onsdag 31 mars 2010

Kortslutning i hjärnan

Jag sitter och undrar om jag är dum i huvudet som spenderar en timme med att titta på "Anna Anka söker assistent" på Tv3.

Samtidigt som jag läser på Aftonbladets hemsida att den gamla damen dog. Hon som fick stryk av en jävla idiot till bilist när hon gick emellan honom och maken i bråket om en p-plats. Må han bli ihjälslagen av någon.

Och så han, den där Mats Alm, som nekar till att han har dödat sin blivande fru. Jamenellerjävlahur.

1+1 kommer aldrig att bli 3.

Hur ett mammahjärta nästan börjar gråta

Igår var vi på tonåringens studenskiva. Alla klassens föräldrar var inbjudna så vi var många stolta föräldrar.

När vi kom till restaurangen så var det givetvis kö. Vi stod ett par meter från ingången och plötsligt såg jag tonåringen där inne, precis vid garderoben. Jag ser att hon tittar ut mot kön och att hon ser mig. Men blicken fortsätter förbi mig, för att sen komma tillbaka med ett brett leende.

Här bör jag berätta att jag till vardags alltid är osminkad, alltid har glasögon och alltid har mitt jättelånga hår uppsatt i en knut/tofs.

När jag äntligen kom in så berättar hon att hon stått och tittat ut mot kön, sett en kvinna, hunnit tänka: "Oj vad snygg hon var!" för att två sekunder senare tänka: "Amen, det är ju MAMMA!"

Alltså. Jag är en bättre bedagad, avdankad kärring på 40+ och jag måste säga att jag aldrig i hela mitt liv fått en komplimang som gjort mig så glad och varm i hjärtat.

Besök på kontoret.



Talibanen är sjuk och får tillbringa gårdagen på kontoret. I efterhand tyckte jag att det var lite väl tyst inne på mitt kontor medan jag packade ordrar.

Idag såg jag varför. Hela bordet är fyllt med såna här hjärtan.

Det funkar inte. SonyEricsson suger så hårt. Ujuj, så förbannad jag är.



Vad kul det är när man sitter och mobilbloggar en hel kväll, och först när man kommer hem  konstaterar att alla mobila inläggen har försvunnit ut i cyberrymden.

Kolla på bilden. Det var det här som hände härom dagen. Jag läste sista raden där: "Gör din telefon bättre, uppdatera nu!" Klick, klick och fan vad skitmycket sämre allt blev.

Den som påstår att SonyEricssons Aino är en bra telefon är en fullständig idiot. Och skulle någon, som råkat vara med att ta fram det här söndagsexemplaret, råka läsa det här så är min första kommentar:

Aino är semi-touch, det vill säga: all media (kamera, musik etc, kan/ska skötas via touch). 3 veckor efter inköp (i julas) pajade touch-funktionen helt. Tack så jättemycket för det. Eftersom jag egentligen är blond så trodde jag det hade med kylan att göra.

Och nä, jag har givetjävlavis inte lämnat in den eftersom man på The Phonehouse inte får nån lånetelefon.

När jag kom till kontoret nu på morgonen skulle jag testköra ett mobilt inlägg innan jag ringde och gastade hål i huvudet på vem man nu ska ringa, och se på fan, plötsligt fungerar det.

Kul. Skitkul. Jag som var jätterolig igårkväll.

Och ni tenknikmuppar: om jag köper en iPhone nu, och den nya har fler mexapixlar, kan man uppgradera den gamla då? På hedersjävlaord.

tisdag 30 mars 2010

När man inte ska pyssla med sånt man inte kan

Igår fick jag för mig att jag skulle föra över mobilens alla foton till min dator. Jag har aldrig gjort det förr men tänkte att det kan ju f*n inte vara några högre studieskulder som krävs för det.

Så jag pluggar in kabeln och det ploppar upp en massa rutor. Nåt om att ladda ner. Nåt om att konfigurera. Jag svara ja, yes och amen på allt.

I morse när jag sätter på telefonen så har ALLT ändrats. Utseende, ringsignaler and you name it. Jag känner mig inte särskilt upprörd utan tänker att det är väl bara att fixa till.

Tills jag noterar att samtliga av mina telefonnummer som är nyare än 2-3 år är GONE!

Så kan alla ni som jag har lärt känna de senaste två åren, vara så vänliga att skicka mig ett mess med ert namn, så jag kan lägga in er igen.

Sen ska jag ringa till Apple och fråga när dom tänker behaga att släppa nya iPhonen, som jag väntat på ett halvår nu. Och nä, jag vill inte ha den som finns. Jag ska ha den nya.

Och när jag har fått den så ska jag köra över min jä*la SonyEricsson Aino-skit-skit-skit-telefon.

Så där ja. Alltid skönt att få skrika sig lite. Nu ska jag pudra näsan och göra mig bjutifull. Ska på tonåringens första studentskiva.

Man kanske skulle sätta på sig klackarna och dansa sig lite på borden. Efter den här dagen så skulle jag kunna bli pruttfull på ett glas champagne.

Eller nä. Inte det nä. Kom just på att jag för första gången skall träffa tonåringens svärföräldrar. Som kommer från fashionabla Värmdö. Eller om det var Nacka. What ever, jag är inte så bra på den sidan om stan. Ja, deras dotter råkar gå i samma klass.

Helskotta, då måste man ju uppföra sig. Inga för trånga behå:ar här inte. Knytblus it is.

Om maken och mutter om tuttar

"Alltså. Lägga ut bopparna på bloggen..."

"Jag lade ut en för liten behå med för mycket tuttar i."

