fredag 9 september 2011

Om den nya sidan

Som ni märker så är det stora problem där just nu. De har gjort om hela sidan med en massa tekniska förändringar, vilket har strulat till det en aning.

Jag har aldrig jobbat i Wordpress så jag har noll koll just nu. Jag vet dock att det inte alls ska vara svårt att registrera sig när sidan är "normal" igen.

Sen ser jag att "Svedski" t ex, har synpynkter på textstorlek och lite annat. Jag ska höra med pappsen Peter hur man/om man kan fixa till det.

Jag tänkte att, fördelen med att flytta över dit på en fredag, skulle vara att alla ni i normala fall har annat att göra och inte skulle märka att jag drog härifrån, hehe. Fredagar är nämligen stendött här inne...vilket ni har hört mig gnälla om förr..

Nu kommer en del av er bli sura på mig. Stensura.

Det känns som om jag har bloggat i hundra år och det har varit riktigt riktigt roligt. 4081 inlägg för att vara exakt. Plus alla inlägg jag hann radera när jag lade ner bloggen för ett par år sen. Under en vecka, sen överatalade maken mig att fortsätta. Trots att jag hänger ut honom så mycket jag bara kan.

Den här sommaren har jag dock haft värsta bloggtorkan, vilket ni säkert har noterat. Det gick så långt att jag kom fram till att jag nog skulle lägga ned den här verksamheten helt. Tyckte att jag bara harvade och harvade. Att inget hände. Noll utveckling liksom. I want more. Typ.

Precis just då fick jag ett mail från Bloggfamiljen.se. De frågade om jag vill komma över och blogga för dom. De har inte så många bloggare där, men dragplåstret är Hannah Graaf.

Jag har ju fått en del erbjudanden genom åren, men inget som har lockat. Det gör det här. För det kommer hända grejer där i framtiden. Sen kan jag berätta att fru Graaf och jag har en del gemensamt. Nä, knappast utseendet, men hon jobbar också ihop med sin man. Tillsammans driver det alltså sajten Bloggfamiljen.se. Sen har hon självdistans, vilket jag gillar.

I alla fall; initialt så var jag lite tveksam. Man vet ju vad man har, men inte vad man får...brukar det heta. Och så vet jag att en del av er tidigare har talat om att; om jag drar härifrån, så drar ni. Och jag vill inte bli av med er. Alls.

Men det som fick mig att bestämma mig var Hannahs make. Det visade sig nämligen att han har sjukt rolig humor. Även fast han är skåning. Lagom störd. Eller förresten; han är skitstörd. Och Hannah, som jag träffade för första gången härom dagen, är otroligt trevlig och ödmjuk. Och snygg. Fifan så snygg hon är i verkligheten. Kärring.

Så från och med idag så måste ni gå in här om ni vill vara kvar. Det har varit vissa tekniska problem eftersom hela sidan är omgjord och har världspremiär idag, så ser ni mig inte nu, så gör ni det senare eftermiddag/kväll. Please have mercy. Sen klickar ni er fram till mig, tryck på "Lägg till" i favoriter, och poff, så är allt klart.

Och ni som är mig trogna och följer med: snälla, snälla, ta 15 sekunder och registrera er så att ni kan kommentera hos mig. Jag vet, det suger, men det är den enda nackdelen och jag behöver verkligen er, för jag kommer känna mig skitensam om ni inte kommer inte och "pratar" med mig där. Ni är trots allt några tusen och man behöver bara göra det en gång. Förresten, ni har inget val, ni måste f-n göra det för jag är livrädd för det här bytet.

Fast ni två, som alltid är så jävla bittra; ni kan stanna kvar här tycker jag. Hejdå.

Det vore ju fint om vädret kunde bestämma sig

Imorse kändes stövlar helt rätt.

Nu, 20 grader senare var det kanske inte det smartaste draget.

Och nää, jag bryr mig inte om att ni dissar mina pjuck, för jag älskar dom...sådetså.

Om fredag och äkta hälfter

Är jag ensam om att bli osams med min chef make på fredagar?

Andra världskriget framstår plötsligt som en demonstration på Sergels Torg.

Fifanvadargjagär.

Not my cup of tea direkt, inte ens efter 15 år



Jag kom hem sent igår kväll och maken hade passat på att sätta på en film.

"Ska jag börja om från början...om du vill se den?"

"Ehh, nej tack, jag tror jag står över hörru."

Och man börjar ju undra; det är ju inte så att vi nyss har träffats direkt.

torsdag 8 september 2011

*host host harkel*



Åker från jobbet och märker att jag har nån jefla dåre i häcken på mig, och som kör som en idiot. Strax innan höll han på att köra över en gångtrafikant. Jag lackar ur och krypkör, med hastiga inbromsningar bara för att markera. Ser i backspegeln att han visar finger och skriker.

Tänker att jag vid nästa trafikljus ska dra upp idiotens dörr och fråga vaf-n han håller på med.

Då kör han om mig, och precis när jag tänker göra samma sak så ser jag vem han är.

Milan Sevo. Inte en alltför rumsren medborgare.  

Ehh, jag tror jag sitter kvar här i min bil.

