Sedan en tid tillbaka tycker sig maken höra dåligt. Om jag får säga mitt så tycker jag "en tid tillbaka" handlar om de senaste 10 åren.
Nåväl. Maken ber mig tidigare i veckan att inhandla Revaxör.
Och jag säger det igen, jag är allt annat än en vårdande sjuksköterska.
Ikväll, kl 21,00;
Make: kan du hjälpa mig med Revaxören?
Hustru, som har svårt att förstå hur en 41-årig man inte klarar detta själv;
"Mmm, visst. Lägg dig på soffan så tar jag fram grejerna."
Hustru droppar nån sorts vätska in i örat. "Ligg still. Rör dig inte ur fläcken på 30 min, annars rinner det ut."
Maken stönar över att det känns obehagligt. Han hävdar att han inte kan höra NÅGONTING och skruvar upp tv-volymen maximalt.
Hustru noterar att till och med fåglarna som satt på gräsmattan, drar som en avlöning.
30 min går och hustru hänvisar maken in till badrummet. Fyller nån sorts pipett-pump med varmt vatten och ber maken att själv stoppa in den i örat och trycka ut vattnet.
Hustru ser med avsmak på hur maken ligger med huvudet i handfatet och spolar sitt öra. Och nej, hustru fick inte gå, hustru "måste hjälpa till".
Stå intill och vara moraliskt stöd alltså.
Make svär, stönar och suckar. När det är klart så konstaterar vi att det är dags för andra örat.
Hustru får inte in i lika många droppar som i det andra örat. Det blir översvämning. Make gastar, hustru springer och hämtar papper och blir till slut förbannad.
"Måste du vara så otrevlig, jag HJÄLPER JU BARA TILL!
Så nu ligger han där i soffan. Det dånar dålig melodifestival i hela jävla huset. Är övertygad om att grannarna snart kommer förbi. Ett under att talibanen kan sova däruppe.
Maken: mummel mummel.
Hustru: VA?
Maken: mummel mummel.
Hustru (skriker för att överrösta tv:n): JAG HÖR INGET, VÄNTA TILLS DET ÄR KLART!
Det går en stund. Maken börjar prata igen. Jag hör ingenting, men svarar "ja", och "mmm", och hoppas att det passar in i konversationen.
Det är 20 minuter kvar tills nästa sköljning.
Jag tror bestämt att jag kommer att bli akut bajsnödig lagom till det är dags.
Rösta på mig
lördag 24 maj 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar