Om när allt går åt pipsvängen inför en middagsbjudning

Sweet Lord vilken eftermiddag jag fick igår. Finfrun med familj skulle komma över och käka. Går in på nätet, till två olika matsajter, och på vardera sajt så plockar jag fram en middagsrätt och en efterrätt och låter dem ligga upp på skärmen. Inga konstigheter.

Efterrätten, en kola- och dajmpaj, som jag aldrig gjort förut, kräver att jag kokar kondenserad mjölk under 3 timmar, så jag börjar med det.

Skickar iväg en asbakfull make på fotbollsträning. Skulle ju se lite illa ut om tränaren fått ringa runt och tala om att det var inställt pga för högt alkoholintag.

Under tiden sätter jag på lite nice musik, plockar fram de nya blingbling-gardinerna till sovrummet, lägger ut dem på golvet i väntan på att strykjärnet ska bli varmt. Jag blir avbruten av telefonen och går ned till köket. Kan redan nu tillägga att dessa blir liggandes där eftersom jag totalt glömde bort dem i kaoset som skulle följa.

Ska börja med huvudrätten när jag upptäcker att jag köpt helt jävla fel ingredienser. Tänkte på en rätt, när jag skrev ned innehållet till en annan på inköpslappen. Pucko. Tänker att jag gör en variant och ska gå in på nätet, när jag upptäcker att jag klickat bort recepten. Har ingen historik inlagd, så jag kan inte spåra. Amenvadihelvete. Nu är det 50 minuter till gästerna kommer. Får rå-panik och bestämmer mig för en Kajsa Varg. Snor ihop en kassler & pastasallad, lindar bacon kring halloumibitar, med honung och skjuts in i ugnen, och gör en svamppaj. Har aldrig gjort en sån förut och undrar om jag är dum i hela huvudet som låter Finfrun med familj vara försökskaniner.

Lugnar ned mig något och sätter mig för att leta efter receptet på efterrätten på internet. Letar som en galning och till slut lyckas jag och tar itu med den.  Stoppar 13 digestivekex i en påse och står och trycker sönder dem samtidigt som jag läser receptet: "....kyl kolasåsen i kylskåpet.....över natten." What the fuck, över NATTEN?!!

Springer ned till frysen och inventerar. Hittar en Fläderblomssorbet och ett paket rabarberpaj. Ähum, not så bra ihop men det får fan funka.

Pasta- och kasslersalladen ser skittråkig ut så jag kommer på att jag naturligtvis räddar det hela med min supergoda vitlökssås. Häller creme fraiche i en burk och fram med vitlöken. DÅ kommer jag på att jag förra helgen hade sönder vitlökspressen. Så det blir till att finhacka för hand. Tar ingen tid alls. Nejdå. Drar ut besticklådan för att hämta nåt, men får själva lådluckan i handen. JamensåJÄVLAbra tajming på det liksom. Hela köket håller för övrigt på att rasa ihop.

Då kommer make och taliban hem från träningen. Jag är för stressad för att lägga märke till nåt så jag noterar inte annat än att han drar upp till övervåningen. För att duscha antar jag. En stund senare hör jag ett bankande. Fixar vidare i köket, men bankandet återkommer. Då fattar jag att det är maken.

Kommer upp i sovrummet och hittar honom liggandes på heltäckningsmattan. Han kan inte resa på sig, "yr i huvet, fattar inte vad det är", säger han.

Eh, undrar om man kan räkna ut att en megabaksmälla, i kombination med 3 mackor som enda matintag tillsammans med en fotbollsträning KAN ha något med saken att göra...

Drar ned till köket och gör en macka, nu kommer gästerna vilken sekund om helst, upp till sovrummet igen med ett "geggar du ned mattan så är du dödens". Typ.

Ned igen, och ringring, gästerna anländer. Och jag är helt slut. Rycker presentchampagnen ur handen på Finfrun och låter hälsa att McDonalds med stor säkerhet kommer ha 7 middagsgäster ikväll. Öppna och dricka sig lite. Eller mycket.

Maken kommer till slut ned. Samtidigt som Finfruns man börjar känna sig dålig och lägger sig på soffan.

Gudskelov för goda vänner som skiter i att menyn inte var 5-stjärnig, eller att köksluckor hänger på trekvart, och som kan crasha i soffan utan några som helst förväntningar.

I love real friends.