Uppdaterat: Jag är ju ute och hojar, det var inte Milan Sevo jag menade, det är Mille Markovic, och ingen annan! Ingen av dem är särskilt rumsren dock.


På lunchdate


I talibanens skola har de asgod mat och jag brukar därför äta där en gång i månaden à 30 riksdaler. Idag serveras det hemmagjorda pannkakor. To die for.

Och just precis nu när jag skriver detta inlägg så messar maken mig att han har råkat köra på en refug och kvaddat däcket. I min bil. Ni som har koll vet att han gjorde exakt samma sak för ett år sen. I min bil.

Så bra, har man inte utgifter så får man. Jag kanske borde investera i en trampbil åt honom.

Back in business



Efter att i hela veckan sett ut som om jag jobbar på en återvinningscentral, så känns det som om jag ska på värsta partyt när jag tar på mig vanliga kläder.

För idag har jag skrivbordstjänst.....astråkigt.

onsdag 7 september 2011

Om kanal5 i detta nu: Svenska Miljonärer

Om man kunde dö av att titta på pinsamma tv-program, så skulle jag vara stendöd nu.

Herre
gud

Med en kråka i näsan

Hela veckan har jag haft mina byggjobbarbrallor på mig eftersom jag håller på att röja runt på lagret. Idag var inget undantag.

Dock var jag tveksam i morse eftersom jag visste att jag skulle ha ett viktigt möte nu i eftermiddag. Funderade på ett ombyte, men kände att de jag skulle träffa får ta mig som jag är.

Nästa gång ska jag ge fan i att känna så mycket.

Vid 14-tiden ses vi på ett café i Bromma Blocks. Två väldans trevliga människor, varav den ena kommer ha betydelse även för er kära läsare. En mycket snygg kvinna i sina bästa år. Så där ljuvligt vacker som bara blonda brudar kan vara.

Själv såg jag ut som en grovarbetare med håret på ända och noll smink. Jag bad givetvis om ursäkt, men det hjälpte föga. Ett första intryck kan man ju sällan göra om. Inte ens om byggbrallorna är rosa.

Vi sitter och pratar i ett par timmar och när jag sätter mig i bilen och råkar kolla mig i spegeln, så sitter det en snorkråka där. Mycket synligt.

Grattis, pricken över i:et liksom.

tisdag 6 september 2011

Ibland undrar man ju

Halvligger i soffan och tittar på ett inspelat program, när maken kommer in i vardagsrummet.

"Tittar du på det där?"

Ehh, näe, jag sitter här och knypplar...tänkte jag säga, men det gjorde jag inte.

Ibland undrar jag varför man ställer uppenbart korkade frågor.

Jag blev så sur att jag stängde av programmet och slängde iväg fjärrkontrollen till honom.

Sen börjades det: zappandet. Varje kanal får 0,2 sekunder, sen vidare till nästa. Och nästa. Och för säkerhets skull så kör han en vända till...på samtliga kanaler.

När han är inne på tredje vändan så får jag nog och bestämmer mig för sängen.

Märks det att jag är trött på tillvaron just nu?!

Era synpunkter tack

Jag funderar på om vi ska ta in en ny porslinsserie i Sverige. Vi fick en förfrågan nu på Formex nämligen. Den är designad av en känd engelsk designer/konstnär. Jag gillar den för att den är enkel. Det finns ett annat företag som har gjort en keramik-kopia av det här, men det här är originalet. Väry good quality. Vad tycker ni?








Om vi vill, så kan vi få det med svenska texter. Och ja, texten ska vara lite sned och vind. Som gammal skrivmaskinstext. Den är inte jättebillig då det är mycket hög kvalitet. De har hur många delar som helst i den här serien.

Och lite andra serier, i alla möjliga färger.

Edit: dessa produkter ska självklart inte säljas via Hemslöjdsprodukter, där vi har allt smide. Nä, vi har ett annat företag som är mer åt Georg Jensen-hållet...

På kanal 5 just i detta nu



Ähum

Im speechless

...och det händer aldrig.

Ja...jaaaa..jag vet

Sorry alla som väntar på roliga inlägg, men den här veckan är jag sopgubbe/transportör/lagerarbetare/postnisse and you bloody name it. Håller på att flytta om hela lagret och bereda plats för 11 pallar med varor som är på ingång. Vi väntar bl a in 3 ton smide.

Så det där med fräscha nagelband och lukta parfym är inte att tänka på. Och inte sex heller för den delen. Alltså, dörren är öppen, men glöm att jag orkar engagera mig. Det är mer typ: varsågod och kliv på liksom. But don´t leave it messy.

Ja, jag måste vara universums osexigaste fru. Men orka bry sig. Inte nu. Och jag har fortfarande inte förlåtit honom för min goda middag som försvann.

måndag 5 september 2011

Räcker det inte med strumpor



Operation Röjning på kontoret/lagret. Passar på att rensa makens bil.

Kan nån förklara hur man kan bli av med EN handske stup i sekunden?

Om att älska sin man lite extra. I två sekunder.

Kom hem från mässan vid 22-tiden igår och upptäcker att min Outlook fungerar.

