Högst upp på talibanens önskelista stod "klackskor". Jag letade i flera dagar tills jag hittade ett par vita.
När hon kommer rusandes emot mig på Arlanda så säger hon: "Heeej mamma! Var är mina klackskor? Jag måste sätta på mig dom nu!"
Jag säger att vi ska packa upp allt när hon kommer hem från dagis.
När hon väl får syn på dem så blir hon besviken. "Mamma, det är inga klackskor!"
Jag tycker att 2 cm:s klack är 2 cm för mycket, och alltså räcker utomordentligt.
Idag bestämmer hon sig för att hon ska ha klackskorna till dagis. Jag talar om att man inte har vita klackskor när man är på dagis. Hon säger då att hon inte tänker leka på hela dagen. "Jag kan sitta bredvid dom andra barnen och titta på när dom leker, det går jättebra mamma."
"Glöm det, du får inte ha dem där. Klackskor har man när man går på kalas, eller vill vara fin vid andra tillfällen."
"Men mamma, jag vill ju vara fin på dagis."
Hon ger sig till slut, men ställer skorna noga intill dörren, så att hon kan ta på sig dem när vi kommer hem.
Gaaahhh. 4 år och klackskor.
Jag var nog inte så smart.
Rösta på mig
torsdag 15 maj 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar