

Sitter och äter middag. Som vanligt går det vääääldigt långsamt.

"Men du, kan du ta och koncentrera dig på maten nu, och ät upp." Säger jag.

Hon tittar lite surt på mig.

"Vadå, vill du att jag ska flytta hemifrån, eller?"

Rösta på mig

söndag 24 februari 2008

And the winner is..

Talibanen har ärvt en mindre bra egenskap från sin far: sin tävlingsinstinkt.

Vi har haft enorma problem med det här. Det skall tävlas i allt; vem går snabbast uppför trapporna, vem äter upp först, vem kommer till bilen först. Och så vidare. Och är det så att hon inte vinner, så blir hon fruktansvärt förbannad. Det hela har utvecklat sig till något olustigt.

Så för nån månad sen så sa jag stopp på allvar. Att nu var det färdigtävlat.

Eftersom hon även har ärvt en annan bra/dålig egenskap från sin far, förhandlingsteknik/försäljning, så enades vi om att vi skulle ha tävlingar varannan lördag och söndag.

I morse upplyste hon mig om att vi har glömt dessa tävlingar de senaste helgerna, så nu var det dags. Vi bestämde att första tävlingen var vem som snabbast klädde på sig efter duschen.

Hennes villkor var dock att hon skulle få ett försprång: hon skulle ta på sig trosorna.

"Amen du, då får du faktiskt inte bli arg då, om jag skulle råka vinna idag." Sa jag.

Det blev tyst. Hon lägger noga ut alla kläder på golvet, så att inget kan trassla till sig i denna allvarliga tävling. Sen kommer det;

"Mamma. Vi får se hur det blir med argningen."

Givetvis vann jag. Givetvis lackade hon. Givetvis erbjöd jag genast en ny tävling: snabbast nedför trapporna. Som jag givetvis lät henne vinna.

Och det är ungefär 20 år kvar tills hon flyttar hemifrån.

Rösta på mig

lördag 23 februari 2008

Livet med en tonåring och dennes pojkvän.

Jag är nu fullt övertygad om att jag driver en hotellrörelse. Inkluderat restaurang och spa-anläggning.

Dörrklockan på hotellet ringer. Portiern (jag) öppnar och hälsar gästerna välkomna (dotter med pojkvän). Nycklarna till hotellet låg tydligen för långt ned i handväskan.

Herrskapet försvinner upp på ett av hotellets större rum.

Restaurangens utbud passade ej hotellgästerna, varför egen inhandlad fredagsmiddag (sushi) förtärs på rummet, då husets policy tydligen inte förordar medhavd mat i hotellets matsal, tillsammans med de andra gästerna, läs: make, taliban samt hotellets kock/städschef/portier/hotellchef.

Bortsett från några besök/hämtningar på hotellets konfektyravdelning, så stannar gästerna på rummet större delen av kvällen.

Vid midnatt känner kocken/städchefen/portiern/hotellchefen att det är dags att lägga sig. Hon skall som vanligt borsta tänderna och kissa sig lite. Går upp för trappen, noterar genom dörrens tre frostade fönster att det är släckt inne på spa-avdelningen.

Mycket ovanligt då detta hotells gäster sällan släcker lamporna där.

Tar tag i handtaget bara för att upptäcka att det är låst. Och jag hör lite plask. Och den kvinnliga hotellgästen stönar: "men mammaaaaa, vi badar".

Kocken/städchefen/portiern/hotellchefen bestämmer sig för att träda ur sin tjänst och informerar att hon kommer stå utanför badrummet till dess att dörren öppnas.

Plask, plask, handduk, söl och dörren låses upp. Och husfrun möts av en doft av allehanda spa-oljor samt ett antal tända ljus runt badkaret. Den manliga hotellgästen ligger, något generad, kvar i badkaret. Väl dold av badskum.

Husfrun kliver rakt in och greppar eltandborsten och visar ingen tendens att lämna rummet. Och den kvinnliga hotellgästen stönar under eltandborstens samtliga 7200 sekundrar.

Husfrun bestämmer sig dock för att hoppa över kisseriet, men lämnar herrskapet med en varning;

"Och så glömmer vi inte att min huvudkudde är ca en meter utanför den där väggen, okey!"

