måndag 28 februari 2011

Yiihaaa!

I´m a tekniskt under.

Flera gånger under den senaste veckan så har jag försökt få till det med Skype. Ja, jag är retarded när det kommer till tekniska saker på internet. Ge mig en skruvdragare och lite verktyg och jag fixar, men sånt där internettjafs får mig gråhårig. Så jag har lagt ned varje gång jag inte får till det.

Hur som. Jag ska till Indien på lördag. Om det nu undgått någon. I Indien kostar det 20 spänn minuten att ringa och eftersom jag har en taliban som lider av munlepra så kommer jag gå i konkurs.

Alltså ska jag för första gången skajpa mig lite. Det ringer på hemmatelefonen. Ingen där. Jag fortsätter pilla och fixa. Det ringer igen. Ingen där. När det ringer för tredje gången och jag börjar bli förbannad, inser jag att jag ringer mig själv. Mitt jäkla ärkepucko.

Helt otroligt att JAG, i en ledande position, har varit med och dragit igång ett av Sveriges största call centers....

När det går över styr

Jag är en mailfascist i den bemärkelsen att jag ett inkorgs-tics: I min inkorg får det aldrig ligga mer än 30 mail. Jag får helt seriöst ont i magen om det är fler, och jag tycker att 30 är näst intill överstigligt.

Det har varit lite körigt de senaste veckorna. Så pass att jag var tvungen att dra i handbromsen nu i förra veckan och sätta mig på lagret och göra lite...ja, inte så skojsigt arbete. Sånt där som är nödvändigt men går långsamt. Som fan.

I min inkorg ligger i denna sekund 309 st mail.

Tror ni jag är mindre stressad nu?

söndag 27 februari 2011

På banan

Nu så. Tillbaka från de döda. Herrejesus så väck jag var. Jag är dock förunnad med att när jag blir sjuk, så blir jag oftast skitsjuk i 1-2 dagar, sen är jag okey.

Förvisso fortfarande feber, men nu kan jag ta hand om mig själv åtminstone.

Talibanen åkte till Spanien 05.30 i morse och mitt hjärta gick sönder när hon kom upp till sovrummet flera gånger för att säga hejdå till sin svinsjuka mamma. Gråtandes. "Mamma, vi kommer inte att träffas på 14 dagar!" Fy fan säger jag. Men hon har det bra och maken åker ned till henne på tisdag.

Själv har jag spenderat hela dagen sovandes sittande i soffan, gissa om jag har ont i röven! Maken är på jobbet, tonåringen ute och shoppar. I´m alone.

Jag och alla dokusåpor.

lördag 26 februari 2011

När man brukar ha en matchtemp på 36,6



Då fattar ni att jag har en nära döden upplevelse nu. Seriöst.

Maken önskar att det bor en annan fru här, för jag brukar inte vara pipig. Det är hans avdelning.

Som på beställning



Det här är min frukost, lunch och middag.

Jag är skitsjuk. Ont i hela kroppen.

fredag 25 februari 2011

Har sällan sett någon se så glad ut över lite rektumfantasier. Håll till godo!

Jag är på skitdåligt humör

Fifan vad jag är på sopigt humör. Maken drog upp på övervåningen trettio sekunder efter att jag kom hem. Talibanen gick och satte sig framför datorn.

Detta efter att jag slagit henne fyra gånger i vårt nya favoritspel, Callisto. "KAN DU INTE LÅTA MIG VINNA?!"

Så fan heller. Dom tiderna är förbi när man satt och lallade och lät små skitungar vinna.

Ujuj. Jag kanske borde gå på en långpromenad.

Hoppla hoppla

Nästa lördag åker jag till Indien. På JOBBRESA. Jag har ett schema som kan få vem som helst att få en hjärtinfarkt. Lyckligtvis har jag med mig en kompis.

Fast maken har fått för sig att jag ska på vacation. Så han bokade in sig på en vecka till Spanien. God vän har lägenhet. Men för att göra saken än mer krånglig så skickar han talibanen i förväg. Nu på söndag. Sen drar han på tisdag. Båda två kommer hem dagen efter att jag dragit.

14 dagar utan talibanen.

Nästan 14 dagar utan maken.

Eh, alltså, den ene kan jag väl stå ut med att inte se, typ hur lätt som helst, men den andre har jag aldrig varit utan så länge.

Och stackars tonåringen får vara hemma sköta om huset och ruljansen på kontoret.

torsdag 24 februari 2011

Vad heter gubbjäveln

Jag förstår inte.

Expressen skriver Khadaffi.
Aftonbladet skriver Gadaffi.

Vad heter idioten?

Avdelningen Vi som inte gillar grönsaker

Hustru jobbar. (Nämen OJ vad ovanligt.)

Make hemma med sjuk taliban. Ringer hustrun då han ska laga mat.

"Öh, salladslöken, hur ser den ut?" Samtidigt som han rotar i kylskåpet.

"Långa gröna blad och en liten kula längst ned." Säger hustrun och suckar över att maken a l d r i g lär sig.

"Var ligger den, hittar inte." Säger maken och rotar ännu mer. En make som oftast frågar hustrun innan han öppnar kylskåpsdörren. Varför leta själv när man kan ringa sin fru liksom.

"Jaha, där, nu ser jag. Fan, dom ser ju helt jävla livsfarliga ut."

Till er som förfasar er över mitt "geografitänk"

Ni har uppenbarligen inte läst mig så länge. Jag är alltså gift med en man som kommer från en bondhåla. THE bondhåla. Vi pratar bondhåla som idag är en utarmad liten by med noll affärer. En bondhåla där man kan höra banjon om man lyssnar noga.

Ni andra, som bor överallt utom i Stockholm, ni vet inte vad bonnahåla är förrän ni har varit där maken växte upp.

Och därför kommer jag för all framtid hävda att maken, och de han växte upp med, är de enda bonnaläppar som finns. På riktigt.

Ni andra bor i metropoler. Trust me.

Så, nu behöver ni inte vara sura på mig, eller kalla mig dryg stockholmare!

När man delar med sig



Om man kissar med öppen dörr här på jobbet så ser man ett nästan klart showroom.

Tänkte att ni ville veta det.

Äckelpotta

Finns det fler män in min som tycker det är onödigt att "slösa på vattnet" , och därför inte spolar när han har kissat?

Och det märkliga är att detta bara tycks gälla på nätter (han sover soffa varje natt innan han kommer upp) och på morgnar.

Måste vara geografiskt betingat. Alltså ursprungsgeografiskt..

onsdag 23 februari 2011

Det lönar sig att hänga ut vänner i bloggen

Se där ja. Jag har just fått bekräftat att jag har en reskompis med mig till Indien.

Skitbra, då har jag en guinea pig som kan posera på alla kort jag tar för bloggen!

Lite bubbel



Drack min första dos av vaccin nu på morgonen. Lyssnade inte så noga på vad sjuksköterskan sa om eventuell orolig mage.

