fredag 31 oktober 2008

Hur gick det här till?

Denna vecka har autopiloten varit påkopplad.

I går kväll när jag kommer hem så känner jag något konstigt på fötterna när jag går genom trädgården. Jag liksom vadar igenom nåt. Tänkte inte mer på det.

Imorse när jag kommer ut så noterar jag att trädgårdens samtliga träd, typ 100 st, bestämt sig för att tappa alla löv samtidigt.

Det är löv tamejfasen upp till knäna.

Och det ser något löjligt ut i alla 8 äppelträd: alla träd MED äpplen men UTAN löv.

Och min stora fråga är: vem ska ta upp det?

Ikväll ber jag till väderguden att han sätter igång snökanonen.

Löven får bli kvar till våren.

Finns fan ingen tid.

torsdag 30 oktober 2008

Jag ska inte vara i närheten av kunder just nu...

Jag och den kvinnliga kollegan har det senaste halvåret inte gjort annat än rensat lager, flyttat prylar, fixat mässor, burit, burit och åter burit.

Och just nu tömmer vi alltså vårt kontor. Och vår ena inredningsbutik. Vi sliter som babianer.

Igår kläcker min not så smarta make ur sig: "Vi kanske skulle ragga tag i ett par polacker."

Kollegan svarar raskt: "Ehh, jag trodde det var det du hade gjort." Och syftade på mig och henne.

Så nu går vi runt och kallar oss själva för Krystyna och Elsapeta. Eller vad de nu brukar heta.

Hur som helst. Vi är rätt trötta. Rätt utslitna.

Idag står jag i butiken som ska stängas. Jag packar saker på kontoret när den anställde kommer in och frågar ifrån vilket företag vi köpt in en vara, och ifrån vilket land varan kommer ifrån.

Jag svarar.

När hon för 4:e gången kommer in för samma kunds räkning så får jag nog.

Jag går ut i butiken och säger: "ÄR DET NÅGOT SPECIELLT LAND DU INTE VILL ATT VARAN SKA KOMMA IFRÅN SÅ KAN DU KANSKE SÄGA DET SÅ KAN JAG TALA OM FÖR DIG OM VI HAR NÅGOT DÄRIFRÅN!" Trevligt, men bestämt.

Kunden: "Va? Åh. Ehh. Näe, jag är bara intresserad."

Gud så välkommen hon måste ha känt sig.

Själv kände jag bara: för helvete kärring, det är halva priset på allt så skit i var det kommer ifrån.

Jag klev tillbaka in på kontoret, där maken kissar på sig av garv.

"Snacka om dish, dish."

Mmm. Men jag BRUKAR vara aptrevlig.

Basattnivet.

onsdag 29 oktober 2008

Jobbiga dagar

Den här bloggen är allt annat än rolig just nu.

Eller rättare sagt; JAG är allt annat än rolig nu.

Jobbar mot klockan: ska tömma vårt gamla kontor samt en butik. Allt ska vara klart i helgen. Vet ni hur mycket skit man samlar på sig på ett 230 kvm kontor på 15 år?!

Idag var jag så stressad så när jag sprang ut till bilen, för att backa in till lastkajen, så gick det inte att röra ratten.

Jag drog och slet men den rörde sig inte. Jag tänkte: inte paja nu för fan, INTE nu.

Bilen fortsatte att rulla bakåt men ratten var tvärlåst.

Sen kom jag på att man kanske ska starta motorn också.

Det brukar underlätta.

Kalsongproblem

Tonåringen har ju pojkvän. Och efter att ha umgåtts dygnet runt hela sommaren så bestämde mor i huset att nu fick det vara nog. Skola skulle komma i första hand.

Det blev världskrig. För "mamma, vi MÅSTE sova tillsammans. Vi bara MÅSTE."

Så det blev en kompromiss. Alla vardagar kommer han 22.00. Och på helgerna är det dygnet runt.

Och det är ju inga problem.

Bortsett från tvätten. För även pojkvänner har smutstvätt. Särskilt kalsonger.

Och nu till saken.

Både make och pojkvän använder Björn Borg. Helst svarta. Givetvis också samma storlek.

Och jag tycker att det känns sådär.

Så jag funderar på om jag ska köpa en märkpenna. Eller beställa namnlappar.

Men det lutar mest åt att jag köper en tonårstvättkorg.

Så får de sköta tvätten själva.

Ja.

Så får det bli.

tisdag 28 oktober 2008

TV-reklam

Det är nån sorts långreklam på tv. Nåt som heter Tvins. Eller nåt.

De gör reklam för något som heter VIBRATONE. Ett 20 cm brett mjukt bälte.

Som man sätter runt ett lår. Eller runt magen. Och så ligger man och läser, eller gör nåt annat, under tiden det vibrerar. Och när man har vibbrat klart så är man smal. Yea right.

Och jag bara undrar.

OM det nu skulle fungera så varför gör man inte en overall-liknande historia så att hela kroppen vibrerar samtidigt. Då spar man ju en massa tid.