Och klockan 13.00 idag så checkade gästerna ut.

Och det kan man ju tolka på flera sätt!

Jag är ett år äldre än maken.

Vi sitter och äter middag när talibanen börjar prata om ålder. Talibanen har svårt för skillnaden mellan äldre och större, men tycker sig nu ha fattat skillnaden;

"Mamma, pappa är större än dig. Alltså, han är större än dig, men du är äldre i huvet."

Varför är allt så lätt och logiskt när man är barn...?!

Rösta på mig

fredag 22 februari 2008

Wild'n crazy?! Och smaken är som baken!

Det här inlägget är totalt ointressant för de flesta av er, men för er andra, som har frågat, så vill jag här visa resultatet av mitt vågade beslut i höstas, om att införskaffa svarta gardiner till vår matsal. I går sattes de upp. Den otroligt begåvade Eva har sytt dessa sidengardiner. Till och med min negativa make blev mycket nöjd!
Rösta på mig




Arbetslös

Jaahapp. Då är jag officiellt arbetslös från och med idag.

Vad jag gör?

Sitter på kontoret och går igenom alla pressutskick till inredningstidningar, som jag ska göra de närmaste veckorna....

Det är svårt att bli av med ovanor. Som att gå till jobbet t ex...

Rösta på mig

torsdag 21 februari 2008

Skadeglädje, den enda sanna glädjen...

I morse var det dags för det årliga tandläkarbesöket.

För både mig och maken.

I 15 år har min tandläkare (yes, samma) tjatat om tandtråd. Och jag har massor. Som jag aldrig använder. För det är så tråkigt. Och jag glömmer.

Jag har inte haft hål i tänderna på väldigt många år. Och tur är väl det, för jag går hellre till gynekologen en gång i veckan för all framtid. Faktiskt.

Maken däremot. Han får skäll varje gång.

Och varje år ringer tandläkaren till mig och bokar tid för maken. För han svarar inte. För han känner igen numret, och vet att, nu blir det pisk. Sen tandtrådar han satan ända fram till det är dags för undersökningen.

Så han var lite svettig idag. Vår tandläkare är en liten petit sak i vår ålder. Men han är ändå rädd för henne.

Och vad händer?

Maken får beröm.

Och jag har ett hål.

Jag, som i begynnelsen till och med fick bedövning när jag skulle göra en vanlig undersökning, försökte övertala henne att vi säkert kunde vänta till nästa år. Så att jag kunde få tid att förbereda mig mentalt. Och så mumlade jag nåt om att hon kunde få finfin rabatt i vår närliggande inredningsbutik. Men se, den gubben gick inte.

Maken skrattar ihjäl sig av skadeglädje, och var tvungen att berätta det för allt och alla.

Inklusive all personal på lunchrestaurangen.

Kul. Jättekul.

Rösta på mig

PS, om ni är i behov av en sjukt bra tandläkare, som finns i Vällingby, men i Spånga efter sommaren, så hojta till. Hon är specialiserad på freaks som mig. Som är livrädd för tandläkare.

onsdag 20 februari 2008

I valet och kvalet

Jag bråkar ganska ofta med min chef.

Jag kan be min chef dra dit pepparn växer.

För jag råkar ju vara gift med f-nskapet.

Den 21 januari så sa jag upp mig. Chefen svarade att det kunde jag inte, för "man kan inte säga upp sig från sitt eget företag".

Watch me. Sa jag.

Den första veckan därefter var han som ett lamm. Smör-Olle i stora mått.

Sen slog minnesluckan igen. Och allt var som vanligt.

Idag fick jag ett tokspel på honom. Och plötsligt kom jag på det. Så min sista mening, innan jag drog från jobbet var:

"och bara så du vet; det är den 21:a i morgon, och därmed min sista arbetsdag. Adjö."

Chefen var forftarande förbannad på mig så han sa "bara gå härifrån!"

20 minuter senare kommer ett sms. Som avslutas med "puss".

1 timme senare ringer han och är len som sammet. Och pratar om allt möjligt.

Så jag kanske ska vara schysst. Och jobba extra från och med den 22:a.

Ja. Det låter som en förträfflig idé.

Rösta på mig

tisdag 19 februari 2008

Nu är jag här igen!