Är i skolan på föräldramöte med rektorn tillsammans med ett gäng andra päron.

My Lord, jag borde ha lyssnat på vad hon sa.

tisdag 22 februari 2011

Another day in my vardagsliv

Jobba sig lite på kontoret: packa film, sätta upp gardiner, städa ett av kontorsrummen, köra palldragaren, flytta hyllor.

Sen drog jag till en fotoaffär för att fixa foto till visumet. 160 spänn. Därifrån åkte jag in till stan, till nåt indiskt hak där jag lämnade in visumansökan till det facila priset av 1532 pix. Skål och grattis.

Vidare runt hörnet för en vaccination. Jag är GBP-opererad och känner att jag nog inte tar några risker.
Man vet att det var länge sen man var här när personalen går in i arkivet för att hitta patientkortet!
Och där låg jag. Sedan 14 år. Och vilken himla tur att de hade en världskarta, för, som många av er vet, så är inte geografi min starka sida. Jag var tvungen att titta en stund innan jag hittade Indien.

Jag vet, jag är ett jävla ärkeufo. Men ganska trevlig. För övrigt så var sjuksyrran lika gammal och sunkig som lokalerna. Hon måste ha jobbat där sen Selma Lagerlöf skrev Gösta Berlings saga. Typ.

1250 bananer senare så hade jag tagit Hepatit A och C, eller vad det nu var, samt nån drickhistoria, Dukoral.

Kommer ut till bilen och konstaterar att jag kan lägga till 900 kr på dagens utgifter.
Och eftersom jag ändå fått en p-bot så låter jag bilen stå och slinker in på KappAhl, som ligger på den så kallade Sergelplattan.

Skulle in och köpa nåt, som inte fanns (Jävla Åsa, dom var slut!). 8 meter härifrån satt en tomte och spelade saxofon. Herregud, jag har inte varit här på hundra år. Mycket märkliga människor som rör sig här kan jag säga.
Tar rulltrappan upp till Sergelgången.

Man kan säga att jag var 18 år när jag åkte i den här senast. Förmodligen inte så jättenykter.

Klockan är 16.30 och jag kommer på att jag inte hunnit äta lunch. Kliver in på Espresso House och köper en Chailatte och en creme cheese bagel. För tonåringen tjatar jämt om att det är så gott, och hemma i finhooden har vi inget sånt hak.
82 spänn senare så sätter jag mig i bilen. Och tar 4 tuggor av den svingoda mackan. Sen får jag ont i magen.

Skiter i mackan och dricker chailatten. Dricker lite till. Och lite till. Sen kommer magvärken from hell. Är fortfarande inne i city och måste få tag på en toa. Jävligt fort.Kommer på att jag kan dra till goda vännerna Tina och Anna, som driver den här mycket trevliga butiken (som också har en hemsida, varsågoda och gå in tack).
Precis när jag kliver in så slår det mig att Tina, den ena Lyckliga Systern, är en jävel på att veta vad som säljer. Hon ger mig ofta bra tips. Så why not övertala henne att dra till Indien med mig. Hon mumlar nåt om att operera en tand, men hon är bra sugen. Och jag tänker att jag nog ska hänga ut henne i bloggen här, så att hon måste följa med.

På vägen hem, vid Klarabergsviadukten, ser jag världens längsta busskö.

Får inte ens med halva kön. Tänker att jag har det bra som sitter i min Volvo Jeep och är hemma om 5 minuter. Jag avskyr att åka kommunalt.

Kommer hem, till en taliban som har varit sjuk och hemma med pappa. Och en kusin som spenderat hela dagen här. Det är en underdrift att säga att maken varit en dålig barnvakt. Och innan ni hetsar upp er över ordvalet så kan jag informera er om att han inte ens har varit det. För jag vet att det är illa när han erkänner: "asså, jag har nog kanske, inte har haft så stor koll på vad dom har gjort idag."

Talibanen och kusinen har tillbringat hela dagen på övervåningen. Närmare bestämt i vårt sovrum. Detta eftersom hennes rum är för litet, tycker hon. Vårt sovrum är 40 kvm och dit in kan man släpa ALLA leksaker. Och hamstern. Och hamsterns mat. Som man lägger ut på den heltäckande mattan för att man ska "lära den att äta ordentligt". Jag fick en tokbrinning och skällde ut alla inblandade.

(Så nu måste jag hyra en sån däringa matt-tvättmaskin för att få bort alla fläckarna.)

Efter det hade jag inga som helst problem att tala om för maken att jag ordnat 900 kr i parkeringsböter.

Sådär ja. Det var min dag det. 3924 kr senare. Och jag har inte ens kommit ut till Arlanda.




måndag 21 februari 2011

Häppelihäpp

Jag kom just på en sak.

Om två veckor kommer jag ha solglasögon på mig.

Och flipflop....sommarlinnen, shorts och målade tånaglar. Och lite fisig mage på det.

Jag slipper den här snön i alla fall. Det är mer än vad ni gör. Med eller utan rännskita.

Och som jag ska blogga. Ska bara veva igång maskineriet där först.

När man har bokat en flygbiljett

Idag är resan till Indien bokad. Jag flyger till Helsingfors och därifrån till Delhi.

Ett litet, litet problem bara: jag landar i terminal 2 och skall på 30 minuter hinna till terminal 3.

Är det löparpjucken som gäller, eller?

Sen vore det ju finfint om man fick med sig resväskan också.

Ni som travelat samma väg, hur ser oddsen ut?

Välkommen till Samhall



4 länkar lika långa, nähä, inte lika långa, leta, leta, nu lika, klippa sig lite papper, vika runt mitten, tejpa. Färdigt. 

Tvåhundrafyrtioåtta gånger. Träsmak i röven.

Nu börjar jag fatta varför man ska ha fikapauser.

Och nästa människa som säger att egna företagare bara glassar omkring kan få prya med mig en vecka.


Lagertomte



1 tupp, 14 löv,  knyta sig liten påse. 1 tupp, 14 löv,  knyta sig liten påse, 1 tupp, 14 löv,  knyta sig liten påse.

Och exakt hur mycket mer spännande jobb har ni då?

söndag 20 februari 2011

Spisa mig dit och spisa mig hit

För två år sen köpte vi en induktionshäll. En Gorenje. Never heard of before, men den har varit bra.

Jättebra.

Tills för två timmar sen. Kaputt. Två plattor funkar.

Ge mig ett bra märke. Som håller. Utan att jag går i konkurs. Och ja, det måste vara induktion.

Plock, plock, plock

Talibanen och maken är på galapremiär. Jag städar. Eller rättare sagt plockar. Jag ser det som om jag var den som drog vinstlotten. Ensam i huset, me like.

Men jag undrar en sak. Hur kommer det sig att hur mycket man plockar så tar det tamejfan aldrig slut?

I garaget hittade jag sex, nya, udda stolar, som maken ställt in där efter nån Hem- & Villa-mässa för ett par år sen. SEX.

