Om att träna....med sjukgymnaster på ett sjukhus

Eftersom jag har gjort en GBP-operation så har jag förmånen att under tre månader få gå och träna på sjukhusets gym två dagar i veckan.

I torsdags var första gången. Jag var lite kaxig då och fick betala dyrt i helgen då jag hade grava problem med att gå med raka ben. Det såg ut som om jag bajsat i byxorna och jag gick med kraftigt böjda ben. Well, kul att man kunde roa folk i alla fall.

Jag tyckte att det passet var lite slappt. Eller typ: hmm, är det så här lätt att träna så kommer jag aldrig bli hooked.
Man kör cirkelträning, dvs man står vid olika stationer och gör något under 1,5 minut, sen byter man station. Sjukgymnasten var en väry trevlig dam i 55-års åldern.

I morse kom jag dit igen. TVÅ sjukgymnaster skulle sköta det hela. Två bönor i 30-års åldern.

Jag tänkte, "jaja, den ena kanske är här för att lära upp sig, och det kan hon ju roa sig mig med den här pensionärsträningen!". Och eftersom det inte var så ansträngande förra gången så tog jag inte ens av mig mina överdragsbyxor som jag hade över träningsbrallorna.

Men dra åt helvete vilket jäkla pass. Jag var dyngsvettig. Och pep som en bäbis.

Bra tack, då vet jag. Att måndagar är träning from hell.

Oh la la vilken bäjb jag ska bli.