torsdagen den 12:e april 2012

Hej alla ni som letar efter mig

Måndagen den 9 april 2012 startade jag min nya, egna domän. Jag är alltså inte längre kvar på Bloggfamiljen as from that date.

HÄR hittar ni mig. Sprid budskapet please!

fredagen den 9:e september 2011

Om den nya sidan

Som ni märker så är det stora problem där just nu. De har gjort om hela sidan med en massa tekniska förändringar, vilket har strulat till det en aning.

Jag har aldrig jobbat i Wordpress så jag har noll koll just nu. Jag vet dock att det inte alls ska vara svårt att registrera sig när sidan är "normal" igen.

Sen ser jag att "Svedski" t ex, har synpynkter på textstorlek och lite annat. Jag ska höra med pappsen Peter hur man/om man kan fixa till det.

Jag tänkte att, fördelen med att flytta över dit på en fredag, skulle vara att alla ni i normala fall har annat att göra och inte skulle märka att jag drog härifrån, hehe. Fredagar är nämligen stendött här inne...vilket ni har hört mig gnälla om förr..

Nu kommer en del av er bli sura på mig. Stensura.

Det känns som om jag har bloggat i hundra år och det har varit riktigt riktigt roligt. 4081 inlägg för att vara exakt. Plus alla inlägg jag hann radera när jag lade ner bloggen för ett par år sen. Under en vecka, sen överatalade maken mig att fortsätta. Trots att jag hänger ut honom så mycket jag bara kan.

Den här sommaren har jag dock haft värsta bloggtorkan, vilket ni säkert har noterat. Det gick så långt att jag kom fram till att jag nog skulle lägga ned den här verksamheten helt. Tyckte att jag bara harvade och harvade. Att inget hände. Noll utveckling liksom. I want more. Typ.

Precis just då fick jag ett mail från Bloggfamiljen.se. De frågade om jag vill komma över och blogga för dom. De har inte så många bloggare där, men dragplåstret är Hannah Graaf.

Jag har ju fått en del erbjudanden genom åren, men inget som har lockat. Det gör det här. För det kommer hända grejer där i framtiden. Sen kan jag berätta att fru Graaf och jag har en del gemensamt. Nä, knappast utseendet, men hon jobbar också ihop med sin man. Tillsammans driver det alltså sajten Bloggfamiljen.se. Sen har hon självdistans, vilket jag gillar.

I alla fall; initialt så var jag lite tveksam. Man vet ju vad man har, men inte vad man får...brukar det heta. Och så vet jag att en del av er tidigare har talat om att; om jag drar härifrån, så drar ni. Och jag vill inte bli av med er. Alls.

Men det som fick mig att bestämma mig var Hannahs make. Det visade sig nämligen att han har sjukt rolig humor. Även fast han är skåning. Lagom störd. Eller förresten; han är skitstörd. Och Hannah, som jag träffade för första gången härom dagen, är otroligt trevlig och ödmjuk. Och snygg. Fifan så snygg hon är i verkligheten. Kärring.

Så från och med idag så måste ni gå in här om ni vill vara kvar. Det har varit vissa tekniska problem eftersom hela sidan är omgjord och har världspremiär idag, så ser ni mig inte nu, så gör ni det senare eftermiddag/kväll. Please have mercy. Sen klickar ni er fram till mig, tryck på "Lägg till" i favoriter, och poff, så är allt klart.

Och ni som är mig trogna och följer med: snälla, snälla, ta 15 sekunder och registrera er så att ni kan kommentera hos mig. Jag vet, det suger, men det är den enda nackdelen och jag behöver verkligen er, för jag kommer känna mig skitensam om ni inte kommer inte och "pratar" med mig där. Ni är trots allt några tusen och man behöver bara göra det en gång. Förresten, ni har inget val, ni måste f-n göra det för jag är livrädd för det här bytet.

Fast ni två, som alltid är så jävla bittra; ni kan stanna kvar här tycker jag. Hejdå.

Det vore ju fint om vädret kunde bestämma sig

Imorse kändes stövlar helt rätt.

Nu, 20 grader senare var det kanske inte det smartaste draget.

Och nää, jag bryr mig inte om att ni dissar mina pjuck, för jag älskar dom...sådetså.

Om fredag och äkta hälfter

Är jag ensam om att bli osams med min chef make på fredagar?

Andra världskriget framstår plötsligt som en demonstration på Sergels Torg.

Fifanvadargjagär.

Not my cup of tea direkt, inte ens efter 15 år



Jag kom hem sent igår kväll och maken hade passat på att sätta på en film.

