I morse var jag tvungen att gå upp tidigt för att möta upp transportören av mässvarorna utanför vårt nya kontor.
Som ligger i ett litet bostadshus om 6 lägenheter. Vi sitter i källarplan och vägg i vägg ligger även vårt lager.
Det är en liten fin nedförsbacke till lagerdelen. Som öppnas med garageportar.
Ett tiotal meter från detta bostadshus går Nockebybanan. För er som inte vet så är det en liten minitunnelbana med typ två vagnar som går ovanpå mark.
Mona är trött.
Mona har trädgårdstofflorna a la Birkenstock på sig.
Mona går med händerna fulla av kartonger, glömmer att lyfta på fötterna, ramlar raklång nedför backen mot garaget/lagret. Och eftersom jag har så bråttom, och det lutar så mycket, så tar fallet liksom inte slut. Jag rullar ned mot dörren och får inte stopp på kroppen.
Nockebybanan passerar exakt i det ögonblick jag ramlar mot marken.
Lastbilschauffören tror att jag har slagit ihjäl mig.
Jag är uppe på en tiondels sekund och säger...skrattande: "ha ha, nä, det är lugnt, glömde lyfta på fötterna bara. Ingen fara."
Jag var stencool.
Men jag slog fanimej ihjäl mig. Skrapade sönder knäna och nu, några timmar senare, kan jag knappt gå på ena benet.
Men det måste ha sätt sanslöst roligt ut. Särskilt för dom på tåget.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
11 kommentarer:
Nu tycker jag riktigt synd om dig!
Gjorde något liknande för ett tag sen, också i nerförsbacke, hemma utanför 1b, med golfbagen i högsta hugg. Fula märken på knäna som nästan aldrig går bort. Aj, aj, aj vad ont det kan göra! Ska vi glömma det där med prommis ett tag?
kram
LiSe
Stackars stackars dig!
Ewa
AJ!!!
Se till att visa alla såren för maken så han kan tycka lite synd om dig.
Har du olycksfallsförsäkring? Glöm inte att anmäla skadan. Som tjej kan du få rätt OK med ersättning från försäkringsbolaget om du får ärr.
Nää ... inte alls kul. Denna Mona-historia skrattar jag inte åt, för jag tycker också synd om dig.
Vila, vila, vila ... nu!!!
Det är lätt hänt sånt här...
Fråga mig som bar in dynor o annat in i växhuset. Och glömde att det fanns en tröskel som är dryga decimetern hög.
Jag ramlade handlöst... men mjukt ;)
Kram
Alltså, varför gör man så? Om jag råkar halka på vintern så är jag uppe på bråkdelen av en sekund, på med värsta smajlet och går vidare som om ingenting hänt. Helknäppt!
Din vurpa låter dock allvarligare. Ta hand om dig ordentligt nu och vila lite (mycket). Kram.
Tyckte synd om dig. Såg att du hade ont när jag var över fick middag idag.
Känndes skönt att prata med er båda om vissa saker.
Kram på er båda
nämen din stakkare det gör jo skit ondt ju!
Sen känner man sig så jävla dum!!
Sen i morgon kommer du TYVÄRR ha mera ondt *kram *
Stackare...hoppas du inte har allt för ont.
Tack för inlägget om bebisen..
Kram kram
Hur skullere va om du kanske kunde tare lite lugnt efter mässhelgen? Å dessutom nyinsjuknad i Meniere. Det är nog därför du inte får upp fötterna. Hursomhelst så hoppas jag att du inte slog dig alldeles fördärvad.
Hur ere med ankorna, har du några kvar? Jag vill köpa ett par.
Kram!
hur mår du idag ? ;(
Skicka en kommentar