Så där ja. Nu är helgen över. Tyvärr.
Ingen av mina vänner som var här, har en aning om hur mycket sådana här tillfällen betyder för mig. Möjligtvis Malin. För hon vet. Hon vet att jag sliter ihjäl mig. Att jag aldrig ger mig själv möjligheten att umgås. Så de få gånger jag kommer i från, för att scrappa, de gångerna är jag som gladast i själen. Då mår jag sååå bra.
Fast jag är ju trött förstås.
Men det gör inget. För jag njuter av varje minut.
Ja, så länge jag är vaken alltså!
Så tack mina kära vänner. Och på återseende!
PS! Flickor, ni vet väl att vår kära, begåvade analytiker har startat en blogg! www.evaiparadiset.blogspot.com (kommer inte ihåg hur man länkar...)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Tack snälla Mona för en UNDERBAR helg!!! Hoppas det inte dröjer allt för länge innan vi får möjlighet att träffas och scrappa igen.
Kram
Tack själv tjejen! Funderar på att vi ska göra detta både höst, och vår!
Puss och tack för allt, jag kommer att somna ovaggad ikväll!
Tack!
Trött, men energipåfylld;)
jag har samvetskval för att du fixat så mycket, det finns take away å det kan också va gott, kanske inte som din mat men det ger dig mer tid ....å då kanske du kan va uppe lite längre;)
Höst och vår låter toppen!
Många kramar Carina
Tack för en superhelg! Hoppas att vi ses snart. Längtar redan efter våren.
Kram Eva
Tack älskade vän. Jo jag förstår - väldigt väl. Förstår att du precis som jag skiter i ifall något blir gjort. Jag tankar på från er för att ha när energin tryter. Sådana här tillfällen kan man leva på rätt så länge.
Det verkar som om du får härja fritt på PappRika kl 16. Jag hade glömt bort att jag har en tid hos massören kl 16.45. Du kan väl spara lite godsaker till mig?!
Skicka en kommentar