måndag 31 januari 2011

Hur tänkte jag här, eller tänkte jag alls

Jag erkänner att jag är en märkesjunkie. Och tänker inte skämmas. Som med väskor; jag har gått från att använda Mulberry till Gucci under några år, men de senaste 10 åren så är det Louis Vuitton som har gällt. Har med andra ord hela garderoben full av onödiga väskor.

På den norska mässan så ställer en hel del väsk- och smyckesleverantörer ut. I montern bredvid oss har vi en väskleverantör. Med grymt snygga grejer.

Jag noterade dessa väskor redan på mässan i höstas men har haft svårt med skilsmässa från Louis Vuitton. Den här gången bestämde jag mig. Jag köpte 3 snygga lammskinnsväskor från Italien. Till vrakpris då de kostar plenty ute i butik.

Vad tycker ni? Nä, det ska inte bli nån modeblogg här men vafan, jag är en vanemänniska och det känns hur läskigt som helst att använda nåt annat än LV.
En miniväska för mobil och kreditkort

Mellanväska som duger i alla sammanhang. Karbinhakarna ser mindre klumpiga ut i verkligheten.

Låset på väskan ovan, me like.

Min "Indien-väska". Det senaste jag har hört är att jag måste ha eget toapapper med mig. Och en ficklampa, eftersom elen lägger av hur som helst. Alltså måste jag ha en stor väska.

Talibanen på hemmasalongen

Talibanen får för sig att hon vill "fixa fötterna", så hon släpar fram alla tillbehör. Jag håller på med annat slumrar på soffan, så jag ser inte vad hon pysslar med. När hon drar igång fotbadet kvicknar jag till och garvar läppen av mig.

Mycket noga uppradat intill ligger nagellack, fotkräm, en fjantig leksak från McDonalds, en klocka, ett äpple, läppglans, två pysselböcker och målarpennor.


Jag vet inte om jag ska pysa av stolthet över ordningssinnet, eller om jag ska gråta över att en 7-åring älskar pedikyr.

Komatiserad, 40 kilo minus och en ny säljare

Trampdynor köpes. Betalar vad som helst.

Talibanen skolkar från skolan. Vi ska gå till lokala Gateau-fiket och äta semlor. Och spela spel. Och bygga en paljetttavla.

Ska bara klämma in 60 kontrolluppgifter till personal och Skatteverket någonstans i schemat. Hur det nu ska gå till. Deadline idag.

Jag är fullkomligt orkeslös.

Men jag kom just på att jag har två saker att fira den här veckan;

I morgon, den 1 februari, börjar en ny säljare hos oss. Säljare är speciella och vi har haft katastrofal otur två gånger, men denna gång har jag tagit mig tid att lära känna personen först, innan jag bestämde mig. Plus att de andra två anställdes av chefen. Som är fullkomligt värdelös när det kommer till människokännedom.

Hur som helst, det är är en skitbra tjej, som själv har stor erfarenhet som egen. En del av er trogna läsare känner henne. Bor i Trelleborg..mer än så behöver vi ju inte skriva här i bloggen.

Och på onsdag, den 2 februari så firar jag 1 år som GBP-opererad. Jag har tappat 40 kg.

Herregud, plötsligt blev jag lite piggare.

Men fötterna. Sweet Lord, give me some new feet.

Om när man sätter ett rekord

Vår monter tog 60 timmar att bygga upp.

Mässan stängde 17.00. För att hinna med tåget till flygplatsen 20.15 så var vi tvungna att lämna mässhallen 20.00. Prick. Väskorna stod dessutom på hotellet.

Vi smygbörjade strax efter 16.00 men på sekunden 17 så blev det turbo. Maken stressade som en idiot. Så pass att han blev otrevlig. Han älgade runt fram och tillbaka i montern, högröd i fejset och domderade. Efter 45 minuter så sa både jag och kollegan att nu fick han fanimej skärpa sig och coola ned sig ett par hekto.

"Vadå skärpa mig, om en halvtimme ska vi vara klara!"

"Vad snackar du om, klockan är ju för fan 17.50, det är TVÅ timmar kvar!"

"Eh, va?!"

Det visar sig att hans klocka går fel. Jättefel.

