lördag 10 april 2010

Aldrig i livet att jag byter

Nu ska här gnällas lite. Eller ganska mycket. Så ni kan glömma humorn för en stund.

I vårt hem så är det jag som är huschef. Det vill säga; jag är ansvarig för att huset städas, förvisso i form av två städerskor men det är ändå en hiskelig massa plock. Vilket ni alla vet. Jag är ansvarig för att det kommer mat på bordet. Även helger där lunch också måste lagas. Att alla har rena kläder. Att talibanen, som kissar i sängen varje natt, får sina lakan och täcke tvättat varje dag. Jag är den som storhandlar. Jag är den som åker till tippen, där jag för övrigt har klippkort. Ja, ni fattar, jag sköter rubbet.

Och det är inga problem eftersom maken är den som jobbar 10 timmar om dygnet. Han kommer hem och får sin middag serverad och det enda jag kräver är att han stoppar in tallriken i diskmaskinen. För givetvis så har jag redan diskat alla kastruller. Hans middag är liksom upplagd på tallriken. Okey, ni är med va?

Det händer alltsom oftast att maken tycker vi har en sned fördelning. Han tycker att jag borde tillbringa mer timmar på jobbet, än mina 8-8.5 timmar. Jag drar 15.30 varje dag och då tycker han att jag jobbar deltid. Han glider in vid 9.15-9.30 och har inte en tanke på att jag oftast varit där sen 7. Näe, han tycker att jag jobbar alldeles för lite. Givetvis så måste jag ju fortsätta med att vara huschef. Självklart.

Så ibland får jag tokspel på honom och vi bråkar som fanken om det här.

Torsdag till söndag denna vecka så är det lite ombytta roller. Jag är borta 10 timmar och kommer hem stentrött efter stå och sälja på mässan.

Och det är nu det blir intressant.

Tror ni att maten är fint upplagd i en tallrik? Icke. Kastruller på spisen.
Tror ni att han har tvättat talibanens sängkläder? Icke, vi har ju massor av täcken och lakan.
Tror ni han har bäddat rent i hennes säng? "Ehh, näe."
Tror  ni att det är undanplockat i huset? Icke. 24 timmar gamla chips-,godisskålar och annat skit står framme. Plus minst 4 väl spridda dricksglas och så ett par kaffemuggar på det.
Tror ni att talibanen har fått lunch? Japp, men endast för att hon tillbringade halva dagen hos en kompis. Och stora delar av resterande dag hos annan kompis.
Jag ringer dessutom hem och påminner om att det kanske vore en finfin idé att ställa  ned pulkan och snow racern i garaget. Så att man slipper se dem stå lutandes mot husfasaden.

Vad har maken gjort?

Läst tidningarna. Tittat på tv. Spelat "skitroligt nytt spel" på sin iPhone. Haft det skönt. Möjligen pillat sig lite i naveln.

Jag är därför lite lätt småsur när jag kommer hem och får börja fixa med tvätten. Maken förstår ingenting och "vadå, är du sur?".

"Du, jag tycker inte att det är så kul att stå på en mässa och jobba häcken av mig, samtidigt som jag måste tänka på allt jag ska ta itu med här hemma för att du inte har gjort ett skit! Jag tycker INTE att det är okey att jag båda ska jobba som attan PLUS ta hand om huset också"

Så om han så mycket ANDAS om att jag jobbar för lite i fortsättningen så kan han se sig om efter en ny fru för nu är jag duktigt sur.

43 kommentarer:

annika sa...

Med all rätt! Att du är sur alltså.
Men satan i gatan vad du måste ha skämt bort maken! Ta tjänstledigt från huschefsjobbet och stå på fler mässor så kanske han kommer igång?!?!
Törs man trots allt önska tant en skön lördagkväll?!

Änglar finns dom? sa...

Stackare! Förstår att du är sliten. Han borde fatta bättre! Sympatier från mig.

Pernilla sa...

Alltså. Jag fattar inte. Du jobbar 8 timmar på jobbet och 379 timmar om dygnet hemma? Han jobbar 10 timmar på jobbet och 0 timmar hemma. Jag hade bara tvåa i matte, det kan vara därför jag inte förstår det här. Förklara igen.

Bettan sa...