Visst, man kanske ser ut som en månbas alpha-gubbe när man är ute i trädgården och krattar men what the f-k.

Eller ännu bättre.

Man kanske ska idka lite umgänge med maken samtidigt.

Woooow. Snacka om att förena nytta med nöje.

Jag tror minsann jag kommer bli mångmiljonär.

måndag 27 oktober 2008

Kunden har alltid rätt. Don't think so.

Igår var vi i vår ena butik och packade ihop kontoret där (vi har sålt butiken då den inte är lönsam). Vi passade på att ha öppet eftersom vi ändå var där.

Jag står på kontoret och fixar när jag hör maken prata med en kund. Efter en stund hör jag hur han höjer rösten.

Det visade sig att kunden dagen innan varit inne och lagt en handpenning på en möbel. Strax efter att hon gått upptäckte personalen att hon sagt fel pris och hon försökte få tag på kunden för att meddela detta. (Till hennes försvar skall sägas att anstormingen av kunder var ENORM pga utförsäljningserbjudanden, så det borde ha varit två som jobbade den dagen.)

Maken förklarar detta men kunden får tokspel och menar att möbeln är hennes till det pris som var sagt från början. Hennes make var med och försökta lugna situationen.

Rätt var det var så tar kärringen möbeln och kliver ut ur butiken. Maken blir galen. Jag hastar ut från kontoret för att se vad som händer. Maken springer efter kärringen ut på gatan och säger att han tänker ringa polisen.

Då ger hon upp och bär tillbaka möbeln. Och kräver ett återköp. Inga problem.

När hon gått så kommer en annan kund fram och är helt chockerad över vad som hänt.

Hur tänker folk egentligen?

Och det var ju tur för henne att det inte var "den tiden i månaden" för min del.

söndag 26 oktober 2008

Talibansk sägning

Ända sedan talibanen fick sina första hårstrån så har hon alltid haft någon form av frisyr.

Och sedan hon kunde göra sig förstådd så har man kunnat fråga henne; vad vill du har för frisyr idag, diadem, en tofs, två tofsar eller fläta?

Så utan att tänka på det så har hon missförstått den meningen.

Nu säger hon:

"Mamma, vänta, jag ska bara gå och hämta en frisyr!" Och så kommer hon med ett diadem. Eller nåt annat.

Jag har försökt tillrättavisa henne men det går inte.

Så det får helt enkelt vara.

lördag 25 oktober 2008

Torsken

Jag är rena drömmen för en dörrförsäljare.

För att inte tala om TV-shop, eller vad programmen nu för tiden kallas.

Om jag tittar tillräckligt länge på en reklamfilm så är jag till slut övertygad om att det fungerar.

Sen.

När man får hem varan.

Då undrar man hur stort hålet i huvudet verkligen är.

fredag 24 oktober 2008

Att inte vara tydlig med ett barn.

Häromdagen kom talibanen hem och berättade stora nyheter.

Hon skulle nämligen åka till Mallis.

"För Erik sa att jag fick följa med honom. Och det var okey för hans pappa också! Får jag det?"

"Jamen vi då, får inte vi följa med?!" Sa jag.

"Jo, Eriks pappa sa att det gick bra."

Jag och maken skrattade lite så där. Ja ni vet: Ha ha, du är ju för söt.

Ungefär.

Och släppte det hela.

Idag när jag kommer till dagis så ser hon mig på mycket långt håll. Hon släppte det hon höll på med och jag såg henne komma rusandes, med Erik i hälarna.

Hon var helt exalterad.

"Mamma, maaaaaaamma, vi måste skynda oss hem och packa!"

"Ehh, va?"

"Jamen jag ska ju följa med Erik till Mallis!"

"Ja, och ni får inte glömma passet!" Sa Erik.

Vi måste nog vara lite mer tydliga när vi pratar med henne.

När hjärnan är för snabb.

Får ett pressmeddelande på mailen igår.

Om att ett företag tagit över annonsförsäljningen på en specifik tidning.

Jag läser fort.

Jag hinner registera att jag tycker att företagsnamnet är osedvanligt jävla puckat.

Det står: HANDSHAKE. Jag läser: HANDS-HAKE.

Och jag tänker att "måste man krångla till det så förbannat när man bestämmer sig för ett namn?"

Men kommer på att HANDS-HAKE nog betyder något.

Ja. Så måste det vara.

Idag läser jag mailet igen.

HANDSHAKE. Alltså HÄNDSHÄJK.

My Gaad vad korkad jag är ibland.

Maken är sur.

Maken är skitsur.

Säger att det är ren och skär mobbing som jag håller på med här.

Han säger att han ska "sluta läsa din jävla blogg."

Mmm.

Äjnt gånna häppen. För nyfiken för det.

Och får man inte ur sig frustrationen hemma och på jobbet, så får man välja andra kanaler.

Simple as that.

Annars kan man ju alltid anstränga sig och försöka kandidera till Årets Chef.

