söndag 30 mars 2008

Jag är ett geni. Med dåligt samvete.

Käraste vännen Christina kom och hälsade på idag.

Hon drog med mig ut i trädgården. Fram med solstolar och kaffe. Och intressant prat.

Christina upplever sin första vår i en lägenhet.

Lägenheter har inga trädgårdar.

Det har villor.

Jag bor i villa.

Jag bor i en villa med en trädgård.

Jag bor i en villa med en trädgård som har femtioelva träd varav en stor jävla mega-ek.

Träd har löv. I synnerhet arten ek.

Jag avskyr trädgårdar. Jag ser det som att det är makens trädgård, och mitt hus. Bra fördelning.

Men maken kommer undan trädgårdsplikterna då jobbet går före.

Så då antar jag att det är jag som är trädgårdschef.

Käraste vännen Christina frågade tidigt i vintras om hon får låna min altan och sola i sommar.

Självklart.

Jag undrar om jag ska lura henne att man blir MYCKET brunare om man krattar först.

Ja. Jag tror minsann att jag ska göra det.

Nä.

Fan. Så kan man inte göra mot goda vänner.

Jag får väl sätta upp den där lappjäveln på ICA.

"Trädgårdshjälp sökes.."

För nu kan jag inte skylla på att det är vinter längre.

Rösta på mig

lördag 29 mars 2008

Föräldrakoll. Or not.

Talibanen får vara upp lite extra länge i kväll. Så när Bolibompa är slut så tar en repris av en ungdomsserie över: Adam & Eva.

Jag tänker inte på det. Bortsett från att talibanen sitter som helt uppslukad, och är TYST. Väry ovanligt.

Så då reagerar jag. Och noterar att språket i serien inte är vad jag vill att hon ska höra.

Men innan jag hinner distrahera henne och byta kanal, så säger hon:

"Mamma, vad betyder sexig?"

Jag brukar i regel vara blixtsnabb när sådant här dyker upp. Men jag var way into min patience på datorn, och hann inte trycka in alla indianer i kanoten.

"Ehh, mmm, ehh." Tänk fort. "Det är svårt att förklara, men det betyder ungefär att man är..ehh...extra söt."

Och känner direkt att jag sket i det blå skåpet. För hon är inte dum.

"Mamma, är jag sexig?"

Okey. Svarar jag nej, så säger jag ju att hon inte är extra söt, och det lär ju få konsekvenser.

Säger jag ja, så kommer hon lägga saken på minnet och tala om för allt och alla att hon är sexig.

Snacka om att måla in sig i en hörna. Hjärndöd morsa.

Vad jag svarade?

Man får väl inte vara dum.

Med flit hade jag ned pärlasken på golvet och skrek "ÅHHH NEJ, vad klantig jag är!"

Sen föll saken i glömska.

Nästa lördag åker hon i säng prick 19.00.

Rösta på mig

För min info

Samtal i bilen med familjens beteendevetare, alias talibanen:

"Mamma, ska jag berätta för dig hur man gifter sig?"

"Mmm"

"Först säger domaren: Axel tager du denna fru?
"Ja tack", säger Axel.
"Sen säger domaren till mig: tager du denna man-make?"
"Sen pussas man, hi hi, sen tar jag mina glas-skor och går hem."

"Men, din man-make då, får inte han följa med dig hem?"

"VA?! NÄE, han bor ju hos sin mamma och pappa!"

"Men när man är gifta så brukar man bo tillsammans. Oftast." Säger jag, som i början av vårt äktenskap, inte alls bodde ihop med maken.

"Men MAMMA, mitt rum är ju ROOOOSA och LIIIIILA, det gillar inte killar. Det är tjejfärger!"

"Jaså, jag trodde att det inte fanns några kill- och tjejfärger."

"Jo, det gör det. Och sen ska morfar få bygga en trappa upp till min säng, för jag ska ligga på 15 madrasser och ha dunbolster. För jag är egentligen en prinsessa."

