lördag 29 november 2008

Det blir dyrt ibland.

Talibanen upplyser mig;

"Mamma, du måste betala mig jättemycket: först sa du SKITbra till städerskorna, sen sa du jävla, jävla, jävla flera gånger när du pratade med Christina."

Och jävlar vad dyrt det blir. För just jävlar kostar 10 kr per gång att säga.

Sa jag att hon är Brommas rikaste unge.

fredag 28 november 2008

Tävlingen avgjord.

Ja, jag skulle ju gå vidare med mitt liv men jag blev så irro över att jag gissade fel på vem som skulle vinna. (Givetvis ett grattis till vinnaren!)

Vi är ju ett antal tusental människor som ägnar stor del av vår tid till att blogga och för min del finns det bara en riktigt klart lysande stjärna på denna blogghimmel.

Så härmed förklarar jag denna blogg som Sveriges, i särklass, bästa blogg.

I min värld.

Eller Universum kanske jag ska säga.

Så.

Nu ska jag göra mig bjutifull och gå på tjejmiddag.

TILL ALLA ER NYA HÄR!

Hej och varmt välkommen till mig! Jag blir oerhört glad när någon ny hittar hit och eftersom ni gärna får stanna kvar här, och det blir jobbigt om ni ska läsa ALLA mina inlägg, så tänkte jag göra en kort presentation;

Jag har en 7-åring, som jag av olika anledningar kallar talibanen. Hon försätter mig i...ja, lite jobbiga situationer ibland. När hon t ex vill veta hur barn blir till.Fast jag är rätt bra på att trampa i klaveret själv. Och det kanske inte är så smart att sitta på toa och prata med BVC. Inte när man gör nr 2 i alla fall.

Eller hur man, som lätt överviktig fastnar i en butiksdörr..

Och så har jag stora problem med att uppföra mig i trafiken.

För att inte tala om vad jag tycker om kärringar bakom ratten...

...och vem har inte problem med utseendet, både upptill och nedtill..

Vidare så har jag en tonårsdotter på 19 år, och hon har gett mig ett och annat grått hår, dels själv och dels med sina kompisar, som gärna diskuterar sex & samlevnad med mig.

Och ja just det ja. Jag har ju en chef också. Som jag är gift med. Som jag hatar varannan vecka och vill skilja mig ifrån en gång i kvartalet.

Jag måste avsluta med denna historia. Om bajs. Som många påstår vara mitt bästa inlägg.

Fotnot: På allmän begäran har jag lagt till den här. Snabbaste sättet för att få en bild av hur sinnesjuk jag är. Egentligen.

Mycket nöje!

Min man

Alltså.

Jag har ju en man.

Han är ganska sällskapssjuk.

En sån som gillar Fanny & Alexandra-jular med mycket folk.

Och det blir ju till att koka soppa på en spik just när det gäller det, eftersom vår släkt består av typ 8 personer.

Nåväl.

Han gillar sällskap.

OM han mot förmodan ska sätta upp något i hemmet, typ en rullgardin, så måste hustrun stå intill.

Inte för att hjälpa (nåja, det finns tillfällen han ber mig hålla i hammaren..) utan mest som sällskap.

Idag skall han för ovanlighetens skull leverera en byrå till en kund.

Och kräver att jag måste följa med. (..och jag har ju ingenting att göra på kontoret, nejdå...).

Så jag åker med. Öppnar bakluckan. Håller upp dörrporten. Och går och sätter mig i bilen och väntar.

Och känner mig som en jävla groupie.

Jag visste det.

Jag upptäckte att det ligger en däckfirma 50 meter från vårt nya kontor.

I alla år så har jag satt på vinterdäcken typ 1 okt. För att jag skiter på mig vid minsta lilla annorlunda väglag.

Och i alla år så har jag svurit när första snön har kommit....för att försvinna 2 dagar senare. Och så dröjer det 3 månader innan den riktiga snön kommer.

Så i år fattar jag ett wild'n crazy beslut: jag skiter i vinterdäcken. För snön försvinner ju.

Men när 3:e dagen infaller och det fortfarande är kaos på vägarna, så får jag panik.

Vi har tre bilar som behöver vinterdäck.

Min man är en pussy ibland.

Så VEM får BÄRA ett gäng av däcken bort till däckfirman?

Nu har alla bilar vintersulor.

MEN VAR FAN ÄR SNÖN?

Jag VISSTE det.

torsdag 27 november 2008

Hur man kommer ned på jorden igen.

Jag förstår inte.

Denna vecka har gått i Rix FM:s tecken.

Någon tipsar mig om att jag har blivit delfinalist och vunnit nåt trådlöst bredband. Jag rusar in på hemsidan och, jovisst, jag ser mitt namn.

Besökarantalet skjuter i höjden, nästan tusen besökare mer än vanligt.

Jag somnar med ett leende på läpparna och tror att jag är världsabra och nu jävlar ska det bli åka av. Tror visst jag säger upp mig också.