Eller ännu hellre: Årets Make.

DÅ skulle jag verkligen få något att skriva om.

What!

Maken kom med ett förslag i morse.

"Du, vet du vad vi borde göra i morgonbitti?"

Jag stålsatte mig eftersom jag trodde han skulle prata löv.

Och jag har lovat mig själv att aldrig mer hålla i en kratta.

Ever.

"Vi borde ta en promenad."

Promenad.

Hur promenerar man tillsammans?

Då måste man ju praaata med varandra.

Fast, det är klart, talibanen lär ju följa med.

Så då var den saken avklarad.

torsdag 23 oktober 2008

Chef bortskänkes mot avhämtning.

Vad ni än gör, se för f-n till att aldrig jobba ihop med samma människa ni lever med.

Jag har fått en sjukdom. En sjukdom som gör att jag MÅSTE ta det lugnt.

En sjukdom som satt stopp för mitt vanliga turbotempo.

Det verkar även som om min chef har fått en annan slags sjukdom.

Nåt med att delar i hjärnan har ramlat bort.

Kanske den heter;

Jag-håller-på-att-ta-kål-på-min-fru-för-jag-har-svårt-att-fatta-sjukdomen.

Och det absolut bästa sättet att VERKLIGEN se till att frujäveln går under, är att säga: "Jaha, jag för väl göra det själv då. SOM VANLIGT."

Då brinner det i hårbottnen på mig.

Om han är en fullblodsegoist?

HUR kan ni tro det?

Kundservice?

Vi har alla våra företagsabonnemang på Tele2.

Vi har flyttat kontoret.

Vi behöver ett gäng fler telefonjack i nya lokalen.

Tele2 säger: "Ni måste vända er till Telia. Det är deras nät."

Telia säger: "Nä, vi kan inte göra något, ni har ju valt en annan operatör än oss."

Summa summarum: Jag måste lägga över alla abonnemang på Telia. De kommer och fixar. Jag lägger tillbaka abonnemangen på Tele2.

Vem skjuter man?

tisdag 21 oktober 2008

Min chef.

Jag är ju gift med min chef.

På gott och ont.

Mest ont.

I alla år så har han alltid rådfrågat mig när han ska göra business.

I alla år så har han svarat mig att jag är en negativ motvallskärring.

Alla gånger så har samtliga bissnissgrejer jag avrått honom ifrån, gått åt skogen.

Och jag orkar inte ens säga "vad var det jag sa".

För en stund sen ringer han hem och presenterar ett förslag.

Själva idén är bra, men det finns ett par hakar.

Som jag givetvis påtalar.

Ändå så är det som om han inte lyssnar på vad jag säger, för han babblar på. Jag är liksom nån sorts automatisk telefonsvarare, och han har behov av att verbalisera sina idéer.

Så jag har bestämt mig för att nästa gång vidarekoppla hans samtal till Fröken Ur.

Och jag är 100% övertygad om att han inte skulle märka det.

Jag ska fan prova.

Tålamod lika med noll.

Gör i ordning en skaldjurssoppa till mig och talibanen (5 år för er som inte vet).

Hon har lite problem vid matbordet. Kan inte sitta still. Så jag tjatar varje dag.

Jag försvinner ut i köket (vi äter i matsalen) och hör strax ett "mamma, oj".

Så det är inte så svårt att lista ut vad som hänt.

Lyckligtvis så har vi skinnstolar varför hela tallrikens soppa, som hamnat där, går lätt att torka upp.

Never the less så får jag ett tokbryt och säger, mycket moget;

"Alltså, VAD ÄR PROBLEMET? VARFÖR kan du inte sitta STILL när du äter? Till och med Småpysslingarna (de minsta på dagis) sitter STILLA när de äter!"

"Men mamma, varför måste DU laga sån här rinnig mat?! Och det var FAKTISKT en olycka!"

Och eftersom jag inte tog henne på bar gärning och kunde se vad som hänt, så var det bara att knipa igen.

Svar på tal har hon i alla fall.

måndag 20 oktober 2008

Favorit i repris

Lägger talibanen.

Otippat väljer hon samma bok som igår. Det glittrar förväntansfullt i hennes ögon.

Självklart är jag väl förberedd och stålsätter mig.

G i v e t v i s börjar jag storböla igen.

Vad ÄR det med bokjäveln?!

Hur gör man?

Hur övertalar man sin man att man verkligen måste få en ny iPod? För jag vill börja gå på promenader. Och lyssna på böcker.

Jag är en sån som har stenkoll på mina prylar, men det går troll i mina iPods. Nu har jag lyckats slarva bort två stycken och maken undrar vad jag håller på med.

Denna gång vill jag ha en ny svart med mitt namn OCH telefonnummer ingraverat. Som en dagisunge.

Men jag har köpstopp.

Fast jag måste få honom att inse att det faktiskt är en investering. Även för honom. En ny vacker fru.

Jag får väl ta fram knäskydden.

Kloka beslut.

Vi har flyttat hela helgen.

