fredag 30 april 2010

Tjuvstart



Det gör väl inget om man tjuvstartar innan gästerna kommer va?

Måste ju ha lite sällskap vid spisen..

Äntligen fredag

Det var på tiden att den här veckan tog slut. Tamejsjutton.

För ikväll får vi gäster. Finnpajsaren med make Herr Föredragshållare, och ett stycke flickebarn i släptåg. Talibanen tror att hon ska flytta in här. Permanent. Och undrar om hon pratar konstigt, "kanske som skånska mamma", och är osäker på att hon kommer förstå sin nya kompis. Jag måste komma ihåg att be gästerna ta med öronproppar. Herregud som talibanen kommer prata hål i huvudet på dem. Poor people.

Och lagom till att vi sitter till bords, så kommer yrvädret Tara-Christina.

Sen var det visst nåt om majbrasa, gummistövlar och paraply.

Fast det som hägrar allra mest är att få korka upp champagnen.

torsdag 29 april 2010

Middagsgäster

I morgon får vi finbesök från världsmetropolen Örebro.

De påstår att de är enkla människor. Så här enkla kanske?!

Man kanske borde läsa på bättre


Amen så bra; varje gång jag är sugen på nougat (klicka på bilden) så ska jag ta ett glas sånt här istället! More my style.

Ser man på



Räck upp en hand alla ni som visste att de flesta champagnesorter har inslag av rostat bröd!!

Dricka sig lite champagne till äggmackan i morgonbitti med andra ord.

Ole Dole doff


Ska man kanske variera sig lite.

Vad tycker ni, vad ska jag köpa?

När man kommer hem från jobbet 19.45

Man kanske är något trött när man sätter sig i soffan, slänger upp fötterna på bordet, lägger laptopen i knät,  skriver ett mail och somnar, med båda händerna på tangentbordet. Mitt i en mening.

onsdag 28 april 2010

Om att bo i Las Vegas

Jomen väninnan är i detta nu på väg till en familjeträff "back home in Las Vegas", och kom samtidigt på att hon ska dra i lite trådar för vårt boende där i höst.

Via kontakter så ser det ut som om vi förmodligen hamnar här.

Hotell med egen pool och butler. Nämen oj så jobbigt.

Och jag fastnade för det här: Private salon, barber and massage room. Men framför allt det här: Automatic drapery and sheer controls. Jag menar, hur ska man kunna klara sig utan det liksom!

Överkurs, eller we are so worth it?

Fifan hörrni, jag ska ta med er på en bloggresa som heter duga. Las Vegas är my second home och jag känner stan nästan lika bra som Stockholm.

Hänger ni på?

Om att äta för mycket jordgubbar med choklad

När man vaknar 05.58 av att jordgubbarna står givakt i anus rektum-området, och att bråttom till toa bara är förnamnet, då vet man att man inte ska falla till föga för sina cravings.

tisdag 27 april 2010

Min make i ett nötskal

Får ett sms 22.20 från en gammal kompis (och tillika branschkollega) som inte bor i Stockholm:

"Hej Mona, XXXXX har sagt att du kan hämta mig på Centralen imorgon 8.20, stämmer det?"

Efter dryga 20 års vänskap med maken, så vet kompisen att han alltid skall dubbelchecka makens "idéer" med mig.

Det är ju tur att man har en äkta hälft som planerar ens dagar...

...för jag sitter ju för det mesta sysslolös.

20 minuter senare



Plötsligt inte så sugen längre..

(Asså, maken var också inblandad.)

PS. Jag hade så jävla bråttom att trycka i mig jordgubbarna så jag glömde totalt bort champagnen som stod på kylning i kylskåpet..Amatör.

ICA Alvikstorg, Bromma



Nu vet jag varför denna butik utnämns till Sveriges dyraste ICA varje år.

De lever på desperados som mig!

Tror inte det va!



.

Hehe



Nu så!

Mission on a tuesday



Jordgubbar och choklad. Iförd pyjamasbyxor och träskor.

Sexigt


När man känner lusta

Tittar på matprogram

Är sjukt sugen på jordgubbar doppade i mörk choklad.

Nu.

Hur löser vi det en tisdagkväll?

Om en vanlig tisdag

My Lord. Vilken dag.

Trött som en örn rasslar jag iväg till jobbet och först när jag tar i dörren så inser jag att jag har soppåsen med mig och inte dataväskan. Hem igen.

Äter frukost med 58-åriga kvinnliga kollegan och berättar om min sjalidé (tack för era tips, jag funderar hårt) och presenterar ett av förslagen: runthalsen.se. Hon håller på att sätta knäckemackan i halsen och säger "nej, nej, det låter ju för fan som Långt ner i halsen (mycket känd porrfilm, för er som inte vet)!!

In på kontoret, hinner svara på några mail innan tonåringen dyker upp 9.15. Och talar om att hon måste ha med sig det där skolarbetet som hon bad mig om igår.

Backa bandet: igår kväll strax innan nöthistorien, så ringer hon undrar om jag kan printa ut en 30-sidig färgbroschyr i A5. Ett skolarbete om hemlösa. Ett arbete som avgör om hon får MVG i Svenskan, eller vad det nu var. Och självklart kan jag det. Dock talades det inte om nån deadline.

Så hon kommer inrusande och säger att hon ska vara i skolan 10.30 och var är broschyren?!!

Jag orkar inte ens redogöra för alla problem som plötsligt inträffade,men 1,5 timme senare kunde hon dra med en halvfärdig broschyr.

Problemet var att maken hade bokat in dagens första intervju kl 10.00 och hur seriöst var det, att jag var tvungen att hjälpa tonåringen under den första kvarten?

Sen rullade det på med ytterligare intervjuer. Herregud som jag tycker att det är tråkigt. Dock har vi förmodligen hittad den vi vill ha, men vi går igenom alla kandidater ändå.

Mitt i allt så har vi en viktig löneförhandling med vår bästa butikschef. Som fick dela tiden mellan några arbetssökanden.

Sen trycka i sig lunch på stående fot. Mycket kort samtal med bästa väninnan som drar till hemstaden Las Vegas i morgonbitti. Vi skulle ha gjort en grej ikväll, men hon kände sig tvungen att delta i en annan sak. Well, under USA-besöket så kommer hon sondera terrängen för vårt planerade besök i höst. Jäklars så jag ska blogga för er då!

Precis när jag inte har hunnit prata klart med henne dyker ett 2 timmars businessmöte upp. Maken är försenad, så jag måste sätta igång själv.

45 minuter försenad till skolan och säker på en avhyvling från talibanen, som dock glömde bort det i glädjen av den teckning hon just då var sysselsatt med. 
Prata skit med personalen. Herregud så bra jag är på att prata skit.

Hem, tömma och fylla tvättmaskin, plocka grejer  och fixa till käket.

19.00 stoppa talibanen i säng med godnattsaga.

19.30 fet rumpa i soffan

Andas

När man rymmer från ett sjukhus

Innan jag får mer skäll av er så vill jag bara tala om att jag tog en spruta strax efter att jag kände att andningen började checka ut. Problemet var bara att den inte hjälpte mer än någorlunda.

Och nu ska jag berätta om hur det går till i vårt hem när någon behöver akut vård. I love my husband, men han har en del skavanker som måste finslipas.

Jag råkade gräva lite i talibanens godispåse och fångar upp ett gäng lakrits. Det enda godiset jag kan äta utan magsmärtor. Med i högen låg en Polly. Trodde jag. Det var en chokladöverdragen hasselnöt. Tänkte: "äh, en kan ju inte skada" och tuggade vidare.

