I'm home.
Igår morse vaknade jag och kände mig stenpackad. Jag dricker ytterst sällan alkohol varför känslan var djävulskt obehaglig. Jag kunde inte gå, jag raglade och ramlade. Spydde som en gris. Hade ett tryck på vänster sida i huvudet.
Jag fick fullständig panik.
Maken ringde sjukvårdsupplysningen, och både han och jag fick en chock när de sa att en ambulans omgående måste tillkallas.
Efter skallröntgen konstaterar man att jag inte hade någon tumör, hjärnblödning, propp eller andra konstigheter. Man pratade latin: nåt om att det kanske var kristaller i örat som halkat snett och därmed påverkar balansen. Man vet inte orsaken, men de gissade på stress och oro. Dessvärre finns inget botemedel. Det kan hålla i sig i några veckor och man kan få tillbaka det.
Idag mår jag mycket bättre. Det svajar lite men om jag undviker att böja mig så är det helt okey.
I morgon så ska jag ringa husläkaren. För jag drog nämligen från sjukhuset innan alla prover var redovisade. Alltså, jag väntade på den sista läkaren i över 5 timmar, sen skrev jag ut mig själv vid 21-tiden; "du får underteckna detta papper, och det räknas som en avvikelse."
Längtan hem till mina barn och min familj blev för stor. Och talibanen var jätteledsen. Hon bröt ihop fullständigt när jag åkte iväg i amulansen.
Så för säkerhets skull så ska jag be husläkaren ta ett borrelia-prov. (Tack Sara för det "tipset".)
Och hörrni, tack för alla snälla kommenterar. De värmde ordentligt.
Jag älskar min blogg.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
21 kommentarer:
Så skönt att se att du är hemma igen. Ta hand om dig ordentligt nu. Och se till att övriga familjen gör lika dant. Tar hand om DIG alltså. Kroppen är en klok uppfinning och nu sa den till med buller och bång att här måste vilas, basta! KRAM!
Välkommen hem! Vilken lättnad att det inte var något av alla de där otäcka sakerna. Nu tar du det lugnt och sköter om dig!
Har också varit där.....
För fem år sedan, stressig period på jobbet, massor som skulle hinnas innan jag skulle åka till Thailand på semester. Hade känt mej lite småyr men ignorerat det. Satt sedan på en arbetslunch med kollegor och utländska gäster och insåg att jag kan inte resa mig från bordet....det snurrade så....
Läkarna hittade inte något, "virus på balansen" eller nåt. Men det gick över så småningom (jag var på jobbet två dagar senare, en liten stund, men yrseln kom och gick ganska lång tid...).
Så jag tror på stressss som orsak- så VILA, låt maken, tonåringen och talibanen pyssla om dej.
krya på dej!
Åsan
Din TOK! Tror du jag har varit orolig eller!!?? Ringer dig sen,,, busy på mässan! :)
Det fins visa rörelser som man kan utföra så hamnar kristallerna på rätt plats igen. Husläkaren borde känna till det.
Skönt att läsa att du mår lite bättre, din make höll på skrämma livet ur mig när jag käckt frågade efter dig på mässan igår: Hon åkte ambulans akut till sjukhuset, hon var så yr så hon inte kunde stå, de hjärnröntga henne ifall hon har en tumör! -Jag höll på att svimma!
Jag har också drabbats av liknande symptom för drygt ett år sedan (fast inte lika starkt)och det var enbart stressrelaterat, så du ska nog försöka ta det lite lugnt ett tag.
Sköt om dig och vila upp dig ordentligt. /Anneli
Fy så läskigt! Jag har råkat ut för något liknande en gång (slapp ambulans dock) Det visade sig att en nerv låg i kläm i nacken. Stress och för mycket datorarbete. Än i dag blir jag yr om jag kört på för hårt och fått spänningar i nacke/axlar. Hoppas du blir bra snart för det är oerhört obehagligt
Kram från mig...och var rädd om dig..
ååå va skönt att du är hemma ;) igen ta det lungt nu !
TA DET LUNGT PÅ RIKTIGT ALLTSÅ!!
KRAM MONICA!!!
Krya på dig och försök att ta det lite lugnt. Jag vet att det inte ligger i din karaktär, lider av samma problem. Men ibland måste man lyssna på sin kropp.
