torsdag 30 september 2010

Om fredagar

Sen några månader tillbaka så har jag och maken lyckats bli osams i stort sett varje fredag. Don´t ask me why men det är alltid han som är skitdum. Absolut. Kan kanske bero på att jag bara jobbar en dag i veckan på vårt andra företag, som ligger här hemma i finområdet och måste hinna med sjukt mycket saker på en dag. Och han vill gärna lägga sig i mina göromål. Fyra dagar i veckan så ses vi alltså inte. Halleluja 

Jag har en kompis här i hooden, eller f´låt; väninna heter det här tror jag visst, och hon har samma problem med sin snubbe make. Alltså om att bli osams på fredagar. Varje lördagmorgon, när jag går på min entimmes morgonpromenad, och knallar förbi hennes hus, så tar vi en två-timmars te-paus. Där sitter vi och kräks pratar om våra älskade män. Det var förresten han som köpte dom där svindyra så kallade konstnärsburkarna ni vet. Finfrun har fortfarande inte kommit över den chocken, varför han är stenportad på det stora auktionshuset här i staden.

I alla fall. Det är fredag i morgon. Maken har under hela denna vecka lovat att göra en viktig sak som har med de anställda att göra. Alldeles nyss påminde jag honom. Han svarade då att han ska ta tag i det i morgon bitti "så fort jag kommer till kontoret".

Till saken hör att vi får en megastor leverans imorgon, som måste vända. Alltså packas om och direkt ut till återförsäljarna. Och just precis i morgon så ska jag inta en 3-timmars lyxlunch på Gondolen med Tara-Christina och Rosa. En årlig grej. Som jag over-my-dead-body tänker missa. Sen ska jag älga iväg till vår nya lokal för att få nycklarna av värden. Och träffa en rörmokare (som en av er tipsade om, tack!), som ska bygga en toalett. För det finns ingen, otroligt nog.Vore ju synd om jag bajsar på mig på jobbet liksom. Å andra sidan så lär väl ingen av er bli särskilt förvånade.

Och trots att maken vet allt detta, så tror han att jag ska vara på kontoret och packa ordrar med honom.

Vad säger ni, ska vi ta och slå vad om att det är världskrig sisådär runt 10.30-tiden? För han har aldrig någonsin, ever never, hållit ett löfte. Och personalen håller på att maila sönder mig. Första pris är ett par grytlappar med en utvecklingsstörd älg med gummistövlar på. Kniper det så kan jag slänga in ett par kökshanddukar med resten av den miffade älgsläkten också.

Jag och geografi

Flera gånger i veckan så får jag mail från folk som undrar var de kan köpa våra grejer. Som tur är så har vi ett himla fiffigt datasystem. Man slår bara in orten de bor på, och poff, så kommer ett gäng butiker upp.

Det här har jag gjort sen i juni då vi köpte det här företaget. Känt mig asnöjd över att jag kunna servat kunderna så bra.

Tills idag. Får en förfrågan från en person som bor i Töreboda. Jag sladdar in i systemet och knappar in orten. Ähhum. Inte en enda återförsäljare har vi där. Och då blev jag lite varm i pannan. För gissa om jag vet var Töreboda ligger? Jag måste nämligen veta det för att kunna ta reda på närmaste stad...Sen är det ju dessutom så att om nån skulle säga att det är Luleå, så hade jag inte ifrågasatt det en sekund.

Jag är en så jä*la nolla på orter i Sverige. Men så stank geografi-fröken babianröv i munnen också..orka lyssna..bara skolka liksom.

onsdag 29 september 2010

Finn fyra fel

Skulle ta fram mina svindyra handstöpta ljus...



...som har legat i skåpet på baksidan av köksön...som har en spis..

Perkele!

I de fina hoodsen

Idag har jag fått lära mig något nytt. Här i finhooden så har man inte normala gummistövlar från Coop. Oh nej. Här har man mest stövlar från Hunter, typ såna här;


De kostar mellan 1000-1500 kr. Som hittat. Finns även i andra färger:


Och nu kommer vi till vad jag fick lära mig av ett par väl inrotade ladies här i hooden: Jag har alltid trott att ETT par gummistövlar räcker. Om man ens har några över huvud taget.
 
Nejnejnej. Här har man stövlar för varje årstid. Vårgummistövlar, sommargummistövlar, höstgummistövlar och vintergummistövlar. Utöver det så har man även SJÄLVKLART fin-gummistövlar. Då kommer de mest troligt i från Ilse Jacobsen. Typ såna här;
 
Givetvis i alla möjliga färger. För en sisådär 1200-1800 kr. Men vill man vara riktigt wild´n crazy så köper man dom här, också från Hunter: 
2700 sköna pickadoller.

Och när jag skulle skriva det här inlägget och göra mig lustig, så googlade jag på "gummistövlar", och fick upp dom här:



Halleluja, bling bling-stövlar! Jag kom helt av mig i mitt dissande. För som vanligt så tänker jag gå mot strömmen. Fyra klick senare och dom är på väg hem till mig.

Two point one



2.1 ton prylar from Nyköping till mässan.

8 pallar.

Man känner att man lever.

tisdag 28 september 2010

Jobbat som en babian

Idag har jag och en kollega packat 1,6 ton, jag sa TON, diverse crap som vi har samlat ihop till mässan nästa vecka. Detta skall blandas med lite mer kvalitativa produkter och jag förstår inte hur jag ska få montern att se någorlunda ut. Mission impossible.

Jag har 500 små platta figurer i trä, i form av talgoxar. Eller vad dom nu heter dom där som är röda på bröstet. Ett gäng gula också. Med snöre så att man kan hänga dom fint i....nånstans.  Sen har jag ett 100-tal halsband. I tenn. I modeller som älgar, sälar och annat animaliskt. Och så 400 glasfigurer, sådana där små 3-4 cm prydnadsfigurer. I form av bläckfiskar, älgar (igen), elefanter, fåglar, sälar...ja, jag tror faktiskt att jag kan täcka upp vartenda fyrbent, tvåbent och nollbent djur.

För att inte tala om bordslöpare med tillhörande tabletter. Randiga i 4 färgvarianter: orange, grönt, rött och nån annan vedervärdig färg. Dessa har vi några tusen av.

Och tomtar. I alla möjliga varianter.

Mardrömmen är att inget blir sålt och jag får släpa tillbaka 1,6 ton varor. Var nu bussiga och kom och handla. Ni kan ombesörja julklappsinköpen till hela släkten bara i min monter. 5 år framåt.