Plötsligt får jag alltså väldigt svårt att andas. Mitt i Hollywoodfruar, ja, ni kan ju tänka er vilken disaster! I paniken så kommer jag inte på var sprutan ligger. Till slut hittar jag den...i medicinskåpet. Nu var andningen klart ansträngade, varför jag går in till den filmtittande maken i sovrummet och ber honom läsa instruktionerna. Jag är hyfsat ny i den här nötallergibranschen, så jag har aldrig tagit den här sortens spruta förr.

Maken har en del goda sidor. Men också ett par kvinnliga. Han blir som en kärring: Hoppar upp i luften så att fjärrkontrollerna yr omkring. "Vavavavavadå, ojojojojoj.." Typ så. Fram med instruktionen. Snabbläsa högt med ett turbomummel, får till slut till det och trycker in sprutan i låret. "Blir det bättre, blir det bättre, blir det bättre?" (Och jaaaa, jag fattar att han fick råpanik, okey!) Jag svarar "inte mycket", han skuttar ur sängen, ringer tonåringen, som jobbar i videobutiken: "mamma har fått en allergisk reaktion, du måste stänga och komma hem!" (Talibanen ligger ju och sover.)

Panik, panik. Och vore det inte för att jag är ganska kolugn varje gång nåt inträffar, så skulle maken skrämma skiten ur mig med den hysterin han tillför situationen.

Så han ringer sig lite till Sjukvårdsupplysningen. Jag försöker gestikulera att det inte är någon idé, att jag måste in. De bekräftar. "Skynda dig på, vi måste dra". På med kläderna, ut genom dörren. Lägger i backen och kör ut från 6 meters uppfart i 80 blås. Och jag är förvånad över att vi inte landade i huset mitt emot.

Ner på lokalgatan med femtioelva refuger och parkerade bilar som upptar utrymme, varför bilen, min turbo-Volvo, kränger. "Alltså, ta det lugnt, vi hinner, jag vill inte dö av att åka in liksom."

Vi bor 10 minuter från sjukhuset. En dag när solen skiner och det finns andra medtrafikanter alltså. När man har bråttom så kommer man dit på mellan 2-3 minuter.

Någonstans i förloppet hemma så har han bett tonåringen om numret till sjukhuset och när vi sitter i bilen så ska han ringa. "Varför då?" undrar jag.

Käre maken är som bekant i filmbranschen, och i riktiga actionrullar så ringer man till akuten och ber dom hålla upp dörrarna. Jag lyckades i sista sekund få honom att låta bli.

"Hur är det, hur är det? Andas högt så jag hör att du lever!"

Tvärnitar utanför sjukhuset och parkerar på stoppförbud.

Himla bra sjukvård vi har i det här landet måste jag säga. Den enda fördelen med att vara nötallergiker är att man har VIP-kort i kön. Det är liksom bara in..poff poff, medicin...poff, poff. Och vara kvar för observation.

Och som jag observerade. Andra. På en akut står det inte direkt still. Och många galningar är det.

När två timmar hade passerat så kände jag mig nästan återställd. Lite täppt i näsan bara. Så jag ber syrran om att få åka hem. Hon överlägger med en annan syrra och meddelar att "njae, vi brukar vilja ha kvar allergiker en 4-5 timmar för observation".

Maken har gudskelov med sig älskarinnan iPhonen, fulladdad med spel, så han hade att göra ett tag kan man säga.

När tre timmar hade passerat så sa jag till syrran igen. Hon svarade då att jag måste prata med en läkare innan jag blir utskriven.

Nu hade, om inte spelen, så batteriet tagit slut för maken. Han var mer behov av en säng än jag, så jag insåg att vi nog måste dra. Här ska man veta att jag har den fullaste respekt för sjukvården på alla sätt och vis. Dock har jag varit med förr och jag kände att jag var fullkomligt återställd. Men på akuten är det köordning som gäller. Under kvällen hör jag flera sjuksystrar som sinsemellan pratar om att "så här mycket har vi inte haft på länge".

Jag känner alltså att jag upptar en säng för någon bättre behövande. Så jag säger till maken att vi ska smita. Vid det laget har jag kopplat bort mig från all apparatur sen en timme tillbaka. Vilket sjuksystern som "hade hand om mig" väl noterat.

Min säng stod 4 meter från ambulansintaget. Så jag tittar åt alla håll, och drar. Med maken i släptåg.

Väl ute på gatan, vid bilen, möts vi av, have one guess: en Securitasvakt, som just står i färd med att bötfälla oss. Lyckligtvis övertalade maken honom att låta bli, och vi slapp ännu en 900-krs bot.

02.15 somnade jag.

måndag 26 april 2010

Om man har tråkigt en måndagkväll



..så kan man råka få i sig en hasselnöt och hamna på akuten.

Även korkade människor lär sig

Jag är inte den som är den så jag ska bjuda er på nåt.

I hela mitt liv så har jag trott att om klockan är, låt oss säga 19.00 här i Sverige, så är den givetvis nåt annat i andra länder. 12.00 kanske. Eller 15.00.

Alltså. Jag har fattat att den alltid är HELA timmar någon annanstans. Man är ju inte blond liksom.

Jamenellerhur ATT jag är.

Jag sitter och chattar med chefen på den indiska fabriken och talar vid nåt tillfälle om att klockan är 19.00 här i Sverige. Han svarar att den är 22.30 där.

Ehh. Vänta lite här nu. Vaf*n sitter han och röker för nåt? Vadå tjugutvåochTRETTIO? Ska det inte vara hel?

Jag är fyrtioplus och har idag fått lära mig nåt nytt. För att inte tala om att jag har kommit till insikt att jag är korkad på riktigt.

Och kom inte och snacka om att ni hade koll på det här, för det tror jag inte på. Och ni brudar i Australien, Luxemburg och Shanghai o.dyl, ni räknas inte, för givetvis har ni pejl på läget.

Om det här med sjalar från Indien

Har ju glömt att berätta att mina samples på sjalar har kommit från Indien. Jag blev lite lätt imponerad då väldigt många av de 25 proverna var mycket snygga grejer. 

Så jag tyckte att jag var smart som kom på att jag nog kanske ska starta en sajt och bara sälja snygga sjalar.

Funderar lite över företagsnamn och tycker att snyggasjalar.se vore fint.

...och ska till att registrera domänen.

Av någon outgrundlig anledning så trodde jag att jag var ensam i Sverige om en sån här idé.

Skulle inte tro det va.

Men jag vill ändå ha ett bra och säljande namn.

Hjälp mig. Vad ska jag heta?

Om Hollywoodfruar i Sverige

Sladdar in på Maria Montazamis blogg (hon, den däringa Hollywoodfrun ni vet) och upptäcker att vi har samma väry goda smak för handdukar. Exakt såna här köpte jag i Vegas för två år sen. Fast beiga.

Tänkte att det var viktigt att ni fick veta det.

När man anar ugglor i mossen

Fick just en komplimang av chefen.

Det ligger en hund begraven här, för sånt händer inte.

Eller så försöker han släta ut det faktum att han en halvtimme tidigare undrade om jag "ska ha mens, eller".

När man sköter sig



Bäst så

söndag 25 april 2010

När man väntar ut alla

Idag har nästan hela dagen gått till att försöka röja i det här skithuset.

En sak är säker, att ha 330 kvm är inte att rekommendera om inte huset är

a) totalrenoverat innan man skriver på köpeavtalet (hur tänkte jag där liksom)
b) att övriga familjemedlemmar är lite närmare pedanter än tre små grisar

för hur mycket jag än plockar, röjer, putsar, donar, åker till tippen, så märks ingen jävla skillnad. Dom fyller på från alla håll.