Nästa dag börjar jag knata runt på en massa finalisters bloggar. Jag noterar att SAMTLIGA blivit uppringa av RIX FM.

Men inte jag.

Alltså.

Nu har jag konstaterat följande:

1) Av alla dom tusen extra som var här inne och kikade lyckades jag behålla typ 100. Alltså var jag inte så jävla världsabra. Good to know liksom.

2) INGEN har ringt mig. Det måste ha blivit något tekniskt fel, eller så ångrade dom sig vid närmare undersökning och hoppas att jag inte skulle märka om de tar bort mig från finalist-listan.

Eller så har jag drömt alltihopa.

Nåja. Nu går vi vidare och skiter i det här.

Ska börja med en kurs i ödmjukhet tror jag visst.

Skönhetsoperationer

Aftonbladet låter meddela att en av fem äkta män vill låta skönhetsoperera frun.

Varför kan inte min man vara en av dem?

En gång, när jag skulle hissa upp bopparna till plan ett igen, så var det ett jävla liv hemma.

...och när jag sa till min nya, för livet bästa kompis El Doctore, att han kunde gå ned en våning och suga sig lite där nästa gång, så fick jag svaret:

"Skulle kunna, men du blir bra mycket snyggare om du FÖRST bantar 10 kg. DÅ kommer maken att få stora problem!"

Så jag anar var skon klämmer.

Jag kanske skulle ta och börja banta bort dom däringa 10 kilona.

Som utökats till typ 15..

Fördelar och uppenbara nackdelar in "tha hood".

Vi har ju flyttat vårt huvudkontor från Kungsholmen till de lite fisförnämare kvarteren Äppelviken i Bromma. För att komma närmare hemmet.

Vi får oerhörda mängder post, läs: fakturor, OERHÖRDA mängder.

Så vi är rätt beroende av att Posten fungerar.

Igår konstaterar vi att brevlådan varit tom i två dagar. Det har aldrig hänt förut.

Så vi ringer postkontoret.

"Amen du vet, brevbäraren är sjuk."

Alltså.

BREVBÄRAREN ÄR SJUK.

"Ja, men när tror du vi kan få vår post igen då?"

"Ahh du vet, det är ju lite svårt att svara på, och vi har problem med att hitta en vikarie."

Okey.

Brevbäraren är sjuk.

Vi kan inte betala våra fakturor.

Jag undrar hur hög min trovärdighet är när jag ringer leverantörerna.

"Ledsen, brevbärarjäveln är sjuk, så ni kan inte få några stålingar."

What the fuck!

Jag har gått upp så mycket i vikt den senaste tiden, så jag slipper stryka mina tröjor.

Amenvafanihelvete

onsdag 26 november 2008

Tävling på Rix

Hörrni.

Tack!

Nu har jag gått vidare till nån delfinal på Rix.

Dessvärre lär jag inte vinna då en av de andra deltagarna är utom konkurrens.

Fast, har ni inget roligare för er så rösta gärna. Man vinner saker såg jag, både bloggvinnaren och en av dem som röstar.

Och jag vinner aldrig nåt. Jag har bara tur i kärlek.

2 lallare hos polisen

Ni som är med vet att en av våra butiker eldhärjades 2 gånger på en helg, i förra veckan.

Sista gången fick de tag i en kille, som befann sig utanför butiken.

Maken har därför haft en del kontakt med polisen.

Så när han beordrar mig att följa med till polisen för att träffa Bosse-utredare, så höjer jag inte på ögonbrynen.

Vi kliver rätt in i en polisfilm, det är bovar & banditer, poliser med pickadoller och en massa annat löst drivande folk på polisstationen. Som den fisförnäma förortsbrud jag är så sitter jag med mina brillianter och diamanter och bara gapar.

Sen kommer Bosse-utredare. Maken presenterar sig och jag sträcker sen fram labben och säger:"...och jag är frun i huset..."

Bosse-utredare tittar på mig och säger: "nämen, det går inte, det här är ett FÖRHÖR serru!"

Det hade maken inte förstått varför jag hann notera hans oro innan de försvinner iväg. Han hinner ge mig sin mobil och bilnycklarna. För några sekunder känns det som om vi nästa gång ses med en glasruta emellan. Det har jag ju minsann sett på film.

Kvar blir jag bland alla jävla förortsbanditer. Nää, det var inte "vår" polisstation. Låt oss säga att runt denna polisstation bor en hel del folk jag inte skulle vilja möta en mörk natt.

När 34 minuter har passerat så börjar jag bli bajsnödig. Vilket jag alltid blir när jag blir nervös. Vafan är det frågan om? Tror dom att det är VI som har tänt på?

När 50 minuter har gått så ringer jag kontoret och har panik. Saken blir inte bättre av att ena kollegan säger: "fan, tänk om han som tänt på säger att det är chefen som har beställt jobbet!"

Och hur motbevisar man i så fall något sånt? Och inte lär det hjälpa att säga att man minsann visst känner en Sääääpochääf, som kan intyga vilka utomordentligt tråkiga icke-brottslingar vi är. Nä, jag har ju fan sett hur det går till på Uppdrag Granskning.