Så jag fyllde bilen och åkte ut till vår butik i Vällingby och dumpade dem där. Och passade på att ta hem lite småprylar. Eftersom köpkraften i just Vällingby är lika med noll så ska vi stänga vår butik där efter 3,5 år. Alldeles snart kommer vi sätta upp 50%-70%-skyltar och jag måste hinna dit och hämta hem så mycket som möjligt. Ska bara hitta nåt hål i huset där jag kan pula in allt. Man kanske skulle ha en liten garageloppis här till våren. Här bor ju en och en annan stor plånka.

lördag 19 februari 2011

Runaway bride



Det är ju tur att man har vänner som kan ta hand om en här i hooden.

För lite bubbel och nudelsoppa hemma hos Finfrun var det svårt att tacka nej till.

Men när dom där Elvis-look-a-liksen i blå kostymer vann över Shirley Clamp, då blev jag sur och drog hem.

Still pissed at the husband.

När ett hysteriskt skratt råder bot på det mesta, utom korkade män förstås

Fortfarande på aningens dåligt humör så går jag igenom posten igår kväll. Och hittar det här från Catta a k a NinaPX.


Hjärtat har alltså köpt en arsel-behå till mig!

Tack Catta, you made my day! Jag ska prova dom i kväll när jag kommer hem efter jobbet, och hade jag varit modig, så skulle jag be talibanen fota röven på mig. (Maken hatar när jag säger röven. Han tycker det låter...lökigt.)

Röven, röven, röven, röven, röven, röven, röven. Skitmycket röv.

Jag är fortfarande förbannad.

fredag 18 februari 2011

När man önskar att man vore singel

Jobbar som en gnu när maken ringer till jobbet kl 19.30. Efter att nyss kommit hem från karateträning med talibanen.

"Varför i helvete är du på jobbet för?!"

Här kan man ju tro att han frågar av ren omtänksamhet. Eller ja, normala män/partners skulle förmodligen göra det med tanke på att

1. det är fredag kväll.
2. smide är tungt som fan, stackars hustrun som måste lyfta och bära så mycket.
3. hustrun varit ledig 2 hela dagar sedan annan dag jul.

Men nejdå. Han var heligt förbannad över att maten inte stod på bordet.

Jag tar det en gång till;

Över att maten inte stod på bordet.

It goes without saying att man ger ett barn mat typ 17.00 om karaten börjar 18.00. Och slutar 19.00.

Nån som vill ha en bättre begagnad hustru? Jag har ett jävla humör men hög arbetsmoral, gillar ordning och reda, kan laga mat, gnällig som fan ibland, somnar tidigt så du kan se på vilka kanaler du vill, jätterolig, omtyckt av de flesta, stort hjärta, lite gråhårig, väry social, glömmer att raka benen ibland, kan uppföra mig fint bland människor, skitbra på att hitta på roliga överraskningar, orkar inte med för mycket sexande, morgonpigg. Asså, jag kan göra en lång lista.

Ni får mig. Gratis.

Never ending story



Det tar ju aaaaldrig slut.

Lattjolajban



Middag en fredagkväll på jobbet.

Vad hände med champagne och goda middagar?

Jag packar upp två ton smide, anbody who wants to hjälpa till?

What goes around comes around

Livet är märkligt. Man får alltid betala för sina oförätter. Always.

Själv går jag med högt huvud och rak rygg. Förvisso efter två års terapi för några år sen, men jag lär knappast vara den som dör med kroppen full av ångest.

Och den känslan, my sweet Lord, den känslan. Det är aldrig ett barns fel.

Så, skit i det nu. Han lever en stund till. Jag lever längre. Nu tillbaka till vardagen. Tack för era kommentarer.

Det är fredag. Och jag har fått två ton smide som skall packas upp. Försöker övertala maken att hjälpa mig men han mumlade nåt om bokföring.

Frun i huset måste alltså jobba även denna helg. I love my life.

torsdag 17 februari 2011

Märkliga samtal



Min bror ringer och berättar att vpr pappa är dålig. Typ jättedålig. Det är för övrigt ingen bra pappa. En sån som tror han är Guds gåva till alla kvinnor, en player.

Men det verkar vara slut på playandet med unga kvinns för hans del.

Jag och brorsan är på väg över till honom och han lär dö av chocken för vi har inte setts på 20 år, och jag är sjukt lik honom. Sägs det.

Glam, glammigare, glammigast

På söndag ska jag på Galapremiär.

Mmm. Låter fint va? Japp. Det är sånt jag får göra titt som tätt eftersom vi även har en eller ett par fötter i filmbranschen. (Snarare halva kroppen..)

Vad det är för premiär?
Hotell Gyllene Knorren.
Jajamensan, nästan alltid top notch-filmer!

onsdag 16 februari 2011

När man inte har koll



Ser ni tuben med kolasås? Den är sprillans ny.

Och numera tom.

Talibanen har en kompis hemma. Jag sitter och jobbar. Djupt koncentrerad.

Så det är inte förrän det är för sent som jag inser att de frågade om de får äta glass. Och ta "så mycket kolasås vi vill?"  Och jag svarar "mm" på alla frågor.

Notera gärna att även glassen är slut.

Två sjuåringar som kommer ha ont i magen om en kvart. Men tyckte att jag var "världens bästa på en onsdag!"

Desinfektion



Hur många liter ska man ha med sig tro?

Årsbesök GBP



Ska på årskontroll efter min GBP-operation och trodde aldrig i mitt liv att jag skulle behöva fråga hur jag ska bära mig åt för att inte tappa mer i vikt.

Flickor, sug på den ni! Väry nice feeling.


När man har ett proffs som kommenterar

Apropå mina problem med Photoshop/InDesign, hemsida och allt..

Deeped aka Niclas får priset som månadens underhållare;

Att göra hemsidor med Indesign är ungefär som att klippa villagräset med en sax från 1800-talet.

Darling. Tänk på att tanter som jag ofta har problem med inkontinens. Om inte annat så får man det när man läser kommentarer som dina..

tisdag 15 februari 2011

Kan vi prata lite Indien här please

Okey. Jag åker till New Delhi-Jodhpur i början av mars. Ensam. Dock har jag en snubbe där som ska "ta hand" om mig.

Jag är plötsligt inte längre lika kaxig och känner att jag börjar bli skitnödig. Är inte van att resa utan maken. Och dessutom till ett land jag aldrig varit i. Vad ska jag tänka på, förutom att jag inte ska ha kortkort och urringning till naveln? Jamenellerhur.

Vad ska jag ta med mig för present? För jag har förstått att indier är otroligt gästfria och jag får tydligen inte betala ett enda dugg, därför vill jag ha med mig en fin present.

Och förutom att jag tydligen ska ha med mig ficklampa, vatten och 16 liter handsprit enligt er, så what else?