Nåväl. Vi sliter som djur och 20.05 lämnar vi mässhallen. Springer till hotellet. Springer från hotellet med väskorna. Kommer fram EN minut för sent till tåget. Grattis. För övrigt min första språngmarch på 20 år. Jag var inte röd i fejan, jag var vinröd.

Väntar på nästa tåg som går 20.35. Flighten går 21.30. Övertygade om att vi inte kommer hinna och därmed få sova på flygplatshotellet. Maken hoppar av och låter oss ta hans väska medan han springer som en gnu in på flygplatsen och checkar in oss i automat-inchekningen. Väl hemma vid 23.30-tiden kommer vi på att vi inte har nycklar. I huset sover talibanen och tonåringen sött. Och det är larmat. Efter ett hysteriskt ringande så får vi till slut upp tonåringen.

00.10 sover jag. Medvetslöst.

Darlings, Im home.

söndag 30 januari 2011

Home sweet jävla home



Landat efter mardrömspackning av monter.

I'm dead. På riktigt.

Hovleverantören

Anna på Teddykompaniet är världens bästa. Tycker talibanen. För "Anna är världens snällaste som ger mig massa gosedjur." Det här är vad jag får med mig hem denna gång. Tack älskling.

(Men hon är inte bara världens snällaste, hon är snygg och jättesingel också....anyone?)

Så här ser man ut när man inte vill visa 30 000 bloggläsare att man inte orkar ha på sig skor i montern..

Ni handlar väl bara på Teddykompaniet va?

Dagens last fit

Ikväll åker vi hem. Eller inte, för jag kanske inte tänkte så bra när jag bokade flygbiljetterna: sista flighten går 21.30. Mässan stänger 17.00. Däremellan skall vi alltså riva montern. Som tog 60 mantimmar att bygga upp.

Men jag vill hem nu så det lär bli ett mässrekord, trust me.

lördag 29 januari 2011

Dagens no fit



Kärringen har klänning.

Otroligt

With a little help from my (many) friends



Jag börjar inse att jag har kommit upp i den aktningsvärda ålder då man kanske BÖR garnera fejset lite.

Och ingen noterar väl förstoringsspegeln va? Asså,  den bara liksom följde med...

Om en indisk kravspecifikation

Det verkar som om jag ska åka till Indien..vi får se. Vi har en kontaktman där som tydligen hjälper till med allt man kan tänka sig.

I kväll ska jag maila honom om hjälp med att boka hotell. Hade från början tänkt skriva att det ska vara ett bra hotell, inte mindre än 4-stjärnigt men inte nödvändigtvis Hilton. Typ. I alla fall loppfritt (ja, efter min senaste tripp till Paris med ett lopphotell, så tar jag inga risker).

Och med garanterad f u n g e r a n d e internet. Tyckte att det skulle räcka så.

Nu har jag förstått att jag måste komma med ett tillägg:

Att jag även vill ha varmt och kallt vatten. Och inte bara så, det ska vara "running hot and cold water". Så att de inte kommer med en kanna varmt vatten liksom...

Alltså, excuse me, men är det på riktigt? Hade ni inte skrivit det så hade jag kommit dit glad i hågen och fått en hjärnblödning om det inte funnits varmt vatten.

Är det nåt mer man ska tänka på? Tror det är New Dehli jag ska till.

Herregud vad ni ska få följa med, för just nu verkar det som om jag åker ensam och då är det ju bäddat för att en massa skit kommer hända så jag behöver ert sällskap tack så mycket.

Varning för grotesk bild. Alla känsliga blundar NU

När jag skulle skriva föregående inlägg så fick jag härdsmälta och kunde inte komma på Malena Ivarssons namn, ni vet, hon sexologen från dackefejden.

Så jag googlade på "sexologer i Sverige" och valde Images eftersom jag visste att jag skulle komma på namnet bara jag såg fejset.

Upp kommer denna dubbelbild. Och jag sätter (dator)musen i halsen. (Ja, ni som sett mig surfa vet att jag har den på bröstkorgen. En annan historia..)

Ehh. Okey. Tack men nej tack. Fast det komiska var att namnet ploppade upp i samma sekund jag såg bilden.

Mitt extraknäck

Jag har ett extraknäck som "relationscoach" lite här och var bland mina vänner. Igår fick jag det här sms:et:

Mona, vad betyder det när en man skriver så här?

"Så ses vi senast 13.30 på FU, kanske hinner jag komma och lyssna på dig. Sen ska vi skratta och vara naivt lyckliga samtidigt med våra naturligt seriösa tankar."

