Eftertanke

Jag sitter och jobbar, men avbryter för att ringa ett jobbigt samtal. Jag har tidigare berättat om mannen, vars fru hastigt dog för ett par veckor sen.

Jag ringer honom, och vet inte vilken reaktion jag ska få. Men han vill prata. Han berättar att de precis skulle gå ut på golfbanan, när hustrun plötsligt säger "aj, mitt huvud" och segnar ner. Hon hinner säga "ring", innan hon faller i koma.

7 minuter senare kommer ambulansen. 21 minuter efter att hon ramlat ihop anländer hon till sjukhuset. Och blir förklarad hjärndöd. En hjärnblödning. Hon hann fylla 50 år för några månader sen. Hon dog exakt 50 dagar efter sitt bröllop. Alla tackkorten hade samma dag landat i vännernas brevlådor.

"Men hon dog i alla fall i mina armar". Sa mannen.

Och jag undrar vad fan jag håller på att tjafsa om att klampa in med skorna om. Eller smulor på golvet.

Grisa ner ni. Bara ni finns kvar i mitt liv.