För några år sedan införskaffades det en så kallad familjekalender. Som sitter i köket. Som är den som gäller. För att maken har ett obefintligt minne.
Han är inte särskilt duktig på att kolla i denna kalender. Men vet, att om nåt krockar, så är det kalendern som gäller.
Nu ringer en kompis. Och pratar om nästa helg. Och berättar att;
-"Ja, som du vet så kommer ju M&C upp från, vad-det-nu-är-dom-bor-nånstans (makens barndomsvänner, som kommer en gång om året) och då tänkte vi så här: eftersom vi skulle äta middagen hos er, så kan vi väl börja dagen med att bla bla bla"
-STOPP! "Vadå nästa helg, och äta middag här?". Sa jag.
-"Ja, jag borde ju ha lärt mig vid det här laget. Har han inte sagt nåt?"
-"Nej, det har han inte. Särskilt intressant är "äta-middag-hos-er"-detaljen, med tanke på att han inte ens vet var kastrullerna står. Och ännu mer intressant eftersom vi själva är bortbjudna på middag den lördagen. Dessutom är det fler än vi som kommer, så det är inte bara att boka om." Sa jag.
Och det suger hårt, eftersom jag vill göra både och. ´
Hur svårt kan det vara att titta i en kalender?
Men det är klart. Han kan vara hemma med talibanen, och fixa middag till 10 personer (ha ha ha), så drar jag på "vuxenmiddag" och har skitkul.
Vid närmare eftertanke så är det en lysande idé!
Jo, så gör vi.
Rösta på mig
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Eftersom du vill både och. Börja kvällen borta på middag, ha trevligt och ät och drick gott. Medans maken fixar allt för era gäster. Han kanske har hört talas om catering? :) Lagom tills tillställningen hemma hos er är på topp så ansluter du och avslutar kvällen med dem. Kan det va nå´t? :D
Det låter som en strålande idé! Ska genast framföra den!
Skicka en kommentar