"Ska jag börja om från början...om du vill se den?"

"Ehh, nej tack, jag tror jag står över hörru."

Och man börjar ju undra; det är ju inte så att vi nyss har träffats direkt.

torsdagen den 8:e september 2011

*host host harkel*



Åker från jobbet och märker att jag har nån jefla dåre i häcken på mig, och som kör som en idiot. Strax innan höll han på att köra över en gångtrafikant. Jag lackar ur och krypkör, med hastiga inbromsningar bara för att markera. Ser i backspegeln att han visar finger och skriker.

Tänker att jag vid nästa trafikljus ska dra upp idiotens dörr och fråga vaf-n han håller på med.

Då kör han om mig, och precis när jag tänker göra samma sak så ser jag vem han är.

Milan Sevo. Inte en alltför rumsren medborgare.  

Ehh, jag tror jag sitter kvar här i min bil.

Uppdaterat: Jag är ju ute och hojar, det var inte Milan Sevo jag menade, det är Mille Markovic, och ingen annan! Ingen av dem är särskilt rumsren dock.


På lunchdate


I talibanens skola har de asgod mat och jag brukar därför äta där en gång i månaden à 30 riksdaler. Idag serveras det hemmagjorda pannkakor. To die for.

Och just precis nu när jag skriver detta inlägg så messar maken mig att han har råkat köra på en refug och kvaddat däcket. I min bil. Ni som har koll vet att han gjorde exakt samma sak för ett år sen. I min bil.

Så bra, har man inte utgifter så får man. Jag kanske borde investera i en trampbil åt honom.

Back in business



Efter att i hela veckan sett ut som om jag jobbar på en återvinningscentral, så känns det som om jag ska på värsta partyt när jag tar på mig vanliga kläder.

För idag har jag skrivbordstjänst.....astråkigt.

onsdagen den 7:e september 2011

Om kanal5 i detta nu: Svenska Miljonärer

Om man kunde dö av att titta på pinsamma tv-program, så skulle jag vara stendöd nu.

Herre
gud

Med en kråka i näsan

Hela veckan har jag haft mina byggjobbarbrallor på mig eftersom jag håller på att röja runt på lagret. Idag var inget undantag.

Dock var jag tveksam i morse eftersom jag visste att jag skulle ha ett viktigt möte nu i eftermiddag. Funderade på ett ombyte, men kände att de jag skulle träffa får ta mig som jag är.

Nästa gång ska jag ge fan i att känna så mycket.

Vid 14-tiden ses vi på ett café i Bromma Blocks. Två väldans trevliga människor, varav den ena kommer ha betydelse även för er kära läsare. En mycket snygg kvinna i sina bästa år. Så där ljuvligt vacker som bara blonda brudar kan vara.

Själv såg jag ut som en grovarbetare med håret på ända och noll smink. Jag bad givetvis om ursäkt, men det hjälpte föga. Ett första intryck kan man ju sällan göra om. Inte ens om byggbrallorna är rosa.

Vi sitter och pratar i ett par timmar och när jag sätter mig i bilen och råkar kolla mig i spegeln, så sitter det en snorkråka där. Mycket synligt.

Grattis, pricken över i:et liksom.

tisdagen den 6:e september 2011

Ibland undrar man ju

Halvligger i soffan och tittar på ett inspelat program, när maken kommer in i vardagsrummet.

"Tittar du på det där?"

Ehh, näe, jag sitter här och knypplar...tänkte jag säga, men det gjorde jag inte.

Ibland undrar jag varför man ställer uppenbart korkade frågor.

Jag blev så sur att jag stängde av programmet och slängde iväg fjärrkontrollen till honom.

Sen börjades det: zappandet. Varje kanal får 0,2 sekunder, sen vidare till nästa. Och nästa. Och för säkerhets skull så kör han en vända till...på samtliga kanaler.

När han är inne på tredje vändan så får jag nog och bestämmer mig för sängen.

Märks det att jag är trött på tillvaron just nu?!

Era synpunkter tack

Jag funderar på om vi ska ta in en ny porslinsserie i Sverige. Vi fick en förfrågan nu på Formex nämligen. Den är designad av en känd engelsk designer/konstnär. Jag gillar den för att den är enkel. Det finns ett annat företag som har gjort en keramik-kopia av det här, men det här är originalet. Väry good quality. Vad tycker ni?








Om vi vill, så kan vi få det med svenska texter. Och ja, texten ska vara lite sned och vind. Som gammal skrivmaskinstext. Den är inte jättebillig då det är mycket hög kvalitet. De har hur många delar som helst i den här serien.

Och lite andra serier, i alla möjliga färger.