Vi har inte varit så snälla mot varandra.

Jag tror att jag tänker skilja mig.

För det är nog bättre att sitta frånskild någonstans, än att sitta häktad för mord.

Det är en mycket tunn linje mellan kärlek och hat.

söndag 19 oktober 2008

Böcker på McDonalds

Ni som har små barn och som nyligen varit på McDonalds vet att man just nu får en bok med i Happy Meal:et. Och det är bra böcker.

Men jag var totalt oförberedd på just denna boks innehåll.

Ligger och läser för talibanen. Det handlar om en hund som heter Ajax. Och om en bebis. Och de växer upp tillsammans. Gör ALLT tillsammans. Och efter några år så dör Ajax. Och kommer till hundhimlen där alla stjärnor är döda hundar.

Jag börjar storböla. Vi pratar hulka. Talibanen blir helt förskräckt;

"Men mamma, det blir bättre sen, jag lovar."

Jag fortsätter att läsa och bölar mellan raderna. Talibanen ligger och klappar mig på kinden. Hon vet ju slutet. För det har pappa läst.

Pojken får en ny hund. Och alla blir glada.

Det var bara jag som var helt tagen på sängen.

Jävla skitbok.

lördag 18 oktober 2008

Sorry

Men i helgen är jag flyttgubbe.

Tillsammans med maken/chefen.

På måndag återstår det att se om jag har en anställning och om jag fortfarande är gift.

Vi är inte särskilt snälla mot varandra just nu.

fredag 17 oktober 2008

Män, och fruar som kör bil.

Vi håller ju på att flytta kontoret.

Och i väntan på den stora lastbilen, så har vi kört fram och tillbaka som blådårar med våra stora jeepar och Landrovar.

Eller ja. Det är mest jag som kör eftersom maken måste hålla företaget flytande.

Vårt kontor har de senaste åren förvandlats till ett jättelager, varför vi har en miljon varukartonger. Gudskelov så sväljer våra bilar en hel del.

Nåväl.

På gamla kontoret så måste man backa in i huset, långt in mot en lastkaj. Och det är lite tajt på sidorna. Men då ska man veta att stora lastbilar lastar av/på där varje dag.

Och eftersom jag kör som en babian fram och tillbaka så har jag således backat in där ett ANTAL gånger.

Idag var jag så slut så jag beordrade maken att hjälpa mig lasta bilen. Säger att jag går och hämtar Landrovern.

Backar in. Tittar i backspegeln och får se maken. Eller chefen ska jag kanske säga.

Han vevar med armarna och skriker: "WOOOOAAOOOOW, AKTA, AKTA, AAAAAKTA!"

Som en jävla kärring.

Jag får ett cp-bryt och stannar bilen. Drar ned rutan, lutar mig ut;

"Du. Jag vet EXAKT vad jag gör och var jag har bilen!"

Alltså.

Det händer ofta att män/makar/chefer inte vet när det är läge att dra igen glappluckan.

torsdag 16 oktober 2008

Skampålen

Talibanen går på Dans- & Lek varje torsdag.

Idag var det första gången på uppföljnings"kursen". Regeln är att första gången så får föräldrarna sitta med och kolla.

Så jag går in och sätter mig i gympasalen. Som har väggar klädda med speglar.

Jag slår mig ned på en sån där låg, klassisk gammal bänk. Jag sätter mig i en hörna och lutar huvudet lite lätt bakåt mot hörnet där speglarna möts.

Dagen har varit jobbig.

Najs musik.

Efter ett tag så hör jag ett obehagligt ljud. Och känner nån form av vätska.

Jag som har opererat bort mina mandlar och därmed inte snarkar, bortsett från när jag är extremt trött, har somnat.

Och vaknar av att jag hör mig själv snarka och känner saliven rinna nedför mungipan.

Så jäkla bra att jag satt i en spegelhörna, så att jag syntes från alla håll.

Bra.

Skitbra.

Maken får gå resten av gångerna.

Verkligen begåvat.

Vi har ju flera bilar.

Min bil är en lite mindre. En Volvo S60.

Eftersom vi har haft två mässor på raken, samt att vi håller på att flytta, så har jag använt vår ena stora bil.

Således har min raket stått parkerad.

Igår råkade jag gå förbi den och noterade en liten gul kemtvättslapp.

Jag lämnade visst in ett gäng kavajer och jackor i somras.

Fina saker.

Som jag förmodligen inte kan leva utan.

I synnerhet inte nu när jag konstaterar att de antagligen skänkt allt till Myrornas.

Smart.

onsdag 15 oktober 2008

Nya tider

Vi flyttar ju vårt kontor till våra hemtrakter just precis nu.

Jag har i flera år sagt att vi borde göra det. Så att jag kan börja gå till jobbet.

För det är ju bra med motion.

Och jag är inte så bra på sånt.

Nu är det ett faktum.

Flytten och "att jag kan börja gå."

Jag känner att jag inte kan gå från 0 till 100 så där på en gång.