Ja ni hör. Huvudet gick i 180.

1 timme och 1 minut senare, och mycket nära diarré, kommer maken. Det visar sig att polisen tar synnerligen allvarligt på detta då det dels klassas som mordbrand och dels för att ingenting blev stulet, och då är man angelägna om att få fram ett motiv.

Själv var jag helt slut och var tvungen att gå och lägga mig samtidigt som talibanen.

Efter att ha suttit på toa i 20 minuter.

tisdag 25 november 2008

En 5-åring och det svenska språket.

Talibanen skulle försöka tala om att hon satt och funderade. Hon, som har talets gåva, kunde inte hitta rätt formulering, så det blev klipp och klistra uppe i ordarkivet;

"Mamma, jag har alla mina tankar i huvudet nu, och då kom jag på en sak."

Tävling på hög nivå.

Med en farbroderlig röst;

"-Säg bara till om du inte förstår så stannar jag. Jag hade också lite svårt att hänga med."

Fråga: Är detta en mening ställd till talibanen 5 år, eller ställd till hustrun, när hustrun skulle se ett avsnitt av Vita Huset med en, just i det avsnittet, komplicerad politisk handling?

Du vinner en cykelpump om du gissar rätt.

Själv visste jag inte om jag skulle skratta eller slå stekpannan i huvudet på honom.

Snacka om att förutsätta att man är idiot!

Fotnot;
Jag förstod ALLT!
Utan att behöva stanna. Och innan jag hinner se avsnittet så erkänner maken att det nu är 3:e gången han tittar på det...no more comments..

När små barn är smartare än vuxna.

Vi har problem med talibanen.

Hon är inne i en jag-bestämmer-allt-och-skiter-fullkomligt-i-er-period.

Idag påminde jag henne för femtielfte gången, att jag nog är lite orolig för att tomten inte kommer i år. Eftersom han är noga med att alla barn, som ska få julklappar, lyder sina föräldrar.

"Men mamma, Antonia skötte sig inte alls förra året så tomten kom inte men ÄNDÅ fick hon massor med julklappar."

Och vad svarar man på det?

måndag 24 november 2008

Aldrig kasta sten..

Jag brukar ju gärna håna brudar/kärringar bakom ratten.

Idag var jag inte så kaxig.

"Glömde" bort att Stockholm befinner sig i ett fullständigt snökaos när jag var tvungen att ta min icke-vinterdäckade bil i morse. Och jag är skiträdd för halka då jag för många år sen krockade rejält.

Så imorse satt jag med nästippen i rutan och bopparna intryckta i ratten.

2 timmar senare, när jag kom tillbaka till kontoret, så var det nästan så att jag hade ett rattavtryck på bröstkorgen.

Ska aldrig mer klaga på kärringar bakom ratten.

Inte på en stund i alla fall.

Hmm


Jag undrar om det är dags för vintersulor på bilen. Kan vara en bra idé kanske.

söndag 23 november 2008

Ibland har man tur.

Vilken jävla tur jag har.

Det snöar.

Och det betyder att ingen ser att jag sket i löven i år igen.

(Bra svenska där..)

lördag 22 november 2008

Tack!

Tack AnnaAnnadesign, och alla ni andra, som har nominerat mig till RIX FM's bloggtävling!

Och nej, jag är inte alls ute efter fler nomineringar.

Inte alls.

För i Sverige lever vi ju i jantelagens anda.

Inte sant?!

=))

Husdjur, män och talibaner.

Jag gillar inte husdjur.

Anledningen är enkel.

Dom dör.

Så.

Bra med det.

Maken vill ha katt. Eller hund. Likaså tonåringen och talibanen.

Katt har jag lätt kunnat avvärja då mormor är superallergisk.

Så periodvis tjatas det hårt här hemma.

Jag trodde maken skulle nöja sig med sina bajsfiskar. Det är ett jädra hallå med hans akvarium; det ska köpas nya pumpar, mera växter, flera fiskar. Och så vidare.

Och jag avskyr det där jävla akvariet. Det vet mina trogna läsare här.

I morse kläcker han ur sig att han nog vill ha en hund. En liten.

Jag svarar: "Erunte klok. Jag vägrar att plocka upp bajs."

Maken kontrar med: "Småål dågs, smååål korvar."

"Glöm det". Sa jag.

Dagen gick.

På eftermiddagen säger talibanen: "Mamma, jag vill ha katt."

Pappa svarar: "Men du vet ju att inte det går, mormor är ju allergisk."

Talibanen svarar: "Kan vi skaffa katt när mormor dör då?"

"Mmm." Svarar jag. Väl medveten om att jag hamnar i helvetet för den lögnen.

Det blir tyst en stund.

"Mamma, när kommer mormor dö?"

Amenvafan, är det nåt i vattnet här?

fredag 21 november 2008

Talibanen och kondoleanser

Ett liv har totalraserats för en vän. Jag berättar för talibanen, som genast tycker synd om den bortgångne. Jag förklarar att det nog inte är synd om honom, att det är mer synd om sambo och son.