Maken, som är fullkomligt värdelös att ha med när man packar ihop en monter, då han bara ska slänga ned allt så fortast möjligt, fick ledigt. Och han var ju inte direkt nödbedd så i utbyte fixade han alltså min mail.

Så jag blev själaglad och väry tacksam. Tills jag upptäckte att idioten ätit upp min goda goda mat, som jag tagit med från Pontus by the sea. Det är en av Stockholms dyraste restauranger, så jag hade verkligen sett fram emot att få njuta av den och ett glas champagne.

Inte att den skulle bli uppäten av nån som lika gärna hade kunnat göra makaroner och köttbullar.


söndag 4 september 2011

Och nu blir det reklam!

Jag får ingen ordning på min dator, mest för att jag inte har tid då jag har en mässa som fortfarande pågår...

Men vad är bästa hjälpen när man är på skithumör? Jomenvisstsörru: make some serious shopping.

Jag tog med mina norska kollegor till Tina och Anna på Syster Lycklig och sweet Lord vad de tyckte butiken var nice! Det gör alla som jag släpar dit.

Och eftersom jag är så himla mån om att ni ska få ta del av allt roligt som jag får ta del av, så har jag övertalat brudarna om att vi kör ett rabatt-race igen!

Under september månad så får ni 20% rabatt när ni uppger "MonasUniversum". Antingen i webbshoppen, eller om ni kommer dit. Och skäms inte en sekund för att uppge mitt namn, de tycker verkligen att det skitkul när ni kommer in. I synnerhet Blondie a k a Tina. Ni som inte känner henne kan ju här på bloggen leta fram mina inlägg från Indien i februari-mars, då hon och jag var där. Hon är helt störd och ni kommer få en skitrolig läsning!

Men, som sagt; rassla in på hemsidan, eller gå dit, och handla lite. För något är nämligen väldigt skumt med den där butiken; hur mycket man än handlar så tar grejerna inte slut. Amäjsing. Ni som varit där förstår exakt vad jag menar.

Nu ska jag åka till tråkmässan, och klockan 17.00 åker byggbrallorna på. Herregud så fort det kommer gå att packa ihop allt: 3 dagar för att bygga upp, 4 timmar för att plocka ned.

lördag 3 september 2011

På rymmen med norskor


Vi har ju två norskor som bor hos oss denna mässvecka. Väry funny. Det här med att de kallar banan guleböj är tydligen inte alls sant.

Däremot så betyder bärs (en öl) bajsa. Basattnivet.

För övrigt så var mässan så seg idag så vi skolkade och drog in till stan. Jag leker turistguide.

"Hur gammalt är Stockholm...hur många människor bor här....är inte slottet gult..?" Ameh, thank God för Wikipedia för nån guide lär jag ju aldrig bli.

Nu restaurang Pontus by the sea vid Skeppsbron...eller var vi nu är nånstans...

Vi startar med champagne. Och jag glömde bort att jag har bilen med mig. Inte så smart.

Min Outlook är fortfarande paj...ska läsa era råd (tack snälla, er kan man alltid lita på) när jag kommer hem. Datorer suger och jag är skitsur.

fredag 2 september 2011

Uppdaterat om datorn

Jag har startat om datorn 14 gånger. Jag har startat aktivitetshanteraren och tagit bort Outlookprocessorn, eller vad det nu stod, men det hjälpte inte.

Jag har alla mina inloggningsuppgifter till ALLT i hela mitt liv, i en mapp i Outlook...som jag inte kommer åt nu.

SJÄLVKLART så har jag inte gjort nån back up..för att jag är dum i huvudet.

Hejdå. Nu ska jag ta livet av mig.

Datorhelvete - Nu MÅSTE ni hjälpa mig

Jag kan inte ta emot några mejl. Eller skicka några. Får ett felmeddelande:

"Det går inte att visa mappen. Det går inte att nå filen C:\Users\Monabäjben\AppData\Local\Microsoft\Outlook.pst. eftersom den används av en annan process. Stäng program som använder filen och försök igen. Du kan behöva starta om datorn."

Och eftersom jag är korkad som få när det kommer till datorer, så fattar jag givetjävlavis inte vad som är fel och vad jag ska göra.

Tänker att jag är skitsmart när jag kommer på att jag n a t u r l i g t v i s går in via webb-mailen och kollar mailen.

Om det inte vore för den lilla lilla detaljen att mina lösen finns i en av mina mappar i Outlook...som jag inte kan öppna. Alltså, jag kan öppna själv outlook, men när jag trycker på Skicka/Ta emot, så får jag upp ovan felmeddelande. Och jag kan inte klicka på mapparna jag har i mailen.

Ska man behöva gå tillbaka till brev och frimärken igen, eller vad f-n är det frågan om.

Please help me. Och så tyyypiskt att det är fredag när det händer eftersom det inte finns en käft som är här inne då!

Me and my bloggreaders

Det är så sjukt kul att stå på mässan och träffa bloggläsare.

Som Marie, själv utställare och som kom med det här:
"No added sugar" är nyckelordet här. Jag som somnar när jag äter för mycket socker. Jag som inte längre kan äta choklad, eftersom jag bara känner fettsmaken. Nu kan jag äntligen ta mig en liten bit choklad när jag blir godissugen. Tack Marie, den är jättegod!

