Om att blir frisk. Men inte idag.

Maken har släpat sig ned till soffan.

Jag yr omkring och sätter upp julprylar.

När jag tar en paus noterar jag att han är djupt försjunken i en film.

En amerikansk film som handlar om att alla människor blir smittade av något jättefarligt och sen tar livet av sig.

Han är nog sjukare än jag trodde.

Om att vara en elak fru och en elak styvdotter.

Tonåringen befinner sig hos sin far.

Och tack för det eftersom jag därmed kan sova i hennes säng i väntan på att chäääfen för DUX ska komma hit med en ny madrass.

Nåväl.

Tonåringen ringer och jag berättar att maken är sjuk.

Hon börjar asgarva.

Här är det lätt att tro att det är en elak unge jag har, men hon har varit med i ett antal år.

"Vadå, har han 37,8, eller?"

Jag talar om för henne att han redan nu meddelat att han är för svag för att jobba i morgon.

Nu skrattar hon så att telefonen åker i golvet.

"Mamma, usch vad vi är elaka. Tänk när han blir sjuk på riktigt, alltså allvarligt sjuk, då kommer vi ju inte att tro på honom och då kanske det är försent."

Så vi bestämmer oss för att ta det här på största allvar.

Jag lägger på och tänker att jag nog ska gå upp till sjuklingen om en stund och fråga om han behöver något.

Men först ska jag måla klart. Och hämta upp alla julprylar. Och äta söndagsmiddag hos mamma.

Sen.

Sen ska jag ta på mig sjuksyrrestassen.

Han är ju trots allt en älskad make.

Here we go again.

Jag kommer snart få söka för det här!

Att det ska vara så förbannat svårt.

Modig kvinna.

Bestämmer mig för att vara wild'n crazy och storhandla utan inköpslista. Herrejösses vilket enormt spännande liv jag lever! Raggadabom!

Om att leva i nuet.

Halleluja. Taliban dumpad hos mormor för bygge av pepparkakshus. Som iofs brukar se ut som en rivningskåk när hon dekorerat klart.

Maken ligger och kvider hemma och piper nåt om att han redan nu känner att han är för svag för att jobba i morgon.

Själv andas jag långsamt och insuper ensamhetens sötma. City Gross: here I come!

Maken och Robinson.

Maken, kvidandes (och väldigt mycket nära döden) i soffan:

- Jag skulle nog åka ut först om jag var med i Robinson. Eller vänta, kanske inte förresten. Vad tror du?

- Ehh. Med tanke på hur pipig du blir när du är utan mat så skulle du åka direkt.

Jag sa inget om att han skulle ha blivit utröstad redan vid incheckningen på Arlanda.

För mig veterligen så får man inte ha med sig mobilen, som han inte kan leva utan. Och i vilken hålighet han än hade tryckt upp den i så hade den synts på röntgen.

Säg det lugn som varar. Var köper man en ny man?

Efter en timme i sängen på övervåningen kommer Pip-Larsson ned;

"Aj, aj, aj, jag har 38,5. Jag kan inte ligga ned. Jag har legat hela dagen, det gör ont i ryggen."

Han halvlägger sig i soffan intill mig och talibanen.

Och piper vidare.

"Ahh. Öhh, aj, åhh, rör mig inte, jag har ont överallt."

Talibanen vänder sig till mig och frågar diskret om vi har en bebis här hemma.

Själv försöker jag krypa in i datorn och göra mig osynlig.

Heter det match.com, eller finns det andra?

Uppdatering:

- Hur många är det som har dött i svininfluensan egentligen, och är det inte bara män?

- Det är nog svårt att dö i svininfluensa när man har tagit sprutan.

- Jag tror inte att den bet på mig.

Herregud vilken lång natt jag har framför mig.

Jaha. Då har vi krisläge i finområdet. Maken är sjuk.

Jag tillbringar en skön eftermiddag med tonåringen på bio. Väry nice att komma hemifrån.

Och skönt för maken att slippa sin utomordentligt gnälliga fru.

Nu blev det också som så tidsmässigt, att maken skulle "åka på" att laga mat. Så när filmen är slut och jag sätter på mobilen, så är jag föga förvånad över att maken har skickat ett SMS om att jag ska hämta mat från nån restaurang i stan.

