söndag 28 mars 2010

Jag och Blocket

Av någon anledning så har Blocket aldrig tilltalat mig. Detta eftersom jag tycker fruktansvärt illa om att träffa nya människor, om än så bara för 5 minuter.

Så jag har gett bort och slängt saker i alla år.

Men när talibanen var 1,5 år så sålde vi hennes spjälsäng på Blocket. Den var för dyr för att kastas, eller ges bort. Jag var den som satte in annonsen, maken fick ta emot säljaren. Skitläskigt.

Idag var det dags att göra sig av med hennes klädskåp, som kom från samma företag som spjälsängen. En ruskigt dyr historia från England. Efter många övertalningsförsök så gick talibanen med på det. Hon lider av samma sjukdom som sin far: mycket svår ångest över att skiljas från sina saker. Till slut så insåg hon att om hon ska kunna göra om sitt rum så som hon vill, så måste skåpet bort.

Så jag satte in en annons. När maken kom hem så gick han i taket, men coolade ned sig när han insåg att detta även var talibanens vilja.

Självklart så lämnade jag inget telefonnummer, så när första mailet kom så fick jag svassa lite fint runt maken. "Ähhum, tror du att du kanske skulle kunna tänka dig att ringa den här köparen.... han bor i närheten och kan komma nu, skriver han i mailet."

Maken skakar på huvudet men går med på saken.

En kvart senare ringer det på dörren och jag får plötsligt jävligt mycket att göra i köket. Talibanen skuttar upp på rummet med maken och köparen. Tre minuter senare kommer maken ned igen.

"Nu får du fan komma upp. Och jag måste ha skruvmejsel. Fattar du hur jävla stort skåpet är? För att inte tala om vilket klipp han just gör!!"

Jag suckar och knallar med upp. Säger hej och vill dö. Strax därefter inser talibanen vad som sker.

Och börjar storböla.

"Mamma, jag vill inte sälja min garderob. Jag kommer ALDRIG mer att få se min kära, kära älsklingsgarderob."

Jag inser vad som kan komma att ske, och är blixtsnabb.

"Du, det blir jättebra och du, nu när du får alla dom där pengarna av honom så kan vi åka och köpa en ny Barbiesäng imorgon!" (Och syftar på att den gamla gick sönder igår.)

"JAAAAA!"

Se där ja. Saken var biff. Hon sträckte fram handen och fick ta emot, och räkna stålingarna själv. Under tiden gömde jag mig i köket.

Jag har just blivit av med Blocket-oskulden. Nu jäklars ska det säljas grejer. Jag annonserar, maken svarar i telefon, talibanen cashar in, hehe.

8 kommentarer:

Jessika sa...

Jag använder bara blocket när det är nödvändigt. Annars använder jag tradera. Jag gillar inte heller att ha folk hemrusande.

Bitten sa...

Blocket är bra. Vi sålde vår bokhylla till en kändis. Jag höll på att dö när Anders Jacobsson, du vet han som skrivit om Sune och Bert, kom och köpte den. Men om jag ska vara ärlig var det mest maken som pratade med honom. Jag fick tunghäfta.

Rijo sa...

Har aldrig köpt eller sålt nåt på blocket. Men om du vet nån som har en växasäng, så är jag intresserad =).

Mr Lee sa...

Du verkar göra en massa kassa affärer när du säljer. Kan du inte lägga ut dem här på bloggen först så vi trogna läsare får en första chans? Då kanske du även slipper träffa en massa okända! Snacka om win-win!

Tvillingmamma Lotta sa...

Hahaha!
Låter som en bra idé!

Anna Nilsson sa...

Haha känner igen det där, har en son här hemma på 7 år som lider av samma sjukdom. Att sen jag är tvärtemot kan ju skapa vissa problem här hemma =)

Vet inte riktigt hur jag hittade hit, från en blogg till en annan. Men ett trevligt besök är det iaf!

- Anna

MonasUniversum sa...

Anna Nilsson: Tack kära du. Jag blir alltid så glad över snälla komplimanger och jag hoppas att du kommer tillbaka!

Mr Lee: Jamen, jamen, jag ska träna på det här nu. Kommer bli värsta säljaren!

Bitten: Haha, jag hade smällt av!

Jessika: Har funderat på det med faktiskt.

Rijo: Njae, vet dessvärre ingen!

Tvillingmamma Lotta: Man kan ju försöka i alla fall!

TrickyTricky sa...

Blocket is the thing men jag köper mer än jag säljer. Köpa är enkelt, en engångsgrej liksom , sälja är tyngre, mer jobb liksom.