Jag kommer inte att bo på nåt lopphotell och min kontaktman har lovat mig att jag kommer ha tillgång till internet. Herregud, jag kan ju fan inte åka dit utan att blogga höra av mig hem.

Bilfärden till staden/byn vad-den-nu-hette, har ökats från 3 timmar till 4. Så när jag väl kommer dit så är den väl uppe i 8 timmar. Hej och hå vad jag är bilsjuk, så det ska bli intressant. Och det här med tider, är det mañana mañana där också? Jag som är sån jäkla tidsfascist.

Vad ska jag inte äta? Och jag som inte gillar för stark mat. Ska jag ha väskan full av Wasaknäcke? Vad ska jag shoppa? Sweet Lord, jag  kom just på att jag måste pruta. Ensam. Hmm, sånt där brukar alltid maken sköta. I alla fall sedan vi var på Bali och jag och SÄPO-frun skulle köpa oss varsin ljuslykta, som kostade typ 23 kr. Vi missuppfattade lite och betalade 230 kr. Balinesen var glad i 8 månader.

Det här med tonårsdöttrar eller om det var män i garderoben

Jag har ju en nittonåring, soon to be tjugoåring, här hemma. Som har den dåliga smaken att använda samma sminkmärke som mig. Vad hände med Rimmel, IsaDora, Viva la Divas och det andra crappet för tonåringar..?

Jag sminkar mig sällan. Men när jag väl gör det så är jag ju tacksam över att jag har samlat på mig en hel del. För vid den här åldern krävs ju en hel arsenal för att schyssta till ett gammalt plyte så då är man ju glad över att man har resurser.

Om det inte vore för att man närt en korp vid sin barm.

Som vänligen men bestämt förnekar att hon "lånat" något.

I morse saknade jag en hel burk av en viktig grej. Men nejdå, "jag har inte tagit nåt".

Så då kan vi konstatera två saker:

Talibanen sminkar sig i smyg och tvättar av sig i plugget innan jag hämtar henne  varje dag.

Eller så är det maken som inte riktigt har berättat allt om sina förehavanden för mig.

Jävligt märkligt.

måndag 14 februari 2011

Ni som kan Photoshop och sånt skit

Hörrni, jag har InDesgin CS2 och antar att jag måste ha en uppgradering för att hänga med i matchen. Detta eftersom vi inte kan öppna vissa filer som den gamla ägaren har gjort. Står nåt om plug in...typ.

Och.

Nu är det halvpanik eftersom vi måste börja jobba med vår hemsid, som suger. Kollegan måste få in bra bilder på våra produkter och vi ska därför fota själva, men vilket program ska vi använda för att fixa till dom?  Kollegan har Photoshop, från Dackefejden..kan man köpa en uppgradering? Och var hittar man program billigt? Noterade just att ett nytt InDesign kostar över 11.000 kr...host host. Herregud, snacka om att man är i fel bransch.

Hjälp kärring snabbt här nu va.

Om en tvättmaskinsreparatör

Reparatören kliver in, tar av sig skorna men behåller, mössa, halsduk och jacka på.

Går upp i badrummet, vrider på nödluckan, eller vad det heter, kollar på vattnet som rinner ut, sätter på maskinen, säger: "ja, den släpper inte ut vattnet" (nähää, säger du det..), "asså rören är väldigt smala så det är lätt att det fastnar skit.."

Sen ställer han sig upp, fortfarande med mössa, halsduk och jacka och säger: "ja, det beror ju på hur mycket pengar du vill lägga ner..."

Jag inser att snubben inte har lust att skruva bort bakstycket, för då måste han klä av sig. Och han vill helst gå nu. Så jag är smart:

"Förra gången så lossade killen på bakstycket, pillade lite, och sen var det klart. Jag går ner så länge så kan du hojta om det är något."

Tio minuter senare hör jag hur det rinner vatten i rören. Jag går upp.

"Funkar den?"

"Ja."

Så då undrar jag vad som hade hänt om jag inte hade puschat honom med att talat om hur hans kollega gjorde.

Om en tvättmaskin

För några månader sen så tvättade jag en dunkudde. Som sprack. Hela maskinen kleggades igen av dun och maken var vansinnig för att det kostade plenty med reparation. "Ge fan i att tvätta kuddarna i maskinen". Typ.

För ett par veckor sen var det dags igen. Vi har en monterkollega på mässorna som heter Växbo Lin. De har grymt snygga svensktillverkade saker i lin.  Jag köpte två megastora badlakan och några mindre handdukar av dem vid två olika tillfällen. De berättade att vid de första tvättarna så avsöndras överskottslin.

Och mycket riktigt. Jag tvättade badlakanen ett par gånger och det var kopiösa mängder som fastnade på dem.

Ett par veckor gick och när jag köpte de andra grejerna så tänkte jag vara fiffig och tvätta rubbet tillsammans. Once and for all liksom.

Not so good idea. Maskinen brakade ihop direkt. Jag rensade på alla ställen det gick men kunde givetvis inte komma åt i slangen under trumman, inne i maskinen. Det gick inte att få ut sköljvattnet ur maskinen utan att öppna nödventilen. Ett jävla meck. Till saken hör att maskinen stannar var femte minut, så man måste trycka på ON-knappen typ 100 gånger innan den är färdig. Och då full av vatten.

Då klev maken; a.k.a Martin-Timellski-goes-tvättmaskinsreparatör, in i bilden. "Amen asså, det är bara att köra maskinen tom hela tiden, sen släpper du ut vattnet manuellt och till slut så finns det inget klegg kvar och då är det lugnt."

Sa idioten.

Men lydig fru gör som galen make säger. Även om frun visste att det var lönlöst. Så jag har tvättat 48 tusen tomma maskiner, öppnat ventilen, fått vatten på hela badrumsgolvet, och så tvättat igen. Och igen. Och igen. I en veckas tid.

I fredags fick jag nog och ringde reparatören. Som kommer precis alldeles strax. Och förmodligen lämnar en finfin faktura. I bästa fall. Annars blir det ny maskin. (Och en ny fru gissar jag.)

Men maken låter mig inte använda badlakanen, som kostade svin, något mer. Det suger eftersom jag aldrig någonsin haft så sköna handdukar, och hade bestämt mig för att never ever in my life använda vanliga igen.

Uppdaterat:
Från reparatören: Min maskin är gammal, 6-7 år och på nya maskiner har tillverkarna sett till att man själv kan komma åt pumpen, och rensa den. Hans tips var: "låna en polares tvättstuga i ett hyreshus."

Men han fick igång den i alla fall.

söndag 13 februari 2011

Om kvällens avsnitt av Solsidan

Nu kommer jag ALDRIG att få maken att rensa och slänga all skit i garaget.

Helvetesjävlaskit

När man fixar och trixar en helg, och jävligt mycket varning för tuttbild

Jag håller på att bygga ett showroom på jobbet. För att släpa dit alla kunder så att de kan handla plenty.