Mitt svar:

"Det betyder Ligga."

Hmm. Man kanske skulle ta och bli en ny Malena Ivarsson.

fredag 28 januari 2011

U-land?

Jag ligger i hotellsängen och planerar en businessresa till Indien. Letar hotell och ser denna notering;

•Running hot and cold water


Hmm. Jag har aldrig varit i Indien. Och jag tänker inte bo på nåt lopphotell.

Men det verkar inte vara en självklarhet med varmt och kallt vatten.

Det här tar nog mer tid att undersöka än jag trodde.

Älg var det här



Asså,  notera att det inte är mina varor.

Let's go!



Här ska krängas älgar, nu kör vi!

Vojne vojne

Vi är tre utställare från Sverige som står intill varandra. Igår drog jag från mässan vid 15-tiden för att vila. Vilket slutade med sova 40 min och sen svara på jobbmail. Under tiden händer följande.

En av utställarna, som egentligen är lite småkonkurrenter till oss, ett gift par, varav maken hastigt insjuknade igår och var tvungen att dra till hotellet. Detta får ödesdigra konsekvenser idag.

För min man har lånat ut mig. Without me knowing it. Jag som har SJUKT svårt att fatta norska. Oslobor är okey, men så fort de kommer utanför stadsgränsen så är jag lost. Så i vår monter så håller jag mig helst på hörnan så fort nån kund kommer. Har försökt få maken att inse att jag gör mer nytta hemma än som kuttersmycke i montern. För det är ju mest kärringar som handlar.

Hur som helst. Detta företag säljer bl a en miljard småprylar såsom älgar i trä. Alltså, ni fattar nog inte hur många varianter älg man kan ha. Jag tror de har runt 2000 produkter i sin monter, som är lika stor som vår. Det är hushållspappershållare i älg, underlägg i älg, brickor i älg, förkläde med älg, älgformade osthyvlar, hängande älgar med vingar ("ja, det kommer ju till himlen de också..") and you fucking name it.

Mässans öppettider: 9-19.

Wish me luck.

Ja just det, här är delar av vår monter. En orgie i färger och mönster...men det säljer..

Nightmares

Drömmer att talibanen, 7 år, försvinner hemifrån och hittas sexualmördad.

Så nu är det färdigsovit för min del. For ever.

torsdag 27 januari 2011

Hur var det nu?



Kommer aldrig ihåg: är det blåbär eller banan man blir lös i magen av?

Blev så svårt sugen på nåt gott och hittade det här i den lokala affären. Nu, efter halva, så undrar jag om jag kommer få rännskita på den indiska restaurangen som vi ska till ikväll...med våra montergrannar.

Kanske inte så bra intryck så här första gången vi umgås.

And off we go



Eller ja, gissa vem som just är "tvungen att gå på toa"?

Never ends



Herregud så trött jag är på att se den där jävla 4:an varje morgon.

onsdag 26 januari 2011

Just det ja, "roomservice"



Det är norsk roomservice här, dvs man går ned till restaurangen och hämtar maten själv.

Övervägde att ha på mig pjamsingen i den överfulla restaurangen.

Är alla män likadana?

I vår familj är följande scenario inte särskilt ovanligt:

Hustru tjatar hål i huvudet på att maken ska masa sig upp och komma iväg.

Make suckar men lyder och lufsar in i badrummet.

Femton minuter sena och med handen på dörrvredet, så kommer han på att han "måste bajsa".

Varenda JÄVLA gång.

Statusläge

Sitter i en hotellsäng med sjukt ont i fötterna.

Äckliga gråa hårstrån i hela huvudet, hann aldrig till frisören.

Hål under ena tröjärmen, tur att man bygger monter.

Kliar mig på benet och noterar att rakhyveln är hemma i Sverige. De är så håriga att man skulle kunna göra en fäll framför brasan av dem. Eller nja, kanske inte, men ni tjejer fattar. Skitäckligt.

Har för övrigt upptäckt att jag gått ned så mycket i vikt att jag börjar bli lite luden i ansiktet. Förvisso nästan osynliga små hår, men ändå. Päls i fejset. Härlich.