Jag står i A-hallen. Torsdag-söndag, NÄSTA vecka. Komsi komsi.

Kom och köp konserverad gröt



Nästa vecka så är det Hem & Villa-mässan i Stockholm och denna gång kommer vår monter inte se särskilt classy ut.  Jag befinner mig nämligen i Nyköping, på vårt nya företag, och går igenom allt junk som förra ägaren samlat på sig.

Vad sägs t ex om grytlappar med utvecklingsstörda älgar på? Förvisso god kvalitet men jag kommer dumpa dom för 10 kr styck.

måndag 27 september 2010

Här ändras ingen jävla vardag

I alla äktenskap så går saker och ting på rutin. Vi tittade på en film härom kvällen där ett äkta par konstaterade samma sak och tyckte att det var dags för lite förändringar i vardagen. De började dejta varandra en gång i veckan.

Jamen herregud vilken bra idé. Innan vi gastade hål i huvudet på varandra utanför Bauhaus för att vi inte kunde komma överens om hallgolvet, så bestämde vi oss för att kanske inte gå till såna enorma ytterligheter, men kanske göra nåt annat riktigt wild´n crazy; vi drog och storhandlade på Willys...Ähum...jamen alltså, här har vi paret från stiffa finhooden som var värsta anarkisterna när vi slutade att handla på Sveriges konstaterat dyraste ICA här i hooden, och istället började handla på City Gross.
Willys har liksom inte ens funnits på kartan. Not on my shift so to say.

Och det kanske hade kunnat slutat bra om det inte vore för att kassörskan passade på att ta betalt för alla år vi dissat deras kedja. Jag köpte några Resenta Sesamkakor/kex, som förvisso är billiga, men hon drog på och debiterade mig för 40 stycken. Den upptäckten gjorde jag inte förrän jag kom hem. Orka åka tillbaka liksom. Nä, fuck Willys.

Maken hjälpte mig att packa upp. Ja, i vår familj så heter det så. Och i stället för att bara lämna allt åt mig så kom han nog på att just fan, vi skulle ju förändra våra rutiner, så han åtog sig att fördela toarullarna.



Det här är det ena badrummet. Jag orkar inte ens visa det andra.

Did I mention att vi har fyrtielva förvaringsskåp? Min älskade make gör som han brukar, han ställer prylarna där det finns en ledig lucka. Sen om det är toarullar eller plastbunkar som trycks in i skåpet för dricksglas, well, det spelar inte så stor roll.

Jag tror att skiter i det här med att förändra vardagen. Det var bra som det var. My way or the highway.


Stressad



Jobbar som en gnu. Nu järnet iväg för kontraktsskrivning på ny lokal. Nycklar på fredag. Mässa hela nästa vecka. Flytta företaget i Nyköping under oktober. Flytta gamla företaget i november.

Om jag trodde att jag haft mycket att göra förut så lär jag bli varse om nåt annat nu.

Middag: ett stycke lakritspipa. Mycket hälsosamt. Kvällen avslutas med styrelsemöte.

söndag 26 september 2010

När man gapar efter mycket

Mina trogna läsare vet att jag är gift med en man som gärna drar i drulen när det handlar om excelfiler och siffror, men när det kommer till att vara en handy man här hemma i huset, ja då går det inte så där jättebra. Typ åt helvete.

Den 5 december förra året så rev han delar av vår hall. Halva taket och en kvadrat av golvet slets upp. En bit av en vägg sågades ned "för det skulle nog vara snyggt med en bredare öppning här, eller hur?!" Pang, tjoff, bort.

Och jag har i och för sig inget emot att det går undan, men maken lägger alltid i femmans växel, för att en kvart senare dra i handbromsen. Och långtidsparkera.

Det är idag den 26 september. Snart ett år sen alltså. Vi ha förvisso jobbat som babianer, men never the less så har det varit prio noll på att fixa till det här. Ordna en hantverkare alltså. Och eftersom han ska lägga sig i allt, så är det inte tu tal om att jag gör det på egen hand. För det blir ett jävla liv i luckan då.

Jag bor i ett överklassområde. Katten bland hermelinerna. Är ofta hemma hos folk runt omkring och älskar att bli inspirerad. Men varje gång så blir jag skitirro över vårt renoveringsobjekt.

Och ibland får jag nog när jag har vistats för mycket hemma hos folk här i hooden. I deras nyrenoverade top notch-kåkar.

Idag blev en utmärkt dag för att få ett frispel. Jag tvingade maken till Bauhaus för att titta på nytt golv till hallen. Givetjävlavis blev vi svinosams. Från att i hundra år alltid sagt att vi ska ha stengolv så var det nu plötsligt trä, eller "vi kanske skulle ta och blanda trä och sten?". Det slutade med att vi satt i bilen och gastade som idioter på varandra. Jag eldade upp mig i 180 och sa att kan kunde ta det här skithuset och hoppa åt skogen. Att jag hellre flyttar in i ett radhus eller en lägenhet.

Att j a g  i n t e  s t å r  u t  e n   e n d a  s e k u n d  t i l l.

Jag är allergisk mot att ha okända, eller anställda i mitt hem. Mitt hem är min borg och det ska mycket till för att jag tar hem nån över tröskeln. Inte för pga det stora renoveringsbehovet, utan bara för att jag är sån. När vi kommer hem så försvinner maken in på toa. Hans stunder där brukar ta ett tag. Tid för eftertanke med andra ord. Och när han är klar så hör jag hur han ringer till någon. Jag förstår strax att det är en elektriker/handyman. En snubbe som inte kommer från Stockholm och som vid ett tillfälle hjälpte oss i en av våra butiker. Duktig.

Men

Han hade ett problem: han luktade satan. Här snackar vi inte om hederlig gammal svett. Näpp. Vi pratar om nån som har uppenbara problem med att hålla hygienen. Han luktade så vansinnigt illa att jag var tvungen att andas med munnen när jag stod nära honom. Samtidigt livrädd för att odören skulle få fäste i mina porer.

....och maken avslutar samtalet; "Jamen det är lugnt, vi har stort hus så du kan få sova här." Samtidigt tittar han stint på mig...

...och han VISSTE att jag inte skulle kunna opponera mig. Vill-du-ha-hallen-fixad-eller-inte. Ungefär.

Så på torsdag kommer en stinkbomb hit. Jag har en schysst säng i gästrummet i källaren, som just nu är bäddad med Schlossberg-lakan. I morgon är det jag som åker till Jysk och köper nya lakan.

Sen checkar jag nog in på Scandic här borta.

