onsdag 9 mars 2011

Om när man stressar ihjäl sig

I morse blev vi väckta av nån brunstig påfågel. Det måste ha varit så för jäklar i havet vad den tjöt. Jag vacklar in i badrummet för att ta en dusch. Nämennähä, inte det inte. Svinkallt vatten. Dessvärre hade Tina inget val, för ni har ju sett hur hon ser ut i pallet när hon vaknar. Vi hade liksom inte fått komma in i en enda fabrik idag annars.

Och det var det vi gjorde. Runt till flera fabriker för att plocka ut smidesprylar och lite annat. Mest smide. Jag vet inte hur jag ska knyta ihop den här säcken för det är ett h-e att välja ut prylar hos varje företag. Meningen är att jag pekar på alla saker, de sammanställer och skickar foton och minimumkvantiteter.

Här står vi hos ett företag. De två till höger om mig är våra businessguider. Den tjocka snubben är ena delägaren. Han är muslim. Inget ont om dessa, men han vill inte alls prata med mig. Jag ställer frågor och han svarar våra guider. För jag är ju kvinna. Mycket intressant fenomen. Tina tänkte inte på det förrän jag påtalade det och hon blev svinsur. Så klart. Well, det är bara att ta seden dit man kommer.
Sen stack vi vidare till nästa fabrik. Och fick se själva smedjan. Som är en utomhussmedja. Ljudet var öronbedövande från alla maskiner som bankar i smidet. Och varmt. De här gossarna jobbar utan arbetshandskar.

...och så nästa fabrik. Här börjar vi med en lunch. Otroligt gott. Maken: jag till och med åt en blomkålsbit som var kokad i nån curryhistoria! Vavava säger du om det då? Modigt va?!

Efter maten kollade jag på lite brickbord. Bland annat.

...sen vidare till nästa smidesfabrikör. Jag visar inget av det smide jag är intresserad av...av naturliga skäl. Men varje fabrik har alltid andra prylar. Som askar/förvaring. Huge business. Vad man inte tänker på är arbetet bakom. Här sitter dom och handmålar detaljer på varje förvaringsask. Inget snack om arbetsmiljö här inte.
Vi får veta att man oftast jobbar mellan 9.30-18.30. Det är den normala arbetstiden på fabriker i Indien.

Vid varje fabrik vi kommer till så blir det lite uppståndelse. Det är alltid ett 10-tal män som står runt omkring. Alla är beredda på att rycka in och hjälpa till när vi går runt och pekar på de saker vi tycker är fina. På själva fabriken, (vi plockar alla grejer i respektive showroom) så blir det stora ögon. De är inte vana vid att köparna kommer på besök. Här i Jodhpur så har t ex mässan bara funnits i två år. En liten mässa med ca 250 lokala utställare. Den stora, i New Dehli, som går i oktober och februari har 2000 utställare! Jag tror faktiskt att jag föredrar den här. Sen är tricket att komma hit några dagar innan och besöka fabrikerna. Då får man se årets nyheter och kan "paxa" dom. Gör man vissa förändringar på en produkt, så kan de inte sälja vidare till andra. Det är ett slags hederskodex här. Man skriver ett kontrakt om såna saker.

Sen var dagen slut. Och eftersom mina ben ser ut så här nu;
Så var vi tvungna att stanna och köpa nån tandkrämsliknande historia, för fy f-n så det kliar. Kan inte smälta att ni GLÖMDE berätta! Siverth (Tinas pappa), du vet väl att man kan dubbelklicka på alla bilder va? Gör det så förstår i alla fall du hur synd det är om mig. För SJÄLVKLART är Tina alla djurens vänner och slipper några bett!

Så här ser affärerna ut för övrigt. Ett hål i väggen. Typ.

På kvällen drog vi tillbaka till den där palatsrestaurangen. Carl von Linné, ursäkta, Tina, ville dit och fota alla blommor igen. "Och du ska fota den där julblommebusken och lägga ut i bloggen så att alla fattar hur fantastiskt det är." Ehh, okay. Då gör jag väl det då´ra.
Sen råkade hon vända sig om och fick se en åker av alla möjliga växter. För mig är det bara, röda, gula, blå och lila blommor. För henne så var det....ja, alla namn..var det nu var hon rabblade.


Jamen ni hör ju!

Sen ville hon hänga lite i lianerna också.