Försöker få maken att sluta morna sig med sin bok och gå upp. Klockan 8 ska vi stå givakt i montern och få upp allt på väggarna. Vi ligger en dag efter i schemat. Kollegan åkte hem igår så nu är det bara jag och maken som ska fixa klart. Och för en gång skull så är det jag som är chef och pekar med hela handen. Hehe, this will be fun. Som jag ska peka..

Är så koncentrerad på att svara på mail, samtidigt som jag klunkar te från hotellrummets lilla "pentry" att jag inte noterar den fräna smaken.

Förrän jag tittar i muggen och inser att städerskan har glömt en deciliter Axaj i den så det är skummigt .  Bra, lite förgiftad så här en dag innan mässan öppnar.

Ja just det kära vänner

Jag vill åka till New York.

Kan ni fixa det tack. Klicka igen. Och igen. Och igen.

Så får ni följa med.

Please.

Jag behöver lite vacation.

tisdag 25 januari 2011

Måla

Måla, måla, måla, måla, måla, måla, måla, måla, måla, måla, måla.

Vad jag gör?

Jag målar.

Dags för semester tror jag visst

Vaknar med en sprängande huvudvärk och är på väg ned till köket för Alvedon och ett glas vatten....och förstår inte varför sovrumsdörren är låst. När jag står där och försöker öppna så vaknar jag. Och inser att jag är på ett hotell i Lilleström i Norge. On my way ut i hotellkorridoren.

I trosor.

Och tack Gud, eller vem det nu är som fixar, för att jag fick sovmorgon till 6.15. Det är flera månader sen jag fick sova så länge.

Ny dag, nya möjligheter, nya målarfläckar.

måndag 24 januari 2011

Min första dag i Norge. När man inte kan blogga via telefonen. Och om tullen

Ni som inte är lika korkade som jag: varje gång jag ska lägga upp ett inlägg från mobilen så kommer "bad request" upp. Vad betyder det? Det började redan i förra veckan. Jag verkar alltså inte kunna blogga från mobilen. Skit piss och pannkaka.

Så då kör vi dagen från i morse så här i stället:


Jag avskyr att flyga och tror att jag ska dö varje gång. Här sitter jag och tänker på att jag i alla fall  har rena lakan i sängen. Viktiga tankar. Faktiskt.

Innan vi lyfter från Arlanda så ringer vi DHL för att höra att vår nedpackade monter har kommit fram. Allt hämtades upp på mässan sent i går kväll och har under natten körts hit till Norge. Vi är ju ett gäng utställare som fortsätter på denna mässa, varför 14 lastbilar från DHL är väntade. Ni som hängt här ett tag vet ju vilka enorma problem jag har haft med DHL. Jag låter dem få denna mässkörning just eftersom jag vet att så många andra på mässan anlitar dem. Nåväl, varorna har kommit fram och jag konstaterar att jag har på mig de nya dyrbyxorna. Givetvis glömde jag  målarstassen.

Men. SJÄLVKLART finns inte våra grejer vid montern. Fatta mitt snopna fejs när jag såg det här. Jag får råpanik och vi ringer lokala DHL. Som talar om att det måste blivit något missförstånd om att de redan levererat. Körningen var försenad men finns nu på själva mässområdet.
Vi tar en lunch men en timme senare har grejerna fortfarande inte kommit. Jag stövlar ut på området och till slut ser jag en öppen DHL-bil. Jag känner igen vår megastora trälåda och rusar fram. Där står chauffören och truck-tomten. Jag blir så glad att jag utbrister: "I loooove you guys!" De vänder sig om och ser ut som fågelholkar. Jag talar om att jag väntat på dem sen 9 i morse och att de var sååå välkomna. Denna lastbil står dock som nummer 17 i lossningskön, så jag förstår snabbt att det kommer ta några timmar till. Jag fortsätter att vara übertrevlig och till slut säger truck-tomten att han, efter ett sånt mottagande, nog kan tänka sig att köra in mina grejer. Hej och hå vad lite charm på karlar kan göra nytta.

Jag får också reda på att, bortsett från den glashala vägen från Sverige, så hade chauffören blivit stoppad i tullen. Norge är inte med i EU. Därför måste man ha speciella tullhandlingar, en så kallad Carnet. Där fyller man (vi utställare alltså) i alla grejer man vill ta med in i landet. Det hade jag gjort. Men jag hade glömt att skriva under, så av alla 14 DHL-bilar så fick vår bil köra åt sidan och tömmas. Ehh, ska nog inte göra om det tror jag visst. Det hade slutat med att chauffören skrev under. Vilket är en risk, för tänk om vi hade haft 8 lik och en cannabisodling i lådorna..

