lördag 31 maj 2008

En massa raderade inlägg

För dig som nyligen har hittat hit måste jag förklara att jag i maj/juni 2008 bestämde mig för att sluta blogga. Under några dagar så satte jag igång med att radera en hiskeligt massa inlägg.

Efter nån vecka så ångrade jag mig. Trycket blev för stort och jag började igen.

Så ibland saknas det en röd tråd. Tyvärr.

Basattduvet

fredag 30 maj 2008

Finn fem fel

1. Make lånar hustrus bil igen. Make får fjärde p-boten denna vecka.

2. Hustru arbetar som möbelbud hela dagen och levererar bord och stolar till kunder. Make står i en av butikerna...

3. Hustru trött och beställer pizza. Klockan 18 kommer maken på att familjen är bjuden på cocktailparty på Öfvre Östermalm. Suck. Inbjudan gällde även talibanen. Suck.

Hustru irro för hustru har ont i hela kroppen och vill hoppa i mjukiskläderna och slappa i soffan. Hustru måste alltså göra sig bjutifull. Talibanen inviger sina "klackskor". Hustru tycker att talibanen kan stanna hemma. Efter en timme på cocktailpartyt (som även inbegrep mat, vilket maken "oj, jag glömde") ångrar maken att talibanen följde med, "kanske inte så bra idé", när talibanen klättrar överallt.

4. Familjen åker hem 3 timmar senare bara för att upptäcka att tonåringen med pojkvän har vänt upp och ned på halva huset. Mamma irro och går upp på rummet endast för att finna dem avklädda under täcket. "Ner och städa, PRONTO!" Orkar inte ens tänka på vad de har haft för sig.

5. Make gnäller över värk i fötterna efter en hel dags stående i butik. Hustru kontrar med hon nog är döende efter att rensat, lyft och burit ett helt jävla lager utan manlig hjälp. Make hävdar att han nog haft det jobbigast. Och går och lägger sig.

Amenvadihelvete.

I morgon träffar jag kära Christina för några timmars koppar kaffe på stan. Måste få andas lite.

torsdag 29 maj 2008

Rekord

I dagarna tre har jag varit tvungen att låna makens jeep.

Således har han haft min bil.

Idag följde maken med till Strängnäs för att fixa det sista och när vi är vi äntligen är klara med lager-helvetet så bestämmer jag mig för att ta min bil tillbaka till Stockholm. För att jeepen är lastad maximalt, och jag föredrar min turbo. För jag vill hem fort.

I barnstolen i framsätet hittar jag tre saker;

1 p-bot
1 p-bot
1 p-bot

700 kr/styck.

Stor risk att han får låna min bil igen. Han får fan hoja in till jobbet nästa gång.

Jävlar vad sur jag är.

Rösta på mig

Not so smart morsa

En av nackdelarna med att ha en 4-åring, som håller på att lära sig läsa, är att man inte längre kan fuska när man läser godnattsaga.

"Mamma, så står det inte."

eller

"Mamma, du har nog glömt att läsa om det där du vet.."

Sen undrar jag vad det är för puckoförfattare som i en barnbok om julen och julförberedelser avslutar boken med 2 SKITLÅNGA recept på hur man bakar pepparkakor och lussekatter och mamman ALLTID måste läsa HELA båda recepten, och talibanen noterar DIREKT om jag skiter i att läsa att det t ex ska vara 175 gram smör.

"Du glömde smöret mamma."

Grr!

Rösta på mig

tisdag 27 maj 2008

Jag och min trädgård

Jag tillbringade helgen i min trädgård.

Det hör inte till vanligheterna.

Eller, det hör inte till vanligheterna att jag planterar blommor. Det är 3 år sen senast.

Och när jag är i trädgårdsaffären så kommer jag ihåg varför det var så länge sen; för några tusenlappar senare så har vi bilen full av blommor och frön.

Talibanen har fått för sig att hon vill ha solrosor.

Mamma köper frön.

Mamma och taliban planterar 48 tusen solrosfrön längs det avgränsade staketet mot grannen.

Mamma kollar inte på påsarna förrän efteråt.

Det finns flera sorters solrosor.

Mamma har köpt dom som blir mellan 3 och 5 meter samt dom som blir upp till 40 cm!