End of discussion.

Rösta på mig

fredag 28 mars 2008

Ciao, merhaba, terve...

Tonåringen har ju en pojkvän sedan ett par månader tillbaka.

Och nu vet jag inte längre om jag tycker det är så bra.

För han och jag inledde en tävling.

Och lyssna på vad en korkad medelålders hagga och en liten pojkvasker roar sig med;

Varje gång vi träffas, vilket är i stort sett varje dag, och jag öppnar ytterdörren så måste vi säga hej till varandra.

Och det är ju inga konstigheter.

Det är bara ett krux.

Vi måste säga hej på ett nytt språk varje gång. Och "hej" och "hi/hello" diskades.

Han håller på att avverka jordens olika stambefolkningars språk.

Jag började med Europa, och vidare ut i världen.

Men nu börjar det fanimej att sina.

Häromdagen så ringde det på dörren. Jag visste att det var han och fick råpanik. Hade inte kollat upp mitt "hej" för dagen. Järnet in på nätet. Det ringer en gång till. In på google och vidare därifrån. Det ringer igen.

Jag kutar fram, öppnar och säger hej på vad det nu var för språk.

Han sa sitt och fortsatte med: "ORKA att du går in på nätet innan du öppnar dörren!"

Nyss kom han igen. Jag frös till is. Övervägde STARKT att ringa upp till dotterns rum, be henne öppna och själv springa ned i källaren och gömma mig.

I sista sekund ramlade det ned ett Holländskt hej.

Kvällen är räddad.

På en puckoskala mellan 1-10 så är det nog inte så svårt att gissa var jag hamnar....

Rösta på mig

torsdag 27 mars 2008

Dum i huvudet. Eller dum i hela huvudet.

Jag har precis beställt ett shampoo på nätet.

Till det facila priset av 450 kr.

Och då kan man ju lätt tro att jag får hem en 5 liters dunk, eller nåt.

Nä.

EN flaska.

Eftersom att jag plötsligt har blivit allergisk mot ammoniak. Som finns i hårfärgningsmedel. Så jag har ont i hela skalpen. Och kliar sönder mig.

Och så råkade jag bränna sönder huvudet i Thailand.

450 kr.

Gissa om maken kommer att få andnöd.

En kraftig sådan.

Rösta på mig

onsdag 26 mars 2008

Ursäkta tystnaden

men denna vecka är jag i röjningsbranschen.

Vi håller på att slå i ihop två lager, varför det ena måste röjas. Och jag är ledsen att säga det, men jag anser att det inte är ett jobb för kvinnor.

Mmm. Sticker ut hakan, men det är alldeles för tungt för mig och den kvinnliga kollegan. Och skitigt till max. Eftersom värden nyss gjort stambyte.

Så jag är fullkomligt slut när jag anländer till dagis för att hämta talibanen. Det var med nöd och näppe jag orkade köra dit.

Och då möts jag av någon som har spenderat större delen av dagen utomhus. I lera.

Vi pratar ligga i lera. Vi pratar lera upp över mössan. Vi pratar lera i ansiktet.

De röda stövlarna var ingeggade i tjock, brun lera, och var inte längre röda.

Så jag informerade damen om att vi skulle få gå hem. Inte en chans att hon skulle in i min bil. Med beige klädsel.

Hon fick klä av sig på trappan och gå in till tonåringen, som dumpade allt i badkaret.

Jag fick gå tillbaka till dagis och hämta bilen. Sen hem och tillbringa 40 minuter med att stå böjd över badkaret och skölja av skiten.

Så nu är jag ledbruten.

Och gnällig.

Klockan 7 i morgonbitti ska jag vara på lagret igen.

Jösses vad grinig jag ska vara när denna vecka är slut.

Rösta på mig

måndag 24 mars 2008

Så sant.

Sitter i bilen med talibanen. Hon är på värsta tjathumöret. Och jag är hungrig.