 Som ni har hört tidigare så måste man i Norge ta med sig sina egna väggar (!) vilket vi också hade gjort. Dock är jag ingen stjärna på matematik så ingen blev särskilt förvånad när vi upptäckte att en dryg meter vägg fattades. Som tur var så har vi snälla monterkompisar, som råkade ha en släpvagn.
Så vi fick dra i väg till den lokala byggfirman. Nu är vi 6 timmar efter i schemat. Börjar bra det här.


Jag blir usedd till Målar-Stina och får äran att måla alla väggar. Not fun kan jag säga.

Som sagt, det kanske hade varit bra om man tagit med sig lite bättre utrustning. Det här måleriet tar liksom aldrig slut.  Alla lastportar är öppna och det är -8 grader ute. Blir jag inte sjuk nu så blir jag aldrig sjuk.

Maken lyckades få med sig snickarbrallor...men inte snickardojor..

När vi rev vår monter igår på Stockholmsmässan så lyckades maken tappa ned en ljusskena i huvudet på en kollega. Man kan säga att det blödde så kraftigt att ett sjukhusbesök övervägdes. Samma kollega är med här nu och tog med sig sin braiga skruvdragare. Eller ja, den var bra tills maken tappade den i golvet och den pajade. Slår man upp "Tummen mitt i handen" i en ordbok så står makens namn där med versaler.

Klockan 20.00 gav vi upp och stapplade iväg till hotellet som ligger 20 meter utanför mässan. Jag tillbringade 8 kvällar på det här haket i somras. Något trött på käket, så när jag passerar denna skylt så hoppas jag hårt på att de har ändrat menyn.

Sen ångrara jag lika hårt att jag hoppades. Mycket som jag inte kan äta, men det blev en tapas-historia. Noterade ni att restaurangen heter Kosta?
Jag gillar inte öl. Dock kan jag dricka ljust öl. Om jag måste. Eller om jag är svintrött efter en veckas mässande. Tog tre klunkar sen var det färdigt.

Sjukt god mat.

Det var nästan så att jag kröp ur hissen och in på rummet. Det tar en timme att skriva det här inlägget eftersom det är nåt fel på Bloggers bildöverföring. Maken ligger intill och snarkar så att bilarna utanför tutar. Jag kan inte mobilblogga så jag får köra kvällsbloggning.

Nu sova sig lite.


Världsviktiga saker


Varje gång jag ska ut och flyga så har jag lite tics för mig. Jag måste t ex byta lakan.
För det är ju verkligen skitviktigt att man har rena lakan när man kommer dö i en flygolycka.

Och ja, jag har jag har kvar sommarkuddarna. Har liksom inte hunnit med det här halvåret så jag har missat vinterstassen på bäddningen totalt.

..och ett tränat öga noterar Swarowskipläden som ligger där längst ned på sängen. Den som jag köpte på förra mässan och som fick maken att inte prata med mig på två dagar. Är ni riktigt snälla så kan ni få se mina blingbling-gardiner, hehe.

Nu drar jag till Norge. Alla får följa med utom "Språknazin" som verkligen kände att hon behövde kommenterar mitt trötta stavfel i föregående inlägg. Ja, det är en "hon" för det är bara puckade brudar som håller på med sånt trams. Herregud, get a life människa!

söndag 23 januari 2011

More dead than alive



Kom nyss hem från mässan, fullkomligt slut. Ska till Norge i morgon på nästa mässa, och tror att jag har några timmar på mig för packning i morgon förmiddag. Very well needed.

Tills maken talar om att vi måste dra 7 noll noll.

Så jäkla kul att packa när man är helt slut. Ska bli intressant att se hur mycket jag kommer glömma.

lördag 22 januari 2011

Guds gåva till alla kvinnor, eller

Medan alla jagar livet ur Maria Montazami, som är här och gästspelar på mässan, så finns det en annan liten raring som huserar i ett par montrar ifrån oss.

SAMTLIGA kvinnor runt omkring mig dreglar och blir smått hysteriska varje gång han kommer i närheten. Inklusive min tonåring (!) som jobbar med oss. Det är nästan så att de stämplar nollor i golvet.