Och så kom Åsa-Badanka, Eva i Paradiset: båda är fantastiska skapare men suger hästballe på att uppdatera sina bloggar.

Sen kom Champagne-Åsa förbi en snabbis. Hon och maken äger Stockholms bästa bokhandel på Drottninggatan. Mycket bra bra priser där om ni är bokintresserade.

Måste även berätta att världen är liten. Det kommer fram en kvinna och presenterar sig som Lena. Hon berättar att hennes döttrar läser mig och att de fått henne att börja. När jag så häromdagen bloggar om att ett av våra företag heter Hemslöjdsprodukter, så visar det sig att hon är kund hos oss!

Äta måste man och när man blir bjuden på lunch av Annas Kaos, ja då blir tillvaron lite roligare. Vi pratade jobb och det var riktigt kul. Hon är ingen korkad halvblondin den där kaosbruden. Näpp. Sharp brain.

Och så kom Eva-Lotta, som vet att jag är sjukt svag för blingbling. Kolla vad hon hade med sig till mig:

Och så det här. En fullständigt genial idé tycker jag: smyckeshängda sjalar.

Tack älskling, I love it!
Hon är distributör av dessa handgjorda läderskärp och smyckessjalar från Italien. Alltså inget Kina-crap utan ett litet familjeföretag som sitter och pillar med sånt här hela dagarna.

Och jag föreslog att man ska ta fram andra smycken, utan bling bling, så att man når en större marknad. Jag tror minsann att jag ska börja sälja sånt här på min Kyssmiglycklig-hemsida...som jag inte har fått igång ännu. En sida med grejer som jag gillar. Sjalarna och skärpen finns i alla möjliga utföranden. Eva-Lotta når man på Glorious Agency, 070-714 65 87. (Kristina, är inte det här något för dig i Sturegallerian? De är extremt tasty i verkligheten.)

Ujuj, nu kom jag av mig. Om man kommer förbi mig så måste man inte alls ha någon present med sig, jag blir kalasglad över att träffa er ändå!

Om att tala inför människor

Ett par av er kommenterar det faktum att jag ställer upp, fastän jag är livrädd.

Jag tänker så här: när man är fet så mår man dåligt. Det kommer med andra ord sitta 50 pers, eller vad det nu blir, och må mycket sämre än jag gör.

Alltså blir det en win win situation: de får höra att det finns ett betydligt värdigare liv, och jag får träna på att tala inför folk.

I´m so fiffig.

torsdag 1 september 2011

När munnen agerar före hjärnan

Som de flesta av er vet så är jag Gastric Bypass-opererad. Dvs, jag har opererat magsäcken. Och gått ned 43 kg.

I februari var jag på sjukhuset för 1-års kontroll. Inga konstigheter.

Igår stod jag i vår monter på mässan och förberedde inför idag, när den öppnar, då telefonen ringer. Det är från sjukhuset. De undrar om jag vill komma dit och föreläsa för potentiella patienter om 14 dagar. En liten kort stund.

"Jamen absolut, det kan jag visst göra." sa jag. Mitt ålahuvud.

Jag, som på makens 40-års fest var tvungen att supa mig redlös, and I mean readlös, för att kunna hålla tal för honom. Och då var det ju knappast några okända som var där direkt.

För det är i särklass det värsta jag vet. Att tala inför människor. Oavsett om det är 32 släktingar.

Men jag tänkte att jag skulle gömma mig bakom humor. Om det går. Problemet är att när jag kommer in i salen där 50 pers kommer sitta så måste jag nog se till att ha vuxenblöjor på mig. För jag kommer bajsa på mig.

onsdag 31 augusti 2011

Chicken chicken chicken

Ähhum...jag bangade. Amen herregud, det är ju värsta förändringen fattar ni väl. Som att få ett par nya bröst. Eller ja, nästan.

Så vi gjorde en kompromiss. Jag blev av med 20 cm och lovade att hon skulle få ta 10 nästa gång. In my ass.
Jag tycker att jag var skitmodig. Faktiskt.

Dags för förändringar



I 28 år så har jag haft jättelångt hår och alltid varit "hon med det långa håret".

Min frisör har i 8 år tjatat på mig om att jag ska klippa av mig det. Att jag börjar bli för gammal för så långt hår. Jag har tokvägrat och skrikit som gris om hon toppat mig mer än 2 millimeter.

Men idag är det dags. Hon börjar med 10 cm och kommer sluta med 25-30.

Fifan sån svår ångest jag har nu.

Jag var ju bara tvungen att kolla

Jag tänkte att jag skulle skriva ett roligt inlägg om kända brudar födda 1965 och jämföra dem med mig. Att jag skulle framstå som årets läckerbit.

Asså, det var planen. Så jag skriver in årtalet och gnuggar händerna. Fifan vad kul liksom. Tills Sara Jessica Parker, Linda Evangelista, Kristin Davis, Famke Jenssen, Sherilyn Fenn m fl ploppar upp. Och dom här;


Skådisen Kiana Tom. Jag har inte heller hört talas om henne, men skit i det. Hon är lika gammal som jag. Och jag ser inte ut så där i kroppen. Inte nånstans. Och inte som skådisen Cindy här ovan heller. Kan man köpa en sån där kropp nånstans?
Ehh, det var inte riktigt dom jag ville se på skärmen.  