Och trots att jag nyss lade ned en förmögenhet på en målare pga ett missförstånd, så att mina två kompanjoner fick 1184 nya grå hårstrån, så får jag härja fritt. Jag bestämmer mig bl a för att använda mig av ett par hyllor från IKEA. Typ såna här.

Sen kommer chefen. Och tycker att jag i stället ska göra så här;

Jag lyssnar inte så ofta på min chef men för en gång skull gör jag det ändå. För jag kom på att jag har en miljard småprylar som måste få plats. Jag vet, det där ser inte så kul ut, men wait and see.

Och när man meckar med sånt här så krävs det ju en del shopping. Jag irrar runt överallt och köper småprylar. Rasslar in på IKEA och hittar bl a ett perfekt skåp för vårt pentry. And I like rea.


Sen hamnar jag på Bauhaus och står i kön när jag får ett MMS. En kompis har köpt ett par nya bröst och skickar en dagen-efter-bild. Inga konstigheter.

Japp, så här ser det ut, ojämna pga svullnad. Mycket lycklig kvinna, som i hela sitt liv har lidit för att hon varit platt. Och då snackar vi p l a t t . 
Om det inte vore för att jag precis exakt när jag klickat på bilden, tappar telefonjäveln i golvet. Mannen bakom mig, i min ålder, tar upp den, eftersom den hamnar under hans kundvagn. Svårt att gissa att han självklart får upp framsidan på telefonen...

"Oj, tack...asså, det är inte jag". Mumlar jag och ber om att få dö fort. Han flinar bara. Jag betalar och slår världsrekord i att packa ihop alla prylar och kutar ut till bilen på 11 sekunder.

Sen tillbaka till jobbet och montera. Kommer då på varför jag inte gillar IKEA. Herregud vilken tid det tar. I synnerhet när sista skåpet monteras helt bakvänt och vi får börja om. Två gånger.

Åker hem till Finfrun på fika. Hon städar. Det gör hon jämt. Och jag fattar inte varför hon inte har städfirma. Kanske för att hon aldrig annars får tillfälle att gå omkring så här:

Smygfota sig ett stycke Finfru
Finfrun gillar rött. I hela huset är det röda detaljer. Så bra att hon då kan matcha huset med den lilla Juicy Couture-dressen. Och notera det röda hårbandet. Fast jag kan skvallra och tala om för hela världen att den där vita trasan är ett nattlinne. Från H&M. Hehe.

Hinner precis innanför dörren när bästa Tara-Christina kommer i en taxi. Direkt från flyget. Hon har tillbringat en vecka på Gotland, i nån sorts författarstuga som Bonnier har. Hon skriver på sin nya bok och den ser jag verkligen fram emot. Väry intressant kan jag berätta. Hon har med sig Alla Hjärtans Dag-presenter:
Champagne-te och en fin Fårskallemugg till mig. Kärleks-te, hjärtmugg och ljus till talibanen.

Och Mintkyssar till maken. Eftersom hon är singel så har jag flera gånger erbjudit henne delägarskap i maken, men det är tydligen inte sååå krisigt så hon nöjer sig med lite kyssar. Bra så.

Apropå maken ja. I vardagsrummet har jag haft samma gardiner i 100 år. Eftersom de kostade en mindre förmögenhet så har jag varit för snål för att ta ned dem, även fast jag tröttnat på dem för länge sen. Därför gjorde jag något revolutionerande: för första gången i mitt liv så köpte jag gardiner på IKEA.

Man kan säga att skillnaden mot de gamla är rätt stor, men tror ni maken har märkt något?

Icke.

Och vem sa att inte storleken har betydelse



I finhooden knusslar vi inte!

Det är lätt att tro att muggen är liten. Den är gigantisk. Bullen är som 4 mega-kanelbullar.

En källare i finhooden



Efter en halv arbetsdag på kontoret denna vackra söndag, så lyckades jag övertala maken att ta en vända till tippen.

(Känns som om det behövs, eller vad säger ni?!)

Och precis när jeepen var fullpackad så talade jag om att jag skulle hem till Finfrun på en välbehövlig fika.

lördag 12 februari 2011

Som om man skulle vilja ha en

Maken låter mig låna hans iPad i 5 minuter.

Överreklamerat.

Herregud, man kan ju inte ens ha den på låren.

En lördagkväll



På väg hem från jobbet.

Jävla glammigt liv man lever.

Om hur indier ser på relalalaxing

Jag ska ju åka till Indien på en inköpsresa. Vi har en kontaktman där som den förre ägaren av företaget går i god för. Så jag är inte så orolig.

Han tar hand om allt. I veckan fick jag schemat.

Finally I´ve been able to work out a quite relaxing itenerary for your trip.

6th of March - arrival in New Dehli, check in at hotel and rest.

7th of March - take flight to Jodhpur and attend Indian Furniture & Accessories - check in at hotel.

8th of March - attend the same show again

9th of March - visit the showrooms and factories and aprove the styles and pricing of your products

10th of March - fly back to New Dehli and take the road for a 3 hour drive to Moradabad and check in at Holiday Regency Hotel

11 th of March - visit at least three factories which can produce products for you and review other table ware products lines in steel and aluminum. (Vi har två grossistföretag, ett sysslar med smide, det andra med "blanka" saker.)

12th of March - drive back to New Delhi in the morning. Spend the afternoon for shopping and leisure, visit our office,  take a night flight back to Sweden.

Jamen tack, jag får ett par timmars shopping. I ett land jag aldrig varit i förut. Och jag vet inte riktigt vad jag ska säga om: "quite relaxing itenerary".

Det är ju tur att man är van att jobba som gnu.

fredag 11 februari 2011

Ni som har sett Mad Men

Maken kom hem med första säsongen. Är det värt att lägga ned energi på den?

torsdag 10 februari 2011

Det här med mina babianos rövos-problem

Det hetaste tipset får mig att kissa på mig av skratt;

"PGW sa...
Allt går att lösa med gaffa-tejp."

Särskilt med tanke på att jag idag hittade 4 rullar på lagret när jag rensade.

Så upptagen jag kommer vara i helgen.

Jag och mina yrken

Idag har jag varit följande;

Budbilschaffis - köpt målarfärg åt målaren
IT-tekniker - installerat dator på lagret, meckat med en skrivare som inte ville leva längre
Lagerarbetare - röjt i ordning och omorganiserat på lagret
Lokalvårdare - dammsugit
Diskare - diskat
Ventilationstekniker...eller vad det kan tänkas heta - skruvat ned en stor jävla ventilationsapparat från taket i vårt showrum, som vägde 50 kg
Inköpare - köpt två nya lysrör plus en snikskrivare för 1200 spänn (med billiga toners, kors i taket) till lagret, så att jag slipper bli störd femton gånger om dagen när fraktsedelar och fakturor skall skrivas ut, köpt ny ringklocka till dörren, som dessvärre måste ha signalen av en kyrkoringning för att vi ska kunna höra allra längst bort i lokalerna. Gudskelov så hör man inte det när man står utanför.
Möbelmontör - hittade ett sprillans nytt bord i massiv ek (som vi själva designar och säljer i vår möbelaffär) i en hörna på lagret, packade upp och monterade ihop det.Störde mig hårt på de fula blå fåtöljstolarna, som chefen absolut vill att vi behåller. Inte så snyggt mot den nymålade gröna väggen. Köpa sig lite nya på Blocket kanske..
Administratör - svarat på mail, lagt in ordrar. I fem sekunder. Sen ut på lagret igen.
Organisatör - organiserat förrådet som innehåller en miljard datakablar, förlängningssladdar, glödlampor, verktygslådor, buntar med kartonger innehållande etiketter. Packat upp 4 flyttkartonger. 48 kvar. Typ.
Elektriker - försökt laga en lampa utan framgång.