Så jag tänker börja med moppe. Och sen blir det cykel. Och så.

Med undantag från några dagar på en grekisk semester för sisådär en miljon år sen, så har jag inte kört moppe.

Jag har absolut ingen aning om hur man kör.

Och hur blir det på vintern? Kan man köra moppe då?

Och att jag igår blev vittne till en riktigt otäck olycka mellan en mopedist och en taxi gör inte saken bättre.

Så jag funderar på om man ska ha en fluorescerad knallrosa moppe, med dito hjälm.

Ärligt talat så vet jag inte riktigt hur jag ska komma ur det här.

tisdag 14 oktober 2008

Chefen & jag

Vi befinner oss sällan på samma planet, min chef och jag.

Inte jag och min man heller, för den delen.

Just nu står vi inför en större flytt då hela vårt kontor skall packas ned och flyttas till nya lokaler närmare hemmet.

Maken är en stjärna när det kommer till att driva företag och vara entreprenör.

Men det är, hmm...låt mig se...lite MINDRE stjärnstatus på honom när det kommer till organisering. För ordningens skull så kan vi väl säga att det är fullständig katastrof på den avdelningen.

Han tror att det bara är att packa ned ett par lådor och swish så är det klart.

Dessutom är maken en högst dominant person. Det är liksom my way or the highway. I alla lägen. Sen är det skitsamma om man är fru eller inte. Och det har jag lärt mig att leva med.

Men ser ni, när det kommer till just organiseringar så är han inne på min planhalva, och det måste vara oerhört tungt för någon så dominant att behöva finna sig i att någon annan pekar med hela handen.

Så just nu njuter jag extra mycket. För nu bestämmer JAG.

I love it.

Trött

Jag har ju den är väldigt sällsynta sjukdomen. Och eftersom jag hade 9 yrselanfall på raken senast, så fick jag nog och mailade lilla professorn på Karolinska. Och sa att jag nog faktiskt inte kan leva så här. Anfallen gör ju att jag är satt helt ur spel under en hel dag.

Han mailar tillbaka och säger att jag ska köpa åksjuketabletter och äta dessa två gånger om dagen i en vecka.

Nu har det snart gått två veckor och jag vågar inte sluta.

Problemet är biverkningen.

Man blir trött.

Så trött att man, utan minsta problem, kan somna här och nu, var som helst.

Och det är lite jobbigt. I synnerhet eftersom allt går i slow motion.

Folk uppfattar det som om jag inte har alla indianer i kanoten så att säga.

Jag måste nog ta tag i det här känner jag.

måndag 13 oktober 2008

Ont, ont

I morse var jag tvungen att gå upp tidigt för att möta upp transportören av mässvarorna utanför vårt nya kontor.

Som ligger i ett litet bostadshus om 6 lägenheter. Vi sitter i källarplan och vägg i vägg ligger även vårt lager.

Det är en liten fin nedförsbacke till lagerdelen. Som öppnas med garageportar.

Ett tiotal meter från detta bostadshus går Nockebybanan. För er som inte vet så är det en liten minitunnelbana med typ två vagnar som går ovanpå mark.

Mona är trött.

Mona har trädgårdstofflorna a la Birkenstock på sig.

Mona går med händerna fulla av kartonger, glömmer att lyfta på fötterna, ramlar raklång nedför backen mot garaget/lagret. Och eftersom jag har så bråttom, och det lutar så mycket, så tar fallet liksom inte slut. Jag rullar ned mot dörren och får inte stopp på kroppen.

Nockebybanan passerar exakt i det ögonblick jag ramlar mot marken.

Lastbilschauffören tror att jag har slagit ihjäl mig.

Jag är uppe på en tiondels sekund och säger...skrattande: "ha ha, nä, det är lugnt, glömde lyfta på fötterna bara. Ingen fara."

Jag var stencool.

Men jag slog fanimej ihjäl mig. Skrapade sönder knäna och nu, några timmar senare, kan jag knappt gå på ena benet.

Men det måste ha sätt sanslöst roligt ut. Särskilt för dom på tåget.

söndag 12 oktober 2008

Friends. Ajm ded

Just hemkommen från mässan.

Jag kan inte gå. Jag är ledbruten.

Lee är en skitfegis som inte vågade hälsa, ha ha! Och svaret är ja, det var jag i lila tröja.

Men feg var inte Skrivarmamma/Pernilla. Hon kom minsann fram och hälsade..!

Och Åsa/Virve är en omtänksam ängel som gav mig en jättefin present. En parfym!

Och vi har kvar en miljon bajsankor.

Make tappar nyinköpt, skitsnygg vit minisoffa till talibanen, på garageuppfarten.

Hustru mycket nära mord.

I'll be back tomorrow.

lördag 11 oktober 2008

Jag är så listig.

Jag får inte handla något för min man.

Alltså.

Jag har köpförbud.

Igen.

Jag brukar få det en gång om året.