Så nu är jag helt ledbruten och väntar på att maken och talibanen ska somna när dom läser godnattsaga. Så att jag kan smyga in i badrummet, dra igång jacuzzin och korka upp ett glas champagne. För om dom är vakna så tar det trettio sekunder innan jag har två stycken som ska göra bomben.

Åh herregud som jag inte vill att det ska vara måndag imorgon. Kan vi hoppa det tror ni?

På villovägar



Det hjälper inte ens med den %&$#@ GPS:en, jag är helt lost i dom här hoodsen.

Fel sida om altanen liksom.

När man har krävande besökande

På fredag kommer föreläsaren och hans fru hit. Jag frågade om det fanns några speciella önskemål. Här kom svaret;

• Kobe-kött, men om det inte finns ta hängmörad oxfilé (obs, får inte ha varit fryst!).
• Nyfångad Hummer (helst från Canada)

• På fisksidan tycker vi även att marulk och sjötunga smakar hyggligt men vi föredrar kungskrabba

• Rysk kaviar funkar.

• Ang grönsaker blir det bra med några fina färska primörer.
• Lägsta nivån på rödvinssidan är Amarone. Allt i prisklass från det och uppåt duger.

• Till dessert behöver ni inte göra nåt avancerat. En enkel sufflé blir bra.

Herregud vilka enkla människor det bor i Örebro. Dom ska få komma ofta.

lördag 24 april 2010

Jag flyttar

Som jag har klagat på fågelkvitter de senaste veckorna. Och på att det är för varmt eftersom maken börjar pipa om Antarktis så fort jag vill öppna balkongdörren.

Men kolla vad jag hittade! En etta i souterrängplan ( =svinkallt) med egen ingång. Och en säng på 120 cm. Mer utrymme än vad jag har idag.

I mitt eget hus.

Hejdå maken, vi ses i september. Fast du kan få hälsa på två till tre gånger i veckan. Om du är snäll.

Jag har sagt det förr

Min devis här i livet:

Happy wife, happy life

Så enkelt.

Syster Lycklig


Jag tycker om att umgås på flera sätt. T ex kan man umgås med att släpa med sig maken till SysterLycklig(.se) och bränna pengar, för jösses vad många måste-ha-prylar dom har!

Maken hade svårt att andas när han väl fick ut oss därifrån.

Av någon anledning så delar han inte min uppfattning när det handlar om hur man umgås.

Jag visste väl det

Borde kunnat ha räknat ut med röven att det fanns en hake i det här med att familjen skulle umgås.

Med sin lenaste röst frågar maken om jag möjligen kan hjälpa till och göra rent HANS akvarium idag.

Ni som har hängt här ett tag vet att vi aldrig kan göra något tillsammans utan att slå ihjäl varandra.

Och ni vet också vad jag tycker om hans skitakvarium och alla hans älskade fiskar. Som han vårdar bättre än hustrun. Eller ja, jag kanske överdriver. Lite.

Ajm så smart

Jo. Det här med kursen jag var på och det här med att jag numer kan titulera mig Analytiker och inte Surkärring Bakåtsträvare. Och om att få maken att inse det;

I have the lösning.

Jag har helt enkelt bjudit hem den ena föreläsaren. Han kommer nästa fredag. Oj, som han kommer få föreläsa.

Och medan maken blir upplyst så ska jag sitta där, lagom sval med ett champagneglas i näven, och njuta av scenariot.

Jag och föreläsarens fru. Som också är en surkärring Analytiker.

När något inte stämmer

Klockan är 7.45 en lördagsmorgon. Talibanen tittar på film. Jag bloggar jobbar.

....och maken sitter vaken i fåtöljen. Maken som man sällan ser före 10.30 på det här våningsplanet.

Tror minsann det är familjeumgänge idag. Ska bli intressant att se hur det ter sig.

När man är uppmärksammad på andra sidan jordklotet

Planen var att jag och maken skulle vara i Kina just precis nu på inköpsmässa. Däremot så är kära vännen Rosa där och fick ta del av verkligheten för alla kineser. Tyvärr fick vi inte ihop logistiken här hemma, men så här efteråt är jag glad, för jag hade dött om jag inte hade kunnat blogga på 10 dagar;

"PS: Monas Universum har Kina också censurerat eller låt oss vara ärliga och säga blockerat. Dom tycker att hon verkar farlig för mänskligheten här borta."

Ujuj, jag är jättefarlig. Måste vara alla mina svordomar. Eller att jag nästan visar brösten. Eller så är det för att jag jämt pratar bajs. För i Kina så bajsar man inte. Ni vet det va?

Just det ja: jag skriver ju om talibanen. Måste vara därför.

Talibanen, talibanen, talibanen, talibanen, talibanen, talibanen talibanen, fuck you China.

fredag 23 april 2010

När man har gått på kurs

Idag har jag varit på kurs. Om Besvärliga Människor. Mycket bra föreläsare. Mycket lärorikt.

Bortsett från de obligatoriska bensträckarna, lunchen och fikat, så har jag suttit på min feta röv i 7 timmar.

Man kan säga att röven inte är så van vid det. A little träningsvärk i mina slappa skinkor.

Men det var värt det för idag har jag fått lära mig att maken är en Visionääääär och inte krondåre med halva alfabetet i släptåg, som jag hävdat i 13 år. Ni vet, en jävla Duracellkanin som bara sprutar företagsidéer. Som springer i stället för att gå.

Fast det som var värt skinkmoseriet var att jag äntligen fick en riktig titel på mig själv;

Jag är en Analytiker, och inte en bakåtsträvare. Eller negativ. Eller surkärring.

Ha, jag VISSTE väl det.

Synd bara att maken aldrig i livet kommer att tro mig.

Skumma förorter i Stockholm

Det bor väry strange folk här i Stockholm ska ni veta.

Nä, jag ska upp två våningar till, thank God.

Och det är tur att man har GPS så att man hittar hem.

God fru



Ordnar hälsosam, näringsriktig middag till maken och talibanen.

Själv äter jag god middag hos kompis.

När man har opererat bort sockerbehovet

Trots att det har gått två månader sen min GBP-operation, så har hjärnan inte fattat att kroppen inte längre kan äta socker.

Nä, på't ba'.

Och sen in på toa i 15 minuter.

Mmmm



Jag vet inte, men det verkar bättre ekonomi att betala 80 spänn här än att få veckans tredje 900-hundring i böter.

torsdag 22 april 2010

På kurs med Kurt

Jag har beklagat mig en del till kära vännen Jonna a k a Finnpajsaren, om hur synd det är om mig som måste jobba med en galen chef. Som dessutom råkar vara min make.

Jonna är en omtänksam vän. Eller så är hon bara trött på min eviga klagan för imorgon har hon skickat iväg mig på en kurs.

Herregud vad jag ska bli bra på att hantera maken.

Sveriges dyraste bröd


"Köp frukostbröd när du åker hem" sa maken.

940 spänn senare var jag hemma.

När man är på kundbesök



Jag hinner ju aldrig besöka våra kunder men nu när vi genomfört en välbehövlig omorganisation, så tar jag  mig tid för ett besök hos en av våra största kunder, och oj så kul det var!

Bor ni i Stockholm, så åk till Home in Harmony i Sickla, mucho nice stuff!

onsdag 21 april 2010

Saker att reta sig på hos sin man, del 849

Är inte detta märkligt;

Igår kväll går jag upp för att lägga mig och hör redan i hallen hur maken ligger i sängen och snarkar så att takpannorna skallrar.