Själv kan jag nog tänka mig nån annan som frikort. Alltså, han är ju en trevlig figur, men sexa med honom? Njae, en middag kan han få laga. That´s about it. För min del.  

Okejra, lite fotmassage skulle jag väl kanske inte säga nej till.

Människor med sjukt rolig humor

Idag kom Pernilla Skrivarmamma förbi och hälsade på. Planen var en lunch men jag hade för mycket att göra precis då. Med sig hade hon en ny bekantskap; Maria som suger på att uppdatera sin blogg.

Men oj som jag förlåter henne för det, för gissa vad hon kom med?
Som av en händelse så råkar damen i fråga jobba på det här företaget. Hon hade med sig en jättekasse med detta;

Till Finfrun.

Herrejösses som jag skrattade. Jag älskar människor som har humor. Tack Maria, årets mest välbehövliga skratt.

Och Finfrun: oroa dig inte. Jag tog hem allt.

Fast...vad säger du, middag om två veckor?

När man har förmånen att ha bra läsare

Kolla vad companietmarie kom med!
Ett jättefint kort, en tavla som hon själv målat, en påse gott kaffe och siffran 1 (som inte syns).
Jag brukar ofta använda mig av uttrycket: "because I´m worth it" eftersom jag är det i vanliga fall, men det här är jag inte värd. I somras fick jag två jättefina halsband, som hon själv hade gjort.

Tack Marie, jag blev otroligt glad. Och tavlan ska få en hedersplats!

När man har schyssta mässpolare

Jag messar till Anna på Teddykompaniet och beklagar mig över att jag glömt min trutvalla hemma. Jag har very dry lips så det är jobbigt.

En timme senare går jag över till hennes monter och vips har jag ett sprojtans nytt oöppnat lipgloss från Victorias Secret och en flaska Teddy-vatten med mig tillbaka  när jag går därifrån.


Jag har omtänksamma och snälla vänner jag.

Och visst handlar ni bara gosedjur från Teddykompaniet va, va va va?!

A little tired på en fredagkväll

Jag är tämligen säker på att jag var den enda 40+-kärringen i Sverige som somnade 20.45. Intill en vaken 7-åring.

Man är inte en så attraktiv/aktiv fru just nu så maken kanske ska ta och passa på att utnyttja sitt frikort dagar som dessa.

*Frikort=påsättning på EN valfri kvinna. I hans fall har det under några år varit metrologen Tone Bekkestad. Man jag är inte den som är den. Är inte hon tillgänglig så kan han få byta ut henne mot någon annan.  I´m a very good wife you see.

fredag 21 januari 2011

När tonårsdöttrar tigger stryk

Jag, i bilen på väg till mässan i morse:

"Asså, min häck är helt platt!

"Japp"

"Vadå "japp"?

"Ja, den är ju det."

"Men vafan, du ska säga "nämen SÅ farligt är det inte".

Jävla unge.

torsdag 20 januari 2011

Om riktiga kärleksbrev

I brist på andra kärleksbrev så får man väl nöja sig med det här.
Det är ju bara synd att maken inte fattar att den här varianten är så mycket dyrare.

Mässan inleddes med 4 katastroftimmar i form av panik-prismärka varor. Kaos när kunder kom in och lyfte på prylar utan priser. Jävligt proffsigt. Not.

Men eftermiddagen och kvällen (de stängde 20.00) var väry good. Butiker som gillar hemslöjdsprodukter har stora plånböcker.

Och just det ja, minns ni gåvan jag fick från smeden? Den som jag bara skulle ha hemma, men som fick följa med som monterdekoration. Som väger 26 kilo.

Tror minsann jag måste putsa linsen på mobilkameran!
Tänkte bara tala om att den säljer. Plenty. Nu hoppas jag bara att han har lust att göra flera.

När man aldrig tar slut

Kom hem efter 14 timmars arbetsdag igår och tittade mig i spegeln.

Idag öppnar årets viktigaste mässa för alla som jobbar som grossister inom heminredning.

Jättebra att man har hela huvudet fullt av en färg man inte tycker matchar något. Den där som ser ut som om man har ett permanent luciaglitter i  håret ni vet.

Och en hy som får en disktrasa att framstå som fräsch.

