Jag förstår inte.
Kungsholmens Gymnasium har nån sorts fest i kväll. Inte på skolan, utan på nån restaurang i stan.
Dotterns kompisar ramlar in vid 18-tiden. För att göra sig i ordning. Nu är klockan 22.00, och de håller fortfarande på.
Festen skulle tydligen börja 22.00. Sa dottern.
Jag sitter i soffan och börjar ruttna. Dels för att det är tisdag. Dels för att hon börjar tidigt i morgon.
Men framför allt för att klockan, som sagt, är tio på kvällen.
Helst vill jag gå upp och säga att hon ska stanna hemma. Men. Hon frågade om lov i förra veckan. Sa nåt om "Kungsholmen ska ha fest på tisdag kväll, får jag gå?". Jag frågade aldrig om tiden. För att jag är 42 år och förutsätter att man inte startar en fest 22.00 en tisdagsjävlakväll. Och hon går inte ens i den skolan...
Sen har jag ingen lust att gasta om det här när hon har kompisar här. Minns själv hur pinsamt sånt kunde vara.
Nu hör jag klackar i hallen.
Och jag får information om att 5 kompisar sover över. "Men mamma, jag sa ju det i förra veckan."
Och hon är för smart min kära dotter. "I förra veckan". Klart att hon frågar mig när jag har värsta hell-week. Klart att jag inte lyssnar, och säger ja till allt möjligt.
Nu går jag och lägger mig.
Och jag kommer garva läppen av mig när talibanen vaknar 06.00. Med en 30 cm's vägg mellan sig och storasyrran. Och skriker för att hon förmodligen har kissat i sängen.
What goes around, comes around.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Hahaha! Det där känner jag igen: "amen jag sa ju det förra veckan!"
En dag ska jag leta fram min diktafon och spela in allt som sägs under en hel vecka :P
BTW. Jag tycker att du skulle gå in till Rosa. Länk hos mig.
Bra idé. För hur många gånger har man inte hört: "det har jag aldrig sagt". Eller just "men jag har ju berättat det."
Var inte storstumpan där igår?
Festen var "sådär", enligt utsago.
Går in genast.
Skicka en kommentar