Dessa planteras hej vilt längs med staketet.

Grannarna kommer att tro att jag var packad.

Kollegan tröstar mig idag med att rådjuren älskar solrosor.

Jag har rådjur 4-5 dagar i veckan i min trädgård.

Jävlar vad ledsen talibanen ska bli.

Måste hitta på nåt.

Jag är inte så bra på det här med trädgård. En gång var jag väldans duktig och grävde upp en massa ogräsbuskar. Och finslipade några andra buskar.

Min mamma kom över lite senare och konstaterade att jag grävt upp dom riktiga buskarna och ansat ogräsbuskarna.

Behöver jag säga att vi har den fulaste trädgården i hela kvarteret....

Rösta på mig

måndag 26 maj 2008

Mors Dag, och lita aldrig på en makes inköp

Igår var det Mors Dag.

När jag vaknar är talibanen och make redan nere. Jag antar att de förbereder en smarrig frukost på sängen.

När en timme har passerat så ger jag upp och hoppar in i duschen. Och eftersom det hörs ned till dom så dröjer det inte länge förrän maken kommer upprusande. "Men, men, du ska ligga i sängen."

"Amen jag har ju väntat hur länge som helst. Okey, jag går och lägger mig igen när jag duschat klart."

Sen kommer make, taliban och tonåring. Utan frukostbricka men med 5 paket. Jag gillar paket.

En bok
2 stekpannor
2 kastruller

Vad ger ni mig för den?!

Fast ska sanningen fram så hade jag önskat mig det. Eller rättare sagt; jag bad specifikt om EN särskild stekpanna och EN särskild kastrull. Då vi har en asgammal spis som "käkar" stek- och kokkärl, så måste dessa bytas ut med jämna mellanrum.

Jag bad alltså om två identiska till de vi har.

"Ojdå", sa maken.

"Ojdå", sa tonåringen.

"Bra va?", sa talibanen.

Sen kommer jag ned i köket och upptäcker att maken även införskaffat;

nya skärbrädor
2 nya glasburkar för förvaring

"Jamen, du gillar ju burkar." Sa maken.

Förvisso. Men jag gillar också att saker matchar.

Så nu har jag fyllt påsen med samtliga varor och i veckan åker jag tillbaka till affären och köper det huset verkligen behöver. Läs: det JAG tycker att huset behöver.

F-n, jag måste nog styra upp det här med Mors Dag och presenter. Skulle aldrig ha slutat med traditionen "diamanter, briljanter, diamanter", som jag kört med i alla år.

Det går liksom inte att misslyckas med det.

Men boken var bra i alla fall!

Rösta på mig

lördag 24 maj 2008

Legala ursäkter men smartare fruar.

Legala ursäkter men smartare fruar.

Efter 10 år så har jag avslöjat min man. Man jag är ändå steget före.

Så här ser det alltid ut hos oss varje lördag/söndag.

Make: "Är det nåt vi behöver göra idag?"

Analys: Make frågar för att då framstår han som en make som bryr sig och ger sken av att vilja "hjälpa till".

Hustru: "Ja, jag hade tänkt att vi skulle åka till tippen och sen åka förbi plantagen och köpa blommor. Och sen måste vi storhandla."

Analys: Hustru vill ha lite samvaro och känna någon form av tvåsamhet samt se till att någonting "nyttigt" blir gjort under tiden.

Maken: "Jag måste göra bokföringen idag."

Analys: Make fullgjorde sin plikt i och med att han ställde frågan. Sen lutar han sig tillbaka på sina arbetsplikter, som hustrun är väl medveten om att inte ifrågasätta.

Resultat: Hustrun är inte dum. Plantage och tipp ligger "vägg i vägg", och ska vi till plantagen så kan vi lika gärna åka in en sväng till tippen. Och för att komma i väg till plantagen tar hustrun till det bästa, och mest sanna, verktyget: "talibanen vill så gärna plantera blommor" och maken, som ständigt har dåligt samvete för sin frånvaro, går genast med på saken.

Och storhandlingen? Well, ska han få någon mat serverad så är det nog bäst att hålla kärringen lugn. Alltså blir det även storhandling.