Det var nåt om att jag handlar som en galning, inte ser konsekvenser, vi behöver inga fler prylar, att man inte MÅSTE ha en köpepåse i handen varje dag.

Ja.

Nåt sånt. Och lite till.

Så då KÖPER jag väl inget nytt då.

Vi ställer ju ut på möbel- och inredningsmässan.

Han nämnde aldrig något om byteshandel.

Komplimang

Jag fick värsta komplimangen från en anställd idag.

Hon börjar med att be om ursäkt för att "det kanske är opassande att säga men....

....you have a great hand with men!" (Nä, hon är svenska. Vet inte varför hon sa det på engelska. Det lät kanske lite oskyldigare.)

Öhh?

Va?

Jag flörtar aldrig.

Inte så mycket i alla fall.

Bara lite.

För min egen överlevnads skull.

Jag svarade:

"Tack, du kan ju säga det till man för han tror att ingen annan vill ha mig."

Well.

Han skulle bara veta.

Sardinmässan


Man kan nog säga att vi har häcken full. Och halleluja: tavlorna är slut. Det tog bara 3 år..

Fredagkväll i Bromma

Ja.

Det är ju maken som somnar tidigt i det här hushållet.

21.20 så var det någon annan som slaggade in på soffan.

Inte ens Persbrandt hade kunnat hålla mig vaken.

Och då är det illa gott folk.

När jag lite senare tvättar av mig sminket så noterar jag att mitt ena öga varit osminkat hela dagen.

Det verkar ju bra.

fredag 10 oktober 2008

Deala och weela på inredningsmässan.

Det kom förbi en snubbe och ville köpa alla tavlor som vi har kvar.

Han lade ett skambud på 200 spänn.

Jag frågade om han hade rökt något olagligt.

Så jävla desperat är jag inte.

Men det är klart. På söndag 17.55 så kanske han kan få dem för en fotmassage.

Jesus Christ, just nu kan jag lova maken sex varje dag, resten av året, bara han pillar lite på mina fötter.

Och det är tur för mig att han har minne som ett stolsben.

Ha. Sug på den ni!

Den förre ägaren till det ena företaget kom förbi idag.

Upplyste oss om att han, en gång i tiden, sålde ankorna i massor till NK Inredning.

De tog 125 kr.

Minsann.

Vi säljer dem för 20 kr.

På söndag går de för 10 spänn.

Omtänksam taliban.

Maken får sova ut och "slipper" lämna på dagis.

Talibanen är inte så imponerad.

Hon och pappa går de fjösiga 200 metrarna varje morgon.

"Men mamma, HITTAR du dit när man går, du åker ju alltid bilen?" (Man måste åka en annan väg när man har bil.)

När jag lämnar henne så vägrar hon gå in och leka med barnen.

"Mamma, jag står här och kollar så att du hittar tillbaka samma väg."

För er info så HAR jag faktiskt gått där.

Flera gånger.

För länge sen.

torsdag 9 oktober 2008

Inga behå-arkebuseringar

Ähhum.

Harkel.

Den låg i strumplådan.

Sälja satan

Mmm.

Kommer hem från mässan och öppnar posten från Skattemyndigheten.

Nya taxeringsförslaget på huset har kommit.

Känns ju härligt att de tycker att den ska ligga på 7 miljoner kronor.

Fattar ni hur många, ljuslyktor, tavlor och kvackankor jag måste sälja?!!

Eller så får jag skicka in papper och tala om att vi byggt om huset och att det numera endast består av 2 rum och kök. Och bara ett badrum.

Får jag lov att presentera!


Tokyo ljuslyktor! Ert 3:e pris! Var så god och skölj mina vänner!

onsdag 8 oktober 2008

Supalainen

Ha ha ha.

Systembolaget har nu mailat tillbaka.

De har lyckats fixa så att jag kan få vinflaskorna från stället i Toscana som vi besökte i somras.

Jag kommer att bli en riktig rödvinshagga!

Jag som knappt dricker alkohol.

Är det sånt här man får vuxenpopäng av?

Japp


Lite tavlor till andrapriset..

Tradera

Talibanen har ett gosedjur sedan hon var 2 månader.

En kossa. Som är en HAN och heter Joppe.

Joppe är med överallt.

Och är rätt urtvättad.

Jag och maken är livrädd att Joppe ska dö, eller försvinna på något sätt.

Så jag kontaktade leverantören, Teddykompaniet (som för övrigt är den bästa leverantören av gosedjur) men Joppe hade för länge sedan blivit ersatt i sortimentet.

Häromdagen fick jag ett hett tips. En så gott som ny Joppe låg på Tradera.

65 kr senare var han min.

En dag ringer det på dörren. Vi tvingar Talibanen att öppna. Där sitter den nya kompisen ensam på trappen med en lapp: Hej, jag heter Tradera och undrar om jag kan få bo med dig och Joppe?

Talibanen var överlycklig.

Maken mumlar nåt om att det kanske var hennes döda farfar i himlen som hade kastat ned Tradera. Och det köpte hon med hull och hår.