På vägen hem får jag order om att åka till Statoil och köpa Alvedon. Jag borde ha anat oråd redan då.

Väl hemma upptäcker jag maken på soffan. Liggandes med frossa under en filt. Och jag inser att jag är stenkörd.

Sen börjas det:

"herregud, jag tror jag har feber" (Ja, det är ju ovanligt när man är sjuk.)
"tänk om jag vetat att jag skulle bli sjuk" (Ehh, jaha, och vadå?)
"jag mår verkligen inte bra" (Denna mening skall komma att upprepas 28 ggr innan kvällen är slut)
"hur kunde jag bli sjuk?" (Alltså, ibland undrar man ju...)

Efter maten säger han:

"Är det okey om jag går från bordet?" Och syftar på att han är så pass svag att han inte har kraft att plocka undan.

Jag inser att hela kvällen kommer föregås av hans målande beskrivningar om hur illa däran han är.

Så därför är jag en mycket slug fru när jag ler och säger: "Men du, är det inte bättre att du går upp och lägger dig i sängen, och vilar?"

Efter hundra år tillsammans så anar han min bakslughet.

"När du är sjuk så brukar jag vara jättesnäll mot dig!"

Here we go again.

Jag kan för mitt liv inte tycka synd om en sjuk man. Jag må vara felvaggad, men det går fan inte. I alla fall inte när det handlar om en vanlig influensa/förkylning.

Och han blir lika sur varje gång eftersom jag totalvägrar att sätta på mig sjuksköterskestassen.

Kan det bli måndag tack.

Myggjagare.

Kom just på varför jag sällan använder dom här stövlarna.

Jag lyfter inte tillräckligt på fötterna varför jag vart tionde steg tar krokben på mig själv.

Det ser något stört ut kan jag säga.

Ajm så smart!

Ska på bio med tonåringen och eftersom jag ALLTID slarvar bort bilen så var jag så fiffig och fotade. Ibland blir jag så rädd för mig själv. Jag är ju så himla smart.

Maken och hans nya hemmaprojekt. Käre Gud. Save me.

Jag börjar tro att det är sant det där med att smålänningar är snåla.

Å andra sidan så är jag inte så bra på geografi så det här kan mycket väl bottna i nåt annat:

Maken har en gammal kompis som bor någonstans därborta i trakterna. Han är i Stockholm varje månad och sover då hos oss ett par dagar.

De pratar alltid business och utbyter idéer med varandra. Oftast är jag inte i närheten.

I onsdags kommer maken till jobbet och informerar mig om att han nu har fått ett hett tips om en apparat som ska vara jättebra, och som han därmed har beställt.

En mojäng som mäter av all elektricitet i huset. Vad det är som drar mycket el.

Och det är ju bra. Förvisso.

Men såna där prylar är allt annat än bra när de hamnar i makens händer.

För här pratar vi om en särdeles dumsnål man.

En man som inte alls har några som helst problem med att köpa en penna för 1500 spänn med motiveringen: "Ameh, jag använder ju den i JOBBET!"

Vi pratar om nån som utan att blinka slänger ut en förmögenhet på att ha en värstingtv i sovrummet "för jag måste kunna se fotbollsmatcherna ordentligt vettu!"

Som lätt skulle kunna ha en sån där gräsklippare som man ÅKER omkring i, á 40.000 kr, på vår 1000 kvm stora tomt. Om det inte vore för att hustrun satte käppar i hjulet när han var i färd med att titta på såna.

Ni fattar.

Samma snubbe drar ned värmereglaget till handduktstorken var och varannan dag, för "det drar skitmycket el".

Och vi ska inte ens snacka om golvvärmen i badrummen. I det ena badrummet har vi marmorgolv och alla som känner till marmor vet att man får frysskador om det inte är uppvärmt.

På entréplanet har jag 7 fönster i en L-formad fil. I varje fönster har jag en lampa. Och eftersom jag inte orkar tända lampa för lampa så har jag givetvis en taimer. Vilket maken har stört sig på hårt i snart 8 år, eftersom dessa lampor är fördelade i 3 rum och "man är ju inte i alla rum samtidigt". Alltså behöver man inte ha alla tända. Suck.