Rösta på mig

Melodifestival och Revaxör

Sedan en tid tillbaka tycker sig maken höra dåligt. Om jag får säga mitt så tycker jag "en tid tillbaka" handlar om de senaste 10 åren.

Nåväl. Maken ber mig tidigare i veckan att inhandla Revaxör.

Och jag säger det igen, jag är allt annat än en vårdande sjuksköterska.

Ikväll, kl 21,00;

Make: kan du hjälpa mig med Revaxören?

Hustru, som har svårt att förstå hur en 41-årig man inte klarar detta själv;

"Mmm, visst. Lägg dig på soffan så tar jag fram grejerna."

Hustru droppar nån sorts vätska in i örat. "Ligg still. Rör dig inte ur fläcken på 30 min, annars rinner det ut."

Maken stönar över att det känns obehagligt. Han hävdar att han inte kan höra NÅGONTING och skruvar upp tv-volymen maximalt.

Hustru noterar att till och med fåglarna som satt på gräsmattan, drar som en avlöning.

30 min går och hustru hänvisar maken in till badrummet. Fyller nån sorts pipett-pump med varmt vatten och ber maken att själv stoppa in den i örat och trycka ut vattnet.

Hustru ser med avsmak på hur maken ligger med huvudet i handfatet och spolar sitt öra. Och nej, hustru fick inte gå, hustru "måste hjälpa till".

Stå intill och vara moraliskt stöd alltså.

Make svär, stönar och suckar. När det är klart så konstaterar vi att det är dags för andra örat.

Hustru får inte in i lika många droppar som i det andra örat. Det blir översvämning. Make gastar, hustru springer och hämtar papper och blir till slut förbannad.

"Måste du vara så otrevlig, jag HJÄLPER JU BARA TILL!

Så nu ligger han där i soffan. Det dånar dålig melodifestival i hela jävla huset. Är övertygad om att grannarna snart kommer förbi. Ett under att talibanen kan sova däruppe.

Maken: mummel mummel.

Hustru: VA?

Maken: mummel mummel.

Hustru (skriker för att överrösta tv:n): JAG HÖR INGET, VÄNTA TILLS DET ÄR KLART!

Det går en stund. Maken börjar prata igen. Jag hör ingenting, men svarar "ja", och "mmm", och hoppas att det passar in i konversationen.

Det är 20 minuter kvar tills nästa sköljning.

Jag tror bestämt att jag kommer att bli akut bajsnödig lagom till det är dags.

Rösta på mig

onsdag 21 maj 2008

Och naturens lag har inget uppskov

Man vet att man börjar bli gammal när man hänger tvätt, och fiskar upp ett gäng "snören", och genast tror att något klädesplagg gått i tusen bitar alternativt små bikiniöverdelar till dockor, men sen förstår att det är 5 st string"trosor".

Som ser ut som nån form av minimunskydd för sjuksystrar. Även om man inser att en sjuksysters munskydd sällan är av svart/rosa spets.

Själv är man på god väg in i Sloggi-träsket. Fast vid åsynen av dessa små tingestar så får man ångest och bestämmer sig för att kila iväg till affären och införskaffa nåt raffigt mellanting.

För jag har ingen bakdel. Jag har en världsdel.

måndag 19 maj 2008

Bara så där.

Mitt i Bolibompa. Bara så där;

"Mamma, kan du berätta om när jag föddes..

....och hur jag var ett frö i pappas snopp..

och hur fröet kom in i din snippa?"

"Näe, det kan jag inte, det är en lång historia och jag måste jobba!"

Säger jag och smyger genast ut från en bloggvän, och klickar upp mailen.

Oh my GAAD!

Rösta på mig

Från 0 till 100

Det är sällan jag blir riktigt förbannad på mina barn. I synnerhet den yngsta. Visst, jag kan bli irro, men riktigt jävla tvärförbannad blir jag ytterst sällan.

Och trots att hon har ett sjuhelvetes humör, så tror jag inte att jag någonsin har blivit så där monsterarg på henne.

Tills idag.

Prick 19.00 har vi vår sedvanliga springtävling upp till badrummet.