Talibanen vill ringa. Jag säger att det inte passar så bra just nu, men att hon kan maila.

Så på helt egen hand formulerar hon detta. Utan att fråga mig en endast gång. Och hon är fortfarande bara 5 år.

Hej XXXX
Det är XXXXXXXX.
Jag tyker det är väldit sorjlit att XXXX har dött.
Jag kan trösta dig.
Puss och kram
XXXXXXXX


Och tack för era kommentarer. Ikväll eller i morgon, så är jag på banan igen. Ibland är det bra att bara stänga och låsa dörren i huvudet.

torsdag 20 november 2008

Stängt

Ledsen mina vänner.

För några timmar sen så fick jag besked om att en vän har dött, så idag orkar jag inte skriva nåt klämkäckt.

onsdag 19 november 2008

Nya användningsområden.

Talibanen har löst soffproblemet.

Hon använder divan-delen som studsmatta.

Hoppa, hoppa, hoppa, hoppa.

Och jag tänker inte hindra henne.

Något dyr studsmatta bara.

Hacke Hackspett

Jag gillar ordning och reda.

Nu börjar arbetskamraterna att protestera.

"Borde inte du färga håret rött?" Sa kära arbetskamraten.

"Va, vadå?" Sa jag.

"Såna där jävla hackspettar brukar vara röda!"

Bara för att jag gnällde satan över att saker och ting som plockas fram, också skall ställas tillbaka. Gärna under detta århundrade.

Med lite tur så kanske jag får sparken endera dagen.

tisdag 18 november 2008

Fotbollsgalan och (o)kvinnliga vader.

Igår tittade jag på Fotbollsgalan.

Och jag konstaterar att jag har en del fördomar.

Kraftiga sådana.

För det första så tycker jag tjejfotboll är skitfjantigt.

För det andra så ser det för jävligt ut när en fotbollsböna sätter på sig en galastass, och ska försöka GÅ kvinnligt. Med värsta muskulösa vaderna.

Sådärja.

Nu har man stuckit ut hakan ordentligt.

Nu får ni slå mig.

måndag 17 november 2008

En vecka.

Mmm.

Efter en vecka står jag inte längre ut.

Jag har ont i hela kroppen.

Och det hjälper inte ett skit att jag har en fet rumpa.

På egen hand, helt oförklarligt var styrkan kom ifrån, så har jag förpassat den nya soffajäveln till ena hörnet av vardagsrummet.

Och jag skiter högaktningsfullt i hur snygg den är, hur "rätt" den är, hur flashigt det är att den kommer från Ekerö Möbler.

Nu står min härliga, saggiga, amerikanska gamla soffa på sin vanliga plats.

Snart kommer maken hem.

Ska bli intressant och se vad hans lösning på problemet är. För man kan inte lämna tillbaka den.

Hela den här soffhistorien blir till fördel för mig.

För nästa gång vi ska handla soffa och han så mycket som ens öppnar munnen, så kommer jag; "bapapa, inte ett ljud, nu är det MIN tur!"

Oftast

Jag har kommit på en sak.

Jag är oftast arg på min chef.

"Gör nåt åt saken", kan man tycka.

Mmm, med det är inte så lätt när man är insyltat upp över öronen i företagen.

Och ibland kan man ju tro att jag är en gnällkärring.

Det är jag.

Men never the less så har jag en chef som är skitdum.

Nu ringer han, mitt i matlagningen (och jag har lagat mat samma tid de senaste 5 åren, men det hindrar inte honom) och säger:

"Du har räknat fel."

Då mina vänner. Då lackar gnällkärringen ur ordentligt.

För då undrar gnällhaggan VAD hon kan göra åt saken just precis då.

Och i synnerhet när chääääfen ringde kl 17 och jag då sa, ordagrant;

"Kan vi höras EFTER 19?" Just för att jag har storhandlat, måste packa upp, frysa in, fixa tvätten, laga maten, äta, diska upp, lägga talibanen.

Alltså.

Ett tips.

Jobba ALDRIG tillsammans med den du delar säng med. I alla fall inte den permanenta sängen.

Ett jävligt hett tips.

söndag 16 november 2008

Första gången.

Just precis nu så har jag gjort en söndagsstek.

Plommonspäckad fläskkarré, god sås, gelé och kokt potatis.

Det måste väl ändå vara 1 miljon vuxenpoäng på det va?

Ska bara kolla hur det smakar först.

...och så var det dags för ytterligare en utryckning, till samma butik..

Brandbomb mot videobutik
En 19-årig man misstänks ha kastat in en brandbomb genom skyltfönstret på en videobutik på Sandavägen i Upplands Väsby, tidigt på söndagsmorgonen. Mannen försökte springande fly från platsen men hindrades av en väktare som grep honom.
Det var strax efter fyra på söndagsmorgonen som 19-åringen misstänks ha kastat in brandbomben genom skyltfönstret.