Bakfull

Jag drack champagne igår. Givetvis. Men inte så att det påverkade mig.

Däremot så har jag för första gången fått uppleva hur det känns att vakna och vara bakfull på..skratt. Jag skrattade så mycket att jag idag har ont i huvudet, magen och i käkarna.

Fatta att hamna på en middag med ett gäng människor, som till det yttre är sjukt stiffa. Ett gäng där samtliga har höga poster inom näringslivet eller departement. Jamen ni fattar ju; människor som inte går på middagar utan sina inneskor i en fin tygpåse. Jag känner ju värdparet mycket väl, men hade inga större förhoppningar om att kvällen skulle bli annat än "trevlig" med dessa andra gäster.

Ujujuj. Snacka om ulvar i fårakläder. Vilka jävla tomtar. My sweet Lord vad man inte ska döma folk på förhand. Det var årets i särklass roligaste kväll, så nu kan jag vara hemma till nyår.

lördag 25 september 2010

Skillnad på folk och folk



Jag är en tvättäkta förortsböna.....

...som nästan alltid glömmer att man ska ha med sig inneskor..

Det är jag, maken och värden som är kvällens losers!

Ändra sig



...sen kan ångra sig och åka tillbaka, när man kom på att hustrun i familjen verkligen vill ha ett sånt här laptop-fodral.

Tacksamhet är en dygd



Jag gnäller ofta över mitt jobb och att jag inte är en"vanlig" anställd, men det har sina fördelar.

T ex så kan man åka till kontoret, gå ut på lagret och hämta gå-bort-presenter.

Rätt eller fel?

Om 40 minuter så ska vi iväg på en middag här i finhooden. Varje gång jag blir bortbjuden så tar jag med mig en present, tycker liksom det hör till.

Maken är ju från en annan planet så han ligger just nu och sover i godan ro, för i hans värld tar man aldrig med sig nåt. Det är liksom inget han tänker på. Eller så var det det där med finska gener.

Men till saken; nån sa att man bara ska ha med sig en present första gången man blir inbjuden.

Hur gör ni?

Life in the bloggvärld

Låt mig presentera Singlan och Vinnarskallen (som visade sig vara Torsken med stort T). Torskan har jag träffat flera gånger förut, men Singlan är ny för mig. Och herregud så kul vi hade. Kanske just för att det var ganska oplanerat. Varför kom ni inte för?



Efter champagne, god mat......




...och nån som var bra på matte, så stängde restaurangen. På vägen därifrån så hookade vi ihop oss med en något överförfriskad Sus Klurar, som varit på firmafest, där nån kollega försökte ragga upp henne så att hon var tvungen att dra som en avlöning. Vi hittade en annan restaturang och fortsatte ett tag till.
Jag och Sus
Det är så jäkla roligt att träffa nya vänner via bloggvärlden, människor man aldrig skulla ha mött annars. Och vi kommer köra en repris i mitten av oktober. Ska ni med?

fredag 24 september 2010

Knarkarpolare



Jag sitter till bords med två brudar; den ena knarkar Treo och nässpray och den andra är Europas största nässprays-junkie. Jag misstänker starkt att hon jobbar som hälare.

Bra sällskap. Det gör inget om ni kommer hit och jämnar ut det hela!

Vinnaren



Inte fan var det trelleborgskan som vann, that's for sure. Singlan vann med 139,  2 poäng före mig.

Losern, som skulle sopa banan med oss, landade på 107...

Ut på lokal

Ikväll ska jag träffa Singel i Storstan och Änglar Finns Dom (länkar inte då hon har en låst blogg). Den senare har jag träffat flera gånger, men med Singlan så är det premiär.

Först ska vi till Marions Gastro Diner på Kungsgatan och spela bowling. Har aldrig varit där...nån som vet om det är bra? Hon den där Änglar har rest ända från Trelleborg för att hon tror att hon ska spöa skiten ur oss stockholmare. In my ass, säger jag.

När vi har spelat klart där, och trelleborgskan förlorat duktigt, så ska vi till Vasastan och äta på Stockholms Matvarufabrik. Det var jättelängesen så jag hoppas att de är lika bra nu som senast.

Så har ni inget för er ikväll så kom förbi där vettja. Bordet är bokat till 20.00.

När man ska fotograferas



Idag var det fotografering för tidningsartikeln.

"Klä dig som om det vore vinter, eller ja,  kall höst, vi ska vara utomhus", sa fotografen.

I två veckor har det varit svinkallt.

Idag var det 22 grader varmt och man kan säga att det lär se ut som om jag kommit i klimakteriet.  För geezus vad jag svettades. Och vad folk glodde.

Det här med stora lökar

Professor emerita i histologi (vävnadslära) Annica Dahlström säger i Expressen:

Dåliga på matte
Annica Dahlström har tidigare fällt andra kontroversiella uttalanden som att kvinnor med stora bröst är dåliga på matte.
- Det stämmer. Förmågan till matematiskt tänkande finns i testosteronet. Östrogenet däremot ger ökade fettdepåer och därmed stora bröst. Alltså hör stora bröst och mattekunskap inte ihop.

Ahh, dåså, för jag är jäävligt dålig på matte. Good to know why liksom.

torsdag 23 september 2010

När man inte vill översätta till engelska

Jag håller på att översätta vår produktlista till engelska. Men när jag kommer till den här produkten så får jag lite ångest.


Det är en Tuppstake. Eller för att vara mer korrekt: Gammal Tuppstake.

Har ni nåt bra förslag..som kanske inte nödvändigtvis innehåller ordet "cock"...Fast jag måste kanske ge mig.

När man är dum i huvudet på riktigt

Jag är bra på mycket, men inte matematik. Jag suger. Hårt. Eller så låtom oss säga så här; den 7-åriga talibanen är snabbare än jag på att räkna ut saker. Då fattar ni nivån. Kan kanske bero på att hennes pappa blir upphetsad på riktigt om han får räkna, och hon verkar lyckligtvis ha ärvt den genen.

Dessbättre så finns det fler idioter i min omgivning som lider av samma åkomma. Alltså att inte kunna siffror. Igår får jag en förfrågan om så kallade sittunderlag. Vi säljer mycket kvalitativa ullplädar och från dom så syr vi sittunderlag. Jaaa, don´t ask me why dom är så poppis, men vi säljer hur mycket som helst.

Och på vägen hem från Nyköping så skall jag och kollegan försöka räkna ut hur många filtar det krävs för att sy 1500 underlag. Ur varje filt får vi fram 12 st. Det är typ Matematik årskurs 1, skulle jag gissa.