Talibanen är aptrött. Och vägrar göra som jag säger. Jag talar om att det inte blir någon godnattsaga om hon inte kammar till sig. Hon fortsätter att vara obstinat. Jag avskyr att "hota" men får till slut nog och mumlar nåt om att fredagens dagisutflykt till Kolmården ligger jävligt mycket i riskzonen. Jag står i badrummet och hon sitter i sin säng.

Sen exploderar jag och lyfter in henne i badrummet, borstar tänderna, smörjer in hennes torra kropp och lyfter in henne i sängen. Och för att inget otillbörligt skall hända, så går jag ned till undervåningen. Hon springer efter, skriker och är helt galen.

Jag lyfter henne och minimerar de sedvanliga 30 stegen upp till hennes rum till 18. Nästan, men bara nästan, släpper henne från luften i sängen. Går ut i badrummet och räknar till 20. Talibanen kommer efter och hulkar. Och "vill bara säga en sak mamma;....förlåt."

Vi kramas och jag säger att jag älskar henne över allt annat, även fast jag är "monsterarg".

"I love you", säger hon och lägger sig i sängen. "Mamma, vi börjar om i morgon, det blir en bättre dag."

Säger min älskade lilla övermogna 4-åring.

Jag går ned igen och är helt skakig och genomsvett. Har till och med svettpärlor i pannan.

Satan i gatan. Jag har aldrig någonsin varit så förbannad på henne.

Må det vara första och sista gången.

Rösta på mig

En mammas/hustrus klagan och vardag.

Pratar hastig med en vän idag.

Och konstaterar att hon är lika trött på vardagen som jag.

Jag kommer hem från jobbet och gör min vanliga upptäcksfärd/runda;

Packa upp matvaror.

Konstaterar att tonåringen förvisso har tömt diskmaskin och tvättmaskin, men lämnat en halvt uppskuren tomat på skärbrädan.

Och lämnat osten i sin (öppnade) originalförpackning i kylskåpet. För femtioelfte gången.

Tar den sedvanligt avkastade herrtröjan som ligger i ena köksstolen, och går upp med den till makens garderob.

Öppnar tonåringens dörr och noterar att det ser ut som vanligt;

obäddad säng
glas och tallrikar på sängbordet
juicepaketet på golvet
kläder i fåtöljerna

Suckar och tänker att det är hennes rum. Jag skriker först när antalet dricksglas i köksskåpet understiger 5.

Fyller på tvättmaskinen och undrar varför tonåringen så snällt tömt den, men skitit i att sätta på en ny maskin. What´s the point liksom. Torkar bort sminkrester runt de båda handfaten. Viker tvätt från torken.

Tar av mig kläderna och på med huskostymen; mjukisbrallor och t-shirt. Är glad över att jag sällan sminkar mig så jag åtminstone slipper den proceduren.

Talibanen gör samma sak som jag. Med den skillnaden att hon byter om till finkläder. Varje dag.

Går sedan ned och kopplar upp laptopen. Talibanen tar fram spel och vi spelar lite.

På med Barnkanalen och sedan vidare ut till köket för att fixa middag. Kollar mailen i väntan på att riset ska bli färdigt.

Maken ringer sitt 11:e samtal för dagen och jag konstaterar att det är ovanligt få. Han har förmodligen fullt upp med att packa upp i montern.

Äter middag och får en "blick" från talibanen när jag sneglar på en intressant, oläst heminredningstidning som ligger på matsalsbordet. "Man läser inte vid matbordet mamma!" Nä, man gör inte det.

Diskar upp och tackar SVT för Bolibompa. Passar på att plocka efter maken: företagspapper på köksön, filmer som ska tillbaka till butiken, väskor som står 1 meter utanför hans arbetsrum, men som tydligen är för jobbigt att lyfta in där.

Ytterligare en stickad herrtröja på den vita fåtöljen. Och se där, ett par strumpor också. Lägger allt i trappan, i väntan på sista anhalten vid talibanens sänggång. Vore ju för jävligt med för mycket motion om man gick upp och ned med allt..

Gör sedan en pastasallad till talibanens veckobesök i skogen med dagis.

Klockan 19.00 ska hon i säng.

Klockan 19.30 ska mamsen titta på Dr Phil. Och svara på jobbmail. Och läsa bloggar.

Min vardag. Måndag till torsdag. Every day.