- Det handlade om en ren mordbrand. Brandbomben bestod av ett föremål, förmodligen en glasflaska, som var fylld med en brännbar vätska, säger Sylvia Oldin, stationsbefäl på Norrortspolisen.
Det började brinna inne i butiken men brandkåren var snabbt på plats och kunde släcka elden.
När 19-åringen försökte fly från platsen greps han av en väktare som befann sig i närheten.
- Han är skäligen misstänkt för mordbrand. Vi kommer att höra honom nu på morgonen, säger Sylvia Oldin


Plöstligt behövde jag inte bekymra mig för vad jag ska göra idag...

Illa

Det är illa när man tror att dotterns trosor hamnat i ens egen troslåda, tills man inser att det är ens egna.

Jag slutade med Nicotinell i somras.

Det har kostat mig sisådär 10-12 kg.

Och råkar jag gå förbi en spegel så tar jag för givet att det är ett annat fetto.

Grattis.

Nu är det tamejfan dags att göra nåt åt saken.

lördag 15 november 2008

Drama queen

Talibanan och jag har en jättefajt.

Och i slutänden handlar det om att hon måste förstå att det inte är hon som sätter spelreglerna här hemma.

Så jag är stenhård.

Talibanen är dessvärre en sjukt intelligent varelse.

Så rätt var det är så kontrar hon:

"Om inte du gör det så kommer inte du att finnas i mitt hjärta längre."

Tjolahopp.

Den satt.

Men jag gav mig inte.

Och jag undrar var i hela friden hon får allt ifrån, för sånt där säger vi aldrig.

Lite trött tror jag visst.

Går upp lite småstressad, duschar och kommer ned.

Och ser DN Bostad på diskbänken.

Den brukar jag läsa vid frukosten på lördagar.

Så det är alltså lördag idag.

Inte fredag.

Jag kan med andra ord ta av mig jobb-kläderna.

fredag 14 november 2008

Har man inte att göra så får man.

Vi får ett samtal angående en av våra butiker i norrort.

Två jävla slynglar har kastat in en sten, hoppat in, snott lite godis men glömt (!) att sno pengarna, satt eld på en stol och sedan blivit ivägskrämda av väktaren och brandkåren.

Så bortsett från att halva kassadelen är uppbrunnen, så är det inga större skador.

Om man inte räknar med allt sot. Plus den enorma brandröksstanken.

6 man, plus taliban, har stått och torkat bort sot från väggar, hyllor och filmer.

Roligare kan man ha en fredag.

Idiotchefen

Chefen ringer och är på väg till kontoret:

"Jag behöver skitstarkt kaffe. Jag håller på att bli sjuk!"

1. Suck. En man och en chef, som blir sjuk, är ingen bra kombination för mig.

2. Gör omedelbart kaffe: Zoega skånerost: 3 delar vatten, 5 delar kaffe.

Den här dagen ser jag fram emot!

Häpp.

Med revolvern mot tinningen.

Jag ska ha mens.

Så jag behöver inte ha en idiot som ringer och gastar över att jag inte har tankat den ena INPARKERADE bilen hemma (undrar vem som parkerade in den..). Som jag faktiskt upplyste honom om i morse, när jag tog den andra bilen.

Idag är det skottpengar på somliga chefer.

torsdag 13 november 2008

Häpp

För några månader sedan så försvann iPod nummer 2.

Häpp.

Jag hotade livet ur samtliga familjemedlemmar, inklusive talibanen.

Häpp.

För jag VISSTE att någon av dom slarvat bort den.

Häpp.

Tog på mig en gammal fleece-tröja idag.

Häpp.

Den låg i fickan.

Häpp häpp.

Ska visst var snäll ett tag framöver.

Handen i kakburken.

Idag åkte jag förbi den ena inredningsbutiken som vi har stängt. Vi hade en brevlåda inne i porten intill.

Jag var där för lämna nycklar till de som har tagit över lokalen, som inte var där just då.

Jag öppnar locket till brevlådan och noterar att det ligger en massa post där. Vår post. Och jag har lämnat ifrån mig brevlådenyckeln till dom nya.

Så jag sticker ned handen i springan för att "fingra" upp posten.

Det går sådär.

Så jag trycker ned handen lite till, och böjer mig ned lite.

DÅ öppnas en dörr och en gammal kärring kommer ut.

Jag försöker få upp handjävlen, som givetvis fastnar.

Kärringen undrar vad jag har där att göra.

Jag säger att det är min post.

Hon kontrar med att jag i så fall borde ha en nyckel.

Och avslutar med;

"Ge dig iväg härifrån innan jag ringer polisen."

Jag orkade inte tjafsa så jag drar upp handen. Alltför fort. Så den blir alldeles rispig.

Och jag kände mig som om jag var 10 och pallat äpplen.

onsdag 12 november 2008

Basattnivet!

Det här med soffan har fått mig att fundera lite.

Både jag och maken har ett jävla humör. Och är lika bestämda.

När vi bråkar så har det ofta hetat (från hans sida): "det är bara du som bestämmer hur det ska se ut här hemma."