Dessvärre har vi trägolv i sovrummet och det knarrar satan, varför maken vaknar till när jag kommer in.

Och här kommer det återkommande problemet.

Han ligger och håller krampaktigt i fjärrkontrollen, och har somnat till nån fotbollsmatch mellan Inter och Barcelona. Gäsp.

Tror ni att man bara kan ta fjärrkontrollen och byta? Icke. Nä, då ska man vakna till och absolut se resten av matchjäveln.

Så där får man ligga och elda upp sig till den förbannelse att man somnar av ren utmattning.

Jag förstår inte: om man somnar mitt i en match, eller i hans fall var det säkert när startskottet gick, what's the point att se de sista 20 minutrarna? I synnerhet när man sen måste hetsa upp sig över att favoritlaget torskade.

Och nä, han kan inte gå någon annanstans i huset för det är bara i sovrummet som vi har Viasat....där alla såna här matcher visas. Och nä, jag orkar aldrig gå ned igen, för jag har oftast suttit därnere och "väntat ut" honom, så att jag är säker på att han har somnat.

Japp. Jag ska ha mens. Och?!

När man har aptråkiga arbetsuppgifter

I två timmar har jag suttit och läst igenom arbetssökandes ansökningshandlingar.

Jag kräks.

Kan inte nån perfekt ekonomi- & bokföringsbrutta bara kliva in genom dörren och säga: "Här är jag!"

Ska det vara så svårt?!

Jag vill ha en 50-55+-brutta...

Årets för tidiga blomsternolla

Jag köpte ju en massa trädgårdsblommor härom dagen. Eftersom jag inte kan ett smack om blomsorter så går jag bara på färger. När jag kom hem så ställde jag alla blommor på altanen. I väntan på omplantering.

Kommer ut måndag morgon och upptäcker att det varit frost. Vad tycker växter om frost? Inte mycket, så hälften hade dött knall och fall.

Åker till jobbet och beklagar mig för den äldre arbetskamraten. Som upplyser mig om att det inte är förrän i juni som man kan vara säker på att det inte är frostnätter.

Efter jobbet planterade jag alla blommorna i ett gäng utomhuskrukor. Som jag sen fick bära in och ställa på vardagsrumsgolvet. Och som då tydligen ska stå där till juni.

Alltså. Är det meningen att man ska veta sånt här skit, eller vadå?

tisdag 20 april 2010

Och hej och hå vad jag inte har koll

När det ringer i min mobil och jag inte känner igen numret, så brukar jag skita i att svara. Japp, jag gillar inte mobiltelefoner. Dessutom så har jag ett inspelat meddelande som säger typ: "prata inte in något meddelande, för jag lyssnar ändå inte av telefonen." Inte alls människofientlig..

Idag ringer det och jag känner inte igen numret. Det var dessutom riktnummer 019- och jag trodde mig inte känna nån från det området. Men av någon anledning så bestämmer jag mig för att svara trots allt, och det var tur det för det var Finnpajsaren, som inte ringde från sin mobil.

Under samtalet så bestämmer vi oss för att höras en gång till, lite senare.

Kommer hem från jobbet och känner att club sandwichen som jag åt en 1/5 av till lunch, gör sig påmind i kistan. Är nästan klar på toan när mobilen ringer. Som av en händelse låg den i min byxficka. Jag blir skitstressad, spolar och tvättar händerna fort som fan. Ser på displayen att det är 019- igen. Så jag svarar:

"Hello darling, sorry men jag har skitont i magen och satt på toa!"

"Hej, jag heter Henrik -nånting och ringer från Polisens Idrottsförbund."

Här blev jag helt ställd eftersom Finnpajsarens man heter just Henrik. Och hennes och mitt samtal hade i allra högsta grad något med just Henrik (och hans jobb) att göra. Så jag blir helt tyst. Tills jag kommer ihåg. Jag har, å företagets vägnar, i flera år beställt Nordisk Kriminalkrönika, som alltså ges ut av Polisens Idrottsförbund.

"Öhh, oj, förlåt, jag trodde det var någon annan" sa jag och tittade på displayen...016 stod det visst.

Märla, märla, märla.

Jag kom på en nackdel



...med att vara Gastric Bypass-opererad;

Man blir mätt jäkligt fort.

Grrr



Nån som har en etta i stan?

Gärna belägen i källarplan, helst under jord, och med noll träd utanför.

Svar till: desperat, sömnlös kärring med kraftig fågelallergi i västerort.

måndag 19 april 2010

Alkisvarning?



Champagne på en måndag. Med popcorn och en bra film.

Varför måste man vara som alla andra?

Horrified

Klev in i badrummet och noterade att en spegel låg på golvet. Böjer med ned för att ta upp den och råkar samtidigt se mig själv...och höll på att ramla in i badkaret. På riktigt.

Ärligt talat brudar. Hur länge sen var det ni stod böjda rakt ovanför en spegel?

Herregud, hur ful kan man bli egentligen.

Min man ska aldrig mer få sig mig i den positionen. Från och med nu så kan han glömma allt vad hoppla, hoppla pålle heter. 

Och sitt där och fnissa du. Gå och hämta en spegel och kolla, så kan vi snacka sen.

Birdie nam nam



Nu är det slut på morgonkonserterna.

Amen asså



Kom på att det kanske vore bra om man har blomjord när man ska plantera trädgårdsväxter.

Dock bär jag helsvart idag.

Säkrast så.

Jamen jippi!



Om man inte vet hur man ska bli av med sina pengar så kan man alltid bidra med lite till staten.

Förbannadesjävlaskit.

Sightseeing på Östermalm



Nämen, vet ni vem som bor här uppe?!

Prinsessan Madeleine. Och det är inte helt ovanligt att man stöter på henne här i hooden.

Tänkte att det var viktig information så här en måndagmorgon i Hufvudstaden.

Naturens lagar, eller var det ålderdomens

Om man går och lägger sig 20.15 en söndagkväll så torde det ju inte vara så svårt att räkna ut att det får konsekvenser.

Som att man vaknar 05.20 en måndagmorgon t ex.

Jag lär ju inte komma försent till träningen i alla fall.

söndag 18 april 2010

Om när man inte har vett att köpa rätt blommor

Jag kan som sagt ingenting om trädgårdsblommor. För att vara mer precis så kan jag inte ett skit om någonting som behöver vatten för att överleva.

Så när jag köper blommor till trädgården varje sommar så går jag på färgval. Och gärna många olika sorter.

När jag kom hem från Plantagen så var det för sent att plantera om dem i alla krukor, så jag ställde alla på altangolvet.

Två timmar senare kommer tonåringen hem och vi sitter och småpratar. Tv:n är på och plötsligt är det nån blomreklam.

Hon utbrister spontant: "Penséer, det är dom fulaste blommor jag vet!"

I samma sekund som hon avslutar meningen så vänder hon huvudet ut mot altanen.

"Ehh,  jaha, jag ser att du har köpt såna!"

Jag vet nån som ska få laga sin egen mat kommande vecka.

När ett varumärke är inarbetat

What a day!

Fyra vändor till tippen. Jag har en Volvo Jeep så det blev en hel del. Men jag skulle lätt kunna åka 10 till, så jag får fortsätta nästa helg.

Sen drog jag iväg till CityGross och pantade flaskor. Man kan säga att vi dricker en hel del bubbelvatten här.  Jag fick närmare 600 kr fördelat på 2-3 månaders förbrukning.