End of story.


PS. Och behån var inte tonåringens.

Nähä.

Måste nog kolla upp det där lite noggrannare tror jag.

måndag 29 mars 2010

Hang them out



Hela dagen så har min behå skavt satan men då jag har stressat som en babian, så undersökte jag inte saken närmare.

Väl hemma tar jag av mig tröjan och åtta kilo boppar ramlar ut. Ett tränat öga ser på en mils avstånd att behån är storlek jävligt smål. Av med den, och jag kunde plötsligt andas normalt igen.

Så om inte maken har haft dambesök med kvarglömda persedlar, så kan man bara hoppas att det var tonåringens behå jag satte på mig.

(Och så inga jävla taskiga kommentarer här nu va. Jag är skitmodig som törs lägga ut en bild på mina 40+-tits.)

Om att yoga för första gången



Bortsett från att jag aldrig mer kommer säga att yoga är för flummiga hashrökare, för jäklar vad jobbigt det var, så finns det en och annan ställning som var något...hm..diskutabel;

Den här kallas för ''Happy Baby-position''.

Hemma hos mig heter den ''Happy Husband-position''.

Jag gratulerar aldrig folk på bloggen

Men idag fyller Sveriges äldsta kärring 27 år, och det vill vi ju inte inte missa.

Grattis Linda/Innandufanns a. k. a. Kräklan i Uppsala! I love you honey.

För några veckor sedan så fick jag en paketavi från den lokala ICA-butiken. Jag stoppade den i bakfickan och just den dagen harvade jag runt på Östermalm, fikade och lunchade på olika ställen. När jag kom hem svor jag när jag upptäckte att lappen var borta. Ett par dagar senare frågade Linda om jag möjligen fått nåt paket.

Hej & hå och vad väl till mods jag kände mig.

Alltså, när jag ÄNTLIGEN får nåt.

(...ja, jag åkte givetvis ned till ICA och bad dem kolla, men icke...Och nej, ingen påminnelse kom..)

I onödan

Maken tvättade hustruns bil igår. (Eller ja, Statoil tvättade.)

For what reason kan man ju undra idag.

söndag 28 mars 2010

Svenska Spel och deras kontaktproblem

Jag läser på Aftonbladets hemsida att de försökt få tag i snubben som vunnit 215 miljoner.

Det går tydlligen inte så bra.

Jag tänkte bara säga att mig får man tag på dygnet runt om de behöver en ny kandidat. Jag kan till och med åka bort till huvudkontoret på Sturegatan i Sumpan och hämta pengarna, om det är så. Det tar cirkus 12 minuter härifrån. Då slipper dom åka till Helsingborg och fjanta sig framför medias kamerablixtar.

Och tårtan kan de också skita i.  För mycket socker och fett för min del.

Det är alltså mer ekonomiskt för Svenska Spel att ge mig stålingarna.

Jag och Blocket

Av någon anledning så har Blocket aldrig tilltalat mig. Detta eftersom jag tycker fruktansvärt illa om att träffa nya människor, om än så bara för 5 minuter.

Så jag har gett bort och slängt saker i alla år.

Men när talibanen var 1,5 år så sålde vi hennes spjälsäng på Blocket. Den var för dyr för att kastas, eller ges bort. Jag var den som satte in annonsen, maken fick ta emot säljaren. Skitläskigt.

Idag var det dags att göra sig av med hennes klädskåp, som kom från samma företag som spjälsängen. En ruskigt dyr historia från England. Efter många övertalningsförsök så gick talibanen med på det. Hon lider av samma sjukdom som sin far: mycket svår ångest över att skiljas från sina saker. Till slut så insåg hon att om hon ska kunna göra om sitt rum så som hon vill, så måste skåpet bort.

Så jag satte in en annons. När maken kom hem så gick han i taket, men coolade ned sig när han insåg att detta även var talibanens vilja.

Självklart så lämnade jag inget telefonnummer, så när första mailet kom så fick jag svassa lite fint runt maken. "Ähhum, tror du att du kanske skulle kunna tänka dig att ringa den här köparen.... han bor i närheten och kan komma nu, skriver han i mailet."

Maken skakar på huvudet men går med på saken.

En kvart senare ringer det på dörren och jag får plötsligt jävligt mycket att göra i köket. Talibanen skuttar upp på rummet med maken och köparen. Tre minuter senare kommer maken ned igen.

"Nu får du fan komma upp. Och jag måste ha skruvmejsel. Fattar du hur jävla stort skåpet är? För att inte tala om vilket klipp han just gör!!"

Jag suckar och knallar med upp. Säger hej och vill dö. Strax därefter inser talibanen vad som sker.

Och börjar storböla.

"Mamma, jag vill inte sälja min garderob. Jag kommer ALDRIG mer att få se min kära, kära älsklingsgarderob."

Jag inser vad som kan komma att ske, och är blixtsnabb.

"Du, det blir jättebra och du, nu när du får alla dom där pengarna av honom så kan vi åka och köpa en ny Barbiesäng imorgon!" (Och syftar på att den gamla gick sönder igår.)

"JAAAAA!"

Se där ja. Saken var biff. Hon sträckte fram handen och fick ta emot, och räkna stålingarna själv. Under tiden gömde jag mig i köket.

Jag har just blivit av med Blocket-oskulden. Nu jäklars ska det säljas grejer. Jag annonserar, maken svarar i telefon, talibanen cashar in, hehe.

Om att vinna pengar

Jag fikade med några idag och vi kom att prata om dom här 215 miljoner kronorna, som någon i Skåne vann i går. Om vad vi skulle göra om vi hade vunnit.