Nu hör ju jag till dom som anser att en man inte ska bry sig i vad det är för färg på soffkuddarna.

Så icke med min make. Han ska peta i allt.

Nåväl.

Jag är alltså den som bestämmer mest och "alltid får min vilja igenom."

Låt mig nu se;

I matsalen står ett matbord i ek och valnöt.

I vardagsrummet står ett soffbord, som jag efter TVÅ år, gav efter för.

I vardagsrummet står en tv-bänk i ek och valnöt.

I vardagsrummet står (snart stod för det får inte längre plats!) ett litet hörnbord i ek.

I vardagsrummet står numer en soffa som maken själv har köpt.

Summa summarum;

För det första så avskyr jag ek. Jag är en "vit" människa. En "Laura Ashley"-människa.

För det andra så undrar jag vem det är som bestämmer.

Så alla ni som tycker så synd om min man för att jag ofta hänger ut honom här, ja ni kanske förstår VEM ni ska lägga era sympatier på i fortsättningen!

Ledbruten

Maken och jag intog den nya soffan igår. Vi låg sida vid sida i själva divan-delen.

Mmm, för så stor är den.

Och vi tittade på ett gäng avsnitt av Vita Huset.

Idag önskar jag att vi kanske hade spenderat timmarna där med något annat.

För jag har ont i ryggen som satan.

tisdag 11 november 2008

Japp.

Maken kommer hem.

Maken har ångest.

"Ojdå." Säger han när han ser den.

"Vi kanske vänjer oss." Säger vi båda.

Föga övertygade.

Vilda protester.

Talibanen ligger i vår gamla soffa och gråter krokodiltårar.

"Varför måste vi sälja soffan och fåtöljerna? Jag vill faktiskt ha kvar dom!"

"Mmm. Med tanke på att din pappa tror att vi kommer få typ en miljard för dom, så ska du nog se att vi får behålla dom..."

Maken och jag har en vild diskussion om prissättning kontra Blocket. Kan säga att han inte är inne där särskilt ofta. Hans gamla (givetvis finska!) skinnsoffor står på vårt ena lager. För att han vägrar går ned i pris.

Och det är två år sen de kom dit. (Nä, de har aldrig varit i mitt hus. De fick stå kvar i hans lägenhet..OCH marmorbordet..)

Så det ska bli intressant det här.

Mmmm.

Före; mjuuuk, gosig, sova-skönt soffa (hittade ingen bra bild på själva soffan..) Alltså, ni har väl sett Robin Hood? Föreställ er ormen som gosar in sig i vaggan vid fotänden, SÅ nice var det att sitta i vår gamla soffa..



Efter: PLANKALAINEN!



Och maken som verkligen avskyr soffkuddar, kommer strax att inse att om man över huvud taget skall sitta någorlunda okey, så måste man ha femtioelva kuddar!

Mmmm. Somliga straffar Gud med detsamma!

Bild från Ekerö Möbler/Soffa Domino fr. Eilersen.

Nervös

Om fyra timmar kommer min nya soffa.

Och nu är till och maken orolig.

Och då undrar jag ju genast var det lämnar mig.

Är det hos tingsrätten man ansöker om skilsmässa?

måndag 10 november 2008

Hoppsan

Går in på mitt konto igår kväll och noterar att en större summa pengar är draget från mitt konto av ett försäkringsbolag.

För ca 1 år sen så blev jag uppringd av dessa och eftersom jag är en sucker som går på allt, så sa jag ja. De informerade mig om att jag, när papperen kommer, hade ett antal ångerveckor.

Så jag ångrade mig inom föreskriven tid. Jag ringde, och de sa att jag kunde bortse från allt.

Frid och fröjd.

Så upptäcker jag att de har dragit stålar i alla fall.

Jag ska ha mens.

Det brann i peruken.

Så jag, som i normala fall är mycket väluppfostrad (faktiskt!) och alltid supertrevlig, skrev ett mail där jag i stort sett hotade dom till livet och att "....drar det här till högsta instans"... och "är fly jävla förbannnad....Och så vidare.

Efteråt kunde jag knappt andas. För jag visste att maken skulle få tokspel på mig och mina impulsköp.

Han kom ned och jag förklarar situationen. Han tittar på kontot, och säger;

"Men Mona (som han alltid säger när jag har gjort nåt korkat), men Mona; jag har ju betalt en räkning från ditt konto!"

Jag hade råkat förväxlat namnet.

Känns som om jag måste maila en ursäkt.

lördag 8 november 2008

En ledig make. Eller var det chef?

Min make vaknade i morse och lät utbringa en lättnadens suck över att slippa jobba idag.

"Jag ska vara ledig idag."

Och då ska vi se hur dagen har sett ut;

Ligga soffa och läsa sig lite. Äta sig lite frukost EFTER att vi andra ätit.

Duscha sig lite.

Åka iväg till tre av våra butiker.

Åka till zoo-affären för inköp av mat till hans bajsfiskar.