Tog dom och drog till Plantagen. Hade på mig en röd t-shirt och en svart dunväst. I entrén möter jag en barnfamilj på väg ut. Kvinnan kommer på att hon har glömt att lämna tillbaka varukorgen så precis när jag passerar så säger hon;

"Ursäkta mig, kan du ta den här?"

Jag var så jäkla trött efter alla tunga vändor till soptippen, så jag reagerade inte. Jag tog korgen och satte den där den skulle vara. Tyckte bara att hon var osedvanligt fräck.

Jag hann 10 meter in i butiken när en gubbe frågade mig om jag visste var hibiskusarna stod.

Svarade ett förvirrat nej, och undrade stilla hur såna ser ut. Jag som kan det mest elemenentära: rosor, tulpaner, liljor och så lite maskros på det. Bra så liksom.

När fjärde personen bad mig om hjälp så trillade 5-öringen ned och då tröttnade jag. Tog vagnen med blommor och gick till kassan. Bara för att passera en femte person som undrade var leca-kulorna fanns.

Jag kommer aldrig mer ha en röd t-shirt och svart dunväst på mig på Plantagen.

...och valet var lätt



Fram och tillbaka, fram och tillbaka.

Jag har väl sagt att jag bor ihop med en hamster?

Beslutsångest när solen skiner..

....och himlen är klarblå.

Röja källaren och åka till tippen 14 varv

eller

kratta en miljard löv?

Valet är lätt.

När man önskar

Förlåt, men herrejösses vad jag önskar att jag vore strandsatt i Thailand just nu.

En kvart, fjorton dar sådär...

lördag 17 april 2010

GBP-opererad och alkoholvanor

Många frågar mig vad som är negativt med den här Gastric Bypass-operationen som jag gjorde i februari.

Jag kan aldrig komma på en enda sak. (Bortsett från att man inte kan klunka vätska längre.)

Nu kommer jag på nåt.

Man blir pruttfull på ett glas champagne.

Kanske inte så bra när man står vid spisen och slevar i grytorna. Saker blir lätt fel då. Som att man blandar råsocker med varmt vatten, i tron att det är cous-cous.

Typ såna saker.

Jamen skål då.

När man blir en grinig fru

Vi ska ha middagsgäster.

Make och taliban har varit borta hela dagen. Jag var mycket tydlig med att tala om att de skulle behöva åka kl 16.00 från stället det var på.

Väry tydlig.

Jag till och med sa att jag skulle ringa klockan fyra och påminna.

16.45 sätter dom sig i bilen. Det tar drygt en timme att åka hem.

Gästerna kommer 17.30.

Värden kommer alltså hem efter gästerna.

Kul.

Nu öppnar jag champagnen.

När tekniken är oförklarlig för ett ärkepucko

Jag ska sluta och tjata om min nya mobiltelefon HTC Desire, men något hände som gjorde mig aningen förbryllad.

Jag satt och pillade med Kontakterna när det plötsligt dök upp en fråga på skärmen. Nåt om ifall jag ville mecka ihop Facebook med kontakterna. Som vanligt så var jag lite för het på gröten och tryckte ja utan att tänka mig för.

Plötsligt låg alla mina Facebook-vänner i min telefonbok. Jaha, tänkte jag. Varför då liksom.

Lite senare tog jag mig tid att kolla noggrannare eftersom jag inte för mitt liv kunde förstå varför dom las just precis där.

Tror ni inte på fan att telefonen på något vis sett till att leta upp mobiltelefonnumren till alla Facebookare, och därefter atuomatiskt pluppat in dom i Kontakter!

Jag fattar ingenting.

Eller så är jag osedvanligt jä*la korkad.

Ja, men nu har jag fått en förklaring. Och ja, jag bjuder på att jag blondast i hela Sverige! Herregud så blåst jag är ibland.

Lite vilsen



Jag har tappat bort kundvagnen.

Är jag förvånad?!

Det tog 25 minuter att hitta den! Den stod nere vid hund- och kattmaten. Jag äger inga husdjur och har aldrig någonsin varit i den hörnan.

Oh la la



Middagsgäster.

Det borde betyda champagne va?

När man shoppar med Indien

När man ska börja importera saker så är det kutym att man får betala för prover. Inga konstigheter. Dock gör jag alltid detta via en banköverföring.

För en kvart sen får jag mail från Indien som ber mig göra en överföring via Western Union.

Jag höjer på ögonbrynen och känner genast att fördomarna gör sig påminda. De enda gånger jag hör talas om Western Union är när terrorister torskar för att de via dom för över stålingar till sina kumpaner.

Men jag gör så. Och när jag till slut trycker på Send-knappen så ploppar en ruta upp där det står att jag måste kontakta dem för att överföringen skall kunna ske. Jag ringer upp och får svara på en massa frågor. Talar om att det faktiskt bara rör sig om samples of scarves. Känner mig som värsta förbrytaren som just skickat stålar till nån talibangrotta i Afghanistan.

Ska nog börja titta på en resplan till Indien i alla fall. Verkar lättast så.

När Sverige sover

Medan ni ligger och trynar i era lopplådor så har jag varit vaken sedan 04.45. Det kanske hade varit okey på en onsdag, men det känns sådär en lördagmorgon.

Så det var bara att kliva upp, duscha, gå ned och starta det vanliga plocket. Fram med datorn. Nämen hoppsan, äntligen får jag mail från en tomte i Indien som jag har jagat hela veckan.

Jag och en branschkollega tänkte att vi skulle dra iväg till Indien nu om några veckor. Importera snygga sjalar. Men när jag äntligen hittade en leverantör, så visade det sig att fabriken ligger långt in i Indiens urskog, vägg i vägg med Bangladesh. Och just nu är det 45 grader varmt där. Plus det faktum att inget flyg går till den staden, utan man får ta sig fram på annat sätt. Förmodligen på åsna. Det får vänta ett tag känner jag.

Så jag sladdar in på deras hemsida och tillbringar en timme med att välja ut femtioelva samples, som jag mailar vidare till kontaktmannen. Jag har aldrig handlat med Indien förr, så jag har noll koll på hur deras mentalitet är. Nån som vet och kan ge mig tips?

Strax ska jag iväg och käka frukost med Tara-Christina. När man har noll tid över för vänner i veckorna, så får man köra frukostmöte.

Ikväll har vi vänner över på middag. Jag kommer att somna med huvudet i efterätten.

fredag 16 april 2010

Om att inte ha koll

Det har inte undgått någon att jag har en ny telefon. En avancerad liten historia. När jag höll på att ladda ner nödvändiga grejer så passade jag på att ladda ner ett gäng spel också. Till talibanen.

Sitter i godan ro och jobbar i soffan med talibanen intill. Jag överraskar henne med att hon får låna mobilen och testa alla spelen. Hon blir överlycklig.

Sitter tyst ganska länge och lägger nåt sorts pussel. Sen hör jag: "vad konstigt". Det går nån minut till och sen säger hon: "Mamma, det är nåt märkligt här, det är en massa tjejer. Barbie försvann bara."

Jag fattar direkt och sliter telefonen ur handen på henne, och mycket riktigt: Jag har laddat ned ett Barbie-memory-spel. Och efter några knapptryckningar så ploppar det plötsligt upp bilder på en himla massa nakna brudar. Och en hemsida från Estland, eller nåt. Om tillgängliga singelbrudar. Los eskortos.

Jag tror jag måste provspela alla spel.  Himla kul, för jag laddade säkert ner 15 stycken.

Eller, jag kanske ska be maken göra det, han kan behöva lite ombyte, hehe.