Det stora frågetecknet var i stället hur i hela friden det kunde ringa på dörren för "Tradera kan ju inte röra på sig mamma!"

tisdag 7 oktober 2008

Skratta ni bara.

I morgon tänker jag presentera produkt nummer två.

Sen tänkte jag ha en utlottning här.

Och vare sig ni är med eller inte, så kommer ni att vinna.

Skitapor.

Okey.


Salt o pepparkar. Fatta läget!

Sviter från förr

Vi ställer ut på inredningsmässan. Det ena av företagen som vi ställer ut med, köpte vi för några år sen. Den gamla ägaren hade gjort några misskalkyleringar.

Och köpt in lite varor som inte gick att sälja. Typ en container med tre olika produkter.

Jag vill slänga allt, men så har vi snål-kollegan som tycker att det bara är att kränga ut skiten.

Jag är på väg till mässan nu.

Jag tänker ta ett foto på en av dessa produkter. Kanske alla tre.

Och kommer ni förbi mässan i helgen så fattar ni varför jag står så långt ifrån dessa produkter jag bara kan.

Jag har bestämt mig.

Mmm.

Det blir en hämnd.

Men.

Det måste dröja ett tag.

Vill inte att det spåras till mig på något sätt.

I synnerhet inte eftersom det hela kommer att bli en politikerskandal utan dess like.

Så.

Det kanske måste gå 3 mån. Eller 1 år.

Men jävlar i min låda vilket liv det kommer att bli.

Jag gör det för kompisens skull.

Hon har lagt ned 14 år i det hela.

Och my Gaaad, vad nyfikna ni blir nu!

Men Ann-Sofie A, du vet ju.

måndag 6 oktober 2008

Hämnd, ljuva hämnd. Eller inte.

Idag ringer en kompis och berättar att hon kommer bli uppsagd.

Jag känner hennes chef.

Han är ett praktarsel.

Ett riktigt svin för att prata klarspråk.

Jag vet något om honom som skulle få samtliga journalister på Aftonbladet och Expressen att få multipla orgasmer.

Jag överväger om jag ska ställa till med en skandal, eller inte.

Ska fundera lite.

Det bästa jag har hört på många år!

Alltså. Alla kan engelska. Lyssna/titta mycket noga på HELA texten. Det här handlar om ETT DYGN i en mammas vardag. Texten är genial. No wonder att man är slut.

Och tack alla ni för att ni föööörsökte få mig att fatta hur man lade upp det. Nu blev det dottern som fick fixa det..

söndag 5 oktober 2008

Snålt med inlägg i veckan.

Ja.

På torsdag öppnar Älvsjö-mässan, eller STOCKHOLMSMÄSSAN, som töntarna har döpt den till, så i morgonbitti ska jag dit och bygga två montrar.

Det betyder att jag inte kommer vara så happy. Jag kommer vara en grinkärring. I synnerhet från torsdag och framåt. My Gaad, vad folk det kommer att vara där.

Fast på tisdag ska jag äta middag med Christina och Rosa och DET kommer att bli skitkul.

Således lär det bli tunt med inlägg kommande vecka.

Basattnivet.

Var är min behå?!!

För ett tag sen så köpte jag en ny behå.

Jag kan inte hitta den.

Och vore det inte för att den kostade 1100 kr så hade jag inte brytt mig.

Så nu finns följande misstänkta;

Tonåringens pojkvän: som har nån dold, sinnesjuk attraktion för sin svärmors underkläder - icke troligt, fast, vem vet. Egentligen?

Maken, som i smyg är transvestit - mjaa, varför inte, dock inte troligt att detta skulle poppa upp efter så många år. Fast det är klart: han jobbar vääääldigt mycket så han kanske har den i skrivbordslådan, tar fram och sniffar lite. Vad vet jag. (Och då får man ju vara jävligt tacksam över att det bara är en behå..)

Talibanen som använder den till några sorts mega-vallgravar till sina minidockor - mest troligt.

Tonåringen?

Icke.

Hennes fysiska attribut är hennes alibi. Såvida hon inte använder den som nån sorts ass-lift. Ja. Fan. Det skulle kunna funka.

Nåväl. Jag ska rada upp samtliga misstänkta på rad i soffan om några timmar.

Någon kommer att arkebuseras.

lördag 4 oktober 2008

Teknikpucko

Vänner.

Jag vill lägga upp en grej från Youtube här men det gåååår inte.

Jag blir vaaaaansinnig.

Hur göööör man?

Jag slänger ut datorhelvetet snart!

Hur mår jag?

Vaknar dag 2 utan lock/sus i öronen. Vilket då betyder att jag även idag kommer vara frisk, utan anfall.

Jag är själaglad och hoppar ur sängen. Drar igång datorn.

Fyller i och printar ut femtioelva pdf-filer som ska till bolagsverket.

Tittar på klockan.

Okey.

Det är lördag.

Jag jobbar.

7.15 på morgonen.