Jag fick igår en föraning om vad som komma skall när han säger: "Ska bli mycket intressant och se hur mycket el dom där lamporna drar."

AMEN FATTA!

När han är klar med sitt projekt så kommer det här huset vara mörklagt. Och vi kommer ha hela källaren full med ved från Statoil.

Jag säger bara: den där kompisen. Han åker också ut till boden.

Om att inte vilja bli nådd.

Jag är i norra förorten och tittar på en lokal. I ett kanske inte så fint område.

Det verkar som om polisen har stora problem med ligister här.
Måste nog fundera lite till.

Klicka sig lite på bilden.

Om DUX och kundservice.

Maken sitter i telefon med nån idiot på DUX som säger två saker i samma mening: ''Ja, vi har felmärkt madrassen, nej, det är inga problem att kemtvätta.''

De kan tänka sig att ge oss rabatt på en ny madrass. JAG kan tänka mig ett samtal till Sverker Olofsson.

DUX vill att vi skickar ett mail.

Att jag ska.

Och maken tänker jag lägga ut på Blocket. Han tycker att jag är en idiot som inte ger mig och nöjer mig med en madrass från IKEA. Jag talar om att det är som att köpa en ny bil och sätta på moppehjul.

Aldrig att jag ger mig.

Om i helgen. En liten teeser om makens och hans cepeidéer.

I helgen ska jag försöka skriva ett inlägg om makens senaste jävla påhitt här hemma.

Han väntar på ett paket som borde komma vilken dag som helst.

....och det tänkte jag återkomma om. Var så säkra.

Ska först räkna till 10 och sen gömma alla knivar.

Hur man exploderar på Dux. Och på makejävel.

Vi har en Dux-säng.

Dyr.

Men väry nice.

Talibanen kissar i sängen. Dessutom i vår Dux-säng härom natten. Hustru får frispel på maken som inte fattar svenska när hustrun 1000 gånger talat om att madresshelvetet är mycket svår att tvätta.

Maken släpar ned 2x2-meters bäddmadrassen till kemtvätten. Som vägrar tvätta trots att det klart och tydligt står "Kemtvätt".

Make ringer DUX, som hävdar att det visst går.

Kemtvätt vägrar fortfarande, vänligt men bestämt talar de om att madrassen kommer att bli knölig. Och krympa.

Kemtvätt får i uppdrag att kontakta DUX.

Nu ringer Kemtvätt och talar om att DUX har felmärkt madrassen.

Bra så tänker jag.

Tills Kemtvätten fint talar om att madrassen är gammal, typ 5 år. Och då gäller inte Konsumentlagen.

Jag vill här och nu upplysa världen om att makens uppgift idag blir att se till att DUX ger oss en ny madrass.

Annars kommer maken förflyttas från lekstugan och få ett permanent uppehållstillstånd i vår rangliga bod.

Nu måste jag komma ihåg att andas.

Sett på tv.

Har för mig att nåt ska hända i kroppen när man dricker det här.

Ok, I'm waiting.

Jamen då kör vi en för oss som gillar snoppar. Och fattar engelska.

Tack Jenny!

Om gamla kärringar som sätter på unga gambianer.

Tittar på TV3:s realityserie Stockholm-Arlanda, där man får följa vardagen på Arlanda med dess resenärer.

Just nu fokuserar man på Samuel som har gått vilse mellan terminalerna.

Samuel ska åka hem till Gambia.

Samuel har varit och hälsat på sin väninna här i Sverige.

"Väninna"

In my ass.

Om du gillar tuttar. Och fattar engelska.

Okey. Jag kompenserar för föregående tråk-tant-inlägg.

Håll till godo, hehe.



Tack Sus i Nacka!

You've got mail.

Det finns i alla fall några som vet hur man gör en kvinna, ehh..hm, tänkte skriva Kåt, Glad & Tacksam, men så kom jag på att jag inte använder sådana ord, så det får väl bli: himla upprymd.

Fi sa*an vad torr jag låter!

Dagens AHA- boost!

1) Jag har totalt glömt bort hur extremt goda pannkakor jag gör. På heders.