När jag blir skitrik så ska jag aldrig mer jobba. Jag ska gå på kurser, häcka på skönehetssalonger och shoppa ihjäl mig hela dagarna. Nu packar jag ihop och drar hem. Förhoppningsvis så har maken gjort mat till talibanan. Annars kommer praktisera en annan yrkesroll; Ärkeskata.  Tror bestämt jag har har svart bälte i det.

onsdag 9 februari 2011

När man är dum, dum, dum i hela huvudet

En gång köpte jag ett datorprogram för 10 000 kr.

En gång gick jag en svindyr kurs, för att lära mig datorjävlaprogrammet.

Och eftersom jag inte praktiserade mina nyvunna kunskaper direkt, utan ett halvår senare, så glömde jag bort vad jag lärt mig.

3 år senare fattar jag fortfarande inte hur man ska göra.

Och alla som jobbar med det säger att det år "sååå enkelt".

Snart slänger jag ut datorjäveln. För givetvis så är det dens fel. (Bra svenska där.)

Och kan den där Tommy Lindström, den före detta polisen på Efterlyst, göra sig av med sin 30 cm lugg som han lägger över hela huvudet. Han ser ut som en fjant. Herregud, när ska män fatta att de ser förjävliga ut med den frippan?

Babianos rövos

Amen seriöst.

Jag måste göra nåt åt min hängröv.

Utan att motionera.

Kan man köpa sig en snygg häck hos nån doktor tro?

Hokus pokus fillijokus



Två timmar senare har lageransvarig en arbetsplats.

Är det svårt att lista ut om det är en man eller kvinna?!

The allt-i-allo



Sorry, men idag har mamma inte tid att blogga. Hon leker Martin Timell, dock med större framgång än somliga andra familjemedlemmar.. 

Hälsningar Tonåringen

tisdag 8 februari 2011

Nu får ni sätta på er humorkepsen och inte vara dömande

Ni som kilat stadigt med mig här ett tag vet att jag har en väninna jag kallar Finfrun.

En liten lady från Östermalm som bor här i finhooden.

Som har ett väldigt snällt hjärta och finfina stora diamanter på fingrarna. Hon som tycker att taco-kryddan luktar mexicansk armhåla. Som är snygg som få, och får många män här i hooden att gå i kors med benen.

Det är inte alltid så lätt att vara en perfekt böna av hennes slag. Man kan kanske säga att hon har lite....hmm...tillkortakommanden. Ja något fel vill man ju gärna att det är på såna typer, right?! Hon var här hela eftermiddagen och hoppsan vad det kröp fram i garderoben. T ex hur man inte är så pedagogisk när man pratar sex med sina döttrar.

Nu ska jag vara Tjallamalla och skvallra, hehe;

När den ena dottern var 9 år, dvs för två år sen, så frågade hon en dag;

"Mamma, vad betyder kåt?"

Lilla finfrun höll på att svälja diamantringarna i halsen av ren fasa, men fann sig snabbt.

"Jaadu, det betyder att man är sugen på picknick."

--

Ehh. Hmm. Öööh...jamen vilken bra förklaring det lilla flickebarnet fick! Mamsen vann ju inte priset som Årets Pedagog det året, let me tell you.

Inget mer om det...tills i fredags (två år senare) när dottern skulle på skidresa med skolan. Hennes far, en betydligt mer jordnära snubbe, var med.

En kille lutar sig fram till dottern och säger:

"ÖH, vet du vad kåt betyder?"

Och den lilla raringen svarade glatt;

"Ja, det betyder att man är sugen på picknick!"

Vad pojken tänkte, eller sa, förtäljer inte historien, men fadern, som satt i närheten, undrar varje dag vad det var som fick honom att svara Ja när det begav sig.

När en mamma får dåligt samvete



När föräldrar fastnar på jobbet och "tvingar" hem barnet till en skolkamrat. Som hon har ett hat/kärleks-förhållande med, och det slutar alltid med världskrig.

Slut med det nu kan jag säga. Jag borde ha vetat bättre.

måndag 7 februari 2011

Om det ändå vore flatlöss



Vet ni vad det här är?

Termiter. På kontoret. 8 meter från våra lagerhyllor.

...som är fyllda med träleksaker. Tror bestämt jag måste ringa Anticimex i morgon.

Först hem och dö i soffan efter 12,5 timmar på jobbet.  Bra start på veckan. Dock var det värt det eftersom nya säljaren från Trelleborg introducerades idag. Fifan vad hon kommer sälja. Har helt rätt inställning. Efter två katastrofala människor så är hon en skänk från ovan.

Dagens pausfågel

Får en utmaning av Skrivarmamma och eftersom jag kommer vara svinbissy idag så fyller jag ut tiden lite...

Finns det något killnamn som du tycker är så trist och fult att du skulle skämmas för hans namn om han var din kille?

Det är ju få människor som rår för vad de heter, och jag brukar inte lägga nån värdering i namn. Men, det är ju inte så att det kittlar i mufflan när man hör namnet Arne. Eller Ola-Conny.

Om du fick välja ett enda av dina ex att tillbringa ytterligare en natt tillsammans med, vem skulle du då välja?

Ähhum. Jag är jättegift. Och har aldrig varit honom otrogen. (Med betoning på honom.) Men om jag vore skild så skulle jag kanske, möjligen välja XXXX, ehh, närmare än så blir det inte eftersom jag skulle få en hammare i huvudet av maken. Som läser varje bokstav i den här bloggen.

Finns det någon dialekt som du tycker är så ful och osexig att du skulle ha svårt för att inleda ett förhållande med en kille med denna dialekt?

Ujuj, jag har många bloggläsare...från hela Sverige och vill inte ha stryk. Kanske värmländska då´ra. I alla fall när en man pratar..Fast, jag skulle tro att stockholmska för utomsocknes inte är världens sexigaste dialekt direkt.

Om du var tvungen att välja mellan att aldrig mer i ditt liv få använda någon typ utav smink eller att aldrig mer få läsa en bok, vad skulle du då välja?

Lätt svar när man är 40+: aldrig mer smink. Jag har redan fuskat med att ha tatuerat en eyeliner.