En liten förklaring till varför jag blev sur på banken

Anonym sa...

Inte för att vara elak men inte kan väl bankpersonalen hållas ansvariga för att du inte kan ta ut pengar i en automat? Det låter lite konstigt eligt mig!

17 april 2010 16.13

MonasUniversum sa...

Anonym: du missförstod: jag ville ha uppgift om vad personen hette som tog ut pengar efter mig. Det var ju han/hon som stal mina pengar. Bankpersonalen kunde se detta i datorn, men vägrade lämna ut det just pga att maskinen satt utanför lokalen!

Just det. Om bankomater

Kom just ihåg en sak som hände för 100 år sen. Eller bortåt 20 i alla fall. Jag hämtar som sagt sällan ut pengar från bankomater. På den tiden fanns det två typer av bankomater; den vanliga, som finns idag, och en som kallades för Minuten (har jag för mig). Just den tillhörde oss som var kunder på Swedbank.

Anyway. På vanliga blå bankomater så kunde man bara hämta ut 2000 i taget. På Minuten kunde man hämta ut mer. Bra så.

Jag hade något problem med mitt ena öga och gick omkring med en sån där svart lapp, så jag såg inte så bra. Drar iväg till bankomaten och ställer mig i den långa kön. Bankomaten sitter på utsidan av banken. Solen skiner. Mycket. Det står 3-4 st personer efter mig.

Min tur. Plonka fram 5000 kr, som var rätt mycket på den tiden. Oj vad solen skiner. Rakt in på displayen. Ser dåligt. Hmm, kortet spottas ut. Konstigt. Nåt är fel. Går därifrån, in till banken för att ta ut pengarna manuellt. Jag nämner nåt om att det var nåt fel på bankomaten. Näe, säger hon. Det står här att du nyss tagit ut pengar.

Eftersom jag inte är van att ta ut stålar så tror jag det är något fel när kortet kommer ut först. Så jag ser inte att pengarna kommer strax efter. Det gör däremot personen som är efter mig. Som behåller dom.

Och eftersom bankomaten satt UTANFÖR banken, så svor de sig fria från ansvar och ville inte ge mig några uppgifter på vem som tagit ut pengar efter mig. Det dom kunde bekräfta var att 1 minut efter mitt uttag så gjordes ett annat.

Jag var gift med en annan man då. Som också hade ett jäkla humör. Om jag minns rätt så pratade han inte med mig på två dagar.

Sånt här händer alltid mig. Aldrig andra.

När man lurar Bankomaten, eller inte

Idag skulle jag ta ut en himla massa pengar men döm om min förvåning när det kom upp en textrad där det stod "För högt belopp", eller nåt i den stilen.

Jag hämtar sällan pengar ur en bankomat. Typ aldrig. Men nu var jag tvungen att ha en massa kontanter,  så jag blev lite brydd där ett tag.

Tills jag kom på att man kan ta ut pengar flera gånger. Efter varandra. Så jag stod där en stund tills jag var klar.

Och svor över att vi 2010 inte kan ta ut mer än bara några tusen. Att vi är ett efterblivet land. Att jag var så himla smart som lurade Bankomaten så att jag minsann fick ut stålingarna.

Satte mig i bilen lagom hånfull och nöjd över min intelligens. Tills jag kom på att vi nog inte är så efterblivna. Det kanske har mer att göra med att det är fysiskt omöjligt att få ut mycket pengar eftersom öppningen är för smal. Av säkerhetsskäl.

Jag har sagt att jag egentligen är blond va?

No offence girlfriends!

Så här alltså



Fint va?

Det går ju inte att klicka på bilderna längre och jag är för korkad för att fatta varför. Nån som vet?

Fasen, man kan ju inte blogga utan klickbara bilder liksom.

Pimpa sig lite



Här i finområdet så har vi inte bara löv i träden, näpp, här har vi även juveler i grenarna.

"Sveriges enda träd med diamanter mamma!"

I wish.

torsdag 15 april 2010

Delade meningar



Grävde fram utemöblerna och mindes plötsligt förra sommarens eviga trätoämne;

Dyra möbler som måste oljas in varje säsong. Första åren sköttes det utan problem. Nu mumlar maken nåt om patina. Om möbler som måste åldras med värdighet.

Jag är förvånad över att han, efter 13 år, tror att jag går på hans skitsnack.

Herrn i huset har lite att göra i helgen tror jag visst.

Skam den som ger sig

Ha, jag kan!

Sen att det tog 24 timmar spelar väl mindre roll.

Eller att själva inlägget tog 20 min.

Nu ska vi vara positiva.

Tant kunde.

När man kör simultant

Jag behöver lite tid här.  Det tar ju timmar att pilla och fixa, och det kan man ju inte göra på dagtid liksom.

Imorse stoppade jag i SIM-kortet i gamla telefonen eftersom jag var tvungen att skicka ett sms.

Ja, ni hör. Det kommer att ta en stund det här.

Men den är bra.

Ska bara lära mig.

Och ge f*n i att håna mig. Tant är gammal.

onsdag 14 april 2010

Om nymodigheter

Jag har köpt en ny mobiltelefon.

Den är verkligen jättebra. På riktigt.

Och hade jag bara lite fler högskolepoäng, så skulle jag kanske förstå mig på den också.

I två timmar jag jag t ex försökt förstå hur man mms:ar. Så att jag kan dra igång mobilbloggandet.

Kan man inte bara lämna in den någonstans, och så fixar nån annan till allt? Måste man fatta allt själv liksom...

Jag vill ju för f*n bara ha en bra telefon att blogga med.  Och kanske ringa lite med också.

(Och så har man en Hacke Hackspett som sitter och tjatar om att jag minsann skulle ha köpt en iPhone. Att loppet är kört för mig nu. Att jag aldrig kommer få en. Så nu MÅSTE jag fatta hur den här fungerar. Bara för att visa att jag valde rätt.)

Come to mama baby



HTC Desire. My desire.

Så sitt där ni med era Ajfånar.

Hehe..


tisdag 13 april 2010

Ännu en sömnlös natt i antågande

När jag kom hem från jobbet idag så noterade jag att grannen hyrt in två stycken trädtomtar. Alltså aborister, eller vad det nu heter. I över en timme sågade de ned ett träd. Jag vankade av och an här inne och var aningen sugen på att prata lite bissniss med dom.

Till slut gjorde jag slag i saken och pekade på mitt enormus gigantus körsbärsträd. Och så pekade jag lite åt andra hållet, på den, om än ännu större, eken på andra sidan huset. Utanför tonåringens sovrum. Där husfrun gärna tillbringar en hel del nätter.

Jag sa att jag absolut inte ville såga ned dem, bara ansa sig lite. Bort med grenar nära fönstren. För jag tänkte att jag skulle vara fiffig och inte säga något till maken. Han är ju ändå aldrig hemma, så han skulle inte märka om det hängde några snubbar i lianer och sågade sig lite.

De gick runt och kollade. Hummade lite. Och höll med om att det var ju inte så mycket.

Att det kunde dom göra för 10.900 kr.

Plus moms.

Jag kan mörka att en och en annan gren försvinner, men det är lite körigt att mörka 10.900 kr. Plus moms.

...och inte hann jag till Apoteket och köpa öronproppar heller.

När saker går sönder as we speak



Visserligen är jag väldigt blå när det kommer till politiska preferenser, men man behöver ju inte överdriva saken.

Om att vara hyresvärd



Det där är mitt sovrumsfönster.

Fatta hur många fåglar som får plats i det där körsbärsträdet.

