Män, och fruar som kör bil.

Vi håller ju på att flytta kontoret.

Och i väntan på den stora lastbilen, så har vi kört fram och tillbaka som blådårar med våra stora jeepar och Landrovar.

Eller ja. Det är mest jag som kör eftersom maken måste hålla företaget flytande.

Vårt kontor har de senaste åren förvandlats till ett jättelager, varför vi har en miljon varukartonger. Gudskelov så sväljer våra bilar en hel del.

Nåväl.

På gamla kontoret så måste man backa in i huset, långt in mot en lastkaj. Och det är lite tajt på sidorna. Men då ska man veta att stora lastbilar lastar av/på där varje dag.

Och eftersom jag kör som en babian fram och tillbaka så har jag således backat in där ett ANTAL gånger.

Idag var jag så slut så jag beordrade maken att hjälpa mig lasta bilen. Säger att jag går och hämtar Landrovern.

Backar in. Tittar i backspegeln och får se maken. Eller chefen ska jag kanske säga.

Han vevar med armarna och skriker: "WOOOOAAOOOOW, AKTA, AKTA, AAAAAKTA!"

Som en jävla kärring.

Jag får ett cp-bryt och stannar bilen. Drar ned rutan, lutar mig ut;

"Du. Jag vet EXAKT vad jag gör och var jag har bilen!"

Alltså.

Det händer ofta att män/makar/chefer inte vet när det är läge att dra igen glappluckan.