Så jag letade efter snubbar födda samma år som jag istället och kolla kolla:

Den här urpingen och jag är lika gamla;
Match making in heaven va?

Eller inte. Jefla tur att man har valt en make som är yngre. Förvisso bara 1 år men han ser ut som ett baby face jämfört med herr Östros. Det finns ju sämre sätt att hålla sig ung på, eller hur?!

tisdag 30 augusti 2011

Veckans chock

Girlfriends, vet ni var dessa tre gossar har gemensamt?

De är lika gamla.

måndag 29 augusti 2011

Måndag hela veckan

I förra veckan, när jag stod i Norge på mässa, så ringde stockholmsmässan mig och frågade lite om min monterbeställning. Vi gick igenom allt noga och var rörande överens när vi lade på.

I morse rasslar vi in på mässan och har plenty to do under tidspress varför vi har bråttom att sätta igång. Kommer fram till montern och upptäcker att de har glömt att måla en vägg. Jag har beställt en svart vägg, men den lyste med sin frånvaro.

Så det var bara att gå en kilometer till Servicentrum, vänta en kvart på min tur, få ett "oj, förlåt, ursäkta, vi råkade visst missa det" och ett samtal till målartomtarna. "De kommer så fort de kan."

Går tillbaka till montern och noterar att golvet inte är städat = det går inte att lägga ut vår montermatta. Plus att de har ställt alla våra pallar inne i montern så det går inte att lägga nån matta över huvud taget. Några snubbar i min ålder åker förbi på en truck och jag rycker tag i dem. Genom åren har jag lärt mig att med smicker kommer jag skitlångt när det handlar om att få nåt gjort på mässan.

Så jag smörar.

"Eh..hej..hörrni, vet ni hur man får tag i nån sorts städare här, eller rättare sagt; en sopborste...jag kan sopa själv...och hur kan man få hjälp med att flytta dom här pallarna ut till gången?..."

Här ska man veta att jag har en 20-årig dotter, som är studieledig och jobbar hos oss ett år. Denna dotter ser extremt bra ut. Och jag är en bad mom som använder henne jämt vid lämpliga tillfällen.

...så jag fortsätter: "för hon här är ju inte mycket till hjälp som ni ser (och syftar på dotterns spinkighet)."

De tittar hungrigt på henne, och en av dem svarar: "Inga problem, jag fixar det åt er."

Jag tycker mig läsa namnet på hans bricka och vi småsnackar lite. Han drar i väg och hämtar en borste, jag säger "tack Göran". Han flyttar pallarna och jag säger "Göran, tror du att du kan flytta den här dit också?" När allt är nästan klart så säger jag till jobbarkompisarna: "Himla tur att Göran kunde hjälpa oss, annars hade vi varit rökta."

Görans telefon ringer och han svarar: "Ja, det är Jocke."

Ridå ner. Och jobbarkompisarna skrattar så de kissar på sig. Jag ber om ursäkt och livet går vidare.

När det är lunchdags så går vi till mässans alternativa restaurang som främst är till för mässans personal. Där är det nämligen billigare: en lunch kostar 65 spänn. Dock upptäcker vi att den är stängd. Får tag i någon som upplyser oss om att den har stängt igen för gott och nu finns bara restaurangen i stora entrén. Den som alla besökare sen kommer att äta på när mässan öppnar. Den som är SVINDYR: en lunch kostar 110 kr. Skitkul att pröjsa 110 pickadoller när man är Gastric bypass-opererad och äter lika mycket som en 2-åring.

Tillbaka till montern bara för att en kvart senare göra illa pekfingret så pass att jag trodde jag skulle smälla av, och jag är ingen piplisa men perkele vad ont det gjorde. Och det blödde. Och det var ett stort hål.
Kolla. Skitmycket skadad. Nästan så att jag borde bli sjukskriven fram till jul.

Jag bor i ett aningens analt bostadsområde. Alltså ett område där många fiiina människor bor. Rika tomtar. Där man har inneskor på sig hemma hos folk. Där man inte har en blå studsmatta från K-Rauta (som vi har) utan en grön från Studsmattexperten för 12 000 kr. Don´t ask me hur vi hamnade här, men nu bor vi här, så det är bara att tugga i sig.

Men i bland glömmer jag mig. Som i kväll. Jag sitter i styrelsen för skolans Föräldraförening. Jag känner de andra i styrelsen mycket ytligt. Av en händelse kom vi in på att en av oss har en barndomskompis som är med i "Hallongrottoronas förening bla bla-nåt." En förening för flator. Jag börjar garva. För att situationen är absurd: jag sitter i ett kök i en 12-miljoners kåk med 6 andra damer, och vi pratar lesbiska hallongrottor. Man måste verkligen bo här för att fatta det komiska i situationen. Utan att tänka mig för så säger jag:

"Eftersom alla här i hooden är såna anala kärringar, så lyckades jag inte få mig med nån kompis in på Pridefestivalen, så jag släpade med mig "talibanen" och harvade runt med henne där en hel dag och herregud så jävla kul (läs: ny upplevelse) hon tyckte det var att titta på alla transor, flator och bögar!"