Jag funderade länge på det där och kom fram till följande. Helt ärligt.

Jag skulle upprätta en fond på 10 miljoner kronor, där 1 miljon skulle gå till en heltidsanställd, som skulle administrera fördelningen av 9 miljoner kronor till Sveriges samtliga invånare. Eller ja, det blir ju lite drygt 9 miljoner.  Men, vad fan styr jag med egentligen: det blir ju 1 krona per person. Jamen då skiter vi i det.

Sen skulle jag lusläsa om 50 bästa hjälporganisationerna/föreningar, och fördela 1 miljon till vardera ställe.

Och så skulle jag gå in till chefen och säga: "Up yours, I'm gone. Forever."

För att dra iväg på en välbehövd familjesemester, där jag hela dagarna skulle fundera på vad jag vill göra.

Väl hemma så skulle jag går runt i hooden här och kolla ut det hus jag tycker skulle passa mig bäst, ringa på och köpa ut dem för dubbla marknadsvärdet.

Sen skulle jag lotta ut vårt eget hus där 5 års driftskostnader var betalda. Och familjen som vann skulle inte få tjäna mer än, ja, vad nu medelinkomsten i Sverige kan tänkas vara. Kravet skulle dock vara att familjen var händig och kunde färdigställa huset. På min bekostnad.

Och så skulle jag se till att donera en hel jävla säck med pengar till nån organistation som skulle se till att det inte finns en enda hemlös kvar på gatorna.

Sen skulle jag upprätta nåt slags hobbyinriktat företag där sjukpensionärer gratis skulle kunna få utöva deras hobbies, vad det än månde vara.

Sen skulle alla Sveriges ensamstående mammor (och pappor för den delen) som har taskiga inkomster,  kunna söka, och utan problem, få bidrag till semester med sina barn varje sommar. Eller ja, jag skulle på nåt sätt se till att inget barn i Sverige skulle vara fattigt. För det finns fattiga barn.
Och så plenty av semesterresor till mig själv. Och fixa till mitt yttre. Och gå på jätteroliga kurser.

Och må bra som fan.

Vad skulle du göra?

Om kändisar som uppenbarligen har problem

Har tv:n på och slötittar på reprisen av Skavlan. Gäster är Noomi Rapace och Ola Rapace.

Något gör att jag känner mig tvungen att koncentrera mig på intervjun. Kolla här och dra fram markören till 23.02, då de hälsas välkomna. Titta noga på parets ögonkontakt och kroppsuttryck under intervjun.

Man behöver inte ha en examen i psykologi för att se att nåt är jävligt konstigt.

Don't fuck with me på en morgon med sommartidsändring

I morgon ska jag ringa till Dagens Nyheter och fråga vad det är för DÅRE som åker omkring i hooden kl 05.22 med trasigt avgasrör.

Och hade det varit igår morse så hade klockan varit 04.22.

I.d.i.o.t.

lördag 27 mars 2010

Om att tro sig ha koll

Makens storasyster och make är på väg hit för en middag och jag kom att tänka på en sak.

För några veckor sen så ringde hon mig och bad mig göra några laminerade skyltar till en av våra butiker. Till saken hör (möjligen) att hon börjar närma sig de 60.

"...Mm, sen vill jag att du gör en skajfi-skylt."

"...Eh, vadå?

"SKAJFI."

"Vaf*n pratar du om, vadå skajfi?"

"Jamen det står ju så på den gamla skylten som sitter där idag. Därnere vid barnavdelningen."

"Jaha, du menar Sci-Fi, som i SCIENCE FICTION ditt pucko!!!"

"Ja, inte f*n vet jag vad det heter." Fniss.

Så trodde ni att det var jag som var blondast i den här familjen, så tror ni fel!

Jag tänkte på en sak

Ni vet programmet "Lyxfällan".

Jag kanske är blond, men jag kan för mitt liv inte fatta hur fasen de får sedlarna att sitta fast på pengatavlan.

Mycket viktiga tankar så här på en lördageftermiddag.

Hjälp tant och berätta.

Det är också en variant....i kristider

Idag ska vi till det lokala badhuset.

Talibanen och kompisarna badar.

Vi mammor sitter på andra sidan glasväggen med våra hängbukar och fikar oss lite.

Beach 2010 känns..hmm..aningen avlägset.

fredag 26 mars 2010

När man är en idiot

Köpte en biltvätt för några dagar sen och lade kodlappen i bilen, i väntan på bättre väder.

Som idag. Vänder upp och ned på hela bilen för att hitta lappfan. Jag får en ingivelse att titta i bilens skräppåse, och se där vad jag fann... ...ihopklistrad med mitt tuggummi.

Det är tur att tvättkön är lång för det här lär ta ett tag.

Om att minska i vikt



NK kan man alltid lita på.

torsdag 25 mars 2010

Höjden av, ja vadå?!

På vägen hem stannar maken på Statoil och köper bröd och smör då hustrun inte har varit nån bra huschef den här veckan.

Jag sitter i soffan och ser hur han öppnar kylskåpsdörren. Jag ser själva dörren, men inte in i kylskåpet. Dock gör han en liten, liten, nästintill osynlig rörelse. Armen höjs ett visst antal grader och jag kan lätt gissa mig till att han drog ut sin "chokladlåda" i brösthöjd, för att lägga i en Marabou choklad. Ja, man har ju varit med förr liksom.