Om du var sommarpratare i P1 och skulle berätta en lustig historia hämtad ur ditt liv, vad skulle du då berätta?

P1 är väl inte rocken roll-kanalen för lustiga historier direkt, men jag kanske skulle ta och liva upp den med att berätta om när jag tvingade maken att idka sex med en uppblåsbar Barbara. Väry funny.

Om du inte får nämna en kändis, vem är då världens snyggaste kille?

En och annan sexy hunk har man ju sätt bland föräldrarna i talibanens skola..

Vet du vad din mormors mamma och din farmors mamma jobbade med?

Ingen jävla aning. Och är fullständigt ointresserad.

Skulle du våga sätta 100.000 kronor på att du utifrån ett klassfoto kan nämna både för- och efternamn på alla klasskompisar från mellanstadiet?

Nu är det ju lite fusk i mitt fall då det finns officiella orsaker till varför jag kan svara ja på den frågan.

Nämn något som du gjort och ser tillbaka på och tänker ”Hur kunde jag vara så jävla dum!?

När jag var 15 år så träffade jag en kille och blev dyngkär. I flera år. Min plan var att efter 9:an läsa till flygledarinstruktör eller adjunkt i engelska (jamen varför välja liksom..) men eftersom jag var kär så skulle jag ta ett sabbatsår. Jag är inne på mitt 30:e. Fyfan så jag ångrar att jag inte har en utbildning. Min akilleshäl.

Finns det något yrke som nästan automatiskt gör även den torraste kille lite mer spännande och intressant?

Jag gillar intelligenta/intellektuella män, oavsett vad de arbetar med. Fast, det rycker väl till lite i bäret när jag ser en pilot komma gåendes på Arlanda, det ska inte förnekas.

Villa, hund och Volvo eller lägenhet i city, utekvällar och cykel. Vilket tror du stämmer bäst överens på ditt liv om fem år?

Villa, Volvo och dvärghamster.

Om alla dina tidigare pojkvänner skulle sätta sig i ett rum och komma överens om din absolut sämsta egenskap, vad tror du då dom skulle komma fram till?

Ehh, oj, hoppsan. ALLA (hrmpf) mina ex skulle säga att jag är en sopa på att säga ”förlåt”.

Om du var tvungen att byta hem med någon av dina tjejkompisar, vems hem skulle du då föredra?

En kompis här hemma i Äppelviken i Bromma. Jag har blivit besatt av hus med gamla detaljer och högt i taket. Och stooora hus. Får jag önska fritt så blir det ett hus på Mallorca, det absolut lyxigaste jag någonsin har spenderat semester i. Typ 30 miljoner. Där kan vi snacka kåk.

Vad är det absolut konstigaste stället du har varit tvungen att kissa på?

Bakom en buske på en golfbana i Thailand, eller om det var på Bali, kommer inte ihåg. Maken blev vansinnig. Nåt om att ”vanära greenen”, eller vad han babblade om (jag spelar inte golf själv, skulle bara vara sällskap). En kvart senare tog han ut sin boll från ett buskage och blev jagad, och stungen, av femtioelva getingar. Jag skrattade hela vägen hem till Sverige åt den synen.


Feel free to copy...

söndag 6 februari 2011

När man har en mamma som kan laga mat to die for

"Vad sägs om baconinlindad fläskfilé, rostade rotsaker och potatis, samt citronpaj med björnbär till efterrätt?"

Kom det i ett sms från min mamma.

Middag på restaurang i fredags.
Middag hos vänner igår.
Middag hos mamma ikväll.

Herregud så lyckligt lottad man är som sluppit spisen en hel helg!

Hur ser er söndagsmiddag ut?

När man är en ofrivillig guide och lär känna nya vänner

Smeden från Lettland har aldrig varit i Sverige. Jag hade gett en månadslön för att få vara hemma. Kombinationen av det kanske inte var så bra.

Lägg därtill en tjurig taliban. Som absolut skulle ha på sig skinnkjol i februarikylan. Inte så svårt att räkna ut graden av gnäll.

Smeden ville mer än gärna till Gamla stan. Och se vaktavlösningen. Vi kom tjugu minuter för tidigt så jag och talibanen smet in i storkyrkan. Tände lite ljus för farfar och slog oss ned. Talibanen tyckte inte kyrkan var så upphetsande och kunde inte förstå folks "ahh" och "åhh", så hon spelade spel på min mobil.

Eftersom halva släkten är Jehovas vittnen så kan man säga att jag har fått min beskärda del av han där ovan, och är inte troende någonstans. Trots det så måste jag erkänna att det kändes som om jag hädade Guds hus med att låta talibanen sitta och spela spel med dinglande fötter i en kyrkbänk. En och annan förbipasserande pensionär gav oss onda ögat.

Sen kom vaktparaden. Skittråkigt. Smeden var nöjd och filmade varenda sekund. Talibanen stod och hoppade av kylan.

Vidare genom Gamla stan. Talibanen hungrig. Vi letar genuin svensk restaurang. Till slut tar talibanens tålamod över och vi hamnar på ett turisthak på Västerlånggatan. Med personal från nåt slaviskt land. Hej och hå vad genuint svenskt. Till fikat fick han en semla. Stor succé. Vidare längs gatorna i jakt på presenter till familjen hemma. Inte så lätt med tanke på våra priser.


Går förbi min hovleverantör av tuttkassar och är i starkt behov av en ny behå. Dock tänker jag att det nog kanske inte är läge att släpa in smeden hit...så vi går vidare i jakten på presenter som kostar lite eller inget.

Hans dotter älskar Karlsson på Taket så vi köper en Karlsson som tygdocka i present åt henne. För 300 spänn kan han äta sig mätt i en månad hemma i Lettland så han var nog aningens lättad över gåvan. Han kostade på sig ett par Lovikka-vantar till henne, och en bricka med får till hustrun. Sen ville han även ha en bok om blommor till frun. Och inte vad som helst, nä, det skulle vara en bok om hur man gör snygga buketter av snittblommor...Vi går till Champagne-Åsas bokaffär. Den bästa i hela Stockholm, men inte ens hon har nåt. Jag försöker tala om för smeden att det nog inte är rätt säsong för dessa böcker just nu. Trots det så går vi vidare till andra ställen. Utan napp.

Något mer hinner vi inte eftersom färjan går tidigare än vad han från början trott, så det blir till att köra honom till terminalen. Nämen Gud så tråkigt. När vi stannat bilen så tänker jag säga hejdå där på parkeringen,  men av någon anledning så bestämmer vi oss för att följa med honom in i terminalen.


Och det var ju en jävla tur eftersom vi hade kört honom helt fel. "Mona, there is no sign to Riga here!" Sweet Lord, vi var en timme från att få en övernattande smed hemma. Då hade jag dött.

Rasslar i väg till rätt place och säger tacksåmycketwewillemailyoutheneworders och drar hem.