Rosie
Fatta att du måste ta det lugnt nu Mona. Förstå att jag varit skitorolig för dig och så får jag höra att du är på mässan idag i alla fall!??!! GÅ HEM OCH LÄGG DIG. Jag vill ha en hel Mona alltid, alla dagar. Du stressar ihjäl dig. Nu var det någon som pekade med hela handen och daskade till dig och sa SKÄRPNING. Och det säger jag också. Skärpning. Easy going. Lugnt och stilla. Ligg i sängen och ät praliner och pussa på familjen. Jag kan komma och sätta på kaffet.
Vilken upplevelse!
Nu måste du ta hand om dig ... Och strunt i alla mina mejl tills du orkar igen.
De tre "V:na": Vila, värme och vänskap - hjälper bättre än medicin!
Kramar!
Lyssna på din kropps signaler och lyssna på dina vänner!
Kristallsjukan drabbar ofta "duktiga flickor" i 40-årsåldern.
Vila nu och ta hand om dig. Låt familjen pyssla om dig. Basta.
kram
Du. Va glad jag blev att det inte var nåt av de på din lista.
Men. Du sa att din make köper butiker och grejjer till höger och vänster.
Kanske inser han att det är nog nu. Han vill säkert ha sin Mona hel, hela livet. Likaså dina barn.
Vila nu och tänk ett steg till. Min sambo har precis legat på lasarettet han med, men med hjärtproblem. Som inte var det, utan var stressrelaterade saker. Så. Tänk efter innan det är för sent gumman.
KRAM!!!
Känner igen många av dina symtom och det började för mig precis innan jag blev sjukskriven pga utmattning/stress! Så se till att vila upp dig ORDENTLIGT! Har själv varit sjukskriven till och från i snart 2 år och det är dumt att leka "duktig" och försöka fixa allt -hem,barn,jobb osv när man behöver vila upp sig! Ta hand om dig, för din familj vill nog ha en frisk Mona, som inte går in i någon vägg eller så! När jag läser din (mycket roande och trevliga) blogg så märker man att du är en väldigt ambitiös kvinna -men glöm för all del inte att för att kunna hålla alla bollar i luften måste du se till att prioriera dig själv mer! Hoppas du lyssnar till din kropp nu, som uppenbarligen säger ifrån mot all stress!
Stora kramar!
Men vad är det jag läser?
Hoppas att dina kristaller halkar rätt igen, skönt att det inte var värre.
Kramen, och extra kram för dagens skratt.
Va skönt att höra att du är någorlunda på benen igen! Och väldigt trevligt att du inte verkar ha nån sorts tumör eller liknande!
Vare sig det är kristaller eller nån annan sorts bling så hoppas jag de hamnar på rätt ställe.
Det är bara att gilla läget och acceptera - även om du är SuperMona så måste du kanske ta det lite lugnare ibland...
Puss & kram
PS. Jag älskar också din blogg
En mycket god vän till mig har haft exakt samma problem med kristallen i örat ( balanssinnet) och det löste sig verkligen bra för henne... Hon fick ta det välbehövligt lugnt ifrån sitt stressiga jobb i 2 veckor och sedan kunde hon gå tillbaka utan att ha något mer besvär av saken. Hoppas verkligen att det går lika bra för dig!! Kram
Pierre
Men jag ringer och ringer ... har du somnat? Hoppas det ... Jag ringer imorgon söta. / Christina
Varsågod! :)
Vad märkligt att de inte tog borreliaprov på dig inne på sjukhuset - eller så var det så att de inte hann, eftersom någon avvek! ;) Men be husläkaren! Ibland har man fått fästingbett fastän man inte märkt av det! Och vet du med dig att du haft en fästing på dig, ska du ABSOLUT be om ett borreliatest!
Hälsar en som fick TBE (fästingburen hjärnhinneinflammation) förra året... och ännu inte är helt återställd.
Himmel o pannkaka!! Gissa om jag blir rädd när jag läser... Om inte det här är signaler till dig att dra ner på takten så är inga signaler det!!
Har de tagit TBE prov??!! TBE är det första jag tänker på... Har haft TBE för ett antal år sedan o det var fruktansvärt. Liknande symptom, yr kunde inte röra på mig, allt snurrade, kräktes o en fruktansvärd huvudvärk. Jag fick själv googla på mina symptom för infektionsläkaren på KS "hade ingen aning" om vad som var fel. Jag bad dem ta TBE prov o sedan fick jag veta att "DU hade rätt, det är TBE". Vad f-n betalar jag läkaren för??!!
Ta hand om dig vännen. Det finns bara en Mona o det är DU!!
Bamsekramar till dig
Skicka en kommentar