Jag och mäjka bissniss...

Min man tycker att jag suger på att göra affärer. Och det ligger kanske något i det. En liten röd tråd i mitt liv tycks vara, att när jag bestämt mig för nåt, så genomför jag det. Eller köper det. Oavsett konsekvenser.

För många år sedan så köpte jag två gamla 30-tals fåtöljer på loppis för 500 kr.

De var i uselt skick. Men jag ville ha dom. "För att dom blir jättebra, om man bara fixar till dom lite."

Sa jag.

Och lämnade in dom till den kände tapetseraren.

14 000 kr senare så hade jag ett par jättefina fåtöljer. Fast det är klart, dom var inte så där jättebekväma. Men snygga.

Maken har hatat dom i alla år.

Så till den grad att vi köpte ett par helt andra fåtöljer på möbelmässan i februari. Sanningen å säga så hade vi letat i säkert två år.

Min man och jag har ju inte direkt samma smak. Inte någonstans.

Till slut enades vi om två kalassnygga fåtöljer. Och fördelen med att ha en inredningsbutik är att man kan köpa sådana här fåtöljer till inköpspris. För dom var snordyra.

Jag har nu bestämt mig för att sälja mina älskade gamla fina renoverade fåtöljer. Så nu sitter jag här och väntar på en snubbe som skall komma och titta på dom. "Mycket intresserad".

Priset?

1500 spänn. För båda.

Och maken tycker jag suger på business....

Förstår inte alls vad han menar.