Det blev tyst. Sen kom det några lama, halvhjärtade försök till skratt. Och jag fattar plötsligt varför jag inte passar in här.

Vill ni veta hur min dag varit...eller en kurs i svordomar

Börjar dagen med magont pga väry mycket vitlök igår. Sitter på toa och läser inredningsmagasin. Klicka på bilden nedan; skulle du ha så mycket förtroende för den här strandraggar'n (no offence) att du skulle anlita honom som inredningsarkitekt?
Skulle inte tro det va. Japp, jag är ytlighetens moder och fullsketen med fördomar, men han skulle inte ha en chans.
Drog iväg till jobbet och fick årets anfall: vi har en personhiss som är avstängd i 4 veckor pga arbete. Inga problem, vi har trappor.
På andra sidan lokalen har vi en lasthiss, som inte berörs av det här. Vi packar pirror fulla med grejer och ska åka ned i den när jag märker att den står stilla. Jag ropar mellan dörrspringan och nån tomte ropar tillbaka att hissen är avstängd för reparation...hela dagen.
Då jävlar tog det hus i h-e. Jag kastar mig på telefonen och försöker få tag i fastighetsskötaren. Blir sittande i en telefonkö i 20 minuter...för att bli utslängd och blir tvungen att ringa in igen.
Så när växelbönan svarar så frågar jag om det är ett källarföretag hon jobbar på. Väl medveten om att detta fastighetsbolag omsätter miljarder. Hon svarar att "nä, vi är ganska stora."
"Bra, då tycker jag att du ska gå till din chef nu, och be honom anställa ytterligare en person till i växeln, för det är fanimej skandal att ni inte kan svara!"

Typ så.

Hon kopplar sen in mig till den som är ansvarig:

"Hej, Mona heter jag och ringer från Hemslöjdsprodukter på Ekbacksvägen, är det du som är ansvarig för hissarna här?"

"Ehh..jaaa...?"

"Okey, då undrar jag hur du tänkte när du såg till att båda hissarna inte går att använda? Och jag undrar också hur du tänker när det inte ens finns en lapp uppsatt om det här, så att vi hade kunnat styra om våra hämtningar.Vi väntar på att Schenker ska komma och hämta 6 pallar med varor idag, så jag är lite lätt irriterad just nu."

"Asså, det är inte jag som är ansvarig, det är xxx, men jag ringer henne på en gång."

Jag visste vem han pratade om, så jag slår hennes nummer och får en telefonsvarare i örat, varpå jag säger:

"Hej, Mona heter jag och ringer från Hemslöjdsprodukter. Du, för att vi ska kunna betala hyran till er, så måste vi ställa ut på mässor, och för att vi ska kunna ställa ut på mässor, så måste Schenker komma hit och hämta våra monterpallar. Och för att Schenker ska kunna komma hit och hämta våra monterpallar, SÅ MÅSTE LASTHISSEN FUNGERA!!
Jag förutsätter att du har ett gäng killar som du skickar över till mig idag för dom ska nämligen bära ner 6 pallar för trapporna. Och när du har ordnat det så kan du ringa mig på bla bla bla".

Jag var inte ett dugg otrevlig, bara väldigt tydlig.

15 minuter senare ringer den första gubben upp:

"Du, jag här på Ekbacksvägen nu och lasthissen funkar."

"Ehh, va? Hissreparatören sa att den skulle vara stängd hela dagen. Men vad bra, då har vi inga problem tacksåmyckethej." Sa jag.

En timme senare ringer bruttan som är ansvarig och min egentliga kontaktperson. Hon som fått mitt telefonmeddelande.

...och talar om att hon ringt hissbolaget på rotmos och bett dom dra därifrån ögonaböj. Bad så hemskt mycket om ursäkt. Men släppte bomben;

"Asså, vi har inga lasthissjobb inplanerade i år, däremot nästa år."

"Jamen det är väl lugnt, bara vi vet vilken dag det är så vi kan planera om våra leveranser."

"Ja...men...hissen kommer vara avstängd i flera veckor...!"

"VA?! Du skojar! HUR tänker ni då? Jag fattar att ni måste reparera, men alla vi som bor här i huset är i behov av lasthiss. Och vi kan lika gärna gå i konkurs om vi inte har en hiss. Vi har leveranser varje dag till våra kunder!"

"Jaaa, vi får se om vi kan lösa det på nåt sätt."

Så dagen startar inte så jättebra. Det pös ur näsborrarna när jag kom ut till mässan. Bara för att upptäcka nästa problem. Men nu ska jag på styrelsemöte så det får jag blogga om senare ikväll.

Laters




Allt ditt är mitt och allt mitt är mitt

Maken: "Har du sett mitt ena Boss-skärp?"

Hustrun: "Nä."

Maken: "Fan, jag fattar inte...grejer bara försvinner i det här huset!"

Hustrun: "Mmm..himla konstigt."
Sen åkte hustrun iväg till Stockholmsmässan med brallor som satt som smäck.


söndag 28 augusti 2011

Om bomber och granater

Minns ni att jag var i Turkiet i somras?

I ett område som heter Kemer.