Edit: dessa produkter ska självklart inte säljas via Hemslöjdsprodukter, där vi har allt smide. Nä, vi har ett annat företag som är mer åt Georg Jensen-hållet...

På kanal 5 just i detta nu



Ähum

Im speechless

...och det händer aldrig.

Ja...jaaaa..jag vet

Sorry alla som väntar på roliga inlägg, men den här veckan är jag sopgubbe/transportör/lagerarbetare/postnisse and you bloody name it. Håller på att flytta om hela lagret och bereda plats för 11 pallar med varor som är på ingång. Vi väntar bl a in 3 ton smide.

Så det där med fräscha nagelband och lukta parfym är inte att tänka på. Och inte sex heller för den delen. Alltså, dörren är öppen, men glöm att jag orkar engagera mig. Det är mer typ: varsågod och kliv på liksom. But don´t leave it messy.

Ja, jag måste vara universums osexigaste fru. Men orka bry sig. Inte nu. Och jag har fortfarande inte förlåtit honom för min goda middag som försvann.

måndagen den 5:e september 2011

Räcker det inte med strumpor



Operation Röjning på kontoret/lagret. Passar på att rensa makens bil.

Kan nån förklara hur man kan bli av med EN handske stup i sekunden?

Om att älska sin man lite extra. I två sekunder.

Kom hem från mässan vid 22-tiden igår och upptäcker att min Outlook fungerar.

Maken, som är fullkomligt värdelös att ha med när man packar ihop en monter, då han bara ska slänga ned allt så fortast möjligt, fick ledigt. Och han var ju inte direkt nödbedd så i utbyte fixade han alltså min mail.

Så jag blev själaglad och väry tacksam. Tills jag upptäckte att idioten ätit upp min goda goda mat, som jag tagit med från Pontus by the sea. Det är en av Stockholms dyraste restauranger, så jag hade verkligen sett fram emot att få njuta av den och ett glas champagne.

Inte att den skulle bli uppäten av nån som lika gärna hade kunnat göra makaroner och köttbullar.


söndagen den 4:e september 2011

Och nu blir det reklam!

Jag får ingen ordning på min dator, mest för att jag inte har tid då jag har en mässa som fortfarande pågår...

Men vad är bästa hjälpen när man är på skithumör? Jomenvisstsörru: make some serious shopping.

Jag tog med mina norska kollegor till Tina och Anna på Syster Lycklig och sweet Lord vad de tyckte butiken var nice! Det gör alla som jag släpar dit.

Och eftersom jag är så himla mån om att ni ska få ta del av allt roligt som jag får ta del av, så har jag övertalat brudarna om att vi kör ett rabatt-race igen!

Under september månad så får ni 20% rabatt när ni uppger "MonasUniversum". Antingen i webbshoppen, eller om ni kommer dit. Och skäms inte en sekund för att uppge mitt namn, de tycker verkligen att det skitkul när ni kommer in. I synnerhet Blondie a k a Tina. Ni som inte känner henne kan ju här på bloggen leta fram mina inlägg från Indien i februari-mars, då hon och jag var där. Hon är helt störd och ni kommer få en skitrolig läsning!

Men, som sagt; rassla in på hemsidan, eller gå dit, och handla lite. För något är nämligen väldigt skumt med den där butiken; hur mycket man än handlar så tar grejerna inte slut. Amäjsing. Ni som varit där förstår exakt vad jag menar.

Nu ska jag åka till tråkmässan, och klockan 17.00 åker byggbrallorna på. Herregud så fort det kommer gå att packa ihop allt: 3 dagar för att bygga upp, 4 timmar för att plocka ned.

lördagen den 3:e september 2011

På rymmen med norskor


Vi har ju två norskor som bor hos oss denna mässvecka. Väry funny. Det här med att de kallar banan guleböj är tydligen inte alls sant.

Däremot så betyder bärs (en öl) bajsa. Basattnivet.

För övrigt så var mässan så seg idag så vi skolkade och drog in till stan. Jag leker turistguide.

"Hur gammalt är Stockholm...hur många människor bor här....är inte slottet gult..?" Ameh, thank God för Wikipedia för nån guide lär jag ju aldrig bli.

Nu restaurang Pontus by the sea vid Skeppsbron...eller var vi nu är nånstans...

Vi startar med champagne. Och jag glömde bort att jag har bilen med mig. Inte så smart.

Min Outlook är fortfarande paj...ska läsa era råd (tack snälla, er kan man alltid lita på) när jag kommer hem. Datorer suger och jag är skitsur.

fredagen den 2:e september 2011

Uppdaterat om datorn

Jag har startat om datorn 14 gånger. Jag har startat aktivitetshanteraren och tagit bort Outlookprocessorn, eller vad det nu stod, men det hjälpte inte.