Det tar lite drygt en timme att köra från Nyköping till Stockholm. Strax innan vi var hemma så var vi säkra på att vi lyckades få fram det.

125 stycken. Hmm, tror vi i alla fall. Fifan så stolta vi var över denna enormt svåra uträkning, let me tell you.

Och eftersom vi hade ångan uppe och tyckte att vi var så duktiga, så fick vi för oss att vi skulle räkna ut vad varje sittunderlag egentligen kostar, och vad vi skulle tjäna på dealen, men där var det ridå ner direkt. Ehh, hur då liksom?

Herrejösses, no wonder att maken inte låter mig pilla med nåt som har med siffror att göra.

onsdag 22 september 2010

Nu får de väl ge sig

Jag är en sucker för dokumentärer. Gillar det mesta. Men jag tror fan jag hoppar den som visas i detta nu:
Den perfekta vaginan, 22.40-23.40

Och jamenellerhur att jag kunde skita i att titta:

Ett av inslagen handlar om nån kvinna som har kärringträffar där syftet är att få kvinnor att gilla sina vaginor. Hon anordnar träffar där kvinnorna dressar av, och kollar in varandras mufflor.

Jaha. Det är alltså sånt man ska pyssla med.

Nån som ska med på en vaginaträff i helgen kanske...?

En gång för länge sen

Sitter och tittar på Uppdrag Granskning, som handlar om Hells Angels.

En gång när jag var ung och mycket snygg så var jag i Åre, eller om det var Sälen. Jag satt med ett gäng tjejer på en restaurang och var kanske inte veckans nyktraste böna.

Rätt var det var så kommer servitören och ger mig en drink och säger att det är en man som bjuder på den. Han ville inte säga vem. På den tiden fanns inget som hette att man stoppade massa skit i drinkarna, så det vara bara att dricka och rapa sig lite.

Efter tredje bjud-drinken så var jag rätt bra på örat och då kommer mannen som skickat servitören, fram och sätter sig intill mig och börjar prata. Nog för att jag var dragen och det möjligen påverkade mitt omdöme, men jag tyckte att han var snygg som satan. Hur var oddsen för det liksom? Inte alls min typ, långt ifrån. Såg lite sådär farlig ut men en sjuhelvetes dragningskraft.

Vi satt och flörtade pratade i flera timmar och vore det inte för att one-night-stand inte var min melodi, så hade jag satt på honom. Lätt. För han blev bara snyggare och snyggare ju mer packad jag blev. Han tjatade hål i huvudet på mig och var all over me, men jag sansade mig och gick och lade mig. Alone. Dock med ett telefonnummer i handväskan och löfte om att jag "måste höra av mig".  Jamen asså, jag var snygg back then.

Självklart ringde jag inte. Herregud, jag nyktrade till och insåg att jag skulle hålla mig till mina svärmorsdrömmar.

Det gick ett år och så hände något i media. Kvällstidningarna fullkomligt exploderade. Nåt om mord. Och ett foto på den som var mest misstänkt. Självklart så var det ju han.

Hells Angels dåvarande president.

Jag blev något bajsnödig kan jag säga.

A little help please

En koreansk handelsdelegation kommer hit nästa vecka och vi har fått en inbjudan att träffa ett gäng representanter för några sydkoreanska företag.

Så, mina vänner, vad är de bra på? Alltså inom heminredning, inte nåt tekniskt tjafs....Är dom pålitliga att göra business med?

Som alltid så vet jag att ni sitter och trycker på bra info.

Komsi komsi

Om att ha en baltisk tupp efter sig

I vårt ena bolag så har vi en leverantör från ett av de baltiska länderna. Denne leverantör är vår största, varför kontakten är viktig. Å andra sidan så är vi hans största kund och står för 99% av hans omsättning.

Vi köpte det här bolaget i somras och jag har således mailat runt och presenterat mig för dem jag inte har kunna hälsat på rent fysiskt...

...vilket jag då även gör till denne leverantör, som nu har utvecklat nån sorts crush för mig. Han mailar och talar om att han gillar att dricka öl och plocka svamp på fritiden, är jag månne en country girl too? Jag ba'; Oh noo, Im a city girl, väry much. Typ.
Han skickar foton på sig själv, gåendes på en sandstrand (gudskelov fullt påklädd) och undrar hur min familjesituation ser ut.  I´m very gift. Happily. Som fan.
Han är medelålders och ser ganska bra ut för att vara...ehh, för att vadå?...vara balt? Jamen han ser bra ut. Och är inte längre gift, om jag tolkat saken rätt.

Jag svarar artigt på alla frågor. Han är väl medveten om att det är chefen jag är gift med. Efter några påstötningar så var jag tvungen att skicka ett foto. En närbild på fejset med stora solglasögon = inte ett skit av mig syntes. Typ.

Han tycker att jag absolut måste adda honom på Facebook, för då kan vi prata business. Jag ba' ; amenassåjagäraldrigpåfacebook.

Igår kom ytterligare ett mail. Han tyckte att nu när vi känner varandra så bra så kan jag väl ringa, för det vore ju trevligt om han fick höra min röst. Och eftersom vi är i stort behov av en oplanerad extraleverans så är det till att jag är skittrevlig. Så jag ringde. Och där kan vi snacka om nån som lärt sig engelska via Mupparna på 80-talet. Det var mycket klipp och klistra med alla ord. I trettioen minuter. Men jag var givetvis svintrevlig. Och råkar dessutom ha en schysst telefonröst (säger dom) så nu är han väl riktigt torsk.

I oktober ska vi dit, jag maken och vår tredje delägare. Leverantören är helt till sig i trasorna. Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det. Plus att jag är något orolig då jag förstått att hotellet i byn inte direkt är nåt Sheraton. Jag fick liksom nog av sängloppor på ett hotell i Paris härom året. Sen tror jag nog att jag måste hålla chefen i handen under hela vistelsen. Djefligt hårt.

tisdag 21 september 2010

Pick and choose

Jag är shoppingsugen och sladdar in på Victoria´s Secrets hemsida. Tänker att jag behöver lite nya hemma-outfits.

Vad säger ni, tror ni maken sätter tandborsten i halsen om jag glider in i nåt sånt här:


Vavava, det vore väl nåt? Eller nä förresten, jag är lite frussen av mig. Tror jag hoppar det.

Men, sen var det ju det här med städning. Jag tycker inte att jag gör nåt annat än går och plockar i det här kråkslottet. Man kanske skulle ta och hotta upp städ-stassen lite;



Fast, det kanske inte blir så jefla mycket städning av då.