2) Öppnar kuvertet med tonåringens skolfoton och blir genuint förvånad över hur jag har kunnat få en så ända in i helskotta snygg dotter. Även om jag skulle vara objektiv.

...tills jag ser mig i spegeln och kommer på att hon är en exakt kopia av mig.

Eller ja, minus 25 år, gråa hårstrån och 50 kilo då'ra.

När en make får en ny postadress.

Vi har som bekant en sängvätare i familjen.

Los talibanos. Vi pratar kissa i sängen 9 av 10 dagar. Vi står i kö för hjälp. (...och ja tack vi har provat piller och en himla massa andra tips.)

Det här betyder också att talibanen har Sveriges mest tvättade lakan och täcken. Det betyder också att det är strängeligen förbjudet för henne att sova i vår säng. Vilket jag tjatar hål i huvudet på maken om 6 dagar i veckan. På riktigt.

Härförleden glömde maken bort den där förbjudna regeln, så hon kissade ned mitt fina, fina överkast också. Då punkttvättade jag madrassen men upplyste maken om att kisset må vara borta, men det syntes en "kissrand" efter det och fan ta honom för att han lät det ske. (De går nämligen och lägger sig i vår säng så att hon får somna in. Sen bär han in henne när han går ned.)

En enkel regel som vem som helst förstår utan att man behöver använda stora bokstäver.

Härom dagen skulle jag gå och lägga mig och se där, vem ligger på min halva om inte en liten taliban. Klockan 22.00. Jag lyfter på täcket och givetvis har hon kissat. Jag går ned till maken och upplyser honom om att han har lite att göra samt att jag går och lägger mig i tonåringens dubbelsäng, godnatt och tack så mycket. Skitförbannad.

Kemtvätten i sin tur upplyser honom om att man inte kan tvätta bäddmadrassen, varpå maken ringer mig. Jag talar om att jag skiter i vilket, i så fall köper jag ett nytt. Idag.

Maken vaknar plötsligt till liv, ja, det handlar ju om stålar och det språket kan han utantill, så han ifrågasätter tvättrådet där det står "kemtvätt". Men de hävdar med bestämdhet att madrassen inte torkar, då den är för tjock samt att den kommer att bli knölig.

Maken ringer därför Ekerö Möbler där vi köpt sängen och får höra att en ny madrass kostar närmare 10.000 kr. Lägger på och ringer Dux's försäljningschef, som påstår att den visst går att kemtvätta.

När jag kommer hem och han berättar det här så kontrar jag med: "Jamen vad bra, då spelar det ju ingen roll för om den nu blir knölig och inte torkar så får ju Dux stå för en ny, eller?"

"Öhh, alltså, ehhh, hmm, jag vet inte." Sa maken. Och jag undrar om hans intelligens sitter inbäddat i sydligare trakter då jag tycker att det är en självklar fråga att ställa till en leverantör.

Hur som helst så kan han packa väskan ikväll och flytta ut till talibanens lekstuga. Jag kommer gladeligen att eftersända hans post.

Sen kommer jag att sova jävligt gott i tonåringens dubbelsäng (hon är hos sin pappa).

Om prioteringar.

Man är ju tacksam över att se att sjukvården prioterar patientvård framför ordning och reda bland sladdar. Men jag måste erkänna att det kliar satan i mitt sinne för organisation.

Om noja.

Nä, det är ingen gynstol, så kul ska vi inte ha. I en sån här sitter man i när man ska lämna blodprov.

I tider som dessa så är det en hel del som sitter här under en dag. Det får mig att bli aningen nojig. För en gång skull har jag mitt jättelånga hår utsläppt och jag funderar lite: hur troligt är det att de torkar rent nackstödet efter varje patient? Jag är skiträdd för loppor och annat skit så när jag sitter likstelt längst ut på kanten så låter jag sköterskan tro att jag håller på att bajsa på mig av spruträdsla när hon säger att det går bra att slappna av och luta mig tillbaka.

Skulle inte tro det va!

Om att få det att gå ihop.

Idag ska jag på två möten före klockan 12.00.

Klockan 13.00 ska jag på ett halvdagsseminarium på Stockholmsmässan.