Kommer hem och sätter upp två lampor, som hustrun tagit fram alla verktyg till. (Ja, han måste få känna att han faktiskt gör nåt här i huset.)

Detta tog ca 14 minuter.

Sen satte vi oss lite framför datorn i arbetsrummet, medan frun i huset förberedde mat till talibanens tjejmiddag.

Och så fortsatte vi att sitta framför datorn under tiden tjejerna intog sin middag.

Under tiden bytte frun lakan, vek tvätt, stoppade in ännu mer tvätt i maskinen.

Sen diskar hon upp alla tallrikar. Tar fram talibanens beställning;

godis, choklad, popcorn, chips och ostbågar, att fördelas exakt lika på samtliga damer. Annars världskrig.

Sen går hon upp och fortsätter med tvätten.

Maken dyker plötsligt upp bland vika-tvätten och undrar om vi ska äta.

"Well, jag ropade på dig två gånger, men du kom aldrig så jag har redan ätit."

Maken åt och lät grytorna stå odiskade för att sen fortsätta framför datorn.

Hustrun skickade hem middagsgästerna och röjde upp efter desamma.

Tilläggas skall att damerna tillbringat sin tid i vardagsrummet, som ligger 15 meter från arbetsrummet. Maken har givetvis inte reagerat över att de har röjt satan.

Hustru tvingar make att lägga taliban. Han knorrar då han är mitt inne i nåt skit. Hustru couldnt give a shit.

Maken lägger taliban och kommer ned för att göra rent i sitt akvarium (som hustru avskyr). Hustru måste komma var femte minut för att tala om var växtjävlarna skall placeras.

Make klar 21.30 och försvinner in till sin dator.

Jävla mycket samkväm det är i det här huset.

Tonåringar och sno morsans smink.

Som en del av er vet så har jag ENORMA problem med 17-åringen och mitt smink.

Och ibland undrar jag HUR korkad en tonåring tror att en mamma är.

Jag använder i.d Bare Essentials. Ett smink i puderform.

Häromkvällen skulle jag på bio. Kommer hem efter jobbet, duschar och ska sminka mig.

Jag har glasögon/linser. Jag ser MYCKET dåligt utan dessa.

Jag tar fram mitt puderfoundation och "penslar" på.

Till och med UTAN glasögon/linser så ser jag att något är fel.

Jag ser plötsligt ut som om jag kom från västra Afrika. Eller nåt.

Till saken hör att jag gömmer mitt smink. Jag byter gömställe vartefter tonåringen hittar dem.

När jag var i USA i våras så köpte jag en väldigt mörk foundation till tonåringen, för att matcha hennes mörka solbränna.

Den är uppenbarligen borta nu när hon byter ut den burken mot min väldigt mycket ljusare variant.

Jag konfronterar henne.

Hon börjar med att neka.

Jag går fram och låter min näsa nudda hennes och hotar henne till ett liv utan smink över huvud taget.

Då erkänns det.

"Jag skulle bara låna ditt ett kort tag. Jag kan inte använda mitt, det är för mörkt och du sminkar dig ju aldrig."

Och eftersom jag känner henne så vet jag att "ett kort tag" betyder tills burken är tom.

Och dessutom så kalkylerade hon iskallt med att jag inte skulle märka något.

Är det någon som vill köpa en tonåring billigt? Hon är bra på att lag mat, det måste jag tillskriva henne.

Bajsunge.

fredag 7 november 2008

Det ska börjas i tid.

Står i duschen när talibanen kommer in. Mycket upprörd.

Hon vet inte vad bästa väninnan ska ha på sig idag. Och hon vill att de ska ha samma. Så det är katastrof.

5 minuter senare överhör jag hur hon ringer upp henne, hon bor i huset mittemot. Jag hör hur de diskuterar.

"Mamma, vi ska ha kjol, t-shirt och diadem."

I morgon ska hon ha tjejmiddag.

Jag frågar vad hon vill att jag lagar för mat.

"Du har ju sagt att jag inte får popcorn och sånt, om jag inte äter upp maten, så jag vill ha spaghetti och köttfärssås. Sen vill vi ha popcorn, chips, ostbågar och godis. Kan du och pappa vara i ett annat rum sen?"

Jag och maken är utsparkade av en 5-åring.

Är det inte lite tidigt?

torsdag 6 november 2008

Är jag helt galen, eller?

På måndag kommer vår nya soffa.

Och nu undrar jag hur stort hålet i mitt huvud är.

För maken har köpt den på egen hand.

Ett litet experiment.

För vi kan ju ALDRIG vara överens om någonting.

I synnerhet inte inredning.

Han är från landet och dessutom har han 50% finska inslag.

Det betyder att han gillar skinnsoffor och marmorbord.

Men jag vet att soffan som kommer är i tyg, beige.

Gudskelov.

Och jag vet också att den kommer från Ekerö Möbler.

På måndag vet jag om jag fortfarande är gift.

onsdag 5 november 2008

Ack, så fel man kan ha.

Vaknar och tycker mig höra fåglarna kvittra. Ja, i alla fall i mitt huvud.

