Det är mycket snack om singellivet här och var.
Idag tänkte jag prova på det lite grand. Jag kom nämligen på att jag inte varit singel sedan jag var 15 år. Det vill säga aldrig.
Och lever man (och jobbar) sedan 13 år ihop med en intensiv människa som har ett jävla humör, och som kanske, möjligen, eventuellt, är en kopia av en själv, well, då blir man lite trött ibland.
Eller lätt kräkfärdig mellan varven, om jag ska vara ärlig.
Så jag startar dagen med att gå på spa med en singelkompis, Tara-Christina. Och som vi njöt.
Sen sladdade jag förbi frisören, som också råkar vara singel. Efter det åker jag och hälsar på en kompis som...japp...också singel.
Hem och klä om för att gå på tjejmiddag med...singlar.
Och jävlars vad jag har skrattat. Det här med att blondes have more fun är ju rent skitsnack. Jag skulle vilja påstå att singel is da shit.
Alltså, om man kan få vara det lite nu och då, och lite som man vill.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
15 kommentarer:
Härligt! Jag menar singellivet! Bara göra precis vad man känner för när man känner för det... Är dock inte sämre än att jag kan avundas parlivet ibland när man planerar semestrar, familjemiddagar mm. Nämner sexet för att ingen ska missförstå, det finns även för singlar ;-) MEN... har man inte hittat den rätte, som du har gjort Mona, så är singellivet dj...ligt bra :-) speciellt när man har en fantastiskt liten familj "mamma barn" som jag har. Kram kram! LiSe
Nu tror jag du är lite avis, kanske inte på mej men nåt sånt!Aldrig varit gift, varit där men ändå inte fått nån t-shirt! Errare humanun est!
WORD sister!
Själv har jag varit singel genom hela livet och just därför gift med samma karl i x antal år.
Precis! :)
Jag lever oxå singelliv och har varit gift i 26 år. Man måste hitta rätt i livet.
Japp, singellivet är livet!
Japp, här kräks jag också ibland.
Funderar starkt på att skaffa en övernattningslägenhet i stan som jag kan dela med andra gifta kräkfärdiga kvinnor.
Vi kan ju införa ett rullande schema då vi har tillgång till den....och kanske lämna någon natt per månad ledig "in case of emergency".
Och det ska så klart inte bli något kn*llnäste utan bara en frizon där vi kan andas och läsa en bok utan att någon stör sig på dammtussarna, eller bara kunna ramla in efter ett krogbesök utan att ta hänsyn till andra när man hänger över toaletten.
Typ :-)
Som min söta lilla vän konstaterade igår efter några glas vin; Singellivet är bekvämt!
Words
Nu är jag ifatt hehe! Galen yes men det var det värt!
Jag har ett gäng gamla klasskompisar som efter samboförhållanden, barn och giftermål har gått och avskaffat sig sina respektiven en efter en. Var på fest med dem en gång och kände mig som en utböling rent ut sagt! Det var partyhelger och one night stands hit och dit och jag visste inte om jag skulle vara avis eller glad över att inte vara i den svängen igen.
Är inte gräset alltid grönare någon annanstans? Men kompromisser är bra!
Mona.. För ovanlighetens skull var jag på krogen igår.. Med tanke på de rövhål som försökte lägga an på moi (!!) iförda orange skjortor eller kladdig hästsvans (Jag menar vad tror dom) så är jag idag mycket tacksam att jag inte är singel. Fy sjutton vad singeltjejer får värja sig för.
Däremot önskar jag mig singellivet när mannen drar igång sitt jävla snarkandes på nätterna!
Hej Mona, Var ute pa tjej middag i Torsdags. Forstar vad du menar. Vi skrattade ocksa mycket. Men jag skulle aldrig vilja ha singel livet tillbaka. Precis som du har jag inte heller varit singel speciellt mycket. Det kanske hade varit kul ett tag om man ar i 20 ars aldern, men jag ar ju nu "officially in my midforties". Utbudet blir mer och mer patetiskt och "sleezy" if you know what I mean. Men garna regelbundna tjejmiddagar sa man kan skratta och prata av sig. Jag kommer hem i slutet pa April, sa da maste vi kora en (du, jag, Nettan).
NÄr det är frivilligt och temporärt så är det nog underbart. Men annars tror jag mer på den andra varianten. Låter som en strålande dag du!
Haha, jag har inte heller varit singel sen jag var 16... Först ett låååångt förhållande ioch när det tog slut så sa jag till mig själv att jag nu skulle ta det lugnt. Njuta av singellivet och inte bli tillsammans med någon utan ordentlig uppvaktning och allehanda dejter osv.
Det gick skitbra. Verkligen.
2 veckor senare blev jag "ihop" med min nu blivande make. Fast alltså. Med 4 ungar. Singelliv är långt bort vill jag lova...
Vilket ärligt talat suger lite. Jag vill också "unna mig " lite. Iaf lite mer än en chokladkaka på kvällen. ;-)
Vad sägs om Singelträff i storstan people?
Skicka en kommentar