Kanske dags för ombytta roller/arbetstider en period, som ett litet experiment? Men som jag förstått det skulle inte du kunna stå ut med att se skiten speciellt länge, va? Håller med ovanståend, bortskämd har han blivit. Tänk att det är så svårt för en del (män?)att se allt som "bara händer". Du gör ett toppenjobb! Jobbet, hemmet och din härliga blogg. Massor av kramar

Pernilla sa...

Jag hade haft full förståelse för ditt hemarbete om du hade varit hemmafru. Då hade jag tyckt att det var okej. Men nu är det inte okej. Du har ju dessutom den där stressjukdomen att ta hand om. OCH så är du nyopererad.

Minkamera sa...

Mmmmm känner igen det där. Jävligt irriterande :-(
Ska lära min son ett och annat det vill jag lova för mina svärföräldrar glömde det i alla fall.

MonasUniversum sa...

Annika: Jo det törs man. Om man är bloggläsare. Här hemma gör man sig bäst att hålla sig undan!

Änglar: thank you darling.

Pernilla: Det behövs ingen förklaring för du fattar. Det är så det är och för det mesta är det inga problem för min del, men ibland får jag nog.

Poängen är att han inte tycker att allt det här hemma är något ansvar. Att det inte betyder något och det är DET som gör mig svinförbannad.

Bettan: Det är just det. Skulle inte stå ut en sekund om vi bytte! Tack för din kommentar!

Pernilla: Rättelse: jag är inte nyopererad förstår du. Jag "var ju ledig i 7 veckor", som det så fint hette när jag fick ett tokbryt på honom i förra veckan!

MonasUniversum sa...

Minkamera: Vet du. Jag tänker ofta på det med mina vänner som har söner: om hur viktigt det är att man uppfostrar dem "rätt" och ger dem en bra värdegrund.

Idpadida sa...

Men herregud!!! Släng ut karlhelvetet!!! Ursäkta. Ska lugna ner mig. Bättre förslag: om det nu "inte är nåt ansvar/inte betyder nåt", det jobb du gör hemma - låt bli att göra det i en vecka (kanske kombinerat med att du faktiskt jobbar längre dagar, för att kompensera - ät alla dina måltider ute för att slippa fixa mat, blunda för skiten hemma, ta in på hotell om det inte funkar...). Och kanske komplettera med skyltar om att "din fru jobbar inte här"... NÅT slags effekt borde du få av det. Osams är ni ju redan.

Och sist, medhåll till den medkommentator som påpekade vikten av att uppfostra sina småpojkar. Jag har bott ihop med en man vars mamma var extremnoga med att inte curla för sina söner, och en man vars mamma tror att hennes son är gjord av porslin och bor på en piedestal. Gissa vilket förhållande som höll längst?

jennie sa...

Sådär är väl "alla" karlar, så vitt jag förstått det. Delar man inte upp det rättvist från början och gör klart vad man förväntar sig att den andre parten ska göra för att inte öron ska börja ryka, så blir det såhär.. Jag förstår att han inte fattar, för det gör de inte när de gått 5-10-20 år och inte behövt göra något. Då brinner det i skallen på dem när mamma är borta.

Anonym sa...

Oj! Maken läser ju bloggen vad jag förstår, så nu borde ju kronan ramla ner, eller?! Du Mona, andas! Korka upp lite god champagne, upp med fötterna och andas! Må gott/NinaPX

MonasUniversum sa...

Idpadida: Jag har kört alla möjliga "strejker" utan resultat. Dock ska man ha klart för sig här att jag har inget emot arbetsfördelningen egentligen. Det jag blir förbannad över är att han på allvar, tycker att allt som görs innanför husets väggar inte är värt ett skit.

Jennie: Du har en poäng. Men i vårt fall så började inte dessa problem förrän efter att vi fick barn. Och då hade vi redan varit tillsammans i en massa år! Jag hade inte en tanke på att "flagga" för situationen före hennes ankomst!

MonasUniversum sa...

NinaXP: ...och gissa hur arg han kommer bli på mig!

Nä, jag sitter med fötterna på bordet, äter en toast, dricker te och ska snart hoppa i säng. Sista mässdagen i morgon!

Ebba G sa...

det är liksom så att man lär andra på vilket sätt man vill bli behandlad... och du tycks ha varit väldigt läraktig. Eller möjligen är maken en god pedagog.
Sen kanske man får ta sig en funderare på vad det är du lärt maken...
Puss på dig.

