När man varit på toalettturné..och utvecklar ett babianarsel

Jag har idag spenderat större delen av dagen på diverse toaletter.

Var tvungen att åka i väg på ett ärende och hade knappast förväntat mig att;

Panikbromsa utanför Coop Forum vid Bromma flygplats, för att springa in, köpa Wasa färdigbredda knäcke, ni vet: enpack, mellanmål. För att sen kasta pengarna på disken i samma mening som jag: "ursäkta, har ni någon kundtoalett här?"

Eftersom det var sådan panik hann jag inte desinficera toalettsitsen och var därför spyfärdig över detta under de 40, ja FYRTIO minuter jag tvingades tillbringa där i svåra magsmärtor. Jag HATAR offentliga toaletter.

En timme senare är jag mitt ute på vischan och är tvungen att sladda in på ett hak in the middle of no where. Ni vet, ett sånt där plejs med hemmagjord caféskylt. Köpte en Loka för syns skull, samtidigt som jag höll på att bajsa på mig. Fruktansvärda magplågor. 25 minuter senare sätter jag mig med skakiga ben i bilen.

Jag kan konstatera ett par saker: jag är GBP-opererad och måste därmed vara mycket noga med mina matintag samt, så här i början, vila och ta det lugnt. Denna morgon åt jag inte tillräckligt.

Very well. Jag är svinhungrig och rattar lite senare in till McDonalds Drive thru för inköp av en fiskhamburgare. Nyttigt och bra. Bort med överflödigt bröd, ut på E4:an i värsta snöovädret. Mums mums. Det tog 15 minuter att få i sig den men Lord, var jag i himlen eller!

Skulle inte tro det. Tjugu minuter senare får jag springa in på en Statoil-mack där jag får tillbringa EN TIMME. Ingen jävla telefon så att jag kunde ringa maken. Eller ja, det hade knappast hjälpt då han låg hemma och var svinsjuk. Jag hade sådana kramper att en vaginal förlossning framstod som a walk in the park jämförelsevis. Efter ett tag så funderade jag allvarligt på att ropa på personalen och be dem ringa ambulans. Tills jag kom på att dom känner igen mig i egenskap av att äga videobutiken rakt över gatan. Så glöm det liksom.

Sätter mig i bilen och har fan sittsår i röven. Everywhere so to speak. Handlar lite och skall sen hämta talibanen.

Vid hennes skola får man inte parkera. Man får gå en bit. När jag kliver ur bilen så känner jag att det är dags igen. Och jääävligt långt till skolan. Jag överväger att kasta mig i bilen och åka hem alternativt bajsa på mig, eller försöka ta mig in till toaletten på skolan.

Under hela promenaden på ca 2 minuter så ber jag till Gud att inte stöta på nån snacksalig morsa. Till slut infinner sig tunnelseendet och jag klafsar panikartat i snömodden. Ser entrén, kastar mig in, 3 meter framför dörren finns toan. Slänger av mig jackan, som landar på golvet, hinner inte tända lampan och får sitta där i mörkret.

DÅ kommer jag på att jag inte låste dörren. Alltså. Man måste förstå vilka kramper jag talar om här. Jag kvider så jävla högt att jag blir förvånad att ingen hör. Samtidigt är jag livrädd att nån ska öppna dörren.

En kvart senare är jag klar. Ramlar in till talibanen, som sitter och tittar på film i klassrummet. Jag vacklar ut till soffan i lekrummet och låtsas se relaxad ut, och typ: "amen hon skulle titta klart på just det där avsnittet, så jag sitter här en stund."

Efter ännu en toa-tripp hemma så verkar det nu, kl 19.57, ha lugnat ned sig. Problemet är att jag är hungrig, men vågar fan inte äta nåt.

Jag önskar inte min värsta fiende att ha ett sånt mörbultat anus som jag har idag. Thats for sure.

(Och nää, jag valde bort min egen butik eftersom den toaletten ligger en meter från kassan. Typ. Stor lust att sitta där och kvida när kunderna hör liksom!)