Nä. Back to reality. Jag orkar inte. Det får bli det vanliga;


Take it or leave it liksom.

Tra la la la

Chefen läser bloggen och ringer:

"Vadå, löneförhöjning?!"

"Japp, jag drog till med 5000 spänn, erenåtproblem?" Sa jag, och satte på mig hockeyhjälmen.

Tystnad

"Då vill jag också ha det."

"I´ll fix."

Jaha. Hade jag vetat att det var så enkelt så hade jag lagt på det dubbla.

Nämen hallå ja



Letar efter numret till en ny leverantör, och kolla vilken goding  som ploppar upp på skärmen!

Inte så svårt att gissa vem av dem jag vänder mig till.

Hoppla hoppla, på med den ljuva stämman för här ska ringas!

måndag 20 september 2010

Om att ge sig själv ett lyft

Hela denna kväll har jag tillbringat i soffan med en dator i knät. Liksom varje kväll. Fast just denna afton har jag gjort löner. Månadens kräkjobb eftersom de flesta är timanställda och det är ett jädra meck.

Ungefär i halvlek kom chefen förbi i vardagsrummet. Och öppnade munnen vid fel tillfälle.

Don´t tjafsa med en wife som gör löner 22.00 en måndagkväll. Och som ska sitta i bilen 07.00.

Så när han gick upp för att sova så passade jag på att ge mig själv en välförtjänt löneförhöjning. Grattis älskling liksom. Eller: because you´re så djefla värt it.

Nu ska jag bara komma på nåt sätt att dölja det för honom. The Snok himself.

Om "Ullared"

Jag älskar att handla i Ullared. Yes I do.

Men att gifta sig på Ge-Kå´s, själva varuhuset alltså.

Nämen nä.

Där går fan gränsen.

Och särskilt inte vid pallen med grillbricketterna.

Om dagen efter ett riksdagsval

Se där ja. Då kan vi fortsätta att anställa arbetslösa och därmed utveckla våra företag i åtminstone 4 år till.

Tack Sverige.

Men ni som röstade på SD: vafan tänker ni med?

söndag 19 september 2010

Röstat sig lite



Och nu håller vi tummar och tår.

För det är ju jävligt svårt att lista ut var mina sympatier ligger.


Maken, The Hamster



Hur många tycker att man inte kan leva utan vhs-kassetter med inspelade sportårskrönikor från Dackefejden, räck upp en hand nu!

Jag slår snart ihjäl honom.

Fuck the jante



Det är en lite speciell känsla att läsa bostadsbilagan och se en bild på vårt egendesignade och egettillverkade matsalsbord i en lägenhetsannons. (Och stolarna har de också köpt hos oss, men de kommer från en vanlig leverantör.)

....särskilt om man har DN upplagd på ett exakt likadant.

Söndag, i krigets tecken

Idag ska vi rensa garaget.

Tillsammmans.

Idag ska vi slå ihjäl varandra.

Over änd out.

lördag 18 september 2010

BF, som i barnfritt



Talibanen är borta i 24 timmar och då skulle man ju lätt kunna tro att det vankades umgänge här i huset. I stället sätter vi på en film, Sherlock Holmes, och efter 30 min sover båda som två grisar. Vaknar till efter nån timme och maken frågar halvhjärtat om vi ska utveckla umgänget. Vi stirrar på varandra och garvar, ingen orkar röra sig ur fläcken. Ehh, måste man hålla på med sånt liksom.

Tror det är dags för semester snart. Till dess ligger vi kvar här i soffan. Fullkomligt utarbetade.

My God what a glamourous life jag lever.

Glappkäften

Jag har ett ärende hos Skatteverket. I två och en halv månad har jag varit på väg att skicka in en efterfrågad uppgift dit, men har inte lyckats få fram det underlag som krävts. Jag har en mailkonversation med en mycket trevlig kvinna och igår får jag äntligen häcken ur vagnen och mailar in uppgiften till henne. Och är sjukt lättad över att det äntligen är utagerat eftersom hon har jagat mig med blåslampa.

Jag avslutar mailet med: "jag hoppas att du förstår vad jag menar, jag fattar knappt själv eftersom jag inte jobbar med ekonomi". Nåt i den stilen.

Hon svarar (Har ändrat och x:at lite av uppenbara skäl):

Hejsan ! Jodå, jag tror jag förstår hur du menar :-)
Jag vidaresänder ditt mail till Sxxx Xxson också, som har hand om xx's taxering
Så kanske vi kan lägga detta åt sidan ! Trevlig helg !
//Xxxx Xxxxx

Jag svarar raskt, överlycklig för att det äntligen är över:

Åh herregud, phrase the Lord, eller vad det heter. Det här ärendet har legat och gnagt i månader..
Och ha en trevlig helg du med!
M

Sen återkommer hon efter en minut:

Hahaha nu var du ju riktigt fyndig =)

Men vet du vad - Sxx Xxsxon har slutat !!
Så jag har vidaresänt ditt mail till Xxxx Geschwindt istället,,,,
Så we keep in touch ska du få se =)
/Xxxx

Och nu kommer vi till lektionen Hur-man-ska-kontrollera-saker-innan-man-svarar: Alla har väl hört talas om uttrycket Geschwindt? Man säger "Jamen det är väl Geschwindt!" (Alltså när nåt är bra, eller att det har gått Geschwindt = lätt..utan problem) I hela mitt långa liv så har jag trott att det är ett hitte-på-ord.

Så när hon skriver så, så tar jag för givet att hon skojar satan med mig. Så jag svarar snabbt:

HAHAHAHA, förlåt, men det där var f-n det roligaste på länge!

Ska inte ni vara stiffa och tråkiga på det där haket?
M

Men nåt i ryggen säger mig att jag nog ska ta och googla på det där namnet. För till saken hör att själva förnamnet var lite roligt också, och passade bra ihop med uttrycket Geschwindt. Och då håller jag på att göra i byxorna. Det är en riktig människa bakom namnet. Och själva efternamnet visar sig vara ett gammalt anrikt svenskt namn.

Så jag skickar blixtsnabbt ett mail till:

Nämen jag dör, förlåt, jag trodde du skämtade. På allvar. Tänkte att; vem fasen heter Geschwindt, det är ju ett uttryck. Sen googlade jag det, och herregud, hon finns ju på riktigt, förlåt!