Tjillevipp morsan sa...

Hm..har läst dig ett tag nu.Du är bra :)Såg dig på mässan idag och du såg lite trött ut då. Förstår nu..Känner inte din man, men seeriöst? han är PINSAM! Skicka hit karlsloken på träningsläger-vi har trillingar, killar, som vid drygt ett års ålder redan hjälper till hemma.. Kram! tror du behöver en :)

Idpadida sa...

apropå toast, läs "dagens heja" hos Terri *garvar ihjäl mig*:
http://www.aftonbladet.se/wendela/article6929895.ab

Jag glömde säga att jag lider med dig och du har min sympati - det lät kanske som att jag tyckte att det vore hur lätt som helst att "bara" strejka. Inte alls. :) Kruxet med att strejka är förstås att man är tvungen att strejka betydligt längre än man SJÄLV egentligen står ut, om det ska ha resultat. De flesta av de här hjälplösa jättebebisarna av manligt kön är ju tyvärr också väldigt duktiga på att SE mindre av all skit som byggs upp när husfrun strejkar. Själv löste jag det delvis genom att utveckla ett liknande tunnelseende (det kostade en hel del blod svett å tårar vill jag lova). Finns en bok som heter "Familjens projektledare säger upp sig" som jag tror handlar om just det här. Nån som har läst den?

MonasUniversum sa...

Ebba, klok som en uggla. Always. Bra frågeställning där!

Tjillevippmorsan: amenvafan, VARFÖR kom man inte förbi och sa hej till den trötta tanten?! Ja, idag var jag riktigt trött. Men värst är i morgon. Sen är det över till nästa mässa i augusti!

Idapadida: Skulle behöva öva på det där med att strejka länge.

Studentskan sa...

Alltså jag håller helt och fullt med om de där tankarna om hur viktigt det är att uppfostra pojkarna rätt. Min eventuella son ska då fasen få lära sig han! Min sambos mamma kan inte ha ägnat en tanke åt hur hennes son ens skulle överleva när han flyttade hemifrån - han kan ju för sjutton inte laga någon mat ALLS! (Ok, nu kan han lite, men det är minsann min förtjänst).
Och det där med att karlar inte "ser" saker - jag fattar seriöst inte hur det är möjligt. Helt galet är det.

Gillar din blogg, keep up the good work och lycka till på sista mässdagen!

Sabina sa...

Och jag hade inte kunnat sagt det bättre själv, EEEEEEJMEN;)

(kändes som att läsa om sig själv)

Ett Oskrivet Blad sa...

Sånt där gör mig fullkomligt galen!! Det verkar ligga i männens gener. Att tro dom gör mest, tjänar mest, arbetar mest alltså. Inte nog med det så är det dom gör viktigast. Alltid. No matter what. Jobbar båda så är hans jobb alltid lite viktigare, lite jobbigare. Har man samma jobb är hans arbetsuppgifter alltid lite viktigare, lite jobbigare. Och så kan man ju alltid torka av middagsbordet strax innan läggdags i hopp om att någon annan kanske hinner göra det före.

What to do liksom?!

Anonym sa...

Brukar inte kommentera här, men läser gör jag ofta. =) Men nu kan jag inte låta bli......
Är alla män stöpta i samma form?? Jag bara undrar för visst känner ävan jag igen detta! *suck*
Du har mitt fulla stöd!
//fröken C

Jessika sa...

Ledig i sju veckor?! Jamen precis. Att du hade opererats innan det glömmer vi?
När det gäller i detta nu så kunde han ÅTMINSTONE ha sett till att dottern hade fått mat. ÅTMINSTONE.
Om han kräver att du ska jobba mer så får han gå tidigare för att ta hand om talibanen.

Sluta lägg upp mat, han får vara sin egen diskplockare. Nämen har vi slut på muggar? Jaha, så konstigt...

Skulle också bli sliten. Och förbannad.

Markattan sa...

Förstår att du är förannad och sur. Det är dålig stil att låta dig komma hem och ta reda på skiten efter andra just nu. Håller med om att mammor OCH pappor måste bli bättre på att lära sina söner stå på egna ben i eget hem.

Men, har inte föräldrar samma ansvar när det gäller att lära sina döttrar att inte vara husfrun, att ställa krav på jämlikare fördelning? Undrar just vad Talibanen lär sig om saken!


