fredag 28 september 2007

Min man och spindlar.

Jag har en man. Jag har en man med många kvalitéer. Dock finns där ett par skavanker.

Bl a så är han fullkomligt livrädd för spindlar.

Det är inte jag.

Jag har haft mycket kul genom åren med honom och spindlar.

Som att gå hand i hand i nån härlig miljö på Bali, och jag plötsligt låtsas hoppa till och skrika "wooaao, en spindel". Varpå han bokstavligen hoppar 1,5 meter åt sidan.

Det ser ganska roligt ut.

Särskilt kul är det att göra detta, när jag ser att vi möter någon/några. Då ropar jag "en spindel", precis innan vi ska passera den/dom vi möter. Alla reagerar nämligen lika: alla garvar läppen av sig. För han hoppar verkligen högt. Och skriker. Som värsta kärringen.

Så jag är en grym fru.

Vi bor i ett hus. Ett ganska gammalt hus. Med många spindlar. Jag har till och med videofilmat honom en gång, när jag skulle visa honom en spindel i källaren. Den filmen har alla vänner sett. Och skrattat i hjäl sig. För han ser ut som en ärkefjant.

Och när han väl slår ihjäl en stackare, då räcker det inte med ett par, tre slag. Näe, han bankar skiten ur den. Sjutton gånger. För att vara säker på att den är död.

Nu är det ju tyvärr så att våra husspindlar inte är särskilt små. Folk tror att jag överdriver. Tills de får se dom. Dom är ENORMA.

Vi har dom på två ställen; i källaren (logiskt) och i vårt vardagsrum. Av någon anledning gillar dom att gå runt taklisten. Fram och tillbaka.

Och han har fått vänja sig. Men det är svårt. Han fick en kurs i spindelfobi förra året, men han vågar inte gå. Så rädd är han.

För en stund sen så upptäcker jag en spindel, modell BAUTA, ovanför den vägghängda tv:n.

Mig stör den inte. Jag bryr mig inte. Maken blir däremot svettig. Han drar fram tv-bänken och lite annat. Hämtar en sko, storlek 42. Håller sig på behörigt avstånd: typ dryga metern. Noterar att spindeln kryper ned bakom tv:n.

Försöker kika bakom. Inte så lätt från det avståndet. Inbillar sig att det bor en hel familj där bakom. Och blir kissnödig. För han vågar inte pilla ut den; den kan ju faktiskt anfalla honom...

Han backar från uppdraget och piper in på sitt kontor. Men ger mig och tonåringen noga instruktioner att ropa på honom när den tittar fram.

För som vanligt lär han somna på soffan i natt. Och han vill gärna vara på det klara med att han är ensam i vardagsrummet.

Rösta på mig

1 kommentar:

Anonym sa...

Du är bara för rolig =0)
Om du vill få lite semester från mannen så kan du skicka upp honom till Norrland, här i huset bor jag, min man och 2 barn samt ca 2 miljoner spindlar...kanske han blir botad av sin fobi då *fniss*
Om du skickar upp honom på sommaren, så kan han få träffa på den norrländska myggen också...stora som reaplan...