Jag har alla mina inloggningsuppgifter till ALLT i hela mitt liv, i en mapp i Outlook...som jag inte kommer åt nu.

SJÄLVKLART så har jag inte gjort nån back up..för att jag är dum i huvudet.

Hejdå. Nu ska jag ta livet av mig.

Datorhelvete - Nu MÅSTE ni hjälpa mig

Jag kan inte ta emot några mejl. Eller skicka några. Får ett felmeddelande:

"Det går inte att visa mappen. Det går inte att nå filen C:\Users\Monabäjben\AppData\Local\Microsoft\Outlook.pst. eftersom den används av en annan process. Stäng program som använder filen och försök igen. Du kan behöva starta om datorn."

Och eftersom jag är korkad som få när det kommer till datorer, så fattar jag givetjävlavis inte vad som är fel och vad jag ska göra.

Tänker att jag är skitsmart när jag kommer på att jag n a t u r l i g t v i s går in via webb-mailen och kollar mailen.

Om det inte vore för den lilla lilla detaljen att mina lösen finns i en av mina mappar i Outlook...som jag inte kan öppna. Alltså, jag kan öppna själv outlook, men när jag trycker på Skicka/Ta emot, så får jag upp ovan felmeddelande. Och jag kan inte klicka på mapparna jag har i mailen.

Ska man behöva gå tillbaka till brev och frimärken igen, eller vad f-n är det frågan om.

Please help me. Och så tyyypiskt att det är fredag när det händer eftersom det inte finns en käft som är här inne då!

Me and my bloggreaders

Det är så sjukt kul att stå på mässan och träffa bloggläsare.

Som Marie, själv utställare och som kom med det här:
"No added sugar" är nyckelordet här. Jag som somnar när jag äter för mycket socker. Jag som inte längre kan äta choklad, eftersom jag bara känner fettsmaken. Nu kan jag äntligen ta mig en liten bit choklad när jag blir godissugen. Tack Marie, den är jättegod!

Och så kom Åsa-Badanka, Eva i Paradiset: båda är fantastiska skapare men suger hästballe på att uppdatera sina bloggar.

Sen kom Champagne-Åsa förbi en snabbis. Hon och maken äger Stockholms bästa bokhandel på Drottninggatan. Mycket bra bra priser där om ni är bokintresserade.

Måste även berätta att världen är liten. Det kommer fram en kvinna och presenterar sig som Lena. Hon berättar att hennes döttrar läser mig och att de fått henne att börja. När jag så häromdagen bloggar om att ett av våra företag heter Hemslöjdsprodukter, så visar det sig att hon är kund hos oss!

Äta måste man och när man blir bjuden på lunch av Annas Kaos, ja då blir tillvaron lite roligare. Vi pratade jobb och det var riktigt kul. Hon är ingen korkad halvblondin den där kaosbruden. Näpp. Sharp brain.

Och så kom Eva-Lotta, som vet att jag är sjukt svag för blingbling. Kolla vad hon hade med sig till mig:

Och så det här. En fullständigt genial idé tycker jag: smyckeshängda sjalar.

Tack älskling, I love it!
Hon är distributör av dessa handgjorda läderskärp och smyckessjalar från Italien. Alltså inget Kina-crap utan ett litet familjeföretag som sitter och pillar med sånt här hela dagarna.

Och jag föreslog att man ska ta fram andra smycken, utan bling bling, så att man når en större marknad. Jag tror minsann att jag ska börja sälja sånt här på min Kyssmiglycklig-hemsida...som jag inte har fått igång ännu. En sida med grejer som jag gillar. Sjalarna och skärpen finns i alla möjliga utföranden. Eva-Lotta når man på Glorious Agency, 070-714 65 87. (Kristina, är inte det här något för dig i Sturegallerian? De är extremt tasty i verkligheten.)

Ujuj, nu kom jag av mig. Om man kommer förbi mig så måste man inte alls ha någon present med sig, jag blir kalasglad över att träffa er ändå!

Om att tala inför människor

Ett par av er kommenterar det faktum att jag ställer upp, fastän jag är livrädd.

Jag tänker så här: när man är fet så mår man dåligt. Det kommer med andra ord sitta 50 pers, eller vad det nu blir, och må mycket sämre än jag gör.

Alltså blir det en win win situation: de får höra att det finns ett betydligt värdigare liv, och jag får träna på att tala inför folk.

I´m so fiffig.