Markattan

MonasUniversum sa...

Jamen jag visste väl att det inte var jag som är en gnällkärring. Ibland tror man ju fan att man är den enda i världen som har det så här. Nu tycker jag inte särskilt synd om mig själv eftersom jag är ansvarig för en del av beteendet.
Och trots allt är det jag som tycker att fördelningen är okey. Problemet är dock att det jag gör är värt noll och ingenting, för det är PRECIS som Ett Oskrivet Blad säger: hans jobb är mycket, mycket viktigare än mitt. Oavsett om det är saker som ska göras hemma, eller på kontoret. För jag "gör bara rutinsaker", som det så fint brukar heta när vi eldar upp oss.

Och Markattan. Jag tänker på vad du säger om jämställdheten. Jag är blind när jag går omkring och tycker att talibanen är skitduktig för att hon kan tvätta sina egna kläder och lakan helt själv. Eller gör egen gröt i micron. Jag tänker inte på vad jag ger för signaler med mitt eget beteende. Jag tänker bara på att jag vill att hon ska vara självständig. Jag vill att hon, liksom jag, ska kunna borra upp prylar, laga trasiga saker, fixa mat, så att hon aldrig blir beronde av någon annan.

reneesfotoblogg sa...

Ny ska jag vara djävligt rå men jag tror att du ger mig rätt om du tänker efter: SKYLL DIG SJÄLV!
Det är du som skapat monstret och i viss mån din svärmor kan man förmoda.
Om du inte gör något åt situationen så kommer du att upprepa denna litania om och om igen allt medan åren går. Det förhåller sig nämligen så att karlar, generellt följer minsta motståndets lag. Och du, ge fan i att drilla talibanen!
mvh R

MonasUniversum sa...

Jag vet Renée, du har så rätt.

Men det här med talibanen är så svårt för hon är extremt driven och vill lära sig saker hela tiden. Hur tvättar man? Hur gör man gröt? Hur mailar man? Hur fotar man? Jag har svårt att stå emot. I synnerhet när jag ser hur glad hon blir över att hon kan. En jävla balansgång.

Annette sa...

Här skulle jag kunna göra en lååång kommentar om hur våra, till viss del, ombytta roller ändå inte fungerar, men avstår.
Efter att jobbat på mässor själv, önskar jag bara att du kunde ta ledigt i morgon, men det lär ju inte inträffa, för du har väl bara varit i Älvsjö och "idkat socialt umgänge"?

Den hemska tvillingen sa...

Hördu Mona, jag fattar att du är stensur och det skulle jag ha varit också...men är det kanske inte dags att ni två, hyfsat vuxna människor, tar och reder ut sånt här nu?
Det här jävla surandet och tjafsandet och sånt...det tär ju bara. Det säger sig själv att så där kan ni inte ha det.
Och du maken...du läser ju det här och blir förbannad för att lilla frun lämnar ut dig....Skärp dig för fan, vem har sagt att du ska ha huset servat? Det är väl ett gemensamt ansvar?

Så, sätt er nu och snacka igenom (och försök att LYSSNA) vilka behov ni har, vad som är viktigt för var och en och hur ni löser det! Svårare än så är det inte.

Och så undrar jag vart jag fick luft ifrån....*tassar ut lite tyst innan nån upptäcker att det var jag som vrålade*

Lotta sa...

Åh vad skönt att du är medveten om att du själv "fostrat" honom..Sorry men så är det , har hört detta från fler vänninnor och jag kan inte förstå hur man kan tycka att det är ok med att kvinnan ska sköta jobb och hem, barn etc.I min värld är det helt oacceptabelt. Men det är jag det. Min egna man och ett flertal andra män i vår bekantskapskrets ser det som en självklarhet att dela på allt.
SÅ det finns minst lika många fantastiska män som kvinnor. Hurra för det! Hoppas du tar honom i örat och gör om arbetsfördelningen hemma.
Because you`re worth it!!

MonasUniversum sa...

Annette: Gudskelov så vet han hur det är att stå på mässor!

Lotta och Den Hemska Tvillingen: Ni har så rätt båda två. Och det kommer att lösa sig. På ett eller annat sätt.

Sus sa...

Ska jag skicka över Hjärtat?
Men du får inte ligga med honom.
Ok?

MonasUniversum sa...