Och eftersom jag är höjdrädd så är det inte tu tal om att klättra 20 m upp för att klä trädet i cd-skivor, som nån föreslog.

Los Apotekos för los öronproppar

måndag 12 april 2010

När man gör intryck, eller nåt

Sen flera månader tillbaka så har vi haft problem med vår tv i vardagsrummet. Titt som tätt så blir programmen pixlade. Störningar alltså.

Maken har med jämna mellanrum gått ut till parabolen och pillat lite på den. Det hjälper inte. Han har även provat att stirra på den, men det har inte heller hjälpt. Märkligt nog.

Igår fick vi nog för då gick det inte att titta på en enda kanal över huvud taget.

Så idag ringde jag till hovleverantören. En man som gjorde hela vår parabolinstallation för snart 10 år sen. Han gjorde en specialgrej i vårt sovrum och när han svarar i telefonen så tänker jag att jag måste försöka få honom att komma ihåg vem jag är. Jag laddar därför med att dra upp sovrumslösningen då den var aningen speciell.

"Hej Paul, Mona heter jag men jag tror inte att du kommer ihåg mig så..."

"Jo, Mona XXXXXX i Bromma va?!"

Alltså, jag har bestämt för mig att det inte förekom något som helst sex och jag har inga stora vårtor på näsan (inga små heller) och båda ögonen tittar åt samma håll, och jag haltar inte heller så hur i helskotta kunde han komma ihåg mig.

My God så jäkla trevlig jag måste vara.

Väl?

När man väl har bestämt sig

Jag ska införskaffa en ny mobiltelefon eftersom min SonyEricsson Aino suger så hårt att jag blir förbannad bara jag tänker på det. Möjligen beror ilskan på den förundersökning jag lade ner på att komma fram till att just Aino:n var vad jag behövde.

Och eftersom jag är född i Tvillingarnas tecken så ska det väl erkännas att jag har svårt att bestämma mig när det kommer till tekniska prylar. Jag har nu velat mellan HTC Desire, som släpptes i förra veckan, och en iPhone.

Till slut bestämde jag mig för att iPhone är för mycket krafs för mig. Jag är i behov av en telefon med bra kamera. Med blixt. Så att jag kan blogga. Väry impårtant. Jamen vafasen, man kan ju prata och sms:a med alla telefoner, så därför tänkte jag höja ribban lite, hehe.

Maken blev skitsur över mitt val: "Amen jag vill att du köper en iPhone, vi har inte råd att hålla på att köpa telefoner till dig varenda kvartal."

Men jag är en envis kärring så HTC it is. Så vi sladdar iväg till The Phonehouse. Och får reda på att Desire:n är försenad. Att den släpps senare i denna vecka.

Seriöst. Luften gick ur mig totalt. Jag vill ha telefonen NU.

Och nu är jag livrädd att jag ska hinna ändra mig och köpa en iPhone i alla fall.

För man ska aldrig lita på en kvinna. Rule number one.

It's all about birds



Sitter i bilen och eldar upp mig över en onödig p-bot jag fick nyss. Alltså onödigt utskriven. Plötsligt hör jag en fjant på radion som sjunger det vinnande bidraget i nån tävling. En kärlekssång ur ett fågelperspektiv.

Om en fågels obesvarade kärlek. Om brusta vingar och kärlek som flyger sin väg.. Av och med nån Ola Magnell.

AMENVAFAN!

söndag 11 april 2010

Sus Klurar!



Honey, gissa vilka som nyss shoppade loss hårt i vår monter?!

Carola och Kicken!

Va, va, va säger du om de'ra?!

(För er som inte vet så är Sus Carolas största fan...)

Och nu när jag kommit hem så kan jag tillägga att det råder inget som helst tvivel om att de är ett par. Eller åtminstone kk-kompisar för det pussades en del. Jag tänkte ta ett kort men kom på att min mobilkamera kan väcka döda med automatblixten, så jag hoppade det..

Ni ornitologer kan ju hoppa över det här

Mitt mission kommande vecka:

Fundera ut en lösning på hur jag ska ha ihjäl fåglarna som sitter och kvittrar utanför mitt sovrumsfönster klockan 03.15 v a r e n d a morgon. I mellan 1-1,5 timme.  Sen, vid 04.30-tiden, så kommer kusinerna från landet och avlöser med att köra igång nästa kör.

Same shit every year. Och som jag hatar dom.

Kammar dom inte till sig så tänker jag se till att det är sista året dom är inkvarterade i mitt körsbärsträd.

Skitfåglar.

lördag 10 april 2010

Aldrig i livet att jag byter

Nu ska här gnällas lite. Eller ganska mycket. Så ni kan glömma humorn för en stund.

I vårt hem så är det jag som är huschef. Det vill säga; jag är ansvarig för att huset städas, förvisso i form av två städerskor men det är ändå en hiskelig massa plock. Vilket ni alla vet. Jag är ansvarig för att det kommer mat på bordet. Även helger där lunch också måste lagas. Att alla har rena kläder. Att talibanen, som kissar i sängen varje natt, får sina lakan och täcke tvättat varje dag. Jag är den som storhandlar. Jag är den som åker till tippen, där jag för övrigt har klippkort. Ja, ni fattar, jag sköter rubbet.

Och det är inga problem eftersom maken är den som jobbar 10 timmar om dygnet. Han kommer hem och får sin middag serverad och det enda jag kräver är att han stoppar in tallriken i diskmaskinen. För givetvis så har jag redan diskat alla kastruller. Hans middag är liksom upplagd på tallriken. Okey, ni är med va?

Det händer alltsom oftast att maken tycker vi har en sned fördelning. Han tycker att jag borde tillbringa mer timmar på jobbet, än mina 8-8.5 timmar. Jag drar 15.30 varje dag och då tycker han att jag jobbar deltid. Han glider in vid 9.15-9.30 och har inte en tanke på att jag oftast varit där sen 7. Näe, han tycker att jag jobbar alldeles för lite. Givetvis så måste jag ju fortsätta med att vara huschef. Självklart.

Så ibland får jag tokspel på honom och vi bråkar som fanken om det här.

Torsdag till söndag denna vecka så är det lite ombytta roller. Jag är borta 10 timmar och kommer hem stentrött efter stå och sälja på mässan.

Och det är nu det blir intressant.

Tror ni att maten är fint upplagd i en tallrik? Icke. Kastruller på spisen.
Tror ni att han har tvättat talibanens sängkläder? Icke, vi har ju massor av täcken och lakan.
Tror ni han har bäddat rent i hennes säng? "Ehh, näe."
Tror  ni att det är undanplockat i huset? Icke. 24 timmar gamla chips-,godisskålar och annat skit står framme. Plus minst 4 väl spridda dricksglas och så ett par kaffemuggar på det.
Tror ni att talibanen har fått lunch? Japp, men endast för att hon tillbringade halva dagen hos en kompis. Och stora delar av resterande dag hos annan kompis.
Jag ringer dessutom hem och påminner om att det kanske vore en finfin idé att ställa  ned pulkan och snow racern i garaget. Så att man slipper se dem stå lutandes mot husfasaden.

Vad har maken gjort?

Läst tidningarna. Tittat på tv. Spelat "skitroligt nytt spel" på sin iPhone. Haft det skönt. Möjligen pillat sig lite i naveln.

Jag är därför lite lätt småsur när jag kommer hem och får börja fixa med tvätten. Maken förstår ingenting och "vadå, är du sur?".