Till slut säger jag att hon får lägga av att tjata.

"Varför då?"

"För att jag inte gillar människor som tjatar."

"Varför då?"

"Tänk dig själv om nån skulle tjata på dig hela tiden."

Tyst

"Men mamma, du tjatar ju alltid på mig: "Du måste städa, ät upp maten, gör inte så." Det är ju tjat mamma."

GAAAAAAAAHHHHHH!
Rösta på mig

söndag 23 mars 2008

Med risk för livet.

Min man somnade för 1,5 timmar sen. Innan han gick upp och lade sig så sa han att jag "måste väcka" honom.

"Jamen, du är så himla otrevlig när jag väcker dig."

"Näe, du MÅSTE få upp mig, du MÅSTE verkligen det för jag MÅSTE jobba."

Så efter nån timme går jag upp.

Och petar på honom. Och drar i hans byxor. Och killar under fötterna.

Samtidigt som jag snällt säger att han MÅSTE gå upp.

Jag får flera "mmm", så jag fortsätter att peta och pilla.

För det var ju verkligen "viktigt".

Då kom det.

"DET RÄCKER NU!"

Jag drog som en avlöning.

Och givetvis somnade han om.

Och fy fan vad skit jag kommer få i morgon.

Rösta på mig

Vill man, så kan man.

Idag har min extremt ohändige man lekt Martin Timell.

Förvisso bara under ett par timmar, men jag blev faktiskt imponerad.

Han blev så utmattad av dessa två timmar, så nu sover han. Som en bäbis.

Och klockan är inte ens 20.00.

Ja, ja. Det går ju framåt i alla fall.

Rösta på mig

fredag 21 mars 2008

Häpp

I natt drömde jag att jag hade sex med Mikael Persbrandt.

Drömmen måste ha börjat tidigt.

För det var ingen ände på det.

När jag väl vaknade så försökte jag somna om.

Det gick inte.

Det är vid sådana tillfällen man önskar att man har en fjärrkontroll när man sover.

"Play...."

För man kan väl inte rå för vad man drömmer. Va?!Va?!Va?!

Rösta på mig

torsdag 20 mars 2008

Glömde sig lite

Dagarna går lite för fort nu.

Det ska inte vara påsk nu. Den ska vara senare. När det inte är någon snö.

Så jag var inte beredd. På påsken alltså.

Och på påskkärringarna.

Så jag har inget godis hemma. Och har redan satt på mig mina "myskläder".

Och det ringer satan på dörren hela tiden.

Så jag öppnar inte.

Och Skärtorsdagen är ju inte direkt ett nytt påfund för i år.

Så jag borde ha förberett mig.

Dessutom har jag flera ton godis att tillgå. Om jag bara hade orkat att åka och hämta.

Geez, vilken looser jag är.

Rösta på mig

Basattnivet


Så här ser en elefantrumpa ut. På nära håll. Bara något större än min egen.

Rösta på mig

onsdag 19 mars 2008

Skavsår i öronen.

En del av er har haft förmånen (or not) att träffa talibanen. Av fri vilja.

Det finns dom som inte har nåt val.

Som taxichauffören Arne, som körde oss till Arlanda. Som blev helt sönderpratad av henne. Vi har aldrig träffat Arne, men efter 25 minuters oavbruten utfrågning, diverse konstateranden och samtal om allt möjligt, så kändes det som om vi var gamla bekanta. Ofrivilligt.

Som personalen på hotellet, som inte fattade ett skit av vad hon sa, men lät henne hålla låda i baren varenda kväll. Bara för att hon var så söt.

Som alla andra flygresenärer på ett antal flighter till och ifrån Thailand.

Men inte som taxichauffören som körde oss hem.

Då satte jag ned foten.