Henne kan man lätt låsa in i Rosendahls Trädgårdar i maj och hämta ut i september. Hon är 2000-talets Ferdinand. Trans-koma så fort hon ser en blomjävel! Hon har tagit runt 1000 bilder hittills på den här resan. 98% är blommor och kossor.

Jag har en sjukt rolig historia jag måste berätta. Men inte idag. Jag måste suga lite på den först för den är rätt skämmig. Hade inte Tina varit med så skulle ni tro att jag hittade på.

Fick igång skypen och lyckades prata med mina döttrar 5 minuter innan det bröts. Uppkopplingen är katastrofal.

I morgonbitti åker vi upp i bergen. Ska till nåt fort. Varför vet jag inte. Har tappat begreppet helt nu eftersom det är ett sånt rasande tempo hela tiden. Efter det ska vi bila i 4 timmar. Till nån gudsförgäten håla där en massa fabriker finns. Vi kommer tydligen fram väldigt sent på kvällen, så det lär vara tyst här ett tag.

Hav förtröstan. Jag lär samla på mig en del att blogga om, tro mig.

18 kommentarer:

Jenny sa...

"Blåklintarna"....
Jag höll nästan på att kissa på mig av skratt här. Du bara måste ge Tina en puss från Skåningen och tacka för kvällens största garvböl.

Kamilla sa...

Jag är grymt imponerad att du hinner blogga så mycket som du gör. Jättekul läsning och fantastiskt roligt att få se så mycket bilder!
Tycker synd om dig med dina ben, kan inte vara skönt alls :-( Och så måste jag absolut kommentera de lila askarna, jag älskar ju lila och en sån hade jag köpt :-)
kram på dig
Kamilla

ryra209 sa...

Men åååh!!! Vad spännande!!!!!!

Anonym sa...

Alltså du borde resa på heltid och blogga om det!:-)
Kul att få vara med på ett hörn i Indien!;-)

Tautolog sa...

Vilken himla bra och behaglig berättarröst du har. Du kan nog övergå till att audioblogga, det skulle jag lyssna på varje tillfälle jag fick.

Finnpajsaren sa...

Men wow. Shit vad brun du har blivit!!

Caroline sa...

Men jag längtar ju till dina inlägg varje dag nu, de är så bra =) Men jösses vilken röst du har kvinna, den hade jag aldrig parat ihop med dig!

Petra sa...

Din reskamrats fotoalbum är nog galet spännande att bläddra i! ;)

Sofie sa...

Tack för att vi får följa med! det e grymt kul att se en del av allt som ni upplever där borta. Tack Mona!

Fredrik sa...

Det var ju det där med fåglar och din sömn. Visste inte att du tog med dig problemet när du åkte utomlands. Eller har fåglarna nån typ av interpol på dig och vet var de ska vara och väcka dig?

Smultronblomman sa...

Fattar att benen kliar. Drabbades av nåt likanade på Kreta en gång. Trodde jag skulle klia ihjäl mig!
Kylbalsam från apoteket räddade delvis nattsömnen.
Vilka fantastiska reseskildringar. Keep on, baby! Bara du lyckas koppla upp dig! :)>

Nica sa...

Myggjävlar!!
Men vet du - jag har hört att myggorna gillar folk som har brist på B-vitamin, så lite tillskott på det kanske?
Jag ser själv ut som du så fort sommaren närmar sig. Ett j'''a elände!
Tack igen för att vi får följa med på resan :)

Angelica sa...

Så roligt att följa med dig och roligt att du tar dig tid att blogga1 :)

Anonym sa...

Det är så kul att få se hur du/ni har det på resan! Tack för att vi får följa med! Och din röst, hade jag aldrig trott om dig!

/Ragdoll

Anonym sa...

Ho ha kliat säj tror jag visst, om man jämför första bilden på myggbetten och den senaste.
Köp tigerbalsam eller liknande, det stillar kliandet.

Butta

linn sa...

börja käka antihistaminer, det hjälper mot betten. jag får alltid såna där hemska bett när jag är i asien. och på med alla knäppa krämer de har där borta. bara gå in på ett apotek och visa och tyck väldigt synd om dig själv så fixar de!

~Johanna~ sa...

Är du säker på att de inte var bedbugs. Vägglöss? De ser så ut! Dina bett.

MonasUniversum sa...

Johanna: Helt säker. Fick sänglöss på ett hotell i Paris, så jag vet skillnaden!