Här kan man ju tycka att jag är ute och hojar och "so what".  En helt korrekt synpunkt. Om det inte vore för två saker;

1) Han har nyss lämnat vår största videobutik med ett godislager som inte lämnar något i övrigt att önska.

2) Rakt över gatan från Statoil så ligger en annan av våra videobutiker.

Men nänä, gynna Statoil och tjacka choklad där ba'.

Fast det är klart. Jag kanske bara är lite petig.

Glömma sig lite



Är så trött att jag inte tänkte på att jag hade pyjamasbrallor på mig. Men kunderna gjorde nog det.

Well, de är åminstone Calvin Kline. Får trösta mig med det. För det syns väl? Ähhum.

När man är fullständigt slut



och starkt överväger att gå och lägga sig, så är det mindre kul när maken ringer och meddelar att jag har hans bilnyckel.

Det tar en timme tur & retur.

Grattis pucko.

Apropå att vara en sopa till mamma

Den här kommentaren var nog det roligaste jag har läst på länge;

Karin sa...

Hej, läser din blogg med glädje varje dag! Du är inte sämst, jag plockade ur insatsen till barnvagnen o ställde den på trottoaren, slängde in hjulen i bagaget, hoppade in i bilen och for iväg. Efter ca 200 m kom jag på att ungen låg kvar i insatsen på trottoaren.... har nog rekord i min stad på att göra en chicagovändning, upp på trottoaren och kasta in insatsen i bilen, snabbt in i bilen igen för att hoppas att ingen sett mig..

Eller så är jag extremt lättroad.

Hur som helst så vinner Karin förstapriset. Överlägset.

Bad mom



Är jag den ende mamman i världen som på riktigt glömt bort att hämta sitt barn på fritids?

I så fall vann jag just första priset i Sämsta-Morsan-tävlingen.

Fet, fetare, fetto



Det här är en del av våra godislådor i vår största butik som öppnar idag.

Förväntningarna är stora.

I vår näst största butik säljer vi 1,1 ton lösvikt.

Per månad.

När man är lättlurad

Var förbi kära vännens butik häromdagen. När jag skulle gå så gav hon mig en present, "för att du är du". (Sånt gillar vi, hehe.)

En ansiktskräm, som efter exakt 42 dagars användande två gånger om dagen, kommer göra att mina celler ser 10 år yngre ut. Japp, exakt så står det på kartongen.

Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka den här gesten. Å ena sidan så ger man väl inte bort en svindyr kräm utan anledning. Å andra sidan så kanske min hittills alltid rynkfria nuna ni håller på att dra ihop sig i takt med viktnedgången.
Eller så väljer jag att tro henne om att jag verkligen är fantastisk.

Men det som upptar mina funderingar mest, är om celler kan jämföras med cellulliter.

För i så fall kommer hennes hylla gapa jä*ligt tom om 42 dagar.

onsdag 24 mars 2010

Nämen nä

Till min glädje så noterar jag att det ska bli finfint väder i helgen.

Jag tänker trädgård. Jag tänker teakmöblerna som måste oljas. År efter år. Suck.

Jag tänker nya trädgårdsmöbler. Surfa sig lite. Hitta sig liten fin fåtölj. Tänker 8 st blir lagom.


Klicka sig lite på priset.

11.750:- + sittdyna 4.200:-.  STYCK

Hustru och make ska olja sig lite teakmöbler om ett par veckor, tror jag visst.

Veckans lektion



i hur man får en fru att lacka ur;

Lägg svinskitiga kläder på sovrummets vita heltäckningsmatta.

Motgift

Om man vill bli fri sitt sockerbehov så kan jag varmt rekommendera att i timmar packa upp och fylla på lådor med 200 sorters lösviktsgodis.

Och vi pratar inte några fjantiga små plastlådor. Vi pratar träbackar i miniformat.

Fifan.

Solen skiner



och the sky is blue.

What the fuck liksom.

tisdag 23 mars 2010

Hur man piggar upp sig själv

Det är nu lite drygt 12 timmar sedan maken åkte och jobbade, och lär inte vara hemma än på ett par timmar.

Han jobbar ganska mycket maken.

Så mycket att jag just kom på att jag skulle kunna ha två makar. Faktiskt.

Vid närmare eftertanke så är det en lysande idé. De behöver inte ens träffas. Skift liksom.

Helvete vad fort min depression plötsligt försvann.

Ujuj.  Jag är lite ringrostig: var hittar man ogifta män nånstans?

Fast. Jag kanske skulle höra med maken först. Trots allt så har ju han förtur. Men det borde ju vara en win-win-situation för honom också. En fru som gnäller på halvtid i stället för på heltid.

                           

De rosa gummistövlarna

Några av er undrar var man kan köpa de rosa gummistövlarna i inlägget lite längre ned.

Här finns dom.

När man inte har koll

Talibanen påstår att det är Påsklov här i Stockholm nästa vecka.

Ähhum.

Är det det?

Undrar om jag vinner priset som Årets Mamma i år.

Nä. Tror inte det va.

Vissa dagar går bort

Vilket utomordentligt j.ä.v.l.a skitdag jag har haft idag.

Det här med träningen undrar jag om det är så himla bra, plötsligt har jag börjat vakna runt 5-tiden på morgnarna.  Hej & hå vad kul.

Lägg därtill att vi flyttar en butik till en ny, jättestor, lokal, där allehanda problem uppstår..... plus att inredningsbranschen suger jävligt hårt just nu..... att jag har en hel del att göra på kontoret, men inte så mycket tid.... att maken får jobba 14 timmars skift och är utsliten = lättantändlig....att släkt bråkar om arv...att jag är en sopa till mamma....att snöhelvetet aldrig försvinner......