M

..och får ett sista svar:

Hahahahahah trodde du att jag skojade:-)

Ja du ser det är inte bara tråkiga byråkrater inom skatteverket =)

Jösses, ibland blir jag så förbannat trött på mig själv.
Jag ger mig f-n på att Geschwindtskan inte har lika mycket humor som den här och jag kommer vara haunted i månader av henne. Bergis.

fredag 17 september 2010

Vidga vyerna lite och en gammal stripp


Trots att jag är en tvättäkta stockholmare, till och med söderböna, så har jag aldrig någonsin handlat på Hötorget, men när jag nyligen fick tips om att mina absoluta favoritblommor, liljor, i princip är gratis där så vaknade SnikStina. I synnerhet då dessa kostar skjortan på Sveriges dyraste ICA, som självklart ligger här i finhooden.

Idag var jag i närheten och man kan säga att det är...hmm..en upplevelse att gå på Hötorget. I varje stånd stod det snubbar och ropade (hur lät det där då!) om att man skulle komma och handla. Det var specialpris på allt. Sa dom. Jag fick en sån där äcklig jag-har-varit-här-förut-feeling när jag snirklade runt till den specifika blomsterförsäljaren som jag blivit tipsad om. Han skulle stå i ett stånd (vad faaan är det med det där ordet) mitt emot entrén till PUB, varuhuset ni vet. Plötsligt kastades jag tillbaka en miljon år i tiden.

Jag var 16-17 år och mannekängade då och då för att få in lite extrastålingar. Det var ju innan gravitationen gjorde entré och allt satt där det skulle på kroppen. Man var helt enkelt en toppenpingla.

Så pass snygg att jag fick ett modelluppdrag på PUB. Jag skulle visa baddräkter och bikinis vid nåt tillfälle. Ni som känner till PUB ska veta att det såg lite annorlunda ut på den tiden. Där det idag är en massa rulltrappor, där fanns på den tiden en balustrad av nåt slag. En smal scen från ena sidan till den andra, och stod man på den så såg man alltså rakt fram mot utgången.

Nåväl. Den våren lanserades även så kallade kangas, har jag för mig att det hette. Idag säger vi sarong. Visningarna var en gång i timmen, eller nåt, och det var snabba byten. Jag glider in på balustraden i en bikin med en sån där kangas, konfrenciären introducerar mig och samtidigt som hon pratar så agerar jag. I takt med hennes presentation så ska jag ta av mig kangasen...."och här kommer nu Mona att visa en bikini i bla bla bla".

Det var som sagt snabba bud bakom scenen. Så snabba att man kanske inte hade full koll på hakar och hyskor. Och packat med publik. Självklart. Så när jag, lite elegant, drar av mig kangasen så följer bikiniöverdelen med. Hej och jävla hå vad jag bara ville dö där och då.

Jag försöker vara iskall och snurrar runt, för att upptäcka att bakom mig, där det nu för tiden finns ett gäng rulltrappor, men då bara en enda, som var avstängd under visningen, for some jävla reason, där stod ett gäng andra människor och tittade. Jag böjer mig tjusigt ned och tar upp kangasen sarongen och döljer bopparna, sen går jag ut i takt med musiken. Och tvärdog.

En timme senare var det dags igen. Och av nån anledning så var det väldigt många manliga ansikten som jag kände igen från föregående visning. Som av nån anledning trodde att stripteasen ingick i uppvisningen. Äcklon. Tänkte jag då.

Idag vetefan om jag inte hade uppskattat det. Så här 30 år senare. Förvisso schyssta lökar, men med allt annat hängades till Södertälje. Man får ju liksom vara glad för den lilla uppmärksamhet man kan få.

Jaha, hur gick det här till nu då, jag skulle ju prata om blommor men kom helt av mig. Och nu fick jag bråttom. Ska in på lokal i stan. Amen hej då.

Döv och korkad

Får ett samtal från en fabrik i Kina. Och pratar med en kinesiska som lärt sig engelska via Tom & Jerry på tv. Och som alltid så pratar man ju som om man pratar till en 5-åring när det är så. I alla fall jag.

Under samtalet fick jag ett hjärnsläpp som hette duga: skulle be henne maila mig på en annan mailadress men kom för mitt liv inte på vad snabel-a heter på engelska: "öhh, that thing you know, ehh, the round thing (är jag dum i hela huvudet, eller?!). Jag som är hyfsat snajdig med tanke på att jag pratar engelska med bästa vännen 18 gånger i veckan. Till slut rasslade det till i hjärnan och jag kom på det.

Efteråt slår det mig: hur kommer det sig att man (läs: jag i alla fall) höjer rösten och halvskriker, bara för att dom ringer från Kina, eller nåt annat långt-bort-i-stan-land?

torsdag 16 september 2010

När man har en komiker i familjen, apropå makens ursprung

Så fort vi får en avvikande elräkning här i huset så stänger maken av elen. Typ. Alldeles nyligen fick vi en finfin avräkning på 9000 kr. Maken ringde mig på jobbet och hjärtattack-flåsade i luren. "Hur FAN kan det vara så mycket, herregud, vi har ju haft sol och 38 grader varmt halva sommaren ju."

Jag svarade som vanligt: "Nämen oj, ja det var ju inte så kul...mmm, vi hörs sen." Och glömde bort det hela.

Till nästa morgon när jag klev in i badrummet och fick frostskador på fötterna. Men eftersom jag har varit tillsammans med honom i 100 år så visste jag att det är bara låta det värka ut. Under tiden köpte jag en ny, extrastor badrumsmatta. En sån där tjock, gosig historia. Både jag och tonåringen blev skickliga på att hoppa från tröskeln till mattan för att undvika isbjörnarna i golvet de närmaste dagarna.

Och mycket riktigt, efter en vecka var golvvärmen påsatt igen. Det är ungefär så lång tid det brukar ta innan han har coolat ned sig och andhämtningen återgått till det normala.

I kväll står vi i hallen tillsammans med tonåringen, och säger hejdå till tonåringens mormor och morfar. Vi konstaterar att det där taket i trappan upp till övervåningen, som maken rev ned för 4 år sen, kanske vore bra om vi åtgärdade nu. För, varje höst och vinter fryser vi ihjäl när vi går upp och ned i trappan. Eftersom innertaket och isoleringen är borta. (För: "det är bergis jättehögt i taket därunder")
Så vi står där och huttrar och tonåringen beklagar sig lite om att det kanske är något kyligt. Morfar säger nåt om att det är ju inte så konstigt, "ni har väl inte satt på värmen än?"

"Jodå", säger maken, "den är på."