Mmm, vad är det dom säger: man saknar inte kossan förrän båset är tomt!!

De senaste dagarna har jag sysselsatt mig med ett stycke sjuk taliban (igen!)samt ett stycke sjuk man.

Eller rättare sagt; maken kom hem i går och började pipa om att han var sjuk. Och det var frossa. Och det var feber. Och det var "host, host, är det ingen som hööör hur sjuk jag är!"

I morse när jag kom ned så frågade jag hur det var.

"Inte så bra." Sa maken.

Och så ett långt ljudligt dramatiskt stön.

"Amen, hur HÖG feber har du då?" Frågade jag.

"Alltså, ehh, jag har 37,6 MEN, hade jag inte tagit den där tabletten i går kväll (amerikanska dundertabletter) så hade jag haft MYCKET högre feber nu."

Läs: "jag är egentligen döende, men tack vare tabletten så överlever jag. Nog."

Så idag var ett stycke sjuk make hemma med ett stycke näst intill frisk taliban.

Gissa om jag hade jävligt bråttom ut genom dörren i morse!

Rösta på mig

fredag 15 februari 2008

Och hur man verkligen ger en mamma dåligt samvete!

Jag gillar inte att leka. Jag spelar gärna spel, ritar, går på teater/bio, men jag avskyr att leka. Det finns alltid någon som är bra på sånt.

De senaste dagarna har hon tjatat om att vi ska leka "kompis-leken", hon ska vara mamma, och jag barn. Osv. Jag vägrar konsekvent.

Nu ligger hon bredvid mig i soffan, med en temp som med fasta steg närmar sig 40-sträcket. Och stönar.

Plötsligt kommer det. En svag, liten ynklig röst;

"Mamma, jag önskar du va en mamma som ville leka kompisleken."

Och den satte sig där den skulle. Geez, vilket dåligt samvete jag fick.

Rösta på mig

Dåligt samvete. Minsann.

Jag har varit sur hela dagen. Och blivit påmind;

Kollegorna på kontoret frågade förväntansfullt hur gårdagen hade varit.

Lite senare ringer en anställd, och frågar by the way, vad jag fick av maken.

Vi går till den sedvanliga lunchrestaurangen, där ägaren/personalen frågar hur maken uppvaktade mig.

Åker förbi den lokala krogen efter jobbet för att hämta mat, och ägaren frågar i fall maken hade gjort mig lycklig igår.


Och jag blev surare och surare.

Kommer hem, och se där ja; maken, som har varit hemma idag, har tänt massor av levande ljus, och på matbordet står två fint inslagna paket och en blombukett!

Jag tror att jag förlåter honom. För den här gången.

Enda smolket i bägaren är talibanen. Som ligger och sover på soffan. Och har 39 graders feber. Influensa.

Det var den helgen det...

Rösta på mig

Alla Hjärtans Dag

Märkligt.

Jag gick nyss in här och noterade att mitt senaste inlägg, om mina högt ställda förväntningar på maken angående Alla Hjärtans Dag, inte fanns. Jag hade glömt att trycka på "publicera inlägg".

Och det var väl en jävla tur det.

För är det något som vi kvinnor skall förlita oss på till 200% så är det vår kvinnliga intuition.

Så alla konstiga signaler (från andra) om att det var en stor överraskning på gång, eller ett fång vackra rosors intåg i mitt hem gjorde mig förvirrad för ett ögonblick.

Men, med 10 års erfarenhet med min man, samt min enormt utvecklade kvinnliga intuition borde klockjävlarna ha ringt så att det dånade.

För GIVETVIS passerade dagen obemärkt.

Och GIVETIVS exploderade jag. Som en patetisk försmådd hustru, och krävde en förklaring.

"Förlåt, det har varit så stressigt. Och förresten, du kunde väl ha ordnat nåt till mig!"

?? Vänta lite här nu. Jag är gammalmodig. Jag förväntar mig romantisk uppvaktning. Maken tjatar jämt om att allt ska vara så jämställt. Och jag har i 10 år kontrat med att jag skiter fullständigt i jämlikhet när det kommer till uppvaktning och att bära matkassar.