Jag är nog sjukare än jag trodde.

Romantisk middag med maken.

Jag hatar att prata jobb på fritiden.

Så med lite dåligt samvete över mitt inlägg om honom i går morse, så kom jag ju på en genial idé.

Jag säger att jag ska bjuda på middag. Som förvisso han får betala. För jag är gammaldags och tycker mannen ska betala. Och så skiter jag fullkomligt i vad alla feminister tycker om saken.

Sen talar jag om att vi ska prata bissniss hela middagen.

Och jag är övertygad om att han fick en mindre orgasm i samma sekund som jag sa det.

För det händer aldrig. Och han har svårt att prata om något annat än affärer.

Så vi stövlar in på den nya lokala restaurangen.

Som är überlyxig.

Och schwaindyr.

Där maten är högst medioker.

Vi sket i dessert och kaffe och drog hem.

Men innan dess så pratade vi bissniss.

Så det var en nöjd make som somnade i soffan nån timme senare.

fredag 3 oktober 2008

Jag fick ett mail.

Alldeles nyss dimper det ned ett mail.

Två brudar utger sig (med en hotmail-adress!) för Länskriminalens räkning göra en undersökning avseende våra kameror i våra butiker.

De vill veta modell på kamera, hur länge vi sparar info, vilka rutiner vi har för rån, etc etc.

Mitt svar:

"Vår säkerhetsansvarige är utomlands och kommer inte hem förrän i december. Jag kan därför inte ge er någon annan information än att kamerorna kopplade till Securitas, som alltså ser allt i realtid, och de kontaktar polisen vid eventuellt rån. Utöver det så har personalen dolda överfallslarm på sig."

Tror dom att jag är född igår, eller?!

Jälva puckon.

Ajm sårry

Jag står på ett lager och röjer när maken ringer.

Svinbesviken över vad jag skriver i bloggen om honom.

I normala fall så skulle jag säga "fuck you". Typ.

I normala fall.

Den här gånger får jag säga förlåt.

För han sliter som en jävla slav när jag ligger hemma och är jättesjuk. Och idag gick luften ur honom totalt.

Så i kväll bjuder jag maken på middag. På den nyöppnade lokala och, förhoppningsvis, mycket goda restaurangen.

Fast han får betala förstås.

Nu ska vi se om vi kan hålla oss.

I morse vaknar jag för första gången på 8 dagar utan lock och yrsel för öronen. Med lite tur betyder det att jag inte kommer att bli sjuk idag.

Jag skuttar upp ur sängen och är själaglad. För det innebär att jag kan göra massor av saker idag. Saker som inte stressar.

Men på något sätt så ser maken sin chans. Han är född gnällspik men har fått hålla igen 8 dagar i sträck.

Världsrekord.

Och det börjar bra;

"Har du sett mina innebandykläder?! Jag la' dom i tvätten för att de skulle tvättas och nu hittar jag dom inte."

"Har du tittat i garderoben över huvud taget?!!" säger jag.

Vilket han givetvis inte hade gjort, eftersom allt låg där. Självklart.

10 minuter senare;

"Kan du sluta och tända lampan i pannrummet, istället för garaget, är du snäll?! Annars står lampan på i flera dagar!"

Jag himlar med ögonen och svarar; "Självklart, jag ska försööööka tänka på det!" Väl medveten om att det är tonåringen som slarvar med det.

Och det är exakt så här våra världskrig börjar. Han tjafsar om små skitsaker. Jag tar emot.

Tills jag fullkomligt exploderar.

I vanliga fall. För nu tänker jag inte låta min första friska dag på evigheter gå åt till att vara förbannad på en omogen vuxen, som inte kan styra sitt barnsliga ego.

Icke.

torsdag 2 oktober 2008

Med näsa för dyyyrt

För ett tag sedan så satt jag i bilkö på Strandvägen här i Stockholm.

Intill mig rullar sakta en svart bil upp.

Jag blev kär.

I bilen alltså.

Jag brukar sällan bry mig om bilar, men herrejösses vilken skönhet.

Den lägger sig sen framför mig och jag är såld. Vill ha.

Den heter Maybach och jag blir confused. Har aldrig sett nån bil med det namnet.

Skulle googla den på kontoret men glömmer vad den heter.

Tills nu.

Jag googlar.

Den kostar bara 4,5 miljoner kronor.

Amen fatta; fyrakommafemmiljonerkronor.

Ja, det var ju som hittat.

Det blir nog Volvo en stund till.

onsdag 1 oktober 2008

Trygg

Vi har en kompis som gäst här hemma i några dagar.

Han är en S Ä P O-kille.

SÄPO-killar är tråkiga killar för man får aldrig reda på nåt smaskigt.

I synnerhet inte om det är en sån som vår kompis; en stor SÄPO-Chääääf.

Jag som vill ha blodiga detaljer om den undre världen, historier om pickadoller och annat man kan gotta sig i.

Näpp. Allt är så förbaskat hääämlit.

Men man är i alla fall trygg.