"Vadå, är den på?" säger jag

"Mamma, det är småländsk värme." Säger tonåringen.

Märkligt, eller inte



Under hela sommaren och en bra bit in på hösten så har vi fler polska än svenska bilar här i hooden.

I wonder why..

onsdag 15 september 2010

On a tuesday



Är på barnkalas i hooden.

Här får man champagne istället för kaffe.

Me like.

Uppdaterat:
Ameh, tisdag eller onsdag, f-n vad petiga ni är!

Är det nån som skämtar med mig?

Hej Mona!
Jag ska skriva en artikel i Expressen om löss och undrar om jag kan få tala med dig om detta. Vore supersnällt om jag kunde få ditt telefonnummer.

Vänliga hälsningar från Karin Sörbring, reporter, tfn 08-738 3638, karin.sorbring@expressen.se.
 
Det här måste ju vara ett skämt...eller? Vad har jag med löss att göra liksom.
 
Och bara för det så börjar det ju givetvis klia nu.

tisdag 14 september 2010

När munnen agerar snabbare än hjärnan

På fredag ska jag träffa en journalist för en intervju. Hon ska skriva en artikel om att gå i terapi, och eftersom jag är varm förespråkare av det så sa jag givetvis ja på studs.

Det kändes bra tills jag idag fick ett mail om att en fotograf kommer kontakta mig.

Alltså, jag är varken Kim Kardashian eller Catherine Zeta Jones direkt. (Som i mitt tycke är världens i särklass vackraste kvinnor.)

Jag är inte ens på samma jordklot, och det gör ju inte saken bättre att jag alltid, ALLTID sett för jävlig ut på bild. Det bara går inte att få till en bra foto på mig.

Som det här t ex: Här är jag 18 år. Ja, det är 128 år sen, so what! Och jaaa, det var modernt med såna örhängen, okey!
Fotat ett foto...
Detta är taget av en studiofotograf. En då mycket känd sådan....och därmed skicklig. Han tog drygt 300 bilder och av dem så var 11 st okey. Sådär så att jag kunde titta på dem utan att kräkas av ångest. Då. Jag tyckte jag var såå fin med mitt uppsatta långa hår och coola örhängen. Fatta läget liksom.

Och inte hjälpte det att man blev äldre. Eftersom jag blir så sablans ful på bild så finns ytterst få bilder på mig. Rotar igenom datorn och hittar två stycken. Och på båda bilderna är jag pruttfull. Självklart, annars hade jag aldrig poserat. Men komiskt då jag sällan dricker mig onykter. Sen var man ju givetvis en rökare förr om åren. Det hörde liksom till.

Jag och bästa vännen i Las Vegas

Jag och bästa vännen på krogen..long time ago.
Jag vet inte riktigt vad jag ska muta den här tidningsfotografen med. Sex lär ju knappast funka, I'm little too old. Men jag måste få honom att trycka på alla knappar som finns i Photoshop. Det är ett som är säkert.

Och nää, jag tänker inte tala om vilken tidning det kommer i. For me to know and you to find out...

Gammal, gamlare, gamlast

Ser på Facebook att en gammal barndomsvän är på besök hos sitt barn. Och barnbarn.

En barndomsvän kan ju vara i vilken ålder som helst. Nästan.

Problemet är att vi är lika gamla.

Så först väljer jag att tro att hon skrev fel. Vadå "barnbarn" liksom.

Tills jag måste inse att det är ett faktum. Och då börjar det klia överallt.

Tonåringen får inte skaffa barn förrän hon är 38. Typ.


...och jag vet väl att det heter äldre och äldst...

måndag 13 september 2010

Tv-programmet Ullared

Jag har fått en ny kompis. Ola-Conny.

Smaka på det.

OLA-CONNY

När man har råflax

Innan maken och jag flyttade ihop så hade han en så kallad våååning på Östermalm. Mycket fin.

Men en bonnläpp är och förblir alltid en bonnläpp. Så vissa saker i möblemanget avslöjade honom. Eller så kanske det är hans finska gener, who knows. När han flyttade in i det hus vi sen köpte så kom inte en enda möbel med från hans våååning. Han sålde av nästan allt på Blocket. Detta föranleddes givetvis av ett antal..hmm...diskussioner. Milt sagt. För det fanns vissa prylar som han verkligen ville ha med sig. T ex en sån här;

Och det är möjligt att det sitter en och en annan därute och tycker att ovan barglob är inredningsgudens gåva till alla hem.

Not me.

Till slut så fick jag honom att sälja kadavret. Men han har till och från låtit mig förstå att jag var en häxa som tvingade honom.

Idag är jag mer än lycklig över att han inte jobbar med mig här i det nya företaget i Nyköping. För 2 minuter sen så fick jag ett email till den allmänna inkorgen i företaget, från ett företag som berättar att de nu har denna glob för specialpris.

Ähhum, don´t think so va.

Och för er som kommer skriva att jag är en babiankärring som bestämmer allt om möblerna hemma: icke sa nicke, det är makens smak som gäller i huset. Men nu, så här snart 10 år senare så ska det bli ändring på det.

Olika referensramar


(Ujuj, vilken taskig skärpa ser jag nu. Det står "Svindyr"...på en risraket från Mitsubishi..no offence, har haft en själv. )

Jag hade förstått om det var så att skylten satt på en Porsche Cayenne liksom.

Om massören från Sturebadet

Massören mailar mig. Och talar om att jag är en jävel på att ljuga då han trodde på min artighet. Och så ber han om ursäkt och vill att jag hör av mig till Sturebadet.

Jag svarade att det kommer jag inte att göra då jag har mig själv att skylla. Och att det framgår i mitt inlägg.

Dock ska han ha en eloge för att han hörde av sig.

Men jag har lärt mig en sak. Nästa gång SKA jag säga ifrån istället för att ligga och tro att smärtan är nödvändig för att laga den tidigare onda ryggen.

No shame on him liksom.

söndag 12 september 2010

När man skolkar en söndag

Hoppsan. Lite bloggledigt tror jag visst.

Efter den hemska massagen så blev jag upphämtad av bästa vännen. Vi pratas vid ofta men ses sällan.


Därför har vi då och då antingen en helg, eller ett intensivt dygn där vi inte låter något komma emellan våra timslånga diskussioner. Inte ens en inbjudan om drinkar på annan ort. Nä, vi pratar, pratar och pratar. Och skrattar så att vi kissar på oss. Vi har varit absolut bästa vänner i 12 år och är soulmates for life.