.... gör att jag just idag, men förhoppningsvis bara idag, tycker att livet är mer ruttet än det någonsin varit och skulle någon erbjuda mig ett nytt liv i ett annat land, så skulle jag dra som en avlöning.

My God så less jag är.

När man är en sopa



Jag har haft körkort i 150
år ungefär, men vet fortfarande inte hur man fyller på spolarvätska.

Lite jobbigt dagar som dessa.

Men jag tröstar mig med att jag är bra på annat.

Ni som har koll på katter och deras kiss

Varje år i mars så stinker det katturin i vår källare. Jag vet inte om det är så att det möjligen går nån katt och kissar längs ena husväggen varje år, just ovanför på utsidan, där det luktar som mest, eller vad det kan vara. Helt klart är att det stinker satan och jag blir galen.

What to do liksom?

Är jag ensam



om att vara trött på det här vårvädret?!

måndag 22 mars 2010

Ibland blir jag så trött.....på Rut.

Fy fan så trött jag är på RUT-debatten. Trångsynta som hävdar att det minsann bara är rika människor, i synnerhet Stockholmare, som utnyttjar möjligheten/har råd med systemet.

Sen att det är 11-12 000 personer som har jobb genom RUT-avdraget,  well, det är det ingen som pratar om.

Eller att man, som i vårt fall, kan ägna mer tid till att arbeta och därmed betala ÄNNU MER skatt, det är det fan ingen heller som pratar om.

Och komma med nåt jävla jidder om att man utnyttjar människor "som inte har nåt annat val än städa skiten hos andra" gör mig ännu mer upprörd.

Så mycket som jag kånkar, drar, flyttar, röjer, åker omkring, fixar och får skit under naglarna, så skulle jag GLADELIGEN hellre städa.

My Lord, jag som lovade mig själv att aldrig ta upp den här typen av spörsmål i min blogg, men nu kunde jag inte hålla mig. Ska aldrig upprepas.

Okej'rå



Maken kanske har rätt, jag kör möjligen något oekonomiskt.

En dumsnål make

Det är lätt att tro att maken är en gniden typ när man läser min blogg.

Det är han inte.

Däremot är han dumsnål. Vilket retar mig till förbannelse.

Vi sitter i bilen när han öppnar brödlådan och säger;

"Jösses vilken skillnad det är när jag kör bilen." Och syftar på genomsnittsförbrukningen av bensin per mil. Vilket displayen så fint visar.

"Vad menar du?"

"Asså, nu ska vi se." Räknar i huvudet. "Det är ungefär två hundra spänn dyrare när du kör. Asså. Jag kan köra 15 mil längre än du."

"Have a nice trip." Säger jag, och undrar om det inte finns världsligare saker att bry sig om, än hustruns måhända lite slarviga bilkörning.

Som sagt



Härifrån kommer man alltid.

På ett eller annat sätt.

Framkörd och klar



Två dagar i veckan så tränar jag på St Görans gym.

Så jobbigt att jag tror att jag ska dö varje gång, men jag behöver inte vara orolig för här har dom resurser world wide.

''International Funeral Services''

söndag 21 mars 2010

När man röjer

Det finns stunder man önskar att man bodde i en 2:a.

Och inte var gift med Sveriges största hamster.

H.e.l.v.e.t.e. vad prylar vi har.

Och maken envisas med att "det är bra att ha" alla utgåvor av tidningarna Café och Slitz.

Och alla födelsedagskort/julkort sen 1981.

Partnerbyte anyone?

När man råkar sladda in på Blocket i detta nu

Kära maken: jag ångrar mig. Vi behåller våra sunkiga soffor ett tag till. När det kommer till kritan så finns det värre exemplar ute på marknaden.  Jag fick just migrän.




För endast 24.000 kr. Som hittat.

Om taskiga investeringar

Det är kanske inte så jäkla smart att investera 12.000 kr på en liten barngarderob, när man såhär 6 år senare kan vara glad om man får en 1000-lapp på Blocket för den. Trots att den ser oanvänd ut.

Kontenta: Man tänker med anus när man är höggravid och shoppar till ett barnrum.

Eller, man tänker inte alls.

När det vankas vårfloder

Man behöver ju inte ha några större studieskulder för att inse att kvantiteten av snö denna säsong kommer att ställa till en del problem.  Så istället för att fundera på vad dessa enorma smälta snömassor kommer att göra för skador på vår husgrund, som redan för 5 år sen var i kraftigt behov av dränering, ägnar jag mig åt betydligt viktare spörsmål. What to wear on the foots.

Vad sägs? Tror ni kärringarna i grannskapet får hicka när jag glider omkring i några av dessa? Här är det liksom analtråkiga klassiska Huntington och Tretorn som gäller.


Eller ska man vara wild'n crazy och köpa ett par cobojsargummistövlar?

lördag 20 mars 2010

Hur man ska lyckas övertala maken

Jag har hittat min drömbrevlåda. Och eftersom jag inte letade efter den, utan bara råkade snava över den på en möbelaffärs hemsida, så måste det ju betyda något.

Problemet är att den kostar 4500 kr, plus en 600-hundring för ett stativ, så det kan bli liiiite körigt att få maken att förstå hur snygg den skulle göra sig mot vårt hus.

Å andra sidan så fyller jag år om ett par tre månader, hehe.

Me want. Badly.

Vad man inte vet



Det här är vår nya glassmaskin i en av butikerna.

Den kostade 99.000 kr. Då ska man veta att den är begagnad.

