And the winner is..

Talibanen har ärvt en mindre bra egenskap från sin far: sin tävlingsinstinkt.

Vi har haft enorma problem med det här. Det skall tävlas i allt; vem går snabbast uppför trapporna, vem äter upp först, vem kommer till bilen först. Och så vidare. Och är det så att hon inte vinner, så blir hon fruktansvärt förbannad. Det hela har utvecklat sig till något olustigt.

Så för nån månad sen så sa jag stopp på allvar. Att nu var det färdigtävlat.

Eftersom hon även har ärvt en annan bra/dålig egenskap från sin far, förhandlingsteknik/försäljning, så enades vi om att vi skulle ha tävlingar varannan lördag och söndag.

I morse upplyste hon mig om att vi har glömt dessa tävlingar de senaste helgerna, så nu var det dags. Vi bestämde att första tävlingen var vem som snabbast klädde på sig efter duschen.

Hennes villkor var dock att hon skulle få ett försprång: hon skulle ta på sig trosorna.

"Amen du, då får du faktiskt inte bli arg då, om jag skulle råka vinna idag." Sa jag.

Det blev tyst. Hon lägger noga ut alla kläder på golvet, så att inget kan trassla till sig i denna allvarliga tävling. Sen kommer det;

"Mamma. Vi får se hur det blir med argningen."

Givetvis vann jag. Givetvis lackade hon. Givetvis erbjöd jag genast en ny tävling: snabbast nedför trapporna. Som jag givetvis lät henne vinna.

Och det är ungefär 20 år kvar tills hon flyttar hemifrån.

Rösta på mig