Plötsligt verkar USA-trippen mycket avlägsen.

Allt är som vanligt.

Rösta på mig

torsdag 15 maj 2008

Talibanen och klackar.

Högst upp på talibanens önskelista stod "klackskor". Jag letade i flera dagar tills jag hittade ett par vita.

När hon kommer rusandes emot mig på Arlanda så säger hon: "Heeej mamma! Var är mina klackskor? Jag måste sätta på mig dom nu!"

Jag säger att vi ska packa upp allt när hon kommer hem från dagis.

När hon väl får syn på dem så blir hon besviken. "Mamma, det är inga klackskor!"

Jag tycker att 2 cm:s klack är 2 cm för mycket, och alltså räcker utomordentligt.

Idag bestämmer hon sig för att hon ska ha klackskorna till dagis. Jag talar om att man inte har vita klackskor när man är på dagis. Hon säger då att hon inte tänker leka på hela dagen. "Jag kan sitta bredvid dom andra barnen och titta på när dom leker, det går jättebra mamma."

"Glöm det, du får inte ha dem där. Klackskor har man när man går på kalas, eller vill vara fin vid andra tillfällen."

"Men mamma, jag vill ju vara fin på dagis."

Hon ger sig till slut, men ställer skorna noga intill dörren, så att hon kan ta på sig dem när vi kommer hem.

Gaaahhh. 4 år och klackskor.

Jag var nog inte så smart.

Rösta på mig

onsdag 14 maj 2008

Inte så högt i kurs

Somnade inte förrän framåt 13-tiden.

Talibanen skulle hämtas 15.30.

Maken var tvungen att jobba i den ena inredningsbutiken, som stänger 20.00.

Jag vaknar av att ett stycke taliban samt en mycket sammanbiten make står vid min sängkant.

Klockan 17.30.

Personalen hade ringt maken och undrat om talibanen möjligen skulle övernatta.

Maken fick stänga butiken tillfälligt och hämta.

Jag är inte så populär just nu.

Allt är som vanligt alltså!

Rösta på mig

lördag 3 maj 2008

torsdag 1 maj 2008

Valborg och tonåringar.

Kommer hem sent från jobbet, trött som en babian. Tonåringen har hunnit dra, så jag ringer och kommer med 11 miljoner förmaningar. Och hon surar.

Maken och jag bestämmer oss för att "ta en snabb titt på brasan, och sen direkt hem."

Klockan 20.30 ringer jag och kollar läget med tonåringen från platsen där jag befinner mig. Hon lackar och får för sig att jag är på denna plats för att "snoka" eftersom hon är på väg dit vi är. Jag talar om för henne att jag inte hade en aning om att hon skulle just dit.

Efter en stunds tjafs lugnar hon ned sig.

Hon och pojkvännen är redo för hemgång.

??

Jag säger att vi ska på en snabbfika hos kompisar, och plockar upp dem efteråt.

Snabbfikat dröjer några timmar men sen hämtar vi dem.

Nyktra och fina.

Se där ja. Mycket snack och liten verkstad. Bra tonåring.

Nu kan jag somna lugnt.

Rösta på mig

Svar på tal från en störig 4-åring.

Jag sitter ofta i soffan med laptopen i knät. Och igår tyckte maken att han var rolig när han "lärde" talibanen att säga: "Mamma, nu tar jag snart datorn i från dig om du inte slutar!"

Idag har jag haft 15 tokspel på henne. Hon har kommit in i nån sorts 5 års-trots. Och beter sig som om hon är 2 år. Det ska ritas överallt. Och gärna "måla" naglarna med svart tuschfärg.

Så när hon gör det och jag får tokspel för att det har kommit färg på golvet samt att hon sätter sig med sina "målade" naglar i soffan blir jag stenförbannad. Och beordrar henne att tvätta sig omgående.

En stund senare går jag in i badrummet och upptäcker att hon har kladdat färg överallt.

"Nu får du ge dig, nu blir jag vansinnig." Säger jag.

Hon spänner ögonen i mig och säger:

"Och jag har fått nog på dig. Nu tar jag snart datorn i från dig om du inte slutar att tjata."

Häpp.

Inte alls störig.

Rösta på mig