På ett hotell som heter Viking.

Gissa om det just har exploderat där, och ifall stranden framför hotellet är helt avspärrad.

Okey. Nästa år blir det vacation på hotell i Avesta.

Verkar lugnast så.


My husband

Alltså, jag vet inte från vilken grotta han är uppkommen från, men att nåt är fel i styrsystemet däruppe, råder det ingen som helst tvekan om.

Det här är golvet i matsalen.

Ja, jag har en tofs där. En svart. Som matchar mina svarta gardiner. Call me Montazami.
I en matsal skall matbord, stolar, gardiner och möjligen en chiffonjé finnas.

Inte en bokjävel och två förpackningar med spännband.

Mitt på golvet. Sen en vecka tillbaka.

Märklig känsla



Känns lite konstigt att tända en brasa den 28 augusti klockan 8 på morgonen.

Jag ger alltså upp: det ÄR höst.

lördag 27 augusti 2011

Till Kista på event

Skulle lägga in en huvudlös bild på talibanen, men hon tvärvägrade.
Linda Skugge anordnade en visning av en film i 5D-format. Dvs, med effekter som att stolarna rör sig, det blåser, luktar m.m.

Så kallad zinnemax-film. Nytt i Sverige. Det var en spännande upplevelse. Salongen tog dock endast 24 personer i taget, så jag har problem med att se businessen i det här. Häftigt var det i alla fall.


Efteråt åt vi kanongod glass på italienskt vis.

När man är sällskapssjuk

Är man en hemskt dålig moder om man öppnar dörren till 20-åringens och pojkvännens rum och säger;

"Godmorgon, ni ska inte sova mer nu va?"

En fortfarande sovande dotter frågar;

"Hur mycket är klockan?"

"Den är 9."

"Okey"

..fast klockan bara var 7.30.

Muhahahaha

När man närt en trash-junkie vid sin barm

Det här är talibanen. När hon var 5 år. Nu är hon 8.

Ända sedan hon var 1,5 år så har hon varit extremt bestämd med sina kläder. Vi pratar e x t r e m t. Hon har sedan då, varje dag, själv avgjort vad hon ska ha på sig varje dag.

Och jag tycker att man ska välja sina fighter. För mig är det ingen big deal om hon vill ha 4 par trosor på sig, för att hon inte kunde välja...japp, det har hänt. Eller om hon blandar färger hej vilt.

Dock har det funnits..hmm..hur ska jag uttrycka mig..en del tillfällen man haft lite småångest för att ta med henne ut på stan bland normala människor.

Som bilden ovan. Hon tycker att hon är jättessnygg. Mitt i sommaren så har hon skidglasögon på sig. Och en miniponcho. Sen framgår det inte att byxorna är fullsmetade med glitter.

Som sagt, jag har haft lite andnöd då och då men tycker mig ha sett en stor förändring det senaste året. Hon har klätt sig "normalt".

Igår kom jag till skolan och höll på att gå in i ett träd när jag, på långt håll, upptäckte en unge med en klädkombo som fått varenda fågel i hooden att dra så jävla långt söderut som möjligt för att undgå denna 8-åriga fågelskrämma. Några steg till och det råder inga tvivel om vems avkomma det är;
Strumporna. Amenalltså. Det är kortstrumpor som hon dragit så mycket i, att de plötsligt blivit knästrumpor.

Men jag är gammal, tålmodig och en pedagogisk mamma, som ber till Gud inser att den här fasen nog går över.  Väl.

Annars blir hon mest troligt arvlös.

fredag 26 augusti 2011

Oanade konstellationer

Man kan ju undra vad den här bruttan;
Christina Stielli, författaren till kioskvältaren "Jag älskar dig inte".
och den här bruden
Titti Schultz RixFm 14-18
och jag har gemensamt.

Vi har just infört frukostmöte en gång i månaden. Christina är en av de mest kreativa människor jag känner, och Titti ska man inte förväxla med en korkad radiobrud, herregud så mycket hon har i pannrummet.

Man ska vara rädd om fina vänner.

För övrigt så är jag komatiserad. Har så mycket att göra att jag blir lam. I kväll har jag en dejt med mig själv, en flaska champagne och min dator. Jobba sig lite.

Och idag har jag trosor på mig.


torsdag 25 augusti 2011

Känns aningens bekant


När man kliver upp 04.00 för att flyga till Norge, så ligger inte prioriteringen i första hand på att memorera var maken parkerar bilen.

Det borde det ha gjort kan jag meddela.

Korsdrag



När jag packade resväska så tyckte jag bestämt att jag lade ner trosor för varje dag.

Det gjorde jag inte och man kan säga att mufflan fått lite frisk norsk luft.

Sa jag att jag är 40+?

Om tomtar och dårar till kärringar

Ser ni dom här tomtarna och vättarna?

Det är två damer hemma i Sverige som gör dessa för hand. De är jättefina.

Men tomtebranschen är en tuff bransch. Särskilt när det finns en dåre som är jättestor inom just det segmentet i Sverige. Hon har Skandinaviens sämsta rykte eftersom hon stämmer allt och alla som har tomtar/vättar som även på en mils avstånd kanske, k a n s k e, liknar hennes tomtejävlar.

