Maken överraskar hela familjen med att komma hem tidigt, 19.30. Han går igenom posten och ser att döttrarna har fått brev från skattemyndigheten.
-Fan, vad konstigt att inte vi har fått nåt. Varför får dom, men inte vi?
Jag: "Äheum"
Jag har en snabb överläggning med mig själv. Och konstaterar att han, som har full koll över mitt konto på nätet, garanterat kommer att upptäcka min lilla nätta summa.
Så jag bekänner färg. Och berättar. Varpå han säger:
-"Bra, då kan vi bet.."
-"ALDRIG I LIVET!" Sa jag.
-"Vadå, varför ska du ha dom pengarna?"
-"VAD SÄGS OM ATT DET ÄR FÖRSTA GÅNGEN PÅ 10 ÅR SOM JAG FÅR SKATTEÅTEBÄRING!!"
En diskussion följer.
Det slutar med att jag är en snäll fru, och överlåter 7000 kr till det gemensamma hushållet.
Maken läser pappret lite mer noggrant. Än jag. Och konstaterar att pengarna sitter på ett konto, som jag inte längre använder. Som existerar, men som inte används. Som tillhör en annan bank.
Som maken inte har tillgång till. På nåt sätt.
Varför i jösse namn kunde jag INTE HÅLLA TYST!!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Men Mona da!!!???!!??!!
Näääästa gång är du tyst , upptäcker han nått så glömde du:)
Fasen , jag som såg framför mig en riktigt rolig Mona ´shopping dag, som jag skulle få läsa på din blogg sen
Men då!!!!
Jag höll tyst om min återbäring. Sen körde jag för fort:(
Det kostade 2400:- !!
Behöver jag tala om att jag höll tyst om även detta?
Gissa om jag är förbannad på mig själv, att jag sa nåt. När det ändå var till en annan bank...!
Har diskmaskinen kommit med hem idag :)
Skicka en kommentar