När hon frågade vad chauffören hette, så visste jag att klockan var slagen. För när hon väl har fått ur en människa dess namn, då är det kört. Då pratar hon non stop. Och jag menar NON STOP. Så jag sa;

"...och Tommy tycker INTE om att man pratar i hans taxi!"

"Varför inte då mamma?"

"För att han han har kunder i den här taxin som pratar hela dagarna, så han orkar inte att man pratar på eftermiddagen. Då måste man vara tyst."

"Jaha."

Hemska mamma.

Men hon var tyst.

Hon har aldrig, någonsin, varit tyst 20 minuter i sträck.

Och övriga familjemedlemmars hårt såriga öron fick äntligen lite ro.

Rösta på mig

Ett annat samtal

Vi sitter en kväll och pratar om vad vi är bra på. Alltså vad talibanen tycker att vi övriga i familjen är bra på.

Och hon konstaterar följande;

Pappa: "jobba och tjäna pengar. Och vara snäll."

Storasyster: "läsa för sig själv. Stänga sin dörr, det är hon bra på."

Mamma: "städa, laga mat och ge mycket kärlek."

Alltid lika intressant att höra hur man uppfattas av en 4-åring.

Rösta på mig

Krasst konstaterande!

Vi fördriver några timmar i väntan på ett flyg. Jag frågar talibanen vad hon ska jobba med när hon blir stor.

Hon funderar.

"Laga motorcyklar. Och bilar."

Jag ser ut som ett frågetecken. För jag har aldrig ens hört en tendens till att vara intresserad av sånt. Så jag förklarar att hon alltså vill bli bilmekaniker.

Hon frågar vad jag vill göra när jag blir "stor".

"Jaadu, jag vet inte. Men jag vet att jag skulle vilja jobba jättelite, och vara hemma och fixa och greja i huset."

Säger jag. Och menar renovering och inredning.

Talibanen tänker en stund. Sen förstår hon.

"Jaha. Du menar att du vill bli städerska!"

Rösta på mig

tisdag 18 mars 2008

Saktfärdig

Allting går så lååångsamt.

Dagen börjar med att talibanen vaknar 03.00. För hennes kropp är inställd på Thailand-tid. Så för henne var klockan 09.00. Och hon hade därmed sovit klart.

Men det hade inte mamma och pappa. Så pappa fick gå upp, och in i hennes rum, sätta på en film, och dö i hennes säng. I ett par timmar. Sen var det bara att kliva upp.

För talibanen fick en klocka på någon av flygplatserna. En rosa med strass-stenar. Så ni kan ju tro att hon inte tar av sig den frivilligt.

Och det är ju inte lätt att vara 4 år och inte kunna klockan så bra. Men hon visste att klockan var "halvsex, och du måste gå upp nu pappa." Och "PAAAPPPA, nu är klockan faktiskt SEX och du MÅSTE gå upp!"

Själv öppnade jag datorn på kontoret, endast för att mötas av 264 nya mail. Och jag blev genast väldigt trött.

Så arbetstempot har inte varit på topp direkt. Fast en sak var bra idag. Det är nåt fel på min mobil.

Ungefär en gång om året så inträffar detta "fel". Första gången trodde jag att vi missat fakturan. Men operatören säger sig inte veta varför. Och varje gång så skall "felet vara avhjälpt inom ett par timmar". Och jag frågar alltid hur de kan veta att det ska vara det, när de inte vet vad felet är. Och jag har extremt många felringningar. Folk som bestämt hävdar att de har ringt ett helt annat nummer. Så nåt är fel med mitt nummer.

Nåja. Nu tillhör ju inte jag dom som går i taket av att inte ha en fungerande telefon.

Jag njuter faktiskt.
Rösta på mig

HEMMA!

Okey.

Jag åker från 34 grader och vaknar upp med 1 grad OCH SNÖKAOS!

Har inte hunnit läsa era kommentarer ännu, men nu är ordningen återställd! Resan har varit fantastisk. Bortsett från hemresan.