Så det vill till att personalen säljer satan, annars är vi stenrökta och jag får tillbringa sommaren med 3 glassmaskiner på Sergels Torg. För där borde det ju funka. Bland pundare och annat löst folk.

Eller inte.

När man är en Party-pooper

Som de flesta av er vet så har jag nyligen gjort en Gastric Bypass-operation. Jag är inte överjävligt fet, men rund och go, som talibanen skulle uttrycka det.

När man har gjort en sån operation så har man grymma problem med sött och fett. Äter man det så kan man få så kallade "dumpningar", dvs antingen hjärtklappning så att man tror att man ska dö. På riktigt. Då måste man lägga sig ned och sova nån timme. Eller så får man kraftiga magsmärtor och måste bajsa sig lite. Sen sova på det.

Igår var det fest. 45 föräldrar i klassen, där få känner varandra. Jag är en av klassmammorna, så jag var med och fixade allt. Jag gillar inte att träffa "nya" människor. Ofta blir jag tyst, men ibland slår det över åt andra hållet och jag blir nån sorts klassens clown.

I alla fall. Jag var ansvarig för avprickning av alla, samt ge alla varsin namnlapp. Detta betydde att jag var tvungen att prata och vara klämkäck med varenda en. Bra så. Men jag var så nervös att jag glömde att äta. Fick i mig några minitomater och lite vindruvor.

När jag väl började bli lite varm om fötterna och tog mod till mig och slog mig ned vid ett bord med "nya" människor, så råkade jag, utan att tänka mig för, få i mig 3-4 godisbitar ur en godisskål.

Det tog ganska precis 10 minuter, sen kom dumpingen. Maken släntrar förbi och jag ba':

"Jag måste hem. NU!"

"Amen, kan vi inte vänta en timme?!"

"Jag måste hem NU för i helvete! Du kan stanna, men jag drar."

En av mammorna är en kompis sen flera år, och hon höll på att garva läppen av sig. Hon tyckte att jag skulle låna toaletten där istället.  Jag talade om att det var inte ens att tänka på. Skulle jag låsa in mig på toa, sitta där i de sedvanliga 20-30 minutrarna, för att sen gå ut, möta nån som givetvis behövde komma in, för att sedermera dö av stanken?

Skulle inte tro det va.

Så hej-då till alla, ut genom dörren, medan maken fortfarande letade skor. Jag gick med korslagda ben de 7 minutrarna det var hem till vårt hus.

Jag kan säga att vi kvinnor som föder barn, får rådet att göra knipövningar, men det är fan inget emot att knipa igen andra håligheter kan jag säga. Sista 50 metrarna var jag övertygad om att jag skulle bajsa ned mig totalt medan jag hade fullt sjå att hålla koll på mina ben som sprang i kors per automatik.

Klockan 22.10 låg jag i sängen.

Klockan 22.12 sov jag.

fredag 19 mars 2010

När man har noll koll på tiden

Jag har stressat som en dåre idag för att hinna med att handla till festen ikväll, till skola och hämta taliban och hem och göra mig i ordning. Tanken är att jag och några till skall till värdparet och göra i ordning allt innan övriga kommer.

Välja kläder, som blir roligare och roligare för varje vecka (att välja alltså, inte kläderna, hehe), sminka plytet, välja smycken och till sist på med trutvallan.

Ner till talibanen och säga hej då, på med jackan. Titta sig lite på dongdongen i köket.

Jag är en timme för tidig. Och höll dessutom på att glömma champagnen.

Av med kläderna.

Och andas.

Tänka lite på helgen. I morgon ska jag runt till alla butiker och leverera en film som filmbolaget är sen med; nån fjantig Twilight-film som har blivit en megasuccé. Efter det ska jag ut till Täby där vi idag installerade en mjukglassmaskin. Jag och butikschefen ska lära oss att göra mjukglass. Just precis nu fladdrar en ångest-att-jag-opererade-mig-tanke förbi. Fast bara för en sekund. Jag ska nog få i mig lite grand. Sen ska jag hem och röja. Är så förbaskat trött på alla prylar i det här hemmet. Med lite tur så hinner jag måla ett par dörrar i källaren också.

Själva då, vad är era helgplaner?

Party!



Handlat till 46 personer. Jag drog vinstlotten och slapp Systembolaget.

Dock har jag ett problem, efter GBP-operationen så smakar vin babiankiss; verkar det pretto om jag tar med mig en flaska skumpa?

Jag kanske borde hälla upp den i en sån där coffee-to-go-termos.

När man ska köra bil och väcka alla i finområdet

Som av en händelse så råkar vi ha 4 bilar. Blanda inte in mig i saken, jag är tillräckligt nöjd med min Volvo S60.

I alla fall. Den minsta bilen är en liten leksaksbil. En Citroën C4. Pluttliten. Automatlåda.

I morse hade maken parkerat in mig med den, så jag var tvungen att ta den till jobbet.

Alltså. Jag är inte så bra på det här med bilar, men i min värld så är en automat en automat. Så när jag lägger in spaken, eller vad f*n den heter, på D (som i Drive för dig som inte vet) så förväntar jag mig att den ska köra normalt.

Jag backar ut från infarten och ned på huvudgatan. Märker att det låter satan och att förbipassarende ute-med-hunden-tomtar vänder på sina huvuden. Tittar på instrumentbrädan;

Ni ser att det står en 1:a där under 4:an va? Av motorljudet att döma så gissar jag att jag bränner iväg på 1:ans växel. För det är ju inte så att jag ligger i 30 km/tim direkt. Jag glor ned på spaken och tycker att den ligger finfint där bredvid D;


Ja, jag ser också att det står M som i Manuell intill D:et, och jag provade att trycka där, men det är ingen knapp. Så jag fattar f*n inte hur man gör.