Igår bestämde vi oss för att vara 25 år igen och beställde in White Russians, och tamejfan, det smakade lika gott nu som då. Dessvärre så hjälpte varken dom eller champagnen mot min övermasserade rygg. Som gjorde så ont att det inte ens gick att nudda den utan att jag hoppade en halvmeter.

Vi spenderade natten i en lånad lägenhet på Södermalm. Och somnade med varsin bok över näsan. Just Södermalm är en speciell del av Stockholm. Där bor en del...hmm..inte-så-lika-de-på-Östermalm-människor.  Och det är ju inte överdrivet många Louise Vuitton/Laura Ashley-butiker där direkt. Typ inga.

Nä, man kan snarare säga att det är lite mer anarkistiskt.


Vi avslutade dygnet med en två timmars promenad. Sen var det dags att åka hem och plocka upp vardagen igen. Fast med nysvuret löfte om att göra om detta en gång i månaden.

Dock kunde vi inte för vårt liv förstå hur vi lyckades ha med så mycket packning för 24 timmars frånvaro.

lördag 11 september 2010

Massagen från hell

Nu kommer det sväras så håll i hatten.

Massören, en ung herre i 25-års åldern, stor som ett hus, kommer för att hämta mig. Att hans kroppsvolym skulle få oanade konsekvenser var jag då lyckligt ovetandes om.

När jag kliver in i behandlingsrummet så hör jag hur han låser dörren. Där och då sätter fantasierna från 30 års tittandes på mord-sex-thriller-filmer igång. Varför låser man dörren? Jag var inte i stånd att inse att det givetvis var för att eventuella kollegor inte skulle störa.

Han ber mig ta av mig badrocken och håller tafatt en handduk framför mig, för att jag ska kunna skyla mig. Jag känner mig jävligt obekväm. Samtidigt frågar han;

"Var det helkroppsmassage du ville ha?"

"Jaaa", säger jag, om än med lite tvekan.

Jag lägger mig på massagebritsen, med ansiktet ned i en sån där ansiktsring ni vet. (Ser ut som en vadderad toalettring, något mindre. Som man kan ligga och kika ned på golvet ifrån. Ja, ni som fått massage vet vad jag snackar om.) Jag är stel som en betongsugga. Han drar snitsigt bort handduken och jag ligger med röven i vädret. Dock iklädd trosor. Men jag inser just precis då vad exakt en helkroppsmassage innebär.

Så jag får panik på riktigt.

"Asså, jag har ganska ont i ryggen så vi (vilka jävla "vi"..?!) kanske kan koncentrera oss kring den?"

"Javisst, inga problem", säger gossebarnet.

Sen blir det åka av. Och inte fan till några högre höjder. Han lägger hela sin underarm på min rygg och trycker på med allt sin kroppstyngd, och drar armen från nacken utmed sidan, ned mot midjan.

Nu är det så här att jag har svart bälte i att tåla smärta. Så pass att en yrkestorterare på fullt allvar skulle bli imponerad.

Men inte fasen hjälpte det. Jag stönade ljudligt men vågade inte säga ett skit. Han tog det givetvis som att jag njöt. Och tryckte hårdare. Ansiktet pressas nästan igenom hålet och jag förstår då att jag kommer ha ett avtryck av en ansiktsring i fejset ända fram till nästa påsk.

Under tiden tänker jag: "hur jävla dum i huvudet var jag som beställde en 80-minuters behandling?! Det har gått 1 minut och jag överlever inte det här. Och VARFÖR tänkte jag inte på att be om en brud?

Han trycker, bänjer och tänjer och jag försöker med nån form av instant Yoga; typ att försätta mig i trans. Allt för att inte kännas vid den enorma smärtan. Jag som inte ens kan stava till Yoga. Han tar i så mycket att jag är övertygad om att bopparna har tryckts igenom britsen och dinglar på andra sidan.

Sen ställer han sig framför mitt huvud, jag ligger fortfarande på mage, och tar sats från nacken: sätter i händerna och drar ned, med hela sin kroppstyngd som hjälp, ned till korsryggen, och jag hinner skräckslaget tänka: "helvete, trycker han ned händerna ännu längre ned då kommer jag få hela hans jävla drule i huvudet!" För han var ju tvungen att luta sig helt och hållet över mig för att nå ned. Jag försöker lite snyggt dra upp hela kroppen, mot honom, så att han ska slippa böja sig så långt. Samtidigt har jag fullt sjå att hålla koll på fisluckan, så att inget oförutsett händer i dom trakterna.

Sen säger han:

"Så, då kan du lägga dig på rygg."

Eh, vadå lägga mig på rygg? Ska lökarna bara ligga där i fritt läge? Men han ger mig en handduk. Och börjar sen massera hals, armar och bröstkorg.

Nu är det så här att jag är...ähhum, lite känslig på bröstkorgen. Man kan säga att det kanske är en liten..ehh, heter det fortfarande erogen zon?

Så jag känner att här ska fan inte masseras på nån jävla bröstkorg. Där går gränsen.

"Du, jag har jätteont precis här, så det vore bra om du hoppar det."

"Inga problem", säger han. Och kör resten.

En kvart senare är vi klara. Jag känner att jag måste vara artig:

"Åh, vad skönt."

"Ja, jag hoppas det."

"Ah, det var sådär ontskönt du vet."

Sen säger människan;

"Är du mamma?"

"Eh?"

"Ja, alltså, har du fött barn?"

"Jo"

"Jag förstod det. Jag har kommit på, asså en egen liten undersökning, att mammor tål mycket mer. När jag masserar tjejer utan barn, eller män så ligger dom och skriker."

Jag har så jävla bråttom ut därifrån att jag glömmer tofflorna. Det enda jag tänker på är att jag måste skriva ett blogginlägg och ändra hans namn i föregående inlägg.

Nu ska jag dränka mig i champagne med allra bästa vännen. All night long. Jag är helt slut.



Webbhotell City Network

När man får panik



Har precis haft en AHA-behandling och när jag är klar säger hon: "Jag, då kommer Jonathan och hämtar dig efter lunch för en helkroppsmassage."

What?! J O N A T H A N!!

Herregud, ingen annan än maken har tallat på mig de senaste 13 åren.

Jag lägger mig ned och dör. Hoppas han är skitful.

Om att njuta



Hörrni, varför gör man inte det här oftare?!

Det blir mitt nya löfte: en heldag, en gång i kvartalet.

När man blir berörd



Läser Tara-Christinas bok samtidigt som jag får pedikyr....

..och försöker panikartat dölja att jag bölar som en gris.

Hej och hå vad det inte går så bra.