Eftersom vi var ute "femitolv" med att boka alltsammans, så uppstod vissa problem med flighterna. Vi var tvungna att ta 4 flighter hem. Och som vanligt var det jag som drog nitlotten.

Kliver på planet i Bangkok. Bakom vår stolsrad så är det en vägg. Och då konstaterar jag följande;

Det går inte att fälla sätena nämnvärt.

Strax efter att vi kommit upp i luften, så hör jag ett ljud. Efter ett tag konstaterar jag att det är ljudet från toalettspolningen. Jag sitter alltså vägg i vägg med toaletterna.

Det betyder också att jag har en jämn kö av människor som står intill mig. Som absolut måste använda mitt nackstöd som "handtag".

Framför mig sitter en dum jävla tysk, som givetvis fäller sätet maximalt.


Så under 11,5 timmar håller jag mig vaken. Och lyssnar på allas jävla toalettbesök.

Och bara för att jävlas, så ser jag till att flytta på mina ben en gång i halvtimmen. Böka riktigt ordentligt, så att gubbajäveln framför mig inte skulle få sova.

När vi kommer hem till huset så har jag varit vaken 33 timmar i sträck. Och är död.

Lägger mig och sover två timmar.

Och går sen på restaurang med bästa väninnan.

Har massor att berätta, så nu kommer det rassla till ordentligt med inlägg!

lördag 8 mars 2008

Moooohaaaa

Ha! Trodde ni att ni skulle slippa mig va?

Lite magic och jag har både ååååå,ääääää,öööö!

Flygresan gick kalasbra. Bortsett från att talibanen kissade ned flygstolen och att vi fick springa satan mellan två flighter.

Vi bor überlyxigt. Men vi har lite fler hyresgäster än vi räknat med: myror. Plenty.

I dag har vi paddlat kanot. Tänkte att det inte skulle vara några problem. Någon sa att vi bara behövde paddla typ 50 meter bakom kröken, så skulle värsta stranden ligga där.

1 km senare hamnade vi på öppet, och icke ett lugnt hav. Ingen jävla lyxstrand i sikte. Jag och tonåringen, som satt i samma kanot, blev bajsnödiga. Tonåringen för att ramla i, jag mest för att min svindyra kamera, väl inpackad i väska och plastpåse, skulle hamna i spat. Så vi paddlade som babianer tillbaka. Väry good träning för gäddhänget. Kan knappt lyfta armarna nu.

Vi ligger 6 timmar före er nu, så nu drar vi och käkar. I går hamnade vi på ett svenskt bajshak. Beställde min favoritefterrätt: äppelpaj med vaniljsås. Vad kommer in?

Vaniljsås. På nån sorts brun kladdig kaksörja. Två äppelskivor låg vid sidan om! Amen vafan, det var ju en svensk restaurang! Och ja, givetvis äter vi thailändskt, men nu var det kris; sent som attan och talibanen superhungrig, så vi tog första bästa pläjs.

Vi hörs!

tisdag 4 mars 2008

Bloggångest

Jag har separationsångest.

Jag får inte häcken ur vagnen när det gäller att packa.

Jag vet inte hur jag ska klara mig utan blogga-varje-dag-läsa-allas-bloggar.

Det är sånt som kallas patetiskt va?

Jag utgår från att det finns internetcaféer. Utan å,ä,ö. Det lär bli lattjo.

Måste bara skaka av mig maken.

I morgon kväll lyfter jag.

Rösta på mig

måndag 3 mars 2008

Slug mamma.

Ni som varit med ett tag vet att Talibanen har en alldeles särdeles dålig klädsmak. Eller rättare sagt, hon besitter inte förmågan att matcha färger och mönster.

Så den sluga mamman smög in i garderoben och tog bort "värsting"-kläderna. Allt det som glittrar mest. Och de kläder jag vet att hon matchar med vissa saker som gör att man lätt kan tro att hon är ett ensamt och övergivet stackars barn.

