Vem, vem vem, tell me who

Idag ringer maken, som för övrigt skött markservicen och allt annat, och alltså inte varit med dessa flyttdagar. Han berättar att i morgon ska vi få besök. Kl 11.00. Av nån. Han vill inte säga vem, men säger att jag kommer bli glad.

-Vadå, måste jag bädda sängen? Är det den typen av besök? (Eftersom jag har sjukt ont i hela kroppen pga allt bärande och orkar därför inte lyfta ett finger i onödan här hemma.)

-Japp, det måste du. Den här personen har aldrig varit här. Men du kommer bli skitglad.

Och det är här jag blir misstänksam. För jag litar inte ett skit på min make när det kommer till överraskningar. Det kan lika gärna vara nån från barndomen, som han trooor jag ska bli glad över att träffa, fast jag inte alls skulle bli det eftersom jag redan har kontakt med dom jag vill ha kontakt med. Eller så är det nån gammal granne från någonstans. Sorry, men jag har fan inte tid med mina vanliga vänner, så hur ska jag ha tid med andra.


Eller som den gången han var helt i extas över att köpt mig en present. Vi bodde inte ihop då och när jag öppnade presenten och fann en kromad toaborste, så höll jag på att smälla av. I synnerhet när den inte passade i min lägenhet, men däremot i hans. "Jamen vadå, det är ju inte en toaborste från Rusta direkt."

Ja, då fattar ni varför jag har lite problem här. Plus att jag knappt kan röra mig, och huset ser ut som fan efter makens "markservice" de senaste veckorna. Vi har förvisso städerskor, men de går inte runt och plockar alla triljoner prylar som somliga har en tendens att strö omkring sig.

Och det är ju bara att hoppas att människan inte har en aning om att jag har en blogg...ähuum.