Sus: Ja tack. Och nä, jag lovar.

gitta sa...

"som man bäddar får man ligga" HAHA

MariaD sa...

Ja dom har det bra dom där karlarna. Det var ungefär samma ska här också, men nu är jag själv och det innebär bara en mindre att städa o tvätte efter ;))

moi sa...

åh du kan ju läsa den där boken familjens projektledare säger upp sig och sedan tvinga mannen att läsa den så kanske han förstår att det finns andra sätt att se det på.

För övrigt så är det ju en situation du tycker är okej förutom då att det du gör inte har ett värde. Och frågan är om det då betyder att det är värdeolöst och frågan är vem som vill göra värdelösa jobb....ja inte alla män i så stor utsträckning.

Anonym sa...

Vet du Mona, du är fan min nya idol.
Jag är rätt avundsjuk på dig som tar ett gräl med maken när du blir förbannad.
Jag har EXAKT samma problem och igår hade jag fått nog.
Vad gör jag?
Jo jag skriver ett hemligt gnällbrev på min dator och där får det ligga och ruttna utan att någon får se det. PATETISKT.

Det som fick min bägare att rinna över igår var att jag efter två nattpass (på vardera 15 timmar) och i princip 0 sömn ändå förväntades fixa middag trots att han bara hade småfnulat lite med jobb under dagen.
Det jag gör räknas inte, oavsett om det gäller mitt jobb eller det jag gör hemma.

Fortsätt stå på dig, någon gång måste väl poletten trilla ner på honom :-)

Anonym sa...

Skärp dig maken!!!
Det finns bara en Mona.

Anonym sa...

Hej och hå..

Gissa om jag känner igen mig. Var gift med en man en massa år och fick till slut nog av det du beskriver i inlägget. Efter fem år, under vilka mannen fått upptäcka allt jag gjort under våra år tillsammans och faktiskt utvecklat vissa färdigheter, gifter jag mitt dumma nöt om mig med samma man. Han hade ju ändrat sig så mycket och vi tyckte ju mycket om varandra. Gissa vad som hänt under de två år vi nu varit gifta - japp, han har återgått till samma gamla beteenden och förstår inte varför jag inte är för att citera Peter Dalle "kåt, glad och tacksam". Jag har bokat in en visning på en lägenhet nästa vecka. Vill inte hålla på med vård av frisk man en minut till.

Stå på dig, du med ditt tjocka skinn på näsan borde väl kunna banka lite vett i huvudet på gubben.

Lycka till!
U

Sassa sa...

Jag har exakt samma problem! Varför måste jag ringa för att han ska komma ihåg att ge barnet mat? Hans mamma tycker att det är fullt normalt att skära maten åt honnom. Trots att han fyller 30!! *Morr* Men vi gör framsteg ett fram och två bak så om ca 25 år borde vi vara jämställda. Så alla ni med killar, ni kan väl försöka göra ett bättre jobb än min svärmor? Snälla för då får min tjej det lättare iallafall:)

Anonym sa...

Hej Mona, har läst din blogg ett tag och tycker du är jättebra!! Såg att du skrev att din tjej kissar i sängen varje natt. Så var det för min dotter med tills vi fick hjälp och på en vecka med "kisslarm" blev hon torr, då var hon 8 år och jag tänkte bara, varför gjorde vi inte det här tidigare..? Det finns bra hjälp att få för barn över 6 år, tänkte bara tipsa om det. :)

jayne sa...

Ja men visst är det konstigt... tänk att vi fortfarande har det så här? Samma här.... märkligt märkligt.......

MonasUniversum sa...

Anonym: Hej och tack för komplimangen! Jo, vi får hem ett larm när som helst nu, och denna vecka börjar vi med en ny kur av Minidrin.

..och jag längtar ihjäl mig efter att hon ska sluta för jösses så trött jag är på det här tvätteriet!

Anonym sa...

Vi använde också Minirin först, men det hjälpte kanske hälften av nätterna. Åh, kommer ihåg hur förbannad hon var när vi väckte henne 2-3 gånger om natten för att gå o kissa (annars kom det i sängen), hon som är så lugn och aldrig annars svär, svor som en borstbindare och sparkades och slogs... det gällde att parera där :) Kan fortfarande bli så otroligt tacksam för det där larmet som vände på det hela. Hoppas det hjälper er med! /Eira