Som tur är så har jag inte långt till jobbet, men alla som låg och sov, sover inte längre.

That's for sure.


torsdag 18 mars 2010

Om att ha er som smakråd

Alltså, er går det ju f-n inte att lita på. Snacka om att bli totalt nedröstad!

Plus att tonåringen lade in sitt veto. Tyckte att vi skulle ha handfaten i vårt andra badrum. Det som kommer renoveras år 2048. Typ.

Och maken skrattar hela vägen från banken. Ännu en dyr utgift sparad.

Ni är skitdumma.

När maken har lånat bilen


Efter träningspasset så tar jag på mig dunjackan och drar hemåt. Efter en stund känner jag att svetten rinner i pannan.

Jag tänker: "My Lord vad jag har varit duktig och tagit i." Livet leker och jag är extra trevlig mot alla idioter i trafiken.

Sen tittar jag på instrumentbrädan. 28 grader varm i bilen. Pip-Larsson fryser så fort det är under 5 plus.

Under ett gymtak nära dig



Medan ni ligger i lopplådan och trynar så tränar jag.
Slöfockar!

onsdag 17 mars 2010

Smakråd - vad tycker ni?



För 7 år sen så byggde vi ett badrum. Dessvärre så har vi lite olika smak, varför det föll på mållinjen: vi skulle enas om en granitskiva med två nedsänkta handfat. Båda var rörande överens om att den skulle vara svart.

Dock hade vi ingen aning om att det finns femtioelva varianter av svart. Likaså fasningen, alltså hur kanten skulle slipas.

Så vi kunde inte enas. Varför maken kom på att vi under "tiden vi funderar"  kunde köpa en vit tillfällig bänkskiva på IKEA. Sen gick åren. Jävligt fort kan jag säga.

Och nu, så här 7 år senare, så har jag tröttnat på hela upplägget. Men som av en händelse så råkar vi ha en god vän som äger Story Hotel här i Stockholm. Ett hotell med designerinredning. Och nämen oj, den gode vännen har visst två specialbeställda handfat till övers.

Nu ska jag bara få maken att tycka att det här är en lysande idé. Och bortse från det faktum att handfatet är grönt. Hans number one absoluta hatfärg. Även om det är en extremt behaglig grön färg.

Det vankas umgänge ikväll tror jag visst. Och resten av året också, om det vill sig illa.

Fest i finområdet

På fredag har jag och några klassföräldrar ordnat fest för föräldrarna i talibanens klass. Hemma hos ett av föräldraparen.

Initialt så tänkte jag att av 50-talet föräldrar så kanske, kanske hälften kommer. Bra så.

Idag var det deadline.

44 pers kommer.

Jag känner två av föräldrarna. Resten har man morsat på sen i augusti. Lägg till lite social fobi så fattar ni att jag är något nervös. Gillar inte att träffa nya människor.

Plus att jag har hört hur det minsann går till på festerna här i finområdet: fylleslag. Folk som hänger i kristallkronorna och hånglar runt med allt och alla.

Ska nog hålla mig till bubbelvatten tror jag visst.

Och sätta ett koppel på maken.

Förgiftad

Igår kväll kunde jag inte begripa varför jag var så otroligt trött. Tänkte att det berodde på att det var länge sen jag satt på kontoret hela dagen. 21.15 orkade jag inte längre och gick och lade mig.

Samma sak nu. Sitter på kontoret och gäspar och fattar ingenting, jag har ju sovit som en gris. Tills maken ramlar in för en stund sen och berättar att "Ja just det ja, vi har en gasläcka här och Fortum har i en vecka försökt hitta varifrån det kommer. Under tiden så vi måste ha dörrarna öppna".

Ehh. Ok. När jag kom i morse så tyckte jag att det luktade konstigt, likaså igår.

No jävla wonder. Känns ju sådär måste jag säga.

När man inte har jobbat på ett tag och minnet tryter



..så är det lätt att man glömmer koden. Då går larmet och Securitas ringer och vill att jag uppger en återställningskod. Har man inte den så rycker dom ut.

Jag ba': "Alltstå, ehh, vänta lite, jag måste tänka. Öhh.Hmm. Kan du vänta tills jag dragit igång datorn?"

Givetvis hade de inte tid. Jag panikrabblade en massa koder, och till slut kom jag på rätt.  Trots allt så har vi 12 ställen med olika koder på varje plejs. Nä, av säkerhetsskäl har vi inte samma någonstans.

Just det ja. Sa jag att det är jag som är larmansvarig på bolaget?

Märla

tisdag 16 mars 2010

När man har tagit sig igenom den första kontorsdagen

Hinner knappt komma innanför dörren förrän maken, tillika chef, ringer.

"Hej, du, jag ville bara tacka för en trevlig arbetsdag!"

Öhh. Say what?!

Det där mötet han var på idag måste ha inkluderat en påsättning av nån hemlig älskarinna, för så där trevlig var det länge sen han var.

Well, vad mig anbelangar så får han gärna ha möten lite oftare. Vem vet, jag kanske får en trevlig chef på heltid.

It's so worth it.

Måste få luft

Nu har jag suttit instängd på kontoret i 5 timmar och jag ruttnar. Men som av en händelse så ringer en kollega i inredningsbranschen och frågar om jag möjligen har lust att vara med på en mässa i april. De vill ha roligt sällskap (ähhum) och undrar om jag har någon produkt som jag kan sälja i deras monter.