Sen uppstår då genast lite funderingar;

Ska jag byta ut honom?
Ska jag skaffa mig en "hemlig beundrare" som vet hur en kvinna skall uppvaktas?
Ska jag ta kreditkortet och ta mig en shoppingtur, och uppvakta mig själv? Till syvene och sist så är jag ju JAG den som är bäst lämpad för det.

Nå, vad tycker du?

Rösta på mig

onsdag 13 februari 2008

Räddad, i grevens tid!

Nattar talibanen. Efter sagan så säger hon plötsligt;

"Mamma, det är hål i min snippa!"

"Va? Hur då menar du?"

"Jo, det är som ett jättestort hål därinne!"

"Hur vet du det", sa jag och kände svetten i pannan.

"Jag kände det, för jag stoppade in fingret där!"

"Amen varför stoppade du in fingret i snippan?"

"Jag bara pillade och då ramlade fingret in. Men varför är det så stort hål?"

"Ehh, ja, ehh." Tänk fort, tänk fort. "För att allt kiss ska få plats!"

Hon är tyst tre sekunder. Sen öppnar hon munnen, och jag känner att nåt jobbigt är på väg, men då, precis då, kommer pappa hem, som sällan kommer hem när hon är vaken, och alla följdfrågor försvann i ett nafs.

Jag halvsprang ut ur rummet och minns alltför väl hur vår förra "lektion" i anatomi slutade.

Fan, jag måste träna på det här.

Rösta på mig

Februari. En bajsmånad.

Som jag tidigare har berättat så har vi ett föräldrakooperativ. Med allt vad det innebär. T ex jour vid eventuell personalsjukdom.

I morgon ska jag vara dagisfröken. Mellan 9-17.

Precis vad jag behöver, efter att ha varit hemma i en vecka pga sjukt barn, samt egen rännskita. Som hette duga.

Jag hann jobba en dag.

Och jag har liksom fått nog av bajs, som tillhör en dagisfrökens vardag.

Lovely.

Rösta på mig

tisdag 12 februari 2008

En liten award

Jag lever i en konstig bubbla när det kommer till min bloggvärld. Det känns som om jag skriver för/till dem jag känner, alltså till dem jag har träffat IRL, TROTS att så många, för mig helt okända, kommenterar mina inlägg. Och helt enkelt för att det känns så overkligt. Jag kan inte förklara det.

Därför blir jag väldigt rörd, och glad, när någon av dessa okända "offentligt" uppskattar det jag skriver. Som Inna t ex. Hon ger mig denna award. Och meningen är att jag ska lista 10 bloggar som betyder något extra för mig. Och det är här det blir problem. För jag kan inte välja. Det finns t ex många bloggar jag läser varje dag, men som jag inte har vågat kommenterat något på. För jag är egentligen ganska blyg. Och så finns ju dom bloggar där jag faktiskt har stake nog att kommentera.

Så jag vet inte riktigt hur jag ska föra denna award vidare. Dock finns det två stycken som berör mig mycket, och det är Ella-Livet efter, och Isabelle-Humle&Dumle. Två starka tjejer som lever i/tagit sig ur varsin sjukdom. Och som lär mig att inte ta allt för givet. Så denna award går helt enkelt till dessa två.



"Give the award to 10 people whose blogs bring you happiness and inspiration and make you feel happy about blogland. Let them know by posting a comment on their blog so they can pass it on. Beware you may get the award several times."

Saker man önskar att man inte visste.

Tonåringen kommer med nån underfundig kommentar och jag daskar till henne i ryggen/ändan. Hon svarar med ett "aj, jag är öm".

Jag frågar: "vadå, är du öm i häcken?" Och konstaterar att hon är den ende i familjen som inte har nån orsak att ha ont i häcken efter de senaste dagarna.

Så svarar hon.

Och jag önskar genast att dasken var ogjord;

"Näe, inte i häcken men jag och E har haft jättemycket sex."

Sorteras under Saker Man Absolut Inte Vill Veta Om Sin 16-åriga Dotter!

Rösta på mig

Holy shit. I dubbel bemärkelse.

Vi är 4 personer i vår familj.

Alla drabbades av maginfluensa.

Tre personer bajsade på sig.

Den fjärde kom undan med att endast kräkas non stop.

Och det var inte jag.

Fräscht.