Det är första gången vi ställer ut med dessa små raringar. Kvinnorna som gör dom känner väl till kärringen, men har givetvis sett till att inte planka henne. Dock är det aningens svårt att ta patent på hur en vätte ska se ut. Så nästan alla som håller på, gör liknande varianter. Något annat är omöjligt.

I alla fall: en monterkollega, som egentligen är en smideskonkurrent, men som är schysst, kommer förbi och skrattar läppen av sig. Och talar om att det kommer ta tretti sekunder innan vi åker på en stämning. Kollegan hade själv råkat ut för det.

Sånt där går jag igång på. Så jag talade om för kollegan att "jag fattar om småskuttar i vår bransch blir skitnödiga när de får en stämningsansökan från nån hot shot-advokat, men du, jag har haft med värre saker att göra så bring it on säger jag bara. Hon ska få se på åka av, let me tell you."

För det ska bli mig ett sant nöje att gå i rättsligt svaromål. Och när det väl händer så ska ni få namnet på kärringens företag. Välkänt i Sverige för alla som har butiker.

Jävla idiot.

onsdag 24 augusti 2011

När man verkligen är psykologisk

Vad bra det är att just precis nu titta på en dokumentär på Tv4, ja, hotellet sänder 4:an och 1:an, som handlar om ett gäng olika flygkrascher. Om hur människor som har överlevt dessa. 

Jättebra. Verkligen. Jag flyger hem i morgon eftermiddag.

Jag är inte ett dugg flygrädd.

Nejdå. Inte alls.

När man är väldigt nära att bli frivillig änka i Norge

Jeflar vad vi har bråkat idag. Jag har varit på väg till flytplatsen två gånger. Herregudminskaparevilkenidiotjaghartillchef.

Jag borde ju ha blivit misstänksam igår när det gick så bra.

Vad det höll på att bli make-mord om?

Ser ni det här bordet?

Det bordet råkade följa med som extrabord, men jag ville inte ha det i montern eftersom det inte passade in bland våra nysnickrade kistor och resten av möblemanget. Det är ett bord som den gamla ägaren hade på mässorna.

Men det börjar med att maken vill ha bordet här, i den här hörnan;

..och han ville inte ha den översta hyllan eller hyllan näst högst upp vänster heller.
Men då fick jag ett tokspel. "Är du dum, då sabbar du ju hela hörnan, det kommer se förjävligt ut plus att kunderna inte kommer nå sakerna på hyllorna ovanför eftersom de måste b ö j a sig över bordet!"

Han stod på sig och babblade om att om jag fick som jag ville så skulle försäljningen sjunka och blablabla blattanbla. Jag blev skitmycket mer förbannad så jag tog handväskan och marcherade bort till Anna på Teddykompaniet, för att sitta där en timme och coola ned mig.

Sen gick jag tillbaka och fortsatte vara förbannad. Enda fördelen med att vara lack på varandra är att jag slipper: "Mona, vad ska den här sitta? Mona, hur ska jag göra här? Mona, hjälp mig. Mona, kan den här sitta här?" Jag blir fan galen.

Men det innebär också att man tappar lusten totalt och arbetstakten går ned till minus 0,2. Och man överväger starkt att ta planet hem.

Efter tre timmars tjafsande, så blir det eld upphör och nån sorts kompromiss plus att han kräver en puss på kinden och ett förlåt.

In my ass, tänker jag. Men ger honom en puss. Fast jag kan inte låta bli och säga att "den var inte särskilt ärlig, bara så du vet."

Bortsett från bordet så blev jag nöjd. Vi har lite omflytt av färgerna på textilierna, och lite annat fix, men annars så är vi klara. Jämfört med andra så har vi en skitfin monter. Och kunderna kommer smälla av eftersom de är vana vid ett gäng av dessa ful-bord.

(Jaaa Maria, jag vet att hörnan stänger in, men vi hade inget val! Och nu har vi hängt grejer där.)
Om de här tomtarna ska jag berätta om i morgon.
Vi representerar Frösö Handtryck i Norge.
En del av våra egendesignade plädar. Till höger har vi varor från Ullcentrum på Ölan.
Jag tyckte att jag var fiffig som tryckte i ett par gråa pusselbitar då smidet "försvann" på den svarta mattan.
Och gissa om det är kul att prismärka över 500 artiklar. Inte bara sätta en simpel vit lapp på, nää, det ska knytas fast en lapp med ett snöre på varje artikel. Och knuten måste knytas på ett visst sätt. Väry not fun. När vi var klara med allt så säger maken: "F-n vad bra det blev! Montern är skitsnygg. Du har varit jätteduktig."

Jag bara stirrade på honom och tänkte på min "osäljbara" vägg därborta på högersidan. Och så tänkte jag att jag skulle beställa en efterrätt med mycket socker i till middagen. Så att jag kunde vara säker på att somna fort som f-n. (Ni som har koll vet ju.) 

Men jag svarar honom: "Det har inte du, du har bara varit skitdum."

Och i morgon eftermiddag åker jag hem. Halleluja.

(Hörrni, tack för responsen på hemsidan. Jättetacksam för era synpunkter på vad som ännu ej funkar.)