"Du, jag tycker inte att det är så kul att stå på en mässa och jobba häcken av mig, samtidigt som jag måste tänka på allt jag ska ta itu med här hemma för att du inte har gjort ett skit! Jag tycker INTE att det är okey att jag båda ska jobba som attan PLUS ta hand om huset också"

Så om han så mycket ANDAS om att jag jobbar för lite i fortsättningen så kan han se sig om efter en ny fru för nu är jag duktigt sur.

Även om man har bråttom



...så vore det ju bra om man sköljde ur balsamet innan man drar hemifrån.

Essingeleden kl 8 en lördagmorgon, på väg till mässan



Det är ju inte direkt crowded här.

Jag ska jobba medan ni små löss ligger och trynar.

fredag 9 april 2010

...om Solsidan..en gång till

Man kan säga att maken har en del gemensamt med Johan Rehborgs karaktär.

Eller för att prata klartext. Inihelvete mycket gemensamt.

Om tv-serien "Solsidan"

Sveriges genom tidernas bästa serie. Ever.

Have one guess vem jag är, hehe!

Amenfattahurjäklaontifötternajaghar

Gahh. My feet.

Telefonen ringer hela tiden i köket men jag orkar/kan/vill inte resa på mig.  Sorry, ring mig en annan dag tack! Just nu pröjsar jag 1000 spänn för en fotmassage. Lätt.

Hörrni. Jag har aldrig jobbat på Trädgårdsmässan tidigare. Jag står ju förvisso på Hem & Villa i oktober varje år, som också är för allmänheten, men annars jobbar ju jag jämt på Formex. Mässan som är för inköpare. Och jag måste säga en sak: jävlars vad denna mässa är rolig. På Formex kommer 8 av 10 butiksägare med axlarna nere vid fotknölarna och livet är såå jobbigt, butikerna går såå dåligt, och herregud vad allt suger.

På den här mässan är alla skitglada och supertrevliga. Well, en och annan surkärring stöter man ju på, men så är det ju alltid.

Vad som är extra kul är att så många bloggläsare kommer förbi och säger hej. Och det är lika roligt varje gång, eftersom jag försöker blåsa dom hårt! "Näää, Mona är inte här! Tyvärr" Innan jag erkänner att det ÄR jag.  Alla utom en har gått på det!

Makes me wonder



Jag vet inte riktigt hur störd man är om man bor i västra Stockholm, ska till mässan, som ligger söder om huvudstaden, men drar in till Östermalm bara för att favoritfiket är det enda haket i stan som kan göra mitt chai-te exakt så som jag vill. Till det har jag betalat vägtull in och ut genom stan. Sveriges dyraste te alltså!

På mässan har dom bara nåt grönt flum-te.

Jamen godmorning på er!

Apan är på g nu.

torsdag 8 april 2010

Tant är trött

My Gaaad var jag har ont i fötterna.

Kan man gå och lägga sig kl 20.18, eller är man jättemycket kärring då?

Dagens kundkommentar



''Dom där påminner lite om fransk stil.''

Nämen nää, menar du det!

Långtråkigt?



Då kan man komma till mässan och rösta fram bästa fågelholken. På seriöst allvar så är det nämligen SM i snyggaste holken.

Det här är en okänd värld för mig, let me tell you!

Uj,uj



Nu kommer alla pelargontanter.

Och jag är 1,5 timme sen, men nu kör vi boys and girls!

onsdag 7 april 2010

Jag är inne på Blocket.se och läser annonser

Okey.

Nu tar vi det igen;

Fåtölj stavas inte Fotölj.

Näe. Jag har inget liv.


Självklart är alla dyslektiker ursäktade. Goes without saying liksom.

När man är vimsig och måste fråga på bloggen

...det känns som om jag har bokat in en middag med några kompisar nu de närmaste veckorna.

Problemet är att jag inte kommer ihåg med vilka och NÄR...

..eftersom jag var ett ålahuvud som inte skrev in det i almanackan.

Så om det är några som vet nåt, please ring och påminn tant.

Home sweet home...eller inte



Så ofta som jag är här varje år så borde jag få VIP-treatment, men sånt kan man glömma. Får nöja mig med gratis kaffe för oss utställare.

Imorgon öppnar Nordiska Trädgårdar på Stockholmsmässan. 9-18 tors-sön. Jag har ont i fötterna redan nu.

Kom och titta på apan. Den enda ledtråd ni får är; liten monter med gröna väggar!

När fru Fortuna kommer i en annorlunda skepnad

Maken får oväntat samtal från Fortum angående elförbrukningen hemma.

De ber om ursäkt för att de råkat ta lite för mycket betalt, "så om vi får ditt kontonummer så skall vi betala tillbaka 3800 kr plus ränta."

Say what?!

Never happend before.

tisdag 6 april 2010

Anti-internet-klimax

Sitter hemma och försöker jobba via internet. Jag åker ut hela tiden. Det gör jag i och för sig alltid, men idag är det extremt.

Till slut lackar jag och ringer Tele2. Nämen se där, jag kvalar in på plats 72. Jag hinner alltså bajsa, tömma och fylla tvättmaskinen, ta fram ingredienserna till maten; förbereda tomaterna för ugnen, ta fram såserna (japp, still http://www.matkomfort.se/) och skära upp kycklingen. Är by then framme på plats 3 och går och sätter mig för att skriva det här inlägget.

När jag väl kommer fram och har eldat upp mig så ända in i baljan, så får jag till svar att jag inte är kund hos dem.

Ehh.

Nähä.

Amentackochhejdå´ra.

Jag säger ju det

Från Icka under senaste inlägget:

"Och en annan sak som en bra med din blogg är att alla är så himla trevliga här!"

Jamenellerhur! No wonder att man aldrig kan lägga ned den här bloggen!

måndag 5 april 2010

Årets förslag

Maken tycker att VI ska skriva bok.

"Asså, jag är ju bra på att komma på en storyline, och du är bra på att skriva. Hur enkelt som helst."

Una problema bara.

Vi har världens sämsta track record när det kommer till att samarbeta.

Plus en liten, liten detalj till.

Jag vill skriva en helt annan bok.

Sen är det ju så att det här landet är lite för litet för ännu en deckarförfattare. Eller ytterligare en chick lit författare. Det är bara löjligt att ens försöka. Å andra sidan så är kvaliteten på just chick lit-författare förvånansvärt låg och jag blir mörkrädd över hur dåligt de flesta presterar. (Av de kända författarna.)

Och så var det det här med tid. Maken tror att man skriver en bok på en pisskvart. Mellan matlagning och nattning av talibanen.  Yea right.

Hur som. Ska bara fundera ut en bra genre. För vi alla har en historia att berätta. Frågan är bara om den räcker till. Sen tycker jag att det har gått inflation i det här med att skriva en bok. Jag har funderat i 20 år, men får ju fan aldrig tummen ur.

Vad skulle du vilja göra om du fick välja helt fritt?

Dagens svåraste uppgift



Maken ber mig att åka och köpa fiskmat till hans bajsfiskar. Och slänga soporna. För säkerhets skull skickar han med mig dom två olika sorters fiskmatsburkarna (bra svenska där). Ja, det här är fiina fiskar som har extra fiin mat förstår ni. Och ni som har hängt här ett tag vet vad jag tycker om den här akvariumhistorien.

Väl framme vid zoo-butiken är burkarna borta, men inte soporna.

Djuplodade frågor

Kan någon tala om för mig, som uppenbarligen inte har några högre studieskulder, varför det ibland skrivs sallatsblad och ibland salladsblad.

Läser saga för talibanen och stör mig.

5 april 2010

Seriöst.

Jag tar livet av mig snart.