Idag kommer vi hem från dagis och hon rusar upp för trapporna för att ta fram allt.

Och givetvis så blir det tårar och tandagnisslan när hon inte hittar alla godsaker.

Men mamman är slug.

Mamman skyller på städerskorna;

"Men oj gumman, dom måste ha städat undan det. Näe, dom är bortresta, så jag kan inte ringa och fråga vart dom har lagt kläderna. Ohh, så tråkigt, men det blir nog bra. Vi kan köpa nya kläder i Thailand...."

Ändå lyckas hon förhandla ner en glittrig långklänning i leopardmönster, som absolut ska matchas av ett par blommiga (!) strumpor.

Missade den totalt.

Rösta på mig

söndag 2 mars 2008

Födelsedag!

Råkade av en händelse notera att i dag är det exakt 1 år sen jag startade den här bloggen. Mycket tveksam till det här med bloggeri.

Men jösses vad kul jag har haft!

Grattis till mig själv!

Rösta på mig

Check

Rakat benen - check

Fixat tånaglarna - check

Hämtat upp resväskorna - check

Varit på Apoteket - check

Hämtat upp sommarpjucksen - check

Packat - not checked

Hotell - ingen jävla aning. Fortfarande.

Rösta på mig

Inte samma sak.

Jag gav ju maken ett Nintendo Wii-spel i somras. Och vi har spelat en del. Eller rättare sagt; jag har koncentrerat mig på bowlingen. För allt annat var för jobbigt.

Och jag har blivit värsta proffset.

Så när en god vän bjuder in oss på discobowling"turnering" med 40 personer i fredagskväll så visste jag att jag skulle ta hem spelet. Jag eller maken.

Vad jag inte visste var att det fanns en del riktiga proffs där. Eller att Nintendo Wii inte alls är som på riktigt. Visst fan hade jag räknat ut det, jag är inte blond, men tekniken är dock 100% densamma, och det var det jag räknade med.

Glömde dock bort att klothelvetet vägde 12 kg.

Jag blev inte sist. Men inte långt i från.

Och idag, två dagar efter, så är jag helt ledbruten. Jag kan knappt lyfta något och än mindre sitta på rumpan.

Jag tror jag håller mig till Nintendo Wii i fortsättningen.

Rösta på mig

lördag 1 mars 2008

Tacksamhet, en dygd. Eller inte!

Man tror ju att en tonåring, som ständigt tjatar om att få åka utomlands, skall bli till sig i trasorna över en överraskningsresa till Thailand.

Eller inte.

Först ett glädjens rus. Sen möts man av konstant dåligt humör och vresighet.

Efter två dagar så frågar man vad problemet är. Egentligen.

Och man får det sedvanliga muttret "ingenting" tillbaka.

Sen kommer kommer det;

"Jag har inga sommarkläder. Jag kan inte ha bikini. Jag är för fet."

Och då väger man typ 45 kg. Smal som en sticka alltså.

Men nä. Man är för fet.

Och jag lackar. Och säger att jag inte vill ha nån repris från Spanien förra året. Där man hade ångest för att man blondin-"slingat" 100% av det mörka håret. Och var sur varenda dag. I en vecka.

Och jag tänker på de familjer som faktiskt inte har råd att åka på semester i Thailand. Men som skulle göra vad som helst för det. Och då blir jag ännu argare.

Och allt faller ju faktiskt tillbaka på mig själv. Det är ju jag som har uppfostrat henne.

Eller inte.
Rösta på mig

En fika kanske?

Talibanen sover borta. Kommer hem i kväll.

Det betyder sovmorgon.

Tonåringen har pojkvännen här.

Det betyder att dom sover läääänge.

Maken åker till jobbet. Tidigt.

Det betyder att jag är solokvist.

Och kan göra vad jag vill.

Jäklar i min lilla låda. Det händer ALDRIG!

Finns det nån som vill komma och hälsa på?

Rösta på mig