Lägger mig och sover i 25 minuter innan vi åker på middag hos några nya vänner här i närheten. Några vi aldrig varit hemma hos tidigare. Jag har träffat frun i huset ett par gånger då vi har en gemensam kompis (som också var med), men mer än så har det inte varit. Alltså ska man visa sig från sin bästa sida. You know the drill.

Vi konstaterar snabbt att jag och maken kommer från "Solsidan" av vår gemensamma hood och att de bor i en hang-around-del av vårt finområde. Vi spinner vidare på det under hela kvällen och skrattar läppen av oss. Jag är för övrigt Mickan. Så klart. (I wish liksom.)

Vi börjar med lite tapas och chitchattar om livet i största allmänhet. I väntan på den andra gästen som skulle komma och introducera sin nya kille. (Som vi för övrigt lovat att inspektera med lupp eftersom hon varit singel i hundra år och vi kanske inte riktigt litade på urvalet.)

De fastnar i tunnelbanan och jag är svinhungrig. Äta sig lite mer tapas. Smaka sig lite på fet mögelost. Dricka sig lite champagne. Precis då kommer den gemensamma vännen med nya snubben. Presentera sig. Äta sig lite mer mögelost. Pang. Svinont i magen. En så kallad GBP-dumping. (När man ätit "fel" och får hjärtklappning, ont i magen och tror att man ska dö. På riktigt.) Mycket jobbig situation.

Det enda som hjälper i det läget är att lägga sig. Åh så bra intryck att på första träffen be om soffläge på övervåningen. 

En kvart senare är jag inne i matchen igen. Vi undersöker den nya läppen och han får mycket väl godkänt. I synnerhet av maken, som gillar alla som inte kommer från Stockholm extra mycket. Han är ju som bekant själv en så kallad bonnläpp. No offence här nu va.

Maten var to die for och kvällen blev mycket mer än trevlig. När vi åker hem noterar jag att maken har hål i strumpan. Väl synligt.

Vi måste verkligen ha gjort bra ifrån oss.

fredag 4 februari 2011

Hehe, Im home!

Klockan 20.00 var jag innanför dörren. Världsrekord i snabb middag.

Hämtade upp smeden vid 15-rycket. Till kontoret och small-talkade ett par timmar. Inväntade make och tredje delägaren. Rasslade in till ett Kina-hak eftersom smeden aldrig ätit kinkakäk.

Äta sig lite, prata sig lite, gäspa sig lite. Smeden ber ödmjukt om guidning av storstan i morgon. Han första besök i Sverige och då måste man faktiskt anstränga sig lite. Dock hade jag önskat att jag fått lite mer tid på mig att förbereda mig för det här besöket och inte två dagar före.

I alla fall, innan maken dök upp på scenen så hade jag lyckats styra till det så att vi ska ses vid 13-tiden i morgon.

Ellerintehur.

Maken ba: "babbel, babbel, babbel, we meet you around 11.00."

Jag ba..(i huvudet): jävlajävlaskit.

Så i morgon ska talibanen titta på vaktavlösningen, gå på guidad tur på Stockholms livrustkammare, undersöka varenda skrymsle av Gamla stan, äta lunch, köpa present till lettisk 5-årig dotter, köpa en blombok på engelska till lettisk fru.

Och ha en jävligt grinig morsa.

Hej & hå

Åh vad jag är bra på engelska



Smeden är här. Han frågar hur alla smidesnyheter har gått. Jag skulle i förbifarten berätta att klädhängaren ovan här hade sålt bra.

Jag är trött och utarbetad.

"Oh,  and the hooker sold really well."

Idiot

Oväntat besök

Jag har jobbat flera veckor i sträck och har sedan i julas sett fram emot den här kommande helgen. Just för att alla mässor är slut och jag kan få vara ledig hela helgen.

Härom dagen får jag ett sms om att smeden från Lettland ska till Sverige. För er som är nya här så kan jag berätta att han är lite....hmm..förtjust i mig.  Och är här på ett kollegialt besök.

Han vill besöka kontoret, gå ut och äta middag, "and it would be very nice of you if you can show me a little bit of Stockholm before my ferry leaves on saturday evenening".

Som jag inte har lust till någotdera. Lägg därtill att talibanen ska på bowlingkalas i kväll. Jag ska alltså skjutsa dit och hämta. Mitt i middagen. Grejtans.

Kan man checka in nån på Wasamuséet och plocka ut dom en halv dag senare?

Och vart ska vi äta middag? Han är en extremt enkel man, så det får inte vara nåt fancy place. När vi var över i december så var vi fyra personer som åt huvudrätt, efterrätt och öl till det facila priset av 300 kr.

Hjälp mig nu.

torsdag 3 februari 2011

Hur man blir osams med en idiot

I det här hushållet börjar man laga maten 17.00. Detta eftersom talibanen sällan äter tillräckligt med lunch i skolan, och är därmed svinhungrig. Av någon anledning så äter hon inte särskilt mycket om maten serveras "för sent". Det är som om hungern går över. Hon har alltid varit sån.

I det här hushållet har vi en familjemedlem som är retarded. I 7,5 år har talibanen funnits. I 7,5 år har han aldrig lyckats ställa sig vid spisen i rätt tid. Alltså, de få gånger detta måste ske. Och de är lätträknade.

I det här hushållet är det så att om herrn i huset ska laga lunch, eller middag, så måste jag påminna honom. Alltså ringa hem och säga till. Annars glömmer han och lunchen kan lätt bli serverad 15.30.

I det här hushållet finns en jävligt grinig fru. Som idag kommer hem 17.45 och noterar genom köksfönstret att det är kliniskt rent. Jag fattar galoppen direkt, öppnar dörren och säger ironiskt:

"Åh, har ni redan hunnit äta?"

Maken kommer blixtsnabbt ut från arbetsrummet, med telefonen i örat, och "eh, nä, öhh, vi hörs" till den han talar med. Jag får ett tokspel. Hur jäääävla svårt kan det vara att ställa sig och laga mat liksom.

Då kommer kommentaren som resulterar i att jag förvandlas till en ärkeskata:

"Vadå, vad är det som säger att JAG ska laga maten?"

Jag undrar om han är felstöpt någonstans.

"Alltså, ursäkta mig, men den som är hemma 17.00 är väl för FAN den som lagar maten?! Jag blir så inihelskotta förbannad över att du JÄMT skiter i din dotter och hennes matvanor."

I det här hushållet så är det inte svårt att vara förbannad. I flera dagar. Som jag kan vara. Men idag går det inte. För istället för att tjafsa emot, så kopplar han på charmen.

Idiot.

Jag och geografi..och så



Sitter och lyssnar på Vi i 5:an. De undrar vad Uppland har för landskapsdjur.

Ehhh...hmm...djur och djur..Måste man veta sånt?

Och Uppland by the way, bor jag i Uppland? Eller är det Sörmland?

Jag har fan ingen koll över huvud taget.

Men jag har en snygg jacka. Alltid nåt.

...eller inte...