Rösta på mig

söndag 10 februari 2008

Alltså.

Har man en gång beställt något från Ellos, så får man kataloger automatiskt. De har en huvudkatalog, och ett gäng säsongskataloger/broschyrer. Det vet alla.

Och det är ju okey.

Men jag vet inte om jag tycker att det är så okey när jag upptäcker att det på den senaste katalogen/broschyren står;

Ellos PLUS Collection.

Och att den är inplastad.

Så att brevbäraren också ska veta att det bor ett fetto här.

Rösta på mig

lördag 9 februari 2008

I väntans tider

Och under tiden jag väntar på att den dödssjuke ska komma hem, så antar jag Monicas utmaning. Att arkiveras under Värdelöst vetande!

1) Vad gjorde du för tio år sen?
Hhm, just precis denna månad, så talade jag om för exmaken att jag ville skiljas.

2) Vad gjorde du för 1 år sen?
Var på världens största present- och inredningsmässa i Frankfurt. Utan att bli sjuk..

3) Fem "snask" du gillar;
Choklad, choklad, choklad, choklad och choklad.

4) Fem sånger du kan texten utantill;
Imse, Bä bä, 10 elefanter, Ekorr'n, Sankta Lucia.

5) Vad skulle du göra om du var miljonär?
Skaffa en trädgårdsmästare, en kokerska, en snickare.

6) Tre dåliga vanor/egenheter/egenskaper.
Gnällig, taskig träningsmoral, dåligt morgonhumör.

7) Fem saker du gillar att göra.
Scrappa, shoppa, inreda, umgås med vänner, läsa.

8) Fem saker du aldrig skulle klä dig i, eller köpa.
Platåskor, ballongbyxor, visa-magen-tröjor, vanliga blåjeans, mössa.

9) Fyra favoritsaker.
Mina LV-väskor, mina smycken, mina vita fåtöljer, mitt scrap-rum.

Och jag utmanar alla som känner för att svara!

Rösta på mig

På med hjälmen

I dag kom käraste nya TARA-bloggaren över ett par timmar. Med de allra glittrigaste rosa AllaHjärtansDag-presenterna till talibanen.

Och sken som en sol. Så jag blev på gott humör igen.

Men sen ringde maken.

Klockan är 16.00 och han sitter på ett plan hem.

Giv mig styrka.

Rösta på mig

Hur man gör sig jävligt osams med sin make.

1) Kom ned klockan 09.00 och möts av en arg telefonsignal, med en make som undrar varför i helvete jag inte hade mobilen på, när han är så sjuk. (Den är ALDRIG påslagen när jag är hemma, och vi har ingen vanlig telefon på sovplanet.)

3) Blir ombedd att boka ett flyg, snabbt som attan.

4) Surfar runt på nätet, ringa runt flygbolag, bara för att få höra att nätbiljetter alltid är billigare än att boka hos en byrå. Hos dom kostar det nämligen runt 8000 spänn.

5) En taliban som är superhungrig och vill ha frukost. NU!

6) En man som ringer var 5:e minut och undrar hur det går.

7) Efter 2,5 timmar, och tredje telefonkön på SAS, med startplats nummer 19, hittar jag en biljett 19.55 för 2400 kr. Bokat och klart.

8) Ringer maken med de glädjande nyheterna, trots att han har bilen på Skavsta flygplats i Nyköping, och landar på Arlanda. (Det får vi lösa i morgon.)

9) Maken svarar: "19.55 ikväll?!!, då kan jag lika gärna skita i det och åka som planerat i morgon bitti.

10) Hustru lägger på luren i örat och skickar ett sms innehållande allt annat än puss & kram samt ett avslut med att vi ses i morgon. Underförstått: ring för fan inte mig idag för då slår jag i hjäl dig.

Är det någon som tror att jag är på bra humör, eller?!

Idiot.
Rösta på mig

Vojne vojne

Maken ringer 23.30 och vill att jag bokar om hans flyg en dag tidigare.

Han kvider, stönar och är väldigt mycket nära döden.

Ähhum.

Jag tror bestämt att det inte går några flyg hem förrän om en vecka.

Tidigast.

Rösta på mig

fredag 8 februari 2008

Karma

HAN däruppe tog illa vid sig av mitt elaka inlägg om maken.