Att jag har! Jag tänker sälja vårt berömda träd, som alla är som tokiga i.

Så den 8-11 april, på Nordiska Trädgårdar-mässan i Älvsjö, kan ni komma och glo på apan. Det är tydligen en pluttliten monter så det är ingen risk att ni missar mig.

Om att sitta på kontoret

Igår var jag ute hela dagen, varför denna dagen är den första dagen på 7 veckor som jag ser mitt skrivbord igen. Geeezuz, vilka högar.

Det är också första gången jag kopplar in min nya dator. För att konstatera att jag inte har en jävla aning om hur man gör för att hooka upp sig mot fax, skrivare och server. Sånt brukar maken fixa, men han är på dåligt humör.

Jag tror f-n jag går hem igen.

måndag 15 mars 2010

...eller inte..



Ser ni den röda pumpflaskan? Jag ba': åh, najs, en röd flaska från Cult. Me like.

Tills jag såg vad det stod på: "Ketchup".

Så bra att maken också fick en goodiebag.

Sen var det tidningen Damernas, ansiktskräm, deoderant, nyttig vitamindricka,lite godis, tvål (!) och plåster. Dessa goodiebags brukar alltid vara relaterade till filmens innehåll.

Vad Änglavakt handlade om?

Ett barn som blir sjukt och ligger i koma.

Vad det har med ketchup att göra kommer jag att fundera på hela natten.

Goodiebag



En fördel med att gå på galapremiär är att man får goodiebags. Väry nice.

Det var värst



Har jag sagt att jag har en del inflytelserika väninnor?

Filmen "Änglavakt"



Aningen annorlunda. Dock otroligt skådespel av Mikael Nyqvist och Izabella Scorupco.

Nu mingel och mat på Grand Hotel!

Kändisspotting



Knökfullt med kändisar men jag är för feg för att fota.

Vet ni vem den här lilla raringen är?!

Peter Jöback. Han har precis fått Izabella Scorupcos telefonnummer. Hon stod bredvid oss här och maken började flåsa nåt om frikort. Jag förstår inte alls vad han menar. Dock memorerade han hennes nummer, så jag får väl bjuda på det.

Här kan ni se alla som var där!

Alltså



Nu gör vi en deal här;

Inga jä*la älgkuddar i bilen!

Herrejösses, jag höll på att krocka.

Nämen hoppsan



En liten galapremiär i afton.

Bra start på veckan må jag säga!

Min man, och hans skitidéer

Maken kom hem igår och talade om att har en lysande idé. Han vill köpa en schysst båt ihop med sin ena syster.

"Jamen du vet, det kostar inte alls mycket, och TÄNK vad kul talibanen skulle tycka om det."

"Men du kan ju för fan inte ens köra en båt!"

"Vadå, det är väl bara att gå en kurs!"

Genast flashar följande förbi i mitt huvud:

- Beställa granitskiva till badrummet, så att det, efter 7 år, äntligen kan bli färdigt
- Måla taken i hall, badrum och kök på entréplan
- Renovera färdigt i hallen
- Köpa sig ett litet nytt kök, när man ändå håller på
- Tapetsera om i matsal och vardagsrum
- Vitmåla stora trappan, även trappan ned till källaren

Så nej. Vi ska inte ha nån jävla båt.

Godmorning Stockholm



och resten av Sverige!

Solen skiner, det är måndag och jag är på särdeles bra humör.

Så vad kommer gå fel liksom.

söndag 14 mars 2010

Om det där rosa huset

Hmm. Jag har tänkt lite på det där huset idag (kolla länken). Kanske lite föör mycket.

Vi har ju sån himla tur att vi har ett hus ett stenkast därifrån, så skulle man bestämma sig för att flytta, så behöver man ju inte börja fnaska för att få ihop alla miljoner. Tack gode Gud för det liksom.

Vi gjorde nämlisch en smart investering när vi köpte vårt hus, detta eftersom att vi köpte det några veckor efter 11 september, då hela marknaden var stendöd. Idag, ett decennium senare så har villamarknaden exploderat här i kvarteren. Very lucky för oss eftersom vi var rätt bajsnödiga när vi skrev på alla papper.  Eller jag förresten. En kul historia som jag kan dra en annan gång.

I alla fall. Det rosa huset. Jag har tänkt klart nu.

Det känns ju sådär att betala minst 12 miljoner när man måste ytrenovera hela huset, slänga ut oljepannan och tjacka bergvärme. OCH renovera köket. Inte för att det behövdes. Köket alltså, mer för att det var skitfult.

Jag bor nog kvar här en stund till.

Trots mitt eget überfula orenoverade kök.

Att välja rätt



Den här leverantören är inget för vegeterianer. Thank you Lord för det!

Honey, Im home



Kocken har kommit!

På husvisning


 Är på visning här i hoodsen. Och man vet var det barkar hän när man möts av inte mindre än 3 mäklare.

Vad säger ni? Som hittat för 12 miljoner.

My style, men i vitt såklart



Jag har redan haft den obligatoriska Howard-soffan och har nu fastnat i det amerikanska soffträsket, mjukt och stylished.

Men i vår familj så har vi grava soffproblem; då vår nuvarande sa upp sig härom året, så gick maken på eget bevåg och köpte en ny på Ekerö Möbler. En designersoffa. Snygg som fan, men hård som flinta. Jag vägrade, så nu står den på vinden.

Jag har alltså en upp på honom...

Det börjar bli dags



Jag undrar vad maken säger om jag shoppar lite på egen hand.