Another day in my vardagsliv

Jobba sig lite på kontoret: packa film, sätta upp gardiner, städa ett av kontorsrummen, köra palldragaren, flytta hyllor.

Sen drog jag till en fotoaffär för att fixa foto till visumet. 160 spänn. Därifrån åkte jag in till stan, till nåt indiskt hak där jag lämnade in visumansökan till det facila priset av 1532 pix. Skål och grattis.

Vidare runt hörnet för en vaccination. Jag är GBP-opererad och känner att jag nog inte tar några risker.

Man vet att det var länge sen man var här när personalen går in i arkivet för att hitta patientkortet!

Och där låg jag. Sedan 14 år. Och vilken himla tur att de hade en världskarta, för, som många av er vet, så är inte geografi min starka sida. Jag var tvungen att titta en stund innan jag hittade Indien.

Jag vet, jag är ett jävla ärkeufo. Men ganska trevlig. För övrigt så var sjuksyrran lika gammal och sunkig som lokalerna. Hon måste ha jobbat där sen Selma Lagerlöf skrev Gösta Berlings saga. Typ.

1250 bananer senare så hade jag tagit Hepatit A och C, eller vad det nu var, samt nån drickhistoria, Dukoral.

Kommer ut till bilen och konstaterar att jag kan lägga till 900 kr på dagens utgifter.
Och eftersom jag ändå fått en p-bot så låter jag bilen stå och slinker in på KappAhl, som ligger på den så kallade Sergelplattan.

Skulle in och köpa nåt, som inte fanns (Jävla Åsa, dom var slut!). 8 meter härifrån satt en tomte och spelade saxofon. Herregud, jag har inte varit här på hundra år. Mycket märkliga människor som rör sig här kan jag säga.
Tar rulltrappan upp till Sergelgången.

Man kan säga att jag var 18 år när jag åkte i den här senast. Förmodligen inte så jättenykter.

Klockan är 16.30 och jag kommer på att jag inte hunnit äta lunch. Kliver in på Espresso House och köper en Chailatte och en creme cheese bagel. För tonåringen tjatar jämt om att det är så gott, och hemma i finhooden har vi inget sånt hak.

82 spänn senare så sätter jag mig i bilen. Och tar 4 tuggor av den svingoda mackan. Sen får jag ont i magen.

Skiter i mackan och dricker chailatten. Dricker lite till. Och lite till. Sen kommer magvärken from hell. Är fortfarande inne i city och måste få tag på en toa. Jävligt fort.Kommer på att jag kan dra till goda vännerna Tina och Anna, som driver den här mycket trevliga butiken (som också har en hemsida, varsågoda och gå in tack).

Precis när jag kliver in så slår det mig att Tina, den ena Lyckliga Systern, är en jävel på att veta vad som säljer. Hon ger mig ofta bra tips. Så why not övertala henne att dra till Indien med mig. Hon mumlar nåt om att operera en tand, men hon är bra sugen. Och jag tänker att jag nog ska hänga ut henne i bloggen här, så att hon måste följa med.

På vägen hem, vid Klarabergsviadukten, ser jag världens längsta busskö.

Får inte ens med halva kön. Tänker att jag har det bra som sitter i min Volvo Jeep och är hemma om 5 minuter. Jag avskyr att åka kommunalt.

Kommer hem, till en taliban som har varit sjuk och hemma med pappa. Och en kusin som spenderat hela dagen här. Det är en underdrift att säga att maken varit en dålig barnvakt. Och innan ni hetsar upp er över ordvalet så kan jag informera er om att han inte ens har varit det. För jag vet att det är illa när han erkänner: "asså, jag har nog kanske, inte har haft så stor koll på vad dom har gjort idag."

Talibanen och kusinen har tillbringat hela dagen på övervåningen. Närmare bestämt i vårt sovrum. Detta eftersom hennes rum är för litet, tycker hon. Vårt sovrum är 40 kvm och dit in kan man släpa ALLA leksaker. Och hamstern. Och hamsterns mat. Som man lägger ut på den heltäckande mattan för att man ska "lära den att äta ordentligt". Jag fick en tokbrinning och skällde ut alla inblandade.

(Så nu måste jag hyra en sån däringa matt-tvättmaskin för att få bort alla fläckarna.)

Efter det hade jag inga som helst problem att tala om för maken att jag ordnat 900 kr i parkeringsböter.

Sådär ja. Det var min dag det. 3924 kr senare. Och jag har inte ens kommit ut till Arlanda.