Det måste vara så.

För kvällen har jag tillbringat i soffan. Inget ovanligt.

Men som sällskap hade jag en stor påse med lösviktsgodis.

Har inte ätit sånt på vääääldigt länge.

Och nu sitter jag här med värsta magknipet. Och vill kräkas. Eller göra nåt annat.

Och maken, som i normala fall ringer 17 gånger om dagen, har inte hört av sig sedan eftermiddagen.

Han kanske dog i alla fall.

Rösta på mig

Det var fanimej på håret!

Maken reste till Frankfurt i ottan. Till världens största present- och inredningsmässa.

Mucho viktigt. Mucho viktiga möten.

Han hinner tillbringa 1 timme på mässan. Sen drar han till hotellet. Och ringer.

Tvärsjuk.

Och jag har precis, med nöd och näppe, klarat mig undan värsta Pip-Larsson.

För min man blir en ynklig bääääbis när han är sjuk.

Vi pratar "ahh-jag-dör-vilken-sekund-som-helst"-ömklig.

Och hans hustru, som besitter alla tänkbara kvalitativa egenskaper, är allt annat än den vårdande typen.

Så med lite tur kommer han hem fit for fight på söndag eftermiddag.

Annars är jag stenrökt.

Rösta på mig

Talibanen och existentiella frågor

Talibanen är inne i någon slags döden-period.

Jag står i duschen och hon kommer in och leker med alla mina smycken. (Som ingår i min samlarmani..)

"Mamma, när dör du?"

"Jaadu, jag vet inte riktigt." Svarar jag.

"Jag tror att du dör om tusen miljoner år."

"Ja, det låter bra." Svarar jag.

"Är det okey om jag får dina smycken när du har dött? För då har du ju använt dom färdigt, eller hur mamma?"

Lovely. Hon har planen fullständigt klar.

Rösta på mig

torsdag 7 februari 2008

Att göra

Att Göra Lista För Helgen;

1) Åka till tippen

2) Städa ur köksskåpen

3) Gräva fram en målare, som kan sätta igång med taket i hallen/köket/badrummet

4) Gratulera Herr Barlach, som på lördag äntrar medelåldern på riktigt. Och gör oss andra gamlingar sällskap.

5) Ge fan i datorns patiens

6) Bjuda vänner på lördagsmiddag. Ska bara hitta några. Om jag inte har försummat alla...

7) Vila mig lite.

Rösta på mig

Gräsänka

Från och med i morgon 05.00 fram till söndag eftermiddag, så är jag gräsänka.

Maken ska till en mässa i Frankfurt.

Och jag borde följa med.

Men jag ska vara gräsänka. Och det lät ju mycket lockande, tills jag insåg att man knappast är gräsänka med en taliban. Tonåringen skall ut i helgen.

Så frågan är vad man ska hitta på. Det finns ju en miljon saker att göra, men jag funderar på att bjuda hem en väninna och hennes två tonårsdöttrar på middag och titta på melodifestivalen.

Hon bor på Torsgatan inne i stan, och eftersom jag aldrig får tummen ur, så skickar jag inbjudan via bloggen istället. Fiffigt va?

Rösta på mig

tisdag 5 februari 2008

Fanatiker

När jag kommer i kontakt med något som intresserar mig så lägger jag ned all energi-tid-pengar på saken.

Börjar jag t ex samla på något, så ser jag till att köpa allt som finns.

Börjar jag med en hobby, så köper jag allt som finns.

Börjar jag banta, så bantar jag satan.

Nu har turen kommit till att lägga patiens.

En kompis har sedan en tid spelat patiens på datorn. Av ren nyfikenhet öppnade jag mitt spelprogram i fredags. Och hittade den här särdeles svåra patiensen.

Och bortsett från mina sedvanliga marksserviceuppdrag jag har här hemma, så har ALL vaken tid gått åt till detta nya nöje.

I går kväll satt jag i exakt 4 timmar med samma patiens, innan jag fick ut den. Och då kan man ju fråga hur det står till däruppe egentligen.

Och härom kvällen insåg jag att något var riktigt fel när jag skulle gå upp och lägga mig, och tog med datorn.

Vet inte riktigt hur jag ska ta mig ur det här spelträsket.