Åker till jobbet och konstaterar att det är första gången på 3 veckor som jag har rena kläder på mig. För nu är det färdigflyttat.

Tar en kopp kaffe och funderar. Under den här flyttsvängen så har jag sluppit (läs: skitit i) personalfrågor/problem, leverantörsproblem, beställningar och allt annat administrativt blaj jag håller på med.

Det har varit 3 veckor utan några som helst problem. Ja, bortsett från det fysiska helvete jag genomlidit.

Och jag gillar det.

Att slippa allt ansvar.

Så efter fikapausen gick jag ut på lagret och byggde hyllor resten av dagen.

Svettig som en babianos.

Men sköt alla problem på framtiden.

Ska nog skaffa mig en sån där Snickars-overall. Ehh, heter de fortfarande så? Eller är det chokladen jag tänker på?

Mmm. Det är många viktiga funderingar man har som grovarbetare.

tisdag 4 november 2008

Amen, varför händer det bara mig?

Har svinbråttom hela dagen. För att hinna hem och göra mig bjutifull till Tara-Christinas överraskningsfest, som jag och hennes döttrar meckat ihop.

Så när jag kommer hem för att fixa till mig, så börjar jag blöda näsblod. Det slutar efter ett tag.

Drar iväg och stannar bilen utanför bankomaten. Slår in rätt kod och får upp ett meddelande: "På uppdrag av utfärdaren så behåller vi kortet". Eller nåt sånt. Vad i helvete. Ringer till maken och skriker men han försäkrar mig om att det inte är några konstigheter.

Jag får panik. Jag MÅSTE ha kontanter. Maken ber mig komma förbi kontoret och hämta nycklarna till ena butikens kassaskåp, för han har inte heller några kontanter på sig.

Hämtar nycklarna, kommer på att jag glömt kameran. Hem och hämta, för att sen åka till butiken. När jag är hemma så öppnas dammluckan i näsan.

Jag störtblöder. Jag är stressad som satan. Jag har inte tiiiid.

Så jag trycker upp en O.B i näsan. Sladdar in till butiken.

Glömmer givetvis O.B:n och inte förrän jag är framme vid kassan, och personalen stirrar på mig, fattar jag läget.

Hur KOMMER det sig att sånt här BARA händer MIG?!

Apropå Mixmegapols bloggtävling.

Jag blev lite smickrad (mycket, för att vara ärlig) när två av mina läsare här, nominerade mig till Mixmegapols bloggtävling.

Sen gick det några dagar och jag gick in och kollade vad det var för tävling.

Och då blidde jag lite fundersam.

För jag vågar trotsa jantelagen och påstå att jag är roligare än minst en av de finalister, som de nu tagit fram.

Och NU. När det är försent, tror jag, så får jag blodad tand och vill vinna.

Det är så dags.

Ibland går hissen långsamt.

måndag 3 november 2008

Efter en sjuhelvetes arbetsdag.

Det är 98 steg fram och tillbaka till frysen, där glassen ligger.

Icke inkluderat 5 avvikande steg till soppåsen för glasspapperet.

Det är 77 steg till sängen, där kudden väntar. Efter en extremt jobbig flyttdag på kontoret.

Icke inkluderat 12 steg för att borsta tänderna.

Ole dole doff, kinke lane koff...

Hallåååå!

Är det någon här inne över huvud taget?

Känns jävligt ensamt.

söndag 2 november 2008

Fördelar, nackdelar och sluga fruar.

Fördelen med att ha en egen inredningsbutik är många.

Om man ska bort på middag så är det rätt najs att slinka förbi och hämta en passande present.

Eller om man vill byta ut matsalsbordet hemma, så är det bara att rita ett nytt och be snickarna på Österlen att bygga ett.

Fördelen att stänga den ena av de två inredningsbutikerna är också många.

Man kan ta hem en himla massa saker som man varit sugen på, men som maken tidigare satt stopp för. "Mona för fan, meningen är att vi ska SÄLJA prylarna, inte att du ska ta hem dom!"

Men han måste ha slagit huvudet i något igår, för han tyckte att vi skulle ta hem en lampa som jag sneglat på länge. En supersnygg bordslampa.

En lampa som får ett eget hörnbord.

Det är bara ett problem.

Lampan passar inte ihop med soffgruppen.

Oj så tråkigt att vi nu måste köpa nya soffor.

Ska bara tjata hål i huvudet på maken först.

För det var ju faktiskt han som ville ha hem lampan.

Vår företagsflytt....för trött för inlägg...

Jag har lyft, dragit, burit, släpat, kånkat, gått, suttit, legat och kört fram och tillbaka.

Hela helgen.

Jag har ont överallt.

Jag har till och med träningsvärk i bopparna.

Hur nu det gått till.

Nu kör vi på likadant i en dag till, men sen checkar jag in mig på ett spa. Med kollegorna.

"Dyrt", säger maken/chefen.

"As if I care", svarar jag.

För det här är nog det jävligaste jag varit med om.