I natt har jag knarkat sömntabletter vilket givetvis ledde till att jag idag har en "baksmälla" som heter duga. Är inte så van vid det här med att äta tabletter, och tänker i o f s inte bli det heller. Just nu är det mer panik över att jag inte får sova.
Hur som helst så känns det som om jag har varit ute och supit hela natten. Klister i hela hjärnan. Avtrubbad.
Talibanen drar dagen till ära fram sin elgitarr. En barngitar från Hana Montana. Med diverse (o)ljud. Hon vill att jag ska höra på "varje sträng" och sen trycker hon in nån musikknapp samtidigt som hon krafsar runt på strängarna. Det låter för jävligt och jag är färdig att slänga gitarren i öppna spisen. I några minuter funderar jag på hur jag på bästa sätt ska få gitarrhelvete att gå sönder.
Men i stället biter jag ihop, ler och säger: "Åh vad fint du spelar!"
Ska nog ringa doktorn på måndag igen tror jag.
Nu till möbelaffären. Förra gången hann vi till garageuppfarten innan kriget bröt ut.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Ett tips!
Oj jag råka jag nog välta min kaffekopp rakt i gitarr helvetet.
Här funkar annars det bra med att bara plocka ut batterier ur diverse oljuds maskiner. Å oj jag glömde köpa nya batterier igen...
Skicka en kommentar