I dag har jag träffat Rosa, "Frugan" och Christina över en lunch på Gondolen i Stockholm.
Supertrevliga Christina har jag träffat förut, men inte de andra. Rosa bloggar ju (liksom Christina), och det är mycket lätt att bli beroende av hennes blogg. "Frugan" håller sig till Facebook. Därom hade vi övriga delade meningar.
De senaste två åren så har jag tränat hårt för att möta nya människor. Det är i särklass det värsta jag vet. För jag lider av något, som ingen kan tänka sig; jag är nämligen blyg.
Denna blyghet tar sig dessvärre i form av att jag först sitter ganska tyst. Sen börjar jag prata. Och prata. Och prata. För att jag blir så inihelvetesjävla nervös.
Och efteråt blir jag så jädra förbannad på mig själv. För att jag inte kan vara tyst.
Fast i dag var jag väldigt modig. Christina var tvungen att gå. Men jag stannade kvar en stund till. Trots att dessa två, bästa väninnor, som inte bor i samma stad, endast hade några få timmar att umgås. Jag "socialtränade" lite på deras bekostnad. (F'låt tjejer!) Efteråt var jag helt slut. (Ha, det kan man inte tro om mig va?!)
Men dom var för jävla trevliga. Och att dom alla tre är singlar är för mig en gåta! Vilka babes!
Rösta på mig
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Du blyg!?? Dra den om Rödluvan också,,, :)
Det var nice! Å kolla, jag är hemma tidigt och vet vad jag skriver och behöver inte ta en tangent i taget!
Jag är faktiskt också blyg, egentligen *skrattar*. Men jag slänger mig numera in i nya träffar utan minsta betänklighet. Har träffat många bloggare o de har varit precis lika trevliga som deras bloggar.
Dessutom har bloggandet givit mig flera nya vänner här ute...
Tror nog bara en som är blyg vet vad det där forcerade snacket eg betyder... same same *gapskrattar*
Kram
Rosa: som ligger och sover i denna stund. Det ÄR sant. Men jag jobbar hårt på det.
Dubbelörnen: Då har du kommit en bit längre än jag. Men jag tränar hårt. Måste dock träna på att hålla munnen stängd också...
Det är mitt största problem också *skrattar*... min jädra unges skällsord på mig är 7-11 *gapskrattar*
ÄlsklingsMona ... jag tänkte på det där när jag gick. Och så tänkte jag att det var så ROLIGT att du stannade och att du kom!! För jag visste att du och Rosa faktiskt skulle kunna prata med varandra en hel del ;)
Jag lever på lunchen fortf!
Nämen, vad duktig du är som jobbar med dig själv!
Och stanna med Rosa och jag är mycket bra träning, för vi bara pratar på (som alltid), eller som jag, övar på att ge andra personer utrymme =)
Det var supernajs, och jag är glad att trots min FB-besatthet så funkade det socialt i blogg-kretsen.
Mona, jag ber om ursäkt för att jag inte hälsade på dig ordentligt när vi kom. Insåg detta senare, lovar bättring till nästa gång!
Vadå "inte hälsade"?! Du hälsade väl visst! Just precis då, så hade jag fullt upp med att stävja hjärtklappningen!
Och FB:a på du, för som du sa; det funkar ju!!
Jag håller mig dock här, under mitt träd. Och sniffar på blommor (bloggvänner)...
Skicka en kommentar