Rösta på mig

måndag 4 februari 2008

Det gills inte.

Talibanen har ärvt en inte alltför trevlig sak från mig: det onda ögat.

Under middagen så börjar vi bråka, och hon ger sig inte. Jag blir till slut förbannad och säger att jag tänker ta en ädelsten i från henne, om hon inte kammar till sig.

Hon vänder sig mot mig. Ger mig värsta onda ögat. Och håller för sina öron.

När säkert 2 minuter har passerat så tar hon bort händerna och säger (apropå ta en ädelsten);

"Mamma, om man håller för öronen så gills det inte!"

Hon lär mig nya saker varje dag. Ytterligare att trick jag kan använda på maken.

Hon är ett geni, min taliban!

Rösta på mig

lördag 2 februari 2008

Borta bra men hemma bäst.

Har det någonsin hänt er att ni är bortbjudna på middag, kommer dit och inser att kvällens andra inbjudna gäster inte är alltför roliga? Så innan middagen serveras, så trycker man i sig några glas vin, bara för att få timmarna att gå fort. Som fan.

5 timmar senare, och några glas till, konstaterar man att det kanske inte var det smartaste draget. Om man inte är van vid alkohol.

Måste gå en kurs hos Fyll-Rosa tror jag visst.

Skål på er.

Rösta på mig

fredag 1 februari 2008

Fan. Jävlar. Satan.Helvete. Tack Bolibompa!!

Jag tror jag smäller AV!

Talibanens största idol på tv är Eva Funck. Som har lite olika program. Just nu går t ex Evas Superkoll. Med svar och förklaringar på alla möjliga saker.

Talibanen är egentligen lite för liten för hennes program, men hon sitter alltid blixtstilla när detta visas. Så jag har aldrig brytt mig. För det är ett himla bra program. Fram till idag.

Samtidigt sitter jag med datorn i knät intill och är borta i lala-land. När jag plötsligt förstår vad programmet handlar om. Svordomar.

Talibanen har, mot alla odds, inte snappat upp våra svordomar här hemma. Hon har själv varit med och skapat "förbud" mot att säga det värstaste ordet hon hört: "skit".

NU STÅR PROGRAMLEDAREN EVA OCH RABBLAR ALLA SVÄRORD SOM EXISTERAR! Och avslutar med att Helvete är väl det värsta man kan säga. Och att man då måste vara JÄTTEARG!

Talibanen, som har "fredagsmys", sitter och äter chips. Hon är totalt inne i programmets handling, samtidigt som hon har ett chips i handen.

Och handen har liksom fastnat i luften, på väg in i munnen. Hon är HELT förtrollad av vad programledaren pratar om.

Så nu är det slut på friden här hemma. Jag bara väntar på när första svärordet kommer.

Det är bara en tidsfråga. Garanterat. För hon kommer försvara det med att hon var JÄTTEARG! Och det är hon ofta...

Jävla bajsbolibompa!

Rösta på mig

Tuffa restriktioner


Alldeles nyligen så var det ju Formex-mässa. En present- och inredningsmässa för fackfolk.

Och även om vi ställer ut där, så är vi också inköpare till våra två möbel- och inredningsbutiker.

Denna gång hade vi bestämt oss för att köpa in smycken till butikerna.

Maken hade några veckor tidigare, på egen hand, köpt in lite grand.

En man ska inte köpa in smycken.

Så jag tog på mig denna, inte alltför krävande, uppgift. Med ett leende i mungipan.

Jag bestämde mig för att börja med 3 leverantörer, bara för att se om intresset över huvud taget finns bland våra kunder.

Och jag gnuggade mina händer hos varje leverantör. Och insåg att min samling hemma kommer att öka väsentligt.

Nu har den första kollektionen kommit. Från Miss Dee. Och med den kom plötsligt lite restriktioner från maken:

"Du får inte åka till butikerna förrän vi har sålt minst xx!"

Idag var jag förbi Vällingby-butiken en snabbis. Och det var inte för inte som jag stod där, dreglandes. Och lyckades sälja på en kund ett halsband. Så nu ska jag dit en gång i veckan och kränga iväg några.

Sen. Sen ska jag fylla på förrådet hemma så att det står härliga till!

Rösta på mig