Så här är det varje gång: jag jobbar dygnet runt och när mässan öppnar och man ska vara go, glad kexchoklad, så tar jag slut.

Men, det är bara att ta på fejset och köra. Och ringa frissan för en kvällssejour.

Nu håller vi tummarna för att kunderna lägger hela sin budget just hos oss.

Ja just det ja, chefen var kalasnöjd. Tack Maria för att du gjort så fint i vår monter, detta trots att vi har en del asfula produkter...som dessvärre säljer!

onsdag 19 januari 2011

Snart färdiga



Med lite tur så får vi gå hem snart.

Domedagen, och möjligen en död chef

Varje gång vi har mässa så sköter jag monterbygget och maken kommer när det är färdigt. Han gör en massa andra viktiga saker så det är ingen big deal för mig.

Om det inte vore för att han har en jävla förmåga att kritisera. Inte det där normala: "åh, vad fint, men har ni tänkte på att om ni gör så här i stället, så blir det bla bla bla"



"Amenvafan, så DÄR kan det fan inte se ut, hur tänkte du nu?"

Idag kommer han till mässan. För en koll. Vi har en dubbelt så stor monter än vad vi brukar. Han tänker sälj, jag tänker fint. Så hans synpunkter är ganska viktiga. Just precis nu så är 70% av montern klar och jag är nöjd. Särskilt med tanke på att jag har fått hjälp eftersom jag har haft för mycket annat att tänka på lately.

Problemet är att just den delen kommer han ha synpunkter på.

Just därför har jag idag hockeyhjälm på mig. Eller jag kanske ska be honom sätta på sig den för jag är väldigt långt ifrån att kunna ta kritik just nu. Not mentally stable om man säger så.

Så risken för att hans skjorta är tom när jag är klar med honom är överhängande.

Se där ja, när taco-guden gör sig hörd

 Jag är med i en testpanel och har blivit uttagen till att testa en ny produkt.
Taco Spice Mix for Fish.

Jag får 10 påsar.

Jag tror att jag börjar med att ringa Finfrun.

tisdag 18 januari 2011

Be careful for what you wish for, eller inte

Gå upp och sova eller fortsätta göra prislappar.

Gå upp och sova eller fortsätta göra prislappar.

Gå upp och sova eller fortsätta göra prislappar.

Det gör inget om jag blir arbetslös just precis nu och två veckor framåt.

Inget alls.

Nu är jag less.

Ehh



Trodde det där namnet borgade för stil och kvalitet.

Vänner dygnet runt

Sen i augusti så har jag mer eller mindre satt mitt sociala umgänge på On hold. Detta fram till den sista februari då vår högsäsong tar slut.

Jag har inte ens tid för min allra bästa vän. Det suger.

Så i morse ringde jag henne klockan 6. För jag längtar ihjäl mig efter henne.

Kan man göra det när man är 40 plus? Längta ihjäl sig efter en kompis alltså.

Nämen, menar ni det?

Herregud, vilken överraskning. Jag är verkligen chockad.

måndag 17 januari 2011

Två saker att notera på kvällens tv-sända Idrottsgala

Sitter och jobbar med Idrottsgalan på i bakgrunden.

När herrstaffettlaget i skidor presenteras så läser jag
 Herrsta-fettlaget.
...och undrar var Herrsta ligger i Sverige och vilket konstigt namn på ett lag som vinner pris. Vadå  "fett" liksom.

Ja, geografi och sport är inte mina starkaste grenar.

Therese Alshammar vinner Jerringpriset men är borta i Mexico, och den före detta förbundskaptenen Hans Chrunak tar emot det i hennes ställe. Aspackad.

Om verklighet. Och riktiga dårar

Kommer hem efter en heldag på mässan och landar i soffan för att fortsätta jobba. Slår på tv:n och styr in mig på kanal5.

"Konferensresan"- en dokuserie om just konferenser.

När man har jobbat 11 timmar non stop så kanske det första man inte vill se är några jävla dårar, som kallar sig Raeler, och som tror på utomjordingar. Tillresta från hela Europa. Nån av dårarna skall döpas. En så kallad cellplansöverföring. Först då är man accepterad av utomjordingarna.

Amen vad ääär det frågan om?

GET A LIFE!

...och vem är jag att döma..

100 kvm monter



Dubbelt så stor än vanligt.