På förmiddagen befinner sig maken på årets viktigaste möte. Som kommer ta ett par timmar.

Det är tisdag.

Och talibanen är sjuk.

Hej och hå vad jag inte får det att gå ihop.

När någon däruppe visar tecken. Eller var det regeringen...

Hela eftermiddagen har det känts som om jag har glömt nåt skitviktigt. När jag ska betala bensinen får jag en uppenbarelse bakom expediten: Alvedon. Oh my God vad jag kommer bli storkund här!

Premiär. Gott, gott, gottigottgott.

Maken och jag delar på dagen. Jag passar på att ta en snabblunch i flytande form. Nu ska jag knarka Julmust i en månad. Halleluja.

Låtom oss bedja.

I torsdags fick talibanen första svininfluensavaccinet.

Igår kväll ville hon gå och sova klockan 18. Not a good sign.

I morse var det feber.

Ringde till skolan och sjukanmälde. Och fick informationen om att några i klassen har, eller har haft, konstaterad svininfluensa.

Se där ja.

Nu ber vi till högre makter att det bara handlar om lite lätta biverkningar.

Om Bibeln.

I Bibeln står det att söndagar är en vilodag.

Bra så.

Goda gener, men inte mina.

Maken har lite kvalitéer. Faktiskt. Ja, till skillnad mot chefen alltså.

T ex så är han en sån där jobbig jäkel som jämt vinner (så länge en viss person från SF Film, som läser här, är med, för då är han torsk... hej Frank!).

Är man med i lagtävlingar så skall man alltid se till att hamna i makens lag. Annars är man rökt.

Och så är han bra på att räkna. Man kan säga att han är jävla geni när det kommer till allt med siffror.

Så för att balansera upp det hela så har han gift sig med ett siffermiffo. I'm talking serious miffo här.

Nåväl.

Jag sitter och spelar Yatzy med min dotter. Som får Yatzy (dvs full pott) tre gånger under fem spel. Plus att hon vinner alla omgångar. Och är den som är blixtsnabb på att räkna när poängen skall sammanställas.

Nä.

Det är inte 18-åringen jag spelar med.

Jag är utklassad av en 6-åring.

Hur var det nu, man får inte aga barn va?

Och vem ska straffas hårdast?

Åkte och storhandlade med talibanen och tonåringen.

Maken var kvar hemma och tar emot alla kassar när vi är tillbaka, med en mobiltelefon tryckt mot örat. Jobb, jobb, skitjobb. Jag informerar honom om att han är uppackningsansvarig...och talibanvakt...och glöm inte att lägga in glassen i frysen...hej..hej.

Lämnar alltså talibanen hemma med pappa. Med en stor strut innehållande två kulor choklad.

Tonåringen och jag drar till Måleributiken för färginhandling till mitt nya projekt i huset.

Kommer hem 45 minuter senare och de första jag ser är glassen som står på köksbänken. Amen så himla bra.

Tittar ut i vardagsrummet och ser talibanen i soffan. I jeans. Utan tröja. Droppa sig lite chokladglass på tröjan, inga konstigheter. Tänker jag.

Tills jag ser alla 14 chokladfläckar i den beiga soffan. Som någon med nöd och näppe försökt undanröja.

Sen noterar jag en före detta vit disktrasa som tittar fram bakom ena soffkudden.

Och maken har fortfarande den förbannade mobiltelefonen intryckt i hjärnan.

Sa jag att jag ska ha en ny soffa till jul?

Det här är i särklass den bästa reklam som gjorts. Gåshud I tell you.

Närmare 650 personer som sjunger!

Manliga lösningar.

På fredagar är maken ansvarig för middagarna i huset.

Need I tell att vi sitter på restaurang just nu?!

Och jag kan tala om att det inte är första gången i år.

Don't use the brain. Too often.

Är ute och kör runt till våra butiker ute i de norra förorterna. Är 30 min hemifrån och har lite bråttom hem såhär på fredagseftermiddagen. Tänker att jag ska ta en genväg hem. En jag aldrig har provat förut.

Nu, 40 min senare, och halvvägs framme tänker jag att jag ska sluta och tänka så förbannat.