Akvariehelvetet

Det blåser upp till ett världskrig här i Bromma.

Maken har ju sovit middag. Och är utvilad.

Hustru har jobbat hårt i dag med att måla lekstugan.

Så hustrun är trött som få. Och gör en kopp kaffe efter maten. För att sitta i soffan och surfa.

Hustrun noterar att det på matsalsbordet ligger vattenfyllda påsar från akvariefiskaffären.

Och har på känn vad som komma skall.

Mycket riktigt. Maken ber hustru hjälpa till. Han skall byta vatten.

(Och ni som har varit med här ett tag vet ju vad jag tycker om hans akvarium.)

Då måste han stå på en stol (hans akvarium är högt) och trycka ned nån vakuumslang i akvariet och jag måste, i andra änden, se till att vattnet rinner ned i en hink, där det ligger en annan grej som ser till att allt rinner ut i en slang bort mot badrummet och ned i toaletten. Ja, du fattar.

Hustru stensur men går fram och stoppar ned slangfan i hinken. Och säger samtidigt; "jag har inte tid med den här, nu vill JAG vila". Hustrun ser till att vattnet rinner som det ska.

Och går därifrån. Och maken är ju inte blind. Han ser ju det.

Sätter mig med mitt kaffe och hinner ta en klunk när jag hör ett illvrål och alla svenska svordomar som finns. Han har inte haft koll på slangen i hinken. Som nu ramlat utanför. Och det sprutar äckligt, bajsigt, illaluktande akvariefiskvatten ut på hela parketten.

Och eftersom huset är nästintill 100 år, så är det kraftig lutning på vissa ställen vilket gör att vattenflödet är enormt. Jag hinner slita undan kohudsmattan och maken springer ned till källaren och hämtar svabben, kommer upp och torkar.

Hustrun står och stirrar med sammanbitna tänder. Tänker att; säger han ett enda jävla ord så häller jag klorin i akvariumet nästa vecka.

En stund senare noterar jag att han har anställt en ny fiskstädarpassopp;

Talibanen sitter lyckligt intill hinken och håller slangen rätt.

Och maken tycker att hans hustru är en lat skit.

Och hustrun KOMMER att ta livet av fiskjävlarna.

Eller av maken. Snart.

Rösta på mig