Jag kan säga att jag har en lätt släng av diarré. Nu gäller det att göra det så fint som möjligt. Lyckligtvis anländer experthjälp om en stund.

På Stockholmsmässan just nu



Transportfirmor som hjälper till med flytningar. 

Bra att veta om man får för mycket liksom.

söndag 16 januari 2011

Vad man inte gör med dvärghamstrar

Talibanen har en liten dvärghamster. 8 cm. Vit liten historia vid namn Minette.

I morse sitter maken och talibanen och gullar med den. Tonåringen kommer ned. Maken föreslår talibanen att hon ska sätta Minette på golvet "så får ni se hur rolig hon ser ut när hon springer på det hala golvet."

Man behöver inte ha särskilt höga studieskulder, om några alls, för att räkna ut vad som händer om man släpper ut en hamster.

Alla stod och skrattade åt "den gulliga hamsterns" skridskoåkande på parkettgolvet. Efter 8 sekunder så satte samtliga i halsen. För hon drog. Som en avlöning. Puts väck. Vi har ett hus på 330 kvm och man kan säga att panik uppstod. Alla, inklusive tonåringes pojkvän, kastade sig ned på golvet för att försöka hitta henne.

Eller ja, alla utom jag. För jag hade bestämt mig för att vi nog aldrig mer skulle få se henne. Detta mot bakgrund av att alldeles intill där hon blev utsläppt, så har vi en spiraltrappa ned till gästrummet. Som ligger i anslutning till övriga källaren och garaget. Helvetesgapet med andra ord. Skulle hon komma ned där så var det stenrökt for ever.

Maken kunde inte säga så mycket eftersom det var han som var orsaken till det hela. Om det hade varit någon annan så hade han blivit fullkomligt jävla galen.

Vi tyckte att hon försvann under vår soffa. Som inte är en normal soffa utan typ 4 meter lång. Åt varje håll ungefär. Vi lyfte på den men såg henne inte. Jag misstänkte att hon bergis hade krypit in i soffan och satt och gnagde sönder den inifrån. Såg genast möjligheten till ett nytt soffköp och ansträngde mig inte särskilt för att hitta henne.

40 minuter senare kommer hon springandes. Maken kastade sig över henne och beordrade talibanen att stoppa henne i buren.

Sen sa han inte ett pip.

När man är en idiot

Sent i går kväll tillbringade jag 1,5 timme med att fila på en inbjudan till våra kunder...det är ju Formex-mässa nästa vecka.

En och en halv timme.

Jag var så trött att jag såg i kors när jag stängde av datorn.

Nu är dokumentet borta. Putsjävlaväck.

Tonåringen upplyste mig om att när jag gjorde den, så utgick jag från ett mailat dokument som maken skickat mig, att jag tryckt på "öppna" i stället för "spara" när jag började redigeringen. Att när jag stängde ned så sparades inte mina ändringar.

Jävla skitdator.

Jävla mässa.

Jävla hela världen.

Bloggtorka

Just nu har jag svår bloggångest. Kan inte komma på ett enda skit att skriva om. Kan inte vara rolig. Vilket ni säkert har noterat.

Och då undrar man ju om det är nu man borde borde lägga av. För så här länge har torkan aldrig suttit i förut och jag har trots allt bloggat non stop i snart fyra år.

Jag roar mig med att läsa gamla inlägg. Fastnar en hel timme i det.

Herregudihimlen vad rolig jag är. Som fan!

Jantejantejantejantejantefuckthejante.

Jag måste skärpa mig. På nåt sätt.

lördag 15 januari 2011

Ursäkta franskan

Men det suger f-n hästballe att jobba non stop en lördag.

I morse kom jag på att jag skulle ha bjudit Finfrun med familj på middag som i går.

Jävla bra kompis man är.

Normala och onormala


Friska människor går upp strax innan 04.00 för att de ska resa till Maldiverna, baka bröd på ett bageri, eller dela ut morgontidningen.

Ofriska människor har problem med sömnen och går upp för att göra prislistor till mässan nästa vecka.

fredag 14 januari 2011

Risky business



Här sitter jag på talibanens första karateträning och funderar över ljuset som jag glömde släcka där hemma.

Lite småstressad måste jag mig erkänna.

Å andra sidan så kanske det äntligen blir renovering av huset...

Uppdaterat:
Huset stod kvar. Lika orenoverat som för 30 år sen.